12f431edb1ce36678c089aeda969a381

Det räcker långt att ha roligt

”Vi har haft roligt ihop”. Så låter det väldigt ofta när äldre par förklarar varför deras äktenskap varit så lyckligt och varat så länge. Varför kopierar vi inte bara det här framgångsreceptet, istället för att göra allt så komplicerat? Eller underskattar vi glädjen och humorn när det kommer till relationer?

Jag ska erkänna att jag inte följt de senaste säsongerna av ”Gift vid första ögonkastet”. Men i förra veckan var en av de manliga deltagarna med i ett tv-program och han verkade väldigt besviken, på gränsen till uppgiven. Dels hade han blivit så ”bränd” av sin medverkan att han för tillfället lagt ner all dejting. Dels var han kritisk mot hela upplägget, för hur i all sin dar tänkte man när han matchades ihop med sin ”fru”? För de var verkligen ingen bra kombination.

Just matchningsfelet fick mig att haja till lite. För hur kan det bli så tokigt när ett helt expertteam är inblandat? En psykolog, en präst, en samtalsterapeut och en sexolog trodde stenhårt på det här paret, men det slutade i katastrof.

Jag tänker att det som hände är ett tidens tecken. Idag kan vi bryta ner varandra, och vår dejt, i molekyler. I kärleksfabriken kan vi önska den vi sökers längd, utbildning, hårfärg, intressen, favoritmat och en massa annat. Men kanske stirrar vi oss blinda på kravspecifikationer, och vad vi tror är rätt för oss, istället för att känna efter om vi faktiskt har kul tillsammans när vi träffas.

Jag upplever i alla fall att det går lite åt det hållet. När jag till exempel frågar mina vänner om hur det gick på dejten kan jag få långa utläggningar om tjejens/killens personlighet. Hen var si eller så, jobbade med det eller det. Och så vidare. Ibland dröjer det innan jag får svar på om de hade skoj, vilket förmodligen är det som avgör om de kommer att ses igen. Utmaningen är hitta personer som man har roligt med, för det är inte helt lätt att veta på förhand. Två individer kan på ytan ha väldigt liknande egenskaper, ändå klickar man bara med den ena. Men det är helt omöjligt att förklara varför.

Nu tror jag inte att det bara är inom dejting det fungerar så här, utan så är det inom många andra områden också. Till exempel spelar jag både badminton och tennis. Det är två idrotter där man har en racket i handen, en boll (fjäder) att slå på, linjer att förhålla sig till och en motståndare att besegra. Jag borde alltså tycka ganska lika om de här sporterna, men det gör jag inte. Badminton är en småtrevlig aktivitet och bra motion, men absolut inte mer. Tennis, det är något helt annat. Jag kan studsa upp ur sängen de dagar jag spela, det är verkligen en kick. Men rent logiskt kan jag inte motivera varför jag känner denna eufori, denna kärlek. Det är väl just den här mystiken som, på gott och ont, gör kärleken så speciell. Oavsett om den är till en person eller till något annat.

Glöm inte bort att ha roligt!

/Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake 

dating


There are 88 comments

Add yours
  1. Björn

    Det är helt klart så att framför allt kvinnors orealistiska och ändlösa kravspecar står ivägen för mycket

  2. Sussi

    Jag önskar verkligen fler hade den inställningen när det kommer till dejting.Träffar man någon som man verkligen känner sig avslappnad med och kan ha roligt med varför inte ta det därifrån ?

    Jag har bara träffat en kille som precis som jag tyckte det var ok att utforska en första trevlig dejt.Vi träffades 6 gånger innan vi insåg att vi inte skulle klicka men vi hade så kul och ingen var bitter.

    Min erfarenhet är återigen att det skall vara kärlek eller sex och helst båda på första dejten annars åker man direkt ut i kylan.Det analyseras ut i minsta detalj det skall letas efter något litet fel som kanske kan bli ett eventuellt problem i framtiden.

    jag är inte förvånad att så många är singlar år efter år.Tillslut har de en kravlista ingen kan matcha , oftast kallar de sig kräsna men jag tror att det faktiskt inte alls handlar om kräsenhet.Någonstans på vägen har de tappat fotfästet och glömt bort att leva i verkligheten där vi alla är människor med fel och brister.

    • ViraStina

      Eftersom jag har skrivit att jag är en sån som tänker efter ganska noggrant vad som eventuellt kan bli problem i framtiden, vill jag bara nämna att det inte gör mig ett dugg mer kräsen än någon annan. Jag får vackert ta männen som de är, med fel och brister, jag också. 🙂

      Och jag har varit väldigt öppen för att dejta långt utanför min komfortzon. Skillnaden är egentligen bara att jag inte vill låta det gå för långt, om jag inser att det finns grejer som jag vet kommer bli oöverstigliga. Medan någon annan kanske föredrar att chansa och vara ihop något år, bara för att det finns stark kemi. Men jag är för känslig för att chansa alltför vilt. Jag behöver vara skapligt säker innan jag går all in.

      För mig handlar den här framförhållningen mer om acceptans än felsökning. Min nya kille är t ex totalt oförmögen att passa tiden. Det visste jag från början. Och jag bestämde mig tidigt för att acceptera det. Därmed har det heller aldrig blivit något irritationsmoment. Han är sån, och jag tänker inte göra om honom.

      Att vi har så olika kommunikationsstilar är också ett område som jag var tvungen att utvärdera hur det skulle bli på lite sikt. Men eftersom vi har så kul tillsammans, väger det upp! Därför instämmer jag i Christians inlägg. Man kommer väldigt långt med att ha roligt ihop.

    • Sussi

      Virastina : jag tänker också på framtiden då jag verkligen inte är någon hoppjerka tvärtom.Jag har full respekt och förståelse för att människor har olika referenser när de dejtar.Det jag däremot märkte att många verkar vilja att allt skall klaffa på dag 1.

      Finns det olikheter i arbetsscheman eller tex barnveckor som inte är synkade ( för varannanveckasföräldrar) avstånd etc så verkar många inte beredda att gå vidare om det finns praktiska omständigheter som inte klaffar på en gång.

      Jag har dejtat flera killar genom åren som gjort slut just pga praktiska omständigheter.De har sedan återupptagit kontakten efter några år då livet inte alls ser ut som det gjorde då vi dejtade.Det jag undrar över är varför det är så viktigt att precis allt skall klaffa på dag 1.

      Problem kan komma ändå i livet det går inte att värja sig mot allt självklart bör man använda sitt sunda förnuft på vägen.

    • Jag

      Sussi: Egen erfarenhet är att det behöver inte vara kärlek, sex och hela faderullan dag 1… Men jag känner trots allt ganska omgående om det finns potential då jag dejtar en kvinna. Dvs att hon är en typ av kvinna jag skulle kunna falla för… Därmed inte sagt att jag gör det, men potentialen finns. Jag har en väldigt god självkännedom och litar väldigt starkt på mina inre signaler.

    • Romantisk-tjej

      Jag:
      Jag fungerar också på det sättet att jag känner när det finns potential redan på första dejten och när det är lönlöst att träffas en andra gång. Jag har aldrig blivit överraskad senare eftersom jag både har bra självkännedom och bra människokännedom över lag.

      Problemet är snarare att träffa rätt personer för mig och att dessa vill lägga tillräckligt engagemang i början. Där brister det för de flesta killar jag har träffat. En person som har många saker på gång är svår att få tag på och kommer ha för lite tid för att känna efter. Ofta har den personen för mycket annat i huvudet, många tider att passa o.s.v.

      Jag har träffat på många singlar som faktiskt inte hinner dejta för att de är så uppslukade av sina intressen.

    • Jag

      Romantisk-tjej: Det är mycket möjligt att jag är cynisk, men om någon påstår sig inte hinner dejta för att dom har så många intressen så tolkar jag det som att dom inte heller är intresserade av att träffa någon, eller möjligen att det är mig dom inte är intresserade av. Tid är inget man har utan att ta, s.a.s.

      Men människor är olika… Om en kvinna känns intressant för mig så ger jag henne tid… Mina intressen finns kvar i morgon också, men hon kanske inte gör det.

    • ViraStina

      Sussi:
      Ja, vad gäller kraven på “klaffande” håller jag med dig.

      Många felsöker intensivt bland de praktiska detaljerna, som arbetstider, långa avstånd och liknande. Där är jag precis tvärtom. Jag kan ha överseende med massor av praktiskt krångel, om det är en person jag trivs med. “If there is a will, there is a way”, typ.

      Och jag behöver absolut inte vara jätteintresserad av en kille för att fortsätta dejta honom. Jag känner mig själv och vet att jag tar tid på mig. Känns det bra i stort, ger jag gärna det hela tid att se vad som händer lite längre fram.

      Men innan jag lägger bort min singelstatus mentalt och emotionellt – då måste jag vara väldigt säker! Jag dejtar gärna kravlöst i flera månader, för att hinna känna efter.

  3. Norpan

    Jag håller helt med att det räcker långt att ha roligt. Jag o min exdejt som jag dejtade i 3 mån hade så skoj ihop. Vi skrattade mycket, busade mycket och gjorde enkla saker men det kändes så bra. Vi var väl synkade hemma o när vi handlade och allt kändes väldigt enkelt. Vi åkte på 3:e dejten upp till min stuga o spenderade 1 vecka ihop utan problem. Det var bara mysigt. Men när vardagen kom in kände jag att han inte ville höras lika mycket o bara ses varannan helg. Till slut blev det som en distans och jag tog nog ett steg tillbaka också. Det slutade med att jag pratade med honom. Han kände då att han tyckte om mig o det verkligen hade känts så bra men han tyckte att han borde känna ännu mer efter 3 mån. Så vi slutade ses.
    Vet inte riktigt vad som hände. Men ibland undrar jag. Har vi lite för höga krav ibland? Med tanke på det du skrev. Kan det inte ta längre tid än 3 mån innan det känns ännu mer. Man måste ju ta tid att lära känna varandra mer i vardagen också. Slappna av. Tänker vi för mycket ibland? Jag har aldrig träffat månader kändes så himla bra med. Kan det gå för snabbt? Han gick ur nåt alldeles nån månad innan vi började ha kontakt. Ger vi upp för lätt ibland? Varför ser man inte det som funkar så bra och att man har himla skoj o enkelt ihop…

    • J.G

      Ja du, det kan man undra. Vad mer ville han egentligen känna? Någon slags Disney-romantik? Änglar som spelade trumpet varje gång du kom in i rummet? Tror verkligen folk har för höga förväntningar och ger upp för snabbt. Tror även att många förväntar sig att den andra ska “rädda” dem från deras annars trista vardag…

    • Lejjo

      Tror det handlar om att han ville vara en högre prioritet för dig. För mammor kommer barnen först sedan eventuellt en pojkvän.

    • Norpan

      J.G: Håller med dig 🙂 Ibland tror jag också man har för höga förväntningar. Kärleken växer oftast mer o mer om något börjat så pass bra som det gjorde och det tyckte ju han med. Ger man en relation tid att träffas o lära känna varandra utan så långa mellanrum så finns det chans till att det blir ännu mer. Han kände ändå pirr. Och har man roligt på det så är det ju toppen.

  4. Elle_

    Det låter som om ingen av er varit kär? Är msn inte helt rusigt lycklig efter tre månader är man inte kär. Och då har man ändå gett dejten en bra chans. Jag förstår inte, skulle ni alltså hellre vilja att er dejt fortsatte vara med er, trots att hen tycker att det känns ljummet och halvtrist? Jag, personligen, tycker det är helt rätt att avsluta i det läget. Hoppas verkligen att mina ev framtida dejtar skulle tänka så också, om den situationen uppstår.

    • Norpan

      Jag var kär. Men tappade det lite när det blev för glest mellan vi sågs och och jag kände att vi tappade kommunikationen. Han kände pirr o förväntan att träffa mig så jag tror nog han var lite kär också. Men för att det ska bli nåt måste man våga släppa in någon, släppa efter och våga satsa.

  5. Lejjo

    Håller fullständigt med. Det magiska händer i stunden. Behövs inte mer än glädje. Vilja dela ögonblick ihop och må bra. Resten löser sig så länge man inte bara tänker på sig själv främst

    • Norpan

      Håller helt med dig! Man måste vilja släppa in någon o ge det tid. Låta sig dras med o ha roligt så finns stora chanser för att det kan bli nåt bra!

  6. Smooth

    Kan bara hålla med. Det är så jag vill ha det med en tjej, att vi har roligt tillsammans. Så trött på allt komplicerat. Det ska bara funka, och att man är snälla och gulliga mot varandra.

    • Norpan

      Håller helt med! Så känner jag med! Allt annat kommer om man iaf kommit dit ju mer man lärt känna varandra.

  7. All.in.Twin

    I min profil på HP så uttrycker jag mig rakt ut att;
    “Jag vill dejta, för mig så handlar en dejt om att skratta, flirta och ha kul”

    Att ha roligt ihop är viktigt, den som jag har roligt med vill jag träffa mer, klickar man humormässigt så kan högläsning för döva kännas meningsfullt, skratt är mitt dopamin. Och jag tror att när man har varit på en “kul” dejt, en där bara tiden flög iväg och det protesterade inom en när det var dags att avsluta den så kommer man se på dejtandet ur ett helt annat perspektiv.

    Som några av the ladies här tog upp, även om det slutade med att man gick skilda vägar så uppskattas humorn, det finns ett värde i skratten.

    Tyvärr så känns det att humor inte är så attraktivt när man nätdejtar, ett foto i badrummet med bar överkropp och sug i blicken tycks ha större effekt än att tjejen skrattar och ler då hon läser ens presentation.
    Men det är en helt annan topic 🙂

    • Romantisk-tjej

      All.in.twin:
      Jag skulle aldrig skriva till en kille med bar överkropp och sug i blicken. Det känns verkligen avtändande, spekulativt, klichéartat…inte intressant för mig i alla fall! 🙂

      Då väljer jag hellre den humoristiska presentationen 🙂

    • J.A

      All.in.Twin, jag måste hålla med Romantisk tjej, de där gym- eller badrumsbilderna är enligt mig inte särskilt attraktiva utan de faller tyvärr i sållet direkt. Humor, självdistans och självironi är attraktivt tycker jag. Om det sen räcker det vet man ju aldrig men att ha roligt är ju en väldigt bra öppning för nåt mer. Sen är det där med kemi och att någon har “hela paketet” så att säga och som ger upphov till en förälskelse väldigt svårt :/

    • All.in.twinn

      Var mer sarkastisk när jag skrev kommentaren om badrumsbilden med bar överkropp, ska jag vara seriös så tror jag att en sån bild förändrar lite, för vissa så öppnas en dörr, för andra så stängs en.
      Men efter 9 månader med online dejting så upplever jag att en kille med humor har svag dragningskraft jämfört med fotogeniska killar…
      …Som tur är så förändras situationen när man väl träffas men det är lång väg dit, endast ett av 20 meddelanden leder till en respons enligt statistiken för skickade meddelanden som blir besvarade. Googla nätdejting…finns några artiklar där man informerar killar om att 95% av meddelanden som skrivs besvaras inte.
      Tycker själv att det är lite tråkigt, att skriva till en 40-60 olika tjejer för att eventuellt få 2 svar där nån kan leda till en dejt känns jobbigt många gånger…Samtidigt så finns det humor att finna i situationen…
      Jo…hmm…Hon är unik, speciell, the only one…precis som dom 19 andra tjejerna jag skrev till innan hon svarade och jag är en bra kille som söker seriöst, det är bara så att man har typ råkar ha 19 förstahandsval…så med andra ord, ingen player som söker träff med massa tjejer, haha
      Nu får d räcka med gnäll,
      Nu går jag tillbaka till att vara sur på tomten för att julklappen uteblev….trots man vart snäll 🙂

    • Jag

      Så ser nog ofta villkoren ut med nätdejtingen för killar… säkert för många tjejer också. majoriteten av mail blir inte besvarade. Jag lärde mig ganska snabbt att ska jag vara här får jag acceptera hur det ser ut. får jag inte svar så får jag inte svar… jag vandrar vidare helt enkelt. Visst kan det vara tråkigt, men jag ser inte hp som en garanti för att träffa kärleken… enbart ett komplement att vidga mina vyer och kanske öka chansen.

    • J.A

      All.in.Twin, jo det framgår av det du skriver att det inte var helt allvar angående badrumsbilden. Tyvärr så är det ju väldigt många som har en sån profilbild i hopp om att få stornapp. Om de får det, ja det kan jag inte uttala mig om. Inte hos den här “donnan” iaf :D. Och efter 9 mån här är du fortfarande något av en nykomling skämt å sido. Jag fick inte heller någon julklapp av tomten… XD.

  8. Romantisk-tjej

    Jag låter aldrig dejtingen gå så långt eftersom jag vet tidigt om det kan bli något eller inte. Jag berättar alltid för dejten att jag inte känner på det sättet.

    Däremot verkar jag vara ganska ensam om att bli kompis med de jag har dejtat. Alla som skriver här kan ju ha jättekul med någon men lämnar ändå personen. Det skulle jag aldrig göra. Om jag inte får några känslor (och om det är okej för killen att ändå ses) gör jag självklart det. Under förutsättning att vi har väldigt roligt ihop. Jag säger aldrig nej till personer jag trivs med.

    Om jag blir kär handlar det ofta om en stark gemenskap på ett djupare, emotionellt plan. Då kan jag inte vara utan den här killen. Jag har inga behov av att testa om jag kommer stå ut med hans sämre sidor. Eftersom jag redan är kär finns det ändå ingen återvändo för mig. Och i det här läget ska man ha tur att killen känner samma sak.

    För mig är det nämligen i stort sett omöjligt att sudda ut en sådan överväldigande känsla att personen är rätt, han blir som en del av mig. Jag känner denna typen av känsla väldigt sällan, kanske en gång i livet. Jag kan träffa hur fräscha och snygga killar som helst utan att känna någon kemi på ett djupare plan. Vi kan ses eller umgås länge utan att det uppstår känslor. Det har inget att göra med hur många “rätt” han har på min önskelista. “10 poängaren” kan visa sig vara ointressant och “5 poängaren” en fullträff.

    Det är kombination av fysisk och själslig attraktion som uppstår med en särskild person som jag är ämnad för. Därför blir det väldigt ihåligt för mig när någon säger “Men han som är så trevlig och snygg, varför är du inte ihop med honom” som om jag bestämde vem jag kan bli förälskad i!

    Så funkar det inte alls för mig, det har jag nämligen testat många gånger. Ofta har det varit en kille som mer eller mindre uppvaktat mig och eftersom jag var ensam och längtade efter kärlek träffade jag honom med en önskan/vilja att det ska uppstå känslor efter ett tag. Men så har det aldrig blivit.

    Jag kan bara vara nära en person jag känner mig förälskad i. Annars blir det bara konstgjord andning.

  9. Peter

    Oförmågan att stanna upp och ge det en chans ställer till det. Det är en ständig jakt på något större och bättre. Så uppfattar jag tjejerna här. Jag träffar bara nya medlemmar. De som har varit med ett tag är helt blasé, miljöskadade. Men nästan alla tjejerna jag träffar bara längtar efter att bli just blasé. De har stigit rakt in i ett harem som bara måste undersökas i detalj innan hon ska göra sitt val av bästa kandidat.

  10. Norrland

    De få gånger jag har varit ute har jag föreslagit kul aktiviteter, men ofta fått avslag. Jazzclub med god mat innan? Nope. Promenad längs parkområdet med mjukglass? Nope. Slutar oftast med en fika på något designerställe där en chokladboll kostar 55kr och en burk cola går på 25, och man går vardera väg efter en timme ungefär.
    Givetvis kan jag bara prata från egen erfarenhet. De förhållanden där man har haft mest kul tillsammans är de som håller längst, och jag är en som enkelt kan hålla ångan uppe och överraska. Sån är jag än, men man får så otroligt sällan en chans. Jag älskar att hitta på tokigheter och bjuda upp till vardagsdans och rosor (ibland bokstavligen, ibland inte), men vad gör man när man aldrig får chansen? Det blir bittert när man inte får utlopp.

    Bara här på pannkakan så har jag, just nu, fem lästa meddelanden utan svar och en enstaka besökare de senaste två veckorna. Kan inte ens se senaste meddelandet jag fick längre. Och jag tar ändå tid på mig och läser, och funderar över det jag skriver. Det är en fruktansvärd stöt mot självförtroendet att gång på gång bli såpass nekad att man inte ens får ett motbesök, än mindre någon form av respons. Så när man väl får någon form av respons, någon gång sådär vartannat år kanske, då är det svårt att inte ta det seriöst. Särskilt när man behandlas som om man är på en arbetsintervju.

    Men för att återkoppla till ämnet; självklart handlar det om att ha kul, men då behövs det ett attitydskifte. Folk har fortfarande impräntat den här idén om att andra människor är utbytbara. “Slit-och-släng”-kulturen i dagens Sverigedejting är förkastlig, och hur ska man kunna slappna av och ha kul under de här omständigheterna?

    Jag är bara en smula extra bitter just för att jag hade en dejt planerad (annan sajt) som blev inställd ikväll. Tjejen kunde inte dejta en kattallergiker. Inte för att hon har katt, utan för att hon vill ha en katt en dag, och att hon inte kan se en framtid utan en katt. Så det är väl lite svårt att svälja “ha kul med dejting”-grejen när man, bokstavligen, prioriteras bort över ett sällskapsdjur.

    Kan jag bara få ett allmänt “Amen” från er andra trasiga singelkarlar på den här sidan? Vill känna lite gemenskap!

    • Romantisk-tjej

      Jag kan bara tala för mig och mina tjejbekanta som sällan får dejta ö h t. Inte ens på ett “designerställe”.

      Däremot har mina killkompisar fått dejta en hel del, trots att det var svårt för dem att få svar på mail. De skrev till hundratals precis som jag själv. Få svar, men dejter blev det.

      Jag blev utan. Jag satt bredvid en killkompis när han frågade mig om han borde skriva till henne eller henne. Han var alltid humoristisk och intresserad av deras presentationer vilket ledde till svar och dejter ibland, men ofta inte mer. Till slut blev hittade han en tjej som ville mer.

      Han fann sin flickvän via dejting (efter många träffar med olika tjejer) relativt snabbt medan jag var tvungen att gå en omväg genom en kompissajt för att en kille skulle vilja träffa mig. Och den killen som träffade mig blev jag snart kär i och “kompis-skapet” övergick till en kärleksrelation efter en månad.

      Min erfarenhet är att killar gillar att chatta på dejtingsidor men undviker i det längsta att träffas. Och de är EXTREMT åldersfixerade! Man duger inte ens om man ser ung och fräsch ut.

      Jag har blivit nekad en fika för de tyckte jag var för gammal för att avla barn… (killen ville ha barn i framtiden) Jag hade nog mycket hellre föredragit att bli nobbad över ett sällskapsdjur! 😀

    • J.A

      NORRLAND, det där låter trist. Designerstället med de dyra chokladbollarna alltså. Inte det andra du föreslår som exempel på dejtaktivitet, de låter som bra förslag. Galna upptåg är bra. Jag tycker överlag det är brist på det här. Och trots att jag har andra erfarenheter så håller jag med dig om mkt. Man är en slags slit- och släng produkt/objekt. Får ganska mkt mejl men då få är vettiga och de flesta huvudsakligen betonar utseende, snabba träffar och liknande och inte undrar vem jag är i övrigt, ja då tröttnar man. Så klart blir man trasig, och det gäller både kvinnor och män här tror jag.

    • J.A

      Och därför är det sällan enkelt eller roligt att dejta. Fast det borde vara det. Brukar ofta se det mer som en kul grej att träffa nya människor och att det kan bli kärlek av det. Men folk är för snabba med att rata istället för att ha en trevlig stund.

    • ViraStina

      Jag tänker att folk tar dejtingen på jätteallvar, i ett på tok för tidigt skede.

      Många tror nog att om de gör en riktigt effektiv sållning utifrån en detaljerad kriterielista – då kommer det till sist leda fram till Den Perfekta Partnern.

      Och därför vågar/orkar de inte träffa någon som har en allergi, eller som bor i grannkommunen, eller som är två år äldre än önskat, eller som inte är superhet på sin profilbild… De sitter och väntar på den ultimata matchningen istället.

      Problemet är bara att väldigt få kan bryta ner sina känslor i någon sorts attraktionsformel, som sedan går att tillämpa digitalt på varje tänkbar kandidat.

      Alla vet att det är omöjligt. Alla vet att en stor andel av alla som har en partner, inte skulle ha valt vederbörande på en dejtingsida. IRL-villkoren är helt annorlunda! Men trots att vi vet detta, fortsätter majoriteten leta partner på dejtingsidor som om det vore möjligt att identifiera önskvärda egenskaper utifrån en profilbild och några rader text.

    • Norrland

      Virastina: Jag håller med dig. Det är många som tror sig veta precis vad det är de behöver i sitt liv för att vara lycklig. Men en vis gammal man berättade en sak för mig som jag brukar försöka komma ihåg. Han förklarade att folk lätt får en bild av vad som är perfekt i huvudet, men att det inte nödvändigtvis har någon förankring i verkligheten.

      Han beskrev det såhär: Du har levt hela ditt liv och haft en bild av hur den perfekta personen är, och du har säkerligen attraherats till folk med de här egenskaperna; men hur har det gått? Det har inte funkat. Kanske är just de egenskaper man attraheras till inte nödvändigtvis de som är de bästa för en; kanske de bästa egenskaperna i en person är något som man inte tänker på, eller till och med aktivt undviker?

      Det är ganska intressant tanke ändå: vad säger att vi har en idé om vad som är bäst för oss? Många mediciner smakar fruktansvärt, men hjälper oss bli frisk. Ingen gillar att gå till tandläkaren och dra tänder, men det förhindrar infektioner och hjälper oss långsiktigt. Och jag kan inte tänka mig att någon sinnesfrisk människa faktiskt gillar kvarg, men folk stoppar i sig det som om det vore källan till ungdom.

      Vad som är bra för en är inte nödvändigtvis det man letar efter, är väl min poäng.
      Munkar gör en inte smal, och princesstårta bygger inte muskler.

    • ViraStina

      Norrland:

      Jo, jag var ju själv länge övertygad om att jag behövde en högutbildad, teoretisk, verbal man.

      Sådan var min exmake, och sådana killar drogs jag till på HP. Det var för övrigt även mest den sorten som skrev till mig också. Därför trodde jag att det var rätt. Att det var min typ.

      Istället föll jag lite oväntat för en tystlåten, handlingskraftig praktiker med tvåårigt gymnasium. En som inte alltid levererar något välformulerat svar på mina invecklade relationsfrågor, utan lika gärna säger efter en stunds funderande: -Jag kan inte riktigt svara på det.

      Jag är van vid män som kan uttrycka sig oerhört skarpt, som kan skriva D-uppsatser i sömnen, som dominerar i faktaspäckade webbdebatter, som alltid har pålästa åsikter om exakt allt, som snabbt kan sätta ord på känslor och analysera reaktioner…

      Och den vanan förväxlade jag med ett behov. Men idag är jag glad att jag vågade utmana mina egna föreställningar. För så här trygg och sedd har jag nog aldrig känt mig tidigare.

  11. What_A_Man

    De jag har kommit nära har varit just roliga som sällskap. Vissa har det naturligt i sig. Att det sen inte uppstår ömsesidiga känslor… så är det bara.

    Men det är ju otroligt vilken slit och slängmentaliet här är. Får till lyckad träff och försöker följa upp den med en lunch under gemensam barnvecka: Vad var det du ville när vi skulle ses igen? :/ Fattar du inte att jag redan har någon jag dejtar? var en annan… Träffade en för kanske 1,5 år sen, i måndadsskiftet november och december. Trevlig, lättsnackad. Självklart skulle vi ses igen sa hon själv. Och när jag försökte få med henne på shopping av julklappar, utmärkt bekanta sig vidare aktivitet. Hon svarade att hon redan hade köpt allt som skulle köpas. Veckan efteråt skulle hon ut på just inköpsrunda efter julklappar tillsammans med sitt ex… Och så sitter man och läser det och tänker; Meeeeen… Varför ljög du för mig?

    • Hasse

      Det gäller att läsa deras signaler. Undanflykter är alltid undanflykter och då får du som man lägga ner. Om de intresserade så lär de frigöra tid om det så är det sista de gör.

      Jag önskar att folk vågade vara ärliga men tyvärr, och därför är deras ursäkter som hämtade från långvården.

      Lycka till.

    • Elle_

      Jag håller faktiskt med Hasse, här. Stor sannolikhet att det är undanflykter och visst vore det bättre om fler vågade vara ärliga. Jag brukar försöka vara det, men tyvärr händer det att det får ett surt efterspel. Ibland kräver mannen att jag motiverar exakt varför jag inte är intresserad (samt envisas om man försöker slippa det), ibland blir de aggressiva och kastar ur sig en massa hätska tillmälen. Har man inte setts så att han kan gömma sig bakom anonymiteten kan till och med hot förekomma. Så jag har ändå viss förståelse för den strategin.

    • ViraStina

      Egentligen behöver man inte ens ärligheten, tycker jag.

      Det vore förstås praktiskt om alla verkligen upplyste om sina äkta syften. Typ: “Du är rätt kul att maila med, för det ger mig en viss bekräftelse, men du är inte tillräckligt intressant för att träffa IRL”.

      Men undanflykter är fullt tillräckliga i sig, även utan motivering. Den som slingrar sig, den som skjuter upp, den som “har så mycket just nu” – den personen kommunicerar väldigt tydligt att han inte vill träffa mig.

      Mer behöver jag faktiskt inte veta för att skippa honom.

    • Elle_

      Det håller jag med om. Fast om man har trillat dit lite kan man ibland behöva tydligare tecken för att det efterhängsna hoppet ska självdö någon gång. 🙂

    • Romantisk-tjej

      Sedan kan det ju vara så att personen som “har så mycket just nu” inte har en aning om vad han missar..Och då frestar det ibland att fråga ytterligare en gång. Jag har varit med om att många som har skapat en särskild uppfattning i början förändras när man träffas. Så är det även för mig.

      Det är det som är det knepiga med nätdejting. Träffas man live från början är det mycket lättare att verkligen upptäcka på riktigt att det inte är tillräckligt intressant. Men det är svårt med bara en bild och några mail. Jag är ofta nyfiken av mig och vill testa att ses en gång.

      Jag var rädd att missa något som kan bli väldigt bra om man ger det en chans. Sedan är det ju mer intressant med en kille som inte säger ja och amen till varenda tjej. Och bakom den där tveksamma killen kan det ju vara just en sådan typ. Min pojkvän är sådan, för övrigt 🙂

    • ViraStina

      Jo, det är förstås möjligt att den slingriga evighetschattaren skulle kunna ändra uppfattning om han träffade mig. Han kanske skulle upptäcka att jag faktiskt var mycket trevligare än min presentation.

      Men min erfarenhet säger att man ändå aldrig kommer dit. Om en kille är undvikande och skyller ifrån sig vid upprepade tillfällen när man börjar antyda något om att ses IRL – då kan man lika gärna dumpa honom direkt.

      I det läget är det i bästa fall 1 av 10 som kommer låta sig tjatas till en dejt. Och då tycker inte jag att förnedringen står i proportion till framgången, så att säga…

      Har han släpat sig iväg halvt motvilligt, kommer det dessutom färga hans intryck av mig. Då har han redan en bild i huvudet av att jag är tjatig och desperat, innan han ens träffat mig.

      Därför lade jag (alldeles för sent!) ner övertalningstaktiken. Den karl som inte kan uppbåda någon egen drivkraft att träffa mig – han får mer än gärna slippa.

    • What_A_Man

      Knepet är ju att få till det mänskliga mötet. Om och om igen. De flesta här (jag passar mig för att säga alla för så är det inte) flyr hellre in i sin låtsasvärld via datorn än öppnar sig och gör sig sårbara för en annan människa. (Sexig egenskap det där hos kvinnor om de vågar göra just det.)

      Ska HP ha ett riktigt skarpt förslag till förändring som gör att man just lätt träffas så är det att införa en kalender på sidan. Såhär: Alla, då medlemmar, kan skriva in en aktivitet och ge en kort beskrivning av vad man hade tänkt sig. Bestäm datum, klockslag och plats. De som tycker att det här låter kul anmäler att de kommer. Vem som sen hänger med är likgiltigt. Då får man till de mänskliga mötena. Och har man stött ihop med någon man gillade är det nog förbaskat lätt att hänga med nästa gång denne ska med på något. Eller för den delen att svara på mejlet från samma människa.

      Detta lär inte bli som förändring, för det tar ju bort själva intäcktskällan till HP. Skulle i och för sig vara kul att höra vad de som står bakom HP, och som plockar ut lön från företaget, säger om förslaget.

      Vers två passar riktigt bra till resonemanget här blev i tråden: https://www.youtube.com/watch?v=5oflR7hOb34

    • Jag

      Jag kan iofs hålla med “sidor” här… usla undanflykter är i sig tydlig kommunikation att vederbörande inte är intresserad och jag vandrar vidare oavsett vilket utan krav på förklaringar…

      Men samtidigt kan jag absolut bli irriterad att man inte ens fixar att vara ärlig… oärlighet är i min värld mycket respektlöst.

      Sen kan jag iofs förstå om en undanflykt/lögn är lätt att ta till… jag har själv blivit kallad både det ena och det andra av några kvinnor, då jag ärligt men så respektfullt som möjligt tackat nej till en dejt.

    • Romantisk-tjej

      Jag har många exempel på där det varit mycket brevväxling/chattande på den tiden det begav sig, och där folk träffats efter ett halvårs chattande eller mer…Två jag känner blev ihop och skaffade familj, och ett par blev ihop efter 10 månaders brevväxling. I de fallen berodde det ena på blyghet och den andra på långt avstånd. Men båda blev de som sagt ihop.

      Att däremot vilja träffa någon Nu, som man vill på en dejtingsida är en helt annan sak. Då förväntar man sig att någon vill träffas inom några veckor. Likaså om man söker vänner och vill hitta på saker de närmaste veckorna.

      Jag kunde skriva till vissa som var intressanta i några månader, om jag ändå inte hade något för mig. Om det var givande diskussioner stannade jag kvar. Sedan frågade jag en sista gång om de ändå inte ville träffas, innan jag till slut pausade. Och då hade jag i alla fall försökt. Ibland föreslog jag att byta mailadresser och fortsatte skriva eller så rann det ut i sanden.

      En person brevväxlade jag med i ett halvår. Han träffade en tjej sedan. Jag hade dock inget emot att bara brevväxla med honom. Vi var på olika ställen i livet så vi skulle ändå inte passa ihop. Så jag föredrog att skriva.

      När jag däremot vet att någon skulle passa mig är jag ganska så ivrig med att bevisa det 🙂 Genom att insistera på att träffas.

      Min bästa killkompis insisterade på att träffa mig och flyttade till min stad. För honom verkade jag vara en fantastisk människa på alla sätt 😀 Så han åkte gladeligen 40 mil för att se mig. Och han blev desto mer galen i mig när vi hade setts…. Men så hade vi ju roligt också, så jag ångrade inte att jag ändå träffades även fast jag inte kunde bli förälskad i honom. Egentligen hade vi inte så många likheter mer än att vi båda var ensamma och originella personer som kunde leva in oss i tokiga drömmar och har lätt att vara barnsliga…och att vi aldrig ger aldrig upp när det kommer till personer vi fattar tycke för 🙂 Jag hade aldrig “dejtat” honom om han inte insisterade som han gjorde. Bara en sådan sak som att det var nästan två decennier åldersskillnad mellan oss…

      Som jag skrivit förut så är det mycket få personer som passar mig. Och när jag vet att någon gör det (och råkar ha mycket just nu) så släpper jag ändå inte den personen. För mig står det inte “tusen åter” som det gör för många andra. Det är jag ju ett levande bevis på som blivit ihop med en enda kille i mitt liv.

      Och min pojkvän är ju tacksam över att jag var så pådrivande. För annars hade han aldrig upptäckt mig. Han var ju i helt uppe i en kris. Och var inte alls inställd på att träffa någon och ännu mindre bli kär och ihop med någon.

      Vi båda är personer som trivs med “egentid” och den typen av förhållande tror jag inte är så vanliga. Jag känner inte en enda som är särbo efter två år. Och vi lär vara särbo i många år till. Jag hade turen att träffa en kille som också känner att han behöver vara för sig själv. Men som ändå är djupt engagerad och delar allt med mig.

      Jag har samma liv som när jag var singel – men utan ensamheten. Nu är jag älskad, slipper semestra ensam och slipper hitta någon som jag kan umgås med på helgerna.

      Jag kan känna ensamhet med andra som jag inte har så mycket gemensamt med, och då hjälper det inte om jag har folk att umgås med. Men med honom är det så annorlunda, vi har liknande tankar och känslor. Med kompisar blir det mest en ytlig gemenskap enligt mig.

    • All.in.Twin

      Hasse;

      Upplever att det du skrev var klockrent, om man bara hade vetat om det när man var yngre, shit vad mycket tid man sparat…men samtidigt så försvinner det ju också så många sånger man kunnat relatera till, haha

  12. Sussi

    Mina dejtingerfarenheter kan väl sammanfattas i två kategorier.

    Dels de dejterna där man klickade väldigt väl och var rörande överens om att ses igen , dvs killen sa rakt ut dig vill jag gärna träffa igen.Efter någon dag skickade jag ett mess och tackade för igår och frågade om han kunde tänkas hitta på något till helgen tex.Svar uteblev

    Några år senare fick jag sms från dessa tysta killar som tänkt såååå mycket på mig och gärna vill träffas.

    Alternativ två : trevlig dejt som återföljdes av sms i stil med tack för trevlig dejt men jag känner att jag inte är kär i dig.

    Några år senare fick jag sms från dessa killar som dissat mig som tänkt sååå mycket på mig och så gärna vill träffas.

    Återaktiverade nyligen mitt konto på Hp efter några års frånvaro och inboxen fylldes snabbt av mail från killar jag skrivit med , killar jag träffat irl en eller flera gånger.Killar som trots detta väljer att år efter år efter år harva runt på dejtingsidor istället för att för en liten stund pausa och ge sig ut i verkliga livet.

    Jag pausade snabbt.

    • Romantisk-tjej

      Sussi:

      Vilken igenkänning! Alla de här killarna som vill ha någon på avstånd i flera år istället för att träffas och att det blir något av det.

      Jag har varit med om killar som suttit på sidan i 7 år. De säger sig självt att de inte vill binda sig. Det är ju inte så att de varit där i alla år utan att få dejter och träffar. Jag var på sidan i två omgångar och flera killar som jag skrivit till undrade var jag tagit vägen och hur mycket de har tänkt på mig. Men flera år tidigare när jag frågade om vi kunde ses hade de aldrig tid.

      Det blir extra pinsamt när även bekanta har försökt träffa dem…Jag har varit borta från sidan i 2 år nu och när en bekant till mig visade mig mailen var det några killar som jag själv kontaktat fortfarande där. De här tjejen har samma problem som jag, ingen vill ses.

      De sitter bara och väntar in nya medlemmar så de kan bättra på sin statistik. Det är verkligen inte fråga om att de vill träffa någon. För många räcker det med att ses lite på Kik. De skulle få panik om de var tvungna att lämna sidan och dejta någon varaktigt och seriöst, för tänk vad de då skulle missa…

  13. george

    Eftersom man aldrig fick till en dejt så kan jag inte veta om det är kul elker inte.

    Så dom som klagar på tråkiga dejter eller dejter som inte blev av ska inte säga så mycket. Ni fick chansen o det är mer än jag nånsin fått.

    • catwoman

      Enligt vad du själv skriver så har du ju fått massor av chanser? Bara det att det inte var med någon du är intresserad av, och då lät du hellre bli. Fullt förståeligt, så brukar även jag göra, och säkert många andra, kvinnor som män.

    • george

      Det gäller att anpassa livet efter det. Finns många fördelar med att vara singel. Ju äldre jag blir ju skönare är det att vara själv. Nu slipper man det tråkiga o meningslösa raggandet. Nu kan man ta dan som den kommer och göra det bästa av den. För min del är det många roliga timmar med min fritidsaktivitet.

    • Hasse

      George: visst är det skönt. Vid den här åldern trivs jag med livet. Jag har min hund och hälsan (än så länge fri från cancer) och behöver inget fruntimmer som gör mig på dåligt humör med hennes humörsvängningar. Life is good. 😍😎

    • Tord

      Nej det suger inte att vara singel. Min katt är min charm och jag trivs bra med djur. Jag tror det skulle bli värre att leva under samma tak med en människa tror jag. Har dock ingen erfarenhet av att leva med en människa mer än när jag bodde hemma hos mina föräldrar så jag tar bara mitt påstående från luften

    • Hasse

      Tord: Ska man leva med en kvinna måste man vara stark annars kör de över dig på ett eller annat sätt. Fördelen med att leva med djur är att du slipper husköp/husrenovering/dyra semestrar/gnäll när du jobbar för mycket/gnäll när du jobbar för lite/prat om hur bra grannens karl är/ständigt ihopfantiserat missnöje…

      Så njut av solnedgången med din katt var tacksam över att du slipper radhusdramatiken med grillvantar på nävarna. 😂😜😎

    • Romantisk-tjej

      Hasse:

      Bara för att du levt ett mediokert svensson-liv med din fru betyder det inte att alla andra i relationer har det på det sättet..

      Jag lever på samma sätt (bor ensam) som jag gjorde innan jag hade pojkvän. Enda skillnaden är att jag är älskad och får ge kärlek. Och slipper ensamheten. Och katt kan jag ju skaffa ändå. Det ena utesluter inte det andra!

    • ViraStina

      Ja fy tusan, singelkvinnorna har det bra. De slipper leva med nån som bryter ihop för att favoritlaget i Allsvenskan gör en dålig match, som sitter på dass med öppen dörr, lämnar disken på bordet, somnar framför tv:n, går i samma t-shirt hela veckan, glömmer ens födelsedag och rapar och pruttar ogenerat var och varannan minut.

      Alternativet är förstås att vara lite mer omsorgsfull när man väljer sin partner, så att man hittar någon som är lika enastående som en själv. Jag kan rekommendera det, Hasse. 🙂

    • Hasse

      Nä du VS, jag lägger varken tid eller pengar på fruntimmer längre. Jag är rädd om lugnet som har infunnit sig.

    • ViraStina

      Ja, jo.

      Men själv har jag hittat en partner som tar fram det lugna i mig. Min exmake är en intensivare sort. Jag är som två olika personer med dem.

      Relationer är dynamiska. Och man bidrar alltid själv med minst hälften av resultatet. Det är därför det inte funkar att skylla sina dåliga relationer på det andra könet.

      Men hur kommer pengar in i bilden..? Hitta nån som är självförsörjande, vetja. Om du dras till kvinnor som främst värderar det materiella, är det inte konstigt att du har dåliga erfarenheter.

  14. Bruno

    Javisst räcker det hur långt som helst att ha roligt tillsammans och samtidigt ingenstans alls.
    Nu är det emellertid så att det är rätt enkelt att ha trevligt tillsammans med någon i en timme eller två, men hur fungerar det att ha tråkigt ihop? De stunderna lär ju komma framöver om allt mot förmodan skulle leda till ett förhållande.

    Att nätdejting endast lyckas för ett fåtal har sin enkla och mycket tråkiga förklaring i att man måste se praktiskt och sakligt på det. Ja jag vet, alla förhoppningar om att det ska slå gnistor, säga klick, kemi och all jordens floskler. Nu menar jag inte att man inte ska välja och vraka, alla har vi vår rätt att välja precis som vi vill efter de kriterier vi sätter upp. Saken är bara den att man först måste rannsaka sig själv ordentligt och vara klar över vad man söker. Vet man inte det så kommer man heller inget att finna.

    De få livs levande exempel jag sett av att detta kan lyckas är just då två personer som hållit på med det här tills dess att de både ledsnat, blivit luttrade och blasé. Och varför är det så? Kanske därför att de då släppt tanken på att allt ska falla på plats med en gång utan snarare tänkt i de banorna att här finns faktiskt grundförutsättningarna för att det kommer att kunna fungera i längden. Är det en människa som går att föra ett normalt samtal med och har man dessutom kul ihop så lär det inte bli fullständigt fel förutsatt att man vill åt någorlunda samma håll.
    Det är inte utan att det blivit en rätt sliten klyscha det där med att det är så svårt för ingen är beredd att ge någon en chans. Men är det någon som orkat ta sig tiden att fundera på vad det innebär i praktiken att just ge någon eller något en chans? Och kanske ännu hellre vad det innebär att ge sig själv en chans att lyckas?

    Nu är jag en positiv människa, så det för räcka med negativa tankar för nu.
    Det jag har fått ut av det här är att jag blivit riktigt skicklig på att charma socialsekreteraren så att jag får en extra veckopeng och det blir nästa göromål på listan. Vill det sig väl så räcker det till en liten Lord Calvert.

    Trevlig helg gott folk!

  15. Kristina

    Hasse: det är precis där du, och ngr till hamnar ! För ni vill ha en kvinna ! Men vem hon är och vad hon tycker om, uppskattar, mår bra av i vardagen, (precis som du), det frågar du/ni aldrig efter, det fanns helt enkelt inte ett intresse för en partner, att dela “vardagen” med!
    Men idag vid den här åldern , kanske många av oss blivit “tvungna” att skaffa oss ett eget liv! Och nu kan vi faktiskt själva välja vilket typ/sorts, liv/förhållande vi skulle känna oss bekväma med 🙂 Man kan faktiskt, ha det helt fantastiskt, roligt, och må bra dagar, tillsammans, för att sedan behöva gå “hem till sitt” !! Och börja längta igen 🙂 🙂

    • Hasse

      Kristina; i alla mina relationer har jag varit snäll, romantisk, humoristisk och allt det som jag hjärntvättades med att tro och tänka sig de tröttnade allihopa. Jag är trots detta tacksam för jag har vaknat det är det många som aldrig gör…

    • Elle_

      Såklart Hasse, du är alldeles perfekt och alla kvinnor är onda hycklerskor. Skönt när det är såpass enkelt här i världen. 😀

    • ViraStina

      Men om den enda lilla andel (1%) som är vettig ratar en, vad säger det om en själv..?

    • ViraStina

      Ungefär så, ja.

      99% av alla kvinnor är ovettiga. Hårda bud. Man undrar om du någonsin haft en mamma, Hasse. Till vilken grupp hörde hon?

      Och jag roas lite över hur många män som därmed fortfarande lever lyckligt ovetande i sina relationer, men som egentligen är grundlurade. Enbart 1% av de upptagna männen är ju tillsammans med en vettig kvinna.

      99% har alltså gjort ett dåligt val. Hur vettigt är det? Det manliga omdömet tycks ha sina brister, det också, med andra ord.

  16. Kristina

    Hasse : det är ju just det, snäll? romantisk? med humor?
    Jag ser ju allt det här hos dig!! Och jag tror faktiskt inte det är bara jag !!
    Vi kvinnor är olika, sluta, betrakta mig som en av de ( ja,ja,ja) !

    • Kristina

      Vad jag menar är att, det blir lite väl tröttsamt att de män som är så besvikna på kvinnor, inte tänker på, vi är alltid två, om problemen! Och det är få förunnat att lyckas träffa “rätt”, en partner just för mig! Det är svårt, och jag är helt övertygad om att de flesta, kvinnor som män, har några förhållanden som inte blev så bra, bakom sig. Men många fortsätter att kämpa, och andra ger kanske upp !? Men det är inte bara den ena, av två som det är fel på! Det var dom båda som inte passade för varandra, inte så kul då precis, och dessutom vanligare än man själv vill tänka på!

  17. Eeee

    Jag upplever definitivt att man har för höga krav. Inklusive mig själv. Man vill veta och checka av så mkt innan man ens träffas. Hur läskigt är det att träffa nån på en kopp kaffe? Egentligen inte mkt värre än att småprata med grannen i hissen eller kallprata med frisören.
    Att ha roligt, det är ju nåt av det viktigaste man ska ha i en relation. Men det räcker inte att bygga vidare på. För att det ska kunna bli en relation måste fysisk och psykisk attraktion finnas.
    Vill jag lyssna på han, vill han lyssna på mig, då har vi det. Fungerar vardagslivet ihop är det bingo. Men det är ju så mkt mer som ska klaffa. Egentligen handlar väl mkt om att man ska hitta en person man ska våga ha tråkigt med? Roligt kan man ha med så himla många..
    Hur mkt är jag beredd att förändra mig själv för att kunna ta in en annan person i mitt liv? Har du en har en färdig mall någon bara “ska hoppa in i”?
    O jag tror det är just det som jag och många andra råkar ut för “gräset är kanske grönare på andra sidan”, “jakten på något bättre”. Jag är inte ute efter något/någon perfekt, men jag vill att det ska bara bra, inte “bara duga”. Annars är jag faktiskt hellre singel.

  18. Fredrik

    Intressant frågeställning i den här tråden..Det där med ifall det räcker med att ha roligt.
    Jag hade önskat att det var så.
    Vad mycket enklare det hade varit ifall man kunde använda sådana här dejtingsidor till att gå på dejter och sedan se vart dejterna ledde. En dejt behöver inte alltid leda till sex eller något långvarit.. Jag ser det mer som ett första möte där man kan se ifall det finns någon kemi..Och jag tror helt klart att ifall man ska måste kunna ha roligt ihop för att det ska bli något långvarit.

    Här tror jag dock att dejtingsidorna lite motverkar möjligheterna till att träffa den rätte. Jag tror att just för att man kan skriva in den sökprofil som man tror att man är ute efter att detta resulterar i ett slags shopping beteende som är typiskt för den modena shopparen.. Man gör en sökprofil och sållar ut allt som inte matchar detta.. Detta är ju jättebra när man ska hitta den bästa tvn.. Man kan skriva in att man vill ha en som är minst 55 tum har böjd skärm och just de finesser som man tror att man måste ha..Sedan kan man kolla efter bästa priset på just den tvn..Som sagt mycket bra och tidsbesparande om man ska ha en ny tv..Kanske inte lika bra när man letar partner.
    Hur många gånger har inte detta hänt att man har träffat någon nä man inte trodde att man letade och denne inte alls stämde med vad man trodde att man ville ha men ändå så hade den personen det där extra som fångade ens intresse. Detta har i alla fall hänt mig, jag antar att jag inte är ensam.
    Dejting sajter funkar lite som pricerunner enligt mig och jag tror att många (mig själv inräknat) har blivit lite för vana att shoppa med pricerunner för vårt eget bästa….

    • Norpan

      Bra o intressanta tankar. Samtidigt har jag nog ändå ibland gett det nån mer chans om jag inte känner definitivt nej om personen har nåt o det känns bra. Pirret o kemin kommer inte alltid första gången. Och jag värdesätter andra saker hos en kille än jag kanske tittade på från början efter att ha varit ute i svängen ett tag. Men visst måste det finnas en kemi också för att det ska funka i längden. Men nog är det otroligt svårt att hitta guldkorn på dejtingsiter. Och vissa är helt gränslösa. Jag var med om en förstadejt där killen halvvägs på en promenad flög fram o gav mig en puss. Inte direkt vad man förväntar sig. Jag har otroligt svårt för killar som blir för på på en gång. Finns säkert tjejer som är så med. Man vill ju gärna få hinna känna efter lite först 🙂 Undrar om han skulle gjort samma sak på krogen…

  19. Fredrik

    Kul att du tyckte att mina funderingar var intressanta Norpan.
    Väldigt tråkigt att höra att du haft en så negativ första dejt upplevelse. Om jag får spekulera så tror jag dock att någon som gör så på en första dejt mycket väl skulle kunna göra så på krogen också. Dejting som så mycket annat handlar ju om att kunna interagera med sin omgivning och detta kräver ett visst mått av social kompetens. Inte alla har detta…
    Hoppas verkligen att du inte drar slutsatsen att män i allmänhet är på det viset.

    • Norpan

      Inte helt omöjligt när du säger det. När jag skrev till honom att jag inte ville ses igen men på ett snällt sätt så blev han nog stött. Han har inte ens svarat. Det säger kanske också något om hans sociala kompetens.

      Nej då, jag vet att det finns bra o respektfulla killar också. Har träffat flera såna också. Men har även tyvärr träffat fler av den andra gränslösa sorten med 😬 Tur dem är färre iaf 😉😊 För någon sådan kille vill jag inte ha.

  20. Fredrik

    Att ha kul?! Är det ens någon som vill gå på dejt? Tipsade två vänner om nätdejting när jag nyss hade anslutit mig till denna sida och inte upplevt avigsidorna. Den ena av dem uppger att hans självförtroende när det gäller tjejer har dykt likt en Ericssonaktie, under det året han har sysslat med nätdejting. Den andra vännen är robust, en gås…men har inte kommit på någon dejt.

    När problem gällande nätdejting dryftas i massmedia så görs det ofta utifrån en 20-årig tjejs perspektiv. Ämnena är hur ska jag sortera, hur tänker jag när det gäller säkerhet på första dejten etc. Vilket ju är relevanta frågeställningar. Men har aldrig hört något om “varför får jag inte svar på ett enda jävla meddelande”. Nej våga vägra nätdejting. Ber om ursäkt om jag tipsat någon annan stackare.

  21. Fredrik

    Tänkte att det kan vara bra att klargöra en eventuell förvirring. Jag och den Fredrik som skrev : “Att ha kul?! Är det ens någon som vill gå på dejt?…” Är inte samma person.

    Jag är den som i denna tråden haft en dialog med Norpan.

    Sedan kan jag ju hålla med den andra Fredrik i att det gör inte några underverk för självförtroendet att nätdejta. Säg att man skulle ta sig tid att skriva 100 välformulerade och genomtänkta mail till 100 olika kvinnor på Happypancake. Mellan 80 och 90 av dessa mail kommer vara olästa och inte ens lett till en titt på ens sida. Av de övriga så kan några ha besökt ens sida och om man har tur så kanske 5 har tagit sig tid att svara..I dessa 5 så räknas dock in de artiga avfärdande man ofta får om någon svarar.
    Så ja jag kan förstå att man blir bitter..Jag kan också förstå att man tom tycker att sådana här sidor är värdelösa. Jag är faktiskt övertygad att ifall jag hade ställt mig på valfritt torg i sverige med en stor skylt där det stod: Dejta mig!.. Så hade jag ökat mina chanser jämfört med att försöka hitta kärleken här.
    Men jag har ändå trots dessa usla odds vid några få tillfällen lyckats få en dejt och tom varit i ett kortvarigt förhållande med en tjej som jag träffat här..Så även om man har oddsen emot sig och själva nätdejting grejen är ganska värdelöst för alla oss som inte har magrutor eller ett fotoretusherat modell foto.. För vad nytta gör en trevlig personlighet, ordnad ekonom, humor om ingen ens besvärar sig med att besöka ens profil och kolla. Trots allt detta vill jag säga att det skadar inte att försöka för har man riktig tur så råkar det finnas någon kvinna som faktiskt läser meddelanden och inte bara gallrar baserat på profilfoto.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)