1

Den svåra andra dejten

Det finns många tips på hur man ska agera på den första dejten. Lika mycket pratas det inte om den andra träffen, som jag faktiskt tycker är svårare.

Att träffa någon för första gången kan vara väldigt nervöst. De flesta som nätdejtar har nog någon gång ställt sig frågan vad man gett sig in på, när man står där framför spegeln och ska ge sig iväg. Men å andra sidan har man ofta inte byggt upp några större förväntningar. Det får gå som det går helt enkelt, det man kan inte planera särskilt mycket om man inte träffat personen tidigare. På det sättet kan förstadejter därför bli ganska avslappnade och roliga. Ja, ibland kan till och med den där ”magin” infinna sig och då känns det riktigt bra.

Men nu kommer den stora utmaningen, att lyckas skapa den där stämningen igen. Det här är lättare sagt än gjort, enligt mina erfarenheter. Och det finns nog lite olika förklaringar. Dels tror jag att förväntningarna börjar komma, det blir mer allvar och då finns alltid risken att någon av parterna ryggar tillbaka. Kanske tar man också lite ”lätt på uppgiften”, eller hur man ska uttrycka det. Jag har i alla fall gått på en andra dejt och upptäckt att jag inte alls varit nervös, vilket jag i de här sammanhangen tolkar som negativt. För efter framgången på första dejten har jag känt mig övertygad om att vi kommer att fortsätta träffas. Och slappnat av för mycket.

Det har hänt att jag som en andra träff till exempel föreslagit en promenad mitt i veckan, med tanken att man kan göra något mer avancerat till helgen. Men då kan det uppstå ett problem. Om man suttit på en fin restaurang och ätit och druckit gott, för att sedan följa upp det med en gångtur en blåsig novemberkväll, kan magin blåsa bort med vinden. Efter bara en dejt har man inte byggt upp den där tryggheten mellan varandra, så om den andra dejten blir sämre än den första tror jag att många kommer till slutsatsen att man dejtar fel person. Och då avslutar man kontakten.

Självklart är ett tips att inte bli för vardaglig för snabbt och att inte glömma bort romantiken även på andra träffen. Men mitt viktigaste råd är att inte ta för snabba beslut. Om man haft en jättebra dejt, där kemin fanns, och en inte riktigt lika bra dejt så ge det en chans till! Det är helt naturligt att det någon gång dippar när två för varandra okända människor ska lära känna varandra.

Vad tycker ni? Kan det till och med vara knepigt om den första dejten går för bra?

Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake. Intresserad att läsa om liknande ämnen? Läs gärna inlägget “Du överlevde första dejten! Men nu då?”

dating


There are 11 comments

Add yours
  1. Romantisk-tjej

    Jag hade också problem med att få till en första dejt. Det var mycket snack men lite verkstad.

    De flesta jag har dejtat i mitt liv har velat träffa mig minst en andra gång. Mitt problem var att få till den där första dejten. Det visade sig vara helt omöjligt…

    Jag är bra på att skapa stämning och den där blåsigt novemberkvällen hade jag säkert kunna göra något oförglömligt av. Jag har många äss i rockärmen 🙂 Det är ofta jag som har idéerna men sedan vill jag att killen också ska tillföra något.

    En romantisk kväll på restaurang med någon jag inte har känslor för brukar bli stelt, därför att:

    1:
    Det blir besvärande om killen förväntar sig romantik i början. En romantisk kväll känns bara rätt när jag är förälskad, och det blir jag aldrig på första dejten.

    2:
    Många killar vill betala kalaset och det känns obekvämt att någon jag inte känner betalar. Många förväntar sig något efteråt, då de tycker att de lagt ut pengar och vill ha “valuta” för dem.

    Så för min del funkar det bättre att bli “bästa vänner”, alltså ha kul och göra lite oväntade saker tillsammans. Och då är det fritt fram och höra av sig ofta.

    För mig känns det alltid intressant att ses om killen och jag passar för varandra. En vardaglig träff kan bli oförglömlig om det är rätt person man dejtar. Då spelar det absolut ingen roll hur trist allt är runt omkring. Om man känner tristessen handlar det snarare om att man kanske inte har ett bra samspel, att personen inte är något för dig.

  2. Norrlänningen

    Tja.
    Andra dejten bygga mycket på vad som är i första dejten och att man har lyssnat på den andra.
    Och som du säger så ska man verkligen inte bli vardaglig redan vid andra träffen det kan slå så himla fel då. Jag har bara kommenterat här en gång tidigare och valt att inte skriva så mycket pågrund av många otroligt negativa kommentarer som brukar flyga omkring. Iaf för att komma till saken så bör man nästan vässa sin panna till en högre nivå och försöka förutspå lite vad den andra vill med den kvällen. Lär känna varann ännu mer på djupet men också tyda lite signaler. Visa själv vad man tycker om den andra. Middag bör kanske följas upp av en aktivitet eller en till middag hemma hos någon kanske då man kan laga mat och prata lite mer fritt och personligt. Laga mat tillsammans kan verkligen fungera. Annars kan man gå på museum och käka efteråt eller ja det finns hur mycket som helst. Lyssna på vad den andra gillar att göra och försök göra något liknande som den säger inte exakt det blir lite tråkigt. Med att vara framåt menar jag inte att vara kladdig som killar tenderar att göra (är själv kille) men du ska också visa det går framåt samt läsa hennes signaler så du inte kliver över några gränser.

    Det är nog det bästa rådet jag kan ge så här på rak arm.
    / Norrlänningen

    • george

      Kvinnor kan vara minst lika kladdiga av sig. Har tyvärr råkat ut för det alldeles för många gånger. När man artigt o bestämt säger ifrån och det ignoreras blir man lite smått purken. Det gäller att lyssna på vad den andre säger. Går jag ut på restaurang så går jag dit för att äta o skämma bort mig. Inte för att träffa kvinnor. Kommer det då fram kvinnor så tycker jag att dom ska acceptera mitt nej och gå därifrån vilket händer mycket sällan. Dom stannar o kladdar samt tafsar och gör det hela mycket otrevligt. Män är säkert likadana så ni behöver inte ta upp det. Själv lyssnar jag och accepterar ett nej. Borde ingå i vanligt folkvett och göra som man blir tillsagd.

  3. Peter

    Det är inte lönt att jobba för en fortsättning, är tjejen intresserad sköter hon den biten. Framstår hp som ett harem vilket måste undersökas i detalj , vilket det nästan alltid gör, spelar det ingen som helst roll hur mycket du än försöker för allt kommer att bemötas med ursäkter att inte ses.

    Sen har George en poäng. Säger jag som kille nej tack får man stå ut med att telefonen tutar i ett med samtal och sms om hon är intresserad. Det är en svår uppgift att tråckla sig ur utan att vara direkt otrevlig.

  4. tjej79

    Kan hålla med om att dejt 2, lätt leder till lite mer förväntningar. Men, inte på själva innehållet. Enligt mig. Utan mer om att man faktiskt får en chans till, att lära känna dejten mer..
    Om man dömer ut en person baserat på val av aktivitet då kanske inte den personen var rätt ändå.

    Sedan har jag aldrig dejtat med romantik inblandat, kanske där jag gjort fel med.
    Det har varit de där promenaderna eller ta en glass. Inget avancerat. För att det verkar läggas på en prestationsnivå. Då tror inte jag heller man ger varandra en chans till att lära känna varandra för man dömer ut personen som väljer något mera vardagligt. Jag ser mer att romantik sker i en relation där man sedan blivit trygga med varandra.

    Apropå att laga middag ihop. Det föreslog jag på en träff. Tänkte att det kunde vara trevligt .Det slutade med att jag fick inte deltaga alls. Det skulle göras på hans sätt, jag roades mest. Får tillägga att jag är inte värdelös i köket. Sedan satt han och klagade på hur maten blev.
    Det var ju lite humor i sig eftersom han lagade den, inte för jag satt där med krav på hur maten skulle vara..men, just pga han framställde sig som så himla duktig och jag var kass haha, den nivån.
    Så, inte världens mest lyckade dejt då han mest satt och var negativ.
    Kan tillägga att vi åt ute i fortsättningen sedan 😉 vilket var iofs det jag ville komma ifrån haha

    • Christian Persson

      tjej79,

      Jag har samma syn som du. Själv tycker jag att det är svårt att vara “romantisk” mot någon man knappt känner, som man inte ens vet om man vill fortsätta träffa innan man känner personen mer. Men min känsla är att vi idag inte har så mycket tid att “sälja in” oss själva, därför riskerar man att tappa dejter om man är alltför passiv. Och tvärtom också. Är man för “på” finns risken att man skrämmer bort.
      Jag önskar att vi bara kunde ta det mer lugnt och inte stressa fram beslut om vad vi tycker om varandra.

    • Romantisk-tjej

      Jag skulle inte vilja träffa någon där intresset för mig styrs av aktiviteten. Jag vill träffa någon som trivs med MIG. Och då vill han träffa mig oavhängigt aktivitet.

      Om båda trivs med varandra vill man ju träffas igen. Sedan känner man om det är läge att ta nästa steg. Jag själv har märkt direkt om det finns intresse för en fortsättning eller ej. Ibland tycker jag att man gör det mer komplicerat än vad det är. Om intresse finns från båda håll ses man igen. Helt enkelt för att båda vill det. Det är faktiskt så enkelt…

      Men däremot är det svårare att veta om man kan ingå i en relation. Till det krävs det tid att lära känna varandra och mod att lämna ut sig själv och bland annat våga vara svag. Och vill/orkar inte personen inte det är det inget man kan göra åt.

      Därför är det så mycket enklare att träffas som vänner. Då finns det inga krav på något mer i början. Och då kan den som är blyg eller rädd få chansen att våga längre fram. Man gör ingen besviken om det inte är menat från början att det ska bli en kärleksrelation. Ofta fortsätter man att träffas för att man trivs i varandras sällskap. Och därmed kan känslor utvecklas längre fram.

      Om den nya bekantskapen känns bra att umgås med vill man ringa/mejla/sms:a till varandra, har saker man vill berätta vidare om, man har planer för saker man vill dela ihop o.s.v
      Så blir det däremot oftast inte om man dejtar. Då granskas man om man är en potentiell partner. Om inte allt är perfekt ryker man direkt. Ofta är det materiella saker som räknas vid dejting. Att det mesta ska stämma efter listan. Personligheten verkar mindre viktig.

      Det finns en stress i dejting som innebär snabba ja eller nej-beslut. Ofta kan det handla om att man inte vill såra någon som man inte (just nu) känner något för. Därför säger man nej till fortsatt kontakt för att man inte vill göra den andra besviken eller inte orkar med förväntningarna.

  5. Klaus-Goran

    Första dejten är lätt. Man sitter mitt emot varann över en fika eller lunch sen turas man om att låta käft’n glappa. Andra dejten är ju ofta lite knepigare, de lågt hängande frukterna plockades på första dejten. Jag försöker se till så att det finns tillgång till nån slags samtalskatalysator som kan hjälpa en på traven. T.ex en promenad kan ju vara bra, då kan man prata om platserna man knatar på och säga “titta, ett träd….” eller “på exakt den här platsen fick jag mitt livs första fraktur, och fler blev det…..”. Nån aktivitet som stimulerar till samtal helt enkelt.

  6. Lucas

    Om det är så komplicerat att vilja träffas för att man är intresserad av varandra. Så är det för att man har en skev verklighetsbild.

    Man har saker man bör arbeta på hos sig själv innan man utsätter andra för. Detta är något många har problem med.

    Vissa är så störda att dom passar varandra som handen i handsken. Medans andra bra blir offer för dessa orkaner av noll självinsikt, extrem egoism, och skev verklighetssyn.

    Om en kvinna inte vill gå på dejt, eller skapar någon komplicerad historia av det. Då är det bäst att avsluta det direkt.

    Någon som gör något så enkelt, komplicerat kommer bli ett problem längre fram och bara bli en belastning och ett sjukt förhållande som slutar tragiskt.

    För mig är det att bekänna färg, att inte direkt vara förmögen att kunna känna om man inte vill eller vill träffas. Sånt vet man efter, det är ju därför man går på dejt i första taget.

    Sen om det är andra komplikationer som inte innefattar en osäkerhet och förvirring hos individen. Så visst, men det är ju där ärligheten kommer in. Och vill man inte tala om det så finns det heller ingen grogrund till ett förhållande.

    För många har dessa problem, och det är inte mitt arbete att reda ut den oredan hos en framtida partner. Sånt får man som vuxen individ fixa själv. En del av att vara vuxen.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)