fall

Rädd?

Ibland hör man folk säga att dom är rädda för att inleda en relation. Är det bara ett svepskäl för att de egentligen inte är intresserade, eller finns det faktiskt en riktig rädsla? Och i så fall – vad grundar den sig i?

Jag har dejtat flera män som sedan kommit med massor av förklaringar till varför de inte kan inleda en relation. Ofta finns orden ”rädd för att binda mig” ”rädd för att göra dig besviken” eller ”rädd för att släppa in någon” med. Starka vuxna män som är rädd för något så naturligt som kärlek och närhet.

Kan det vara så att många män är så ovana att tala om sina känslor och känna efter inombords att de överrumplas av just – känslor – och blir rädda? Att det är läskigt och farligt att känna för mycket. Att göra sig själv sårbar. Att riskera att bli besviken.

Och nej, det här är kanske inte bara ett manligt fenomen. Jag tror att det kryllar av både rädda kvinnor och män.

Här är en dikt jag brukar tänka på när jag är rädd för att ta risker och behöver fyllas av beslutsamhet och mod:

Att skratta är att riskera att verka löjlig.
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor är att riskera att visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal sina drömmar inför en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.
Men risker måste tas, för den största risken man kan ta i livet är att inte ta några risker alls.
En människa som inte riskerar någonting gör ingenting, har ingenting och är ingenting.
Hon kanske undviker lidande och sorg, men hon kan inte lära, känna, förändras, växa, älska, leva.Kedjan av sina säkerhetsföreskrifter blir hon en slav, hon har förverkat sin frihet.

dating