dejting

Vänskap – gärna eller nej tack?

Kärlek börjar med vänskap. Det menar vissa. Andra tycker tvärtom, hamnar man i varandras vänfack kan inte passion uppstå. Så vad gör vi då om en dejt erbjuder vänskap? Finns det någon mening att fortsätta ses?

Jag tror att jag vet vad många av er tänker. Att spela ut ”vän-kortet” är ett smidigt sätt att dumpa någon. Så kan det säkert vara i många fall. Å andra sidan är det lätt att ta reda på om personen menar allvar. Föreslå att ses som vänner och se vad som händer. Nappar personen och kommer med egna förslag på aktiviteter var förmodligen vänskapsfrågan seriöst menad. Jag tror nämligen inte att dagens stressade människor styr upp nya bekantskaper om de inte ger någonting. Samtidigt är det ju inte vänner vi söker på en dejtingsajt, så hur ska man egentligen tänka här. Jag har genom åren tänkt på två olika sätt, som nu resulterat i en tredje variant.

Det fanns en tid då det där ”bara vänner-sms:et” efter en dejt var oerhört jobbigt att få. Att jag inte lyckades attrahera kvinnan var ett fruktansvärt misslyckande. Att ens överväga en framtida vänskap var uteslutet. Det enda rätta var att radera såväl kvinnan som telefonnumret ur minnet. Den strategin visade sig fungera sådär. Jag kände nämligen ofta en form av sorg, kanske en separationsångest, när kvinnor jag lärde känna gång på gång försvann ur mitt liv.

Därför ändrade jag min filosofi till att istället suga åt mig all form av kvinnlig vänskap som jag erbjöds. Jag tänkte att det skulle kännas bättre om de här kvinnorna fanns kvar i min vardag, för på något sätt uppskattade de ju mig. Dock gjorde jag felet att lura mig själv. För i de flesta fallen ville jag ha mer än vänskap. Därför blev det efter en tid oftast fel. Jag fick berätta att jag kände något mer, medan kvinnan fick förklara att det aldrig skulle bli vi. Då kände jag mig otroligt dum och naiv.

Idag tror jag att jag har hittat ett någorlunda sunt sätt att se på det här. Jag kan känna en glädje över att kvinna jag dejtar vill bli min vän. En sådan person berikar mitt liv och ger mig också ett visst självförtroende. Jag rycks inte längre med av känslor och hoppas på mer än vad det är. Ibland kan jag tänka att det är just det här stadiet som är det bästa för att kärlek ska kunna växa fram. Alltså att man umgås avslappnat, kravlöst och där man bara njuter av varandras sällskap.

Hur vi ser på kärlek och vänskap beror mycket på hur vi är som individer. Hos mig kan kärlek till en kvinna växa fram med tiden, jag har varit med om just det. Jag måste inte bli träffad av blixten. Andra resonerar tvärtom, det finns inget rätt eller fel.

happy pancake nätdejting

Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake.

dating


Det finns 94 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Jag

    För mig måste det från början finnas något att gå på… om jag bara känner rent vänskapliga känslor utan något extra så lägger jag ner det… finns ingen potential från början så kommer den inte senare heller… Jag har i alla fall inte varit med om det och om det vore så, så borde jag ju rimligen har fallit för någon av mina kvinnliga vänner genom åren som funnits med mig länge eftersom det är kanonfina kvinnor, attraktiva och hela köret…

    Några få jag dejtat som det inte funnits någon magi med har blivit till en fin vänskap istället… men de allra flesta som man haft någon sorts vänskap med efter en dejt har försvunnit så fort dom träffat en man.

    Jag ser nätdejtingen som ett sätt att vidga vyerna… ett komplement. Men generellt är det inte vänner jag söker via hp.

  2. Sundsvallskv

    Jag har gått igenom samma sak med män jag dejtat, dom har inte velat ha något seriöst utan helst Kk, jag har varit naiv nog att tro att bara dom lär känna vem jag är så kommer dom ändra sig… Snacka om att lura sig själv!
    Jag har svårt att sluta vara vän bara för dom inte vill ha ett förhållande eller att det inte känns rätt för mig och jag är en person som bryr mig om andra men det borde jag sluta med för vart leder det??
    Nej som kvinna borde jag bli lite tuffare och genast bryta kontakten så fort jag förstår att dom inte är seriösa.

    • Jenny

      Men…vänta nu… Har dom varit oseriösa för att dom inte velat ha något annat än ett KK -förhållande? Vilket de sagt redan från början?
      Inget illa mot dig nu alltså men jag tycker generellt att orden ”seriös” och ”oseriös” misshandlas svårt på HP.
      Jag blir själv bland annat kallad oseriös bara för att jag hela tiden, från början till slut, håller fast vid att jag i nuläget inte i första hand söker ett ”seriöst” förhållande.
      Men jag är ju samtidigt seriös i det JAG faktiskt söker. Anser inte det vara upp till betraktaren att göra den bedömningen utan respektera mig och mitt val utan att påstå att jag är ”oseriös”.

    • Lady

      Instämmer med Jenny här. Det är inte oseriöst att söka en sexuell relation om man redan från start är öppen med att det är det man vill ha. Det är att lägga en moralkaka över det.

    • John G

      Enligt mig handlar inte seriös om vilken typ av förhållande man har, utan hur man behandlar varandra.

      Vilket innebär att exempelvis ett KK- förhållande, en vänskap, ett romantiskt förhållande, en arbetsrelation, ett ONS kan vara seriös. Så länge man behandlar varandra med respekt.

    • Anna

      Jenny, intressant tanke. I vardagligt tal är ju, vad jag vart med om och själv säger, att söka något seriöst absolut inte KK. Seriöst är allvarligt, långvarigt, någon man ser sig en framtid år framåt. Framför allt någon som skapar exklusivitet, att man slutar söka efter någon annan eller något annat. Visst är vi alla olika och kanske det finns de som är KK i flera år utan att söka annat eller vilja ha något annat.
      Inbörden seriöst förhållande har varit ett pojk/flickvänförhållande i åratal.
      Verkligen annorlunda och intressant att det uppenbarligen inte uppfattad så av alla. Isf finns ju Hög risk för missförstånd om två personer säger att de söker seriöst förhållande men inte menar samma sak för fem öre. Iofs torde väl folk använda andra ord med….

  3. John G

    Det är ditt tredje alternativ Christian som jag kallar att bli fångad i kompisfällan.
    För precis det är orsaken till att jag tidigare har blivit vän med tjejer, att känslor kanske kan växa fram i förlängningen. Jag är nämligen som du, verkar det som. Kärlek för mig är inte någonting som liknar en blixt från klar himmel. Kärlek fylls på som ett badkar, långsamt och stadigt. Genom avslappnat, underhållande, regelbundet umgänge. Kärlek för mig tar tid.

    Och min förhoppning har varit att om jag umgås med en tjej, så kanske, kanske, kan hon med tiden se alla mina styrkor och mina förmågor som skapar gedigen spänning.

    Men, som sagt, enligt alla mina erfarenheter så fungerar inte tjejer så.
    Utan det är alltid den omedelbara fixen som gäller.

    Och det spelar ingen roll hur ofta och hur mycket du gång på gång visar framfötterna. Det spelar ingen roll att du gång på gång är den som tröstar henne. Att du är den som hon kommer till när livet känns tung och överväldigande. För har du en gång hamnat i kompisfacket så sitter du fast där som i ett spindelnät. Och ju mer du kämpar för att ta dig därifrån, ju hårdare sitter du fast.

    I stället börjar tjejen ta dig för given. Det är dig hon kommer till när hon måste gråta över någon annan kille. Det är dig hon kommer till när hon behöver stabilitet och styrka. Men, det skulle aldrig någonsin falla henne in att kanske se dig som någonting annat än just en stabil vän.

    Och det är därför jag har börjat praktisera en egen variant. Sex första gången vi träffas. För om en tjej har sex med mig, ja då har jag givit henne den omedelbara fixen. Som gör att sedan kan vi fortsätta bygga upp vänskapen. Som kanske till och med leder till kärlek?

    Och om en tjej väljer att inte ha sex med mig? Tja, då kan hon flyga och fara.
    För ärligt talat, det är bättre att känna Lite sorg och separationsångest nu. Än att känna massvis med besvikelse och sorg senare, när jag återigen konstaterar att jag har hamnat i kompisfacket och blir utnyttjad som snuttefilt av tjejen.

    Så vänskap utan förmåner med en tjej?
    Nej tack.

    • ViraStina

      Min erfarenhet av män är den motsvarande.

      Jag har väldigt liten chans att övertyga en man på lång sikt om vilket kap jag är. Känner han inte det nästan direkt, blir jag bara den trevliga och roliga tjejkompisen som förväntas peppa honom när han inte riktigt vågar göra en framstöt hos den där kvinnan som har det jag tydligen saknar. Hon som gör att han tänker ”wow!” direkt.

      Män är generellt heller inga långsiktiga och förnuftiga typer som går runt och ger tjejer en massa chanser att visa alla sina fantastiska egenskaper innan de bestämmer sig för den lämpligaste kandidaten. De fastnar för den tjej som attraherar dem, helt enkelt. Det kvittar om någon annan har fler goda sidor rent objektivt.

    • John G

      Hmmm…?

      Kanske skulle jag ha inflikat det någonstans att jag inte har erfarenhet av hur killar beter sig?

      Men, då vet du vad jag pratar om i alla fall 🙂

      Märkligt att den omedelbara fixen alltid skall vara så avgörande.
      För jag känner igen mig själv i det du sade om dig själv.
      Jag är helt enkelt ett bättre kap än de flesta andra killar.
      Men tjejer tar sig ju aldrig tiden att upptäcka det.

    • Crazy8000

      Båda könen är lika bra skålsupare på den fronten.
      På HP har många snabbfix komplex, de flesta kvinnor jag har träffat förväntar sig fysiskt som typ beröring och kyssas (nu menar jag inte kramen när man träffas eller avslutar träffen) redan första träffen annars är man körd.

    • ViraStina

      John G:
      Nä, inte behöver du inflika det. Jag hoppas att de flesta förstår att vi bidrar med våra egna erfarenheter, ur vårt eget perspektiv. Men man vet ju aldrig. 🙂

      Vi går nog i samma fälla, ja. Vi misslyckas uppenbarligen med att vara smashing de första sekunderna. Vilket man kanske måste vara. Kanske var jag en gnutta ironisk när jag kallade mig själv ”kap”, men faktum är att folk sällan tar sig tid att utforska vem man är.

      Man får bara en chans att göra ett första intryck, sägs det. Jo, det ska gudarna veta! Långsiktighet är inte bara totalt ute i ekonomiska sammanhang, det är stendött inom kärlekslivet också.

    • John G

      Hahaha… 😀

      Det var den bästa jämförelsen jag hört ViraStina 🙂

      För precis som inom ekonomin i dag så har ingen tålamod när det gäller långsiktighet inom kärlekslivet.

      Utan i stället handlar allting om daytrading och snabba klipp. Och sedan är det bara slumpen och ren skär tur som gör att någon kanske hittar en partner som ger mer än den omedelbara fixen/vinsten.

    • Christian Persson

      John G,

      Bra att du hittat din egen variant och jag tror nog att den kan vara ganska framgångsrik. ”Problemet” för mig skulle vara att det inte skulle kännas speciellt naturligt. Att själv försöka framkalla en omedelbar fix när jag själv inte tänker på det sättet skulle kännas konstigt. Samtidigt borde jag säkert bli mer cynisk ibland.

    • John G

      Du har faktiskt helt rätt Christian.

      Det här sättet att agerar känns inte på något sätt bra för mig heller.
      Och du har även rätt om cynismen.

      Men, oavsett hur onaturligt det känns, oavsett hur respektlöst det är,
      så mår jag betydligt sämre av att hela tiden bli avfärdad av tjejer, bara för att jag egentligen är en gentleman.

      Så som jag agerar numera så får jag i alla fall leka med tjejer emellanåt, i stället för att hela tiden bli placerad i deras kompisfack.

    • Lea_

      Så oerhört intressant, både blogginlägg och kommentarer. Här går jag och tänker att jag är ensam om tankar, men det är uppenbarligen fler som upplever det.
      Jag har funderat rätt mycket på just det ni skriver här, att kärleken inte verkar få ta den tid det ska ta, utan att samhället är uppbyggt kring att det ska vara kvickfix på allt. Som jag sa till någon, så kan det ibland kännas som att det är en konsumtionskultur när det gäller dejting, speciellt i storstäder som Stockholm. Och då har jag bara dejtat i några månader, och är redan lite matt på att det redan första dejten förväntas kyssar, och andra dejten något mer. Vilket får mig att undra när det blev så självklart att separera kärlek/känslor och sex, för hur mycket känslor kan skapas för en människa som du träffat två gånger?

    • John G

      Självklart räcker det inte med bara med attraktion för ett långvarigt, stabilt förhållande.
      Och det är därför som jag också opponerar mig mot att den omedelbara attraktionen är vad så många tjejer, och killar, uteslutande går på när de väljer potentiell partner.

    • Miss Z

      Fast man måste nog känna att man har nåt gemensamt med personen i början för att vilja träffa den igen, tror det gäller oavsett om man träffar nån oavsett vad för relation det ska utvecklas till. Om rent vänskapsmässigt eller mer.

      Men givetvis behöver det inte vara attraktion. Tror att grunden för att attraktion ska kunna uppstå bör man kanske hitta nåt som binder ihop en på nåt sätt för att vilja ses igen. Som en sorts cliffhanger…

    • MiMi

      Det här med att ha något gemensamt med personen i början kan kanske appliceras på vilken vänskapsrelation som helst. Vare sig det gäller potentiella flirtar på nätet eller vem som helst IRL!
      Alla mina vänner häromkring (bor inte där jag växte upp) är personer jag träffat på i olika sammanhang och med samtliga fanns det ”något” där från början som gjorde att vi klickade och trivdes tillsammans. Det bara var så. Exakt vad det är, är svårt att säga. Våglängd, tajming, tillfällighet… Men någon attraktion har det inte varit tal om i de fallen, antagligen för att de flesta tillhör samma kön och jag inte attraheras av det. 🙂

  4. Jenny

    Upptäckte kärleken i en av mina bästa vänner först efter 6 års vänskap. Vi levde sedan 17 år tillsammans innan vi upptäckte att vi nog hade vuxit tillsammans men utvecklats isär. Valde att skiljas, som vänner, för att ge varandra friheten att hitta gnistan och passionen på nytt. Han är, har alltid varit och kommer alltid förbli en av mina absolut bästa vänner!
    Så jo, för mig är vänskap absolut en inkörsport till något mer. Och var är förlusten om det nu bara stannar på en vänskaplig nivå? Så länge det fungerar för båda.
    Visst behövs någon mer tändvätska för ett förhållande, men det behöver ju inte betyda att man inte trivs i varandras sällskap bara för att gnistan inte infinner sig…

  5. Expanding Flat

    Ja, personligen skulle jag gärna falla i vänskapsfållan ibland. Tycker att jag behandlar en del tjejer jag möter just så som jag skulle en killkompis. Men det är antingen ”vill mer” eller vill inget…

  6. .........

    Vill en person medvetet ingå ett kompisförhållande för att ”Sedan´´ under tiden då försöka se hur det känns med en ”Såkallad´´ kompis/vän? ja..då vet inte den personen alls hur den vill ha det helt eneklt..och ett jävligt fult och fegt sätt att gå tillväga på också!!! Iaf. om inte motsvarande part vet om vad tanken egentligen är med de såkallade kompisförhållandet!? De handlar ju enbart om ett eget jävla ego för att i lugn och ro för den personen som vill ha det så ,att då få känna in hur det känns under tiden som kompis/vän. De handlar enbart om att kunna gardera upp sig om nåt annat intressant dyker upp bland de såkallade vännerna!
    Om däremot båda parter tycker lika om att börja som kompis ? så är ju de en helt annan sak såklart,och behöver såklart inte alls vara fel heller!

  7. What_A_Man

    Jag saknar verkligen förmågan hos folk att låta någon vara en del av en (då hennes i mitt fall)vardag. Det ska vara allt eller inget ögonblickligen. I de flesta fall blir det inget.

    Där är några undantag från det. Två kom att betyda något, fyra har det blivit någon form av kompisskap med. Inte att vi umgås, men vi stöter ju ihop ibland. De där kompisarna kan det ju vara att det klickar till som bara den med någon gång i framtiden.

    Det har däremot blivit betydligt fler brevvänner här. Alla är osynkade med takten när man har barn respektive är på egen hand. Alla de kvinnorna ger uttryck för precis samma sak, allt eller inget direkt.

    Förväntningarna här är helt enkelt drivna till något som inte lär inträffa.

    För övrigt saknar jag bloggposten om vilka förändringar deltagarna vill se av sidan.

  8. .......

    Till trådskaparen Chris! Tänkte på de du skrivit om att du numer välkomnar alla kvinnlig bekantskap!? Och då tänker jag just på att: Om jag som person t.ex. enbart har som syfte att ev. då komma i kontakt med en kille/man för ett ev. kommande parförhållande/livskamrat? Och killen jag då ev. kommer i kontakt med då säger såhär? Ja varför inte? Men..? Jag vill ha de såhär att: Vi kan väl träffas som vänner/kompisar tillattbörjamed,så ser vi ju hur allt känns vidare? Och när du då säger såhär att du är öppen för all kvinnlig kontakt som kommer i din väg typ? Om du har den tanken och synen på saken som sådan? Då lär d ju såklart finnas många fler killar/män som har samma tanke som du? Och Hur vet jag t.ex. som person om ”Just´´ den killen/mannen som säger sig vilja börja som vän/kompis då ”Inte´´ då har flera andra tjejer/kvinnor som just den killen då också har kontakt med som vän/kompis och sagt samma sak till alla dessa andra ? ”DE´´ tror jag nog inte killen/mannen ifråga skulle vilja tala om för mig ,,eller? Skulle DU tala om det för en tjej du vill kalla kompis/vän att du faktiskt har fler tjejer/kvinnor du har som såkallad kompis som du också vill känna dig för med hur det känns?För de är ju faktiskt de du gör och inget annat i baktanken med det hela!

    De tror jag knappast? och om inte då t.ex. jag skulle få veta att killen faktiskt kör med de stuket bakom min rygg? Hur jävla skoj och trevligt är de på en scala från 1-10? vad tycker du själv om du verkligen rannsakar dig själv om du råkade ut för en tjej du var intresserad av men som enbart vill ha dig som vän tillattbörja med,och som då hade flera andra på samma sätt bakom din rygg? Tror du verkligen på att det överhuvudtaget kan bli nåt av de upplägget du har som tanke med att ha en massa olika såkallade tjejvänner bara för att tydligen i lugn och ro kolla in läget med dessa samtidigt bakom ryggen på kanske 1du visat intresse för på ett sätt som kanske tjejen/kvinnan tolkat som att hon är den du vill fokussera på som vän tillattbörja med..och vidare om allt känns bra, men inte att du har några andra också? Så nu fick då jag mig en lärdom att aldrig nappa på en kille/man som säger sig vilja vara kompis från början? För då kan man ju faktiskt råka ut för en likadan kille som du Chris med den synen och baktanken med flera andra bakom ryggen på mig. FALSKT SÄTT..och inget annat hör ju jag de. Iaf. om en kille/man har flera andra som killen/mannen kallar såkallad kompis/vän,,och som då tydligen inte enbart ses som en vän för den typen av kille.!! Lycka till med alla dina såkallade kvinnliga vänner som du nu i lugn och ro ska känna in för hur du egentligen känner för var och en..och om nån nu kan bli din kommande partner! fast de har jag ju alltid förstått att det finns killar/män som vill ha såkallde tjej/och kvinnliga vänner för att tydligen då gardera upp sig! Men var och en gör de som dom tror på!

    • ViraStina

      Har man gått ut med att man vill ha en relation på kompisnivå, är det väl upp till den andra personen att acceptera det eller inte? Jag kan inte se något falskt i det. Snarare ligger det ett missförstånd i vad man menar med ordet ”kompis”.

      Om den ene mer eller mindre förväntar sig exklusivitet redan på kompisstadiet, medan den andre bara vill hålla möjligheten öppen, då kan det förstås bli problem.

      Men det är ju en fråga om kommunikation. Inte om falskhet.

    • Christian Persson

      …….,

      Jag är inte helt säker på hur du tänker, men jag tror att du missförstår mig lite. Jag söker aldrig vänskap med kvinnor som är intresserade av mig eller har känslor för mig. Jag skulle bara känna mig väldigt obekväm i den rollen. Men om nu någon kvinna som gillar mig ”för mycket” ändå vill vara vän med mig, trots att jag varit tydlig med att det bara handlar om vänskap, är det upp till henne. Jag håller med ViraStina, det finns inget falskt i det om man är tydlig från början.

      Dock har jag ju själv, som jag skriver i mitt inlägg, använt ”vänskapskortet” för att få chansen att lära känna kvinnor. De har trott att jag varit deras vän, medan jag hoppats på mer. Det här är däremot falskt och absolut inget som jag är stolt över. Men man lär av sina misstag.

  9. MiMi

    Svår fråga!
    Är vänskapen i balans och på lika villkor funkar det säkert finfint att vara vänner.

    Jag har hängt fast vid minst en kille som inte ville ha ett förhållande med mig, vi umgicks som vänner och jag hoppades att det skulle utvecklas till en kärleksrelation med tiden. Det gjorde det inte och när det kom in en annan tjej i bilden slutade vi umgås. Jag var någon slags flickvänssurrogat under tiden.
    Jag har också varit vän med killar som velat mer än jag velat. Det har svårt att umgås som vänner då jag med tiden känt press på att också behöva utveckla känslor. Hade tre nära killkompisar i yngre år, två av dem blev förälskade i mig – samtidigt. Där blev det inga lyckliga slut direkt.

    Grejen är väl att vänskapen har svårt att fungera när den ena har känslor men inte den andra.

  10. Littleghost

    Ja, fy vad svårt det här är!!
    Tänk om jag visste hur man ska tänka. Jag har ingen aning om det kan växa fram kärlek ur vänskap eller inte, men tror faktiskt det. Men då handlar det om att ge personen tillfälle att få visa hur bra och attraherande han eller hon faktiskt är. Och där tror jag att vi är många som gör fel och ratar människor vi inte känner omedelbar attraktion till. Tror att attraktion kan växa fram också nämligen. När man börjar gilla en människa mer. Men hur ska man då göra för att lyckas ta sig dit? På lika villkor? Att båda är öppna med att det är vänskap men vill lära känna varandra mer för att verkligen se. Jag har dejtat några män och två av dem har blivit vänner till mig. Jag är väldigt tacksam för dem och ser dem som viktiga människor i min värld. Tror att de ser mig så med. Kram på er

    ps Min dejt gick inget vidare. Men hade en trevlig pratstund i alla fall.

    • Bugge

      Attraktion måste finnas i ett förhållande. Finns inte attraktionen funkar det inte att vara annat än vänner. Attraktion är något som antingen finns eller inte. Det går i princip inte att ”bygga upp”. Därför funkar det oftast inte att försöka visa sig från sin bästa sida för att få någon att upptäcka hur bra man är. Har man inte något som attraherar personen är det kört. Du blir aldrig mer än vän. Vänskap måste givetvis också finnas i ett förhållande. Annars spricker förhållandet förr eller senare.

    • ViraStina

      Jag vågar påstå att attraktion visst går att bygga upp.

      Jag har färsk erfarenhet av att gå vidare från vänskap till något mer. En kompis till mig började bete sig lite annorlunda, efter att vi känt varandra i sju, åtta år. Jag märkte att han tog kontakt oftare och liksom tänjde mer och mer på de tidigare gränserna.

      Visserligen så subtilt och under så lång tid att jag inte fattade något, men det var kanske lika bra. Hade jag begripit, hade jag förmodligt värjt mig i rena farten. ”Nej, stopp, vi är ju bara vänner!” Det hade varit ett alldeles för stort steg för mig, om jag känner mig själv rätt. Men nu vande jag mig uppenbarligen undan för undan.

      Plötsligt upptäckte jag att jag gillade den nya situationen. Att jag tyckte om att vara nära honom. Och den insikten kom faktiskt som en blixt. Då var det redan för sent att backa och hänvisa till kompisskapet. 🙂

      Men jag vet inte hur han bar sig åt för att få mig att börja se honom med nya ögon. Eller om förändringen främst låg hos mig? Att jag landat i en ny fas, där han plötsligt var tänkbar? Det är inte ens osannolikt att han inte alls har ändrat beteende. Han kanske har småflirtat med mig hela tiden, men jag har inte varit mottaglig förrän nu?

      Ingen aning – men bevisligen kan man bygga upp attraktion för den man minst anar. Åtminstone jag. 🙂

  11. Lady

    Är inte många här mer eller mindre förvirrade av att nätdejting på ett plan liknar en webbshop för relationer? Beställer jag en sexkontakt, äkta make eller vän så är det det jag förväntar mig att få i paketet som skickas hem. Alla felaktiga varor returneras kvickt.
    Men hur ser det ut med relationer i det riktiga livet? Där kan man bli attraherad eller förälskad i en kollega trots att ingen av er egentligen vill det och råka snubbla i säng med fel person efter en fest. Ibland uppstår kärlek på bra sätt, ibland av en slump och en del av det man råkar ut för är det bäst att försöka förtränga.
    Tror att ett problem med nätdejting att för många vägrar att låta slumpen och tiden spela in här på det sätt som de komponenterna gör i våra vanliga liv. Om alla varit lite mer generösa med dejter och kontakter i övrigt så hade också utfallet blivit att fler hittade någon, just för att det inte riktigt går att förhandsbeställa vem man kommer att falla för.

    • ViraStina

      Ja, när det gäller nätdejting, förväntar sig många att kunna avgöra direkt vid första träffen om de kan bli intresserade av personen eller ej i framtiden. Man vill vara effektiv och inte slösa tid på någon i onödan.

      Men när det gäller t ex en kollega kan det ta lång tid, och man börjar i motsatta änden – med att lära känna varandra.

    • Christian Persson

      Lady, ViraStina,

      Ett av nätdejtingens problem tror jag är att vi stämplar varandra så snabbt. Direkt ska vi avgöra om den vi dejtar är ”vän” eller något mer. Så fort vi får vänstämpeln tror jag att det oerhört svårt att vända på situationen. Det dödar liksom all form av romantik och båda parter bli osäkra på hur de ska agera. Däremot är det ju skillnad på till exempel en arbetsplats, där jag själv hittat kärlek som vuxit fram. Där är man ju från början bara kollegor och placerar inte varandra i vissa fack. Man lär känna varandra helt kravlöst, vilket jag tror underlättar för kärlek att växa fram.

    • Lady

      Nyfiken på en sak, Virastina, om attraktionen som växte fram. Har du inte frågat honom om hur hans känslor utvecklats över tid?

    • ViraStina

      Lady:
      Nej, men jag funderar på att fråga!

      Vete tusan om jag skulle få något utförligt svar, däremot. Han är ganska fåordig, och brukar skoja lite om min pratgladhet. Så han skulle nog mest humma. 🙂

      Det är ingen helt etablerad och uttalad relation än heller, utan fortfarande lite på försöksstadiet.

    • Lady

      Nyfiken bara, Virastina. Intressant att höra om andras relationer. Har en i min närhet som har en halvdan relation där attraktionen saknas från hens sida, men där hen tänker att den kanske kommer. Jag tvivlar nog, men hr kanske fel.

    • Crazy8000

      Om det lyckas trycka på rätt knappar och tillräckligt många blir det attraktion.

      Frågan är vilken slags attraktion är du ute efter?

      Olika slags attraktioner kräver olika knappar och kombinationer som ska tryckas på så säga.

    • ViraStina

      Jag är lite inne på Crazys linje här – jag är ganska övertygad om att det går att skapa attraktion i många fall, om man agerar ”rätt”.

      Det handlar inte om någon slump, utan intresset byggs ju i interaktionen mellan människor. Mycket grundar sig i självkänslan. Vad man signalerar om sitt eget värde.

      Men sedan finns det ju massor av teorier, från biokemi till utvecklingspsykologi, som har diverse förklaringar om vad vi dras till. Min grundtanke är dock att om man har kommit så långt att man trivs med en person, då finns det inte mycket mer än hjärnspöken som förhindrar att man även kan bli attraherad av vederbörande. 🙂

  12. ....

    Till trådskaparen Chris.
    Alltså denna tråd var egentligen riktigt intressant! Och jag slutar som inte undra över vad Chris egentligen har för tanke med vad han säger?
    Och när jag läser vad Chris har skrivit om hur det hitintills varit med dejter hit och dit,som dessutom enligt tidigare tråd som Chris öppnat här? Så har dejterna desutom varit Heelt fantastiska? Va? Ja just Va? skrev jag förra ggn. också när jag kommenterade just den tråd Chris öppnade där han skrev just dom orden?
    Och dessutom skriver Chris att Han blir ju så typ otroligt fast vid sina vänskaper han har och har haft med då tydligen en uppsjö av det kvinnliga könet vad jag iaf. kan läsa av de han skriver i denna öppnade tråd också? Och ändå har inte Chris hittat rätt ännu?

    Och då tänker då iaf. jag att? Hur menar du Chris? ”Du´´ säger i dina ord här att NU har du typ tänkt ändra stategi med att då vara öppen för ”Alla´´kvinnliga kontakter för att DÅ tydligen på nåt sätt ha bättre möjlighet med att då få kontakt med massor eller såmånga som möjligt av det kvinnliga könet som vän/kompis,för att då ha många att välja bland såklart,annars säger man väl inte så? eller?

    Och jag tycker hela historien låter som en enda stor lekstuga i Chris tankar om sin tydliga strategi!
    Och vill då tillattbörja med fråga Chris?

    -Är du själv intresserad /el. tycker du det är ”Viktigt´´av att veta om tjejerna du själv väljer att ta in som din såkallade vän/kompis också har många killkompisar dom umgås med förutom du?

    -Eller tycker du `´Inte´´att det spelar någon roll om tjejerna du har kontakt med också har flera andra killkompisar?

    -Och om dom tjejer/kvinnor du har kontakt med då t.ex. `har´´flera andra killkompisar/manliga vänner förutom du? Känns det då lättare för dig/el. större chans att det kan bli ett förhållande med en tjej/kvinna du själv valt att ha som din vän/kompis och som också har flera olika manliga vänner som vän/kompis eller vad?

    -Eller har du som ”Själv´´ bestämt dig för ta rätt på vilka tjejer som `´Inte´´har en massa olika manliga kompisar? Och då att enbart försöka vara vän/kompis med tjej/kvinna som ”Inte själv´´ har manliga kompisar/vänner ?eller?

    Jag anser iaf. att om DU vill ha en massa olika kvinnliga vänner/kompisar för att på de sättet försöka få nåt att växa fram till riktig kärlek och vidare till ett parförhållande med någon av dina kvinnliga vänner/kompisar? Så måste också den tjejen/kvinnan kunna acceptera att du vill ha många olika kvinnliga vänner/kompisar förutom förhållandet med henne du tänkt bli tillsammans med i ett ev. parförhållande.
    Och om hon då ”Inte´´ kan acceptera detta? Så är de ju såattsäga redan kört? Och de eftersom att ”Du´´då redan skaffat dig en uppsjö på vägen innan,och tjejer/kvinnor du då har så svårt att säga upp bekantskapen med för att dom hunnit komma dig så nära inpå livet!? Så där har du ju direkt Dilemma 1 iaf.! eller?

    Och kan denna tjej du ev. kommer att träffa,då acceptera att du har en massa olika kvinnliga vänner? Ja då kommer heller inte detta förhållande att hålla ändå så! Och de för att den tjej du ev. valt som kan acceptera att du har flera olika kvinnliga kontakter faktiskt då ”Själv´´ inte heller är så jättebrydd och presis..Den typen av tjej/kvinna skulle nog säkert kunna byta ut sig själv mot hennes vännina utan att bry sig..Och skulle då också själv vara en tjej/kvinna som lätt skulle kunna springa över och jufsa med någon annan kille än dig!

    Så? Om du själv vill ha många såkallade kvinnliga kompisar samtidigt som du säger att du försöker träffa en kvinna för ett förhållande? Så får du nog räkna med att aldrig hitta denna kvinna för ett riktigt sanningsenligt äkta parförhållande heller,om du nu inte `´Själv´´ är beredd på att tjejen du ev. tillslut träffar också har en massa olika såkallade manliga vänner/kompisar! Då kanske..men då handlar det egentligen `´Inte´´om riktig kärlek på den nivå som tillhör ett par som vill följas i ur och skur genom livet kan jag säga!

    Så du har alltså lagt upp en strategi som för mig liknar vid en egen hönsfarm? Ja sålänge du vet att du är helt själv som kille för dessa hönor såklart..men finns det massor av andra killar/män som också delar på samma hönor som du valt att ha som såkallde vänner så får du nog räkna med att gilla läget med det som bara handlar om att ha nåt för stunden.! För nåt annat är de ju inte heller iaf.

    Och med din såkallade startegi så anser då iaf. Jag att Du egentligen ”inte alls´´ söker någon riktig kärlek för nåt kommande förhållande heller..Utan jag tror nog du själv och medvetet valt att vilja ha många olika kvinnliga vänner, och ligger nog också där och ler för dig själv när ingen ser kan jag tänka , och trivs också att vara i hönsgården sålänge det inte kommer in några andra tuppar och stör friden skulle jag tro.

  13. l_eah

    Bara ett tillägg i den här frågan från någon som är notoriskt bra på att bli vän med folk från dejtingsidor.

    Jag har träffat några helt fantastiska vänner på dejtingsajter. Ibland har de velat ha en romantisk relation från början men jag har inte känt likadant. Ibland har jag fastnat mer, men de har inte velat ha en relation osv. Nåväl, attraktion av något slag (inte bara fysisk) har alltså funnits från början, och oftast har det varit bra killar.

    Så naturligtvis har jag inte missat tillfället att få behålla dessa fantastiska personer i mitt liv. Jag är inte den att kasta ut barnet med badvattnet – bara för att vi inte klickar sexuellt eller romantiskt eller är kompatibla som partners betyder inte att vi inte är kompatibla som vänner eller har massa att prata om!

    Därför är det är två saker jag bara skulle vilja anmärka på i diskussionen ovan: begreppen ”vilja mer” och ”kap”.

    Jag träffade en kille för ett tag sen – Objektivt snygg, vältränad, smart, snäll och rolig, drev egen firma inom ett område han var väldigt passionerad över, generös och omtänksam, spelade gitarr, tyckte om att resa… OCH han tyckte riktigt mycket om mig. Verkligen ett ”kap”!

    Men efter att vi hade dejtat i lite drygt två veckor bestämde jag mig för att avbryta dejtandet. Jag frågade honom om vi kunde vara vänner istället? Detta leder mig till min andra anmärkning:

    Varför heter det att ”vilja mer”? Varför är relationen till en vän ”mindre” värd än relationen till en partner? Jag upplevde ett så enormt värde i att ha ovannämnd person i mitt liv att jag mycket hellre hade honom som vän än att riskera relationen i någon form av romans. Jag kan ärligt säga att detta är en person jag älskar, men jag är inte den som behöver vardagstjabba med honom om disken, jag behöver inte oroa mig för att göra något misstag och såra hans känslor, utan jag får värdet av att umgås med honom på ett helt annat men minst lika bra sätt.

    Tvåsamhetsförväntningen gör att vi ibland kollektivt glömmer värdet av våra andra relationer. Den kärlek jag får från mina vänner är outbytbar. Och jag behöver inte oroa mig för att den ska ta slut bara för att jag träffar en ny vän!

    • Christian Persson

      l_eah,

      Jag håller med dig, tvåsamhetsförväntningen gör att vi ibland glömmer bort värdet av andra relationer. Jag känner en hel del som byggt upp sitt liv helt kring sin relation och tappat kontakten med sina ”egna” vänner.

      Samtidigt tycker jag att det kan bli ibland kan vara knepigt att skaffa nya vänner via en dejtingsajt. För vad händer den dag den ene, eller båda, hittar en partner? För att vänskapen ska bestå måste man dels ha umgåtts en del, dels fortsätta jobba på den. Och jag undrar hur många som är beredda att göra det. Bara en tanke:).

    • L_eah

      Hej!
      Jo, det är väl lite det jag menade. Om man värderar människan för den relation man har så är inte en pojkvän/flickvän ett hinder för att vänskapen slå kunna fortsätta. Kan tillägga att två av vännerna jag nämnde i mitt förra inlägg här skaffat flickvän och i det ena fallet kom vi faktiskt närmre varandra efteråt eftersom det eliminerade potentialen för något sexuellt. Klart det ibland rinner ut i sanden när ena skaffar partner (har själv inte varit med om det dock) men jag tror att om man värdesätter relationen för vad den är så behöver det ena inte beröra det andra 🙂

  14. Erik

    ”vänskap”, ”bara vänner”, blablabla, dessa tjejer ljuger om de ens säger sådant ord … jag ska säga så om jag INTE har någon vem motbevisar — att det finns vänskap emellan tjej och kille.

    För mig vore ok, med vänskap om det e menat så, och inte någon lögn ifrån tjej, som vanligtvis. Helt perfekt för mig att hälsa på för att spela kort och berätta om livet, men konstig nog,… hitills vet jag bara en sådant vem behandlar mig som vän.

  15. Anette

    För mig är det helt självklart att man måste känna attraktion för någon man på sikt kanske skall ha en relation med. Tror tyvärr detta inte är något man kan rationalisera eller förklara logiskt, hur gärna vi än vill. Det är ju många faktorer som spelar in. Antingen känner man sig attraherad eller inte och gör man det inte första gången man träffas, så tror åtminstone inte jag att det är något som kommer senare. Har själv erfarenhet av att nästan ha känt mig förälskad i en man jag pratat med på telefon en tid. Vi hade en otrolig kommunikation på alla plan, men när vi till slut träffades kändes det som vi var väldigt goda vänner. Den där riktiga attraktionen ville inte riktigt infinna sig. Varför kan man ju spekulera i, då vi ändå hade några riktigt fina dagar tillsammans.
    Så jag är övertygad att det måste finnas en fysisk attraktion om man skall utveckla en kärleksrelation. Annars blir det vänskap.

    • ViraStina

      Anette:
      Men hur förklarar du då alla som blir intresserade av varandra efter en lång tid som exempelvis kolleger? Eller de som har umgåtts i samma bekantskapskrets innan de slutligen upptäcker varandra som par?

      Det är ju inga ovanliga scenarier, utan händer titt som tätt.

  16. Anette

    Virastina:
    Kan ju vara så att man alltid haft någon typ av kemi men inte agerat på det tidigare.
    Har haft personer i min omgivning som har haft just en sådan kemi med, men pga olika omständigheter har man inte tänkt på varandra som en potentiell partner.

    • Christian Persson

      Anette, ViraStina,

      Kanske måste man skilja på kemi och attraktion? Man kan ju ha grym kemi med någon, utan att känna någon attraktion. Och man kan vara fysiskt attraherad av någon utan minsta spår av kemi.

      Så här ser jag det: Finns det kemi finns det bra chanser till att attraktion kan växa fram. Om man nu inte är direkt oattraherad av personen.

    • ViraStina

      Anette:

      Visst kan det vara så, att det finns en underliggande kemi ända från början. Men då törs jag lova att väldigt många inte ens är medvetna om det själva. De trivs kanske bra med en viss person, men går inte runt och tänker ”helsike vilken kemi vi har!”.

      Och skulle man fråga dem om de kunde tänka sig den där personen som en möjlig partner under andra omständigheter, skulle förmodligen de flesta svara ”o nej, jag har inga sådana känslor, vi är bara vänner!” Och tro på det själva, dessutom.

      För de räknar ju bara den där blixtrande kemin/attraktionen. Och missar kanske därmed den person som skulle ha blivit helt rätt. Om de bara vågat omvärdera sin syn på attraktion en aning.

    • Romantisk-tjej

      För mig är känslan så stark när det gäller attraktion, så det skulle jag aldrig missa. Jag blir kär eller så blir jag inte kär. Något mellanläge finns inte. För mig låter det väldigt konstigt att jag plötsligt skulle komma på att någon är attraktiv när jag inte sett det tidigare. (efter en lång vänskap) Sådant ser jag åtminstone efter typ 5 träffar. Jag har träffat många killar som försöker göra allt så man ska bli attraherad. Som att det skulle finnas något speciellt de sa eller gjorde som skulle göra mig kär. Så funkar det inte för mig.

      Om det finns personkemi leder det till mer än vänskap om killen känner samma sak. Men jag upplever mycket sällan personkemi med andra. Jag kan tycka många är trevliga och kul att prata med eller dela intressen med. Men personkemi är något mycket starkare. Det är dock mycket omvälvande när det väl sker 😉

    • ViraStina

      Romantisk tjej:
      Själv är jag en långsam och eftertänksam själ, även i relationer. Efter fem träffar känner jag inte ens människan ordentligt. Då är det omöjligt för mig att veta om jag kan bli attraherad av honom.

      Men jag är däremot snabb med mitt första intryck, som avgör om det är en person som jag litar på eller inte. Det märker jag direkt. Och får jag inte den känslan från början, då kan jag aldrig bli intresserad av honom heller.

      Mannen jag träffar nu, tyckte jag om direkt, redan första gången vi sågs för ett antal år sedan. Han gav ett sympatiskt och pålitligt intryck. Men jag var inte attraherad av honom. Inte medvetet i alla fall.

  17. der sr wat

    Det är liksom.. tjejer som alltid kommer med detta.. ”vänskapskortet”.. men låt inte er luras.. Tjejer är i regel oerhört totalt iq befriade i sina val av partners. Det är därför de blir feminister, manshatare, drar alla män över en kam osv.. Det är deras eget val.. Eftersom de anser att killar som är vänliga att umgås med, är bara ”vänner”.. Jag tycker att det är oerhört korkat.. Eftersom ens partner är ens bästa vän.. DUUUUUUUUUH

  18. Sussi

    Intressant tes Der ser Wat.Det innebär alltså att de flesta killar som är i en relation borde vara lika iq befriade som de tjejer som valt dem som partners eller ??dvs de enda killar som inte är iq befriade är de som är singlar?

    Vilken tur du inte drog alla tjejer över en kam iaf 🙂 det hade verkligen varit oerhört korkat

    • Der sr wat

      Ungefär ja. Det brukar faktiskt vara så i marginalen 17-30 års åldern. Problemet dock.. med detta.. Sussi.. Är att dessa intelligenta killar går runt o börjar hata sig själva och är ledsna över att de aldrig någonsin ens för enda skull får en dejt. Medans tjejer knullar runt på ren automation med killar som bär keps, kaxxar sig, är kriminella, är brottsdömda osv… Så ja.. Dessa killar som får ingå i relationer är faktiskt riktiga idioter. För det är sånna tjejer väljer. Tjejer älskar idioter.

  19. Pastore

    Intressant ämne.
    Själv kan jag behålla nån som vän även om jag inte känner nån attraktion för henne. Men då måste jag vara tydlig med att det finns andra jag är intresserad av. När såna dyker upp försvinner hon i regel.
    Är jag intresserad av nån som bara vill ha mig som vän avvaktar jag. Timingen var kanske fel. Hon har nån annan i skallen. Dock gör jag absolut inga framstötar. Ofta försvinner känslorna för henne till slut. Att hon vill ha mig är ju rätt avgörande.
    Svårt ha tjejkompisar men går med vissa. Enklast om hon har pojkvän.

    • Sussi

      Men måste erkänna det är väldigt tilltalade om man kan utgå från kepsen huruvida killar är upptagna eller inte:) det är externt sällan jag stöter på killar med bakåtvänd keps bör man utgå från att de är singlar då?

      Då kanske jag som föredrar snälla och omtänksamma alldagliga killar också en chans att hitta någon 🙂

  20. Sussi

    hmm ja intressant att allt verkar mätas på vilka som får knulla och hur mycket .Är man framgångsrik då ? Är det måttstock på att man är en lyckad och omtyckt person ?.

    Är ganska säker på att det finns andra tjejer också..fast de är kanske inte lika spännande ,troligtvis mer alldagliga.Alldagliga tjejer står nämligen sällan så högt i kurs hos killar heller.

    Men det är klart om alla tjejer söker idioter och alla killar vill ha tjejerna som söker idioterna så finns det många stackare som blir över som ingen vill ha.

    • Der Sr wat

      Alldagliga tjejer ger ingen chans åt killar att lära känna varandra. Dessutom så gör tjejer absolut ingenting för att ta kontakt med människor. De tror att förse kvinnor med relationer är männens ansvar. Inte deras egna.
      Och det är inte ett måttstock på att en person är lyckad. Snarare tvärtom. Dock är det jag försöker poängtera här att killar som är vanliga, schyssta, värdefulla får exakt 0 uppmärksamhet och bekräftelse.

      Hur skulle du må om du blev upp till 30 år gammal och inte en enda kille hade någonsin sagt en enda komplimang till dig, stött på dig samt att du hade haft det totalt omöjligt för att känna närhet eller att du duger? Hur hade det smakat för din självkänsla?

      Tjejer söker inte killar alls. De bara sitter på röven och leker boss vem får o vem får inte beroende på vem som säljer sig själv bäst. Öööh..

    • ViraStina

      Der Sr Wat:
      Jag tror tyvärr inte din inställning kommer att underlätta för dig.

      Visst skulle jag kunna gräva ner mig totalt över hur ytliga, känslokalla och egoistiska män är. Hur extremt osynlig man är som kvinna, om man inte uppfyller vissa normer som jag finner idiotiska. Hur lätt det är att hamna i sitsen där man själv är helt ointressant, eftersom alla män bara har ögon för den där våpiga bimbon som koketterar med hur okunnig hon är på något.

      Jag har nämligen samlat på mig tillräckligt med material för att kunna dra den slutsatsen, om jag ville. Men med den inställningen missar jag förstås alla andra vettiga män samtidigt. Och det känns lite onödigt att kasta ut barnet med badvattnet.

  21. Sussi

    Öööh ja där ser man så det kan ändras.Låter som yngre tjejer idag beter sig som killarna gör senare i livet ,då sitter de mer än gärna på röven och håller krampaktigt i sin laptop och bara väntar på att tjejerna serveras direkt till dörren.

    Så håll ut ett årtionde så slipper även du jobba.

    • Crazy8000

      Både de och de som säger som det är och de berörda tar illa upp och tolkar de som säger som det är som hatare.
      Väldigt vanligt fenomen.

  22. hallon

    Intressant att läsa allas kommentarer, har följt bloggen ett tag nu.
    Jag är 29år och nybörjare på det här med dejting, har sakta tagit mig ur mitt skal efter en del jobb med mig själv.
    Träffade en kille i början på hösten, på 3:e träffen uttryckte han att hade börjat få känslor men jag sa att så inte var fallet för mig ännu. Han ville ändå fortsätta ses och eftersom jag tyckte om att vara tillsammans med honom och jag inte vet hur mina känslor utvecklas så sågs vi några gånger till och hade det trevligt tillsammans.
    Det kom aldrig några mer känslor för mig eller så väntade jag inte tillräckligt, jag är väl lite otålig i mitt sökande och vet inte hur mina känslor fungerar heller.
    Efter att ha setts ca10ggr valde jag att bryta, ville testa att dejta någon annan och det kändes fel att fortsätta ses då. Nu har vi inte hörts på ca 1mån, vi gav ju verkligen varandra en rejäl chans till något mer så vi hade ändå mycket kontakt och det blir ett tomrum. Jag funderar ibland på hur han har det och om jag gjorde rätt i att bryta eller om jag skulle försökt omvandla det till en vän…

    En helt ny värld det här med tankar och känslor, hur jag fungerar och hur bör jag agera för att inte såra någon…
    Lär man sig se något slags mönster hos sig själv i hur känslor utvecklas eller är det på nytt sätt för var gång?

    • Crazy8000

      Du var inte öppen nog att släppa in honom helt så enkelt är det.
      Han var redo för ett förhållande men du var inte så du blir inte mer öppen än att på sin höjd ha sex och ha det trevligt på andra sätt.

      För att komma över de med samma person för att bli bered måste ni göra saker som sätter er i andra situationer som skapar andra sorters känslor men du måste börja bli aktiv och dra med honom på saker också för du behöver den delen också att du drar i det hela och ligger på för att få dina egna känslor att börja gro i vissa fall.

      Det kan också vara att ni har haft för intensiv kontakt både via media och IRL utan att låta det vila lite så det kan få gro och skapa längtan från en dag till några dagar utan kontakt över huvud taget.

      Låt bli att prata om riktigt djupa saker via media som text och mobil. gör de varje gång ni träffas. Psyket är så korkat på alla även om man tror sig vara annorlunda.

      Du har även att du försöker känna fram hela tiden istället för att bara låta tiden gå utan att bry dig om det blir känslor eller inte. detta felet gör de flesta som är desperata att älska och bli älskad och intalar sig att dom inte är de i vissa fall.

    • Crazy8000

      Det utvecklas på liknande vis för alla bara alla uppfattar det olika.
      Allt handlar om utgångspunkten vad som behövs att triggas och vad som triggar sig själv.

    • Lady

      Hallon, man lär sig hela tiden nya saker om sig själv, på gott och ont. Vi är levande varelser och relationer bygger på mönster vi har lärt oss och som inte är skrivna i betong. Att reflektera på egen hand och prata med andra som känner en och är eller har varit i liknande situationer är ett bra sätt att tackla verkligheten på. För sanningen är ju inte bara att våra mönster förändras utan att om det görs på ett medvetet sätt så kan de också bli väldigt mycket bättre.
      Du är ung, kan uppleva mycket. Om du tänker på den du dejtade så tycker jag att du ska höra av dig till honom igen. Inte för att jag är övertygad om att det är din stora kärlek, utan helt enkelt för att det är en människa som har berört dig. Tycker också att man i sådana här fall ofta gör bäst i att följa vad känslorna säger, så länge inte känslorna uppmuntrar till uppenbart dåliga saker. Vad som händer om du kontakter honom vet ingen. Kan bli bra, kanske inte blir någonting. Testa bara!

    • jordgubbe

      Hej Hallon!
      Din berättelse påminner mycket om min senaste dejt. Vi sågs första gången i höstas efter att ha mailat och smsat sporadiskt i några veckor. Jag upplevde inte någon omedelbar förälskelse men jag tyckte om att vara med honom, han var väldigt omtänksam, mysig, social, hade bra värderingar, jag kände mig attraherad av honom osv. Kort sagt hade han mycket som jag söker i en kille, MEN jag kände att det var något som fattades. Sexet var inte jättebra och han var ganska dålig på att höra av sig trots att han sa sig tycka om mig och ville fortsätta ses. Vi träffades kanske 7-8 gånger och sedan valde jag att avsluta. Nu har det gått några veckor sedan jag ”gjorde slut” och jag har svårt att släppa honom. Funderar ibland på om jag fattade fel beslut – den där förälskelsen hade kanske kommit till slut? Vänskap känns inte som ett tänkbart alternativ då jag trots allt är attraherad av honom, men utan att veta vad jag vill med honom. Jobbigt att vara så här förvirrad 🙁

  23. c-h

    om en kvinna säger till dej att hon bara vill vara vänner så är du körd
    kan vi inte bara vara vänner ?
    då ska du alltid säga nej och bara gå där i från och aldrig ringa eller höra av dej mera
    nu ska ja förklara varför hon har i den stunden gjort dej till hons nya väninna.
    hon kommer bara att ringa dej när HON känner för att gråta ut eller prata skit tid för dej kommer hon aldrig att ha för hon har redan hitta en man som tagit din plats
    du kommer aldrig att bli en man hon kommer vilja att ligga med eller starta ett förhållande med
    men om du säger nej och bara går så har du satt ribban ringer hon så har du en andra chans
    att repa dej.
    om du ringer och ångrar dej då kan ja bara säga grattis du har just då blivit hons nya homo kompis och från de kommer du aldrig att repa dej från
    en kvinna kommer aldrig att erkänna detta för dej men av egen erfarenhet så vet ja att de är tyvärr så de funkar
    ps. detta gäller även kvinnor orden kanske inte är de samma men principen är de samma

    • Sussi

      Jag har bara haft förhållanden med killar jag först lärt känna som vän.

      Träffade en kille i somras genom bekanta som jag verkligen inte föll för direkt.Men vi hade mycket gemensamt och i och med att vi inte ställdes inför något ultimatum att bli kära vid första blicken har vår vänskap växt till mera.Vi hinner inte ses så ofta men prioriterar de få stunder vi får.Inte ofta man får den chansen men är oerhört glad just denne kille inte viftade bort mig i ändlös jakt på något bättre utan faktiskt värdesatte vänskapen vi hade och lät den utvecklas sakta.

  24. hallon

    Tack för tänkvärda kommentarer crazy8000 och lady.

    Jag vet att jag tänker och analyserar mer än vad jag borde men det är svårt att låta bli.

    Ska tänka på det där med att själv vara mer aktiv och vara den som föreslår saker, är lite rädd för att få ett nej eller upplevas som tråkig men ska ta det som en utmaning och testa, om det blir med honom eller med någon ny återstår att se.

    • Der sr wat

      Det är ett mänskligt ansvar att ta kontakt. Det hade varit anorlunda i ditt resonemang om det aldrig hände i ditt liv att någon av det motsatta könet givit någon uppmärksamhet. Själv så är jag snart 28. Har aldrig haft en tjej i mitt liv. Har aldrig någonsin hänt att en tjej tagit konktakt med mig. Har aldrig hänt att en tjej svarat mig etc. Har t.ex varit medlem här på hp i flera år. Har än idag haft totalt 3 besökare. 0 som svarat. 0 som skrivit. Om ni är nyfikna på vem jag är. Kolla upp sajkadell. Själv har jag gett upp och varken skriver till eller besöker tjejer. Jag bara loggar in, ser att allt är 0 o stänger ner igen. Nångång i månaden kanske. Skiter fullständigt i tjejer numera och spenderar min tid med vänner, datorn eller familjen. Medans badboyar, heroinister, kvinnomisshandlare etc får dejta runt. Bla bla bla.

    • Magendi

      Der Sr Wat, varför blir du så stött av att inte bli jagad? Man syns ju heller inte i onlinelistan på hp om man så att säga inte är online…

  25. Pappan

    Jag är en pappa med ett barn i lågstadieålder. Har hamnat i ständiga situationer att antingen få erbjudande att hamna i kompisfållan eller att bli nobbad totalt. Finns det några kvinnor på såna här sajter som inte har komplex relationsmässigt ifall man redan har barn?
    Det börjar bli jobbigt att aldrig ges en chans…

    • Crazy8000

      Du råkar ut för snabb fix eller idealsökare.
      Dom är inte värda att lägga tid på och är inte värd din tid eller känslor, dom är varken beredda att gå in i en relation eller att bilda en familj.
      Många av dessa har mentala problem på något vis kan man säga i korta drag.
      Man brukar kalla dessa för bottenskrapet innan.

      Om jag ska vara uppriktig så har du större skans att få en relation med kassörskan i någon butik eller någon på gatan du stöter på än via nätet om du vågar prata och ligga på lite till börja med.

    • Pappan

      Vill inte generalisera så hårt. Har faktiskt träffat en fantastisk tjej från nätet nyligen på flera dejter. Det är uttalat vänskaplig nivå från henne ursprungligen – men samtidigt är hon jättenyfiken ifall jag träffar nån mera… Alla de egenskaper jag söker har hon, men jag tror att barnkomplexet bottnar i nån slags farhåga om att riskera bli mitt barns ”styvmor” (bottnar enligt min tolkning i historiken att vara äldst i hennes relativt stora syskonskara).

    • Crazy8000

      Vill du ha henne som vän, berätta om dina dejter och om du dejtar eller inte, men vill du ha något mer, va tvetydig oavsett om du gör det eller inte. alltså berätta inte oavsett.
      knasig psykologi men stämmer de flesta gånger.

      De flesta tjejer som frågar de är det en omedveten inbjudan till mer än vänskap och att hon vill vara exklusive med dig i en sådan situation så du vet. många tjejer kommer förneka detta och försöka motsäga det.

      Lägg inte för många kort på bordet direkt. ge efter hand om dig själv och visa det, inte säg det.

    • Pappan

      Jag vill hålla dörren potentiellt öppen för något mer än vänskap, så jag följer ditt psykologiska tips! 🙂

      För ett tag sedan fick jag i ”uppriktighetens namn” veta att hon träffar någon annan kombinerat med ett understrykande om vår vänskaplighetsrelation – men bara några dagar sedan uppdaterades det hela med att det hade inte blev något… Ovanpå det kom det vid upprepade tillfällen frågandet om ”hur det går för mig inne på sajten”?

      Upplever ändå att mitt självförtroende ökar trots allt då det känns ömsesidigt att vi verkligen trivs socialt betraktat. Vill inte förstöra den vänskap vi har utan ska det bli något annat så får hon självständigt ompröva sitt komplex gällande barn…

    • Crazy8000

      Hon har lite omedvetet tvivel hur känslorna är till dig. du har inte lyckats trycka på tillräckligt många knappar så säga för att skapa sexuell dragningskraft lika väl som tillit och känslor.

      Ut över de va inte så tillgänglig som många är med vänner eller som vill ha kvar någon, att du ska lyssna på dåliga saker som en vän gör som hennes dejtande för då blir du en bra vän omedvetet, Den biten är bra att börja ge när man är ett par inte innan.
      Visa aldrig att du är rädd att förlora henne, våga säga vad du tycker och tänker, göra vad du känner för, alltså vara dig själv.

      De kan vara såhär enkelt att du inte har varit tillräckligt fysisk alltså röra henne, ta på henne på olika vis.
      även om hon har avisat dig vid ett eller flera tillfälle med den fysiska biten på något vis betyder inte att hon inte vill, många gånger betyder det att hon inte är redå än för just det du gjorde.
      Bästa är att sluta precis innan personen tar bort din hand som exempel och sedan gör du samma sak igen lite senare eller en annan sak. detta kallas för fysisk eskalering. man börjar röra den andre på ett mindre privat ställe kort och gör det längre och längre stunder för varje gång och mer och mer privat ställen på kroppen.
      Desto mer vågad du är desto bättre funkar det och titta inte där du ska röra när du gör det eller ska börja göra det, då blir det creepy. ögonkontakt brukar vara bäst vid de tillfällena och tänka på samma gång på något i stil med hur du känner för henne vad du vill göra med henne lika väl som att hur mycket hon vill ha dig och det ni gör.

    • Pappan

      Första dejten var det inga fysiska inslag på grund av ”vänskapsförbehållet”. Andra dejten inledde jag med att ge en kram. Tredje dejten avslutade hon med ett sådant initiativ…

      För övrigt var det hon som tog initiativ till att vi träffades det andra tillfället, vilket framfördes precis när jag bestämt mig för att börja ligga lågt och invänta hennes aktivitet.

      Är nog lite för feg att göra några vidare fysiska inviter just nu, men intressant teori om fysisk eskalering.

    • Crazy8000

      Det räcker du börjar med handen utsidan av armarna axlar ryggen men inte ner nedanför svanket till börja med om hon inte leder dig att gå längre ner.
      Ta bort håret i ansiktet bakåt mot öronen på henne vid lämpligt tillfälle så du kanske rör kinden med baksidan av fingrarna och kanske till och med rör vid örat på samma gång. knuffa till hennes höft med din höft lite skämtsamt.
      hålla kvar handen och låtsas spå eller något annan där du smeker med fingret på insidan av handen och även upp på insidan av armen en liten bit.
      Föra henne dit du vill med att hålla handen i svanken med ett lätt men bestämd.
      Hänger du med vad jag är ute efter

    • Pappan

      Ja, jag förstår vad du är ute efter. Men det känns lättare sagt än gjort. Tror hon är lite blyg inför att gå för fort fram, och hon har inte haft partner på ett antal år…
      Vi har lärt känna varandra ömsesidigt på ett omtumlande snabbt sätt, genom långa samtal såväl textmässigt som muntligt, som jag faktiskt aldrig upplevt tidigare med någon.
      Ärlighet om vad hon tycker i största allmänhet är dock mycket tydlig, så jag tror det känns mest optimalt vänta på något tecken. Önskar jag varit modigare men är rädd trampa fel.

    • Crazy8000

      Desto mer du är rädd för de desto mer konstlat brukar situationen bli, desto större risk är det du sätter dig själv i vän facket.
      Fundera över om du vill ha henne som vän eller något mer.
      Nu är det väldigt lätt att omvandla en vän till något mer så det är inte något fel att börja som vänner men då måste du kunna ett helt annat socialt samspel för att lägga till sexuell dragning och kärlek som partner.

      Säg med handling inte med ord om du säger med ord gör med handling. när man säger med ord sätter man tveksamhet i skallen i med man försöker övertala logiken att älska istället för känslorna att älska.

      Massa prat brukar skada mer än den icke verbala kommunikationen när det handlar om känslor och sexuell attraktion. Människan brukar kommunicera ca 80% via icke verbal kommunikation och den skapar olika känslor, orden du förmedlar är mer för intellektuellt och kunskaps utbyte.

    • ViraStina

      Jepp, många är alldeles för logiska när det kommer till förhållanden. Men det är som bekant inte särskilt vanligt att man blir intresserad av någon på grund av logiska skäl.

      Det gäller att spela på fysik och känslor, om man vill väcka känslor.

      Själv är jag lika tafatt som de flesta andra på det här området. Snacka går utmärkt, men agera är svårare. Inte desto mindre påverkas jag jättetydligt när någon vågar vara lite fysisk på ett behagligt sätt.

      Min nuvarande dejt, en kille jag haft som kompis rätt länge, vann mig stort när han såg mig i ögonen och strök mig snabbt över armen. Precis en sån grej som Crazy nämner. Otvetydigt, utan att vara ett dugg påfluget. Jag dog lite, trots att situationen i övrigt var helt oladdad. 🙂

      Vid det tillfället, satte han myror i huvudet på mig (”vad menar han egentligen?!”) och det är ingen dum känsla att åstadkomma hos någon man vill charma.

    • Crazy8000

      Självklart gör den de!
      Man ger omedvetna signaler som kan få den andre att börja bli mer fysisk tillbaka av ren reflex tillbaka. det skapar bättre koppling på olika vis, nervositet blir mindre för motparten som blir berörd, den som gör det brukar nervositeten släppa vid gensvar, en hel del får en omedveten bekräftelse att man är intresserad, en override så den andres känslor startar. och så vidare.

      Många går för sakta fram med denna delen i förhållande till var den andre är öppen och beredd på grund av rädd för att vara för framfusig.

      Detta är den biten som kallas för är visa vad man vill, känner, är ute efter och så vidare.
      Det ord inte kan övertyga känslor centrat med.

      Vad jag har märkt brukar många tjejer vara dåliga på denna biten även i ett förhållande.
      Man ska tänka och känna att man äger den andres kropp, eller att det är som att dricka ett glas med vatten, gå, andas och så vidare och agera där efter utan tvekan så får man rätt respons. en del brukar kalla det för att vara vågad lika väl som stake, våga ta för sig, visa vad man vill.

  26. Trasan

    Intressant tråd att läsa… Denna kärlek! Jag har hamnat i en liknande situation och där jag dejtat en kille i två månader. Från början var det han som var väldigt intresserad och tog initiativ till att ses. När jag väl började släppa på mina känslor fick han kalla fötter. Han visste inte om han hade tillräckliga känslor och tyckte att det gått för fort fram.

    Han funderade och gav förslaget att han gärna ville fortsätta ses, men som vänner. Jag trodde först att detta var en snygg dumpning och låta det rinna ut i sanden. Eftersom jag kände mer än honom gav jag förslaget på att vi INTE kunde ses som vänner. Jag hade själv mått väldigt dåligt av att gå och hoppas att det skulle kunna växa fram något ur vänskapen.

    Dock menade han att det var tråkigt att vi inte kunde fortsätta ses. Tydligen ville han ses och var seriös med sin vänskap? Lite att ha kvar kakan men ändå inte… Det är svårt att definiera vad man menar med ”vänner”? I efterhand hade vi behövt prata om detta öga mot öga och inte via sms. Men nu valde vi att inte fortsätta ses. Dock har han hört av sig via sms och frågat vad jag gör osv. Det blir dubbelt budskap, vilket skapar förvirring hos mig!

    Jag känner snabbt om det finns något där, dock är känslor något som växer fram under tiden när man ger varandra av sin tid… Så länge man har en längtan, en känsla av att vilja ses och umgås finns det något där. I hans fall valde han att komma till vägskälet och inte tillåta sig att känna mer än vad han gjort just då. Har svårt att förstå hur man helt plötsligt kan välja att stänga av? Man kan dock aldrig styra över någon annans känslor.

    Vår syn på vänskap/relation ställer till det, samt vilka krav man har på dejtandet. Det är viktigt att redan från första början vara öppna med detta. Skrämmer det den andra så kanske det inte var rätt ändå. Låt saker ta tid, var tydlig med vad man vill och prata om vart relationen är på väg…

    • Christian Persson

      Trasan,

      Jag känner verkligen igen mig i din situation, alltså att dejten ”bara” vill vara vän men är seriös med sin vänskap. Hur ofta ska man ses då? Vad ska man hitta på? Hur nära relation kan man ha? Precis som du brottas jag ständigt med hur jag ska hantera sådant här. Ibland har jag klippt banden helt, ibland fortsatt kontakten men ändå hoppats på att något mer ska hända. För att en sund vänskap ska utvecklas tror jag att båda parter liksom måste komma till punkten där man bara ser den andre som vän. Det räcker inte att en gör det. Skitsvårt det här, verkligen:).

    • Romantisk-tjej

      Jag var med om ungefär samma sak i somras. Han ville bara vara vän och det var okej för mig också eftersom jag inte kände honom ännu men trivdes i hans sällskap.
      Efter att setts ett tag kände dock plötsligt en dag starka känslor och det var definitivt förälskelse, jag kunde inte sova, tänkte på honom varje minut, var tvungen att lägga band på mig så jag inte sms-bombade hans telefon, gick omkring med ett fånigt leende osv.

      Han sa att han inte kände samma sak men han ville fortsätta träffas ändå. Så då gjorde vi det. Jag sa alltså inte nej till nya träffar trots att han bara ville vara vän. Skälet till det är att jag gillade honom som person och trivdes i hans sällskap och kunde vara mig själv. Det var skäl nog att vilja ses igen! Sådant händer mig ytterst sällan.

      Bara kort efter jag hade flaggat för att jag hade blivit förälskad visade han känslor för mig som jag tolkade som mer än vänskap. Jag är inte en fysisk person alls, men med just honom var det svårt att låta bli att vara nära. Det var en ovanlig upplevelse för mig. Jag brukar sällan känna så (förutom i tanken.) Men nu kändes det äntligen i verkligheten.

      Vi satt bredvid och höll om varandra i ett par timmar efter att vi båda hade tagit en simtur. Det var en av de få varma dagarna i somras 🙂 Sedan har vi varit oskiljaktiga.

      Det betyder inte att det inte funnits orosmoment och trassel. Men är man kära vill man lösa saker och utvecklas. Inget är perfekt när man kommer en annan människa så nära. Men det måste finnas en grund att stå på (vi känner att vi inte kan leva utan varandra) ja, då kan man reda ut även svåra saker. Vi är båda grubblande personer. Inget är lätt. Men vi vill inte fly ifrån varandra, vi vill kämpa.

      Det är många som bara lämnar något som kan bli fantastiskt bara för att inte allt är exakt som man vill att det ska vara. De flyr för minsta konflikt. Våga att se en människa med både fel och brister. Spring inte för att något är svårt/jobbigt. Hitta kreativa lösningar och se till att båda är med på noterna.

    • Christian Persson

      Romantisk-tjej,

      Vilken härlig historia, grattis! Och jag håller med dig till 100 procent, finns viljan att lösa saker så går det:).

      Jag funderar rätt mycket på det här med vänskap, alltså hur man ska hantera att någon man gillar ”bara” vill vara vän. I ditt fall utvecklades det ju till något mer eftersom du inte sa nej till vänskap. Tror du att man ibland sätter ”vänstämplar” på varandra för att man vill ge sig själv tid? Att man liksom inte vill ge den andre falska förhoppningar innan man själv vet vad man vill?

  27. Karin

    Alla mina tidigare förhållanden har byggt på en omedelbar attraktion och sen har vi fått lära känna varandra under tiden som förhållandet fortlöpt. Detta har alltid resulterat i att när vi lärt känna varandra och den initiala förälskelsefasen falnat har han eller jag upptäckt att vi inte passade så bra som vi trodde och att den andra kanske inte var den person som vi drömt ihop under förälskelsen.
    Därför avundas jag alla par som börjat som vänner och tror verkligen att det är gynnsamt för ett förhållande. Min bror till exempel blev tillsammans med våran gemensamma barndomskompis. Dom visste verkligen vad dom gav sig in i och kände varandra utan och innan. (Dessutom kände våra familjer varandra redan så ingen jobbig introduktion där.)
    Tyvärr har jag ont om manliga vänner, och definitivt inga som jag känt särskilt länge. Jag får helt enkelt jobba på den punkten. 😉

  28. new-hope1

    Märkligt…

    När man var ung och ville ha en ung tjej så sattes man i vänbåset. Där fastnade man ordentligt. Idag när man är i medelåldern och behandlar kvinnor på samma sätt som dem gjorde med mig när dem var unga så blir man kallad för mansgris, egoistiska svin, skitstövel mm. Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad heter det ju. Och det är ju det jag gör. Jag sätter alla kvinnor i vänbåset och ser till att dem stannar där. Dem förtjänar inget annat. Det är deras tur att tråna. Det fick jag göra när jag var ung. Det är bara rättvist att dem också får känna hur det känns att vara ointressant.

    • Jocke

      NEW-HOPE1

      Du låter som en gammal bitter medelålders man. Men fortsätt att vara bitter, du är den enda som förlorar på det.

    • Crazy8000

      Med den sinnes stämningen skrämmer du till och med bort barn. om du tänker sådana tankar ger du skitsignaler när någon ser dig, hur tror du att någon då kan bli sexuellt attraherad och även ska få känslomässig attraktion för dig?


Kommentera