spoke

Spöken – inte bara på Halloween

Så här i Halloweentider är vi nog många som kommer att stöta på ett eller annat spöke. Eller clowner är kanske årets grej. Men när det knackar på dörren är valet enkelt, bus eller godis? Lika lätt är det inte att träffa gamla kärleksspöken, som ex och personer man har haft känslor för. Hur ska man agera? Flykt eller konfrontation?

 I dagens tekniksamhälle kan det vara ganska besvärligt att skaka av sig människor man bara vill glömma, för numera räcker det ju inte att bryta den fysiska kontakten. Individer man vill ha så lite att göra med som möjligt har nämligen en förmåga att till exempel dyka upp i flöden på sociala medier. Kanske får man då reda på att ens gamla flickvän gift sig, väntar barn eller på andra sätt verkar otroligt lycklig. Om man fortfarande känner något för henne, och inte alls mår lika bra själv, kan det här vara väldigt knepigt att hantera. Sånt har däckat mig mer än en gång.

Men hur ska man då tänka? Ja, ett alternativ är givetvis att försöka radera allt som har med ”spöket” att göra. Ta bort vänskapen på Facebook, sluta umgås med folk som är bekanta med personen, inte besöka platser som väcker dåliga minnen och så vidare. Till en början, under en period efter uppbrottet, tror jag att det är ganska vettigt att göra så här. Det gör helt enkelt för ont att ständigt få salt i såren. Men när själen fått läka lite tycker jag faktiskt att det finns en poäng med att konfronteras med det svåra. Annars finns risken att spöket aldrig försvinner. Och att det växer och blir större än vad det var från början.

Till exempel var jag för ett antal år sedan med om en rätt tung kärleksgrej i Stockholm. Efter det mådde jag skitkasst under en tid och jag undvek allt som hade med Stockholm att göra. Och jag ville verkligen inte åka dit igen, av rädsla för att åter må sämre. Det blev liksom en fixidé där huvudstaden var symboliserat med så mycket smärta. Men till slut kom dagen då jag inte längre hade något val, jag var tvungen att åka till Stockholm på en jobbresa. När tåget rullade in på T-centralen kändes det svårt, men när jag två dygn senare reste därifrån var det med en skön känsla. Jag hade sett spöket i vitögat, härdat ut och sedan har jag varit i Stockholm flera gånger utan några problem. 

För min del blev det tydligt att jag, genom att inte bearbeta situationen, skapat mig ett eget spöke som inte handlade om tjejen. För mina känslor för henne hade för länge sedan svalnat. Att själv ta kommandot, även om det var arbetet som kallade, och konfronteras med lidandet var i det här fallet den bästa medicinen. Och jag gick stärkt ur allt. Hur tänker ni? 

 

/Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake

dating


There are 97 comments

Add yours
  1. Crazy8000

    Det ända är att ta det i hornen direkt istället för att dra på det.
    Man kommer över personen mycket snabbare då.
    Som att besöka ställena direkt efter uppbrottet medvetet flera gånger även om det är varje dag i en period tills det inte känns något och tankarna vad gör jag här egentligen poppar upp.
    Känslor är ju bara något som bara finns i vår skalle och kan inte skada oss. Tankar och hormoner som duschar runt i skallen som i sin följd kan skapa känslomässigt energi uppbyggnad i kroppen som kommer utstrålande i hela kroppen som lustiga stickande känsla ända ut i fingrarna och tårna när kroppen gör sig av med det på egen hand för man kan inte ge det till den personen det är ägnat för. Man kan se ut att explodera av ilska ut för åskådarna.

  2. HoppfullSkeptiker

    Jag blev dumpad i början av sommaren av den bästa flickvännen jag nånsin haft. Hon var Dansk, så nu svider allt danskt. Vi tittade mycket på en del tv-serier, ofta med hennes dotter, t.ex. Futurama och Steven Universe. Jag älskade de serierna, men nu svider de bara. Hon virkade mycket, allt sådant svider nu. Och så vidare. Mycket svider numera. Hon älskade Halloween också och vi pratade om att klä ut oss till Gomez och Morticia Addams, så Halloween i allmänhet och familjen Addams i synnerhet svider extra mycket just nu.

    Och eftersom jag aldrig träffat någon annan som hon så känner jag mig bara smått äcklad av dejting i allmänhet, speciellt eftersom nätdejting för oss män är så fruktansvärt själsdödande. Jag är med på qruiser också bara “på skoj” och jag får fler faktiska mail där från homosexuella män än jag ens får PROFILBESÖK(!!!) av heterosexuella tjejer på alla dejtingsajter jag är med på sammanräknat. Nån bättre anledning till att känna sig fullkomligt hopplös inför att träffa tjejer via nätdejting har jag svårt att ens föreställa mig.

    Som nybliven 36-åring som alltid haft som högsta dröm i livet att hitta kärleken och dela ett passionerat liv med en fin kvinna och bygga en familj tillsammans osv, så börjar det kännas som att jag missat min chans nu. Jag har inget hopp kvar om kärlek i framtiden och jag har svårt att orka bry mig om… tja… nånting egentligen.

    Spöken är det enda jag har.

    • HoppfullSkeptiker

      Klas-Jööran:
      “Folk”, ja. Jag är inte riktigt som alla andra, så jag passar inte med vem som helst. Har bara träffat en (eller två om jag är generös) kvinna som verkligen passat mig hittill, så om jag måste vänta ytterligare 36 år på nästa så kan jag lika gärna ge upp nu.

    • S.J

      Hej hoppfullskeptiker!
      Är vi inte alla lite speciella och egna????
      Jag träffade min exman som 34-åring och vi levde ihop i 17år ca.
      Då kommer jag alltså aldrig att träffa nån igen i det här livet????

    • HoppfullSkeptiker

      S.J,
      Jag talar bara för mig själv, och eftersom jag vid 36 års ålder bara nånsin har lyckats träffa en kvinna (eller kanske två om jag är generös) som faktiskt hade potential att bli “kvinnan i mitt liv” och bilda familj osv, så har jag i princip noll förtroende för att jag nånsin kommer kunna träffa någon annan med sådant potential, åtminstone inte innan det blir för sent för att bygga ett liv och en familj tillsammans.

      Med andra ord känns det verkligen inte som att jag nånsin kommer kunna uppnå min högsta dröm i livet, vilket känns otroligt deprimerande och som att jag nu i princip bara “sitter av tiden”…

    • S.J

      Nääääääe, så får du inte tänka…..
      Du är ju ung och kille. Du kan skaffa barn i en massa år till. En tjej har begränsad tid i det fallet!
      Nu är jag 51 år så jag är inte intresserad av fler barn men åldern gör det svårt att träffa en bra man i “passande” ålder. Män i min ålder vill gärna ha yngre tjejer.
      Jag hoppas att du blir överbevisad och att tjejen med stort T plötsligt finns där framför dig!
      Försök fokusera på nåt annat roligt ett tag. Som vänner eller nån hobby!
      Lycka till och ha det gott

    • J.G

      Jag kan känna igen mig, jag är strax 40. Trodde inte att jag skulle vara singel och barnlös vid den åldern.

      Och inte hjälper det att det finns så mycket man kan vara bitter över. Som att om jag vore kvinna kunde jag ha svängt förbi Danmark vid yngre ålder och blivit förälder, eller numera valfri vårdinrättning i Sverige. Medan liknade saker för män ses som människohandel.

      Jag läste en deprimerande fakta, att 40% av alla “arbetarmän” var barnlösa vid 40 år, och att siffran var 25% för “tjänstemän” Så jag arbetade upp mig i hopp om att inte vara den där 25%:en. Men tji fick jag, för jag hinner nog både bli 40- och 50-år innan jag ens träffar någon.

      Jag är för tråkig för att ha familj helt enkelt. Men kanske det var menat att mina gener inte skulle spridas vidare. Jag har ju i alla fall syskonbarn som älskar mig.

  3. Romantisk-tjej

    Tråkigt att höra att det inte höll med den danska tjejen!
    Jag var över 45 när jag hittade kärleken för första gången. Och då är jag en feminin tjej med fina drag som dessutom klär mig snyggt (får jag ofta höra) och vårdar min hälsa. Jag har egen stil och utstrålning. Det har många sagt. Men det har inte hjälpt mig.

    Detta är verkligen inget som bara killar råkar ut för. Jag har träffat så många själlösa killar genom hela livet som BARA vill ha sex utan att commitment . Kärleken var bara något jag hade läst om. Det fanns inte i verkligheten. Jag var chockad redan i högstadiet när jag såg hur killar var…Och sedan har det fortsatt när jag ofta var ute och dansade, gick på olika klubbar osv. Har aldrig träffat en kille som velat ha ett fast förhållande där. De vägrade träffas nästa dag om de inte fick sex. Jag som är en romantiker tyckte mest att allt var på en låg nivå.

    I slutet av 90-talet gick jag mest på technofester för där raggades det inte och jag gick in i min egna bubbla och lade mina känslor i musik istället för att träffa någon. Jag är mycket av en drömmare så det passade mig.

    På dejtingsidor fick jag många besök av ytliga killar med noll intresse för att lära känna mig eller träffa mig. Det var hopplöst hur jag än gjorde.

    Jag önskade ofta att jag var lagd åt andra hållet också och kunde förmå mig att logga in på qruiser…Men jag är hetero. Har hört att även tjejer har lätt att hitta kontakter där. Långt bättre för dem än på heterosidor, där bara spöken gömmer sig.

    Nu har jag hittat någon men det var via dejting utan vi träffades för att han sökte vänner.
    Men vägen dit har varit lång och det blev försent för att skaffa en familj. Men jag är ganska nöjd trots allt. Även om det fortfarande svider att killar är så olika oss tjejer och vill helt andra saker. I alla år man blivit söndertrasad av falska förhoppningar.

    • J.G

      Visst är det tråkigt, man lever på andra sidan fönstret och tittar in på livet!

      Tur att du hittade någon annan som också lever på den här sidan, tror vi är lika sällsynta som regn i öknen, men “plötsligt händer det!”.

  4. Ankan

    Jag tänker att många relationer ofta inte bryts för att man slutat älska varandra, utan för att man helt enkelt är för olika. Jag bryr mig om och älskar fortfarande mina ex, men jag vill inte va ihop med dem. Om någon av dem skulle dyka upp i mitt Facebook flöde och det känns jobbigt, så ser jag det mest som att de beror på min egen dåliga självkänsla, och inte i sig för att relationen är slut. Så ja, det är nog viktigt att reflektera över varför man mår dåligt över någon annans lycka. Själv har jag svårt att förstå hur man kan sluta älska någon. För mig är det fysiskt omöjligt.

  5. Han

    Jag kan tyvärr varken relatera eller kommentera ämnet då jag inte har några ex, fastän jag dock är strax över 30.

    Dock skulle jag vilja fråga om någon vet vad det är som sker när man får en pop-up om nya besökare på ens profil men inga nya personer står med i listan.
    Är det bara en bugg eller är det folk som blockat en direkt efteråt?
    Kanske spöken? ,)

    Jag har varit med nu i mer än ett år och av mina strax under hundra besökare så är det en tredjedel “spöken”, en tredjedel panter-tanter ^^, och resten sådana som är lite mera intressanta för mig.. Om jag bara kunde lista ut hur man bär sig åt för att få lite flörtar och mail.
    Då jag är en del introvert så är det mycket beslutsångest innan jag själv lyckats skicka iväg ett mail (dom få jag skickat iväg står olästa och obesvarade..).

    Kanske dags att göra något form av mass-skick med en standard text..större chans för napp, helt klart.

    • Peter

      Du blev blockerad. Nytt besök men ingen där. Alternativt samma människa har tittat en gång till. (Osannolikt att råka ut för om du är ordinär kille).

    • Crazy8000

      Du blev blockad och vanligt att tjejer blockar.
      Väldigt många tjejer gör det med alla som inte är perfekta enligt deras fantasi mall.
      Särskilt de under 25 30 oavsett din ålder.
      Va du glad för att slippa bli beblandad med de som gör så, de brukar ha mycket inre demoner och attitydproblem med dubbelmoral IRL.

    • Crazy8000

      Han

      Gör några grundmallar du sparar och använder som är allt ifrån korta till lite längre men skriv helst inte mer än typ 100 bokstäver långt meddelande där du antingen tilltalar henne eller prata med henne. Ändra lite i de mallarna om det är något du vill uppmärksamma med hennes profil.
      Det bästa brukar vara att ställa en fråga om något på hennes profil eller bara ifrån din fantasi, de flesta har lättare att svara då men försök att undvika frågor som bruka generera slutet svar så som typ “Nej” Ja” Kanske” De brukar vara svårast att bygga på om man inte är en riktigt bra kommunalisera som kan bygga på inget (lågkaliber krokar) Du behöver sällan svara på alla frågor som ställs om det är fler eller de du inte vill svara på än, ställ bara motfråga i så fall på något som är lika orelevant eller obekvämt för henne att svara på. är personen rakt på sak kan du säga att du inte gillar att prata om det på något vis.

      Om du ska få flirtar måste du ha några bilder som stämmer in med din text av hög kvalitet där du ger rätt utstrålning.
      En gammal regel brukar vara att man har en bild där man utför något typ jobb aktivitet, även en bild på hela dig, och lite överkurs en bild med andra människor typ vänner men helst ett där man inte riktigt ser vilka de är.
      Undvik poserade bilder eller selfies för de utstrålar dåliga mentala egenskaper om en som dålig självkänsla uttråkad falsk arg och så vidare.
      Texten
      Sliskigt romantiskt med värderingar inbakade brukar dra mycket uppmärksamhet när bilderna är tillräckligt bra. Där du ger en liten hint hur du är på samma gång utan att säga att du är på de visen som fakta. undvik negativa saker i text om du ska ha med något negativt ha max 1 men inte i början eller i slutet. skriv lättläst men helst inte för långt för då slutar människor rent generellt att läsa.

    • Hej

      Massutskick är det bästa sättet att irritera skiten ur tjejer. Men du lär säkert hitta nån som inte heller tycker det är viktigt att man faktiskt gillar varandra. Det viktigaste är att man får napp, även om de är en död fisk! Lycka till.

  6. ViraStina

    Jag har ett par, tre ex som vänner på Facebook. Det handlar inte om några plågsamma minnen alls, och det är heller ingen av dem som jag skulle vilja ha tillbaka. Allihop får nog räknas som vänskapliga uppbrott och separationer.

    Men ändå tycker jag att det är lite jobbigt när de lägger ut lyckliga bilder på sina nya kvinnor som poppar upp i mitt flöde när jag minst anar det. Det är som att det är omöjligt att inte jämföra sig med dem. “Jaha, så där gjorde han aldrig när jag var med!” “Värst vad han vänder ut och in på sig för hennes skull då!”

    Det är inte bara onödigt, det är direkt destruktivt också. Men ganska mänskligt, antar jag.

    Lite som när man har slutat ett jobb, och hittat ett nytt som man trivs mycket bättre med. Men man vill ändå inte riktigt höra att ens ersättare gör succé. 🙂 Man vill liksom vara saknad, även om man inte vill tillbaka.

    • HoppfullSkeptiker

      Jag har kvar mitt ex på FB men har “unfollowed” så jag slipper se vad hon gillar eller postar.

  7. Jag

    Jag har min riktigt, riktigt stora kärlek i livet på Facebook… Hon är lyckligt gift idag och bor i en annan del av Sverige. Kärleken till henne var utomjordisk och det tog mig flera år att komma till ro med att hon försvann… Speciellt första året efter var helvetiskt… Alla som hette som henne, platser vi var på, situationer som påminde om oss var som en glödande kniv i bröstet.

    Visst har jag tänkt på ibland hur det hade gått om vi träffats senare i livet, vi var så unga… för unga. Platsen hon har i mitt hjärta kan ingen ta ifrån henne, dagarna med henne var villkorslös kärlek… Idag gör det inte ont längre, hon tillhör det förflutna och hon är inte en kvinna jag vill ha… men hon symboliserar den villkorslösa kärleken!

    Hon skriver sällan inlägg på fb, men ibland dyker dom upp, plus någon bild… Hon är sig lik… Hon lärde mig om kärleken… Ibland läser jag allt det jag skrev om henne de åren och för en sekund kan jag återkalla kärleken hon väckte i mig…

    Men hon är inget spöke längre… Hon är ett väldigt ljust minne.

  8. 00cosy

    Jag har samma upplevelse ! dom två sista exen prövade verkligen min inre styrka .

    Den sista som jag hann bli förlovad med och som det kändes som min stora kärlek , Dom första 7-8 månaderna efter jag lämnat henne var jag så lessen,,, att det var frågan om att överleva varje dag en sänder .

    jag har en polare som tyvärr sitter i en hemsk situation där hans kvinna kör över honom regelbundet och han är ett vrak , vi förstod vad den andra upplevde,, och vi har stöttat varandra till hundra i våra livskrisen, han kan tyvärr inte släppa henne . så hans helvete kommer aldrig att sluta bra

    Men jag bestämde mig för att klippa av o göra slut pga det destruktiva som tyvärr visat sig efter ett tag
    Jag var så full ifaan att jag fotade min tjej precis innan jag gjorde slut,, nyvaken fyllsvullen och håret på ända osminkad och ful det fotot tog jag fram när längtan till henne gjorde mig galen.
    det funkade lite grand och dämpade mig så pass mkt att jag inte bröt i hop. och tog tillbaka henne.

    Kontentan jag bryter trots att jag älskar henne mer än jag kan utrycka och det var rätt beslut nu har det gått ett år och jag är öppen att kunna ta in ngn ny kvinna i mitt liv

    • 00cosy

      Hej Joanna ! det var frågan om i mitt fall att min kvinna var på vippen att bli alkoholist ,, mkt alkohol på helgen och ett par AW i veckan = 5 av 7 dagar i veckan
      jag för min del har nog börjat närma mig min livsranson ,,
      dvs att om jag hade fortsatt med henne så hade det på ren svenska gått åt helvete !
      Så det var att välja på pest eller kolera,, göra slut och ett rent helvete på kort sikt men ljus framtid ,,

      eller ett par underbara år med vin sång och kärlek av bästa sort men totalt förödande på sikt

    • Nadine

      Du kunde uppmuntra henne till att sluta dricka. Att lämna någon som går ut med jobbet? Tror inte du älskade henne särskilt mycket. Kvinnor brukar oftast stanna kvar även om killen dricker. Typiskt manligt drag att bara dra när det tar emot lite.😖😥Min systers man drack och hon försökte få honom att sluta i 8 år. Hon lyckades. Det är kärlek 💓

    • Crazy8000

      Varken kvinnligt eller manligt drag att dra eller stanna.
      Skillnaden är att de gånger det är en kvinna som blir utsatt brukas det uppmärksammas för kvinnor brukar prata om det medans män brukar hålla det inom sig.

      Många kvinnor brukar ha tendens att göra sig till offer omedvetet.
      Senare år har det även blivit fler män som gör samma som kvinnor har gjort sedan så långt bak det finns dokumenterat istället för att ta tag i det och göra det bästa av situationen.
      vissa av dessa individer går vidare men gör sig till offer på samma gång.

      Enligt någon forskning som publicerades i början av året var det fler kvinnor som drog när det blev obekvämt än män.

    • HoppfullSkeptiker

      “Alltså, det med att bryta trots att man älskar kan jag inte förstå. Det måste vara något manligt drag.”

      Säg det till mitt ex, som ständigt förklarade hur mycket hon älskade mig och hur hon aldrig kunde föreställa sig en bättre matchad partner och hur hon ville ha img för resten av livet, och sen helt plötsligt bara ändrade sig och dumpade mig. Över skype-chat dessutom.

      “Manligt drag” my ass.

    • HoppfullSkeptiker

      “Kvinnor brukar oftast stanna kvar även om killen dricker. Typiskt manligt drag att bara dra när det tar emot lite.”

      Säg det till de kvinnor som antingen stuckit så fort de ens fått reda på att jag rökt gräs, eller som tyckt att det varit skitjobbigt och i längden oacceptabelt att jag rökte ibland, fastän jag inte gick ut över henne eller förhållandet på något sätt öht. Enligt min erfarenhet är det kvinnor som bara har dragit när det tagit emot lite. “Typiskt manligt drag” my ass.

    • HoppfullSkeptiker

      “Enligt någon forskning som publicerades i början av året var det fler kvinnor som drog när det blev obekvämt än män.”

      Det stämmer helt överens med mina egna anekdotiska erfarenheter. Och låter också fullt logiskt eftersom kvinnor enligt min erfarenhet brukar ha mycket lättare att hitta någon ny. I princip alla flickvänner jag haft som dumpat mig har haft någon ny redan inom ett par månader, medan jag fortsatt vara ensam.

    • Romantisk-tjej

      Min erfarenhet är tvärtom. Jag har idel väninnor som aldrig hittar någon efter att det tagit slut. Medan männen fortsätter med en ny väldigt snabbt.

      Jag har också blivit förvånad när jag kollat gamla arbetskompisar och bekanta, vilka som har gift om sig, skilt sig o.s.v.

      Då har jag sett hur många av männen som gift om sig med en ny (min syrras ex gifte om sig med en 25 år yngre), en arbetskamrats exman gifte sig med en 15 år yngre tjej, o.s.v. Nästan ingen bland dessa män bodde ensam. Men övervägande antalet kvinnor bodde ensamma. Oftast med huvudansvaret för barnen, om de var minderåriga.

      För övrigt har jag även sonderat terrängen i mitt bostadsområde efter singelmän i väldigt många år. Då har jag upptäckt att det är övervägande tjejer som bor ensamma och väldigt få killar. Bland de killar som ändå är ensamma är de flesta alkoholister eller på annat sätt sjuka. Uppskattningsvis 8 av 10. Medan hos kvinnorna är det 2 av 10 som sticker ut på det sättet. Men de är ändå singlar.

    • Crazy8000

      Vad som värkar på de yttre brukar sällan stämma på det inre när de är mentalt dåliga.

      Det kan vara så att det är väldigt jämt mellan könen hur de egentligen mår.
      Vissa döljer medans vissa gör sig av med det utåt och det ser ut som om de är det eller är helt motsatsen.

      Det kan vara så att de männen som bor där är annorlunda och skiter i vad andra tycker medans kvinnorna försöker vara andra till lags och bryr sig hur andra uppfattar dem och tycker om dem oavsett hur de mår (mängdvara, försöker vara en i mängden).

  9. Lonewolf

    Nej tyvärr funkar inget av det som sagts i inlägget. Min situation är svår. Mitt ex “försvann” utan att säga ett ord. Sist jag såg henne kom hon hem till mig och vi låg med varandra. Men efter samlaget försvann hon. Jag har ännu idag (2 år senare) inte fått veta varför. Hon bara “försvann” efter 5 år… Så hat bär jag på och förakt mot henne men samtidigt älskar jag henne och en del av mig dog med henne när hon försvann.

    • 00cosy

      Ensamvargen ,,, jag tror att hon vill att du ska känna så det var planerat att ge en extravagant avsked som du aldrig skulle glömma ,, varje tanke som du tänker på henne .. har hon vunnit och fått som hon velat skriv ner på ett papper att du inte bryr dig mer och väljer att gå vidare 100 ggr
      gör nya spår i hjärnan ta fram lappen och läs så fort du tänker på henne dvs morron middag kväll ,, hon sitter och själ din energi och styr ditt liv trots att det är 5 år sen
      LÅT DET VARA NOG NU !!!! LÅT STÅ O LYCKA TILL

    • Älskar utan att vara älskad

      Förstår precis… 😓
      Finns inga här som har gjort så, som kan förklara vrf gör man så, hur kan man dumpa så? Har man inget mänskligt i sig. Hur lever och mår de människorna egentligen innerst inne, har jag ofta funderat på..

  10. 00cosy

    SARA i sak håller jag med dig men sitter ngn och kommenterar varje inlägg jag har,, med en massa dravel,, då blir jag svaret skyldig och det blir svar som är lagom tuffa … är man vuxen så får ta smällarna om man sticker ut hakan ideligen.

  11. Dold

    Om man inte har några egna spöken, kan man ju alltid få känna sig som ett (plats för skratt, Hasse!)… Detta obegripliga ghostande från vuxna män som plötsligt beter sig som skraja tonårspojkar. Den i stort sett positiva bild jag hade av män, baserad på mina erfarenheter IRL, har verkligen börjat krackelera sedan jag började med nätdejting.

    • ViraStina

      Jag tror verkligen inte att det är fel på männen (eller kvinnorna), jag tror det är nätdejtingens principer som tar fram det sämsta i oss.

      Den slår undan fötterna för vår normala anknytningsförmåga, och våra normala rutiner att bedöma hur väl vi trivs med någon. Den gynnar ytlighet, själviskhet och kortsynthet. Den gör att vi avfärdar varandra på galet orättvisa premisser.

      Jag tror att man måste vara väldigt medveten om vad man sysslar med när man nätdejtar. Det var inte jag. Jag hoppade intet ont anande in i det hela, glad och naiv som jag är. Det var som att skutta i en isvak i tron att det var en ljummen insjö. 🙂

      Och man måste vara medveten om hur märkliga psykologiska effekter det blir i nätdejting, så att man inte tappar tron på mänskligheten, och på sig själv. Det var jag inte heller. Jag började tro att det utan min vetskap hade uppstått en ny art av människor med helt andra beteendemönster och sociala spelregler, medan jag var gift under 15 år.

      Det skulle banne mig behövas en grundläggande informationsbok i nätdejtingens mekanismer, och hur de skiljer sig från vanligt umgänge och kontaktsökande. Då kanske inte så många skulle ge upp i frustration.

    • Oskar

      ViraStina:

      Jag tror det är ännu enklare än att det behövs en instruktionsbok.
      Om alla hade börjat uppföra sig på nätet som de uppför sig IRL hade nog problemet varit löst.

      Tyvärr är det dock så, upplever jag i alla fall, att allt fler börjar uppföra sig IRL som de lär sig att uppföra sig på nätet.

    • Oskar

      Dold:
      Och har man inga egna spöken kan man ju känna sig som ett.
      För när man verkligen anstränger sig med skrivandet, man är trevlig, rolig, personlig, men ändå inte får någon enda form av respons, man blir bara fullständigt ignorerad, då känner man sig till slut lika genomskinlig som ett spöke.

      Den väldigt positiva bild jag hade av tjejer, baserat på mina erfarenheter IRL, har inte bara krackelerat. Den har rasat som ett hus mitt i en jordbävnings epicentrum sedan jag började med nätdejting.

    • Han

      Väl sagt VIRASTINA, väl sagt.

      Dock tror jag att bristerna kan överkommas till en del med rätt form av uppbyggnad på dejtingsidan.
      En anonym människa på nätat kan (och kommer?) alltid ljuga eller överdriva men sådant håller aldrig i längden och kan således sorteras och/eller kategoriseras bort ganska omgående av aktiva moderatorer.

    • Dold

      Jag håller med om att det dåliga beteendet kring nätdejting är individbaserat och inte könsbundet, och att mycket av det som sker naturligt IRL, sätts ut spel på nätet.

      Men jag hör till dem som inte behöver kämpa mot mitt sämre jag, när jag går online. Mitt bemötande är exakt detsamma oavsett forum, och därför tror jag att det även handlar om hur vi väljer att agera. Jag skulle själv aldrig kunna ha flera dagars givande mejlkonversation, eller gå på dejt med någon, och sedan bara ignorera personen ifråga om mitt intresse svalnar. För mig är det otänkbart att inte avsluta en kontakt respektfullt och artigt.

      Precis som Oskar, tror jag också att det dåliga beteendet på nätet, spiller över till verkligheten. Många tycks följa minsta motståndets lag, och undviker allt som kan vara jobbigt för dem själva. Att någon kan bli besviken har ingen betydelse, så länge man slipper höra talas om det.

    • ViraStina

      Ja, och i nätdejtingen kan t o m de goda egenskaperna bli till dåliga.

      Detta med att inte vilja göra någon besviken, till exempel. Det tyder ju på empati. I vanliga livet brukar det betyda att man avstår från att göra sådant som gör andra besvikna.

      Och om vi ändå orsakar det av något skäl, försöker vi normalt sett gottgöra det, i den mån det är möjligt.

      Men när det gäller nätdejting fattar vi till att börja med inte att vi gör andra besvikna. Vi möter dem inte, vi får ingen riktig återkoppling, de är bara ett knasigt, anonymt användarnamn på en webbsida. De blir ingen riktig person. Det går inte in i vårt känslocentrum att det är en människa vi har att göra med.

      Och den där oviljan att utsätta någon för besvikelse, den landar därför allt som oftast i att vi helt enkelt flyr från obehaget när det uppstår. Då ghostar vi personen. Gömmer oss. Det är så jobbigt att skriva några ärliga rader, eller ta det där plågsamma samtalet som vi vet kommer orsaka besvikelse, att vi hellre smiter iväg och förnekar alltihop.

      Jag håller tyvärr med om att nätbeteendet riskerar att spilla över i verkligheten. Men jag hoppas att det inte blir så genomgående. I verkligheten ser vi trots allt varandra, och uppfattar varandras reaktioner.

    • Anette81

      Jag skulle aldrig kunna fly istället för att vara ärlig mot någon och vill gärna att killarna är det tillbaka istället för att bara gömma sig med tystnad.

    • Oskar

      Dold, Virastina:
      Jag måste dock påstå att för mig är det väldigt tydligt att nätbeteenden redan spiller över IRL, trots att vi där möter riktiga människor och upplever deras reaktioner.

      Har som sagt bott utomlands i nästan 15 år. Kom tillbaka till Sverige för några år sedan. Och för mig är skillnaden häpnadsväckande, nästan lite skrämmande vissa gånger.

      Dels att många människor nära på stoltserar med hur okänsliga de är, de framhäver det i princip som ett positivt, vinnande personlighetsdrag. Eftersom de inte behöver bekymra sig om bagateller som dåligt samvete. Vilket de själva vinner på. Men också att medelsvensson rent generellt har blivit lite mer okänslig.

      Jag upplever helt enkelt det svenska samhället som betydligt kallare i dag, jämfört med för tjugo år sedan.

      Sedan pågår väl förändringen tyvärr i de länder jag bott i också. Men där har jag upplevt det succesivt under en längre tidsperiod. Vilket förmodligen gör att jag inte har märkt det lika tydligt?

      Men i alla fall Virastina, jag funderar på att om detta fortgår ett tag till, så kommer vi ganska snart leva i ett samhälle som är betydligt mer egocentrerat och känslokallt än det är i dag. Trots att vi IRL möter riktiga människor och upplever deras reaktioner.

    • Dold

      OSKAR:

      Jag håller med. Det verkar ha blivit något av ett samhällsfenomen, att i alla lägen vara sig själv närmast.

      Det helt obegripliga spelet man förväntas ägna sig åt när man hittar någon man gillar, visar ju om något på hur viktigt det är att åtminstone verka okänslig och osårbar. Om man går oberörd genom livet, då har man vunnit, verkar det som. Jag skulle vilja säga, att då har man inte levt.

      Jag jobbade ett tag i Schweiz, och där var det väldigt viktigt att hälsa på alla man mötte på kontoret, även om man inte hade något med dem att göra, yrkesmässigt. Lokalvårdare eller VD, det spelade ingen roll. Här i Sverige hälsar folk på stora arbetsplatser, bara på dem de eventuellt kan ha nytta av. Resten ghostas. 🙂

    • ViraStina

      Ja, själv har ju otroligt svårt att tillämpa olika regler i olika sammanhang. Det fixar inte min enkelspåriga hjärna. Så jag har så gott det går försökt bete mig i nätdejting som jag skulle ha gjort IRL.

      Men det bemöttes på olika sätt, och jag blev alltmer förvirrad ju längre tiden gick. Jag började fundera över om jag gjorde bort mig när jag svarade på alla dessa innehållslösa “Tjena, läget?”-mail. I verkligheten svarar jag ju när någon hälsar på mig, vare sig det är en busschaufför, en tiggare eller en granne.

      Men i nätdejtingen fick jag till sist intrycket att det var nån sorts hemlig kod som alla andra kände till. Att svara på ett blaj-mail, tolkades av vissa som att jag därmed var intresserad av tillfälligt sex. Varför skulle jag annars svara, om jag inte var ute efter det? Det hände flera gånger, så jag trodde till sist att det var en gemensam överenskommelse på dejtingsidor.

      Slutligen insåg jag att det inte stämde. Det finns inte något gemensamt språk. Inga koder. Och det är precis det som är problemet. Alla kör sitt eget race, och utgår oroväckande ofta från att den egna metoden, den egna kommunikationsstilen, är allmängiltig.

      Jag läste en intervju med Magdalena Ribbing häromdagen. Hon menade att vi har gått från ett samhälle där man alltid anpassade sig efter omgivningen, till ett samhälle där vi kräver att omgivningen ska anpassa sig efter oss. Jag funderade vidare på det och tänkte att hon både har rätt och fel. På vissa områden råder definitivt en utpräglad individualism. Skolan ska anpassa sig efter eleven. Kyrkan ska anpassa sig efter besökaren, Butikerna ska anpassa sig efter kunden.

      Men samtidigt tycker jag att vi är ivrigare än någonsin att anpassa oss och smälta in. På sociala medier är anpassningsförmågan på topp hos hela befolkningen. Alla tänker efter väldigt noga hur deras foto, inlägg eller like kommer att uppfattas och mottas av läsarna. Alla (de flesta i alla fall) är ytterst medvetna om vilka signaler de skickar i det sammanhanget, och hur de ska imponera, chockera, provocera…

      Så varför inte i nätdejting? Jag får inte riktigt ihop det.

    • Romantisk-tjej

      Ja och polisen måste anpassa sig till ligisterna numera. Förr gick kriminella gäng undan från polisen, nu konfronterar de polisen istället. När någon ringt om att det är oroligheter på gatan och polisen anländer, ja då skriker de “rasistjävlar” åt polisen. Rasistkortet är bråkmakarnas trumfkort numera. De kriminella har mer makt än någonsin.

      Det verkar som empatin har minskat generellt överallt. Man bryr om sitt eget och struntar i andra. Man ska vara glad om man har en liten vänkrets, för folk är livrädda för att lära känna nya människor. Dejtingsidorna är ju ett tydligt tecken på det. Man sitter hellre hemma i sin trygga vrå och chattar – än träffas.

    • HoppfullSkeptiker

      Dold:
      “Detta obegripliga ghostande från vuxna män som plötsligt beter sig som skraja tonårspojkar. Den i stort sett positiva bild jag hade av män, baserad på mina erfarenheter IRL, har verkligen börjat krackelera sedan jag började med nätdejting.”

      Detta obegripliga ghostande från vuxna kvinnor som plötsligt beter sig som skraja tonårsbrudar. Den i stort sett positiva bild jag hade av kvinnor, baserad på mina erfarenheter IRL, har verkligen börjat krackelera sedan jag började med nätdejting.

      Ser du? Det har inget med kön att göra.

    • Dold

      HOPPFULLSKEPTIKER:

      Du har helt rätt! Jag har hittills försökt undvika att uttrycka mig på det sätt jag gjorde i min första kommentar, och återtog den bättre hållningen i efterföljande diskussion. Men att även kvinnor beter sig illa på nätet, förändrar ingenting för min del. Jag är en kvinna som försöker dejta män, och det är deras respektlöshet och brist på hänsyn som drabbar mig. Att bete sig illa bara för att det går, eller för att andra gör det, är något jag inte förstår. Att vara god och hänsynsfull mot människor som kommer i vår väg, kan inte vara fel.

    • Dold

      VIRASTINA:

      Nej, jag får inte heller ihop det. Men jag tänker att i sociala medier finns det något att vinna, i form av uppmärksamhet och bekräftelse, medan det helt enkelt inte är mödan värt att lägga 15 sekunders artighet på någon vars åsikt betyder noll och intet?

      Jag har också insett att alla kör sitt eget race på nätet, och att det – som i alla sammanhang – inte går att göra alla nöjda. Och om “behandla andra som du själv vill bli behandlad” inte längre gäller, för att ingen bryr sig om varken det ena eller andra, då blir det ju ännu svårare.

      Magdalena Ribbing brukar även säga, att så fort vi går utanför dörren (eller ut på nätet, för all del), är vi del av ett sammanhang, och det vi gör – eller inte gör – påverkar andra. Precis som du skriver längre ner, verkar inte så många tänka på det. För mig sitter det i ryggmärgen, att försöka upprätthålla ett slags flöde i livet, både mentalt och praktiskt. Jag vill utvecklas och komma framåt, och därför försöker jag förenkla tillvaron både för mig själv och andra. Det kan visa sig genom en så simpel sak som att lägga streckkoderna rätt när jag handlar mat, eller att tacka nej direkt till en man som jag inte är intresserad av, så han slipper vänta X antal dagar innan han inser att det är så. Det är inte ens ansträngande, att vara på det här sättet. Däremot är det ansträngande och flödeshämmande med all frustration som så lätt hade kunnat undvikas om fler människor kunde se ett litet snäpp bortom sig själva.

    • Oskar

      Och som ett tillägg i ämnet vill jag nämna en presentation jag precis nu sitter och läser. Skriven av en tjej.

      “Människor snor din energi om du tillåter det, så jag skiter i dem som klagar på mig ;-)”

      Jaha, och om det finns fog för klagomålen?

    • Dold

      OSKAR:

      Det beror förstås på vad klagomålen gäller. Men om det handlar om #vägrasjälvinsikt, så är det ju bara att beklaga. 🙂

    • Hasse

      Johan, det vågar de inte. Bättre att sitta vecka ut och vecka in och älta på bloggar och forum. Hos ett proffs kommer de inte undan. Så trött på ego-människor. Världen står inför hårda prövningar men allt en del orkar bry sig om är sig själv och hur dumma alla killar är. Patetiskt.

    • HoppfullSkeptiker

      Johan, Hasse,

      Tyvärr så hjälper det rådet inte så himla mycket när man redan gått hos en psykolog under ett års tid och inte riktigt känt att han hjälpte så värst, och sen när tiden hos honom tar slut och man kort därefter blir dumpad av sitt livs bästa flickvän och då verkligen skulle behöva hjälp av nån som faktiskt hjälper, då är det bara att GLÖMMA det för efter en “avslutad” behandling så får man inte tillgång till en ny på ett helt år. Nya regler i Region Skåne sedan i början av detta år.

      Såvida man inte går till någon privat och betalar tusen spänn i timmen såklart, men fet chans att man har råd med det.

  12. Dold

    Besvikelsen uppstår ju ändå, och för min del i betydligt högre grad om jag blir ignorerad efter en dejt, än om jag får ett avslutande mejl. Ett sådant lämnar en positiv känsla, även om innehållet är negativt. Jag är ganska säker på att ghostning handlar om att skona sig själv i första hand, inte någon annan.

    • ViraStina

      Jag håller helt klart med dig, när det gäller någon som man haft lite mer ingående mailkontakt med och kanske även träffat. Då är det sjukt jobbigt att bli ghostad. Det är förnedrande och lämnar en gnagande känsla av att man inte ens var värd ett “tyvärr”.

      Men när det gäller ett första mail till en främling, då föredrog jag själv att bli ignorerad än att få ett nekande svar. För mig personligen var det jobbigare att bli dissad skriftligt av en ny person, än att slippa höra något alls.

      Ändå skrev jag själv sådana nejmail till killar, eftersom så många män berättar om att de hellre vill ha ett nekande svar än inget alls. Vi är ju alla olika, så det kan jag hacka i mig.

      Men vad som bekymrar mig är oviljan att ens försöka inse att alla funkar på sitt sätt. Det tycks vara ovanligt att man ens bemödar sig att fundera över hur mitt beteende påverkar den andra personen. Man kräver helt enkelt att omgivningen ska finna sig i att “såhär är jag, och jag ska inte behöva göra om mig!”

      Visst ska man vara sig själv. Men det är inte direkt personlighetsförändrande att ta hänsyn till andra. Folk måtte ha väldigt svag jag-känsla om de tror att de tappar sin egenart genom att anpassa sig lite efter andras väl och ve. 🙂

    • HoppfullSkeptiker

      “Men när det gäller ett första mail till en främling, då föredrog jag själv att bli ignorerad än att få ett nekande svar. För mig personligen var det jobbigare att bli dissad skriftligt av en ny person, än att slippa höra något alls.”

      Jag undrar om du skulle tycka samma sak efter att ha blivit ignorerad av sisådär hundra personer på raken. Själv skulle jag alltid föredra ett skriftligt “nej tack” framför tystnad, men det händer i princip aldrig.

    • ViraStina

      Hoppfullskeptiker:
      Det är helt irrelevant vad jag skulle tycka om att mötas av tystnad hundra gånger i följd. Liksom det är helt irrelevant vad du tycker om att få nejtack-mail eller inte.

      Poängen är att varken du eller jag VET vad den andra människan som vi har kontakt med just då, vill mötas av. Det går inte att generalisera den där frågan. Vi blir tvungna att chansa efter vad vi tror är störst sannolikhet. Eller följa våra egna preferenser, som en sorts allmän moral. Ingendera behöver bli rätt.

  13. 00cosy

    Ofta tror jag att man befinner sig i fel sinnesläge och kanske dejtar av ensamhet, sorgsen , slut med partnern,, och så dejtar man för att skingra tankar eller bli bekräftad,, eller bara för att leka. tanka upp lite självkänsla medan dejtingpartners far illa..

    ett fenomen som är vanligt är att man blir kontaktad och dom trycker på gilla på varje foto och presentation ,,,, sen kommer !!! ett brev jag vill gärna prata med dig och så läggs man i en kö system
    dagen efter kontaktas man och dom är på som tusan och då vet man att man är en bland tre fyra stycken samtidigt DÅ Blockar man bort bruden.

    alla bör dejta av ( rätt skäl )och när dom känner sig klara att ingå i ett förhållande,,, öppnat sina sinnen av lust och glädje,,

  14. 00cosy

    NADINE du säger att det är kärlek att stanna i 8 år och omvända en alkoholist
    ja och nej det är inget vidare om dom har barn som sitter i mellan det sa du inget om,, det är inte kärlek till barnen i alla fall. ,
    hennes övriga livs situation kanske hemmafru och personlighet dålig självkänsla och klamrar sig fast.
    själv klart så gick jag inte i från min tjej för att hon gick på AW men hon kanske skulle druckit te eller kaffe ibland . kvinnor blir ju lättare sjukare av sprit än män toleransen är mkt mindre på alla sätt och hon vägde knappt 50kg , Hon var höggradigt berusad varje ggr hon drack och inte trevlig heller..
    jag vet inte om det är manligt att man är rädd om sig själv och förtjänar bättre än vad en alkoholist ger , i så fall är det ok att du kallar mig manschauvinist .

  15. Nadine

    Nej du är säkert inte mansschauvinist. Men tjejer går ofta höra att dom är kalla och elaka om dom lämnar rn kille som har problem. Då får man höra att man borde stötta dom. Har själv varit med en kille som tog droger varje helg. För övrigt välfungerande och hade bra jobb. Men jag tyckte han förändrades . Efter jag gjort slut blev jag smutskastad av hans kompisar som tyckte det var riktigt dåligt av mig. För han led ju så och tog därför mer droger för att jag lämnat honom.Fick ofta höra typ sexistiska ord. Socialt utstött av hans vänner, även av dom jag trodde var mina vänner på riktigt. Urjobbigt och pressande. Hade dåligt samvete varje dag i månader. Men killar jag har i min bekantskapskrets och familj har gjort slut med tjejer utan att någon anklagat dom. Dom säger bara att killens liv kommer bli förstört med en tjej som aldrig motionerar, dricker, har psykiska problem typ depression, ångest (obs ej att dom tjejerna är elaka). Sjukdomarna kan gå över oxå. De orkar inte stötta henne utan tänker på sig själva. Jag stöttade min kille men fick ändå skit när jag gick till slut. Han kunde inte och ville inte ändra något.

    • Crazy8000

      De var inga vänner när dom kritiserar något om något de inte ser baksidan. och riktiga vänner stöttar.
      Droganvändare lika väl som alkoholister går inte att lita på. De målar upp fasader och ljuger för att fortsätta som de vill ha det kan till och med hitta på saker så som mord i extrema fall.

    • Oskar

      Nadine:
      Nu blir jag nyfiken på en sak.

      Du säger att killen du var ihop med tog droger varje helg. Men i övrigt fungerade han väl. Hade ett bra jobb och så vidare.

      Men det jag funderar på är ju att om han använde droger varje helg, så var ju förmodligen inte det ett beteende som dök upp när ni redan var ihop och etablerade.

      Utan tvärtom gjorde han ju förmodligen det även när ni träffades, under tiden han uppvaktade dig? Och borde då inte det ha varit en varningsklocka för dig? Ett skäl att kanske inte bli ihop med honom överhuvudtaget?

  16. 00cosy

    NADINE kopierad Du kunde uppmuntra henne till att sluta dricka. Att lämna någon som går ut med jobbet? Tror inte du älskade henne särskilt mycket. Kvinnor brukar oftast stanna kvar även om killen dricker. Typiskt manligt drag att bara dra när det tar emot lite.Min systers man drack och hon försökte få honom att sluta i 8 år. Hon lyckades. Det är kärlek …

    Svar till NADINE och Cracy 8000 obekvämt säger ni ! jag har nog utryckt mig lite otydligt pga att jag inte vill säga för mkt , Man måste nog ha levt med en missbrukare för att förstå och kunna sätta sig in i hela problematiken ,, det är aggressivt våld,,
    oro när dom sätter sig i bilen fulla att dom kör i hjäl sig själva eller andra det går att räkna upp hur mkt som helst, men det gör jag inte ..
    Hade jag upplevt mig som offer hade jag inte lyckats mobilisera styrka nog att bryta , Den enda jag sviker är mig själv om jag stannar kvar i galenskapen

    OM hon inte vill leva ett bra liv eller ta hand om sig ,, varför ska jag bry mig då,, hon är vuxen och gör sina egna val. Den som skulle visat prov på riktig , kärlek är hon och lagt av för våran skull.

    kvinnor har ett gäng medsystrar som tar hand om dom vid problem med mannen då har dom en kompis till att få med sig på klubbarna och krogen

    • Maud

      00COSY, jag håller med dig. Det går oftast inte att förändra någon som inte vill förändras. Det är inte fel (oavsett kön) att tänka på sin egen hälsa. Att låta sig själv också gå ned sig i träsket gagnar ju ingen. En stor eloge så klart till dem som orkar stanna och stötta i evigheter, men de är ingen måttstock för hur andra bör göra.

    • Crazy8000

      Tyvärr har jag sett baksidan av lite olika saker och upplevt vissa.
      Det är stor skillnad på obekvämt och ohållbart destruktivt.

      I slutändan handlar det om personens karaktär om personen går att leva med eller inte när den har svårigheter.

  17. Nadine

    En del behöver tid att förändras 😑det är kallt att bara gå då fort något blir jobbigt. Om man ser på äldre står de ut med mycket mer. Farmor och farfar har inte haft det lätt men stöttat varandra .Det är fint. Dom säger att dom haft ett bra liv.Många nuförtiden vill ha någon utan brister. Dom är livrädda för att man är lite neurotisk.🙆 Helst ska dom vara Gymade tränade och alltid självständiga. Svaghet nej tack.😋 Då drar dom vidare. Man kan alltid bytas ut. Såklart man inte är kvar om en är elak eller som min kille som aldrig ville träffa mig ensam utan jämt med kompisarna. Och knarkade ibland. Vill ha någon som följer lagen..😃😄 det är självklart. Men låt oxå tjejer ha mer svagheter.

    • Crazy8000

      Ser det är hjärnspöken. Det hjärnspöket finns också på andra hållet ;P
      Väldigt många lider av detta komplexet och vissa av dem är de som tillämpar det på motpolen.

      Nu får du räkna med att nätet drar till sig de med mest långvariga psykiska demoner som behöver hjälp (dessa är den största kvoten) och de som är motpolen blir insyltade med de.
      Då blir det som det blir.

  18. 00cosy

    Cracy jag håller med självklart så är det en skala som fluktuerar och när ngn har psykiska problem är det ju sällan att det blir uppenbart över en natt utan det är jobbigt och obekvämt
    det är ju oftast små saker som sker hela tiden och kanske eskalerar ,,
    för gör dom tokgalna saker direkt jag då är det ju inte ens ngt att överväga att bli tillsammans med .
    det kan ju vara svartsjuka som får dom att dricka lite mer eller börjar med ett kontroll behov som är lite udda i början , i detta läget har man inte fått tillräckligt alarmerande signaler .
    Tiden går och man fördjupar sin kärlek , och obehagen överväger inte det fina o goda .
    sen efter ett par år smäller det till kanske på ngn högtid julafton nyårsafton födelsedag vederbörande har nått ett stadie och tillsammans sprit tabletter så slår det fullständigt slit i huvet katastrof , man har anat ngt men inte förutsett så här allvarligt Nu drabbar det tredje man oxo men man förlåter o går vidare.
    Tiden går och
    nu har partner gått över gränsen ett antal ggr och man inser att det är fara för liv och hälsa .
    i Detta läge när jag har försökt i ett kanske två år att hjälpa och varit alldeles för mkt förstående , då tar man beslut . Nu är det NOG det var det förhållandet och jag vänder mig aldrig om mer HA ETT BRA LIV

  19. Nadine

    Det är klart man vill ha bra liv. Men bara för att du haft en tjej som inte gick att hjälpa betyder det väl inte att alla är så. Killar tror att man.är ett psykfall för minsta grej man gör på sitt sätt. Får inte vara annorlunda.verkar som killar vill ha roligt jämt o inte fattar att Livet innehållet svårigheter också.

    • Crazy8000

      Om du upplever det på det viset är frågan om du försöker få något att bli som inte kan bli just där.
      Det är liknande syn på båda håll och beteende ifrån minoritets grupper som skapar att många tror de flesta ser det så.

      Det brukar målas upp att kvinnor kräver en ninja clown. Att kvinnor är extremt ego centrerade att man som man måste vara rolig ta hand om henne som om hon inte vore förmögen att göra det själv, att hon är någon superavkännande person som måste tas med dominans att mannen måste inisiera allt ifrån att börja prata till att börja röra kyssas bli sexuell, att man ska vara felfri, ha viss klädstil och så vidare…. Bara omogna tjejer gör detta. Precis som män som gör det du har nämnt.

      Det finns inga perfekta personer.
      Vi brukar falla för motpolen.
      Tycka vissa mixter är gulliga som många andra ser som störiga.

      De som söker efter någon mall brukar inte fal in love. de faller för egenskaperna som många gånger försvinner med tiden för att vi utvecklas som person.
      När man faller får någon och kan inte specificera vad det är man har fallit för hos personen är den rätta kärleken för då har du fallit för personen i sig (själen som vissa kallar det).

  20. c-h

    påven Franciskus
    Jag har hört att svenska kvinnor är mycket starka, mycket duktiga. Och därför finns det en och annan man som söker kvinnor från andra länder, jag vet inte om det är sant.

    han har ju rätt

    • Hasse

      Jag söker kvinna utomlands för att jag är trött på svenska kvinnor som vill vara som en man. Jag behöver ingen diktator i hemmet utan en kvinna.

    • Catwoman

      Hasse: Menar du alltså att “vara som en man” = “vara en diktator i hemmet”? Det var ju inget bra betyg på män i allmänhet skulle jag säga…

  21. Maud

    HASSE, jag förstår varken hur du definierar diktator eller kvinna. Skulle det inte vara enklare om du beskrev vilka egenskaper du söker?

  22. 00cosy

    Hasse varför gå över ån efter vatten och dessutom förnedra mig själv och visa att jag är ett offer som endast kan köpa mig till en herdestund du får behålla dom stackars tjejerna för dig själv och kravla runt i grumligt vatten .

  23. Hasse

    Förnedra? Förnedring är att sitta och lyssna på ett gnälligt fruntimmer och få lite sex då och då… men tydligen är självplågeri något du tycker om. Lycka till.

  24. 00cosy

    HASSE för det första är det min absoluta erfarenhet att kvinnor vill mer än män väldigt mkt

    för det andra så blir jag inte tillsammans med ngn bitter sur käring det är precis tvärtemot glatt och trevligt och roliga stunder tillsammans även om jag oxo har valt fel ett par ggr så har det varit mkt fina och roliga stunder,
    tjafs det är sånt du är expert på sitter och kommenterar och tjafsar mer på den här sidan än alla kvinnor jag har träffat tillsammans .
    Jag pratar seriöst just nu med en mkt trevlig och jordnära och gullig Qvinna som verkar vara vacker innefrån och ut ,

  25. Erik

    Jag är nog helt enkelt för tråkig för att stalka eller ta upp kontakten med igen efter det att det tagit slut så .. =D

    Nå, skämt å sido.
    Visst finns det saker som blivit jobbiga att utsätta sig för efter en relation, i synnerhet om den slutat i “tårar” eller med “dålig luft”.
    Ett av mina tidigare favoritmusikband – som jag hade alla skivor med och åtminstone till viss del fick uppleva live en gång i livet – kan jag fortfarande inte sätta på en låt av utan att få tillbaka en dålig smak i munnen av och associera till mitt psyksjuka ex som “stal” den upplevelsen från mig genom att faktiskt börja dejta (läs groupie) en i bandet (vilket hon försökte förneka först .. men mellan raderna kröp det fram en relation som var allt annat än oskyldig).
    Men på något sätt gör det mig inget längre.
    Jag är mer mogen än att låta mitt liv låsa upp sig till en enda sak. Det finns mer musik att lyssna på .. det finns andra filmer att se eller nya upplevelser att knyta till platser t ex.
    Idag tycker jag bara synd om personen i fråga som är så pass omogen i sitt sätt att leva och glad över att det ändå tog slut så “tidigt” att jag inte hann grotta in mig i ett allt för långvarigt förhållande med en person som i mångt och mycket inte har samma värderingar, moral och eller synsätt på vad som är viktigt i livet.

    Sen har jag andra ex som inte har slutat i tårar .. utan bara enkelt konstaterande att “nähe, vi kommer egentligen inte längre .. sexet är ok men den där riktiga gnistan som krävs för att hålla lågan vid liv efter det inledande förälskelsestadiet .. fanns inte där.

    Tilläggas ska göras att det första exemplet handlade om en tjej 5+ år min ålder .. medan det sistnämnda rörde sig om ca 10- år min ålder. Så jag konstaterade helt klart att ålder bara är en siffra och INTE har något med mental mognad eller samhörighet att göra. (bara en parentes)

    Jag tror att det går att vara vänner med ex .. så länge det är klart från båda parter hur man ser på sin nuvarande relation. Men samtidigt kan det vara viktigt att ha tydliga gränser för vad man anser ok och när det känns som om det uppstått förväntningar och “krav” som går utöver vad som känns bekvämt i en vänskaplig relation.

    Jag skulle vidare inte kunna ha en ny relation med någon som av svartsjuka eller osäkerhet skulle kräva att jag skulle bryta kontakten med någon .. oavsett om det bara varit vänskap eller om det varit en djupare relation. För mig är tillit och tolerans så grundläggande i ett förhållande – och något man från början ska kunna ge fullt ut (alla har rätt att vara “oskyldiga” till motsatsen bevisats) utan förbehåll – att jag nästan kan se svartsjuka som ett större hinder än t ex att personen röker, har pälsdjur (för oss allergiker) eller vill se på Mello. =)

  26. Christina

    Dessa jäkla spöken till ex!!! För mig har det alltid varit bäst att totalt utesluta personen ur mitt liv men när spöket delar arbetsplats med en blir det så mycket svårare……


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)