singelmamma

Usch för ungar?

Hur stort ”handikapp” är det att ge sig ut i dejtingdjungeln om man är förälder? Det tänkte jag att vi skulle diskutera den här veckan.

I dagarna fick jag ett läsarmejl från en singelmamma som håller på att ge upp jakten på en ny partner. Gång på gång blir hon avfärdad och hon upplever att det beror på att hon har barn. Inte för att killarna säger det rakt ut, men det är hennes känsla. Det här har fått henne att känna sig misslyckad, ful och till och med äcklig på något sätt. Och hon har tänkt den hemska tanken att allt vore lättare utan hennes två ungar, som hon såklart älskar över allt annat.

Jag blev ganska berörd av hennes ord och det känns som en väldigt sorglig situation, alltså att dem man älskar mest ska utgöra ett hinder. Jag blev också aningen överraskad, även om jag vet att vissa verkligen inte vill träffa någon som redan är mamma eller pappa. Men jag trodde att vi kommit lite längre i utvecklingen än så.

Själv har jag växt upp i en tid och miljö där skilsmässor varit väldigt unika. Och där det varit lite tabu att prata om det. Men under de senaste åren har mycket förändrats, borde vi inte vara mer öppna i vår syn på hur en familj ska och kan se ut?

Men å andra sidan har kanske dagens mer egofixerade samhälle gjort det svårare för ensamstående att hitta en ny kärlek. Idag är det inte lika självklart att skaffa barn, vissa vill satsa på sig själv istället. Och allt fler inser att familjelivet också innebär uppoffringar, det finns ju så mycket annat kul att göra. Förr fanns inte riktigt det utbudet av möjligheter.

Därför tänker jag så här. Om man nu väljer att bilda familj så ska det i alla fall vara ens egen. Allt färre har kanske tid, lust och ork att ”ta hand om andras ungar”, som de riktigt negativa brukar uttrycka det.

Vad tycker ni? Har det blivit svårare eller lättare för er singelföräldrar att dejta? Och hur ser ni som inte har barn på att dejta någon som har det?

singelpappis

Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake.

dating


There are 156 comments

Add yours
  1. Vidstige66

    Tja, det kan ju vara så av naturen att vi grabbar inte vill hjälpa till att föra / sprida någon annan killes gener vidare eller på annat sätt ödsla av våra egna resurser… Speciellt inte om vi inte kan få egna barn – och möjlighet att föra våra / sprida gener vidare …

    Så är det i naturen…

    • KLas-Jööran

      Till Vidstige66; Jag blir lite nyfiken på hur man går tillväga när man “hjälper till att föra/sprida någon annan killes gener vidare”. En del småknepiga bilder dyker upp i mitt inre : )

      Sen anser jag rent generellt att hur saker och ting eventuellt går till “i naturen” tappade sin relevans för mänskligheten för väldigt, väldigt, väldigt…..väldigt längesen. Jordbruk kan väl i någon mån ses som “onaturligt” om man med “naturligt” menar hur saker funkade när arten Homo sapiens uppstod. På samma sätt blir även sånt som hus, dasspapper, pengar, bilar, datorer med mera synnerligen “onaturligt”. Det är väl bara att konstatera att när olika materiella förutsättningar förändras så förändras även våra sätt att leva och våra sätt att se på oss själva och omvärlden, vare sig vi gillar det eller inte.

  2. Crazy8000

    Frågan är om hon försöker få ihop det med de som hon inte borde träffa i första hand eller om hon läser lite för mycket mellan raderna som många kvinnor gör och agera på något som många gånger inte stämmer oavsett hur övertygad hon är att det är så.

    • Christian Persson

      Stina,

      Jag förstår din poäng. Självklart handlar det inte om “utveckling” när det gäller om man inte vill träffa någon som redan har barn. Det jag menade var att samhället ser så annorlunda ut idag jämfört med 20-30 år sedan. Det är inte “konstigt” om någon skiljt sig och redan har barn. Och att man kanske får ha större överseende med att singlar idag även har barn.

    • Oskar

      Men varför det Christian.

      För jag menar att visst, samhället har förändrats enormt mycket de senaste 20, 30 åren. Eller för den delen de senaste 100 åren.

      Med kvinnans frigörelse, feminismen, jämställdhetsarbete och så vidare.

      Men, trots det så ligger fortfarande den stora, tunga bördan av dejtande, raggande, på oss killar. Det är mer eller mindre underförstått att det är vi män som skall ta initiativen, vi skall vara drivande, vi skall betala första dejten, (för att visa att vi kan).

      Och här på bloggen svämmar det över av tjejer som själva erkänner att de i just den frågan lägger band på sin egen personlighet. Bara för inte göra killar obekväma.

      Och jag menar, skall vi nu styras av gamla, förlegade, könsstereotypa beteenden i just frågan om raggande. Varför skulle vi då inte låta samma gamla, förlegade, könsstereotypa beteenden och värderingar avgöra om en tjej med barn är attraktiv eller inte?

    • Christian Persson

      Oskar,

      Jo, visst finns könsstereotypa beteenden kvar. Jag tänker dock att vissa beteenden per automatik kommer att förändras. Idag är det väldigt många som skiljer sig och därmed finns det ett stort antal singelföräldrar. Det kommer rimligtvis göra att “tröskeln” till att träffa någon med barn sänks. Det tror i alla fall jag.

    • Romantisk-tjej

      För att killarna vill ha det så. Det sågs som provocerande om en kvinna tog initiativ på dejtingsidor. Jag fick mycket misstänksamhet riktat mot mig. I stort sett ingen ville träffas och lämna ut ett telefonnummer var tydligen livsfarligt.

      Till och med när jag sa att de kunde ringa och knappa in dolt nummer vägrade de. Att MITT nummer syntes var ingen big deal, det är ju lätt att lägga in ett anonymt kontantkort på en reservtelefon. SIM-kort från comviq delas ju ut på stan, det är bara och ladda med valfri comviq prisplan och lägga in på en operatörsfri mobil.

      Om de nu är så rädda att någon ska kolla upp dem, menar jag.

      Jag ansträngde mig 100 ggr mer än de flesta killar. Jag kunde alltid hitta en lucka för att träffas inom en vecka, jag svarade alltid inom 12 timmar o.s.v Kunde inte gjort mer än jag gjorde.

    • Oskar

      Ja, och tjejer är ju uppenbarligen också nöjda med att det är så. Till och med bland feminister. I alla fall rent generellt. Visst finns det undantag.

      Men det stora flertalet tjejer, kvinnor, vill ju inte ta några som helst initiativ.
      De är fullt nöjda med att bli uppvaktade, få allting serverat på silverfat.

      Och de förväntar sig att vi män också skall vara den aktiva parten. För det är ju så vi bevisar att vi är “riktiga män.”

    • Oskar

      Och vidare förresten.

      Varför Romantisk Tjej, bryr ni er helt plötsligt om hur killar vill ha det?
      För jag menar, feminismen sket ju fullständigt i hur killar ville ha det när vi pratar arbetsmarknaden, föräldraledighet, barnuppfostran, och så vidare.

      Så varför bryr ni er helt plötsligt om hur killar vill ha det när det gäller just dejting och raggande? Har ni blivit fega på gamla dagar?

    • Romantisk-tjej

      Oskar:
      Jag brydde mig inte om hur killar vill ha det. Därför blev jag utan dejter. Men de tjejer som orkade spela spelet för att få en kille – sitta och vänta på att någon skriver – ja de kanske hade mer tur än jag. Men tyvärr är jag för nyfiken för att vänta. Jag ville kolla igenom så många profiler som jag orkade med. Och när jag såg någon som verkade matcha kunde jag inte låta bli att skriva. Och på dejtingsidorna var det uppenbart att det inte funkade att göra som jag gjorde. Nämligen att läsa presentationer noggrant, initiera mailkontakt och visa sig intresserad av deras presentation och bilder.

      Nu är jag inte ensam om att ha dessa upplevelser. Flertalet tjejer har skrivit i den här bloggen och klagat över att få killar varken ville dejta dem eller lära känna dem.
      Det är vanligare att bli ghostad än att killen bokar in en träff och de facto kommer till platsen.
      Oftast är killen försvunnen innan jag ens hunnit ställa frågan. Inte sällan pausad. De verkade helt enkelt ha för många potentiella dejter redan och kunde välja och vraka så mitt mail försvann i högen av alla andra kvinnors.

    • Crazy8000

      Eller verkade du vara en i mängden för dem och de orkade inte med fler så de pausade.

      Vet inte hur många jag har stött på inne på HP som beter sig seriöst i profilen men ger vibbar av de avvaktande fördömande vid chatt lika väl som träff.
      Bara för att man bedyrar att man är det i pressen betyder inte att personen är en av de seriösa. Tjejer brukar vara som mest falska om det för att måla upp sig till oskyldiga änglar.
      Där har ni hållhaken när ni som är seriösa och ärliga drabbade.

    • Romantisk-tjej

      Crazy8000:
      “Verkade vara en i mängden”. Förstår inte alls vad du menar.
      Har bara för avsikt att träffa någon utan spel och konstigheter. Svarade snabbt och utförligt på mailen. Fanns ingen som helst anledning att ghosta mig.

    • Crazy8000

      Dom som spelar spelet online beter sig som en som inte spelar för att ge skenet att de inte är en som spelar. Många har lärt sig att se det och de som inte spelar drabbas på grund av de som leker runt på något vis.

      Du jag och en del andra här inne har blivit drabbad men många av de som gnäller här inne har inte kommit till insikt att det ligger till på det viset. sedan att många av dessa är mentalt dåliga är en av anledningarna att de leker runt på något vis både medvetet och omedvetet är en annan sak.

      Fortfarande ett tillhåll för mentalt dåliga/attityd problematik.

    • ViraStina

      Romantisk tjej:
      Jo, jag har ju samma erfarenhet som du. Med den skillnaden att jag inte fick intrycket att männen hade många andra att välja på. De mailade kanske bara med mig. Men de ville ändå inte träffa mig.

      Hellre ingen alls än jag, alltså. De föredrog att vara ensamma, framför att behöva umgås med mig. Oj vad stärkande det var för mitt självförtroende! 😀

  3. Jimmy

    Tråkigt att läsa att hon har svårt att hitta någon för att hon har barn. Själv är jag en av dem som inte är intresserad av att dejta någon med barn. Och jag å min sida upplever det som ett hinder för mig att jag inte vill ha barn, eftersom så många intressanta personer faller bort då trots allt den överväldigande majoriteten av kvinnor antingen har barn, eller vill ha barn. Att ha barn och att inte vilja ha barn är således på sätt och vis olika sidor av samma mynt, vi har båda svårt att träffa någon eftersom de flesta faller bort.

    Riktigt nog är jag inte intresserad av att uppfostra någon annans barn. Men jag vill heller inte uppfostra egna barn. Jag kontaktar inte personer som har barn eller som skriver att de vill ha barn. Och skulle jag bli kontaktad av någon som har eller vill ha barn så skulle jag vara ärlig och säga från början att barn är något jag absolut inte är intresserad av.

  4. Oscar

    Misslyckad, ful, äcklig, vidrig, motbjudande, missfoster.

    Det är tankar jag tänker om mig själv ganska ofta när jag nätdejtar här på HP.
    Eller rättare sagt, jag nätdejtar inte. Jag är medlem på en nätdejtingsida och försöker få åtminstone någon tjej att överhuvudtaget svara på mina mejl.

    Och om jag beklagar mig över alla misslyckanden, alla dissningar, så heter det omedelbart att jag först och främst söker mig till fel typ av tjejer. Sedan heter det att jag måste se över min presentation, mina foton, min attityd och så vidare.

    Slutsumman av det hela är i alla fall att allting negativt som händer mig här på HP, på ett eller annat sätt uppenbarligen alltid är mitt eget fel.

    Och då tänker jag att det handlar säkert inte om att den här tjejen har barn. Det handlar i stället om att hon först och främst borde se över sin presentation, sina foton. Hon kanske skulle fundera på vilken attityd hon har, hur hon presenterar sig. Och framförallt skulle hon kanske välja bättre vilka killar hon svarar, eller skriver till. Så hon inte hela tiden söker sig till fel typ av kille.

    • Anna

      Jajamen. Det är ju så det är, antingen fortsätter hålla hoppet att till slut kommer den som attraheras av bilden man ger ut av sig själv, eller så provar man andra sätt att förmedla sig själv för att rikta sig till fler eller andra.

      Många dejtingsajters egna tips verkar alltid vara att ge en så öppen och mångsidig positiv bild av sig själv för att så många som möjligt att vilja kontakta en. I det “dolda” sållar man sedan fram de man Egentligen var intresserad av. Bakvänt, jag är hellre tydlig med vem jag verkligen söker och kan därmed vänta längre. Kolla regelbundet efter nya medlemmar som dyker upp å kontakta dem snarast möjligt. Svarar de inte så sökte de ju inte någon som Mig eller den jag förmedlat att jag är och då söker jag ju inte dem heller.

      Så ja, hon kanske söker fel. Hon kanske endast bör skriva till dem som uttryckt redan i sin profilerat att det är något hinder med andras barn. Ur dessa Kanske finns någon som intresserar henne och är intresserad tillbaka av den hon är Förutom att hon är mamma.
      Sedan finns det väl mycket fördomar folk samlat på sig genom åren hur är det är att dejta mammor som kanske inte stämmer ett dyft på henne.

      Det är som distansförhållande som folk kan undvika för att det failat med andra tidigare, fastän det Faktiskt inte nödvändigtvis kommer vara likadant igen. Misstagen man tidigare gjort kan ju även hjälpa en att inte göra om dem i nästa distansförhållande.

  5. Hasse

    För mig har det aldrig handlat om barnen utan hur barnens föräldrar beter sig mot varandra. Det har gjort att jag har avslutat relationen.

  6. Classe

    Så här tycker jag, speciellt om kvinnan har barn på heltid, då är det som att innan vi knappt hunnit börja dejta så är det svensson-liv som gäller, vilket känns väldigt väldigt boring.
    Så barnen som sådant har jag inget emot, men jag söker mer äventyr och inte svensson-liv så fort som möjligt, då stannar klockorna som det heter…

    Tänker absolut ingenting på några gener och dna hit o dit, har verkligen inget med nått sådant att göra.

    • george

      Classe

      Håller med dig.

      Jag vill ha det spontana livet. Ta det lite som det kommer med både sex å annat. Med barn dör spontaniteten och planering tar vid…

      Vi kan ha sex kl 19.37 på torsdag. Då har vi 23min å 46sec på oss innan Stina kommer hem från fotbollen.

      Svenssonliv e inget för mig

    • Crazy8000

      Det går att ha spontant även med barn. Har bara med attityden att göra i detta fall hos tjejen som är väldigt vanligt att låsa upp sig på oviktiga saker och de viktiga i livet måste stryka på foten med konsekvensen att det går åt pipan med relationer välmående både för en själv barn partner och vänner.

    • george

      Man får planera för att vara spontan å då är det inte spontant.

      Hur man än gör så blir livet med en kvinna med barn aldrig spontant. Hon måste alltid på nåt sätt planera. Ska man ha barnfritt måste man fråga nån som kan passa barnen mm. Spontanitet dör med barn. Så är det bara. Man kan inte bara sticka iväg när lusten är där.

    • Crazy8000

      Alltså du har självmant skapat en miljö som gör dig och barnen upplåsta för spontanitet.

      (Barn behöver inte curlas eller aktiveras av vuxna i den utsträckningen som de flesta föräldrar gör idag.
      De blir skadade av det istället för att skapa bra förutsättningar för deras vuxenliv.
      Barnen blir robotar som inte kan ta egna beslut (saknar eget driv) med prestationsångest lika väl som stress skador redan som barn.)

  7. Helena

    Jag vill inte vara mamma punkt.
    Att dejta någon med barn på heltid när jag inte har egna funkar liksom inte.
    Vill ju ha lite mer än varannan helg om ens då. Att flytta ihop är ju inte första steget direkt och då faller de första stegen lite bort.
    Att dejta någon med barn bör nog bara den som vill ha familj göra. Likaså så vid 40+ så undviker jag dem som vill ha barn.
    Det funkar i början men det biter den som vill ha barn i rumpan förr eller senare.

  8. Malin

    Jag förstår dem som inte vill dejta för barn finns i bilden om man inte har egna barn. Jag har barn, och mitt barn har ganska stora handikapp. Nu är jag inte singel längre, men när jag var singel var det ett stort hinder. Jag har träffat flera killar som faktiskt har backat för mitt barn och hans handikapp. Idiotiskt, men samtidigt har jag förståelsen.
    Barn är härliga, alla barn. Men dejtar man och vill träffa en ny respektive vill man inte alltid ha in flera personer i bilden, vilket det blir om det finns barn med.

    Kanske är det så att man vill inte dejta någon där man aldrig kan bli nr 1.

  9. Apan

    Jag tycker inte det verkar gå särskilt dåligt för tjejer med barn på HP. De verkar inte få färre mail från killar än vad tjejer utan barn får. Jag har dejtat tjejer både med och utan barn och det har inte varit någon större skillnad hur lätt det är att få till en dejt eller i svarsfrekvensen.

    Tjejen jag träffar nu har flera barn och hon hade inget problem att få till massor med dejter på MP och HP, det var en massa killar som ville dejta henne och mailen forsade in.

  10. M

    Alla ser saker ur olika/sitt perspektiv. Både de som redan har och de som inte har barn kan ha svårt att få till det av olika skäl. Jag tror den gemensamma faktorn är att det överlag är svårt att träffa någon där det matchar bra och det kan bli något hållbart.

  11. Rickard Melkersson

    Jag som är närmare 30 än 20 har svårt att se hur jag skulle trivas i ett förhållande med en kvinna som har barn. Har svårt att föreställa mig att jag inte skulle känna mig som ett förnedrande andrahandsval för kvinnan ifråga, som får nöja sig med en medelmåtta som mig när mannen som hon attraherades av stack. Typ såhär:

    “Han”: Attraktion + sex = barn.
    Jag: Barn + singelliv = nyttomaximering.

  12. Catwoman

    Är det bara jag som reagerar på att de flesta kommentarer här handlar om hur män ser på att dejta en kvinna med barn, och nästan ingen om hur kvinnor ser på att dejta en man med barn? Det kanske är ett större problem för män än för kvinnor att dejta nån som redan har barn? (Min pojkvän har två barn sedan tidigare, f.ö….)

    • Romantisk-tjej

      Min pojkvän har också två barn sedan tidigare. Jag har inga större problem med det alls. Killarna gillar mig och vi har aldrig haft några dispyter. De är livliga och det kan vara ovant, men man kan vänja sig 😀

      Jag är väldigt ovan vid barn men min pojkvän hade med sig dem på andra träffen och vi sågs då under avslappnade former vid en badplats. Han visste att jag var där och eftersom barnen ville dit träffades vi där. Det var hur odramatiskt som helst. Så jag hann aldrig bli orolig.

      När barnen åker till sin pappa hälsar jag på och spendera dagen med honom och barnen. Jag är med och fixar mat och packar picknicken o.s.v. Ibland tar jag med något jag bakat. Men jag handlar aldrig saker till barnen eller lägger mig i särskilt mycket i uppfostran. Jag säger bara till om något som är uppenbart, som man bör säga till om som vuxen.

      Pojkvännen sätter mycket tydliga gränser. Hos mamman och hennes pojkvän är det tyvärr mer tillåtande attityd har jag förstått. Så ibland är det jobbigt att se vad det får för konsekvenser. Sådant är nästan mer jobbigt att se än att jag och pojkvännen får mindre egentid den helgen.

      Däremot tror jag det kan bli svårare om barnen bor permanent hos den man dejtar. Då blir det förstås problem när man får för lite egentid tillsammans.

  13. 00cosy

    Konstigt Nog så tycker jag att Hasse har samma åsikt som mig!! när man träffar kvinnan som har barn och det blir seriös är det två sidor man måste ha förstått väldigt ofta så försöker barnen så split likaså förra maken som känner att ngn hotar hans pappa roll

    för det andra man bygger upp ömsesidigt vänskap och relation med barnen och om det går åt skogen så drabbas barnen åter igen för en separation som kan bli jobbigt för dom

    för det tredje man kanske inte vill vara barnförälder på nytt utan längtar efter en vuxen relation som inte tar hänsyn till småbarn eller halvstora barn man kan ta spontana beslut och dra iväg på en helgtripp mm

  14. Emma

    Som singelmamma så dejtar jag inte för att hitta en ny pappa åt mina barn.
    De har redan en pappa och han tar sitt ansvar.
    Jag begär heller inte att den nya killen ska betala för mina barn.
    Det är jag som är deras mamma. Jag försörjer för dem.
    Däremot kan jag be om hjälp om vi bor tillsammans och kanske kommer hem sent så jag inte hinner sitta med läxan eller måste jobba över och behöver hjälp att hämta dem från fritids.
    Men det är också allt.

    Jag begär inte att han ska bli en pappa till mina barn men en förebild och att de har en sund relation.
    De kommer ju liksom på köpet om man dejtar mig.
    Och jag tar inte bort dem eller prioriterar bort dem för det.
    Skulle vi få barn tillsammans så måste alla komma överens och känna sig lika delaktiga och älskade i familjen.

    • george

      Emma

      Om du flyttar ihop med en barnlös kille försörjer han inte delvis dina barn då? Du sparkar väl inte ut dina barn då? I försörjning ingår det när man bor under samma tak. Har hört detta så många gånger. Jag försörjer mina egna barn och det slutar ALLTID med att den barnlöse killen får öppna plånkan.

    • ViraStina

      George:
      Det är väldigt enkelt att bestämma i förväg om hur mycket var och en ska bidra med till hushållskassan.

      Den som har barn kanske ska betala mer. Eller den som tjänar mest kanske ska betala mer. Eller också delar man på allt. Hur man löser det är valfritt. Men det är ett väldigt litet problem att administrera i praktiken.

      Grundproblemet är i så fall snarare att man har olika åsikter om vem som ska betala vad. Och det löser man lämpligast genom att tala igenom ekonomin redan innan man flyttar ihop. Gör man inte det, får man räkna med gnäll och bråk längre fram. Och har man totalt skilda åsikter, bör man kanske inte flytta ihop heller.

  15. Emma

    Fast den gemensamma bostadskostnaden ser ja som en annan sak. Man bor ju tillsammans så då delar man ju på mat, hyra, el. Det är la ganska självklart. Eller?
    Det är just när det är direkt till mina barn jag tänker.
    Jag begär inte att nån köper kläder, leksaker eller godis och glass eller tar dem på utflykt. Det står ja för sedan så är det la en sak om han gör det själv för att han vill. Men ja begär inte att han ska det.
    Barnens pappa har en dotter sedan innan. Han betalade hennes kostnader.
    Jag bjöd på glass och godis å köpte film och leksak nån gång i bland.
    Jag tog själv på mig att köpa kläder åt henne just för den saken att han har inget smaksinne vad gäller kläder å framförallt inte till en liten flicka.
    Men då kompenserade han det med att lägga mer pengar på mat eller saker som våra två barn vi hade tillsammans behövde. Eller betalade nån räkning själv som vi normalt delar på.

    Så saker går å lösa å det där med spontanitet köper ja inte heller.
    Man kan va spontan som småbarnsfamilj. Förvisso beroende på vad man tänkt sig att göra men det är inte omöjligt som så många tycker.

    Vad gäller dejtande så kan jag inte tänka mig att dejta en annan förälder om vi inte bor på samma ort.
    Ja kan inte tänka mig att flytta å dra ner på tiden med mina barn och jag tänker inte begära att han ska ta samma ställningstagande.

    Vad gäller dejta var annan vecka…..
    Det är ju inte som att det är långsiktigt.
    Men har de ju så i början för å känna av innan man blir introducerad för barnen. Hoppas jag.
    Sedan så är inte alla varannan vecka förälder.
    Jag har mina två veckor på raken sedan barnledig två veckor.

    Dock har jag svårt för å dejta just för att så många har den negativa syn som de har på ensamstående föräldrar. Mammor som pappor.

    • george

      Eller så tycker dom inte om att vara ett förnedrande andrahandsval.

      Bor man under samma tak = försörjning.

      Så är det oavsett vad ni säger. Allt som har med barnen att göra om man bor under samma tak är försörjning. Är själv uppvuxen med styvfar så jag har sett hur det går till i en familj och i andra familjer. Ni försöker bara skönmåla nåt som sen blir en trist verklighet. Har en bekant som också sa att han inte försörjde hennes 4barn. Sen fick han betala maten för dom alla på flera tusen å viket gnäll det var på honom att det var dyrt. -Bra sa jag då har du officiellt sagt att du försörjer dem fast du inte gör det.

    • Crazy8000

      Vissa försöker övertala att ko skit är vitchoklad moss och försöker få de som inte tycker som dem att känna sig dumma för att de inte ser det på samma vis. Väldigt vanligt beteende hos en omogen tjej. Dessa brukade kallas för brats.
      (Ibland ljugs det också)

      Men dra inte alla över samma kant för det finns de som står för sitt egna.

    • Emma

      Alla är olika på den punkten.
      Ja begär inte att nån som inte är barnens pappa ska köpa kläder åt dem eller leksaker eller ta med dem ut.
      Vad gäller boende och mat så ser ja annorlunda på det. Bor man tillsammans så delar man la på den kostnaden var sig det är med barn eller inte? Eller?
      Men vist….
      Låt alla singelpäron va singlar livet ut för ni andra är så jävla trångsynta.
      För det är ju lite det ni slänger i ansiktet på oss konstant.

      Det har inget å göra med å vara någons andrahandsval heller. Det är bara en kass ursäkt som allt annat.
      Dejtat andra förr som du trodde var “the one” men så visade det sig att de inte var det….?
      Samma logik där faktiskt…..

    • Crazy8000

      Emma

      Det kommer alltid att var de som har verklighetsfrämmande syn som inte har barn om de som har och vise varse.
      Har varit på båda sidor när jag har dejtat.
      De som har tror att de som inte har förstår och är självupptagna, festprissar, leker bara runt, har prioritets problem, omogna, och så vidare.
      De som inte har att de som har är ute efter en extra förälder, försörjare, får inte tid till varandra, ingen spontanitet/impulsivitet, de hamnar i kläm, andra hands val, leker bara runt, typiskt Svensson liv, och så vidare.

      Bara en massa med omoget nonsens 9 av 10 gånger.

  16. george

    Virastina

    så som du skrev ger du alltså rätten till mannen att ha halva bostaden för sig själv där barnen inte vistas i. 2rum av 4rum som är hans eget. För barnen kommer ju inte vara där alls. För är dom det så försörjer mannen dom.

    • ViraStina

      George:
      Hur menar du nu?

      Antingen delar man jämnt på hyran, som två vuxna. Så gör många jag känner, vare sig den ena har barn eller inte. Eller också betalar den som är förälder en större del av hyran, eftersom barnen tar upp plats som annars inte skulle ha behövts. Så gör andra som jag känner.

      Det där har de löst olika, beroende på inkomstskillnader och annat. Men grejen är att man bestämmer det i förväg, istället för att gnälla och känna sig utnyttjad i efterhand.

      Om du inte vill betala hyra för någon annans barn, får du helt enkelt föreslå redan före ihopflytten att den blivande sambon står för 2/3 av hyran och du 1/3. Eller något i den stilen. Jag ser fortfarande inte problemet.

  17. Romantisk-tjej

    Vad är det som säger att man måste bo ihop? Jag och min pojkvän har inga planer att bo ihop fast vi har varit tillsammans mer än ett år. Med separata hushåll är vi befriade från problemen George nämner.

    De helger han har barnen kan jag hälsa på om jag känner för det, några vardagar i veckan ses vi efter jobb. Vi behöver även ett par dagar i veckan för egentid och sysslor i våra respektive hem. Barnfria helger spenderar vi alltid tillsammans.
    Vi ses alltså inte varje dag eftersom vi båda är beroende av egentid.

    Han hjälper till med matkostnaderna eftersom han äter hos mig några gånger i veckan. Alla andra kostnader står vi för separat. Än så länge har det fungerat bra.

  18. george

    Virastina

    Du förstår helt enkelt inte svenska ordet försörjning

    läs socialstyrelsens stadgar om försörjning. Vad som räknas som försörjning.

    Även om man är överens om hur man delarpå kostnader så försörjs barnen av bägge vuxna så länge som barnen inte själva kan bidra med pengar till sitt uppehälle.

    Jag tror inte det finns många kvinnor där ute som låter en man bo gratis i deras hem. Dom flesta vill nog ha nån slant omhan bor hos fdem alltså försörjning.

    • Romantisk-tjej

      Jag trodde att killen betalar hälften om han bor hos tjejen? Det är väl normalt att man gör så om man bor ihop. Eller hur menar du? Menar du att hon bor större och har högre kostnad än hon skulle haft om hon var ensamstående? Men då kan väl killen betala 1/3 som Virastina tog som exempel.

      Min kille bor här halva tiden nästan, men han behöver inte betala något för boendet. han har ju ett eget boende han betalar.

      Om du skulle träffa en tjej som är mamma, se då till att barnen har en pappa. Han är försörjningspliktig. Min pojkväns ex tjänar till och med mer än honom.. Så varför skulle jag då betala något till barnen? De har ju så de klarar sig och mer där till..

    • ViraStina

      George:
      Pratar du om ifall den ena personen inte tjänar sitt eget uppehälle? Om någon går på försörjningsstöd/socialbidrag?

      I så fall är det riktigt att soc tittar på sambons inkomst när man avgör rätten till ersättning. Men det är ju en risk båda tar när man flyttar ihop med någon. Oavsett barn. Blir den andre utförsäkrad och hänvisad till försörjningsstöd, måste man kalkylera med att kanske tvingas dra en större del av det ekonomiska lasset.

      Är man rädd för det, får man avstå från att flytta ihop, och vara särbo istället, som Romantisk tjej säger. Då tar man ingen risk.

      Annars fattar jag fortfarande inte vad du menar. Ingen tvingar dig att försörja din sambo på något sätt alls. Ni kan ha totalt uppdelad ekonomi. Ni kan dela 50/50 eller räkna ut i minsta beståndsdel vad varje tomat och toarulle kostar om ni vill, varenda enskild kvadratmeter av bostaden, varenda körd mil med bilen. Det är helt upp till er själva.

    • George

      Virastina

      läs detta

      Vem som har försörjningsplikt för barn framgår av 7 kap Föräldrabalken (FB). Enligt 7 kap 1 § FB åligger det föräldrarna att försörja sitt barn. En styvförälder kan bli försörjningsskyldig om han eller hon är gift med, eller har eget barn tillsammans med, förälder som har vårdnaden om barnet. Då krävs dock även att han eller hon varaktigt sammanbor med barnet och nämnda förälder. Detta framgår av 7 kap 5 § FB.

      Nu kanske det är slutdiskuterat i denna fråga.

    • ViraStina

      Jaha? Och problemet är… tvångsgifte?

      Vill du inte försörja någon annans barn – gift dig inte! Varenda människa som passerat 18 vet väl att om man gifter sig, delar man på tillgångarna? Och att det är valfritt att avstå från giftermål?

      Jag förstår dig inte, George. Du skapar problem som inte existerar.

  19. Sussi

    George : finns gott om män som gärna låter kvinnan stå för en stor del av försörjning och dessutom sköta allt i hemmet och allt praktiskt i familjen,dessutom anser de sig oftast vara jämställda.Det finns gott om kvinnor som lever / har levt med dessa män.Män som går från att vara en partner till att själva förvandlas till ett barn.Jag lever mycket hellre med en man som har barn med sig in i boet än en man som är som ett barn.

    • Sussi

      George : lagar har väl inget med bekvämlighet att göra ? Hur många tror du stämmer sin partner för att de inte bidrar med något i det gemensamma hemmet ? jag har alltför många exempel på par i min närhet där bara den ena parten ( kvinnan ) tar både det största ekonomiska ansvaret samt tar hand om allt praktiskt i hemmet.Detta är en risk båda kön tar när de bygger bo med någon oavsett om det finns 10 barn från tidigare eller 0 barn eller bara gemensamma barn.Sen tycker vissa att kärleken ändå övervinner att det är ojämlikt medans andra separerar.Men om man bara tänker ekomiskt hela tiden så är det såklart mycket bättre att aldrig inleda någon typ av relation om
      det nu bara är pengar som styr.Är man däremot en person med känslor inom sig kan det vara knepigt men det problemet verkar du inte ha som tur är 🙂

  20. George

    Vem som har försörjningsplikt för barn framgår av 7 kap Föräldrabalken (FB). Enligt 7 kap 1 § FB åligger det föräldrarna att försörja sitt barn. En styvförälder kan bli försörjningsskyldig om han eller hon är gift med, eller har eget barn tillsammans med, förälder som har vårdnaden om barnet. Då krävs dock även att han eller hon varaktigt sammanbor med barnet och nämnda förälder. Detta framgår av 7 kap 5 § FB. –

    Då får man akta sig för att gifta sig med en singelförälder…

    • Oskar

      Min fråga nu är om inte denna diskussionen väldigt tydligt visar på vad som är fel med relationer i det svenska samhället år 2016?

      För helt plötsligt handlar inte relationer om kärlek längre.
      Utan de har i stället blivit någon form av affärsuppgörelse.

      – Du tjänar 65% mer än mig, alltså skall du betala två tredjedelar av hyran.
      – Men du har med dig två barn in i förhållandet, alltså skall du betala 75% av maten.
      – Bilen är ju egentligen din. Och jag betalar bara för det jag använder den.
      – Ja okej, men du tittar mer på tv än vad jag gör. Vi måste nog räkna ut vem som förbrukar mest ström.
      – Jo visst, men du tränar på gymmet oftare än vad jag gör, alltså producerar du mer smutstvätt. Och då vill jag bara betala 40% av kostnaden för tvättmedel.

      Alltså ärligt, hela den här diskussionen om vem som betalar vad känns faktiskt bara tråkig. För vi snackar om kärlek. Och för mig är kärlek betydligt viktigare än att det blir rättvist på kronan och öret.

      Sedan kan jag tycka det är lite tråkigt att dejta en tjej med barn. För man är aldrig helt ensamma på en dejt. Eftersom hon hela tiden har lite koll på telefonen. Om det skulle hända barnen någonting. Men väljer man att dejta en tjej, eller kille, med barn så får man ju acceptera det.

      Och vill man inte acceptera det? Eller om man är mer intresserad av kronor och ören. Ja då är det bara att inte dejta en kille, tjej, med barn.

    • standart

      Utanför alla paragrafer finns kostnader för barnlöse i förhållandet. Dolda utgifter som ses som självklarhet och som är inte den. Man kan räkna ut vem betalar vad i fasta avgifter och hur mycket men jag aldrig hörde talas om att hen med barn räknar TID som partner läger på för barn som är inte hans/hennes. Vad kostar tid för att passa barn när mamma/pappa är försenad från jobbet? Barnflicka får väl betalt för sådant? Det är bara ett exempel. Summan av kardemumman blir att de som har barn och har barnlös partner får ganska stor tillskott till ekonomi i form av dolda obetalda tjänster och de märker inte eller inte erkänner det!

    • S.J

      Bra skrivet OSCAR:)
      Strunta i att dejta en singelförälder helt enkelt. Då uppstår inte problemet!
      Alla nöjda 😀

  21. Nadine

    Jag håller med. Varör snackas det bara pengar hela tiden. Ingen svälter idag och alla kan betala hyran.Så sluta löjla er. Sitt inte o räkna ören, ha kul och älska en tjej på riktigt istället. 💖💘Är säker på att alla tjejer märker sånt. Och då får ni lika mycket tillbaks. Dela på städ och disk annars blir det tjafs. Varför är det så svårt när det borde vara självklart.den som har mest pengar får väl bjuda till. Det dör ingen av.💸
    Ni får ingen belöning för att ni har största förmögenheten i himlen sedan😅😈😩💵

    • Hasse

      Det är klart det handlar om pengar, speciellt för er tjejer.

      När jag under en period var sjukskriven blev jag antingen blockerad eller nonchalerad. En “underbar” kvinna sa på dejten upp bekantskapen för hon tyckte att jag skulle ha sagt det på en gång.

      Ja, orka.

  22. Nadine

    Det är tur du inte är tjej då för då blir du kallad psykiskt störd för minsta grej. 😳 Säg mig den snubbe som orkat med en sjukskriven tjej? Var själv sjukskriven för depression för några år sen och jag kan tala om att när jag sa det var killen borta direkt. 😣 Spelar ingen roll hur bra vi hade det, mysiga dejter o allt.Men ville inte ljuga när han undrade varför jag var “ledig på dagarna”. 😥 När jag gick på en praktik var det inget “riktigt jobb”,,,Nä du Hasse det är inte bara killar som ska vara all time high hela tiden. Det finns ingen gräns på vad killar kan hitta på att klaga på.😠

    • Hasse

      Depression är väl inget kul att umgås med? Fullt förståligt att man inte inleder relation med någon som är deprimerad. Hade du velat träffa en man som är deprimerad?

      Önskar dig en fin fredag.

    • Nadine

      Han hade redan träffat mig och gillade mig. Det var när jag sa att jag var sjukskriven han började bli annorlunda. Om inte allt är perfekt drar dpm.Själv skulle jag vara kvar om min kille är deprimerad. Om han ville bli bättre och kämpar. Då står jag på hans sida. Gör du bara saker som är roliga? Hoppas isåf du inte har barn, för då är det synd om dom med en så omogen pappa som bara vill ha roligt och inte ställer upp så fort det kärvar lite.

  23. george

    Jag tycker att det är ett moget och vuxet sätt att tänka efter några gånger innan man ger sig i kast med nåt som påverkar en ekonomiskt. Detta gäller både män o kvinnor. O då kom vi till slutpoängen i denna fråga. Det är kanske just detta som gör att man inte dejtar en singelförälder. Lagen hade också massa mysiga kryphål. Allt för att inget barn ska behandlas sämre än nåt annat barn. För hur annars tolkar man detta, om man lever i ett äktenskapslikt förhållande så kan man få försörjningsplikt.

    Det är inte bara kvinnor som är ute efter pengar. Det finns män också.

    • Oskar

      George:
      Självklart är det ett vuxet och moget beteende att fundera över ekonomiska investeringar. Och hade vi inte gjort det hade vi alla varit med i lyxfällan.

      Men samtidigt tycker jag att man kan räkna på ekonomin In Absurdum.

      För med din inställning föreställer jag mig att det är uteslutet för dig att dejta en tjej som har någon form av husdjur också?

      Om det går väl kan det ju nämligen hända att du inte bara blir ihop med den tjejen. Utan ni flyttar till och med ihop?

      Men tänk då om hon skulle bli sjuk. För då kanske hon, hemska tanke, ber att du skall hjälpa henne utfodra hästen. Tänker du ta betalt för det av henne då? Efter att du har räknat ut hur mycket bränsle bilen dragit fram och tillbaka till stallet, plus tiden du lagt ner på hela äventyret. Och plus slitage på bilen förresten.

      Eller för den delen, hon kanske tvingas jobba över. Tänker du då ta betalt för att du tar eftermiddagspromenaden med hennes hund? Eller för den delen, hon kanske ber att du skall stanna till vid butiken och köpa ett tuggben till nämnda hund.

      Kanske tänker du att allt skall läggas i två högar när ni är och veckohandlar?
      En hög med allt ert. Och en hög med allt till hunden.

      Tänker du verkligen bete dig så om du är kär i en tjej och ni bor tillsammans?

      För då tänker jag att ni har inte ett kärleksfullt, känslomässigt positivt förhållande. Utan då har ni helt enkelt en steril, känslokall, ganska tråkig affärsuppgörelse.

      Där det i kontraktet står ungefär så här:
      “Okej, vi bor tillsammans för att optimera vår ekonomi. För att göra boendet så kostnadseffektivt som möjligt. Eftersom det faktiskt ÄR billigare om vi kan dela på inköpen och laga mat till oss båda två samtidigt. Och för den delen, för att ha tillgång till bekvämt, enkelt sex, utan att behöva anstränga oss med att charma, dejta, ragga, andra människor.

      Men, paragraf 2, allting som inhandlas och som inte är till gemensam nytta skall ovillkorligen betalas av den enskilda. För vi måsta ha stenkoll på plus och minus.”

      Och sedan blir ju den ännu mer intressanta frågan:
      Om du tvingas jobba över, tänker då DU betala henne för tiden hon exempelvis lägger på att köra DIN bil till däckverkstaden? Eftersom du helt plötsligt inte har tid till det.

  24. Niklas

    Väldigt intressant läsning. Men ska man dra det långt så är de väl även så för oss killar att tex tjejer ser barnen som en belastning? Sen är de ju oxå så om man dejtar en tjej att man inte vill ha en unge på halsen så tänker många/ mvh Niklas

  25. Dande

    Självfallet handlar mycket om pengar, inte bara inkomst utan kapitalanskaffning. Jag har skaffat en bostadsrätt (2mill) renoverat den (0.5mill), allt på ihoptjänade pengar (inga lån) och det var inte lätt ihoptjänat. Så nu när man är något äldre och redo för kärleken, så söker jag yngre tjejer eftersom de i min ålder oftast inte har sparat något, utan rest och levt loppan. Så tittar folk snett – “men välj någon i din egen ålder”. Nej varför skulle jag det? Jag har skapat mig en kapitalbas, jag vill i det fallet också ha någon med samma kapitalbas om det ska vara i liknande ålder. Det är 0.01 % kvinnor i min ålder som fixat detta, det är omöjligt träffa lika, dessutom med kriteriet att jag ska jag bli attraherad av henne också. Så nej det är 16-26 åldern som gäller.

  26. Amanda

    Jag som kvinna är något försiktig om jag ska dejta en man som redan har barn. Kan tillägga att jag gärna vill ha egna barn i framtiden vilket kan vara ett hinder för honom också. Han kanske inte vill ha fler barn.
    Sen är det ju så mycket mer som ska klaffa. Hade aldrig velat ta deras mammas plats men att komma överens och vara en förebild för barnen hade varit viktigt för mig. Att vara en del av deras liv.

  27. Markus

    Barn är en deal-breaker då jag avskyr dom. Spelar ingen roll om tjejen är världens underbaraste. Skulle inte stå ut med en liten extra person…

  28. Alexander

    Det här ämnet har diskuterats flitigt tidigare.

    1. Skaffa inte barn om du inte är mycket säker på din partner. Man skaffar inte barn för sakens skull med vem som helst. Gör man det får man vara beredd på konsekvenserna.
    2. Jag var ihop med en tjej som hade barn och jag stortrivdes i förhållandet, men det var för att hon ofta prioriterade mig framför sina barn och det är inte helt okej. Finns barn med i bilden får man mindre tid till varandra.

    Visst kan man tänka sig att träffa någon med barn, men då behöver det vara någon utöver det vanliga. Inte en medelmåtta med en misslyckad historia i bagaget. Det är även därför jag exempelvis inte vill ha förhållande med tjejer som har haft oskyddade samlag med många olika partners. Risken för livmoderhalscancer och andra framtida komplikationer ökar.

  29. Jag

    Jag har inga barn och är tydlig med att jag inte vill ha egna… Men… Jag älskar barn och ser inga som helst problem i att en kvinna har barn.

    Dock har jag lärt mig av erfarenheter att det lite handlar om hur en kvinnas situation ser ut… Hur många barn? ålder? delad vårdnad? funkar relationen med exet när det gäller vårdnaden? Hur uppbunden är hon, dvs har hon tid att träffas eller är det mer eller mindre helt kört nästan alltid?

    Eftersom jag är 45 år så får jag räkna med att en kvinna i lämplig ålder faktiskt har barn, hade jag inte accepterat det hade urvalet blivit väldigt begränsat… Men som sagt, det beror på hur situationen ser ut…

    • Romantisk-tjej

      Jag såg det som otänkbart att ingå ett förhållande med en kille med barn men precis som du säger blir det ett skralt utbud kvar om man bara vill träffa folk som inte har barn eller som inte planerar barn i framtiden.

      Majoriteten av killar i 35-55 års åldern har eller vill ha barn. Då finns det inte många kvar att välja på.

      Så om man verkligen vill ha ett förhållande och får man tänka om. Det gjorde jag och har sedan över ett år ett förhållande med en kille som har barn sedan tidigare. Och det var faktiskt inte så hemskt som jag trodde.

      Därför tycker jag att man ska gå efter kärleken först. Jag planerade aldrig att bli ihop med honom. Men så blev jag kär, och insåg snart att chansen att träffa en kille igen som matchar mig lika bra som honom är minimal. Vi har liknande livsstil, matvanor, sömnvanor, krav på renlighet m.m. och känner oss båda lite som “outsiders” bland andra människor. Dessutom är vi båda högkänsliga.

      Jag passar med få killar och blir sällan kär och har därför inte ingått något förhållande tidigare. Jag har helt enkelt inte hittat någon och åren har gått.

      Tänkte på fullt allvar att jag inte är förhållande-typen och kommer vara singel resten av livet. Alla som känner mig trodde jag skojade när jag berättade om min relation.

      Jag tror det ofta är så att man finner den rätta där man minst anar det. Och man letar ofta på fel ställen och tror att si och så ska hen se ut och den åldern ska hen ha. Men man kan inte bestämma hur kärleken ska se ut. Allt kan inte vara perfekt, vissa saker får man helt acceptera även om det tar emot i början. Barn är en sådan sak, eller att personen har egenheter du tycker mindre om.

      Perfektion och att allt stämmer på önskelistan är inte det kärlek handlar om. Kärlek för mig är att känna att det är självklart att vi ska vara tillsammans, ja till och med att känslan av att han är min familj, att jag inte kan välja bort honom. Att jag är attraherad av bara honom, att jag är halv som människa utan honom.

      Men det betyder inte att vi aldrig bråkar eller att allt är som i en saga. Då har man missuppfattat allt. Att komma så nära in på livet med en människa betyder också att man kan bli sårad och besviken. Förutom alla härliga känslor förstås 🙂 Det är känslan att vi är ämnade för varandra som gör att jag är kvar även då det blåser kallt.

  30. J.G

    För mig är det ett stort handikapp om hon har barn sedan tidigare. Under vissa förhållanden skulle jag kunna acceptera att hon har ett barn.

    Hur går då mina tankar kring det här? Själv börjar jag närma mig 40, är barnlös, men har velat hitta någon att bilda familj med i över femton år. I början var ett barn inte något problem, men i takt med att åren gick, och jag vart ratad i mina försök så har tankar börjat formulerats till att jag nu helst inte vill ha en gökunge i mitt bo. På ett plan vet jag att mina tankar inte stämmer in på alla tjejer, men jag tänker ändå att “hon har barn och är desperat att hitta en ny försörjare till sitt barn”. Samt “varför kunde hon inte få sitt tidigare förhållande att hålla? Om hon inte tål lite motgångar, hur länge kommer vi att vara ihop”.

    Skaffar man barn med någon så har man åtagit sig ett stort ansvar. Ärver man barn tar man även då ett ansvar, utan att få alla fördelar.

    Allt hade dock varit helt annorlunda om jag själv hade barn, då hade jag lätt kunnat tagit en kvinna med egna barn. För då hade vi båda varit i samma situation.

    Men som det är nu, är barn ett handikapp, som hon måste väga upp med något annat.

    • Romantisk-tjej

      Det låter som du ska ta över barnen. Förhoppningsvis har barnen en pappa???

      Och vad menar du med att hon inte fått sitt tidigare förhållande att hålla? De flesta har väl mer än ett förhållande i sitt liv? På vilket sätt skulle det försämra hennes möjligheter med dig?. Det är ju något mellan dem och har inget att göra med ert förhållande.

      Relationer kan se väldigt olika ut. Min pojkväns ex är så diametralt olik mig. Deras problem liknar inget av det jag upplevt med honom och de träffades och levde under andra premisser och var ganska unga när de blev ihop. Han hade inte hunnit bilda sig en uppfattning vad han sökte hos en tjej eller hur han ville leva.

      Han har en helt annan syn på kärlek idag.

    • J.G

      Jo, förhoppningsvis har barnen en pappa. Och förhoppningsvis låter mamman pappan vara en del av deras liv. Och förhoppningsvis tar pappan chansen om han får den. Men det är mycket att hoppas på. Och om jag skulle vara en styvpappa, så vill jag vara en bra styvpappa. Och om det bor barn under samma tak som mig, skulle jag kräva att få uppfostra dem.

      Faktiskt så har det med mitt förhållande att göra, jag kan inte förstå hur du inte skulle se det? Deras eventuella konflikter skulle sippra in på vårat förhållande. Anpassningar skulle tvingas göras, en miljon små saker. Men visst skulle man kunna acceptera det. Jag säger bara att ett barn är ett handikapp, som måste vägas upp med andra saker.

      Frågeställningen var hur man såg på saken, och det här är min syn. Jag har i hela mitt liv blivit bortvald på grund av småsaker, vilket har påverkat mig och givit mig ett hårdare skinn.

      Varför skulle inte jag få kunna dela glädjen av ett första barn med min partner?

      Det är lite som tjejen som skrev till mig och gnällde för att jag har ett längdönskemål. Hon sa att hon aldrig skulle bli ihop med någon som har preferenser på sin partner. Jag kunde inte mer än skratta, för det första man ser på hennes profil är just att hon hade preferenser…

  31. Jörgen Myhrman

    Jag förstår inte det här problemet eftersom jag snarare är tvärtom. Utan egna barn trots tidigare långt förhållande vill jag helst att min tillkommande har barn som jag hoppas kommer att gilla mig och blir nästan som mina.

  32. KLas-Jööran

    Min syn på följande fråga från bloggtexten; “Och hur ser ni som inte har barn på att dejta någon som har det?”

    Jag är snart 37 bast. En stor del(kanske rentav en stor majoritet) av kvinnor i min ålder och några år yngre har barn. Det är liksom en oundviklig del av dejtingtillvaron för en tjomme i min ålder. Att då kategoriskt avfärda alla kvinnor med barn, hur fantastiska de än må vara, känns som att på förhand bestämma mig för att jag ska vara singel resten av livet, till varje pris. Skulle jag få ihop det med en kvinna med barn igen så anser jag att det hedrar henne om barnet är viktigare än mig. Ett barn som försummas kan utan tvekan ta betydligt mer skada av det än en vuxen pojkvän som “försummas”(i detta fall hamnar ordet inom citationstecken….). När jag hade ihop det med en kvinna med barn så såg jag det inte som att jag blev försummad/bortglömd/bortprioriterad när barnet kom i första rummet, jag såg det som att det är självklart att barnets materiella och psykosociala behov var viktigare än mina önskemål. Mina materiella och psykosociala behov kunde jag tillgodose utan exets hjälp.

    • Romantisk-tjej

      Förstår bara inte varför någon måste försummas? Man kan ha en fin relation till barnen även om man har en ny partner. Oftast har barnen två föräldrar och om båda föräldrarna träffar en ny partner så har de 4 vuxna omkring sig. Varför skulle det vara sämre?

      Det värsta måste väl vara om någon gör slut och barnen hunnit fästa sig vid förälderns partner. Så därför bör man ska vara säker på att det är kärlek när man ingår ett förhållande där det finns barn.

    • KLas-Jööran

      Det jag menade med kommentarerna om försummas var att en del kan tänkas vilja vara högst upp på prioriteringslistan(vad gäller “känslomässig uppmärksamhet” och tid tillsammans) för den man är ihop med, och av sådana skäl helt avfärda eller vara väldigt skeptisk till att inleda ett förhållande med nån med barn från tidigare förhållande. Jag har nåt vagt minne att jag läste nåt i denna tråd som jag tolkade på det sättet. I början av ett förhållande kanske den ena eller båda i förhållandet vill avvakta med att föra in barnet/barnen i umgänget tills det “känns rätt”, och människor som av en eller annan anledning har väldigt lätt för att känna “svartsjuka”(använder det ordet i brist på bättre alternativ) kan eventuellt tänkas rygga tillbaka vid tanken på ett sådant scenario.

      Jag menar absolut inte på något sätt att det finns en motsättning mellan att vara en bra förälder och att träffa en ny partner. Snarast är det väl så att en bra förälder är mån om både barn/ens välbefinnande och sitt eget välbefinnande, det rimliga är ju att egenskapen “go’ å gla'”(som är en egenskap som tenderar att förstärkas för nån som är lyckligt kär)är en bra egenskap för en förälder att ha.

      Att man ska vara säker på vad man sysslar med när man ger sig i kast med nån med barn har du så rätt i. Att jag inte var det när det begav sig är inte direkt en av mina stoltaste stunder…lärdomen blev helt sonika att det gäller att tänka både ett och två extra varv nästa gång jag träffar nån med barn.

  33. S

    Jag är själv mamma till en 1 åring. Jag kan till en viss del hålla med om att det är svårare. Jag tror dock att det kan vara “mitt fel” till att jag vill ge upp, vilket beror på att jag ställer alldeles för höga krav på den jag vill träffa… Sen tror jag också att det finns män som inte är redo för att komma in i en familj, för det blir ju lite så i slutändan om det skulle sluta bra..

  34. Ada

    Var är vi på väg? Allt ska analyseras och övervägas och känslor står inte högt i kurs. Är hen värd det eller det? Kommer det att kosta något? Jag kan mycket väl förstå att framförallt unga människor kan välja bort någon med barn om de själva inte har några. Men f ö kan jag inte förstå denna negativa och egoistiska inställning. Det låter på många som att singeltjejer med barn så fort som möjligt vill hitta någon som kan försörja deras barn. I de allra flesta fall är det inte alls så, barnen har sin pappa redan. Och herrejisses, blir det inget impulsivt sex…Man kan ha ett jättebra sexliv även när man har barn, både egna och andras.

    • Romantisk-tjej

      Ada: Instämmer helt! Man hör aldrig killar prata om kärlek längre. Bara massa kalkylerande hit och dit och misstänksamhet mot varenda tjej som inte uppfyller alla krav.

    • Emma

      Kan det bero på att killar sätter sex som prio ett kanske….?
      Det känns som om allt för många killar glömt eller bara rent förträngt vad romantik och kärlek är.

      Är man inte bra i sängen eller går med på att provknullas så är det tack och hej.
      Så mycke var man värd där ja….

    • Hasse

      “Man hör aldrig killar prata om kärlek längre.”

      Är det så konstigt? Media pumpar ut hur värdelösa vi män är. Finns många män som inte tar skiten längre… vi klarar oss bättre själva.

    • Romantisk-tjej

      Bara för att media basunerar ut vissa saker då ska man se sig själv som offer och aldrig se över sin egen horisont? Samtidigt som man lever moraliskt förkastligt? Låter som man då slösar bort den korta tid du har på jorden. Spara bitterheten till graven och lev och se skönheten i livet istället.

    • Oskar

      Romantisk tjej:
      Tjejer har ju sett sig själva som offer under en väldigt lång tid.
      Hela feministrörelsen är ju skapad av tjejer som såg sig som offer.

      Och vad är “moraliskt förkastligt?”

      Snälla, moralisera inte över andras liv. För då kanske andra börjar moralisera ditt liv?

  35. Amonn

    Har träffat en man som har barn mitt problem började ganska på en gång. Han har aldrig tid att träffas och jag prioriteras sist. Alltid nä vi ska ses är det barnen som är i vägen. Han frågar att vilja träffas men hela tiden slutar det med att han måste ta hand om barnen. Jag känner mig nedprioriteras konstant och jag börjar nu tvivla på detta. Jag gjorde iallafall ett försök att ge han en chans men det här med att den andra har barn ger problem i längden vare sig man vill eller inte.

    • Crazy8000

      Den pappan har ett struligt live och kommer ha det ända tills han lär sig vissa saker.
      Inte värt att lägga så mycket energi på så länge någon står och stampa på samma ställe.

  36. Ada

    Just dessa höga krav är nog det som gör att många drar sig för att inleda något varaktigt, eller att ens försöka inleda något över huvud taget. Det ska vara så 100 % rätt från början med allt vad det innebär, vilket är allt för orealistiskt 😕

  37. Jimmy

    Jag tycker inte det här med höga krav alls är något konstigt. Vi är ju alla här för att vi vill träffa någon, men för den sakens skull betyder inte det att vi är desperata. Många av oss kanske tycker det är helt OK, och anser att singellivet är att föredra framför ett förhållande där det ingår barn. Så tycker i alla fall jag. Jag vill absoolut inte ha några egna barn, och vill heller inte spendera någon längre tid med andras. Barn är inte, och har aldrig varit, min grej. Så om mina val är att vara i ett förhållande med barn eller att fortsätta vara singel, då väljer jag att vara singel. För jag trivs ändå väldigt bra med mitt liv som det är just nu. Jag är lyckligare nu än jag någonsin varit förut, och det går väldigt bra för mig. Om barn skulle introduceras i mitt liv tror jag att det skulle sätta rejäla käppar i hjulen, och jag skulle behöva kompromissa för mycket. Om det innebär att jag inte kommer få uppleva kärlek, då får det väl vara så.

    Jag kan definitivt tänka mig att kompromissa, men det finns gränser. Att göra plats för barn är helt enkelt en alldeles för stor kompromiss.

    • Romantisk-tjej

      Jag förstår hur du tänker, man vill att det egna jaget kommer först. Men samtidigt kan jag tycka att vi är för egoistiska idag. Vi tänker så mycket på vår egen framgång att vi missar fantastiska saker på vägen. Att bli en del av någon annans liv som inte ser ut som vårt eget kan göra att man växer som människa. Det öppnas en helt ny värld men det kan man ju inte veta om man stängt alla dörrar och redan bestämt hur allt ska vara – annars får det vara.

      Jag var singel upp till en bra bit över 40. Jag har sett i hela mitt liv att andra tjejer tagit för sig och därför hunnit hitta killen jag var intresserad av. Detta att tjejer inte tar initiativ som killar skriver här, låter för mig helt absurt. Jag har nämligen sett att det är precis tvärtom.

      Ett tag hade min syster en pojkvän som knappt fick vara ifred så fort hon vände ryggen till. Det var otroligt många tjejer som var på honom.
      Och så fort jag hittade en kille som var intressant var han nästan alltid upptagen. Om han inte var det hann han bli det på några veckor. För då hade en tjej redan upptäckt honom på jobbet, där han bor eller på krogen. Alltså fick jag lära mig att ta initiativ snabbt, annars är han borta…
      Ganska stressigt kan jag tala om. Man vill ju inte verka desperat.

      Jag är inte intresserad av någon snygg traditionell manstyp utan ofta någon som är udda. Men tjejer som inte gillar machokillar är fler än ni kan ana.. Jag är aldrig någonsin ensam om en sådan kille. Har sett honom på jobbet, kursen, krogen, grannskapet. Och det är alltid samma sak, man konkurrerar med flera andra tjejer. Och jag har aldrig varit tillräckligt modig för att jaga killar så som jag sett mina vänner göra, till exempel. De uppvaktar, ser till att hamna bredvid och gud vet allt. Om en tjej vill ha en kille går hon hur långt som helst. Jag har sett så många exempel på det.

      Ville bara skriva av mig om detta. Apropå tjatet om att tjejer aldrig tar initiativ…
      Jag skulle aldrig haft min kille idag om jag inte tog initiativ. Han har tackat mig hur många gånger som helst. Han skulle nämligen inte upptäcka mig om jag inte hade varit så på i början. Just då var han ganska avstängd och var inte ute efter att hitta en tjej. Och förresten har han aldrig behövt ta kontakt med tjejer, de har oftast tagit kontakt med honom ändå, även om han själv inte varit intresserad av dem eller så var de intressanta – men då var han gift.

    • Jimmy

      Det är kul att läsa om tjejer som tar initiativ. Jag vet att de finns, men jag har själv inte träffat någon som tagit initiativet att kontakta mig och visa genuint intresse. De gånger jag mailat med eller träffat en tjej så har det alltid varit jag som tog initiativet. Men det har aldrig lett till ett förhållande. Jag är 32 och har varit singel i hela livet. Det har varit väldigt jobbigt i perioder för i stort sett alla mina vänner har haft flera förhållanden. Flera av mina vänner har nu barn. Min syster som är två år yngre än mig är gift och väntar sitt tredje barn.

      Jag är öppen för att träffa någon och dela livet med henne. Men visst är det så att jag sätter mig själv först. Genom att prioritera mig själv och mina mål i livet de senaste 2,5 åren så har jag nått enorma framsteg. Jag tänker inte ändra inriktning allt för mycket eftersom det går så bra nu. Jag vill fortfarande finna kärleken, men det är inget jag prioriterar just nu. Men barn vill jag ha att göra med så lite som möjligt. Jag är inte så förtjust i barn, det har jag aldrig varit.

      Det skulle kunna vara så att jag vore lyckligare i ett förhållande med barn än vad jag är nu, men att ge upp något som är bra mot något som är okänt är inget jag gör utan mycket eftertanke.

      Kul att du säger att du gillar udda killar och att många andra tjejer gör det också. För jag är definitivt udda. Och verkligen inte macho.

    • Ada

      Det är inte konstigt alls att någon som inte själv vill ha barn väljer bort de som har det. Menade de som kan tänka sig det, men ändå är rädda att det ska bli problem. Om man redan från början är negativt inställd så blir det nog inte så bra ändå. Att någon man inleder ett förhållande med har barn betyder inte per automatik att det blir sämre, kan bli det motsatta 😊

    • Alexander

      Jimmy: håller med! För mig blir kraven på den andra oftast högre när barn finns med i bilden. Jag misstänker att de med barn missar en massa bra partners p.g.a. det och istället får en del oseriösa efter sig som bara är ute efter att använda dem för sexuellt umgänge.

      Romantisk-tjej: jag skulle säga att de flesta människor som i dagsläget skaffar barn gör det av egoistiska skäl. Jorden är överbefolkad och resurserna förbrukas i en rasande takt. Vi är på väg mot en undergång. Istället för att ägna tid åt en annan persons ungar arbetar jag ideellt inom miljörörelsen och på andra sätt försöker rädda världen.

    • Romantisk-tjej

      Alexander:
      Jag beundrar sådana som dig som är medvetna. Jag tänker själv ofta på jordens undergång. Jag skulle aldrig skaffa barn av egoistiska skäl. Jag har svårt att förstå dem som vill gå igenom konstgjorda befruktningar, spermabanker i Danmark o.s.v. Men jag har inte rätt att döma andra för deras val. Men det är helt otänkbart att jag skulle göra en sådan sak själv.
      För mig är det absurt.

    • Alexander

      Romantisk-tjej: jag faller också inom kategorin högkänslig. Sådana som vi är nog mer medvetna än genomsnittet. 😉

  38. S.J

    Min undran är nu: är det bara kvinnor som har barn????
    När jag läser inläggen här så är det bara mamman gör si, mamman gör så, mamman orkar inte, vill inte…..
    Vart kommer barnen ifrån? Är alla adopterade? Eller vill inte pappor ta samma ansvar som mammor efter en separation?

    • Emma

      Är det inte lite för att kvinnor i regel tar mer ansvar än män vad gäller speciellt barn…?

      Sedan över lag så kan ja tycka att jag är hellre ensam än ständigt bli dömd för att ja är ensamstående på halvtid.

      Blir förbannad å höra de som gnäller om att de inte vill vara andrahandsval också….
      Dejtat förr eller?
      Tror knappast du var förstahandsvalet där heller…. Tänkt på det eller?

      Vad gäller Att barnen kommer först.
      Är det konstigt eller?
      Blir du tillsammans med nån som inte ha barn sedan innan å ni nu, god forbid (för ja tycker att med ert tänk och inställning så är ni inte värda att bli föräldrar), att ni får barn tillsammans. Tror du/ni att ni fortfarande är förstahandsvalet?

      Anledningen till att man blev ensamstående kanske är just för att nån part fortfarande, i sin illusion, tror att hen alltid ska komma före.
      Eller att man bara inte har samma syn på uppfostran eller att en part är den som sliter arslet av sig å får göra allt hemma medans den andra parten gnäller.

      Visst jag må vara kräsen men jag är inte omöjlig.
      Jag kan dejta nån med barn som utan barn.
      Med barn underlättar ju om vi bor på samma ort just för att nån av oss ska slippa ta valet om vem av oss som ska få träffa sina barn mindre.

      Bara så ni vet….
      Vi ensamstående har dåligt samvete som det är för att våra barn inte har båda sina föräldrar under samma tak. Och man sliter arslet av sig för att se till och kompensera för det och för att de inte ska känna skuld och tro att det var deras fel att mamma å pappa separerade.

      Ni som dömer oss och hellre väljer bort oss.
      Ni vet inte ens hälften av vad man kämpar med. Man lägger all tid på barnen men när de är hos sin pappa eller ligger och sover. Då känner man hur mycke man saknar att ha någon som man kan stötta sig emot och få lite kärlek om det så bara är en kram från en annan vuxen människa.
      Vi behöver också det. Tro det eller ej….

      Men när ni dissar bara för att barnen finns där bara för att ni tänker att nej fy nu blir ja “underhållsskyldig” och fan där sprack min ekonomi, nu kan ja inte ut å supa å resa.
      Ni får skylla er själva när ni kastar bort någon som kan va en fin person och som inte är ute efter era pengar som ni tror hela tiden.
      Alla är inte såna men det skiter ju ni i.

      Så det här kan diskuteras i oändlighet.
      Kontentan är att de utan föräldrar hellre dejtar nån utan för de tänker mer på sin ekonomi och de som vill dejta fast de har barn får gå in i döden ensamma för de känner sig misslyckade som de är.

      Så alla glada och nöjda.
      Tack och hej nu tar ja fan bort min profil för ja ä trött på det här.

    • Jorm

      Jag är man och är far till ett litet busfrö.

      Troligen så är jag lite av kärringen mot strömmen, men jag går hellre på date med en kvinna som har barn, än en som inte har.
      Orsaken är enkel, en partner med barn sedan tidigare har mer förståelse över att man inte lägger så pass mycket tid och uppmärksamhet på honom/henne.
      Jag har dejtat kvinnor (utan barn) där deras uppmärksamhets behov har legat på samma nivå som en treårings behov. och så fort man har spenderat tid med sitt barn så har svartsjukan riktigt lyst ur ögonen på kvinnan.
      Kan lugnt påstå att dessa individer försvann fort ur mitt liv, då busfröet är viktigare än svartsjuka egoister.

    • Christian Persson

      Jorm,

      Jag förstår hur du tänker, att man får en större förståelse för hur den andre tänker. Jag tror att det är likadant inom andra områden, en “karriärist” förstår säkert en annan “karriärist” bättre än den som inte tar så allvarligt på jobbet.

  39. Romantisk-tjej

    Träffade en killkompis idag och hans dejt på stan idag och tog en fika. Det var en jättefin tjej, urtrevlig, stilig och ungdomlig, längre än honom (han är kort för att vara kille). De har nu dejtat i flera månader och hon har två barn..Hon är dessutom mycket äldre än honom och det är inga problem alls. Det syns inte ens. De har det hur roligt som helst, går på massa aktiviteter, träffas nästan varje dag, har kul hela tiden.

    Han ogillar barn men han har ändå varit öppen för att träffa alla möjliga tjejer i olika åldrar. Och det har gett utdelning! Jag tror många killar här inte vet vad de missar! Det finns väldigt fina tjejer där ute som kan förgylla livet. Jag såg ju hur glad min vän är nu. Och jag såg hur fin hon var. Och det har gått bra att vara flexibel med barnen utan att någon har behövt lida.

    • Alexander

      Jo, det finns såklart välbevarade ensamstående mammor med bra gener och personlighet, men de växer inte på träd. Flertalet på dejtingsidorna som jag haft kontakt med håller inte måttet. 🙂 Det bästa är att hålla sig borta.

    • Alexander

      Det har mer att göra med självbevarelsedrift, dåliga erfarenheter och avsmak. Jag har hamnat i säng med flera stycken desperata mammor. Kondom är inget som dessa velat använda och jag har några gånger blivit så avtänd att jag i slutändan inte velat ha sex alls, ens med kondom. Ju seriösare en mamma varit desto mindre tid har hon haft eftersom den gått till att ge barnen en bra uppfostran, vara duktig på sitt arbete, träna, osv. Sammanfattningsvis: alternativet är att träffa en seriös upptagen mamma med förhoppningsvis bra gener som bevarat henne och hon inte blivit alltför sliten av livspusslet eller en oseriös mamma som har tid till dig, men kan leda till rejält obehagliga överraskningar. Mammor blir med andra ord en no go zone.

      Det här överdrivna klippet är värt att posta igen.

    • ViraStina

      Ska man nu betrakta det strikt biologiskt, så är ju en man som inte får fortplanta sig med den han vill, inte särskilt lyckad genetiskt…

      Och fler än en gång har jag kommit på mig själv med att tänka om barnlösa killar som passerat 35, att “jaha, vad är det för fel på honom då?” Därför har jag i första hand tittat efter män som redan har barn. En vuxen man utan barn har helt enkelt mer att bevisa för mig.

      Och nej, jag är inte helt låst i den föreställningen – jag träffade ju till sist en kille utan barn – men själva tanken är lika reflexmässig hos mig, som tanken att en kvinna med barn bara vill bli försörjd, tycks vara hos somliga män.

      Så jag tror vi ska vara en aning försiktiga med att börja blanda in genetiska aspekter. Det som pratas om här, handlar snarare om sociala frågor och olika värderingar. Inte om några gener.

    • Romantisk-tjej

      Ja den genetiska aspekten har jag inte alls förstått. Jag är tillsammans med en kille som har en personlighet som tilltalar mig och passar mig. Jag vill ha en ansvarsfull, hälsosam, intelligent och känslomässig kille vid min sida, en kille som inte har behov av att passa in, en som vill dela resten av sitt liv med mig, som tror på kärlek och aldrig varit intresserad av att ligga runt.

      Min pojkvän har haft sex med endast två tjejer, en var tonårskärlek den andra var han gift med. Jag är väldigt stolt över att ha hittat en man som inte ser sex som något självklart utan något som han vill uppleva med kärlek.

      Han är inte det minsta macho fast han har gjort “manliga” saker t.e.x gjort lumpen, (avancerat till gruppchef), han är extremt känslig, han är djurvän och vegetarian, så man ser aldrig honom stå och grilla som anses “manligt”. Han har svårt att umgås med gäng och prata killsnack. Han känner sig ofta som en outsider. Han skulle aldrig hänga på killsnacket han har egna åsikter och är inte rädd att framföra dem. Även om de är stick i stäv med det etablerade i just den gruppen.

      Här verkar killar hålla med varandra och elda på varandras åsikter och bara bli bittra på tjejer. Det verkar vara svårt att komma med något nytt. Det mesta är sådant man kan läsa om i olika grupperingar på nätet. Inget nytt under solen 😀

    • Alexander

      Virastina: ett stressigt småbarnsliv kan få en hel del med sämre gener att åldras i förtid. Vad som sedan är bra eller dåliga gener beror på livets förutsättningar och varierar över tid och rum. På vilket sätt betyder det att en person som inte får skaffa barn med den som personen önskar att den har sämre gener? Jag har/har haft tjejer i min omgivning som vill ha barn med mig. Jag har träffat ‘attraktiva’, men mycket oseriösa tjejer som letar efter upptagna framgångsrika män att sätta tänderna i. Sedan har jag förundrats när män vara otrogna med dem eller t.o.m. brutit med sina familjer. Undrar om de tänker lite som du gör? Om han är upptagen betyder det säkert att han är ett kap… 😀 Efter tidigare diskussioner med dig börjar jag få svårt för dina argument. Vi tänker inte alls lika.

      Romantiska-tjejen: din manliga väns äldre flickvän/KK? beskrev du som fin, trevlig, stilig och ungdomlig. Samtidigt har hon två barn. Då antar jag att hon har bra gener. Därav kopplingen till gener. Är man 40 år, men ser ut som 30 år och har levt ett hårt liv har man förmodligen en stark genuppsättning. Flera av de manliga skribenterna verkar vara bittra ja. Jag känner mig inte bitter utan mer realistisk. När du beskriver din kille låter det lite som en beskrivning av mig, men det hör inte till.

      Varför hänger ni på en sådan här blogg om ni redan är i ett förhållande? Jag tycker redan som det är att jag lägger ner alldeles för mycket tid på dejting och att skriva här.

    • ViraStina

      Alexander:
      Jag skriver här för att det är betydligt roligare än att glo på Beck på TV, t ex. Att diskutera innebär interaktion. Inte bara passivt slötittande. Och har man ingen TV, har man hur mycket tid som helst jämfört med andra.

      Du behöver inte alls gilla mina argument. Jag gillar per definition heller inte dina argument som anspelar på att folk har dåliga gener. Det låter ärligt talat ungefär som dammiga 40-talsidéer från Rasbiologiska institutet. Men jag hoppas att du inte menar riktigt så illa som det låter.

      Och som förtydligande: Den som inte har fortplantat sig, har inte lyckats genetiskt. Det kvittar om du har fått erbjudanden eller inte. Biologin struntar i det, som bekant. Den vars gener förs vidare vinner, rent biologiskt. Vad är det du inte förstår med det?

      Jag har ingen aning om ifall din kvinnliga bekantskapskrets jagar upptagna män, och än mindre ifall männen nappar på det. Det säger väl mest om dem i så fall. Själv tycker jag det är enklare med de som är mellan två förhållanden.

      Du verkar ju ha ganska bestämda åsikter om hur liten andel av kvinnorna på dejtingsidor som är värda mödan. Jag kan upplysa om att det finns ett motsvarande klientel bland män också. Och de tillhör ofta de där männen som aldrig har gift sig, och aldrig skaffat barn. Deras gener vet jag inget om. Men deras sociala förmåga brukar ha sina begränsningar.

    • Romantisk-tjej

      Ja det är något jag skrivit om tidigare. Att det är väldigt få singelkillar 35+ som aldrig hittat någon och samtidigt är välbevarade, sköter sin hälsa och sin ekonomi. Det är bara kolla sig omkring, så ser man att singeltjejerna tar hand om sig och har ett fint hem medan motsvarande killar oftare har sjangserat.

      Det är inte svårt att räkna ut att det är lättare att hitta en fräsch singeltjej som hamnat på glasberget än för tjejer att hitta en fräsch kille.

      Det har inget med gener att göra, utan handlar mer om sociala mönster och vad man prioriterar i livet. Tjejer är mer självmedvetna och vårdar sin kropp och själ, (gå på yoga och spa är vanligt vid 35+) äter mindre skräpmat, mer frukt och grönt. Socialt är det viktigare för en tjej att se städad ut än det är för en kille. Och dessutom utsätter sig inte tjejen för samma risker som killen.

    • Alexander

      I min umgängeskrets i Stockholm är barnlösa killar över 35 ofta i mycket bra form. Jag tränar en del och jobbar ibland med fysiskt utmanande arbeten. Människorna här är högpresterande. Åker man tunnelbana under rusningstrafik får man uppleva många sönderspacklade ansikten. Det är inte männen som spacklar sig. Däremot är nästan alla med barn som jag känner, av båda könen slitna och har ont om tid.

      Vi får se om jag skaffar barn, eller inte, men hursomhelst kommer det att bli med en yngre barnlös kvinna och inte en utsliten mamma. I värsta fall får man väl gå och lämna en spermadonation och vinna högsta vinsten så att vi kan få fler ensamstående kvinnor i landet. Virastina: berätta gärna vad jag vinner rent biologiskt? Som man är det bättre för barnen om man skaffar dem på äldre dagar. http://www.svd.se/man-bor-fa-barn-sent-i-livet

    • Romantisk-tjej

      Alexander:
      Jag håller inte med om att tjejer i min ålder är spacklade. Men du menar säkert tjejer i 20-30 års åldern.
      Jag använder själv väldigt sällan smink.

      På tunnelbanan tycker jag folk är mycket större än för 20-30 år sedan. Det har verkligen skett en förändring. Man får ofta inte plats på sitt eget säte numera. Man får en arm i sidan eller tjocka ben. Antingen är killarna väldigt biffiga eller överviktiga. Och det verkar som redbull är deras basföda med tanke på hur många som sörplar det i tid och otid, till och med i morgontrafiken.

      Smala killar över 35 är sällsynt. Och då menar jag killar utan begynnande mage. Min pojkvän är över 40 och har en platt bräda till mage. Och då tränar han inte ens. Men han äter å andra sidan inte kött, dricker ingen alkohol eller läsk. Idag äter vi mer kött än någonsin förr och dricker stora mängder läsk.

    • Romantisk-tjej

      Och personligen är jag inte intresserade av högpresterande som lägger all energi på gymmet och jobbet och har tusen intressen. Jag tycker mer om dem som vågar sticka ut och gör tvärtom.

      Många människor som vill vara perfekta har också många kontrollbehov som kan vara ganska avtändande enligt mig. Det är mer spännande med spontanitet och att man kan vara som ett barn ibland. Och det är skönt att ha mycket tid så att man kan vara spontan.

      Jag ser folk gå på parmiddagar och sitta och prata om senaste renoveringen. Det är inget för mig. Är väldigt långt ifrån svensson-typen. Så barn klarar jag mig också utan . Det är kul att träffa pojkvännens barn ibland, som en omväxling till mitt vanliga liv. Jag är en livsnjutare som gärna ser det lilla i tillvaron som intressant. Jag lever mycket i mina fantasier och känslor. Jag har hellre ett rikt inre liv istället.

    • Alexander

      Romantisk-tjej: jag håller med dig i det mesta du skriver! Jag får intrycket av att du är en bra tjej. Det behövs fler som du! Yngre tjejer är förmodligen mer spacklade ja. Tre-fyra pass i klätterhallen i veckan tycker jag är lagom. Betydligt mer givande än att stå framför en spegel och göra ett visst antal set. Kroppen är konstruerad för varierande fysisk aktivitet. Är också vegetarian och nästan vegan.

    • Romantisk-tjej

      Tack, det glädjer mig! 😉
      Jag instämmer att fysisk aktivitet är viktigt och det finns mycket att välja på.
      Jag är också nästan vegan, har varit helvegan tidigare i många år så jag är van vid att botanisera bland den typen av livsmedel, jag har t.e.x. koll på alla alternativ till mjölk, eftersom jag inte druckit det på 15 år. Kött/fågel har jag inte ätit på 25 år. Därmed kan jag inte längre se det som ett livsmedel. Lukten gör mig t.e.x. väldigt illamående.

      Alla veganer jag har träffat har en klar blick och fin hy. Dessutom ser de yngre ut och luktar ofta godare.
      Jag har aldrig varit en social typ som går på middagar särskilt ofta och då är det enklare att ha en annorlunda livsstil. Bor man i en större stad är dessutom utbudet hyfsat.

      För övrigt så är den etiska aspekten att avstå kött viktig och borde vara självklar för alla. Men så är det ju inte, långt ifrån. Istället har man fått stå ut med att ses som märklig om man anser att våld (på även andra arter än människan) är fel samt att man inte vill främja miljöförstörning. Men allt detta tillhör en annan diskussion.

    • ViraStina

      Alexander:
      Nu pratade jag visserligen inte om vid vilken ålder man skaffar barn. Jag pratade om att den individ, oavsett art, som aldrig fortplantar sig, har “misslyckats” rent biologiskt. Genernas enda syfte är ju att föras vidare.

      (Och nej, det betyder givetvis inte att jag anser att man är misslyckad om man inte skaffar barn. Men eftersom du ändå förde in diskussionen på dåliga gener, så…)

      Sedan råder det delade meningar om konsekvenserna av att skaffa barn sent i livet. Både för män och kvinnor. Men den diskussionen är jag inte alls engagerad eller insatt i, så den lämnar jag därhän.

  40. Sussi

    Det är synd att dessa diskussioner alltid är så snedfördelade.

    Alla föräldrar är inte kvinnor även män blir föräldrar.

    Alla ensamstående söker inte en försörjare till vare sig själva eller sina barn många ensamstående är helt självförsörjande.

    Alla barn är inte små.Alla ex är inte knäppa.Alla ser inte en ny partner som ett andrahandsval tvärtom kanske tom ett bättre val än sina ex då man blivit äldre och klokare.

    Alla skilsmässor initieras inte av kvinnor även män tar intiativ till detta och många skilsmässor är faktiskt resultat efter många års kämpande och den bästa lösningen för att alla skall må bra.

    Föräldrar kan faktiskt älska fler än sina barn och prioritera både barn och kärlek förutsatt att den man träffar också är vuxen och agerar som en vuxen.

    Alla barnlösa är inte automatiskt ekonomiskt oberoende , helt obundna och spontana tvärtom kan de ha lagt till sig med en massa ovanor och är vara väldigt ego.

    Alla har sina preferenser utifrån vad de söker och vad de önskar.Jag skulle aldrig ha en sådan snäv mall att jag helt uteslöt träffa killar med barn då jag själv är 42 och i min ålder har de flesta barn.Nu är mina barn vuxna men folk får generellt sett barn sent idag så det är inte ovanligt man har småbarn i min ålder.Jag ser verkligen inga problem med det tvärtom det betyder att vi förstår varandra mycket bättre och vi båda vet hur det är att vara föräldrar.

  41. Anna (50+)

    Eller så handlar det bara om att man vill ha motsvarande erfarenheter i livet och befinna sig i samma livsfas. Den med barn har upplevt något som den utan inte har än, samtidigt som den utan barn har haft mera tid på sig att uppleva andra saker. Det här skapar en olikhet som kan medföra att man har helt olika syn på det som man själv upplever är viktigt. Sen är det här med barn också en stor förändring i livet, det blir aldrig som det var utan. Får man egna barn vänjer man sig successivt, lär sig med tiden hur man ska hantera allt. Men för den utan barn, som får barn “på köpet”, så kommer den förändringen väldigt plötsligt. Och den omställningen kan vara svår och det tror jag många vet inom sig “på förhand”. Så kanske handlar det inte om gener utan om olika erfarenheter och att man befinner sig i olika livsfas, har olika saker man “önskar sig”.

    Och givetvis finns det alltid någon som retar sig på vad jag än hade skrivit … men håll gärna inne med det. Jag skriver för att dela med mig av mina tankar och erfarenheter av livet, ifall någon skulle ha nytta av det. Väl bekomme!

    • george

      Anna (50+)

      Håller med dig. Det borde vara logist att söka sig till likasinnade. Har man barn så sök bland dom som har barn. Ni delar ju samma erfarenheter. I mitt fall försökte en kvinna med fyra barn få kontakt. Jag är barnlös och snart 50år. För gammal för att skaffa barn med andra ord. Då blev man arg och fick taggarna utåt. Vad vill hon? Hitta en försörjare eller? I hennes fall hade det klart varit bättre att söka bland dom som redan har barn. Inne i samma karusell så att säga.

      Så jag håller verkligen med dig

  42. Ada

    Hasse, du undrar varför fler inte kämpar med sina förhållanden. Har du någonsin haft något själv? Tror inte någon bara ger upp utan anledning, i synnerhet inte när man har barn ihop. Men om man verkligen gjort allt för att få det att fungera men det ändå inte går att få det bra, då kan det i vissa fall även vara bättre att gå isär. Barn märker så väl när motsättningar mellan föräldrarna finns. Det kan då vara bättre med växelvis boende och en välmående förälder. Men tro inte att man har bråttom att skaffa barn för att sen inte bry sig om att försöka få det att fungera i familjen.

    • Hasse

      Jo då jag har haft förhållanden men tröttnat på att kvinnor inte vill ha män, de vill ha kvinnor med penis. Och jag får säga grattis, för det finns gott om dem nuförtiden.

      Tjejer som närmar sig 40 skaffar, av desperation, barn med vem som helst. Så fort knytet har kommit ut är det tack och adjö…

  43. Emma

    Ja kämpade i 6 år men man ger upp efter ett tag när man är ensam.med att försöka.
    Så kom fan inte å säg att jag inte försökte!

    • Crazy8000

      Vissa får för sig saker när de bara hör/ser den mest förvrängda sidan av historian hela tiden och tror att de inte kämpar.
      Det finns 4 sidor av något sådant. De båda iblandades sidor, opartiska åskådarnas sida och vad som egentligen hände.

      Tid är relativt om det funkar eller inte. vissa blir helt knasiga i ett förhållande och ser inte sig själva, dessa går inte att leva med för de kommer inte ändra sig. Brukade vara vanligast att kvinnan brukade bli sådan i sådana relationer men har sett en del där mannen är fucked up också. Där den som inte ska ta sig i kragen måste ta sig i kragen.
      Hur som helst är det bättre att gå åtskilda vägar än att slösa varandras tid. vissa är ingen partner material oavsett kön. De är inte mogna nog.

  44. Sussi

    Det är så sorgligt att många bara förutsätter att man inte kämpat.Jag och min exman förlorade ett barn i cancer och han orkade inte kämpa för oss längre, och man kan inte hålla kvar någon mot dennes vilja, att släppa någon man älskar är också kärlek.Idag är vi starka trygga föräldrar till de 2 underbara barn vi har i livet och dessutom väldigt goda vänner.Jag är stolt över vad vi åstadkommit trots vad vi gått igenom.Att man älskat en gång betyder inte att man inte kan älska igen.

  45. Ada

    Jag bryr mig inte mycket om vad Hasse och hans gelikar tycker. Märks ju tydligt att det handlar om att provocera. Jag är i stort nöjd med mitt liv och tänker inte nedlåta mig till samma krassa beteende. Hoppas detsamma gäller för er andra helt normala och trevliga människor. What goes around comes around 😊

    • J.G

      Fast i detta inlägg gör du precis det du säger att du inte tänker göra.

      Sista meningen får då en kuslig innebörd.

  46. Helena

    Jag väljer direkt bort alla som har barn. Om jag har valet tycker jag det blir enklare utan att det redan finns barn i bilden. Vart man vill bo, när man vill träffas. Vill gärna dela allt detta för första gången för båda. Jag vill även gärna ha två barn och inte alla killar som vill ha minst tre.

    Skulle jag däremot träffa en mkt intressant kille IRL så är barn inga problem. Skulle absolut inte välja bort Mr Right för att han har barn.

    Men med alla kriterier man helst har på papperet så är inga barn att föredra för mig. Bild och presentation ger aldrig en så pass tydlig bild för att veta att det är så intressant, då kollar jag ist in nästa.

  47. tjej

    Trodde aldrig att jag skulle ha samma åsikt här som några av killarna. 🙂
    Men vad gäller dejta någon med barn får jag hålla med. Dels har jag aldrig velat ha några själv, så varför ska jag då lägga tid och pengar på andras. Med allt vad det innebär .
    Man har kanske te x planerat åka på en resa och då händer något som har med barnet att göra och ens partner måste ställa in. (Vilket är självklart , har man valt att skaffa barn ska de alltid vara nummer ett)
    Jaha, då gick min helg åt skogen på grund av det. Och det är just sådant jag inte har något intresse av.
    Bara ett exempel av många.
    Och därför går de med barn till 100% bort i mitt val av partner.

    Visst kan man bestämma hur pengar ska fördelas, men barn kostar. Och i ett sambo förhållande med nån som har barn har jag svårt att tro man inte är med och betalar ändå. Vilket man ju faktiskt enligt lag är skyldig till.

    Att kärlek är allt och man inte ska tänka på sina pengar i det sammanhanget har jag svårt att förstå. Varför ska de slantar jag drar in med hårt arbete gå till någon annan.
    Egoistiskt ? Möjligt. Men jag har hellre mina pengar i min egen plånbok.
    Varför börja om med två tomma fickor när man haft en egen inkomst hela tiden?

    Men alla är vi olika och jag har full förståelse för de som tycker annorlunda och är beredda att ge allt för kärleken.
    Till skillnad från Christian som tycker att jag och de som har samma inställning i frågan om att dejta nån med barn, har stannat i utvecklingen.
    I slutändan är det man själv som ska leva med sina val och därför ska man välja det som är rätt för just ens egen person

    • A-a

      Tjej, kunde inte hålla med mer..Och samma med dig, Jimmy, och alla andra som har samma inställning. Jag har aldrig varit intresserad av barn, att skaffa egna har och är helt uteslutet. Jag känner mig själv och skulle aldrig vilja göra alla de uppoffringar som detta medför. Eftersom jag känner så hade jag ju varit minst sagt dum om jag satt mig i en sådan sits på grund av vad någon annan gjort/valt så nej, att träffa en partner med barn är helt uteslutet för mig med. Jag är väldigt tydlig med detta i min presentation på HP men trots det är det många pappor som skriver. Då blir det ett snabbt tack och hej eftersom barn är en rejäl deal breaker och jag helt enkelt inte vill kompromissa hur trevlig killen än kan tänkas vara. Att hitta en vettig resglad barnfri kille i passande ålder och på lagom geografiskt avstånd är som att leta efter den berömda nålen i höstacken, men jag är definitivt hellre singel än i ett förhållande där jag inte mår speciellt bra ‘bara för att’.

  48. Johan

    Hejsan! Tack för intressant inlägg åter igen.

    Jag har själv inga barn och var nyligen tillsammans med en singelmamma under ungefär ett år. Visst, det blir ju lite extra krångel och man får vara lite anpassningsbar och beredd på att aldrig vara prioritet nummer ett. Sånt får man acceptera från början, annars fungerar det inte. Det är dock viktigt att inse att bara för att en mamma älskar sina barn mer än allt så betyder inte det att all kärlek är förbrukad och att inget finns över till dig. Så är det ju inte.

    Utan tvekan är det så att kvinnor (eller män) med barn sjunker i marknadsvärde hos de som inte har några barn. Det beror enligt mig på att det finns två typer av barnlösa män. De finns de som ännu inte hunnit bilda familj men som har en önskan att göra det. Och så finns det killar som inte vill ha några barn över huvud taget.

    Vill man inte ha några barn själv så vill man ju knappast heller ha några bonusbarn. Tillhör man den andra kategorin, med drömmar om egna ungar, så finns alltid osäkerheten kring ifall partnern man valt känner sig nöjd och inte önskar några fler. Hon kommer troligtvis inte känna samma längtan efter det och tillslut behöva ta ställning till om det är något hon kan tänka sig ställa upp på för din och ert förhållandes skull.

    Jag var från början tydlig med mina mål om att bli pappa inom några år, det är en erfarenhet jag inte vill missa, och hon tyckte det verkade vara okej. Men när hon för ett tag sedan kom på att hon inte alls delade mina mål utan hellre önskade sig en annan framtid, utan fler barn, så fanns det ju egentligen inte så mycket mer att prata om.

    Vill man ha ett förhållande med en singelförälder så är mitt tips att se till att man har samma mål från början. Offra aldrig dina egna drömmar för er relations skull, det kommer inte göra dig lycklig. Var också beredd på att om det inte håller så förlorar du inte bara din partner, utan även barnen som du skapat en relation till.

    Efter ovanstående erfarenheter är jag alltså mycket tveksam till att inleda ett förhållande med en singelmamma igen. Det är inget som känns speciellt lockande.

  49. Hoppsan13

    I dagens samhälle är många självupptagna och vill inte ge sig in i något förhållande helhjärtat. Det kan man väl se i ett antal profiler: är inte redo att för ett förhållande, träffa vänner, gärna en dejt etc. I alla åldrar unga som äldre så har man fullt upp med sitt eget liv och vill inte gärna ha någon permanent i sitt liv utan ” då och då” eller “när andan faller på” man ska också ha ett “eget liv”. Så var det inte förr utan man delade “glädje och sorg” man ville gärna “ha någon att vakna upp med”. Tyvärr så har väl 5+1 blivit ett bland de viktigaste idag och det andra har kommit i bakgrunden. Säkert finns det de som vill dela allt även barn men som sagt det är få. Det som är anmärkningsvärt är att så många väljer bort barn som det är något som” är i vägen” och stör. Jag tror att vi måste stanna upp och tänka till lite grann. För vi kommer så småningom när vi blir gamla sitta ensamma och fundera över varför ingen kommer och hälsar på eller vart tog alla vägen och det hade varit skönt med någon att dela sitt liv med och då är det kanske försent. Dejting är inte lätt och många är kvar på dejting sidor “år ut och år in” och tror att dom ska finna Mr Right eller Miss Right och att det alltid finns någon bättre. Jag tror att det är faran idag att människan aldrig blir nöjd och strävar efter det bästa när man kan nöja sig med något som är bra.

  50. Myran

    Det är nog olika för alla. Vad man strävar efter och inte. Om man träffar någon som man verkligen faller för, så ser man till att få det att fungera – och det är oftast inga svårigheter. Finns viljan är hälften vunnit. De killar jag dejtat har inte haft några problem med det alls, och i mitt väldigt långa förhållande tidigare så köpte han hela paketet. Mig OCH barnen, och stortrivdes med det. För är man kär och lyckliga tillsammans, så vore det ju väldans synd att man går omkring och tycker att allt bara är hinder som kommer i ens väg?! Det handlar om att både får jobba på det och se till att få det att gå ihop, och det gör det oftast också. Allt handlar om prioriteringar, och de gånger man har barnen så kan killen – om han väljer att vara avvaktande – passa på umgås med sina kompisar, annars har man riktigt kul allihopa tillsammans också! 🙂 Tror det handlar en del om mognad också, många är inte beredda på att ta hand om andra än sig själv och då kan det säkert vara svårt släppa in flera inpå livet (både flickvän och barn). Kanske det blir jobbigt med så uppenbara bevis (barnen) att tjejen haft en historik, när man kanske helst velat vara föräldern själv? Men är man trygg i sig själv, och har äkta känslor – så ger man inte upp i första taget. Och man kan definitivt få det att fungera! 🙂

  51. Catwoman

    Man kan nu också se det så här: Om man själv inte har några barn och absolut inte vill ha några egna är det kanske bra att bli ihop med någon som redan har barn. På så sätt behöver man inte vara orolig för att den andra, som kanske först sade att hen inte ville ha barn, efter ett tag ändrar sig och lämnar en för en som vill ha (fler) barn. Om man är ihop med någon som redan har barn så har hen ju redan “sitt på det torra”, liksom… (Hänger ni med? 🙂 )

    För mig som kvinna som har passerat mina fertila år är det ju en fördel att dejta någon som redan har barn, eftersom jag inte kan “ge dem” några… Nu är jag iofs i den åldern att de flesta jämnåriga män som har barn i regel har passerat småbarnsåren och nu har tonåringar eller utflugna barn, det ju inte lika begränsande för föräderns möjlighet till eget socialt liv…

    • Romantisk-tjej

      Jag har tänkt exakt som du 🙂
      Jag märkte hur ofta jag blev nobbad av killar som levt färdigt sitt ungkarlsliv och nu ville bli pappor vid 45-50. Jag är i den åldern själv men tycker inte det är rätt att skaffa barn av egoistiska skäl. Jag tycker det känns helt okej att leva som barnfri.
      Det är bara jobbigt när andra verkar ha problem med det. En del kan gå så långt som att säga att man inte är en riktig kvinna om man inte fött barn.

      Alltså har jag inte och kommer aldrig skaffa barn. Att hitta en likasinnad kille var lönlöst. De existerar knappt. Så när jag träffade en kille med barn var jag tveksam. För min önskan var att leva med en barnlös kille som var nöjd med det. Men så hände något – jag blev kär. Och kärleken bryr sig inte om sådana hinder. Då finns det bara en person man kan tänka sig leva med, och det går inte leva utan honom. ÄVEN om han har små barn.

      De som säger något annat har aldrig varit kära på riktigt. Och det är osäkert om alla har förmågan att anknyta på det sättet.

      Det är dock svårt om man inte är stark i sig själv och uppnått en viss mognad i livet, precis som ovanstående Myran och Hoppsan var inne på. Det är nog ofta där skon klämmer. Man blir kär i kärleken snarare än att fullständigt committa till en annan person. Man vill leva ungkarlsliv och samtidigt åtnjuta så kallad frihet och komma och gå som man vill. Det är därför många har en kk. Utan att ha en susning om hur fantastiskt intimitet är när man älskar.

      Många är livrädda för att tappa kontrollen till en annan människa, och de tar alla möjliga risker i livet utom de känslomässiga. Istället för att gå “all in” för kärleken och allt vad det innebär, sitter man och har kravlistor och på fullt allvar tror att det kommer uppstå kärlek först när man träffar en som är perfekt och bekymmersfri.

  52. Ankan

    Nä. Jag tror hon inte behöver oroa sig för det, och att hon kanske ska söka hjälp för sin dåliga självkänsla? Jag vill helst inte träffa någon med barn, för de känns som att de måste bli seriöst så snabbt då. Tycker inte om när föräldrar introducerar sina barn för sin nya relation i början, förrän man känner varandra ordentligt och vet att man vill va ihop. Barn är extremt seoarationskänsliga, och man bör inte presentera folk hipp som happ. Tycker de är väldigt få som har det här i åtanke. Hade det varit en kille som jag hade mycket gemensamt med och som verkar känslomässigt mogen så hade det inte varit problem. Annars använder jag den ursäkten för att jag egentligen inte är intresserad.

  53. Catwoman

    En annan fördel med killar med barn är att när man ser hur pappan är med sina barn får man en bra bild av hur han är som person, speciellt om han har ganska små barn. Om han är t.ex. Tålmodig, lekfull, sträng, pedagogisk, generös, trygg, lättstressad, inkännande, osv… Över huvud taget lär man sig mycket om vuxna personer genom att se dem interagera med barn, mycket mer än att se dem interagera med andra vuxna, då man ofta har sina “sociala filter” på, vilket övriga vuxna också oftast har… Och en kille med barn som inte prioriterar sina barn högre än allt annat skulle iaf inte jag vilja ha ett förhållande med…

  54. george

    Härligt när tjejer håller med.

    Det finns två tröga personer här. Virastina som vägrar acceptera dolda utgifter för den barnlöse. Romantisk tjej som gärna bjuder på fika på utflykten. Är inte det å försörja nån? Enda skillnaden är att Romantisk tjej sökte upp mannen med barn o har då bevisat att hon accepterar att det kan bli lite förhinder på vägen pga barnen.

    Mitt råd är…
    Har du barn sök bland singelföräldrar och låt dom barnlösa söka upp dig. Då vet du att dom accepterar dina barn o att det kan komma hinder ivägen.

    • ViraStina

      Ja, det brukar ju vara så. Håller man inte med, är man “trög”. Heja George! Jag kan inte påstå att du briljerar i resonemanget heller, så det må vara hänt.

      Jag har varit ihop med min kille i drygt ett år. Han har inte lagt ut en krona på mina barn, trots att han är mer hos mig än jag hos honom. Han har inte köpt ett enda Happy Meal till dem. Han har inte skjutsat dem en meter. Han har inte pröjsat en kvadratcentimeter av min hyra. Inte av någon aktiv motvilja från hans sida, utan för att det helt enkelt inte har behövts. Jag klarar de momenten själv, vet du. När han är hos mig, står jag för maten för oss alla. Inklusive mina barn. När jag är hos honom, står han för maten. Men då är aldrig mina barn med. Går vi ut och äter, betalar vi normalt var och en för sig.

      Om du inte är kapabel att lösa det på motsvarande vis med en eventuell flickvän, är det antagligen du som är lite trög. Inte jag. För det kräver inte särskilt mycket tankeverksamhet att ha separata ekonomier. Särskilt inte om man är särbo.

      Och om det är superviktigt för dig att inte lägga ut ett öre i onödan på en unge som du inte är upphov till, även om du vill leva med barnets mor – då är du antagligen dessutom snål. Om min kille hade barn sedan tidigare, och jag fattade beslutet att bo tillsammans med honom, då skulle jag antagligen besluta mig för att behålla min egen ekonomi, eftersom jag gillar att vara självständig.

      Men jag skulle banne mig inte gnälla över om han bad mig köra hans barn någonstans, eller bjuda dem på mat ibland.

      Höll jag så hårt i plånboken som du tycks göra, då skulle jag avstå från att flytta ihop. För allas skull.

  55. Granit

    Det är lätt att tro att man som förälder söker efter någon som ska ta hand om mitt barn. Jag söker efter en flickvän. Inte en mamma till mitt barn :p

  56. Romantisk-tjej

    Så du har aldrig bjudit hem en kompis på fika, George? Får dom lägga en slant för kaffet kanske?

    Jag bakar ibland och är väldigt glad att jag numera kan dela med mig av mina godsaker.
    Jag skulle nog rulla fram om jag var så snål att jag åt allt själv…eller menar du att jag ska ställa mig på torget och sälja bullarna som blir över? Det lär inte bli så lönsamt, det kostar en bra slant att hyra en försäljningsplats.

    Jag känner många som tar med fika till jobbet, på många arbetsplatser turas de om att ta med. Det kanske blir en gång per månad som man tar med säg 10 bullar. Skulle du säga att du inte har råd då heller? Och för att inte tala om alla insamlingar till folk som ska sluta eller fyller jämnt…detta kan jag däremot ha en del att klaga på.

    Men att jag tar med fika till barnen typ en gång varannan månad… vad kan det bli…3 cupcakes, en till varje barn och en till min pojkvän. Mackorna/drickan till utflykten brukar min pojkvän stå för.

  57. humlan

    Let´s just face it…..
    Med allas resonemang så kommer vi utrota oss själva istället.
    Kan nog va lika bra faktiskt.

    Bara en liten fundering…
    Ni som inte vill ha barn för ni inte tycker om dom….. Betyder det att ni är för barnmisshandel och trafficking?
    Bara undrar….
    För ja menar, ni hatar ju barn så då spelar de ju ingen roll om ni ser ett barn som är fastkedjat eller blir misshandlat eller har en snuskig gubbe som kladdar på dem.
    Just saying…..

    Kanske ska tänka lite längre nästa gång….
    I andra banor och så….

  58. Olle

    Om du träffar någon som inte gillar barn så är det meningen. Den personen fattar ändå ingenting vad barn betyder.
    Leta efter människor som förstår, dvs de som är intelligenta nog att förstå familjeliv, meningen med livet.
    Det slår ut alla “resor”, detta liv har att ge.
    Snarare: tyck synd om dem som inte kommit längre i livet.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)