tåg

Snökaos = flirttillfälle!

På många håll i Sverige har snön slagit till med full kraft och rört till så väl kollektivtrafiken som flyget. Men varför fokusera på det negativa? Som singel kan snökaos innebära att det perfekta flirttillfället uppenbarar sig!

Det krävs ofta något extra för att vi i Sverige ska börja prata med okända människor. En ”gemensam fiende” är alltid bra, som till exempel SJ. Man ser aldrig så många konversationer på ett tåg som när tåget är försenat och servicen obefintlig. Men det är inte bara ett klagande tåggrannarna emellan, utan efter ett tag inser många att det faktiskt är rätt roligt att prata med en ny person. Så varför gör vi inte det här oftare, alltså tar chansen att lära känna varandra i vardagen? Särskilt som singel, då skulle man ju ”slippa” att vara medlem på en dejtingsajt.

Mitt bästa exempel är just på ett försenat tåg, till Stockholm. Jag hamnade bredvid en tjej som var utbytesstudent och vi inledde med just prat om vädret. Men eftersom tåget var ruggigt försenat hann vi beta av väldigt mycket under resan upp till huvudstaden. Och det slutade inte där. På grund av snöstormen kunde hennes kompis inte hämta upp henne på stationen, vilket var ett problem då hon hade tre tunga resväskor att frakta hem i snöyran. Så när vi kom till Stockholm hjälptes vi åt med bagaget och vips stod jag i hallen hemma hos någon jag bara råkat sitta bredvid på tåget. Vi addade varandra på Facebook, men hann tyvärr aldrig ses eftersom hon skulle åka tillbaka till sitt hemland en vecka senare. Annars hade vi säkert styrt upp någo

Att ”flirta spontant” verkar många tycka är helt rätt. Men jag upplever ändå att det är få som gör det, vilket får mig att fundera på varför. Handlar det om en kultur, alltså att det är något konstigt att börja prata med okända? Eller är det modet som sviker oss, vågar vi inte ens försöka? Eller vill vi helt enkelt inte, vi kanske är så trötta på andra människor att vi inte vill bli störda i onödan?

Vad tror ni? Och vilka är era bästa tips på att inleda kontakter i vardagen? Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake.

dating


Det finns 17 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Peter

    Tåget går oftare i tid än de blir försenade.

    Men intressant att hp officiellt säger att verkligheten är bättre än sidan. Här sitter trots allt tre killar inloggade för varje tjej.

    Egen uppfattning om att stöta på tjejer i verkliga livet är att om hon är trevlig och lätt att ha att göra med är hon upptagen. Singeltjejer brukar vara otrevliga om man vågar säga hej. Eller snorkiga. Eller desperat klängiga.

    • george

      Peter

      Desperat klängiga är bara medelålders kvinnor. Unga tjejer håller sig undan eller som du säger är otrevliga o snorkiga. Dom unga töserna behöver inte göra nåt. Dom har gott om beundrare efter sig. Sen när dom blir äldre o beundrarna börjar sina det är då dom blir desperat klängiga.

    • Mll

      Börjar bli dags för Hp sammanföra dessa herrar med varandra tycker jag.
      Att ingen av dem gillar tjejer har inte undgått någon.Jag ser fram emot att få läsa en solskenshistoria på Hp om när George och Peter fann varandra.Dessutom delar ni redan samma intresse att skriva om hur vedervärdiga alla tjejer är..kanske ni tom kan författa en bok ihop

    • Elle_

      Jag vill i princip aldrig prata med en främling på tåget, speciellt inte någon flirtig man. Tycker det är helt OK att folk försöker ta kontakt (det kan ju till och med vara en trevlig gest) men det kräver ju lyhördhet vilket tyvärr inte alla besitter. Det värsta som finns är när någon envisas att fortsätta prata, oavsett hur många signaler en ger om att en helst vill vara ifred… Trist om man ska behöva bli oartig för att det ska gå in.

    • george

      MLL

      då kan du ju få till det med Virastina eftersom ni båda lever i en fantasivärld med lögner o annat. Virastina som påstod att dom mindre populära tjejerna aldrig fick uppmärksamhet. o vad sa virastina sen? Jo, en populär kille tyckte om henne o hon gillade honom. Alltså kan man säga där att snälla opopulära killar alltid hamnar sist. Inte ens de opopulära tjejerna vill ha dom.

      Sen tror både du o Virastina att ni är allsmäktiga. Både du och Virastina har varit med mig i min ungdom och sett allt. Allt jag skriver stämmer inte enligt er eftersom ni var där eller?

      Mina erfarenheter delar jag med Hasse, Peter, Johng och till viss del med Karl Inge. Det var gott o veta att jag delade samma erfarenhet som dessa herrar.

    • george

      Mll

      Den boken handlar om kvinnan som ser ut som 20år hela livet. En kvinna som tål sanningar om sitt kön så länge dom är bra. En kvinna som är för jämställdhet så länge det gynnar henne inte annars mm…

    • ViraStina

      George:
      Ojojoj, inte många rött där.

      Du missade att nämna att det inte är jag som har talat om för dig hur du har haft det i livet. Utan det är ju faktiskt du som hela tiden talar om för mig och alla andra kvinnor hur VI har haft det i livet.

      Till exempel hur det är att dejta som kvinna. Det vet ju du bättre än vi själva.

    • Peter

      Det är ju verkligen att inte kunna konsten att skaffa pojkvän när man bara sitter och surar. Eller är otrevlig mot folk.

      Bättring Elle, så träffar du nog också någon.

    • Elle_

      Peter: Jag har inga problem att träffa någon? Jag har avvisat rätt många män de senaste åren (obs vänligt och artigt och diskret)? Jag har en fritidssysselsättning som ger mig chansen att träffa och interagera med massor av folk, mest män. Men när jag reser vill jag vara i min egen bubbla (äskar att titta på folk, lyssna på musik, sitta och läsa eller titta ut genom fönstret, dricka te och bara vara) och jag har svårt att tro att det skulle kunna leda till något med en främling då jag ö h t verkar ha svårt att fastna för någon (man, och tyvärr är hetersosexuell). Jag gillar att vara singel så jag är inte jättepepp på att offra en massa tid och trist kallprat på någon minimal chans att träffa någon. Deal with it. Vi är alla olika.

  2. Romantisk-tjej

    Tack för att du delade med dig av din historia. Det verkade så trevligt. Just det här sättet att träffas gillar jag. Att man kan hjälpa någon gör ju inte saken sämre 🙂

    Jag har inte flirtat med någon på tåg vad jag minns, men pratat med flera stycken. Ibland hamnar man bredvid någon och då blir det ju bara konstigt om man inte pratar på en flera timmars tågresa. Och det gäller ju även om tåget håller tidtabellen.

    Jag minns att det vid en tågresa var en kille som satt bredvid mig och som jag säkert skulle kunna fika med på stan om vi bara hade bytt telefonnummer. Vi pratade under hela resan. Men jag tycker det känns pinsamt att fråga i det läget. Och jag har inte ju inte facebook.

    Jag har också undrat varför så få pratar med främlingar. Jag själv kan tänka mig att göra det om jag bara arbetar upp lite mod. Ett sådant tillfälle kan t ex vara på ett fik där någon sitter ensam utan att vara koncentrerad på något (man vill ju inte störa) Det skulle vara perfekt egentligen. Man slipper ju den eviga kampen att försöka boka en fikadejt för i det läget är det ju ”klappat och klart”. Men ändå har jag inte gjort det. Jag har alltid varit rädd för att de tror att jag är ute efter något skumt, att man inte är ”normal” på något sätt.

    Jag är blyg men jag har ändå tagit modet till mig och flirtat ibland. Ett sådant tillfälle var en kille i datarummet på ett bibliotek jag brukade besöka, innan jag själv hade internet hemma. Men intresset var svalt. Någon vecka senare såg jag honom igen och när jag sneglade på skärmen såg jag att han var inne på en gaysida…Då kändes det okej att han hade dissat mig 🙂

    Andra gånger har det visat sig att killarna var upptagna eller inte eller helt enkelt inte varit intresserade. Det ÄR verkligen svårt att ta kontakt spontant. Folk är så ovana med det och det är synd.

    Utomlands är det däremot mycket lättare. Men då är problemet att det är så långt bort för att det ska bli något. Jag fick kontakt med en trevlig kille i Irland som jag umgicks med i flera dagar och jag gillade verkligen honom. Väl hemma hade vi telefonkontakt men sedan rann det ut i sanden.

    Jag tror definitivt det är kultur men det kan också vara att man inte vågar. Rädslan för att bli avvisad och därmed ”bortgjord” är för stark.

    Jag har blivit trött på människor många gånger och bara velat vara ensam. Så kanske andra också känner.

    • Mll

      George :

      Nu har jag ingen aning om vart jag beskrivit mig själv som allsmäktig?
      Och korrekt jag har verkligen ingen aning om hur din ungdom såg ut..och du har ingen aning om hur min såg ut.
      Att du delar samma erfarenheter som nämnda herrar säger jag inte emot.Lika lite som ni kan säga emot att mig och mina kvinnliga vänner och kollegor delar ungefär samma erfarenheter när det kommer till nätdejting..dvs mycket dravel och snusk eller ren desperation och väldigt få seriösa och vettiga samtal.

      Men nu var det inte era erfarenheter jag syftade på utan det faktum att ni båda vädrar ert hat gentemot kvinnor i var och varannan tråd.
      Nu är det så att man föds till ett kön och att vara flicka,kvinna,dam,tant betyder per automatik att man tvingas hela livet stå ut med att en kvot pojkar,män,gubbar hatar en.Enbart utifrån ett kön det räcker.
      Tom Hp köper erat hat det är helt ok att ni vädrar det oavbrutet.

      Vad jag aldrig har förstått med dessa kvinnohatare ( du har själv skrivit att du hatar kvinnor ) är ..
      Varför gör ni er ens besväret att söka kontakt med kvinnor? Vad är syftet ? Vad är meningen?
      Och varför byter ni inte planhalva ?det går väl lika bra att dejta män ? Eller ?

  3. ViraStina

    SJ kanske kan göra ett reklamjippo till sommaren och efterlysa människor som träffats till följd av förseningskaoset den här vintern. Några måste det ju vara.

    Jag pratar ofta med främlingar. Det behövs inget kaos för min del, jag hittar anledningar ändå. Men kanske inte långa, utförliga konversationer. Ofta vet jag inte om jag stör. Många verkar vilja vara ifred med sina telefoner och stänga ute omvärlden. Då känns det lättare att bara växla några korta meningar.

    Det räcker dessutom för att isen ska vara bruten. Den som vill fortsätta prata då, gör ofta det. Annars brukar de kvickt återgå till sin mobilskärm igen. 🙂

  4. Dold

    En gång när jag var runt 20 och tog nattåget från Norrland till Stockholm, var det en något äldre man som minst sagt flörtade med mig. Han var väldigt trevlig, och påstod sig vara miljonär vilket jag tog med en nypa salt; vad gör en miljonär på ett nattåg? Innan resan var slut hade han friat till mig, och då blev jag övertygad om att han var en stolle. Jag avböjde artigt.

    Några veckor senare var det en artikel i tidningen om honom – med bild och allt – och det visade sig att allt han hade sagt till mig stämde; han var rik som ett troll! Jag är dock inte typen som gifter mig för pengar och någon passion kände jag inte för honom, så jag ångrade inte en sekund att jag tackade nej. Men det blev en kul historia och en bra erfarenhet! 🙂

  5. george

    Jag sätter mig alltid i den tysta avdelningen på tåget. Då slipper jag dom gamla tanterna. Hade det varit en söt ung tjej som ville prata hade det varit ok. Men det händer aldrig. Inte ens när jag var ung.


Kommentera