y1a40z2ntru-tanja-heffner

Sorgen att säga stopp

Att få ett nej efter en dejt är inte roligt. Vi vet nog alla hur det känns och hur jobbigt ett avvisande kan vara. Lika stor sympati har vi inte för den som dumpar. Men att vara den som avslutar en kontakt är ibland också svårt, även det handlar om helt andra känslor.

Det händer att man dejtar personer som jag kallar för ”bra”. I mitt fall handlar det om tjejer som är uppenbart schyssta, trevliga och som även verkar uppskatta mig för den jag är. Det finns alltså alla förutsättningar för att det skulle kunna bli något mer. Men, så är det något som saknas. Om jag till exempel pratar med en vän efter träffen kan jag sällan förklara vad det är, men det går liksom inte att fortsätta att ses när den känslan tagit över. Det vore inte rätt, varken mot mig själv eller dejten. Det enda alternativet är att tacka och säga adjö, vilket kan få mig att känna mig hemsk.

Helt ärligt blir jag faktiskt hellre dumpad än ger någon jag egentligen tycker ganska bra om ett negativt besked. För om någon inte vill ha mig är det inte mycket jag kan styra eller påverka, det är bara att bryta ihop och försöka att komma igen. Är det däremot jag som bestämmer över situationen får jag skylla mig själv. Det är mitt eget fel att jag är singel då jag valde bort en toppentjej som dessutom gillade mig. Det här brukar framkalla en sorg hos mig, en slags känsla av hopplöshet som bara jag själv kan ta mig ur. Det finns ingen annan att lägga skulden på och jag kan bli så fruktansvärt besviken på mig själv.

Om det här inträffar gång på gång, alltså att man säger nej till potentiella partners som man ”på pappret” gillar, är det kanske dags för en stunds självreflektion. Varför blir det så här? Måste jag vara den som jagar för att bli känslomässigt engagerad? Eller är jag rädd för relationer och människor som tycker om mig?

Hur känner ni kring det här?

 

/Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake.

dating


Det finns 119 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Crazy8000

    Prova mer att båda måst köra den där dansen.
    Jaga ska man inte behöva göra på något håll för att få känslor eller hoppa i säng för den delen.
    Ni ska trigga olika sorters känslor hos varandra även vissa negativa om det ska bli något. Båda måste vara delaktiga och närvarande. Exakt vad ni säger till varandra i ord är mindre viktigt utan vad ni egentligen säger icke verbalt och handling.
    Snacket där man lyssnar på vad som sägs med ord och delar med sig av sitt inre är mest viktig för vän delen.

    Men har ni missmatchning med era energi utstrålning och mottagligheten är det kört på en träff.

    Nu har jag inte träffat dig IRL så jag kan inte läsa av om du är känslomässigt otillgänglig eller tillgänglig.
    Men är du otillgänglig har du demoner att göra upp med för att bli tillgänglig.
    Föredrar att du googlar lite om det själv och röna ut vad du är och sedan lär dig att se vilka som är vad.
    De som är otillgängliga bör inte gå in i någon relation för de självsaboterar efter hand tills det tar slut och sedan blir det repris på repris. kan till och med vända en tillgänglig till att bli otillgänglig.

    (Försök att undvika att fatta tycke för bara personens egenskaper för de är flytande, när de har förändrats kommer inte det du fattade tycke för finnas kvar)

    • Alice

      Intressant och väcker tankar hos mig. Jag kanske är känslomässigt otillgänglig.. har väldigt svårt att få känslor och att öppna upp. Killarna är fina och snälla och passar på pappret perfekt men… Ska läsa på.

  2. 00cosy

    CRISTIAN jag kunde likagärna ha skrivit det där själv
    det händer mig i bland,,
    man bara önskar att man skulle tända på alla cylindrar men det fattas ngt kemiskt,,
    ,tjejen är skötsam go snäll omtänksam snygg alla goda inre egenskaper
    en kvinna som alla vill ha
    efter en helg tillsammans vet man med säkerhet hon är bäst men inte för mig.

    Jag säger som det är då ,, Pia du är en underbar kvinna jag önskar att jag skulle få kemi som överensstämde med dig
    men till min stora sorg infinner sig inte den rätta känslan
    Ock alla önskningars till trots är du inte kvinnan i mitt liv ,
    jag hoppas att du ska träffa den rätta så att du blir lycklig

    • Robyn

      Har du läst Dan Josefsson & E. Linges bok ”Hemligheten”..? Intressant bok om anknytningsteori och relationer..

  3. Anette81

    Jag har aldrig varit i den situationen att jag har behövt avsluta en kontakt. Det har alltid varit killarna som har gjort det mot mig. 🙁
    Så alla fel ligger väl hos mig då 🙁

    • Patrick

      Tänk inte så hörru! Klart inte alla fel ligger hos dig, det vet jag även utan att veta vem du är. Finns massa bra i alla. Du kanske haft otur? Träffat fel killar? Finns så mycket olika som kan bero på att någon avslutar en kontakt. Men försök att inte hänga upp dig i det negativa, vet att det är svårt. Varit där själv. Men försök! Det finns massvis med underbart folk överallt och förr eller senare dyker det upp någon sådan för en 🙂

    • Anette81

      Patrick :
      Jag hade ju hittat den jag ville vara med. Vi hade kontakt och träffades några gånger i 2 månader. Helt plötsligt hade han ju börjat leta efter någon annan på dejtingsidan igen. Jag visste inget. Han skickade ett sms och berättade att han hade träffat någon annan. Dom är ett par nu tydligen. Och jag kan inte komma över honom för jag vill inte ha någon annan. Gjort massa dumma saker i försök att försöka att få honom tillbaka. Utan resultat tyvärr. 🙁
      Jag tycker att han så rätt för mig.

      Tyvärr håller jag inte med dig om att det finns massvis med underbart folk överallt.

    • George

      Anette81

      En guldstjärna i kanten till den killen som dumpade dig.

      Du har förmodligen haft killkompisar som ville mer än att vara vänner. Men du blev bara vän med dom.

      Nu har du råkat ut för samma sak. Så det är bara att svälja den beska medicinen. Okej han drog det lite längre med att var ihop i två månader. Det är säkert räntan av dom år han fått lida pga tjejer.

    • Anette81

      George :

      Jag har varken kille eller tjejkompisar så. Alltså har ingen killkompis velst vara mer än vänner eftersom jag som sagt inte har har några.

      Varför skulle ha få en guldstjärna???

      Nej jag har inte råkat ut för samma,sak eftersom ingen annan har blivit utsatt av det från mig.

      Som han har fått lida pga tjejer…tror det snarare är tjejerna som har fått lida pga honom

  4. Romantisk-tjej

    Jag faller för få killar men jag kan ändå tycka om killen om han är schysst, vi har mycket gemensamt o.s.v så som du Christian skrev här. Gör jag det ser jag till att träffas för att se hur det går längre fram.

    Dumpar du tjejen bara för att det inte smäller och sprakar direkt? Eller testar du att träffa henne ett tag först?

    Jag tror faktiskt många dumpar bra personer. Jag tycker man ska ha tålamod och se hur det funkar längre fram. Och sedan undrar jag varför man inte är kompis med någon man passar så bra med utan säger farväl? Jag förstår inte det. Själv träffar jag sällan personer där det finns direkt kompisvibbar. Därför skulle jag aldrig dumpa en person jag kan ha roligt med och som är intressant. Även om jag inte är attraherad fysiskt.

    Jag dejtade en sådan kille för 7 år sedan, som jag var tveksam till attraktionsmässigt men där det fanns kompisvibbar. Vi blev bästa vänner, han flyttade till min stad och vi är bästa vänner än i dag.
    Tänk vad mycket kul jag hade missat om jag sa nej efter första dejten!

    Jag känner redan på första träffen att något inte stämmer. Det är väldigt enkelt, det kan vara saker som: Vi tycker väldigt olika om saker, vi skrattar inte hjärtligt och skämtar inte utan känner mest att det blir krystat, jag tycker killens kroppsspråk/stirrande/oförmåga att prata/ständiga utfrågning (utan att berätta om sig själv emellanåt) är obehaglig, han förstår inte vad jag pratar om (han saknar grundläggande allmänbildning, tro mig det har hänt mig flera gånger), han har dålig hygien (jag en hunds luktsinne) 😀 han klär sig anskrämligt, han saknar artighet och hyfs.

    • Christian Persson

      Romantisk-tjej,

      Jag kan ju tillägga att det i de flesta fallen varit jag som blivit dumpad, fastän jag är ”bra”. Så jag vet ju exakt hur frusterande det kan kännas. Därför försöker jag också att dejta med ett öppet sinne, det behöver absolut inte spraka direkt. Men ibland har man ändå den där känslan av att det inte är ”rätt” och att ingenting talar för att känslan ska förändras. Det är svårt att förklara, så är det bara. I alla fall för mig.

  5. Gunilla

    Det där är jättesvårt för ofta vet man inom nån minut om det finns det där extra. Jag försöker ändå träffa den där ”bra” mannen flera gånger för att inte ha för bråttom och för att se om det växer fram något. Det är ju inte alltid den där personen det blixtrar till om vid första mötet som passar en bäst på sikt.

  6. John G

    00Cosy:

    Jag måste säga att jag håller med ViraStina i denna frågan.
    Vilket faktiskt känns väldigt ovanligt 🙂

    Men i alla fall, snälla Cosy, kan vi inte försöka vara lite städade i debatten.
    Som vi pratade om i förra tråden.

  7. george

    Tycker det är nästan att man blir tvingad att vara den som jagar om det ska bli nåt. Har aldrig fått nån mail eller annat när jag var medlem av kvinnor. Det har alltid varit jag som först försökt få kontakt med kvinnor. Blev trist å tröttsamt så jag la ner dejtingvärlden.

    Kan hitta på bättre saker än att vara medlem på dejtingsidor.

  8. george

    Japp

    Sen förstår jag inte varför det skulle vara sorgligt att dumpa nån. Det sorgliga är att ingen här på bloggen tycks få till en dejt. Alla vill dejta men ingen gör det. Konstigt.

  9. John G

    00Cosy:

    Ja, Romantisk Tjej tar upp exempel med killar hon dejtat som luktat illa, varit illa klädda, saknat hyfs och allmänbildning.

    Men jag tycker inte det säger någonting om hur Romantisk Tjej är.

    Det säger mer om hur svårt det är att avgöra hur någon annan är, enbart med vägledning av mejl och sms.

    Det är i alla fall så jag läste Romantisk Tjejs text?

    Och jag har själv varit med om det med en av de få tjejer jag dejtat från HP.
    När vi skrev med varandra var det ett väldigt trevligt utbyte av åsikter. Men som det visade sig så har förmodligen den tjejen googlat precis allting vi pratade om. För när vi sedan träffades IRL så visste hon inte ens om att Sverige är medlem i EU. Hon visste inte, på fullaste allvar, att det finns både ett nord- och ett Sydamerika.

    På samma sätt kan man inte avgöra via mejl och sms hur hygienisk någon är. Vilken klädsmak de har. Eller för den delen, hur de uppför sig offentligt.

    Men du Cosy, jag har lite problem med vanan att förvanska användarnamn.
    Vad tror du om att vi kallar RT för vad hon verkligen heter: Romantisk Tjej?
    För det låter mer städat och sakligt om inte annat 🙂

  10. Catwoman

    För att återgå till ursprungsfrågan (Om nu 00Cosy äntligen kan sluta mala på med sina omotiverade påhopp och random förolämpningar):

    För min del är det inte så farligt att bli dumpad efter en dejt med en person. Man har gett det en chans, det funkade inte, OK, tack och hej, dags att gå vidare. Däremot kan det göra fruktansvärt ont att bli lämnad av någon man har varit tillsammans med en tid (typ ett halvår/ett år eller mer) och utvecklat känslor för, man har öppnat sitt hjärta för honom, blivit van vid att ha honom i sitt liv. Det har hänt mig några gånger och tar lång tid att komma över, det känns ju på nåt sätt som en del av en själv slits loss och försvinner… I det fallet köper jag inte att det är lika synd om den som dumpar, det gör jag verkligen inte, för den personen får ju som den vill, även om det förstås är jobbigt att behöva såra någon.

    Att däremot vara den som efter en enstaka dejt säger ”tyvärr, det blir ingen fortsättning”, är kanske jobbigare än att vara den som tar emot det budskapet…

  11. Dold

    CHRISTIAN:

    Jag undrar hur du känner det, om den du tycker är ”bra”, hinner dumpa dig först? Känner du bara lättnad då, för att du slapp ta det steget själv?
    Kan det vara själva den missade chansen till kärlek som svider, inte dumpandet i sig?

    Det är ju ändå alltid bäst att följa sin instinkt, och inte fortsätta med tanken att det kanske, kanske kan gå. Då gör man sig själv – och den andre – en otjänst.
    Av den anledningen tycker jag inte att det känns så jobbigt att bli dumpad på ett tidigt stadium, eller att dumpa någon. För mig handlar det inte om att någon inte är en bra person, vi är bara inte rätt för varandra, och ju tidigare vi inser det, desto bättre.

    Vi är inte skyldiga att älska någon bara för att den är bra. 🙂

    • 00cosy

      DOLD du är nog rätt ute till viss del besvikelsen att man missar kvinnan som verkar hel rätt smärtar.

      men dumpandet är förvisso ngt man vet kan ske men det känns jobbigt att såra ngn man ändå har känslor för som msk självklart finns inget alternativ klickar det inte så bryter man och ju fortare det sker desto bättre så klart
      håller med dig vi kan inte styra våra innersta känslor punkt

    • Christian Persson

      Dold,

      Jag vet inte om lättnad är rätt ord. Men visst kan det kännas skönt om en kontakt avslutas i någon form av samförstånd, så att ingen behöver känna sig sårad.

      Jag tror att det ofta är den missade chansen till kärlek som svider mest. Om jag tittar på mina egna erfarenheter har det känts tuffare att bli dumpad under de perioder jag intensivt sökt efter kärlek. När man befinner sig i det tillståndet är det lätt att tro att man har väldigt starka känslor för någon, men istället handlar det mest om en allmän längtan efter kärlek.

    • Romantisk-tjej

      Christian:
      Precis det känner jag igen. När jag träffat en kille och märker att vi inte funkar ihop har jag många gånger blivit förvånad över att killen ändå vill fortsätta träffas. I de fallen har jag tänkt precis det du skrev här; att de killarna hade en längtan efter kärlek och därför blundade för att vi inte klickade.

  12. Anwtte81

    ”klickar det inte så bryter man och ju fortare det sker desto bättre så klart”
    Varför gjorde inte killen det med mig då

    • Hasse

      Ja då behövde HAN den tiden för att komma på att du inte var intressant. Jag dumpade en efter 6 månader… man kan inte äga en annan människa.

    • Anette81

      Nej men inte rättvist mot den andra som tror i 2 månader att det kan bli något och sen bara bli tokdumpad..

    • Hasse

      Jo alla som söker kärlek har blivit dumpade. Inget konstigt alls. Det är inte bara alla som ser sig som ett offer.

    • Catwoman

      Anette: En liten reflektion: Killen bröt med dig efter två månader. Du klagar ibland på att han bröt för sent, han borde ha sagt ifrån tidigare att han inte var intresserad, och ibland på att han bröt för tidigt, han gav dig aldrig en chans att visa att ni skulle passa bra ihop. Vilket av det menar du? Är två månader för mycket eller för lite som ”prövoperiod”? Eller är det just två månader som är en olämplig tidsrymd, alla kortare eller längre perioder hade varit OK?

  13. ViraStina

    När man känner att det inte stämmer med en dejt, är det ofta ömsesidigt.

    Då behöver de dåliga nyheterna inte alls vara så dåliga. Tvärtom kanske den andra personen blir lättad.

    Jag har varit med om att killen kände sig manad att förklara varför han inte tyckte att det var någon idé med en andra dejt. Jag själv funderade mest på om jag förväntades se besviken ut, fast jag egentligen tänkte Tack gode gud. 🙂

    • Hasse

      Japp. Snäll är inte bra alls. Svepte förbi ”Bonde söker” igår och givetvis valde en av bönderna den tuffe farlige killen (typ player) istället för den snälle omtänksamme…

    • george

      Japp

      å då påstår kvinnorna här att sånt inte existerar. T o m på tv så syns bevisen för vad majoriten av vad kvinnorna väljer..

    • Romantisk-tjej

      När jag skrev att min kille är känslig och gråter fick jag höra av killar här på bloggen att han var en mes…
      Han är ingen tuff kille, har aldrig fallit för tuffa killar och jag älskar honom för livet.

      Och du Hasse ville inte vara med tjejer ö h t på grund av att dina dejter velat göra om dig till en tjej.
      Men om nu alla tjejer gillar manliga killar, varför gillade dom inte dig som var okvinnlig? Ursäkta, jag får inte ihop det 🙂

      Alla känsliga killar jag har varit intresserad av har lätt hittat tjejer, undrar varför när ni påstår att det är tvärtom. För om det var så enkelt skulle alla de mindre tuffa killarna blivit själaglada av att jag tog kontakt med dem. Sanningen är att de var i stort sett aldrig var tillgängliga.
      Ursäkta men jag får inte ihop det. 😉

    • Hasse

      RT: Tjejer som jag har varit sambo med har velat göra om mig. Ligga får jag hur mycket som helst… inga problem, men leva ihop med någon går inte för då ska förklädet på. Never.

    • catwoman

      Jag lever i en huvudsakligen mansdominerad värld sen ca 30 år, först som student, sedan i arbetslivet på ett antal olika arbetsplatser. De flesta av mina kursare/kollegor har varit extremt snälla/nördiga/intelligenta/omtänksamma killar, som aldrig skulle göra en fluga förnär, och i princip varenda av dem är gift/sambo sedan länge, och har jättetrevliga fruar/sambos, och ett antal barn. På de jobb jag har varit på är det i stort sett bara kvinnorna (som har liknande egenskaper som de män jag beskrev, snälla, nördiga, osv…) som är singlar, medan männen har stabila förhållanden sedan länge. Hur förklarar ni det, om det är så att just snälla killar alltid blir bortvalda?

    • Hasse

      RT: Det märks så tydligt på kvinnor idag att om man ber om minsta lilla tillbaka så kommer feminismens soldater dragandes med ett gäng floskler. Jag har inte mött en enda kvinna som lagar bättre mat än vad jag gör, som städar bättre än vad jag gör, som har bättre smak när det gäller inredning… så vad ska JAG med en relation till? Vad ska någon man med ett fruntimmer till undrar jag?

      Allt man ber er om är en ”kvinnofälla”.

      Godnatt.

    • Dold

      HASSE:

      Men vad menar du då, med ”då ska förklädet på”? Observera att jag frågar för att jag är nyfiken, ingenting annat. 🙂

    • Romantisk-tjej

      Du verkar inte gilla kvinnor alls, så jag undrar varför du är på en dejtingsida ö h t? Är inte det slöseri med tid?

      Jag var där för att träffa någon, seriöst lära känna någon. När det inte funkade (för att de flesta var livrädda för att träffas eller bara var där för att chatta) slutade jag.

      Jag har varit ensam hela mitt vuxna liv fram till sommaren 2015. Jag har varit nöjd med att vara ensam i långa perioder och då skulle det aldrig falla mig in att logga in på en dejtingsida.

      Men när jag kände längtan testade jag såklart olika sätt att hitta någon, bland annat dejting.

      Förstår bara inte varför någon loggar in på en dejtingsida som ett tidsfördriv. Finns ju massor annat att göra om man INTE söker kärlek.

    • Hasse

      Det blir så väldans tydligt att som man får man inte kritisera kvinnor. Aldrig. Då tycker man inte om kvinnor, och man ska inte vara på dejtingsidor, och helst inte leva alls. Ni talar om hur viktigt jämställdhet är men tål inte minsta kritik? Hur går det ihop?

      Som utveckling ser och sett ut senaste 50 åren finner jag inget intresse till att ha en relation.

    • George

      Romantisk-tjej

      Jag förstår inte varför en tjej som är upptagen loggar in på en dejtingsida?!? Är det för att du vill delge oss dina åsikter så är vi inne på samma spår. inte svårare än så. Men så långt tänkte du förmodligen inte.

    • Romantisk-tjej

      Jag har inget konto här eller på någon annan dejtingsida, jag är på en diskussionsblogg. Jag är bara nyfiken på varför man är på dejtingsidor om man inte söker någon. Det var allt jag undrade.

      Men det får man kanske inte fråga herrarna? Då blir det ett himla liv som det verkar…snarstuckna, undrar varför?

    • John G

      Dold, Romantisk Tjej:

      Nu Vet jag inte vad Hasse pratar om.
      Men om det är som jag Tror handlar det om…? Påpekanden?

      För någonting jag genomgående upplevt med tjejer är det enligt dem alltid finns saker jag kan förändra, förbättra, med min person.

      Kanske är jag snyggare i den blå skjortan i stället för min gröna favoritskjorta?
      Kanske behöver jag raka mig oftare?
      Kanske är jag snyggare om jag låter håret växa och skaffar en frisyr? Jämfört med om jag är stubbad.

      Ni vet, det är sådana där små påpekanden som gör att tjejen tycker jag blir…? Bättre? Mer presentabel?

      Och det är helt okej. Jag är flexibel och kan kompromissa.

      Tyvärr är det så dock att alla mina erfarenheter visar att tjejer är inte ett dugg rättvisa i sådana här frågor.

      För om jag skulle komma med motsvarande påpekande angående någonting som handlar om hennes person, ja, då tar det helt enkelt hus i helsike.

      Tänk själv vad som händer om en tjej tagit på sig sin favoritklänning. Och jag påpekar att hon hade varit snyggare i den andra klänningen, med annat mönster.

      Då skall ni veta att jag hade fått uppleva hela spektrumet av kvinnlig ilska.
      Eftersom jag helt plötsligt har gjort henne både ledsen och besviken.

      Trots att hon dagen, eller veckan, innan har gjort exakt samma påpekande om min skjorta.

      Så upplever i alla fall jag att det är när man är i ett förhållande…? Eller rättare sagt, när man umgås med tjejer, oavsett typ av relation. Och som sagt, jag Tror att det är vad Hasse pratar om?

    • Crazy8000

      Välkommen till kvinnlig omognad 😉

      Det bästa att svara när de dummar sig så är att aldrig låta henne komma undan. när de blir aggressiva är bara spel för gallerian för att få sin vilja igenom, dom börjar utveckla detta när de är mellan 5-8 år och päronen brukar går på skiten.

      När en kvinna säger du är en skit är när du står upp för dig själv och att hon inte kom undan med sin skit.

      Ställ en motfråga när en kvinna gör så mot dig vad hon tycker om du gör vad hon gör nu mot henne. kommer hon med dumheter att hon inte har något emot det, testa direkt om vad som helst som typ kläder säg något hon har på sig och välj något du tycker ser bättre ut på henne för vad ni ska göra. vissa försöker påstå att det är inte samma när det är. gå inte på det. de försöker bara gas-lightening dig (det är värre än a köra splaining emot någon).

    • Romantisk-tjej

      Skulle den lilla detaljen gör att någon inte vill ha en relation med en kvinna?

      Jag har aldrig klagat på min pojkväns kläder. Däremot har han frågat själv om han ska köpa den eller den tröjan, vilka av dessa jeansen sitter bäst o.s.v. Då svarar jag såklart efter bästa förmåga.

      Jag gillar när han själv väljer kläder för det är ju hans personlighet som kommer fram då. Han vet vad han gillar men han vill ändå ha min syn på vissa kläder och känner sig ”bortkommen” i vissa affärer o.s.v. Då ger jag en hjälpande hand. Han gör samma för mig. Han kan säga ”det där nattlinnet är verkligen din stil” och då frågar jag: vilken färg ska jag ta?

      Han kan gå in i många affärer innan han hittar skor som sitter bekvämt, det kan ta en timmar, men det är sådant man tål om man älskar varandra. Klart han ska ha ett par skor som sitter bekvämt, då får det ta halva dagen.

    • Hasse

      John G: Jo lite åt det hållet du tar upp. Det blir bara en kamp att leva med en kvinna. Sista gången jag var sambo, vilket verkligen är sista gången, så var hon arbetslös och då jag ringde hem från jobb och undrade om hon kunde fixa käk så kom det förlösande: ”Tror du att jag är din mor?”

      När jag kom hem bad jag henne packa väskan och dra. Hon är inte unik, de flesta kvinnor är för ”fina” för att ”passa upp” sin karl. Vad de ska göra mer än att måla naglar och prata med väninnor vet jag inte. Och jag orkar inte bry mig längre heller.

    • Dold

      JOHN G:

      Även om jag inte är sådan själv, så håller jag med om att jag oftare har hört en kvinna underkänna en mans klädval, än en man göra motsvarande av kvinnans, men jag undrar om det verkligen är det Hasse menar? Det låter lite för bagatellartat för att vara ett försök att ”göra om honom till kvinna”. Men då tänker jag att det kanske händer någon gång per år, inte varje dag. I så fall är det en helt annan sak, och då måste jag undra varför kvinnan i fråga föll för Hasse till att börja med, om hon lägger sådan vikt vid hans klädsel att hon måste kritisera allt han väljer att ta på sig.

    • Romantisk-tjej

      Jag instämmer, Dold. Kan inte tänka mig bli ihop med någon som har så hemsk klädstil att jag måste göra om honom.

      Däremot har jag hört någon väninna klaga på att hennes man sunkat till sig med åren medans hon själv fortfarande har samma stil och anstränger sig för att se fräsch ut.

    • Dold

      HASSE:

      Det du tar upp är väldigt intressant. Jag är väl medveten om att människor kan bli blixtförälskade och sambor inom en vecka, vilket betyder att de egentligen inte känner varandra, och då kan ju en sådan sak inträffa. Men om man har dejtat en tid och lärt känna varandra, så förstår jag inte hur värderingar och vad man är intresserad av, inte kommer fram innan man flyttar ihop? Framgår det inte på ett relativt tidigt stadium om en kvinna är omvårdande och mjuk, eller mest intresserad av sina naglar?

      Eller handlar det om det som John G skrev i en tråd; från en dag till en annan, förvandlas en underbar kvinna till en demon?

    • Hasse

      Dold: Människor av idag är lättpåverkade. Fokus saknas. Det som var viktigt idag är glömt i morgon. Minsta motgång kan inte hanteras. Listan kan göras lång. Den här tjejen var hur trevlig som helst och visade inga negativa tendenser. Det var varken blixtförälskelse eller hastigt beslut att bli sambos. När hon blev arbetslös rasade allt. Hon började fika med väninnor och sen var ”striden” igång. Att jag var den ende som drog in pengar var av mindre intresse. Men så fick hon också flytta hem till mamma igen…

    • John G

      Dold, Romantisk Tjej:

      Nu visade ni faktiskt prov på vad jag anser vara ett jätteproblem i relationerna mellan killar och tjejer. När Hasse, och sedan jag, tar upp någonting vi upplever som ett problem, så kallar ni det omedelbart för bagateller.

      Och det är någonting jag upplever gentemot tjejer på så många olika områden, när det gäller så otroligt många ämnen. Mina besvikelser är av någon anledning Alltid, Alltid, Alltid, bagateller.

      Samtidigt som jag förväntas ta minsta lilla besvikelse från tjejens sida på fullaste allvar.

      Sedan handlar det om att jag som kille är ”sunkig” när jag träffar och blir i hop med tjejen.

      Det handlar i stället om att tjejen helt enkelt har lite annorlunda smak. För även om mina kläder alltid är hela och rena, jag själv är fräsch och ren, så kan tjejen tycka att en viss färgkombination är snyggare än den jag har valt. Och det kan handla om närmast subtila skillnader. Som att hon tycker det hade varit snyggare med en mörkare röd skjorta än den nyansen jag har valt.

      Den här skillnaden är dock inte tillräckligt stor för att tjejen skall välja bort mig. Utan i stället börjar hon efter ett tag, när vi är lite mer etablerade, försöken med att stilla och försiktigt förändra mig.

      Och jag håller med, det kan tyckas vara en bagatell.
      Men, tjejen väljer ändå att påpeka den skillnaden. För hon vill att jag skall vara, enligt henne, perfekt.

      Och tro mig, efter ett tag slutar detta helt enkelt att vara bagateller. För när den ena bagatellen läggs på den andra, ja, då blir det till slut en ganska ansenlig hög med påpekanden.

      Och eftersom jag, enligt tjejen, inte har samma rättighet att göra påpekanden om henne, så börjar man till slut känna sig nedtryckt, bagatelliserad, överkörd, orättvist behandlad.

      Men, det är ingenting jag skall prata om. För som sagt, att jag i en relation känner mig orättvist behandlad, ja, det är ju också, enligt tjejen, en bagatell.

    • Crazy8000

      Det ni pratar om Kallas Womansplaining när kvinnor kör hur du ska med kläder, inredning, städning, matlagning, hur du ska bete dig, sköta barn. mer vanligt än Mansplaning där män brukar göra splaining.
      Omoget beteende. Dessa personer är egentligen inte mogna för ett förhållande.

    • Crazy8000

      När någon trycker ner dig så använder de också Gas-lightening. visar bara att dessa kvinnor har förlorat fighten innan de startade den men försöker vända det till en vinst.
      Gå inte på skiten.

      Svara bara med denna fråga när någon försöker göra som du beskriver så idiotförklarar du kvinnan på samma gång som du säger att hon ljuger.
      ”Vem försöker du övertyga?!”

      Denna funkar också och säger indirekt att hon är full av skit (Ljuger)(du tror inte på henne) med denna frasen.
      ”De säger hon!”
      Exploderar hon ska du bara skratta åt henne som om hon drog ett skämt som var jätteroligt förstärker hon ska du bara skratta ännu mer och kraftigare som om hon var ännu mer rolig ända tills hon släpper det hela.
      Hon kommer aldrig göra om det på dig någonsin på dig.

    • Hasse

      John G: Du sätter fingret på åratal av kvinnligt förtryck. Under hela min uppväxt har jag hört dessa gnälliga fruntimmer och män som vikt undan för ”husfridens skull” som det så fint hette. Inte ens som barn kunde jag se varför män stod ut med dessa hemskheter.

      Och jag står inte ut att umgås med ”tofflor” heller. Finns det något mer omanligt än en man som viker ner sig för sin kvinna. Tvi tusan. För vad undrar jag? Förr kunde jag ändå se att mannen vek undan för han kunde varken laga mat eller sköta hushållet. Så ser det inte ut idag. Det är som sat en kvinnofälla att ta hand om sin man och hushåll. Så jag säger igen till alla män: Vad ska ni med dem till?

      Jag behandlar kvinnor som jag behandlar män för det är så de vill ha det. Då blir det kvinnohat men så fungerar kvinnlig logik, och den har man bäst på avstånd.

    • Romantisk-tjej

      John G:
      Jag anser inget som bagateller om det är saker som gör andra illa. Då kan det inte vara bagateller. (för den personen som blir sårad). Vad man har mellan benen är helt oväsentligt.

      Min pojkvän har massor av issues, vill dock inte outa allt men jag kan lova dig att han är känslig för saker som går de flesta andra förbi, men jag gillar honom inte mindre för det. Och skulle aldrig göra slut med någon jag älskar för att han vill ändra småsaker som stör. Då justerar jag såklart det jag kan, till det bättre. Man är ett team, då sitter man inte i varsitt hörn och surar, utan jobbar för ett ”vi”. Strävan efter att ha det så bra det går TILLSAMMANS. Egot får läggas åt sidan.

      Det är oundvikligt att man anmärker på saker när man står någon så nära. Man ska inte gå och gruva på saker i hemlighet, utan jag tror det är bättre för båda att lägga korten på bordet. Men man lär sig snart HUR man ska säga saker, och det gäller att vara lyhörd för hur känsligt det är för partnern.

      Det kan vara en sak som är hur lätt som helst för den ene men oerhört känsligt för den andre. Att då säga att det är bagateller hjälper ingen.

      Att ändra saker måste båda vara beredda att göra om man ska leva tillsammans i många år. Däremot ska man inte göra våld på sin personlighet, men det är inte samma sak som att gå sin kärlek till mötes i något som är viktigt för just honom/henne.

      Om tjejen inte står ut med just de där skjortorna kan han undvika använda dem efter jobbet/på helgen när de umgås mer.
      Om killen inte står ut med att tjejen har så mycket smink, kan hon vara osminkad efter jobbet/på helgen när de umgås mer o.s.v.

      Tumregeln är att man sätter sig ner och pratar om allt som stör. Och hittar sedan en lösning som passar båda. Utan att döma.

    • Dold

      JOHN G:

      Det jag menade var, att några kommentarer per år om att mannen har fel skjorta på sig, inte låter som något slags illasinnat försök att göra om honom till kvinna. Och inte heller som tillräcklig grund för att kasta ut sambon, om förhållandet i övrigt är välfungerande och kärleksfullt. Det händer säkert att sambor slängs ut p g a felklämda kaviartuber, skidbackar i osten eller uppfällda toalettsitsar, men då är det väl snarare sista droppen i en relation som sedan länge varit på fallrepet, inte det enda problemet.

      Om någon i en relation kommer med ständiga påpekanden som sårar den andre, då är det självklart ett problem som ska tas upp och ventileras.

      HASSE:

      Män har i så gott som alla tider varit betydligt friare att göra sina livsval, än kvinnor har varit. Om en man upplever att han får göra eftergifter för ”husfridens skull” och det hotar hans välbefinnande, då kan han välja att lämna relationen. Att kalla fria män i västvärlden för förtryckta, tycker jag är en aning magstarkt.

      JOHN G och HASSE:

      Det vore intressant att veta, hur er idealkvinna ska vara. Hittills har ni pratat om två olika typer av kvinnor: de ni kan sexualisera respektive köpa sex av, och som jag antar inte är aktuella för en relation, och de som efter en tid börjar tyrannisera er och underkänna hela er existens. Finns det en tredje typ?

    • John G

      Dold:

      Jag vet verkligen inte. Finns det en tredje typ av tjejer?
      För kanske hade det varit min idealkvinna? Men för att svara på frågan om henne, så måste jag först bemöta det du och Romantisk Tjej säger om skjortor och smink.

      ”Om någon i en relation kommer med ständiga påpekanden som sårar den andre, då är det självklart ett problem som ska tas upp och ventileras.”

      ”Tumregeln är att man sätter sig ner och pratar om allt som stör. Och hittar sedan en lösning som passar båda. Utan att döma.”

      Alla mina samlade erfarenheter är då som sagt sådana, att så fungerar det bara åt ett håll.

      När tjejen har ett problem som stör henne, så skall det naturligtvis tas upp och ventileras. För att vi skall hitta en lösning som passar henne.

      När jag har ett problem som stör mig, så är det meningslöst för mig att överhuvudtaget nämna det. För enligt tjejen så är alltid alla mina problem bagateller.

      Så beskrivningen av min idealkvinna låter väl ungefär så här:

      Först och främst skall hon inte vara så omedelbart desperat efter den sexuella spänningen, kemin, attraktionen.

      För det andra skall hon verkligen både tro på, och leva efter, en anda av äkta, dubbelriktad jämlikhet och rättvisa mellan oss. Där ingen blir förminskad och bagatelliserad.

      Och för det tredje, är hon mörkhårig, blåögd och i princip ser ut som Alicia Vikander så mår jag inte dåligt av det 🙂

      Men samtidigt har jag inga krav när det kommer till utseende.

  14. george

    Det är därför sexsnacket i början på dejten går hem. Jag ändrade stil å blev drägg. Nu ligger jag rätt regelbundet med olika tjejer. Å singel ska jag vara för att jag vill vara det. Sen ska jag ta igen allt sex jag missade när jag var en snäll mespropp.

    Det är rätt konstigt. Det funkar att vara ett drägg 😆

    • ViraStina

      Precis som det funkar att spela lite våpigt kvinnlig, då. Det drar till sig betydligt mer manlig uppmärksamhet än att försöka ragga med hjälp av… tja, snällhet. Eller allmänbildning. Eller intressen. Eller talanger.

      Men å andra sidan är inte jag särskilt intresserad av de män som söker den sortens kvinnlighet, så jag tycker inte att jag missar just något.

    • Romantisk-tjej

      Samma här, vilken tur att jag inte intresserar mig för den typen av killar som beter sig dräggigt och ligger runt. Jag springer när jag ser en sådan…Blir äcklad och rädd.

      Men jag kan ju inte direkt säga att det har varit en fördel att vara en snäll, omtänksam, feminin, intelligent och skötsam tjej som söker en likasinnad. För då hade jag haft ett förhållande innan 45 års ålder. Det konststycket lyckades jag inte med.

    • Catwoman

      Får hålla med Romantisk Tjej och Virastina här. Det säkraste sättet att få mycket manlig uppmärksamhet som tjej är att vara/spela riktigt hjälplös. ”Åh, nej, det här klarar inte lilla jag, typiskt, jag som är så opraktisk…”. Det kan vara en anledning till att jag aldrig har haft så väldigt mycket framgång hos herrarna, jag har alltid tyckt att det har varit enklare att fixa saker själv än att be en kille om hjälp, och tyvärr känner de sig inte så behövda då… 🙁

  15. Andrea

    Bonde söker fru, det var inte snäll vs player. Båda var vänliga emot henne.
    Den hon valde bort var tystlåten, hade lågt självkänsla, lågt självförtroende , låg tillit till andra och förbaskat svårt att vara social och öppen och säga vad han tyckte och kände utan hon fått dra ur det ifrån honom gång på gång.

    Å hon kände uppenbarligen att hon hellre ville ha det mer direkta och mer passionerade.

    Snäll är inte problemet.
    Självkänsla och självförtroende däremot, å ev bagage ifrån tidigare förhållande däremot det spelar in.

    Erik valde ju även han den som var mest öppen med hur hon kände å med minst synligt ”bagage”, om än den med lite blödigare temperament.

    Sedan är det ju olika huruvida man söker ligg eller kärlek. Jag är betydligt mer kräsen vid kärlek än ligg.

  16. ViraStina

    Romantisk tjej:
    Jag tror inte att snällheten i sig är ett hinder för kvinnor. Det är det inte för män heller, oavsett vad de tror. Så länge de inte blandar ihop det med att vara mesig, trist eller intetsägande, förstås!

    Ingen letar ju en elak partner. Men grejen är att det inte RÄCKER med snällhet. Varken för kvinnor eller män. Det är snarare en grundförutsättning. Folk väljer inte den ”snällaste”. De väljer någon som är tillräckligt snäll. Utöver det, är det helt andra preferenser som gäller.

    Jag har haft några kortare förhållanden tidigare, samt ett långt äktenskap. Inte i något av dem, blev männen intresserade av mig för att jag var ”snäll.” De kollade in helt andra egenskaper.

  17. Romantisk-tjej

    Snäll är ett ganska menlöst ord tycker jag. Det säger mig inte så mycket.

    Däremot omtänksam, empatisk, inlevelsefull , sympatisk och generös. Människor som är sådana blir omtyckta av de allra flesta.

    • ViraStina

      Exakt! Vi kanske skulle börja med att definiera vad man menar när man säger att det inte lönar sig att vara ”snäll”?

    • Hasse

      ”Däremot omtänksam, empatisk, inlevelsefull , sympatisk och generös. Människor som är sådana blir omtyckta av de allra flesta.”

      – Och utbrända.

    • Nadine

      På vilket sätt är du en sympatisk o trevlig i kille? Så fort någon skriver negativt om tjejer stämmer du in i kören…jättesnäll kille hörru 😅😅😅

    • ViraStina

      Man blir knappast utbränd av att vara en empatisk, omtänksam och generös person. Däremot blir man lätt utbränd om man inte förmår sätta gränser runt sig själv, utan febrilt försöker anpassa sig efter andras krav.

      Men det går utmärkt att vara sympatisk på alla möjliga sätt, utan att för den sakens skull utplåna sig själv. Man måste hitta balansen där emellan.

    • John G

      Romantisk Tjej:

      ”Däremot omtänksam, empatisk, inlevelsefull , sympatisk och generös. Människor som är sådana blir omtyckta av de allra flesta.”

      Ja, men självklart. Det säger jag inte emot.

      Men sedan är det så också, att är jag allt det du beskriver, så är jag samtidigt ungefär som vaniljglass. Som också är omtyckt av de allra flesta. Men sällan någons favorit.

      Och jag har Aldrig varit med om att vaniljglass är någon tjejs första val, om det finns alternativ glass med mer riv och klös.

      Därför att vaniljglass skapar aldrig den rätta sexuella spänningen, kemin, eller attraktionen.

      Och tro mig, har man blivit bortvald av tjejer i nästan hela sitt liv, bara för att man vill vara den sympatiska, schyssta, omtänksamma killen, ja du, då blir det till slut så att man faktiskt skiter högaktningsfullt i hur många andra människor som tycker om en.

      ViraStina:

      Jo, man kan bli utbränd.

      För att vara empatisk, omtänksam, generös, är i de flesta människors ögon inte kompatibelt med att sätta gränser hur långt man vill gå för att hjälpa.

      För sätter man sådana gränser så anser inte din omgivning att du är just omtänksam och empatisk fullt ut. Utan i stället blir du beskylld för att vara egoistisk och okänslig.

      Och numera väljer jag faktiskt att vara egoistisk och okänslig gentemot tjejer. Och många killar också för den delen. För jag orkar inte längre vara omtänksam och generös, eftersom det gör att jag känner mig överkörd och utnyttjad. Eller utbränd om du så vill.

    • ViraStina

      John G:

      Nja, jag håller inte med. För jag har testat båda varianterna…

      Jag har provat den självuppoffrande snällheten. Att inte kunna säga nej på jobbet, ställa upp för alla, ta på sig välgörenhetsuppdrag, inte gnälla eller protestera för man vill ju vara snäll och duktig,… Och mycket riktigt – den snällheten ledde till utmattningsdepression.

      Idag kan jag säga nej. Jag kan protestera mot orättvisor – utan att gnälla – och jag är inte fullt så snäll och duktig. Men det är ingen som har beskyllt mig för att vara varken oempatisk eller okänslig. Tvärtom tycker de flesta fortfarande att jag är för snäll..! Att jag fortfarande tar på mig andras jobb och att jag säger ifrån för sällan.

      Men själv tycker jag att balansen funkar idag. Nu jobbar jag heltid utan problem. Och senast idag sade jag ifrån åt chefen att jag inte orkade ta på mig en sjuk kollegas uppgift. Chefen accepterade.

      Så funkade det inte för några år sedan, kan jag säga. Då hade jag blivit överkörd.

    • Hasse

      ”Och numera väljer jag faktiskt att vara egoistisk och okänslig gentemot tjejer. Och många killar också för den delen. För jag orkar inte längre vara omtänksam och generös, eftersom det gör att jag känner mig överkörd och utnyttjad. Eller utbränd om du så vill.”

      – Du måste vara min avlägsne bror. 💪 Tack för dina inlägg.

    • Romantisk-tjej

      Poängen är att man inte behöver vara antingen egoistisk eller hjälpa/ställa upp för alla.
      det finns mellanlägen!

      Och jag förstår inte hur man ställer om sin personlighet till att bli självisk och misstänksam om man inte är en sådan person. Det är lika illa som att säga ungefär ”alla tjejer kan dra något gammalt över sig” ”vad ska man ha fruntimmer till, de är bara till besvär” (som många killar uttrycker sig här) för att i nästa mening skriva att just de är så snälla mot tjejer.

      Även om saker tycks upprepa sig är det inte en definitiv sanning. Men det är just din världsbild, men den kan ändras. Om du vill. Man brukar benämna det selektiv perception.

      Jag är den jag är och kommer inte bli en b*tch bara för att jag behandlats illa av killar.
      Jag har ingen lust att bli bitter för att många av manligt kön svikit mig i åratal. Jag ser det bara som otur att jag träffat dem. Och jag var förnuftig som aldrig blev ihop med någon av dem. Men jag lever inte kvar i dåtiden så varför skulle dessa killar påverka mig nu? Jag skulle inte tillåta det. Livet är för kort för det.

      Min tro på kärleken har lett mig fram till en fin kille. Det tog många år. Men hade jag gett upp och tänkt att han säkert är som ”alla andra” jag träffat på hade jag aldrig gett honom en chans.

      Istället lade jag ifrån mig kritikern och såg på honom med nya fräscha ögon. Och för mig får han gärna ha sina fel och brister. Det har vi människor. Men jag älskar honom. Och det är en ynnest 🙂

    • ViraStina

      Tillägg:
      I mitt äktenskap kämpade jag tappert för att vara så snäll och uppoffrande som möjligt. Maken kände ändå att jag mest gnällde på honom.

      I min nuvarande relation sätter jag mycket tydligare gränser kring mig själv. Jag upplever aldrig att jag offrar mig. Ändå tycker nya kärleken att jag är lite för snäll och medgörlig.

      Och det är faktiskt inte dessa två karlar som är extremt olika varandra. Det är jag som har ändrat mitt sätt att uttrycka mig.

    • John G

      Hasse:

      Jag tror vi delar en hel del erfarenheter.

      Som att det helt enkelt inte lönar sig att försöka vara schysst, rättvis, hjälpsam, empatisk, mot andra människor generellet, eller tjejer i synnerhet.

      För man har absolut Ingenting för det.
      Ingenting överhuvudtaget.

      Utan i dagens egoistiska, hänsynslösa, känslokalla värld mår man bara dåligt av det.

    • Hasse

      John G: Nej, man har ingenting för att vara mänsklig idag. Det blir allt viktigare att klä sig i hård rustning för att överleva, och det kommer bara att bli sämre. Tyvärr.

    • John G

      ViraStina:

      Ja du, jag vet inte. Men kanske finns det en skillnad mellan dig och mig? Som baserar sig på att du är tjej och jag är kille?

      För det enda jag kan säga är att de gånger jag till en tjej protesterar mot vad jag anser vara orättvisor hon utsätter mig för, varje gång jag försöker sätta upp en gräns i vår relation, så blir hennes reaktion ganska exakt det Nadine ger exempel på längre ner:

      ”Va? Blir du utbränd av att vara omtänksam och gullig mot en tjej. Det är så jobbigt för dej alltså 😅 hö, hö lättare att säga att dom är hemska och klagar va? 😅 tur att vi inte går på date. Killar som muttrar om hur jobbigt all är går fett bort 😅man ska ha kul o trevligt o ställ upp i ur och skur, kom igen nu, be a gentleman! var lite gla o go!”

      Jag har alltså, enligt tjejerna, inga rättigheter att sätta gränser. Utan de kräver i stället att jag skall ställa upp i ur och skur, alltid vara glad och trevlig, för annars är jag ingen gentleman.

      Och är jag inte det, ja, då förtjänar inte jag heller att umgås med henne.

    • ViraStina

      Jag har svårt att tro att det handlar om någon könsskillnad, eftersom jag känner män som också har tänkt om vad gäller sätt att uttrycka sig. Och de lyckas inte sämre än jag.

      Men det är inte så vanligt att killar ens funderar över om de kan ändra sig på just den här fronten. De flesta män anser att de kommunicerar ”rakt”, och att om de inte når fram, så är det fel på omgivningen.

      Det är förstås möjligt att Nadine (eller vilken kvinna som helst) anser att du måste vara på ett visst sätt för att få umgås med just henne – men det gör ju inte dig maktlös. Du har precis samma rätt att välja att hon inte får umgås med dig.

      Jag vet inte hur många gånger män har förväntat sig att jag ska anpassa mig efter dem för att ens existera i deras ögon. Det går inte ens att räkna. Men grejen är att ju mer jag har försökt bli som män vill, desto mindre intressant har jag blivit. Inte förrän man står upp för sig själv och sina egna behov, möts man av respekt.

      Det gäller både kvinnor och män, och det är synd om det ska blandas ihop med att vara egoistisk, hänsynslös, ”drägg”, badboy eller liknande.

    • John G

      ViraStina:

      Jaha ja, då var vi tillbaka i ett gammalt välbekant mönster.

      Men eftersom jag inte orkar debattera detta längre, får min slutkommentar bli att du enligt alla mina erfarenheter bara har fel.

  18. Nadine

    Va? Blir du utbränd av att vara omtänksam och gullig mot en tjej. Det är så jobbigt för dej alltså 😅 höhö lättare att säga att dom är hemska och klagar va? 😅 tur att vi inte går på date. Killar som muttrar om hur jobbigt all är går fetbort 😅man ska ha kul o trevligt o ställ upp i ur och skur, kom igen nu, be a gentleman! var lite gla o go! Julen nalkas 🎄🎅

    • Hasse

      Ingen fara, Nadine. Du klarar inte av en riktig man ändå. Lyckat till och hoppas tomten kommer i år, eller du kanske träffar en man som ger dig ett kreditkort? 😂

    • Hasse

      Nadine; vet du inte vad en riktig man är så är det väl hemskt. Själv har jag tränat och ikväll ska det frossas i mat. Riktiga tjejer gillar att hålla i mig när åskan går. 😂💪 Puss på dig.

    • Hasse

      Nadine, jag är en riktig man som många tjejer har det jäkligt roligt med. Välkommen med din ansökan. 😂😎

    • John G

      Nadine:

      Tack. Tack Nadine.

      För just nu gav du ett exakt exempel på precis det jag pratar om.

      När jag blir trött på att du ständigt kommer till mig för att gnälla på alla andra skitstövlar du ligger med, som beter sig som svin och behandlar dig som skit, så sätter jag en gräns.

      Eftersom ditt ständiga gnäll får mig att må dåligt, jag känner mig utnyttjad och nedtryckt, så säger jag ifrån att jag inte länger orkar vara din gratisterapeut.

      Och då är din omedelbara reaktion som tjej:
      ”Va? Blir du utbränd av att vara omtänksam och gullig mot en tjej. Det är så jobbigt för dej alltså 😅 hö, hö lättare att säga att dom är hemska och klagar va? 😅 tur att vi inte går på date. Killar som muttrar om hur jobbigt all är går fett bort 😅man ska ha kul o trevligt o ställ upp i ur och skur, kom igen nu, be a gentleman! var lite gla o go!

      Vilket ju bara visar att du inte respekterar någon som helst form av gränsdragning från killar.

      Så återigen, tack för att du så tydligt visade på vad jag menar 🙂

    • Andrea

      Jag hoppar in här lite för jag blev väldigt nyfiken och förvirrad hur din sista kommentar här John G.
      Det låter som du och Nadine setts IRL?

      Eller menar du att hon skrivit många kommentarer i bloggen riktat till dig, där hon pratat om ex?

      Hade ju vart intressant med IRL-träff öht mellan folk i kommentarerna.

      För övrigt är det intressant det här med good/Bad Guy. Hörde diskussion på annan plattform över många killars kommentarer som ”Att vara snäll är värdelöst, satt hel middag och lyssnade på hennes problem men nåt ligg fick jah inte”. Det är ju inte genuin omtanke det direkt om man agera trevlig för att få något, inte för att man verkligen vill väl och bryr sig om personen.

      Å ja, det finns balans mellan stöddig skitstövel och dörrmatta, eller satmara å dörrmatta.

    • John G

      Andrea:

      Ja, visst låter det så när man läser kommentaren?
      Men nej, jag har aldrig träffat Nadine 🙂

      Jag försökte bara ge en målande beskrivning av hur det har fungerat för mig i mina relationer med tjejer, när jag är den schyssta, sympatiska, hjälpsamma, trevliga killen.

      Då blir jag nämligen omgående instoppad i tjejernas kompisfack. Och där får jag agera gratisterapeut åt dem.

      Det är mig de gärna kommer till för att gnälla på alla andra killar de ligger med. De vill gnälla därför att killarna beter sig som svin. Och behandlar tjejerna som skit.

      Och för att det inte skall uppstå några missförstånd nu, det är inte jag som definierar killarna som svin. Det klarar nämligen tjejerna av att göra på helt egen hand. Svin är alltså dessa tjejers definition och benämning på nämnda killar.

      Men det är också den typen av kille som tjejerna inte kan hålla sig ifrån. Utan gång på gång är det ”svin” de faller för och ligger med. Och gång på gång är det mig de kommer till för att gnälla på hur de blir behandlade.

      Och som avslutande fullständig förnedring kommer ju också allt som oftast frågan: Varför kan jag aldrig träffa någon Bra kille.

      Och till slut har jag tröttnat på detta. Jag har under några års tid försökt sätta en gräns gentemot nämnda tjejkompisar.

      Att jo, jag vill väldigt gärna fortsätta vara din kompis. Men jag Orkar inte längre vara din terapeut när det gäller killar. Det får nämligen mig att må dåligt.

      Och då har, varje gång, ungefär samma harang som Nadine skrev kommit från tjejerna. Att är man vänner så ställer man upp för varandra i vått och torrt.

      Och eftersom jag helt plötsligt vill införa restriktioner i samtalsämnen, så är jag okänslig och nonchalant, vilket gör att hon inte längre vill umgås med mig.

      Vilket är helt okej för min del. Jag har de senaste åren blivit av med alla mina tjejkompisar. Och jag saknar dem inte.

      Men samtidigt upplever jag fortfarande hur fullständigt meningslöst det är att försöka vara en bra kille.

      För ett tag sedan var vi ett gäng som var ute och käkade. Följt av ett besök på krogen. Vi var fem killar och tre tjejer.

      En av killarna kunde inte lämna tjejerna i fred. Och trots deras protester var han på och kladdade, smekte, pussade. Och nu var inte detta några svaga, lekfulla protester från tjejerna. De sade ifrån på skarpen, de var skitförbannade. Men killen skrattade bara bort deras protester och fortsatte tafsa, pussa, kladda.

      Vilket slutade med att jag till slut fysiskt tvingade ner honom i en stol och på skarpen sade till honom att Sluta.

      Och visst, även skarpa, allvarliga, protester Kan vara del av någon form av spel. Men sådant kanske man inte skall ägna sig åt i offentlig miljö när i alla i gänget är initierade i vad som gäller?

      Men i alla fall, nu visar det sig att trots att tjejerna var tacksamma mot mig just vid det tillfället, så är det ändå jag som har blivit utlämnad vid nästa festtillfälle. Och även nästa. Medan däremot den jobbiga killen som inte kan acceptera ett nej, utan som tafsar och smeker tjejerna trots deras protester, ja, han har vid båda efterföljande tillfällena blivit inbjuden till tjejerna.

      Nu har jag faktiskt frågat om detta. Jag var nämligen nyfiken på varför det blir så här? Och då visar det sig att visst, de Var tacksamma för vad jag gjorde. Men samtidigt vill de inte riskera att jag ställer till en scen igen nästa gång. Och dessutom är ju ändå den kladdande killen Rolig att umgås med, eftersom han i alla fall skrattar hela tiden…

      Och detta är faktiskt inte första gången en sådan här sak händer. För när jag är schysst och bra, så inte bara blir jag bortvald när det gäller sex. Utan det är väldigt ofta jag som inte heller får någon inbjudan till festen. Utan i stället prioriterar tjejerna killen som skrattar hela tiden, även om han samtidigt som han skrattar kränker dem ganska grovt.

      Så säg mig, varför skall jag fortsätta vara schysst och sympatisk? Nästa gång tänker jag nog i stället också tafsa och klämma på tjejerna. För det måste ju vara helt okej enligt dem, så länge jag bara skrattar tillräckligt mycket. Och det måste ju också garantera att jag blir inbjuden till nästa fest.

      Sedan tänker jag vidare så här:
      Fram till för ett par år sedan…? Fram till för Ett år sedan hade jag hållit med. Genuin omtanke innebär att man inte begär någonting i gengäld.

      Men samtidigt är det så här.

      Okej, tjejens största behov alla kategorier är att få lufta sina problem, vilket hon gör till mig på festen.

      Samtidigt är Mitt största behov alla kategorier att jag inte haft sex på väldigt länge. Jag är helt enkelt i behov av att ligga.

      Och om man nu, som Nadine säger, skall ställa upp för varandra i vått och torrt, ja, då måste ju det innebära att ställer jag upp och lyssnar på tjejens problem, vilket hjälper henne, så borde ju hon ställa upp för mig på motsvarande sätt och ligga med mig, vilket hade hjälpt mig.

      Eller?

    • Romantisk-tjej

      Killar som skriver här vill heller inte träffa en tjej som är bra. Vet ju att de finns, dessutom väldigt många jag känner som alltid blir svikna hur snälla de än är. (kanske just därför?) Jag är en varm extremt omtänksam tjej som blivit dissad av varenda kille jag varit kär i.

      Nu när jag är 45+, (det dröjde så länge!) har jag äntligen hittat en kille som älskar mig på riktigt. Han säger att jag är vacker, unik och att han vill leva resten av sitt liv med mig. Jag tror honom, för det känns genuint. Nu har vi snart varit ihop i ett och ett halvt år.

      Jag skulle aldrig lämna för att han inte är perfekt. Vill inte ha en perfekt människa vid min sida, vill ha en som är mänsklig. Om det blir gräl kan man faktiskt prata ut.

      Jag tror faktiskt killar som skriver här är både kräsna och alltid vill ha flyt och det får aldrig bli problem. Om man läser vad de skriver så fattar man att det inte är särskilt högt i tak för de tjejer de träffar. Så som de klagar..Förstår bara inte hur man kan göra det, dra ner allt som är kvinnligt i smutsen. Och sedan tro att en tjej vill ha just dem???

      Min pojkvän kallar sig inte feminist, men han har aldrig varit med om det ni skriver här. Han pratar aldrig skit om folk för att de har ett visst kön. Han är den mest jämlika person jag träffat.
      Han skulle aldrig sitta med något killgäng och skrävla. Eller hålla med andra killar för att passa in. No way! Han är för seriös.

      Han har aldrig någonsin märkt att killar har svårare att hitta en tjej. Själv behöver han inte göra någonting, tjejer har flörtat med honom när han gick på universitetet, de få gånger han gått ut på krogen, och de få gångerna han testade dejtingsidor behövde han inte skriva till en enda tjej, de skrev till honom.

      Hans killkompisar, grannar, kollegor som varit på dejtingsidor fick alla träffa tjejer. En blev seriöst ihop med en tjej för första gången, han har aldrig lyckats bli ihop med en tjej fast han är närmare 40. Nu har de varit ihop i över ett år. De letar gemensam bostad just nu.

      En killkompis till mig är tillsammans med en toppentjej. Stilig, rolig, kvinnlig, högavlönad, längre än honom (han träffar i stort sett bara tjejer som är längre) Hon har barn och hon är äldre. Och trots att han INTE gillar barn är han inte så kräsen att han säger nej till en bra tjej av den anledningen. De har verkligen roligt ihop och ses nästan varje dag. Tonårsbarnen har också träffat honom. De ska fira jul ihop hos hennes familj.

      Just den här killen hamnar oftast i kompisfacket. Men han gav sig inte..Han är positiv och rolig och skulle aldrig tala illa om tjejer. (Trots att han sällan får en tjej).

      Han gillar verkligen tjejer. Utstrålningen kan man inte dölja. Det går inte att låtsas. En kille som snackar massa sk*it om kvinnor, han träffar ingen bra tjej. Så är det. Det lyser lång väg.

    • ViraStina

      John G:
      Dina bekantas syn på vänskap och umgänge tycks sannerligen skilja sig från min och mina vänners.

      Jag känner inte igen att devisen ”ställa upp i vått och torrt” innebär exempelvis att man ska vara gratis terapeut på fester. Mina vänner – och jag själv – brukar förstås fråga varandra hur läget är, om vi ses på en fest. Om någon då är lite låg av någon anledning, brukar de svara ”Hm, inte så bra faktiskt, men det tar vi en annan gång! Nu ska vi ha kul!”

      Och så tar man den där terapisessionen vid annat tillfälle.

      För vi gillar ju att lyssna på varandras problem och vara stödjande, men det är inget som missbrukas på det vis som du beskriver. De som försöker utnyttja sina kompisar på det sättet, brukar benämnas energitjuvar. Och dem håller man sig noggrant borta från.

      Och att kladdande oförskämda typer får fortsätta figurera i sällskapet känns också helt obegripligt. Den gång en motsvarande grej hände i min bekantskapskrets (under studietiden för evigheter sedan) handlade diskussionen efteråt istället om ifall kvinnan han gav sig på verkligen hade moralisk rätt att ge kladdaren en rejäl örfil, eller om hon kanske borde ha nöjt sig med att skälla ut honom… Han dök dock inte upp fler gånger. Förstås.

    • John G

      ViraStina:

      Nu sitter jag och småler lite för mig själv. För någonting som slår mig att oavsett hur utförlig jag försöker vara i mina beskrivningar, så räcker det aldrig till 🙂

      Uppenbarligen måste jag börja skriva inlägg som är så gigantiskt långa att det mer kommer likna riktiga noveller.

      På festen är det ofta tämligen okända tjejer, nya bekantskaper, som försöker utnyttja min sympatiska, schyssta läggning till att ta upp sina problem. Och eftersom jag i grund och botten är För sympatisk, För empatisk, För hänsynsfull, så brukade jag gå i den fällan att jag försökte vara jourhavande medmänniska.

      Numera säger jag dock nej till dessa tjejer, som jag inte ens känner. Men på den tiden när jag fortfarande hade tjejkompisar, så innebar det också att anklagelserna direkt började hagla. Både från tjejen i fråga, och från tjejkompisarna. För plötsligt vara jag okänslig och hänsynslös.

      Tjejkompisarna däremot, de ville ju då gärna ta upp och prata om alla killar de behandlades illa av. Och det tog de också gärna upp när vi fikade. När vi var ute och motionerade. När vi satt och väntade på att filmen skulle börja på bion. När vi satt i bilen på väg någonstans. När vi var ute och käkade. När vi… När vi… När vi…

      Och många gånger var det också samma kille de ville prata om flera gånger. Därför att de kunde inte släppa honom. Trots att han, enligt tjejkompisarna själva, fortsatte att bete sig som ett stort jäkla praktarsle, trots att tjejkompisarna mådde skitdåligt, så kunde de inte släppa tanken eller begäret efter honom. Därför att han var ju sååå spännande. Det fanns sååådan kemi och attraktion mellan dem.

      Och ja, är man kompisar, eller ännu hellre vänner, då vill man precis som du säger lyssna på vännens problem och vara stöttande. Men samtidigt är det så här, till slut tröttnar man. Dels tröttnar man på det ständiga ältandet. Men till slut tröttnar man också på att ständigt hamna i denna situationen. Och det kan faktiskt gå så långt att man till slut känner sig utbränd av det ständiga tjatet och ältandet.

      Och när jag då försökte sätta gränser, när jag förklarade för tjejkompisarna att eftersom de ändå inte lyssnar på mig, eftersom det uppenbarligen hela tiden handlar om spänning, kemi, attraktion, och instinkter, så blev jag återigen beskylld för att vara okänslig och hänsynslös. Vilket fick tjejkompisarna att säga upp bekantskapen.

      Sedan enligt mina erfarenheter är det verkligen inte obegripligt att den kladdande, tafsande killen får fortsätta vara med i gemenskapen. Jag tror till och med att det är vanligare än ens mina erfarenheter säger att det är.

      För som jag förstår det är inte det viktiga att han kladdar, tafsar, ofredar tjejerna. Det viktiga är i stället att han skrattar hela tiden. För då är han ju i alla fall rolig att umgås med. Vilket gör tafsandet ganska oskyldigt och harmlöst.

    • ViraStina

      Nej, det är klart att en massa information alltid uteblir på ett diskussionsforum. Och så försöker man ändå se situationen framför sig, men får absolut inte ihop bilden.

      Detta med en kladdande typ – skrattande eller ej – som fortsätts bjudas in är precis en sådan grej. Respektlöst kladdande är illa nog. Ackompanjerat av skratt blir det ännu konstigare för mig. Lite galen clown, typ.

      Visst ser jag också att somliga kan vara mer närgångna än andra och komma undan med det (gäller båda könen!) men då har det också uppfattats främst som skämt, och därför inte mötts av nämnvärda protester. Då har det varit en flamsig, flirtig stämning i båda riktningarna. Mer jämbördigt.

      Men att folk säger ifrån och ändå inte respekteras? Att någon som antastar den ena efter den andra, tillåts fortsätta trots protester från övriga i sällskapet? Det är sådant som jag bara ser på krogen. Inte i mina privata sammanhang. Inte ens i ungdomen. Det betyder dock inte att det inte händer. I vissa kretsar kan man tydligen imponera på varandra genom att hälla ut dyr champagne i vasken också. Men om någon dök upp på en fest bland mina vänner och gjorde så, skulle alla tycka att det var sanslöst fånigt, och döma ut den personen som en fjant. I ett helt annat sammanhang skulle han kanske göra succé. Så det är svårt att sätta sig in i vad som uppfattas som acceptabelt respektive icke acceptabelt beteende i skilda kretsar.

      Sedan detta med kompisskap och hur mycket man ska ställa upp… Om du utstrålar ”terapeut-vibbar” kommer folk som mår dåligt och gärna vill prata av sig uppfatta det och söka sig till dig. De kommer ju inte börja försöka älta sina problem med sällskapets festprisse som är upptagen med att röja på dansgolvet. De märker ju givetvis var det är möjligt att få gensvar. Och då kommer deras enda intresse av dig vara just som biktfader.

      De vet det förmodligen inte själva. De går ju inte fram till dig med den uttänkta avsikten att utnyttja din snällhet skamlöst. De bara känner att ”oj, här är nån som är FÖRSTÅENDE!” Och så gillar de dig så länge som din välvillighet varar. Minskar du på den, kommer dessa personer mycket riktigt tycka att du plötsligt är väldigt okänslig och elak. För det var ingen äkta vänskapsrelation från början.

      Det gäller alltså att utstråla andra vibbar redan inledningsvis. För alla de andra, som är ute efter ett roligare sällskap än en terapeut den kvällen, de kommer ju inte dras till dig om det är den lyssnande förmågan som märks mest av dig. De kommer bara vara glada om du tar dig an partysänket så att de själva får ha kul.

      Min erfarenhet säger mig att om bekantskapen inleddes med att man försökte hjälpa någon med känslomässiga problem, då är det svårt att ställa om rollerna sedan. Då blir det aldrig en sund relation på lika villkor. Men har man en stabil vänskapsgrund att stå på redan som bygger på andra kvaliteter, då ska man ju dels kunna lyssna och stötta och vara tillfällig terapeut, och dels kunna känna gränsen när man inte längre bör tjata sönder sin vän med sina problem. Ge och ta. En balans, helt enkelt.

  19. Anette81

    Catwoman: Jag menar att han gjorde så att jag trodde i 2 månader att det kunde bli något. Han borde ha vetat tidigare om han inte ville något.
    Menar att jag inte fick chansen att visa att jag tycker att skulle passa bra ihop.

  20. Anette81

    Allt är mitt fel som vanligt. Det var jag som knuffade honom i armarna på en annan tjej. Det är mitt fel att jag var för på. Mitt fel att jag inte kämpade mer. Jag har gjort alla fel man kan. Hur ska man kunna leva med sig själv efter det? Det kan man inte. Jag saknar och längtar efter honom varje dag. Tänker på honom hela tiden. Och önskar att jag fick vara med honom och leva mitt liv med honom. Istället sitter jag nu ensam och kommer aldrig att få vara med honom igen pga mig själv. Kommer aldrig att förlåta mig själv för detta. Jag gjorde så att killen jag vill vara med försvann från mig och valde en annan pga mitt beteende. Som vanligt förstörde jag det jag ville ha.

  21. 00cosy

    ANETTE81 HÖR AV DIG till mig mitt användarnamn så ska jag ge dig lite tips o råd o stöd
    för det lär du behöva ingen här har fattat vad du pratar om ,

    • Hasse

      00cosy; varför berättar du inte här istället. Jag tror alla som har försökt hjälpa Anette; i mer än 1 år, hade varit så tacksamma för dina råd. Så kom igen.

  22. 00cosy

    Hasse du får väl fråga henne hon kom till min sida och pratade och jag hade ett handfast råd och tips till henne men det är mellan henne o mig och sen får du väl byta ut ko skrället mot ngt mer potent

    alltså inte Ferdinand kanske fernandito och du min gode man du lär inte ta emot ngr råd av mig i alla fall skrattar har inga att ge jag känner mig som den burleska riddaren av den sorgliga skepnaden don Quijote ala Mancha utan Sancho Panza hopplöst att slåss mot väderkvarnar

  23. 00cosy

    Hasse jag har bytt till en ny sen ett par veckor tbax 45år mer passande en gubbe på 60 år och dessutom riktigt fräsch för sin ålder och mjukaste talar med lugn tyst röst o kvinnligaste , motsatsen till bloggkvinnorna mkt allmänbildad hon har svart hår o bruna ögon i mina ögon pga av att hon etniskt är utländska men adoptivbarn en av dom absolut vackraste på hp vi pratar flera timmar om dan i mobilen morron o kväll ,,, hon har varit mer angelägen än jag men nu börjar jag bli intresserad på riktigt ,,men vi bor på flygavstånd från varandra ,, så det är ovisst att veta hur det går

    Därav så vet du nu att jag är helt ointresserad av anette men tyckte synd om henne o vi har inget gemensamt utöver det ha det gott polarn

  24. Robyn

    @ christian
    Har du läst Dan Josefsson & E. Linges bok ”Hemligheten”: från ögonkast till varaktig relation..? Intressant bok om anknytningsteori och relationer.


Kommentera

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)