spela svår

Vara svår – det kanske går – ett tag

Jag har tidigare skrivit om vikten av att sköta dejtandet snyggt. Alltså att man uppträder korrekt, anstränger sig och är seriös. Jag är fortfarande säker på att det här sättet är det bästa att träffa en partner på. Men ibland ser verkligheten annorlunda ut. Det finns tillfällen då total oseriositet gjort en spännande och attraktiv. Så kanske funkar det att vara svår, men i min värld bara på kort sikt.

Det finns en scen i ”SOS – en segelsällskapsresa”, ni vet filmen med Stig-Helmer som visas typ varje jul, där en man försöker att få igång motorn på sin lilla båt. Han är peppad på att komma ut i skärgården och drar friskt i snöret. Men motorn vill inte. Han håller på hela dagen och varje gång han misslyckas hörs läten från några ankor i bakgrunden. Till slut blir han helt knäpp, så att hans fru får ringa ambulansen. När sjukvårdarna kommer har mannen gett upp rent mentalt. Han skrattar när ambulansmännen för bort honom, men han lyckas få iväg ett sista löst drag. Och då startar motorn!

Lite så kan det ibland kännas att dejta. Man kan anstränga sig sjukt mycket, utan några som helst resultat. Sedan, när man inte gör något bra alls och har slutat bry sig, går det mycket bättre. Till exempel kan man vara sjukt oengagerad, höra av sig oregelbundet och ge otydliga signaler. Kanske har man inte gett ifrån sig ett livstecken på flera veckor, för att sedan höra av sig sent en kväll efter ett krogbesök. Det har jag gjort och det kan funka.

Andra gånger har jag haft den motsatta rollen. Jag har accepterat att dejter inte hört av sig när de lovat och förlåtit uppenbara lögner. Det oberäkneliga har, tyvärr, triggat igång någonting hos mig. Och jag tror inte att jag är ensam om det.

Därför är det kanske lätt att tro att det här irrationella beteendet lönar sig. Men det gör det absolut inte det. Jag vill i alla fall inte inleda en relation med någon som jag känner att jag kan göra som jag vill emot. Eller som kan behandla mig hur som helst.

kärlek

Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på HappyPancake.

dating


Det finns 62 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Snigel

    Det är så svårt det där. För om jag tittar till mig själv, så blir jag alltid mycket mer attraherad av en person som visar ointresse, så frågan är om det är bara jag, eller om det är mänskligt, att vilja ha det som inte går att få? Men som du säger, det går ett tag, går det för lång tid ger man upp och tröttnar.

  2. Matte

    Från ett manligt perspektiv:
    Det här är en variant av ”women love bastards” fenomenet, som har ältats och verifierats i åratal. Ja det funkar att vara ett nonchalant rövhål. Ända tills kvinnan i fråga är/blir gammal nog att söka stabilitet snarare än spänning och/eller emotionell bergochdalbana.

  3. Crazy8000

    Den effekten brukar kallas för limbo, man sätter den andre i en viss ovisshet blandat med dubbla budskap på samma gång många gånger, de mest känslomässigt omogna på vissa delar brukar spinna på sådant, mest förekommande att tjejer jagar de som sätter dem i limbo särskilt i lägre ålder.

  4. John G

    Vet du vad Christian?

    För några år sedan började jag faktiskt fundera på precis det du skriver om.
    Och nu kan jag ärligt säga att jag aldrig har ghostat någon.
    Jag upplever nämligen det som väldigt ohyfsat och respektlöst.
    Men, jag har definitivt blivit ghostad.

    Sedan som en parentes, det finns faktiskt många, många människor, både killar och tjejer, som säger till mig, att just det att jag Inte ghostar tjejer, är ett av mina problem med tjejer.

    Eftersom jag blir väldigt förutsägbar.
    Vilket gör att tjejer gärna tar mig för given.
    Och då känner de inte den här spänningen vi pratat om tidigare.

    Slut parentes.

    Och i alla fall, när jag hade funderat färdigt på saken beslutade jag mig för att sluta acceptera ghosting. Vilket gjorde att jag började tänka så här:
    Vill en tjej att jag skall jaga henne?
    Ja, då får hon faktiskt jaga mig lika mycket tillbaka.
    Vilket innebär att blir jag ghostad av en tjej i dag, ja, då avslutar jag den kontakten tämligen omgående och omedelbart.

    För jag håller med dig, jag vill inte heller umgås med en tjej som tror att hon kan behandla mig hur som helst.

    Sedan måste jag också säga att det innebar under en lång tid nära på ingen som helst kontakt med tjejer. Därför att det finns ändå väldigt, väldigt, många tjejer som anser att killen skall vara mer aktiv. Typ.

    Men, ett tips.
    Detta är faktiskt en väldigt bra tankegång även när det gäller kompisar och vänner. Oavsett kön. Jag upplevde nämligen det med några kompisar, också för några år sedan, att det var jag som hela tiden tog initiativet till umgänget.

    Alltså tog jag initiativet några gånger till, innan jag började ghosta dem. Jag började helt enkelt vänta på att de i sin tur skulle ta ett initiativ.

    Och nu låter det kanske hemskt? Att göra så med vänner och kompisar.
    Okej, visst, ja ja…

    Men jag fick i alla fall reda på vem som verkligen ville umgås med mig.
    Vilka som var äkta vänner 🙂

    • Martin

      Bra val!
      Jag gjorde samma sak men för att jag insåg att jag inte vill ha de människor i mitt liv som inte vill ha mig av egen vilja.

  5. Sussi

    Jag är inte så förtjust i att leka lekar och spela svår tvärtom men vi människor har olika preferenser.

    I början av en kontakt med någon så tror jag inte det är fel att ge personen lite utrymme men att samtidigt inte bara släppa helt om man själv är intresserad.Att stöta på en gång extra behöver inte vara av ondo ( nu vill jag vara tydlig med att jag inte menar om du definitivt fått nobben då mår alla bäst av att låta det vara ).Personer som uppenbarligen kommer med lögner eller ghostar bör man kanske inte lägga så mycket energi på men det kan vara lättare sagt än gjort.

    Min personliga erfarenhet är att ja tyvärr så förväntas killen jaga och tjejen vara mer passiv.Jag personligen kom längre i mina kontakter när jag lät mig jagas.Som tjej på nätet möts du av en stor skepsis när man tar initiativ tyvärr.Det är helt enkelt vanligare att killar reagerar och undrar vad det är för fel på en.Det ligger närmare tillhands för många att tjejer som tar intiativ är desperata,vill bli försörjda,är psykiskt instabila etc.

    Jag tror att när man etablerar en kontakt så får man vara beredd på att det tar ett tag innan man hittat ett sätt som fungerar för båda.Personligen så förväntar jag mig daglig kontakt när jag väl dejtar en person regelbundet och om killen tycker det är jobbigt eller läskigt med en tjej som vill höras varje dag då är jag inte rätt tjej för honom.

    • John G

      När du säger daglig kontakt, menar du då flera gånger om dagen?
      Inte bara träffas morgon och kväll, utan även telefon och sms- kontakt däremellan?

      Och om någon av er skall i väg med kompisar, ut i skogen och fiska exempelvis, måste ni då höras under dagen? Bara för att kolla läget vid lunch? Typ.

  6. Sussi

    John jag skall förtydliga.Ja jag förväntar mig att man hörs någon gång under dagen om man är i en relation.De killar jag träffat har befunnit sig mitt i livet precis som jag själv så vi har inte haft en relation där vi kunnat setts morgon och kväll i bästa fall en kväll i veckan kanske två,då jobb barn vänner aktiviteter etc slukar mycket tid.Men ja när jag kommit hem på kvällen efter en lång dag så vill jag kunna skicka ett sms till killen jag träffar och skriva godnatt utan att han får total panik.

    På den tiden jag var gift så hördes vi flera gånger under dagen mycket av praktiska skäl såklart men det var inget någon av oss stördes av.Jag pratar fortfarande med min exmake i telefon var och varannan dag fortfarande av praktiska orsaker men också för att vi är goda vänner och vi är båda helt på det klara med att vi bara är vänner absolut inget mera.

  7. Romantisk-tjej

    Nu är det ju inte som förr när man fick leta reda på en telefonautomat när man var på stan och ha växel i plånboken för att kunna höra av sig. 🙂

    Man har telefonen med sig var man än går och det inte kostar något att höra av sig, då är det lätt att minst något sms skrivs varje dag. Jag gillar det spontana med text, när man kommer på något man vill berätta just i den minuten. Och kan göra det. Eller kanske skicka en bild på något man precis sett. Jag gillar snabb kommunikation.

    De dagar man inte ses är det självklart för mig att man ringer varandra innan läggdags och pratar lite om vad som hänt under dagen och önskar god natt. Och om någon skulle vara för trött för att prata kan man texta något till varandra 🙂

    • John G

      Problem blir det ju då för exempelvis mig, som verkligen Inte tycker om snabb kommunikation. Jag önskar tvärtom att telefonautomaterna funnits kvar, så hade jag sluppit äga en mobiltelefon.

      Och skall jag träffa någon på kvällen, har jag träffat någon på morgonen, känns det bara jobbigt och konstigt att också hålla på och snacka under dagen. Om det inte är av praktiskt karaktär.

      För jag menar, lämna mig i fred, annars kommer vi tjata ihjäl varandra.
      Eller ungefär så.

  8. Sussi

    Nä vi är ju som tur är olika.En kille som skall stå ut med mig får finna sig i att jag vill veta hur hans dag varit och om han mår bra.Han måste tåla att jag bryr mig om honom och visar det.Tycker han det är ett problem så är jag fel tjej för honom.Sen har iofs de killar jag varit tillsammans med haft precis samma inställning som tur är 🙂

    • John G

      Nja, alltså, nu pratar inte jag om att höras varje dag.
      För det vill definitivt jag också om jag är kär.
      Och jag kan till och med vilja höras både morgon och kväll.
      Bara det inte blir oräkneliga timmar varje kväll.

      Men vad jag funderar på är tjejen jag träffade för ett år sedan. Tjejen som jag också nämnt här vid något tidigare tillfälle.

      Hon som ville prata i telefon en timme varje morgon när hon satt på bussen till jobbet. Hon ville prata, inte bara en timme på eftermiddagen när hon åkte bussen hem, utan för henne var det helt okej att prata flera timmar, hela kvällen. För det finns ju faktiskt handsfree. Och då behöver man ju inte avbryta samtalet bara för att man lagar mat eller äter.

      Enda gången hon ville avsluta samtalet, för stunden, var när hon skulle duscha. För tack och lov hade hon inte en vattentät telefon.

      Men inte nog med det. För trots alla timmar i telefon, så skickade hon också ett flertal sms under dagen. Små gulliga ”Heeej… Jag tänker på dig… Vad gör du?”- sms.

      Och trots att jag vid några…? Tre tillfällen tror jag? Sade i från att jag inte orkade kommunicera så mycket, kunde hon helt enkelt inte låta bli. Utan varje gång jag sade i från, blev det bättre dagen efter. Men sedan tog det fart igen.

      Vilket faktiskt gjorde att den här tjejen, som jag inledningsvis tyckte var fantastisk intressant, i stället övergick till att bli väldigt, väldigt jobbig.

      För jag menar, jag har verkligen inga problem med en tjej som tar initiativ och hör av sig. Men till och med jag har en gräns för hur mycket entusiasm jag orkar med.

    • Miss Z

      Om man bor en bit ifrån varan tror jag man hörs oftare, men håller med John G i att man kan tjata sönder varan om man hörs för mycket.

      Dejta en som kunde smsa flera sms på raden, man skulle prata i telefon flera timmar. Gärna när han åkte mellan jobben. För han hade tråkigt i bilen. Sen om jag inte hade nåt för mig var det ju ändå inga problem. Att ha andningsuppehålle va ju dumt. 😒

      Små sms lite då och då kan va ok, korta som ”jag tänker på dig” ”saknar dig” etc.

      Det kan bli jobbigt om man inte kan ägna sig åt sina intressen om man ska prata i telefon hela tiden eller smsa hela tiden.

      Oavsett hur kär man är vill man även kunna sakna den andra, längta efter den andra. Tror ständigt kontakt kan ta kål på glöden lite….

    • Christian Persson

      Sussi, Romantisk-tjej, John G, Miss Z,

      Det kan ju kanske tyckas som en ”småsak” hur ofta man ska höras. Men i längden är min erfarenhet att det kan bli rätt påfrestande om man är för olika. Själv tycker jag verkligen om att diskutera, men inte om det som i min värld är petitesser. När någon därför börjar att berätta i detalj om sitt jobb, och kanske nämner en massa personer som jag aldrig ens har träffat, tröttnar jag fort. Och det märker såklart personen som pratar med mig. Kanske kan ett sådant förhållande bli tufft, helt enkelt för att man är för olika. Inte för att den ene eller andre har ”rätt”.

    • Per

      Miss Z:
      Det kan ta sjukliga proportioner om man hela tiden ska messa varandra. Jag blir utbränd för det blir hela tiden ett krav att svara direkt. Det kan vara jättekul ibland. Det kan bli beroende. Och flera tjejer jag haft kontakt med tror det är ett normalt beteende. Jag brukar till slut sätta upp lite regler med klockslag. Att hon inte kan förvänta sig att jag svarar vissa tidpunkter. Kontentan är att mycket messande kan vara tecken på att man har kontakt med en person som mår dåligt och kanske inte riktigt förstår andras behov.

    • Romantisk-tjej

      Jag kan också tycka det kan vara svårt att hänga med när min pojkvän pratar om hans kolleger (det rör sig om ett dussin personer), grannar mfl. Men jag försöker åtminstone memorera 5-6 stycken och kan deras personligheter hyfsat.

      Och när han pratar om sitt jobb då blir det väldigt komplicerade saker som är svårt att hänga med i även om jag tycker det är intressant. (scientist)

      Jag tycker att det är viktigt att anstränga sig och lyssna om det är viktigt för min partner.
      Men faktiskt också för att jag är fascinerad hur han resonerar och tänker. Just för att det är HAN. Bara det gör att jag blir mer intresserad. Det är kärlek som gör mig nyfiken på hans synsätt och känslor.

      Vi lyssnar på jobbet, sådant som vi kanske inte är 100% intresserade av. Men då anstränger vi oss. Så varför kan man inte göra det i relationen? Det är ändå det viktigaste man har. Och jag anser min kille ha intressanta saker att säga. Även om det kan vara petitesser i min värld. Han är till exempel mycket känslig och hänger upp sig på småsaker.

      Jag har säkert också något löjligt som jag pratar om. Men det är viktigt för mig att han lyssnar. Jag pratar ju inte för pratandets skull 😀

      En relation där det inte finns ett givande och tagande kommer nog inte hålla så länge. Däremot kan ett genuint intresse samt empati hålla lågan uppe.

      Varken jag eller han skulle dock prata sönder varandra eftersom vi inte bor ihop och inte umgås varje dag. Vi har andra praktiska sysslor som gör att vi inte hinner hänga i telefonen. Tror de flesta inte hinner det, kanske under en begränsad period isåfall.

    • Miss Z

      Sjukligt? Snarare att man har olika anknytningssätt.

      Möjligen att jag skulle uppleva personen som respektlös och nonchalant om den smsar 24/7 trotts att man talat om smschatta är stressande…

      Varit med om killar som innan de får ens nummer försäkrar en om att de inte alls är sånna. När man väl bytt nummer kommer sms som en hagelstorm. Detta tills att man svarat. Sen är det tyst jättelänge. För att de var upptagna med att kolla på nåt tv program eller film. Men när en annan gör nåt den gillar så ska man vara tillgänglig för att det behagar dem.

      Min poäng med mitt inlägg är lagom är bäst. Om man inte vill smschatta och hålla på dra inte igång nåt…

      Och Christian!
      Ibland kanske man får vara öppen för vad som är viktigt för ens partner vad den väljer att prata om. Du kanske uppfattar det som petiteser men inte den. Och tvärt om. Dejtat bilfanatiker som gärna pratar bilar etc, inte mitt största intresse men lyssnar gärna ändå eftersom det är nåt han brinner för. Samma om jag pratar om det jag brinner för att visa samma intresse i gengäld och inte trivialisera det som petitesser… ☺

    • Christian Persson

      Miss Z,

      Absolut måste man vara lyhörd inför sin partner. Själv fungerar jag så att jag väldigt gärna diskuterar saker, om jag och partnern båda har intresse av det. Men om jag vet om att min partner till exempel inte gillar fotboll eller politik, som jag, tar jag inte upp dessa ämnen eftersom det varken ger mig eller henne något. Och här menar jag att vi tänker olika. Många går på om ”sitt ämne” fastän man vet att den andre inte är intresserad. Och då tröttnar jag lätt.

    • Romantisk-tjej

      Christian:

      Jag har upplevt detta mer med vänner. Alltså att någon har ett intresse som vi inte delar. Jag har en kompis som alltid vill visa konsert inspelningar från hans favoritartister, och vi råkar ha olika musiksmak och då kan jag finna det långtråkigt att sitta och kolla på detta. Men jag kan uppoffra mig ibland. Det beror på humör, dagsform och om det är något annat som lockar mer förstås.

      En annan vän vill gå på en föreläsning som jag kanske inte tycker verkar så spännande. Men ibland har jag ändå hängt på och då har det visat sig vara mer intressant än jag trodde.

      I små doser är det mesta intressant. Jag har inget emot fotboll i stort, jag kollar åtminstone alltid VM-slutspelen. Det gör mig knappast till fotbollstokig (det är ju bara var 4:e år) men jag har ofta suttit som på nålar och skrikit och gråtit många gånger 😀
      Och jag pratar politik ganska ofta med pojkvännen och en kompis.

      Om någon nördat ner sig totalt i något kan det va värre. Då kan det bli lite sektvarning faktiskt 😀

      Det viktiga är väl att inte bara bre på utan även vara lyhörd för om den andre vill byta ämne. Det märks ganska tydligt om någon är intresserad eller ej.

    • Christian Persson

      Romantisk-tjej,

      Jag uppskattar också personer med andra intressen än mig. Det berikar och ger nya erfarenheter. Jag har funderat lite mer på det här och det som jag tycker kan vara jobbigt är nog snarare det här ”småtugget”. Typ att små, i min värld, grejer tar stor plats i samtalen. Men det beror till stor del på att jag är van vid att leva själv och att jag inte har något jättebehov av att berätta exakt om hur min dag varit. Därför blir det ofta jag som tar rollen som lyssnare, vilket i vissa fall kan bli lite segt. Och det är faktiskt inte alla som märker om man är intresserad eller ej:).

    • Sussi

      Jag är inte så förtjust i varken att prata i telefon eller om jobb ( kanske för att jag pratar hela dagarna på jobbet :).Är mer en person som föredrar att skicka eller få ett gulligt sms när man minst anar det och behöver det som bäst 🙂
      Har varit på flera dejter där killarna ingående förklarat allt om sina jobb i detalj och har verkligen svårt förstå varför man gör så på en första dejt.Har iofs ännu svårare förstå varför man ägnar en första dejt åt att bara prata om sin exfru för det verkar vara ett riktigt favoritämne har jag erfarit.

      Sen har jag ett jobb som många vill veta allt om på gott och ont.Som Pt och kostrådgivare är man alltid en insprirationskälla såklart men jag är ärligt talat inte så förtjust i att prata kost och muskler på en dejt då känns det som om jag är på jobbet.

  9. Romantisk-tjej

    Per:

    Låter som du har en instabil personlighet? Påverkas man så mycket av den man är med att man plötsligt blir en ”bad guy” utan att vara det från början? Låter alarmerande.

    Frågan är väl isåfall varför man tillåter det hända? Visst påverkas man av den man är tillsammans med, men om man blir en sämre människa, ja å är det kanske dags att analysera vad det kan vara. Kanske något som påminner om förr, något man varit med om men som man inte lämnat bakom sig? Något man kan nysta upp hos en terapeut för att få klarhet vad det är som väcker upp sådana känslor.

  10. What_A_Man

    Vettiga ämnen i bloggen de senaste veckorna. Tycker inte jag har haft någonting alls att tillägga, men alla ämnena hänger ihop

    Men att spela svår och hal… Nä…. Jag har ju blivit utsatt för kvinnor som har sagt en sak för att sen göra dess motsats. Det är verkligen effektiv metod för att få en att backa ur. Vem vill spendera tid med någon man inte vet var man har. Kommunikation är A och O, att ja betyder just ja, att nej betyder just nej i stället för vaga antydningar som man ska gissa sig fram till.

    Sen håller jag med både tjejerna och John G här. Visst vill man höras av var dag när man känner att där finns något, fråga hur dagen har varit och vips sitter man och snackar om varandra. Men det finns en gräns när det blir direkt påträngande att man aldrig får vara i fred. Återigen kommunikation. Lyssnar man på varandra när det sägs att man vill höras eller vill bli lämnad i fred?

    Just att drabbas av den som ljuger här i pratdelen ser jag igenom rätt omgående. Heter det att man inte kan träffas av vilken anledning som helst utan att där kommer motförslaget tar jag det som en nödlögn för att dörren inte ska stängas. Vid några tillfällen har jag frågat rätt ut om det är träff med någon annan som egentligen gäller och det brukar sluta med att kontakten är stendöd.

    För övrigt saknar jag bloggposten om vilka förändringar deltagarna vill se av sidan.

    • John G

      Vet du vad What_A_Man,

      för drygt 2000 år sedan levde en romersk senator som hette Cato d:ä.
      Detta var under tiden för de puniska krigen, när Rom kämpade mot Karthago om makten runt medelhavet.

      Och, oavsett ämne, så avslutade Cato Alla sina inlägg i senaten med orden:
      ”I övrigt anser jag att Karthago skall utplånas.”

      Kom att tänka på det när jag läste din avslutning 🙂

    • Per

      JOHN G:
      Samla erfarenheter och gå vidare. Jag snittar just nu på minst ett par tjejer per dag som slutar höra av sig. Till slut dyker det upp en tjej som vill lite mer än andra och då får jag vara på min vakt.

      Viktigt att dejtandet är respektfullt från båda sidor. Och lika är det med relationen. Vägrar hon snacka kommer jag ge ett par chanser och se om hon verkligen värdesätter våran relation. Kommer inte låta någon tjej utnyttja min snällhet och tålamod. Jag måste jag bli bättre på ta plats.

      Det bästa vore att hitta någon IRL, men det är kanske att romantisera?

    • John G

      Per:

      Avundsjuka tjänar ingenting till. Alltså försöker jag att inte bli det.

      Men jag måste ändå säga att jag känner lite avund när jag läser det du skriver.
      Du har två tjejer om dagen som Slutar höra av sig.
      Vilket ju faktiskt måste innebära att du har minst två tjejer om dagen du får kontakt med.

      När jag var medlem på HP och MP lyckades jag få kontakt med ungefär 25 tjejer, på sex år.

      Vilket blir att jag fick Ett svar i snitt var 90:e dag.

    • Per

      JOHN G:
      Jag är väldigt aktiv på många sidor. Det kan vara communitys, dejtingsidor, sexsidor etc. Ofta ungefär samma personer som är på de sidorna. Det tar väldigt mycket energi från mig. Många ggr är jag redan trött i början av en relation. Och det är helt underbart att kunna slippa allt jagande. Men det blir grogrunden till en stor besvikelse också när tjejen inte vill leva med mig. Och det är så lätt för henne att hitta en ny. Ofta har tjejen redan en reservkille att ersätta mig. Han kan t o m se ut som mig. Medan jag får fortsätta mitt sökande i cyberdjungeln. Det är som serien Battlestar Galactica där de söker efter jorden. De blir återkommande besvikna och attackerade. Innan de till slut nått jorden är det inte mycket kvar av skeppet. Det eviga sökandet. Besvikelsen, vemodet och bitterheten.

    • Romantisk-tjej

      PER:

      Jo tack, jag vet, jag har sökt i sisådär 25 år efter en vettig kille. Men jag har å andra sidan inte blivit ihop med killar jag inte trott på. Men jag har träffat mycket folk. Och alla fina killar är ju som bekant upptagna.

      Det är först nu jag fått lite flyt eftersom jag hittat en person som passar mig. Jag tror inte det är lätt att hitta rätt. Man går på många nitar innan. Ibland kan det handla om att man söker sig till liknande personer om och om igen? Som ett destruktivt mönster?

      Det kan handla om manipulation och spel, detta har jag sett hos många killar. Eller att de söker bekräftelse och inte kan vara ensamma.

      Jag vill ha en kille som är redig och äkta. Ingen som kör med metoder hit och dit eller har nya tjejer hela tiden. Ju färre tjejer de legat med desto bättre för mig, har jag märkt. En Romantiker.

      Min kille har letat efter det genuina och oförstörda hos en tjej precis som jag alltid letat efter det genuina och oförstörda hos en kille. Det känns som att komma hem. 🙂

    • What_A_Man

      John G:
      Jodå, jag känner mycket väl till Cato. Retorik är samma sak som tjat fast utan upprepningar.

  11. Agda

    Tror att vi är många, både män och kvinnor, som tyvärr lätt attraheras av den som på något sätt är lite svårfångad. Jag är just i fasen att försöka sluta tänka på mannen som visat sig var för svårfångad. Ska jag hoppas på honom hamnar jag på ålderdomshemmet innan något händer. Försöker istället få upp mitt intresse för den trevlige som verkar vilja något på riktigt. Känslorna låter sig inte alltid styras, men jag i alla fall bokat in en dejt med han som visar intresse.

    • J.A

      Christian, du fortsätter att slå huvudet på spiken så att säga :).
      Håller med Agda, det är lite mer intressant att falla för någon som verkar svårfångad än någon som kastar sig för ens fötter.. Inte för att just det händer hela tiden, men gjorde när man var lite yngre. Min svårfångade dejt som jag skrivit om tidigare var den som jagade först då jag till en början var ointresserad. När jag så blev intresserad blev rollerna ombytta. Nu när jag lyckats släppa honom tolkar jag vår relation som att jag enligt honom och hans sätt, var för intensiv, hörde av mig för mkt. Inte krävande men ville veta om vi skulle fortsätta ses och i så fall att vi då också borde umgås lite mer. Kanske jag ansträngde mig för mycket helt enkelt.
      Nu dejtar jag en helt annorlunda kille. Eller de påminner ngt om varandra faktiskt, vilket kanske är olycksbådande. Lika men samtidigt helt annorlunda. Den här svarar glatt på sms och meddelanden :). Försöker att inte skicka så ofta, tar det lugnt och sansat men eftersom jag börjar bry mig om honom vill jag veta hur hans dag varit. Han har lättare för att uttrycka sig genom meddelanden tycks det och kan vara lite blyg när vi ses.
      Till saken hör och som inlägget handlar om, han säger att jag är lite svår. Inte att jag spelar svårfångad men är väl reserverad, inte säger vad jag tycker om honom rakt ut, har mycket tankar/grubblerier jag inte delar och kanske också för att jag är reserverad sexuellt och gärna vill känna personen lite mer innan man blir intim. Jag menar här att det som folk uppfattar som ”svårt” eller att man är svårfångad kan vara en del av ens personlighet och inte ett pålagt medvetet spel. Givetvis spelar alltför många ett spel också. Jag är dock pga av den tidigare, långdragna dejten som kraschade helt- ännu mer reserverad nu och på min vakt. Och inser förstås att detta kan upplevas som en dealbreaker… Men det är sån jag är. Take it or leave it. Nu måste jag försöka hålla mig i skinnet och inte skrämma bort den ”nya” med alltför mycket omtanke och intresse XD. Eller..,, ja han verkar inte ha problem med detta utan vill gå snabbare framåt så då blir jag förvirrad av den anledningen istället. Livet och dejting är inte lätt alltså ;).

    • Christian Persson

      J.A,

      Tack, kul att höra!

      Ja, vi reagerar nog lite olika när någon är svårfångad. Vissa väljer att fokusera på någon annan, vilket jag tycker är ganska vettigt, medan andra blir ännu mer intresserade. Själv har jag, framförallt som yngre, resonerat som den senare kategorin och det har sina nackdelar.

  12. Agda

    IA, det låter som om du helt klart borde skriva på, om det är en kommunikationsform ni båda gillar. Är det inte bättre att berätta för honom vad som håller dig tillbaka? Skräms han av visat intresse och visade känslor så är det trots allt bättre att få veta det från början.
    Många män här backar långt utom synhåll när kvinnor tar initiativ. Lika gott att veta det, även om det kan kännas surt för stunden.
    I mitt fall är mannen jag försöker radera ut känslorna för inte någon som spelar svår. Han är en rakt igenom komplicerad person, på gott och ont. Men jag har kommit till en punkt där jag tycker att ger mig fler besvikelser än glada stunder. Vi har båda i ord tydligt visat mycket känslor, men det blir få lite möten i verkliga livet, och jag vill inte bara ha kärleksfulla ord utan också ordentligt med kroppskontakt.

  13. ViraStina

    Ingen gillar att känna att den andre spelar svår. Men ingen gillar en desperat och klängig typ heller.

    Det är en glidande skala, där vi vill att den tänkbara partnern visar lagom intresse utan att bli påflugen. Och det är nog inte särskilt lätt att pricka in rätt nivå. Det kräver fingertoppskänsla.

    Jag hade stora problem på HP med män som gav dubbla signaler. Som pendlade mellan att skriva väldigt intensivt och att vara knäpptysta. Och det tog lång tid innan jag fattade att jag inte skulle ödsla någon fortsatt energi på dem som tagit en treveckors paus utan förklaring. Oavsett vad de skrev när de dök upp igen.

    Att svara dem efter ett sådant beteende, är att acceptera det. Och det gjorde jag alldeles för länge.

  14. Wanessa64

    Jag har skrivit med många män, men när de börjar vara svårfångade tappar jag snabbt intresset. Jag vet inte om det är ett spel eller om de tappat intresset, men min reaktion är att jag inte hör av mig heller. Efter någon vecka kan de höra av sig igen och jag min dumma jäkel svarar, för att snart bli besviken igen, då de slutar höra av sig. För innerst inne hade man ju fått upp hoppet om att de tyckte att man var speciell, eftersom vederbörande hörde av sig ännu en gång. Bara att inse att man dög i brist på annat. Nyligen hade jag kontakt med en man, vi kunde prata i timmar om allt och inget. Mycket handlade visserligen om hans bekymmer, men jag kände att jag var viktig för honom. Att vi summerade varje dag vad vi pysslat med var något som piggade upp oss båda. Men en kväll pratade vi bara en liten stund innan han blev trött och ville sova efter en jobbig dag, det var ok tyckte jag. Nästa dag kom bara ett kort sms på kvällen. Jag tänkte att han behövde tid att tänka och gav honom utrymme för det. Sedan ringer han efter någon dag och vi pratar inte särskilt länge, då jag undrar om han vill fortsätta kontakten? Ja, självklart säger han du är ju den som piggar upp mig. Jag blir glad och känner mig behövd. Sedan hör han inte av sig mer, känner mig dum som ännu gått på en nit. Skriver ett sms till honom att jag fattar vinken och önskar honom lycka till, och innerst inne hade jag hoppats på ett svar. Åtminstone tack detsamma. Men icke. Varför kan man inte vara rak och ärlig och tala om varför man drar sig undan? Även om sanningen kan svida, så är det bättre än att behöva tro på lögner och hoppas. Då har man ju chansen att gå vidare snabbare.

    • ViraStina

      Exakt detta råkade jag ut för gång på gång. Och varje gång svarade jag snällt igen, och fortsatte konversationen, när de behagade återkomma.

      Till sist fick jag nog. Och efter nästa on/off-lek svarade jag bara ”Sorry, men jag letar någon som faktiskt vill träffas, och det verkar inte vara du. Ha det bra!”

      Jag fick bara chansen att skriva det två gånger innan jag lade ner HP och råkade hitta rätt person i verkliga livet – men jag försäkrar att det var väldigt befriande de två gångerna.

    • Per

      Virastina:
      Män är inte svårfångade om kvinnan har vad de söker. Det är inte ofta jag nekar samtal med någon kvinna, men det händer. Senast igår då kvinnan såg jättekonstig ut på fotot och inte hade någon presentation. Hon skrev några ströord och det slutade med att jag skrev att jag inte var intresserad. Och så har jag suttit och chattat med en kvinna som snöat in sig i att hon ska ha en viss psykologisk behandling. Och jag skrev från början att jag inte är rätt person att fråga var på hon 5 dagar senare börjat fatta att jag inte kunde hjälpa. En tjej med crazy eyes som djupanalyserade varje ord jag skrev för att som här försöka argumentera emot mig. Vad jag saknar är en kvinna som kan läsa mellan raderna och har empatisk förmåga. Men sådana kvinnor är väldigt få. Människor är jättebra på kritisera men duger inte till vanliga samtal.

    • ViraStina

      Per:
      Nä, och vet du vad? Kvinnor är inte ett dugg svårfångade heller, om männen har det vi söker.

      Du tycker det är svårt att komma i kontakt med vettiga kvinnor. Jag tyckte det var svårt att komma i kontakt med vettiga män.

    • Per

      Virastina:
      De kvinnor jag lärt känna vet ofta inte vad de vill ha. De kvinnor som vet vad de vill ha är singel år efter år.

    • ViraStina

      Men då brukar det heta att vi är för kräsna. 😉

      Själv var jag singel i närmare tre år. Det var rätt jobbigt, eftersom exet hittade en ny efter några månader. Och när det tog slut med henne, hittade han en ny lika snabbt. Och sedan ännu en, som ser ut att bli mer långlivad.

      Men hans kvicka tempo i kontrast till mina misslyckanden stärkte inte direkt mitt självförtroende.

    • Per

      VIRASTINA:
      Låter som du lärde dig mer än vad han gjorde. En del konsumerar tyvärr relationer som det vore en handelsvara. Och det verkar inte ha så mycket med kön att göra. Möjligtvis det blir lite bättre med åldern, men en del lär sig aldrig.

    • ViraStina

      Per:
      Det är möjligt att det inte alltid är optimalt att kasta sig in i nya förhållanden. Jag kan inte bedöma det, utan antar att det varierar från person till person hur de vill hantera sitt privatliv, och vad de mår bäst av.

      Men jag valde inte bort en ny relation för att jag kände att jag behövde landa, eller liknande. Inte medvetet i alla fall. Jag hade aldrig ens möjligheten att välja. Det var det som var jobbigt, eftersom exet uppenbarligen bara letade upp en ny kvinna någonstans, när det kraschade med den förra.

      Själv fastnade jag med den ene slingraren efter den andre. Hot and cold-typer som dök upp och försvann som det passade dem, och förväntade sig att jag skulle finnas tillgänglig som en trofast hund, svansande för deras villkor. Jag skäms faktiskt över hur många gånger jag accepterade det. Men jag är desto mer stolt över att jag identifierade det beteendet och bröt det en gång för alla.

      Så jo – jag har lärt mig massor av mina misstag!

    • Per

      Virastina:
      Att kasta sig in i en ny relation är sällan bra. De som håller på så kommer sällan må bra. En dag vaknar de och inser att det inte är rätt väg att gå.

      Misströsta inte. Det är bättre leva själv än att leva i en kass relation.

      Bra att även du ser det där beteendet. Jag har nu skrämt iväg några varje dag. Oftast rätt omogna tjejer som låtsas vara seriös men egentligen inte vet vad de vill.

      Jag har sparat den bästa tjejen. Hon har barn och är ett år äldre än mig. Hon är singel men hon vet inte mina känslor för henne. För på något sätt känns det som en tröst att hon finns kvar där som en orörd dröm. Hon behöver aldrig veta vad jag vill henne. Det behöver inte bli något.

    • ViraStina

      Per:
      Ja, när jag väl blev medveten om mitt eget beteende, tog det inte mer än ett par månader innan jag hittade någon.

      Jag bestämde mig en gång för alla att aldrig mer acceptera de där undanglidande männen. Som du skriver – hellre ensam än att bara vara en lågprioriterad reserv, i brist på bättre.

      Och hux flux upptäckte jag att det fanns en person som var undanglidarnas raka motsats. En som hörde av sig regelbundet, en som ville träffa mig, och såg till att det blev av. Som bytte schema, jobbade in tid, körde omvägar och krånglade massor, bara för att vi skulle kunna ses.

      Mitt gamla vanliga jag hade missat honom, för han är inte riktigt ”min typ”. Men efter alla misslyckanden visste jag ju vad jag sökte egentligen. Innerst inne. Så jag vågade prova en ny ”typ”. Kan rekommenderas.

      Men hos mig går sannerligen inte on/off-männen hem. De som spelar svårtillgängliga, lämnar jag därhän till någon mindre nogräknad kvinna numera.

    • Per

      Virastina:
      Jag gläds med dig att det lossande. Jag själv har varit med om att känna mer nerprioriterad. Känt mig mindre värd än alla andra i hennes liv. Jag har minst en gång varit som en trampolin för att nå någon annan. Jag säger bara ”bad karma” och jag ska visa för mig själv att jag har högre ambitioner i livet än vad hon än kunnat fantisera om. Nästa gång någon kvinna ställer ultimatum mot mig kommer jag ge en varning tillbaka och sedan gå min väg. För om tjejen spelar det kortet är det ett tecken på att hon inte kan föra en vanlig diskussion. I en relation är man två och båda två ska vilja lika mycket.

  15. J.A

    AGDA, absolut :). Har berättat för honom om varför jag är extra reserverad nu och att det beror på en tidigare dejt. Sen hör det även till min personlighet att vara sån, vilket ofta uppfattats som att jag är en svår/svårfångad person. När en komplicerad person möter en likasinnad (som i fallet med min förra dejt) är det kanske dömt att misslyckas. Tror även att han blev skrämd av att någon faktiskt var genuint intresserad av honom och därmed visade känslor. Tycker pga detta att det, som Virastina säger är en svår balans att visa känslor men att inte bli eller upplevas som klängig. Min nya flört verkar dock inte ha problem med detta utan vill snarare att jag gör det, och däri ligger förvirringen för mig just nu. Men det går nog över 🙂

  16. Sussi

    Per : En fråga bara ? Om en kvinna ser jättekonstig ut och skriver ströord och vill ha en speciellt psykologisk behandling avslutar du inte konversationen för gott då?

    Jag tolkar det som Vira skriver om män som skriver aktivt under en period ( de tar ofta initiatuvet själva) för att sen försvinna ett tag ,för att sen komma tillbaka ,för att sen försvinna.

    Varför lägger man den energin på någon man är ointresserad av ? det fenomenet stötte jag själv på många gånger och fastande i fällan i början men lärde mig snabbt fråga om de ville ses irl.På så sätt slapp jag lägga energi på killar som uppenbarligen inte var på nätet för att dejta ( mig).Och ja ibland blev det en dejt irl såklart men oftast tystnade tvärt.

    • Per

      SUSSI:
      Ja jag ger en chans och sedan är det avslutat. Jag vill känna attraktion. Och attraktion är mer än utseende. Det är utstrålning, bakgrund och hela kittet. Och när jag träffar personen är doften väldigt viktig. Varit flera tjejer där doften varit fel. Jag är väldigt biologiskt styrd på det sättet.

    • Romantisk-tjej

      Jag lade ner alldeles för mycket energi. Skulle slutat skriva när jag märkte att de inte verkade intresserade. Men många höll en på halster. Slutade jag att skriva på några dagar undrade de alltid var jag tog vägen. Men skrev jag att det skulle vara kul att ses försvann de.

      Jag har svårt för den här ”dansen”. Jag vill liksom få träffen ”överstökad” för att se om vi trivs med varandra. Eller åtminstone ringa. Istället blev det att jag satt fjättrad vid datorn och skrev och skrev och träffade mina vänner allt mindre för att mailandet tog upp all tid. En hel vinter och vår försvann på att maila dejtkandidater. När jag istället kunde umgåtts med vänner, tränat eller vad som helst som är nyttigare/roligare..

      Men jag hoppades på IRL träffar och hade aldrig trott att det skulle vara så mycket fejk därute. Det är mycket manipulation och spel. Och jag är rättfram även om jag är blyg.
      Jag visar vem jag är från början så ingen ska bli besviken. Har extremt svårt för fasader.
      En kille som kan visa känslor och vågar vara sårbar utan att trixa är GULD för mig.

      Tycker verkligen om att skriva men har jag en bra konversation med någon ser jag fram emot att ses ganska så snart. Åtskilliga timmar, dagar, månader som gått till meningslöst chattande. Som aldrig ledde till IRL träffar. Blev ledsen, besviken och hade ett stukat självförtroende efter att ha försökt i över ett halvår. Jag förstår helt enkelt inte varför något som är så enkelt är så svårt för många? Man blir ju inte sjuk av att träffa nya människor. Snarare är det berikande.

  17. Sussi

    Per :Här håller jag helt med att man bör ge en chans åtminstone och att lukten betyder mycket.Fast jag tycker alltid killar jag fallit för luktat gott är inte säker på om det är hjärtat eller näsan som styr det 🙂

    • Per

      SUSSI:
      Jag tror absolut på feromoner och genetik. Till och med en rökare kan lukta gott om den i övrigt har en tilltalande doft.

    • Per

      Romantisk-tjej:
      Det är lika för mig. Starkt samband åt båda håll. Jag gillar tjejer med former men det innebär inte att alla sådana faller mig i smaken. Helheten är viktig.

  18. John G

    Jag har varit med om exakt samma sak som Vanessa64 och ViraStina beskriver. Och som flera tjejer också har pratat om.

    I mitt fall var det så tjejer som betedde sig så. Svarade på mitt mejl, vi skrev till varandra några dagar, uppehåll några dagar, hon återkommer ungefär som att ingenting hänt. Och så vidare.

    Varje gång gav jag den tjejen ett par chanser. Men till slut skrev jag att eftersom intresset inte verkade finnas, eftersom hon behandlade mig som någon form av 3:e reserv, någon att skriva till när alla andra möjligheter var uttömda, så ville jag inte fortsätta ha kontakt.

    Och då fick jag, varje gång, ett svar tillbaka som handlade om att eftersom vi Bara hade kontakt på nätet, eftersom vi egentligen inte kände varandra, så hade jag ingen rätt att förvänta mig någonting överhuvudtaget. Utan hur hon ville behandla mig, var enbart och uteslutande upp till henne.

    Vilket gör att i alla fall jag drar slutsatsen att nätet är fullt av människor, både kvinnor och män, som helt enkelt inte har ens den minsta lilla gnutta anständighet. Det handlar bara om egoism.

  19. What_A_Man

    Känner igen mig i John G, Virastina och alla andras erfarenheter. Man har nummer sju på kölappen till att få dejta henne, det blir lätt nummer högre om hon får syn på något snyggare.

    Detta hänger verkligen ihop med föregående bloggpost om tidigare erfarenheter. En av mina erfarenheter här är att inte engagera sig i kvinnor förrän hon visar att jag ska göra det. Man märker att hon är intresserad för man får inte vara i fred. Enkelt. Eller då motsatsen, man är som luft, skit i henne för det gör bara ont annars.

    Om jag ställer frågan ”har du lust och möjlighet att ses valfri dag” och följer upp det med frasen ”lust är viktigare än möjligt”… Vad betyder det för dig? Erfarenhet säger att kvinnorna springer och gömmer sig om hon inte först har gett antydan att hon vill ses. Och får man ett ja på den säger erfarenheten att det egentligen var ett nej om där inte kommer något väldigt konkret att ta på när det passar henne i samma brev. Senast igår skrev jag med en där jag har fått ett ja till att ses men att det då var lite svårt med tider. Hon hade pausat kontot idag…

    Och som uppföljning på min fråga: Vad är det värsta som kan hända om man träffas? Psykopatiska våldtäcktsmän som seriemördar är inte så vanliga ändå…

    Jag tror att tanken på att inte duga, att bli ratad från den man vill vara till den man egentligen är, skrämmer de flesta från att träffas. Det gör ont att bli nobbad, men träffa den du är ämnad för och inte kunna är etter värre. Också egen erfarenhet.

    • John G

      Sedan tänker jag ju så här också What_A_Man,

      för jag upplever exakt samma sak som du när det gäller tjejer, att jag har svårt att engagera mig innan hon också visar lite uppenbart intresse.

      Eftersom jag har blivit bränd så otroligt många gånger, så vågar jag ju helt enkelt inte lägga energin, innan det finns någon liten garanterad antydan om att det kan ge utdelning.

      Men har du tänkt på vilken ond cirkel det är?

      För jag upplever helt enkelt att väldigt, väldigt många tjejer känner lukten av min återhållsamhet. Och uppfattar den som tveksamhet. Vilket innebär ett hej då.

      Har du samma erfarenheter?

  20. Nova

    Jag förstår inte varför man inte frågar rakt ut om den andre är intresserad i stället för att bara vänta och bli ledsen,sur och/eller bitter när svar dröjer.
    Personligen brukar jag besvara nästan alla meddelanden utom de de som bara skrivit ”Hej!” eller ”Görs?” – de väcker verkligen inte mitt intresse ett dugg! I övrigt svarar jag av ren hyfs och inte alltid av intresse av personen.
    Att jag besvarar ett meddelande betyder alltså inte att jag är intresserad för jag har väldigt svårt att vara så taskig att dissa rakt av och bara ignorera. Men om han frågar om jag är intresserad och jag inte är det så säger jag att jag tyvärr inte är det och önskar honom lycka till.
    Det är ju så enkelt att om man bara frågar så bör man få ett svar – om jag inte fått det så hade jag blockerat vederbörande så jag skulle slippa se honom poppa upp online.
    För att mitt intresse ska väckas ser jag att mannen ger en komplimang så jag vet att han är intresserad och inte bara skriver för att han ligger i soffan och håller på att dö av uttråkning!
    Är jag intresserad visar jag det direkt!
    Visst har jag haft konversationer som ebbat ut där jag s a s hoppats den andre ska försvinna just för att han inte skrivit han är intresserad eller frågat om jag är det,men ändå fortsätter att skriva dag ut och dag in.
    På en dejtingsida är jag verkligen inte intresserad av att mannen ifråga främst frågar mej hur det går på jobb hela tiden eller diskuterar vädret. Då är det bättre att fråga om intresse finns eller om intresset funnits och avtagit,isf kan man vara såpass schysst att man önskar varandra lycka till med vad det nu är de är ute efter. Det mesta här är ändå nyhetens behag och man ska aldrig utgå från att man är den ende personen chattar med eller t o m träffar.


Kommentera