men-flirting

Sliskig eller social?

Vad är skillnaden på ett nyfiket samtal med en främling och på sliskigt raggande? Detta är något jag känner att vi behöver prata om! Jag är i en period i livet då jag går ut en del på krogen och där blir jag medveten om denna skillnad gång på gång. Det nyfikna samtalet får mig att öppna upp och bjuda in (oavsett attraktionskraft) medan raggandet har motsatt effekt.

Vissa personer trycks tro att det finns en hemlig formel för hur man bäst raggar. De försöker knäcka koden genom att köra på olika mer eller mindre beprövade “knep” för att lyckas i sin kärleksjakt. Tyvärr blir responsen ofta tvärtom. Likt en påstridig försäljare som försöker kränga sina produkter till en allt mer obekväm kund. Ju mer påträngande raggaren är, ju mer angelägen blir jag av att avsluta konversationen. Jag tror att det är därför vissa, framför allt tjejer, kan upplevas som dryga i dessa situationer. De kan snäsa av någon som tar sig modet att komma fram och säga att de “faktiskt vill vara ifred med sina tjejkompisar”. Det ÄR inte trevligt, men jag har gjort mig skyldig till exakt detta eftersom jag är allergisk mot framfusigt raggande.  Innan ni dömer mig nu så ska jag försöka reda ut skillnaderna mellan hederligt flirtande och sliskigt raggande. För i grund och botten är vi alla människor som söker kontakt och jag tror ingen har för avsikt att bete sig illa. Varken den som söker kontakt på ett klumpigt sätt eller den som ber om att bli lämnad ifred.

VARFÖR BLIR DET FEL?

  • Lika mycket självförtroende och glädjerus som alkohol kan ge oss, kan den också attackera vår sociala kompetens. Artiga, vältaliga personer kan förvandlas till sliskiga, patetiska, drumlar efter två glas för mycket. De känner inte av när deras “raggobjekt” börjar skruva på sig och de ställer sig ofta alldeles för nära, använder för hög röst och hänger inte med i samtalet. Varken (för) fulla tjejer eller killar är speciellt sexiga. Har du en tendens att dricka för mycket är mitt största tips att chilla med alkoholen om du vill flirta.
  • Försök att tänka att du är på en ny arbetsplats eller träffar kompisars vänner. Hur skulle du då prata och uppföra dig? Försök att överföra den här lättsamheten och “icke-raggiga” attityden ut på krogen. Tänk inte att du ska RAGGA, tänk istället att du ska försöka prata med och lära känna nya personer.
  • Killar som är väldigt “på” direkt får mig att misstänka att han skulle kunna gå hem med vem som helst som nappade. Jag vill känna mig utvald, inte som en fisk som simmat in i ett stort nät. Hur åstadkommer man då detta? Jo, genom att inte säga klyschor utan istället försöka hitta något med personen som du gillar och berätta det. Detta gäller i högsta grad även på nätdejting!

/Har du erfarenhet av detta, eller tips på hur man kan undvika att hamna i “slisk-fällan”? Jag är nyfiken! 

 

dating


There are 147 comments

Add yours
  1. Jag

    Inte för att vara sån Cecilia, men min erfarenhet av det här ute på krogen är att det där nästan alltid handlar om utseende… är han tillräckligt snygg så kan han bete sig hur sliskigt som helst men ändå nå i det närmaste 100% framgång… men om hon tycker att han är oattraktiv så spelar det ingen roll hur trevlig, seriös och social han än är, han kommer ändå att stämplas som sliskig av henne och behandlas därefter…

    • Elle_

      Inte för att vara sån, Jag, men tycker du att det är konstigt? Snygga/attraktiva människor kommer undan med mera, det är ju sedan gammalt. Tycker du själv att det är lika trevligt och spännande att bli raggad på av en riktigt het person, som av någon som du däremot inte attraheras av ett dugg?
      Hur seriös, trevlig och social en man är, kommer jag ändå inte att betala honom med min uppmärksamhet, min tid och/eller min kropp, om jag inte finner honom attraktiv. Det verkar så väldigt svårt för många män att ta in, detta att kvinnor faktiskt har rätt att själv bestämma om de känner för att prata med en man eller inte. Det är som att ni tänker att kvinnor har något slags skylighet att helt enkelt bjuda på sig själv och sin kropp till vilken man som helst som meddelar sitt intresse och inte är ett svin. Newsflash: så är inte fallet.
      Ibland vill kvinnor hellre umgås med dryga män än snälla. Precis som män ibland väljer bort snälla kvinnor. Det är varje persons eget problem om hen inte attraherar de personer hen intresserar sig för. Ingen annan människa har någon som helst skyldighet att hångla upp dig bara för att du själv anser att du är värd det.

    • Jag

      Ja du elle, du tar verkligen fram storsläggan här… vilka erfarenheter du har, vem som förvägrat dig rätten att välja själv vet inte jag… men inte är det jag i alla fall…

      Du rabblar ett antal rättigheter som både MÄN och KVINNOR har, läs noga att jag att jag även skrev kvinnor så du inte går igång på det också. 😉

      Jag skrev en kommentar till Cecilia med ett påpekande att det sällan är beteende som avgör om du ses som sliskig eller charmig… undantag finns givetvis.

      Resten är bara en massa antaganden från din sida, och ett och annat indirekt anklagande, vad du TROR att jag menade…

    • t

      Elle låter som någon som lever på sitt utseende och saknar personlighet. och därför dras hon till folk som är likadana.

    • Elle_

      Jag har iofs inte påstått något som helst om vad du tror och tänker. Det är ju ett antagande du gör…

    • Jag

      Du manifesterar ju ganska tydligt i ditt svar till mig vilka rättigheter du har och vem du “betalar med din uppmärksamhet, tid och/eller kropp”, vilka rättigheter du har och vilka skyldigheter du inte har.

      Newsflash: Jag är fullkomligt medveten och har inte ifrågasatt, vilka rättigheter/icke-skyldigheter män som kvinnor har i fråga om vem man ger sin uppmärksamhet tid, kropp, osv till… utan bara konstaterade (vilket du faktiskt bekräftar) att ute på krogen så är det sällan agerandet utan utseendet (attraktion VS oattraktion) som är avgörande om du ses som sliskig eller charmig.

      Ha en bra dag elle och njut av dina rättigheter och icke-skyldigheter… Dessa är jag numera helt införstådd med 😉

    • Elle_

      T: Haha, det var en storstilad analys. Nåväl, jag tänker varken bekräfta eller dementera. Vem jag är har noll relevans i en allmän diskussion om dejting och attraktion. Välkommen att avfärda allt jag skriver p g a hur du föreställer dig att jag ser ut! 🙂

    • Elle_

      Du får väl ta åt dig precis hur mycket/lite du vill? Det påverkar ju fortfarande inget av det jag skrev. Ha en bra dag, du med, tack! Jag är glad att du har koll på rättigheter etc.

  2. John G

    – Jag har alltid respekterat människors trygghetszon. Vilket gör att jag aldrig ställer mig för nära. Dessutom har jag inga behov av att höras i hela lokalen, vilket innebär att även när jag raggar så sker det i vanlig samtalston. Även om jag med betoningar och kroppsspråk kan få vissa ord att låta väldigt intensiva.

    Och jag menar, det är samma sak om jag är skitförbannad. Jag skriker inte och gormar på grund av det. Men intensiteten i mina ord får många människor att dra öronen åt sig.

    Men när jag gör så här heter det att jag inte är tillräckligt tydlig. Tjejerna upplever mig som tveksam eftersom jag inte vågar visa vad jag verkligen vill. Och de tror att jag pratar med dämpad röst för att jag är rädd för vad omgivningen skall tycka om det jag gör???

    Och när jag sedan ger den fysiska signalen, genom att exempelvis smeka över ryggen. Så följer jag inte upp det med att omedelbart bli för närgången. Utan jag inväntar tjejens reaktion, för att se om hon tyckte om det eller inte? Vilket åtskilliga gånger har inneburit att tjejen upplever mig som tveksam. Eftersom jag inte visar tillräckligt mycket driv och framåtanda. Och eftersom jag inte gör det, så får tjejen uppfattningen att jag egentligen inte tycker om fysisk kontakt.

    – Tänk inte att du skall ragga? Tänk i stället att du skall lära känna nya människor.
    Jo tack, finns det egentligen något säkrare sätt än just det för att ständigt bli betraktad som kompismaterial och inte pojkvän/älskare.

    För jag menar, det här tipset är ju exakt det jag ägnat hela mitt liv åt. Jag har genom att uppmärksamma tjejernas tankar och åsikter försökt visa dem att jag faktiskt är intresserade av dem som människor. Och inte bara deras kroppar.

    Men, att göra det skapar så mycket tvetydighet, tjejerna upplever mig som så obeslutsam, att de inte kan avgöra om jag raggar på dem, eller om jag vill vara deras kompis. Vilket får dem att välja den säkra utvägen. Och så drar de fram det trygga kompiskortet, för att vara på den säkra sidan.

    – Du vill känna dig utvald?
    Men jag menar, begär inte du väldigt mycket just nu?

    Nu kan jag i och för sig bara tala för mig själv. Men säg att jag kommer till en fest där det finns tjugo tjejer jag aldrig har träffat tidigare. Allihopa är väldigt snygga, trevliga, intelligenta, tilltalande på olika sätt. Alltså är jag likartat trevlig, på, positiv, gentemot allihopa. För att uppleva vem av dem det stämmer bäst med. Och då är hon helt plötsligt utvald. Men inledningsvis är ingen av dem utvald.

    Och allvarligt, kan du påstå att du gör annorlunda?
    För om du kommer till en fest där det finns tjugo killar du aldrig har träffat. Allihopa är snygga, trevliga, intelligenta, tilltalande på olika sätt, ja, handlar det då om vem av dem som tilltalar dig först? Han som först ger dig en uppriktig komplimang får dig att känna dig så utvald att du resten av kvällen bortser från alla de andra killarna?

    Nu Vet jag i och för sig inte? Men jag tror väl inte det?
    Vilket ju faktiskt innebär att du får ju ingen av killarna att inledningsvis känna sig utvald. Så hur kan du då kräva att en kille måste få dig att känna dig utvald?

    Sedan kan jag säga så här också, att de av mina killkompisar som genom åren varit mest framgångsrika hos tjejerna, är just de killkompisar som faktiskt skiter i att tjejen fräser åt dem att de vill umgås med sina tjejkompisar.

    För när killkompisarna skiter i det och gör ett försök till, ett försök till, ja, då visar de rätt driv och framåtanda, de visar självförtroende och beslutsamhet, de visar hur speciell tjejen uppenbarligen är. Vilket får henne att känna sig uppskattat och utvald.

    Och då skiter de helt plötsligt i tjejkompisarna och går hem med min killkompis i stället.

    Så näää…
    För mig känns det här mest som en lista på hur jag som kille skall förbli den eviga kompisen.

    • J.G

      Kort och gott, ta aldrig raggningstips från tjejer. Du kan lyssna på vad de säger sig vilja, och göra precis tvärtom. Men följ aldrig deras råd.

    • george

      Helt rätt John G

      Den där listan är enkelbiljett till kompisfacket. Jag har aldrig varit med om att en tjej väljer en snäll kille. Jag har däremot hört tjejer säga att dom vill ha en snäll kille och sen gått hem med en trubbelhunk alt kåkfarare.

      Sen dom enda kvinnor som visat intresse för mig har varit tafsande, sliskiga och vidriga medelålders kvinnor som inte visar nån respekt över huvud taget. Jag har aldrig burit mig dumt åt mot kvinnor. Alltid varit snäll, trevlig och go. Som tack har jag fått skit.

      Mina gangstrar till killkompisar har alltid haft många tjejer efter sig. En kompis till mig blev dumpad av en tjej. Tog en vecka sen hade han en ny tjej. En annan kille jag känner är gift och strular med tre andra kvinnor. Det uppdagades när han började strula med en fjärde tjej. Det var inte hans fru som var problemet utan en av tjejerna han strula med blev svartis. Hon gillade inte att han var “otrogen” mot henne. Han är en riktig skit och tjejerna älskar honom.

      Vara snäll? Det kommer jag aldrig mer att vara…

    • John G

      J.G:

      Det är bedrövligt att behöva säga det. Men du har helt rätt.
      För precis som du upplever jag att när tjejer ger dejting/raggningstips, så är det en extremt skönmålad bild av sig själva de beskriver. En bild som visar på hur sociala normer och samhället förväntar sig att de skall vara, inte hur de egentligen Är.

      Så alla rätt till dig, lyssna på vad tjejerna säger.
      Och gör sedan precis tvärtom.

      För det är hur man blir framgångsrik hos tjejer.
      Och blir ligget/älskaren/pojkvännen/sambon, eller vad man nu eftersträvar.

      George:

      Jo tack. Den har man som sagt varit med om vid åtskilliga tillfällen.
      Hur tjejer med lyriskt lysande ögon och andakt i rösten beskriver hur de vill träffa den sympatiska, trevliga, humoristiska, tillmötesgående, hjälpsamma killen. Som inte bara ser dem som kropp, utan som faktiskt behandlar dem som personer med en hjärna också.

      Men är det honom de går hem med från krogen eller festen?
      Är det den sympatiska killen som även uppmärksammar deras tankar och idéer de börjar dejta?

      Nej, nej…

    • ViraStina

      Ja, det är verkligen befriande att MÄNNEN är så äkta, så ärliga, så konsekventa, så icke-ytliga, eftersom kvinnor inte är det! 🙂

      En MAN skulle aldrig säga att han vill ha en trevlig, vettig, sansad tjej och sedan tråna desperat efter ställets dramaqueen – samtidigt som han klagar över kvinnor inte gillar “snälla” killar när hon försvinner med den där trubbelhunken! Han skulle aldrig dras till en färgstark kvinna som spelar på sin sexighet. Så enkla knep funkar ju inte på en kille!

      No way! Han ser naturligtvis genast till alla fina, inre kvaliteter som den där grå musen i hörnet har, och söker upp henne istället! För att inte tala om hur lycklig han blir av hennes försynta närmanden, ifall han mot förmodan inte skulle ha upptäckt henne själv!

      Ja se män – dem är det ordning på! De står för sitt ord och agerar aldrig i strid med vad de själva säger att de söker! 😉

    • John G

      Men ViraStina, som jag sagt tidigare, jag har aldrig varit nyfiken på, varit intresserad av, attraherats av, Män.

      Alltså vet jag Ingenting om, och intresserar mig inte heller för, hur en man hade reagerat om jag raggat på honom. Och jag skiter i det. För jag vill inte vara framgångsrik hos MÄN. Jag vill inte ligga med, bli pojkvän till, sambo med, en MAN.

      (Eller ville är väl ett bättre ord numera? För visst, jag Vill fortfarande vara framgångsrik och ligga med tjejer. Men pojkvän, sambo? Näää… Urrrk…)

      Utan vad jag skriver om, det är mina erfarenheter och upplevelser av TJEJER.
      Och därför protesterar jag mot det Cecilia skriver. För tro det eller ej, men allt det Cecilia skrev i sitt inlägg, är ordagrant exakt samma fullfjädrade, stinkande, skitsnack som tjejer har SAGT till mig i hela mitt liv.

      Men sedan, när det väl kommer till kritan, när saker ställs på sin spets, så GÖR inte tjejerna det de SÄGER.

      Och bara för att jag varit så dum att jag lyssnat på tjejer och trott på dem, bara för att jag i hela mitt liv har raggat på tjejer exakt så som Cecilia beskriver det, så har jag i princip Inga positiva erfarenheter och upplevelser av tjejer. Varken när det gäller sex, eller när det gäller romantiska/sexuella relationer. Utan det enda jag har, är en väldig, väldig, massa erfarenhet av att vara tjejers kompis.

      Sedan om du har problem med hur Killar reagerar när du raggar på dem, ja, men berätta om det då. För du skall veta att om du gör det, så kommer i alla fall inte jag att på ett närmast kategoriskt och aggressivt sätt påstå att du har fel.

      Jag kommer inte påstå att nej, nej, nu har du bara fel, så hemska är killar inte alls.
      Jag kommer inte påstå att ja, ja, självklart är det bara oss killar det är fel på, tjejer är ju naturligtvis ett under av logik och rationellt tänkande.

      För lika lite som jag är intresserad av hur en kille hade reagerat på om jag raggat på honom, lika lite är jag intresserad av att skönmåla killar.

      Utan vad jag i stället hade gjort om du beskriver dina negativa erfarenheter, det är att börja fundera på VARFÖR killar reagerar som de gör. Vad är det för fel på killar som gör att de beter sig som svin???

      För att killar beter sig som svin ÄR ett problem. På samma sätt som det ÄR ett problem att tjejer Säger en sak, och sedan Gör någonting helt annat.

      Och det första vi behöver göra för att kunna lösa dessa problem, det är att erkänna problemens existens.

      Nu har jag i och för sig Ett svar på frågan varför EN kille beter sig som ett svin. Även om det säkert finns många, många, fler svar.

      Och det är Varför JAG de senaste åren har betett mig som ett svin mot tjejer. (Märker du nu att jag inte ens är intresserad av att skönmåla mig själv? För jag erkänner att jag enligt Alla definitioner, tjejers egna, killars, samhällets, har betett mig som ett svin den sista tiden.)

      Och det är för att jag har lärt mig att tjejer är inte på minsta lilla sätt intresserad av att träffa den sympatiska, trevliga, tillmötesgående, respektfulla, hjälpsamma killen som Cecilia beskriver i sin text. För honom betraktar de bara som vek, feg, obeslutsam och tveksam.

    • ViraStina

      Men varför då framställa det som ett könsbaserat problem? Vi vet redan att män oftast dejtar kvinnor. Det behöver inte förtydligas. Framhäver man det som du och George gör, framstår det som att man vill betona att detta beteende minsann är kopplat till kvinnor. Som att det finns en distinktion mellan könen på den här punkten.

      Jag föredrar en annan nivå på debatten. En nivå där man ser likheterna och de gemensamma svårigheterna, istället för att aktivt begränsa analysen till att “kvinnor vill minsann ha skitstöveln”. Nej, det vill “kvinnorna” inte.

      Lika lite som “männen” vill ha dramadrottningen som ställer till scener. Även om jag naturligtvis kan hitta hur många bevis som helst för detta påstående och hur många vittnen som helst som stöder det, är det ändå ingen allmän sanning.

      Det finns nämligen män och kvinnor av alla sorter. Vissa vill ha ditten. Andra vill ha datten.

      Och alla dras med problemet att om man inte är tillräckligt snygg och spännande, så har man inga gräddfiler till dejtingmarknaden, oavsett vilket kön man tillhör. Varför polarisera diskussionen medvetet?

    • Romantisk-tjej

      Virastina:
      Jag instämmer! Varför hela denna tröttsamma diskussion om kriget mellan könen? Båda har ju uppenbarligen lika svårt att få till det och bli nöjda, eller hur?

    • ViraStina

      Romantisk tjej:

      Ja, John G skriver att tjejer tillämpar dubbelmoral. Att vi påstår att vi önskar oss snälla killar, bara för att det ska låta bra.

      Men den sortens dubbelmoral är precis lika vanlig hos män. Hela mitt liv har jag hört killar säga vilken sorts tjejer de vill ha. Sedan har de valt helt andra tjejer när det väl gällde. Helt enkelt av den anledning som Hope nämnde nedan: Det räcker inte att en tjej är snäll, omtänksam och fräsch.

      De egenskaperna gör naturligtvis inte att män automatiskt blir intresserade av henne. Men det betyder heller inte att alla män därför är falska och lögnaktiga, och egentligen vill ha en svinig, elak, ofräsch tjej.

      Och därmed tycker inte jag att denna diskussion handlar om kvinnors beteende, utan om människors bristande självinsikt i största allmänhet. Om man vägrar ta in att både män och kvinnor får kämpa med ungefär samma svårigheter när det gäller dejting, driver man bara ett principiellt könskrig.

      Grundproblemet är alltså inte att “kvinnor är ytliga och falska”, vilket jag tycker att George och John G anser, utan att alla människor – även män – slits mellan känslor och förnuft, mellan ideal och kemi, mellan långsiktighet och impulser, mellan instinkter och logiska bedömningar.

      För mig är det en ytterst märklig lösning att börja spela en tillgjord roll, för att försöka passa de personer som tidigare ratat en. Eller ondgöra sig över att halva befolkningen är “falsk”. Båda alternativen drabbar mest en själv. Det är betydligt bättre att lägga energin på att hitta någon av alla de personer som faktiskt passar en på riktigt istället.

    • Gwenbot

      Om en främling lade sina händer på mig under vårat första möte utan att jag inbjudit till det hade jag vänt på klacken och gått.
      Och nej det är inte mycket att begära att -få känna sig- utvald för den person man är. Visst, utseendet kanske är det du dras till först, anledningen till att du går fram till någon. Men därefter skall ett riktigt samtal kunna föras där man delar med sig av sig själv och tar in och gillar den andra människan.
      Komplimanger får mig också att dra öronen till mig, om de ges direkt utan en anknytning till ett samtal eller ett umgänge vi haft. Komplimanger är en form av manipulering, du säger dem med syftet att inge en viss känsla i den andra personen.

      Jag tror att du lite missat att tjejer i regel vill ha en kille som är en vän, men som de även är attraherade till. I alla fall om vi talar om något mer än ett engångsligg.

    • Crazy8000

      Både för mycket lika väl som inte för mycket begärt!
      De som brukar begära det brukar inte kunna göra det på motsatt håll. Då faller vi in i en spelare i det sociala kärleksspelet för två spelare, ensidig relation skapas.

    • Gwenbot

      Jag kan inte tala för andra, men jag blir intresserad av en man som har intressanta saker att prata om, som har en humor som matchar min egen tackyness, som förstår sig på sarkasm och som har egna intressen och idéer som kan kan diskutera. Jag vill lära mig av honom och jag önskar såklart att han kan ha något att lära av mig. Jag vill att vi skall klicka på ett socialt plan. Och lägger jag nog tid på en man för att komma dit så är han utvald ur mitt perspektiv. Det är få jag ger så mycket av mig själv och mina tankar till. Sedan vet jag inte om jag alltid förmedlar detta till vederbörande, men jag tror de vet det ändå.
      Och jag vill känna någon känsla av utvaldhet tillbaka. De som tycker att det är för mycket att begära skulle jag uppfatta som ytliga. Och ytlighet är inte attraktivt för mig.

  3. Elle_

    Vaddå “begär du inte väldigt mycket just nu”? Hon “begär” ju ingenting, hon tipsar ju bara. För att du ska kännas intressant för henne behöver hon känna sig utvald av dig. Även du har förhållningssättet att kvinnor bör skärpa till sig och helt enkelt se till att belöna de män som sköter sig med sin uppmärksamhet och sin kropp. Det är dock inte deras skyldighet, alls. Misslyckas du med att få kvinnan du uppvaktar att känna sig attraherad av dig är det ditt problem. Tycker du att de tips du får inte fungerar i verkligheten är det också ditt problem. Tro det eller ej, kvinnor ger dig inte felaktiga tips av ren ondska och illvilja. Antingen missförstår du de tips du får, eller så förmår du inte att hitta balansen, eller så fungerar inte tipsen på just de kvinnor du vill ha. Sånt är livet.
    Hur mycket du än gnäller här kommer inte halva mänskligheten plötsligt att magiskt förändra sig och snällt hångla upp de män som du tycker förtjänar det. De kommer att fortsätta att bli attraherade av de människor som attraherar dem och välja bort de andra, precis som du gör själv, får jag anta? Eller brukar du se till att göra research och sedan spendera kvällarna med att uppvakta kvinnor som är allra mest vänliga och genuina, oavsett hur de ser ut, klär sig eller för sig?
    Det enda du kan förändra är ditt eget beteende. Fungerar det inte till din belåtenhet; ändra det, justera dina förväntningar eller ge upp. Lägg bara inte ansvaret hos någon annan än dig själv (och ev gud, om du tror på någon sådan). Det leder ingen vart, det gör dig bara bitter, och bitterhet är inte attraktivt.

    • John G

      Vadå lägga ansvaret hos någon annan?

      Om du inte har tänkt på det så lägger jag helt och hållet ansvaret hos mig själv. Jag erkänner öppet och ärligt att jag tidigare var så dum i huvudet, så naiv, så utvecklingsstörd, att jag trodde på att tjejer SÄGER sanningen.

      I stället för att titta på vad tjejer GÖR.

      Nu har jag dock ändrat på det. Och i dag skiter jag högaktningsfullt i tjejers tankar, idéer, åsikter, kunskaper. Utan i stället går jag numera raka spåret mot sex när jag träffar en attraktiv tjej. Därför att det är vad mina erfarenheter visar mig är effektivast. Eftersom det, oavsett vad tjejer SÄGER, ger de mest positiva reaktionerna från dem.

      Och skillnaden är att numera blir jag inte tjejernas kompis. Utan i stället får jag ligga med dem. Så när jag fullständigt och högaktningsfullt skiter i tjejernas hjärna, så belönar hon mig med sin kropp.

      Och jag opponerar mig inte mot det. Jag protesterar inte mot att tjejer reagerar positivt på och attraheras av sex.

      Men, är inte det någonting ni tjejer lite högdraget och uppblåst brukar sitta och säga? Att killar som enbart och uteslutande tänker sex, som bara fokuserar på era kroppar, är svin. Medans den respektfulla, sympatiska “gentlemannen” även uppmärksammar ert intellekt.

      Så vad jag protesterar mot är inte vad som tilltalar er tjejer. Utan vad jag protesterar mot är att tjejer försöker skönmåla sig själv genom en massa gediget stinkande skitsnack om vilken typ av kille de vill träffa.

    • Hope

      JOHN G:

      Enligt din erfarenhet och ditt resonemang så bör jag nog då förutsätta att tjejerna står ut med mitt intellektuella utbyte fast de egentligen enbart vill åt min kropp?! 😉
      Helst av allt kanske de hade sett att jag knep igen och bara hade sex med dem?! 🙂

      Nja, jag tror kanske att du upplever det som mer effektivt att agera rakt på, men jag tror det är få tjejer som säger nej till kombon av bra fysik, estetiskt tilltalande drag samt ett intellekt som matchar.

      Men alla har vi väl olika erfarenhet. 🙂

    • John G

      Hope:

      Och jag säger inte emot dig.
      Om vi pratar om vilken typ av kille tjejer vill Leva med.
      Men jag pratar om vilken typ av kille tjejer Säger att de vill Träffa, kontra vilken typ av kille de tänder på och går hem med.

    • Hope

      JOHN G:

      Jag förstår! 🙂
      Jag menar dock att det går att vara både och för dem.
      Nu tog du ju i och generaliserade lite men som sagt, jag förstår vad du menar och kan inte säga emot.

      Ska man dra det riktigt långt kan ju jag tycka det är oförklarligt att så många livstidsdömda kvinnomördare, får kvinnor efter sig, för vissa så köar de ju.
      Så, ja vissa kvinnor kan verkligen dras till “bad boys”.

      Ofta tror jag dock det går att koka ner till att kvinnor precis som många av oss män, blir intresserade av motparter med driv, och i vissa fall (bad boys) så används drivet destruktivt.

    • george

      En kvinna väljer en alfahane eller “svin” Hon får bra gener om hon skaffar barn med honom. Problemet är att hon allt som oftast får fostra barnet / barnen själv.

    • Elle_

      Herregud John G: Jag skrev följande: “Även du har förhållningssättet att kvinnor bör skärpa till sig och helt enkelt se till att belöna de män som sköter sig med sin uppmärksamhet och sin kropp.”
      Du anammade det glatt. Nu kommer det viktiga: DET ÄR ETT VIDRIGT FÖRHÅLLNINGSSÄTT. LÄGG NER DET. Kvinnor är människor, deras kroppar är deras och ingen man bör ens vilja ha sex med en kvinna som ger sig till honom som belöning. Vill du ha tillgång till en kvinnas kropp får du se till att hon åtrår dig. Det rcker alltså INTE, jag upprepar: INTE, att var en snäll och trevlig kille som känner att han förtjänar att ta för sig av en kropp han valt ut. Du avslöjar dig och det är så sorgligt att jag skulle gråta om jag inte blev så arg. Skärp dig, snälla. Vi är hela personer och inte köttstycken för dig att bedöma och köpa dig rätten till.

    • John G

      Elle:

      Ja men självklart är det ett vidrigt förhållningssätt jag har gentemot tjejer nuförtiden. Det är jag den sista att säga emot.

      Men det fungerar.

      För i dag känner tjejerna den åtrån till mig som du pratar om. Trots att jag har ett vidrigt, äckligt, svinigt, förhållningssätt gentemot dem.

      Så att lägga ner det?
      Nej du, inte en chans.
      Aldrig i livet.

      Utan kanske skulle du i stället säga åt tjejer att sluta belöna svinen genom att ligga med dem? Och i stället börja värna om de trevliga, respektfulla, sympatiska killarna.

    • Elle_

      Om du får dem i säng så är väl alla nöjda? Varför ska jag be kvinnor göra något alls och för sjutusende gången _ger de inte sina kroppar till dig som belöning_, utan de går dig till mötes för att de vill det själva. Ni är båda hela personer och n har båda en sexualitet. Sluta tänk att kvinnor är en samlad massa av köttstycken om du vill bli mindra bitter. För den inställningen lyser igenom och påverkar det bemötande du får.
      Vilket är ditt problem? Om du får kvinnor till sängs men inte hittar någon att ha en långvarig relation med, får du väl justera dina skills så att du blir tydligare med vad du är ute efter. Bara du som kan påverka det. Vi människor är komplexa och som du fått berättat för dig flera gånger fungerar män som kvinnor i det fallet också, de använder inte direkt logik och analysförmåga när de gör sitt urval på krogen – helt oavsett vilken sorts kvinna de påstår sig vilja träffa för ett långvarigt förhållande. Skärp dig med dina anklagelser om dubbelmoral. Såvitt jag vet är du en vuxen man och det klär dig inte att älta att människor är människor (=kvinnor är falska hycklerskor och äckliga köttstycken som du avskyr men ändå prompt måste få i säng) i inlägg efter inlägg efter inlägg….

    • Romantisk-tjej

      Nej jag fattar inte heller varför det är så intressant att älta att man får tjejer i säng genom att bete sig som ett svin mot dem. Bra för dig John G, om det funkar för dig, varför klaga?

      Jag är bara glad att min kille är seriös och aldrig någonsin frivilligt skulle hoppa i säng med olika tjejer. Jag inser vilken tur jag hade som hittade en kille som bara kan ha sex om han älskar tjejen.

      Att han aldrig sexualiserade mig är en av många anledningar till varför jag började intressera mig för honom – även om vi bara var vänner till att börja med. Det var han – som respekterade mitt intellekt och min person – som fick bryta mitt långa celibat. Vilket var en mycket stor sak för mig att göra. Ingen annan har lyckats med det konststycket under många år. Och det blev dessutom väldigt bra, jag har aldrig känt mig så bekväm med någon tidigare.

      Jag har blivit sexualiserad så länge jag kan minnas och alltid avskytt det. Det är ett säkert sätt för att få mig ointresserad. Jag hyser noll respekt för dylika killar. Jag valde ensamheten framför än att vara i närheten av den sorten.

    • John G

      Elle, Romantisk Tjej:

      Därför att jag Vill inte behöva bete mig som jag gör i dag. Jag tycker om sex, jag vill ha sex. Men samtidigt vill jag inte behöva bete mig som en outvecklad apa för att uppnå det. Jag vill inte behöva behandla tjejer som en samlad massa av köttstycken för att det skall hända.

      Men eftersom det uppenbarligen är det enda som kan åstadkomma skillnaden mellan åtråvärd och kompis, så blir jag väl tvungen att fortsätta bete mig som en neandertalare.

  4. Norrland

    Allt handlar om presentation. Om du är snygg kan du komma undan med lite vad som helst, då spelar det inte riktigt lika stor roll hur många sociala faux pas som man gör. Ringaren i Notre Dame var inte hatad för att han var dryg på en fest, och vampyrerna i Twilight är inte populära för deras romantiska sätt att förfölja folk. Nej, om Twilight-vampyrerna hade haft puckelrygg hade det inte blivit fyra kärleksromaner. Då hade det blivit polis och socialtjänst.

    Det handlar mer om personen man pratar med än om en själv. Det är lite slump hur det tas emot. Jag tycker inte det funkar att säga “alkohol sabbar allt, ragga inte, var inte för på”. Det funkar inte så. Folk reagerar positivt och negativt på olika saker. Jag känner en kvinna som blev tillsammans (ganska långvarigt) med en karl som inledde en konversation med henne genom att skrika “Nummer, slyna!”. Hon tyckte det var kul och charmigt. Jag kan garantera att det finns de som ringt polisen för mindre; men han var snygg, så då var det “kul” och “charmigt” istället.

    Men det är bara gnäll om jag kritiserar utan att bidra med lösningar, så här är några tips som jag tycker funkar bättre:
    – Ta seden dit du kommer. Om du är på en vinprovning passar det bättre att spontant slå upp en diskussion om druvfuktighet, snarare än att luftjucka och se slug ut. Om du är en efterfest är det mer okej att försiktigt fråga den söta tjejen i AC/DC-sweatpants om en kram, snarare än om du frågar om det på en parkering utanför ICA klockan två på morgonen. Känn din publik, känn din lokal, anpassa dig.
    – Om du är kvinna; var unik. Vi kollar på er hela tiden ändå, om du sticker ut på något vis kommer vi kolla på dig mer. Folk kommer att uppmärksamma dig, och om du vill ha den uppmärksamheten så är det bra att sticka ut. Om du inte vill ha uppmärksamhet så är det bara att ta på sig kompisgängets kamouflage och smälta in i bakgrunden. Om du vill ragga behöver du bara (Gud förbjude) ta initiativ och prata med någon. Jag kan rekommendera karln som står några meter från baren och kliar sig i huvudet, fundersam över varför i helvete han tyckte det var en bra idé att gå ut istället för att anmäla sig som frivillig kattvakt till den där halvbekanta grannen som skulle bort över Valborg.
    – Om du är karl; var snygg. Om du är ett brinnande godståg, som jag, så blir det svårt. Är du snygg får du göra mer övertramp och folk kommer se det som charmigt och “eget”. Om du är ful så är allt du gör ett resultat av en dålig karaktärsegenskap.
    Snygg karl som viskar i ditt öra: “Fan vad hett!”
    Ful karl som viskar i ditt öra: “Hur fan kom du så nära? POLIS!”
    Så om du är ful har du en mycket jobbigare uppförsbacke framför dig; du måste tåtrippa på äggskal i sociala sammanhang, för om du gör något fel kommer dina sämsta sidor att bli bedömda. Damned if you do, damned if you dont. Samtidigt, om du är för försiktig, så kommer ingen bry sig om dig. Då hamnar du några meter från baren, kliandes dig själv i huvudet, undrandes varför du tyckte det var en bra idé att gå ut istället för att anmäla sig som frivillig kattvakt till den där halvbekanta grannen som skulle bort över Valborg.

    Dejting är skitsvårt, och det finns inga bra tips som funkar alla. Det funkar olika, och de tips jag skriver har funkar olika bra i olika sammanhang.

    • Romantisk-tjej

      När jag var ute var det alltid den ensamme killen i hörnet jag tog kontakt med. Jag skulle aldrig våga att gå fram till ett högljutt killgäng. Dessutom väcker den ensamme killen min nyfikenhet. Och chansen är större att jag kan lära känna en ensam person än någon som är ute med sina kompisar.

      Om en kille blir närgången tycker jag det är äckligt oavsett hur han ser ut. Jag attraheras sällan av killar som är framfusiga ö h t, så tyvärr kan utseendet inte väga upp. Ofta ser jag redan från början om en kille har integritet.

      Utstrålning, blickar och kroppsspråk samt stil säger mig tusen ord, till att börja med. Och den framfusiga, oanständiga,”tjejmagneten” har ofta inte de attributen jag föredrar. Jag tycker mer om de mystiska typerna 🙂

    • Norrland

      RT: Ska komma ihåg det nästa gång jag står där och undrar varför jag tyckte det var en bra idé att gå ut istället för att anmäla sig som frivillig kattvakt till den där halvbekanta grannen som skulle bort över Valborg.

    • ViraStina

      Jag vill tillägga lite här:

      Om du är kvinna och vill ha ett ONS: fråga vilken karl som helst som tror att han är ful.

      Om du är kvinna och söker en seriös relation: var snygg, kvinnlig, flirtig, passiv, smal, välklädd, smart, sexig, rolig, framgångsrik, ödmjuk och allmänt välanpassad, samt ha “lagom” krav själv.

      Sign. Realist. 🙂

    • Norrland

      Virastina, det gäller samma sak för män, fast i båda fallen. Lägg till “ha ambition” på listan, samt “allergifri” och (som jag fick höra nyligen) “spela ett instrument, helst piano”. Det är en jäkla massa cirkuskonster vi måste kunna (män och kvinnor) för att någon ska tycka om oss känns det som, inte sant?

    • ViraStina

      Norrland:
      Jodå, jag ser faktiskt väldigt få skillnader mellan könen på den här punkten.

      Både män och kvinnor måste balansera på en hårfin gräns mellan att vara så diskreta och försynta att de blir tråkiga och placerade i kompisfällan, eller att bli för påflugna och därmed betraktade som desperata, äckliga och patetiska.

      Gränsen tycks heller inte löpa likadant för könen. Bäddat för missförstånd, med andra ord.

  5. Kristina

    Norrland
    Nej, det är väl klart att ingen ser att du ställer upp som kattvakt just då! Men jag är ganska säker på att du som person, kommer att få utdelning en dag, om du kan och orkar stå för dig själv och dina värderingar!

  6. Hope

    Då feminismens baksida (extremfeminismen), alltså vissa kvinnors förkärlek till att påtala patriarkalt förtryck oavsett område, genererat en ohämmad, samt osaklig kritik gentemot oss män så har jag upptäckt att jag förändrat beteende generellt.

    Och då menar jag inte att jag på något sätt varit ute och raggat sliskigt tidigare heller.

    Men när man dagligen som man anklagas för “mansplaining”, “manspreading”, sliskiga blickar, framfusighet etc, etc, så har jag helt enkelt helt slutat bemöta kvinnors blickar.

    Åker jag kollektivt så vet jag att si och så många kvinnor ägnar mig ett par ögonkast då och då, och för att inte riskera att kränka någon, så vänder jag numer konsekvent undan blicken, jag låter även bli att le tillbaka när de ler mot mig.

    Obs! Detta får mig förmodligen att framstå som en otrevlig skitstövel, men hellre det än att eventuellt bli anklagad för div dumheter.

    Vill kvinnor nuförtiden mig något, så får de kliva fram och i stort sett bokstavera det för mig.
    Detta innebär inget annat än att kvinnor får kämpa än hårdare än vanligt för att få någon som helst respons från mig, vilket alltså inte drabbar mig då de fortfarande är intresserade.

    Men det är grymt tråkigt att vissa dragit debatten så långt så att vissa av oss män fet-tröttnat och nu måste framställa oss som bra mycket mer otrevliga än vad vi är.

    Så skulle du få upp ögonen för en man som mig ute någonstans så behöver du inte oroa dig för att jag ska vara sliskig, jag skulle ignorera dig fullständigt precis om alla andra kvinnor.
    När du väl initierat kontakta, alltså kommit fram, presenterat dig och förklarat ditt ärende/motivet till varför du kontaktar mig, ja då kan jag vara hur trevlig och charmig som helst, men du skulle få kämpa för att få mig att visa det.

    Så vad är min slutledning, jo ni kvinnor kommer i framtiden få kämpa duktigt för att ens få någon som helst respons, och kommer behöva oroa er mer för ointresse från vissa av oss män än för att någon ska ragga på er.

    Och det kanske är just vad ni önskar, allt skuldbeläggande kanske är till för att ni vill bli ensamma om att ta initiativ gällande att träffa någon, om så är fallet som får jag gratulera, det blir nog mer så i framtiden.

    För övrigt så är bla det mest genomskinliga och tråkiga när kvinnor raggar på en på gymmet, “ursäkta, har du koll på hur den här maskinen fungerar?” -Ja, du gör så här och så här, varsågod”
    “Tack, finns du på *insert valfri dejtingapp*?!

    Wtf?!

    Sämst var nog tjejen som efter 2-3 veckor på nytt försökte med mig och då glömt bort att hon på nytt frågade om exakt samma maskin/övning som vid senaste tillfället.

    Finns säkerligen en massa män som beter sig som praktarslen socialt, men kvinnor ligger nog generellt på samma nivå.

    • Norrland

      Det här är en sund reaktion. Jag förstår precis varför du tycker som du gör. Jag kan inte räkna antalet gånger jag blivit socialt attackerad för något någon annan påstår sig ha uppfattat mig göra. Det är en smärtsam verklighet, men det är såhär många män uppfattar socialt umgänge. Jag håller inte med på alla punkter, och jag kan inte säga att jag är likadan; men jag förstår precis varför du tycker som du gör.

    • J.G

      Jag brukar också undvika att titta på alla “attention-whores”, njuter av att förneka dem min blick. Jag hoppas de får ännu sämre självförtroende, men jag vet att så inte är fallet.

      Min bitterhet kommer bara att gå ut över mig själv…

    • Norrland

      Okej, J.G, tycker du tar ett steg för långt här. Gillar inte riktigt den där attityden, det är på gränsen till att vara direkt nedlåtande.
      Att vara bitter är en sak, men kom igen.

  7. Elle_

    Naw, så otroligt synd om er män som inte får glo på, objektifiera och hångla upp valfri kvinna mot hennes vilja (iaf inte utan att få mothugg) längre….

    • John G

      Det är faktiskt mer synd om er tjejer som går miste om alla gediget sympatiska, trevliga, humoristiska, fantastiska män. Eftersom ni i stället väljer att uppmuntra och belöna svinen med era kroppar.

    • Elle_

      JG: Min kropp är inte en sak eller en belöning. Vänligen uppdatera din medeltida kvinnosyn.

    • Hope

      ELLE:

      Om din kommentar var ämnad för mig så blir min motfråga; är du läskunnig?
      Jag skrev att jag inte påverkas av det då kvinnor av olika anledningar ändå söker upp/initierar kontakt med mig, så har det alltid varit och jag misstänker att det inte kommer förändras.

      Och ditt snack om att “hångla upp kvinnor mot deras vilja” antar jag är taget från dina fantasier för jag har inte sett någon förespråka det beteendet här?
      Men jag har iofs inte läst samtliga kommentarer.

      Nu tänder jag inte på och har aldrig tänt på, att göra något mot kvinnas vilja så det är inte något jag kan relatera till, men du borde väl kanske inse att om kvinnor dras till en oavsett så verkar tvång ganska meningslöst eller?!

      Kort sagt, dina kommentarer känns inte speciellt valida i sammanhanget.

      Vem har påstått att vi män tycker synd om oss? Det enda som skiljer sig för min del, är ju att jag instinktivt tittar bort, ignorerar kvinnor till dess att de mer eller mindre står väldigt nära och tydliggör vad de vill.

      Så det är ju bara att det blir mer ansvar för eventuell kontakt, som landar på tjejernas axlar, kontaktar mig gör de ju fortfarande.
      Så varför skulle jag tycka synd om mig själv som man?!

      Och kom inte dragandes med objektifieringen och att glo…
      Jag har aldrig någonsin varit i närheten av att betrakta en kvinna ute i offentligheten/samhället lika ingående som kvinnor generellt betraktar mig som man.

      Jag har skrivit det vid något tillfälle innan, men gör det igen.
      Räcker ju att man på sommaren ger sig ut på en löprunda så tutas det, hejas, kommenteras och flörtas när man möter tjejer/kvinnor, ett beteende som jag som man inte skulle visa upp.

      Skillnaden är att jag alltid låter det passera utan att varken gnälla, skälla, kalla dem objektifierande eller liknande.

      Ganska ironiskt att vissa kvinnor skriker sig hesa om objektifiering, men tycker sig samtidigt ha rätten att spana in mig som man, samt skrika utseendekopplade kommentarer, vissla osv.

      Löjeväckande är vad det är.
      Och ni är i er fulla rätt att välja att vara osynliga, att ingen får betrakta er, men bli inte förvånade när vissa av oss män anpassar oss och ignorerar er helt.

      Det måste väl vara optimalt, har du riktig tur så kanske det går så långt så varenda man tittar bort och vänder sig om när du kommer in i ett rum eller en lokal,
      Då kan du ju andas ut och slippa känslan av objektifiering, och männen slipper risken att kränka dig genom att bemöta din blick eller liknande.

      Helt ok för min del, min poäng var att jag anser att den sortens samhälle känns ganska tråkigt, men att jag uppenbarligen inte blir lidande av det.
      Varför, jo för när kvinnor blir sugna på en viss man så kvittar det hur mycket politiska agendor och egna övertygelser de proklamerar, köttets lust trumfar allt annat (ja eller rättare sagt köttets lust tillsammans med en intellektuellt nyväckt intresse).

      Summering: Det är inte vi män som drabbas av att vi inte längre kan bemöta blickar eller råka titta på en kvinna utan att riskera mindre smickrande epitet, vi anpassar oss.
      Ni däremot som kanske är vana vid och eventuellt förväntar er att mannen tar initiativ, ni får mer att göra när ni märker att männen ni vill attrahera, ignorerar er.

    • ViraStina

      Själv hade man ju önskat i ungdomen att män vore mer positivt inställda till aktiva kvinnor som tar initiativ. För många av oss hade det varit en fördel om initiativförmåga och driftighet hade räknats som kvinnliga dygder…

      Detta är dock en av flera faktorer som jag tycker har blivit bättre med stigande ålder. Det är betydligt svårare att skrämma bort medelålders män enbart genom att visa framfötterna.

      Men som med alla andra förändringar i tillvaron, finns det vinnare och förlorare i allting. Vissa tjejer kommer få problem om killar slutar ta initiativ. Andra tjejer kommer vinna på det.

      Vissa killar kommer själva vinna på att ligga lågt med att ta initiativ. Andra kommer förlora på det.

    • Romantisk-tjej

      Håller med dig Virastina! Jag har alltid tagit initiativ även när jag var väldigt blyg. För jag vill aldrig missa en enda chans. Om en kille verkade intressant hittade jag alltid något sätt att få prata med honom. Men det slog aldrig väl ut. Driftiga kvinnor är inget killar vill ha.

      Jag tog många initiativ till träffar på dejtingsidor. Och hade skiftande ideer om vad man kunde göra. En tjej som är sådan ses som desperat eller att det måste vara något fel på henne “varför skriver du till just mig” ungefär. Som att jag måste ha någon sorts agenda…Att jag var medlem på en dejtingsajt och därför kontaktade killar var tydligen inte ett giltigt skäl.

    • Romantisk-tjej

      Om nu tjejer är så hemska och objektifierande, Hope, varför är det då så få vettiga killar som gillar tjejer som mig? Som inte objektifierar, som ställer upp, sköter om och älskar en man? Som betalar allt själv och dessutom köper presenter (när jag ser något han jag vet att han gillar) som alltid ställer upp om han mår dåligt, är sjuk…Som vet hur man botar det mesta (min pojkvän är förvånad av alla mina metoder som hjälper mot allt från depression till förkylningar) som inte sminkar mig mer än någon gång, som har det städat och snyggt, rena lakan och kläder och alltid luktar gott. Lagar god och hälsosam mat. Gör en härlig frukost varje gång min kille sover hos mig. Har alltid god mat i kyl och skafferi, bakar godsaker på helgerna.

      Jag kan göra listan lång men då blir jag självgod 🙂

      Jag lär mig blixtsnabbt vad killen är för “typ”, vad han föredrar vad han längtar efter…Det borde ju vara drömmen för varenda man. Jag kollar inte åt någon annan, har aldrig haft en annan kille att jämföra med (så han slipper det, han blir den enda) Har inga barn, är ekonomisk och sköter mig själv, super inte, vårdar min kropp. Dessutom är jag feminin i sätt och klädsel, allmänbildad och kvick i huvudet…Jagar inte karlar, är självständig och har bara en kille för ögonen. Ändå var jag ensam upp till 45 års ålder…

    • Hope

      ROMANTISK-TJEJ:

      1. Att tjejer objektifierar en man är vanligtvis inget större problem, då de flesta män som utsätts för det, kan hantera det. Personligen tar jag till mig det jag tycker är trevliga komplimanger, är det mer av sliskig art så låter jag det rinna av eller ignorerar det.
      Varför gör jag då detta istället för att ställa till en scen, jo därför att jag förstår att det är en logisk och nedärvd egenskap, att finna intresse i det motsatta könet, (och för vissa av samma kön).
      Med nedärvt menar jag kopplingen till fortplantning, och de olika delar som kan härledas till den delen.

      2. Jag har inte träffat dig och kan inte tala för andra, men baserat på det du beskriver, så låter det mer som en “mamma” eller assistent. Min poäng är att om inte attraktionen finns där så kvittar övriga egenskaper.
      Å andra sidan kan ett tomt men vackert skal vara lika ointressant för mig.

      3. Min erfarenhet är att de flesta tjejer inte alls är några ytliga praktarslen, men de som hörs mest i samhällsdebatten just nu, är just det. (Då syftar jag på de högljudda feministerna, som kapat det sistnämnda uttrycket)
      Så mina generaliseringar gäller primärt de som gnäller om män mest hela tiden, men samtidigt är oförmögna att se sitt eget beteende.

      4. Det finns däremot en enorm dubbelmoral hos en hel del kvinnor, (återigen de som skriker och gnäller högst i samhällsdebatten)…buhu, titta inte på mig, du är äcklig bara genom att du tillhör det manliga släktet, ja förutom du som är het då, titta gärna, jag kan hjälpa dig genom att försöka dra till mig din uppmärksamhet, smeker mitt eget dekolletage när jag pratar med dig, börjar pyssla med halssmycket som ramlat ner mellan brösten etc, etc.

      Så kort sagt är de som skriker mest om att de vägrar bli betraktade, ofta de som är som mest bekräftelsesökande, och då gör jag det enkelt för mig och ignorerar dem.
      Vill de lära känna mig, så får de krypa till korset (alltså komma fram och förklara sig) eller på annat sätt söka upp mig. (Vilket de fortfarande gör, och förmodligen kommer fortsätta göra)

      Så nej, jag har inte en generellt negativ bild av kvinnor, jag förstår att alla är individer och agerar olika.

      Hade människor inte velat vara intressanta och attraktiva för det motsatta könet så hade vi dött ut för länge sedan, ganska enkel matematik.

      Jag vänder mig tex emot överdrifterna som ultrafeminazi-kvinnorna alltid drar upp.
      Får jag tex vecka ut och vecka in höra att jag är medskyldig “du är man” till våldtäkter som tex utförs i grupp av män från andra kulturer, så är det ju inte så att jag på något sätt bubblar av komplimanger gentemot samma kvinnor som grupperar oss som våldtäktsmän.

      De män som ( i de fall någon väl dejtar dem) tvingas umgås med den här sortens kvinnor, tycker jag på allvar synd om.
      Men i mitt fall kvittar det hur mycket feministiska tankar en kvinna bär på, när hon fattat tycke för mig så beter hon sig precis som alla andra förälskade eller upphetsade kvinnor.
      Det var det jag menade tidigare, att köttets lust trumfar alla eventuellt påverkande/influerande livsåskådningar osv.

      Jag agerar alltid som att kvinnan jag umgås med är min jämlike och jag hatar när feministerna, som jag beskrev ovan, insinuerar att jag som man i stort sett är oförmögen att göra just det.
      Att jag bara genom att vara man, blott genom min existens, gör kvinnan vid min sida ojämställd.

      Ett bra exempel på hur tokig feminismen har blivit återfinns i USA, där många kvinnor nu är vansinniga när de går på dejt.
      Varför? Jo därför att männen börjat föreslå delad nota och liknande.
      Eller vid skilsmässa, i ett antal decennier har män med högre inkomst, fått betala stora underhåll under många år, detta då inte till barnen, utan till sin exfru.

      Nu när fler män agerat hemmamän där och tagit hand om barnen och då haft lägre inkomst, så är de kvinnor som tvingas betala underhåll, vansinniga och kräver lagändring.

      Återigen, dubbelmoral!

    • Romantisk-tjej

      Min slutsats är att de flesta män också jagar sviniga tjejer. (ni killar anser ju att vi tjejer gillar sviniga killar) Annars skulle jag vara upptagen för längesedan. Nu är jag tack och lov upptagen med en fin man sedan två år tillbaka 🙂 Och jag hoppas det håller till slutet. Det vill vi båda.

    • ViraStina

      Romantisk tjej:

      Åtminstone är det oerhört enkelt att hitta “bevis” för att ALLA killar säger att de vill ha en trevlig, vanlig tjej – men att de i slutändan ändå står där och undrar varför de blev ratade av den där snygga, spännande, sexiga tjejen som alla slogs om.

      Jag har sett det själv vid oändligt många tillfällen, och oavsett vilken av mina tjejkompisar jag frågar, kommer hon ha sett precis samma sak lika ofta som jag.

      Utom möjligtvis om hon råkade vara just den eftertraktade tjejen, då! 😀

      Men ändå är det ingen av oss som har fastnat i övertygelsen att bokstavligen alla män är så här. I så fall hade vi ju gett upp.

      Vi har allihop hittat män som inte tillhör den där skaran som uppfyller alla fördomar. Så om inte männen lyckas hitta några tjejer som bryter mot deras negativa föreställningar, utan tror att “alla kvinnor är likadana”, är de helt enkelt dåliga på att leta. I så fall står de ständigt och stirrar på samma urval och undrar varför de hela tiden får samma resultat.

    • george

      Virastina

      När jag var ung såg jag aldrig röken av tjejer som tog komandot. Det var aldrig nån tjej som kom fram till mig och visade öppet att hon var intresserad. Det enda som möjligen kunde visa att hon var intresserad var att hon fnissa när man gick förbi.

      Som sagt. Du har ingen koll på hur kvinnor är mot män. Lika lite som jag har koll på hur män är mot er. Kan vi vara överens om det? För när vi säger hur kvinnor är vill vi inte höra från bittra tanter att vi ljuger. Ni rör er inte i våra kretsar lika lite som vi rör oss i era. Men det är klart, män är odjur och kvinnor är änglar

    • ViraStina

      George:

      Du tycks inte riktigt gilla att få din egen bittra medicin tillbaka, med överdrivna generaliseringar från mig om hur alla män är, baserat på vad just JAG har upplevt…? Trots att det är sådant du själv skriver här hela tiden.

      Nåväl. Du skriver
      “Du har ingen koll på hur kvinnor är mot män. ”

      Nej – och det har inte du heller. Du har enbart koll på hur VISSA kvinnor är mot DIG, utifrån hur du beter dig mot dem. Det är ett extremt begränsat urval.

      Jag kan inte heller säga att jag har koll på hur män är mot kvinnor. Jag kan bara tala om hur VISSA män har betett sig mot MIG, utifrån hur jag bemöter dem.

      Man kommer nämligen aldrig ifrån det faktum att jag själv är en väldigt stor del i det beteende jag möts av från andra.

      Ändrar jag på mig, kommer jag att mötas av ett annat beteende. Ändrar du på dig, kommer du mötas av ett annat beteende. Så fungerar det mänskliga psyket. Vi interagerar. Och i hög grad möts vi faktiskt av det vi förväntar oss från andra. Det är inget attraction-of-law-mumbojumbo, utan ren beteendevetenskap.

    • Romantisk-tjej

      Hope:
      Om du anser att ha omsorg för den man lever med liknas vid en mamma och personlig assistans så lyser det förakt för svaghet lång väg hos dig. Dessutom verkar du ha svårt för närhet och att släppa kontrollen. Att du minsann ska vara stor och stark hela tiden och inte behöver hjälp. Jag ser inte killar på det sättet, de är jämlika kvinnor i min värld. Och jag behöver också omsorger när jag är nere och sjuk.

      Att ta hand om varandra är en underbar gåva. Jag är absolut ingen vårdarpersonlighet för övrigt. Jag har testat att jobba inom vården och med barn men klarade inte det, och vill heller inte ha egna barn som de flesta andra kvinnor önskar.

      Att jag ger mina omsorger till min pojkvän är av ren kärlek, han är en känslig man och har inga ambitioner att vara macho och ständigt stark. Han är högkänslig personlighet precis som jag själv. Tack och lov. Och han är verkligen trygg i sin manlighet.

      Han har gjort tuff militärtjänst och varit befäl i 20-års åldern och har ett några typiskt manliga hobbies/intressen (åtminstone är det fler män än kvinnor som utövar dem) men han är också lätt till gråt (som ytterst få män skulle låta sig ha). Han har mycket intuition (som kvinnor) Han är inte rädd för att vara ynklig (han känner sig sådan ibland) Men är “manligt” logisk i sitt tänk och har doktorerat inom naturvetenskap.

      Jag tycker synd om dig som verkar så fjärmad från kärlek och närhet. Låter som du har skadats på något sätt och därför tvingar dig att vara ständigt stark, självständig och ha kontroll. Du verkar kylig och bitter när du skriver. Inte min ensak i och för sig, men jag kan inte låta bli att se att du har väldigt lite ödmjukhet inför kvinnor, feminister eller ej…

    • Hope

      ROMANTISK -TJEJ:

      Du tycker inte du läser in lite väl mycket i mitt svar nu eller?
      Hemskt så många antaganden du gör utan att jag skrivit något av det.
      Min poäng var att alla punkter du radade upp som skäl till att någon skulle bli intresserad är mer eller mindre irrelevanta om inte attraktion finns.
      Du frågade ju varför män inte sökt sig till dig när du innehar alla de egenskaper du nämnde, mitt svar var ju att jag har ju inte en aning om hur du ser ut men att det måste finnas något som triggar mig som man.

      Jag ser inte ner på individer i en relation, där de ställer upp för varandra, det ser jag som en naturlig del i en relation.
      Du verkar hysa en del fördomar, som du uppenbarligen tillskriver/projicerar på mig.

      Det är väl självklart att det är trevliga egenskaper hos någon man finner attraktiv, men finns inte attraktionen där så hjälper ju inte den listan.
      Då blir det ju mer som att man söker/väljer en “mamma” /”assistent”.
      Vänligen, lägg inte ord i min mun.

      Du har inte en aning om hur jag fungerar, så dina antaganden är just bara dina antaganden.

    • Romantisk-tjej

      Nu har vi ju ganska många män här som inte förstår varför de aldrig får en kvinna. Och de har inte ens nämnt att det kanske kan bero på att de inte se särskilt bra ut. Istället tror de att tjejer mest attraheras av skitstövlar, och att det skulle vara anledningen till att just de (som är så snälla som änglar) blir utan tjej. Som om snäll skulle räcka för att en tjej skulle bli attraherad…

      Men nu är jag ju tjej och då antar du att det är utseendet som var orsaken till att jag varit ensam i halva mitt liv…

      Ja jag gör antaganden om dig och din cynism/känslokyla liksom du gör antaganden om mig att jag skulle vilja vårda och vara mammig. Så det är ganska tydligt att du inte har en aning, eftersom jag för övrigt mest är glad att jag slapp bli mamma. Och som sagt kan jag knappt ta på främmande människor, så hur ska jag kunna vårda? Jag har istället varit förvånad av hur många som faktiskt klarar det. Och det är väl tur att de finns. Jag vågar inte ens tänka på hur det skulle vara om alla var som jag, som endast kan ta i en människa jag verkligen älskar. 🙂

    • Hope

      ROMANTISK- TJEJ:

      Nu var det ju dock du som ställde frågan, varför du varit singel fram till en viss ålder, och därefter radade du upp en massa sidor/egenskaper hos dig själv.
      Mitt svar blev följande – om attraktionen inte finns där så hjälper inte de saker du listade-.

      Men du verkar inte riktigt förstått vad jag menade då du nu drog in övriga män i tråden, så jag avslutar med att försöka förtydliga.

      Du kanske inte upplevdes som intressant för den/de du varit på dejt, med, ditt utseende kanske inte matchade deras förväntningar?
      Ni kanske rent av bara inte klickade?
      Och därigenom kanske det kvittar att du har en massa andra positiva egenskaper?

      Precis som att jag inte kommer leva upp till alla kvinnors förväntningar gällande utseende, intellekt eller personkemi.

      Nu ger jag upp den här diskussionen.

    • Elle_

      JG: Jag vore enbart glad om främmande män lade ner alla raggningsinitiativ över huvud taget, så du kan inte skärmma mig med det scenariot, alls. Jag klär ner mig, sminkar mig nästan aldrig och trivs med att vara osynlig så det är fine för mig. Har själv tagit initiativ när jag har varit intresserad av någon, det fungerar ibland, ibland inte. Precis som för män, right?

      Nu har jag i och för sig aldrig någonsin haft något emot att folk tar kontakt på ett trevligt och lyhört vis, samt direkt och utan gnäll retirerar om jag ger artig respons men inte själv inbjuder till vidare samtal/kontakt, men eftersom det i princip verkar vara en HELT omöjlig uppgift för män, föredrar jag att de inte kommer fram alls. Otaliga är de gånger då man till slut tvingats vara otrevlig för att de ska ge sig, och då kommer de hätska, hotfulla replikerna fram istället (vilket gör en såväl ledsen och arg som ev rädd, oavsett vilket humör man hade innan kontakten ineddes…) Så javisst, titta bort och vänd mig ryggen och jag är nöjd och glad! Om män tycker att det blir tråkigt känns som ett lite mindre problem än att kvinnor känner sig jagade och rädda, kan jag tycka?

    • george

      Romantisk tjej
      Om jag nu är så ful så att jag inte får en kvinna.
      Varför har jag då högvis med kärringar som är 15- 40 år äldre än mig efter mig? När jag var yngre var åldersspannet större

    • John G

      Elle:

      Jag tog ju faktiskt bara efter dig.
      Det var du som först kallade kvinnans kropp för belöning.

  8. Hope

    J.G och NORRLAND:

    Jag upplever mig kanske inte “bitter” mer av besviken på dubbelmoralen och den skeva samhällsdebatten.
    Åkte regionalbuss för ett tag sedan och kom på mig själv att klura på hur jag gentemot tjejen som satt intill, skulle ta upp att jag behövde komma åt bältesfästet.
    Slutade med att jag sökte hennes blick till dess att hon tog av sig hörlurarna och därefter sade jag följande “ursäkta, jag tänkte bara fästa bältet och kommer därför stoppa ner min hand mellan våra säten, så du vet varför jag stoppar ner handen där”.

    “Ok”, blev svaret, med en blick som jag inte riktigt skulle tolka, kunde betytt “är han lite dum i huvudet?” eller möjligtvis “det skiter väl jag i” eller rent av bara “ok”.

    Min poäng är att jag anser att just inställningen från många kvinnor i samhällsdebatten i dagsläget, gör att jag (och jag är nog inte ensam) börjar agera på gränsen till irrationellt, i vissa lägen.
    Och med det menar jag tex att ens känna behov av att förklara mig gällande bältet, vem hade ens kunnat föreställa sig det för 5 år sedan?!

    Och jag upplever att kvinnor generellt tycker det är “äckligt” att bli “objektifierade” av män, ja förutom män de anser vara heta, och då är det t.o.m spännande och intressant.
    Och jag gillar inte att många av de kvinnor som gör sin röst hörd, rent godtyckligt anger vilken nivå som är acceptabel, alltså gällande att ett beteende från en kategori av män är oacceptabelt, samtidigt som exakt samma beteende från en annan kategori av män, är spännande och intressant.

    Jag är inte bitter då det inte drabbar mig personligen, men som man så kan jag inte låta bli att störa mig på fenomenet.

    Det blir ganska ironiskt när vissa kvinnor tjoar om att de “vill vara i fred” men under samma kväll, eller tillfälle kan komma fram till mig och “pilla med ett halssmycket i urringningen, le och skratta åt allt man säger osv. (Saker man lärt sig att en hel del kvinnor använder sig av för visa intresse, samt få en att fokusera på attribut de vill visa upp).

    Jag kan inte påstå att jag “njuter” av att förneka dem min blick som du J.G skriver, jag vill bara inte riskera att någon ska känna sig kränkt och ge min en skopa ovett.
    Jag tror iofs inte att det skulle hända mig då blickarna alltid mest känts uppskattande, men debatten och klimatet har visat sig vara ologisk i mer en ett fall och därav känns det som att vad som helst nuförtiden kan uppstå.

    • ViraStina

      På ett sätt beskriver du det som kvinnor alltid upplevt. Nämligen “Hur ska jag bete för att han inte ska missförstå mig?”

      Det är något tjejer drillas i redan från barndomen. Vi förväntas av hela samhället veta precis hur trevliga och tillmötesgående vi kan vara mot en man, utan att han för den sakens skull börjar tro något mer. Vi måste ha den gränsen klar för oss, för vår egen säkerhets skull. Det ansvaret har alltid legat på oss.

      Det är banne mig inte enkelt, kan jag berätta. Jag har blivit missförstådd många gånger, bara för att jag är en glad och pladdrig typ.

      Och ännu svårare blir det om vi faktiskt råkar vara intresserade av honom. Då måste vi visa precis lagom intresse, så att han fattar exakt. Vi får inte spela svåra. Men han får inte tro att det är fritt fram heller. Då får vi mer eller mindre skylla oss själva, om han begår ett övergrepp, för då har vi gett fel signaler.

    • Hope

      VIRASTINA:

      Jag hänger inte riktigt med på vad du menar med “Men han får inte tro att det är fritt fram heller. Då får vi mer eller mindre skylla oss själva, om han begår ett övergrepp, för då har vi gett fel signaler.”… låter som att du har generella fördomar i detta fall?!

      Jag menade ju att samhällsdebatten/tonläget, gjort att jag mer eller mindre avkräver tjejen extrem tydlighet, och kommer av någon anledning undan med det… det innebär ju inte på något sätt att jag därigenom ser det som ok att förgripa mig på henne?

      1. Under mina senaste 15 levnadsår så är det i 99,9% av fallen kvinnor som initierat kontakt med mig och inte tvärtom, och speciellt visat sexuellt intresse.
      2. Jag tänder inte på att göra något emot en kvinnas vilja, vilket innebär att “förgripa sig” på henne inte skulle ge mig något alls.

      Jag menar tvärtemot (om det nu inte framgick) att jag inte lämnar utrymme för något slags socialt spel, är du intresserad av mig så lär du få visa det extremt tydligt, och kanske rent av uttrycka det verbalt, i annat fall lär du inte få någon reaktion från mig.

      Jag vänder mig även lite emot bilden du målar upp, som om vi män är lite av djur utan egen vilja, och minsta lilla trevligt/artigt bemötande från en kvinna, får oss ur balans och styrs av sexuella drifter.
      Det är ju inte några större problem för oss män att behärska oss, egentligen inte värre än för er kvinnor.

      I mitt fall blir generellt kvinnors beteende (ja jag vet att jag generaliserar) ironiskt när de tex får i sig ett eller ett par glas vin.
      De kan vara hur mycket feminister och vänner av “socialstrukturpåverkan/samhällsmiljöinverkan” och emot tex evolutionella nedärvda egenskaper som helst.
      Där min poäng är att vi i grunden är djur, med en starkt underliggande fortplantningsinstinkt som påverkar mycket av vårt beteende, även om det i många lägen är av subtil art.

      Hur som helst så kan som sagt ett eller två glas vin få den “moderna fasaden” hos en kvinna att ganska omgående rämna och helt plötsligt kommer den “lustdrivna” primaten farande ur henne.

      Kort sagt är helt plötsligt grundläggande saker som attraktion 90% av det hon reagerar på och alla andra delar hamnar i baksätet.

      Vilket medför att man kan gå ifrån ett intellektuellt stimulerande samtal av diverse samhällsfenomen till att helt plötsligt besvara extremt tydligt uttalade sexuella inviter/flörtar.

      Det är inget problem i sig, men det blir löjeväckande när vissa då envisas med att låtsas som om det inte föreligger som beskrev ovan.

      Kort sagt, det beteende man oftast vill tillskriva män är inte ovanligt att jag ser hos kvinnor.

    • ViraStina

      “Jag vänder mig även lite emot bilden du målar upp, som om vi män är lite av djur utan egen vilja, och minsta lilla trevligt/artigt bemötande från en kvinna, får oss ur balans och styrs av sexuella drifter.”

      Lyckligtvis är inte detta min bild av män. Men det är den bild hela samhället försöker tuta i oss kvinnor om män.

      Vi varnas för män så fort vi tillåts ge oss ut i samhället utan föräldrarna. Vi blir tillsagda att inte prata med någon farbror när vi är små, att hålla ihop med tjejkompisarna när vi blir lite större, att inte följa med någon man, att inte klä oss på vissa sätt, att inte vara för flirtiga, att inte “ge honom idéer”, att inte vara utmanande, att undvika främmande killar, att inte dricka, att säga nej, att SKRIKA nej, att ha nycklar i handen för självförsvar, att inte lämna någon dryck framme ifall det finns män i närheten…

      Jag har vetat hela livet att det är mitt ansvar att följa hela den där manualen. Jag har visserligen inte följt den alla gånger, men det har ändå varit underförstått. Annars får jag skylla mig själv om det händer något, om jag ska spetsa till det. Det lärs ut av föräldrar, kompisar, skolan, tidningar, tv, filmer, böcker och en massa annat.

      Då är det inte så himla lätt för en ung tjej att närma sig killar på ett sätt som fungerar, och som killen tycker är bra och lagom och begripligt och tydligt och jämställt. Faktum är att det inte är enkelt när man har passerat 40 heller.

    • ViraStina

      Nämen hejpådej, George! Jag borde ha sett det där med åldern komma! 😀

      Vet du – jag tycker det är precis tvärtom. Det är enklare nu, när jag är lite äldre och har bättre personkännedom. Och eftersom jag dras till män i min egen ålder, brukar även de vara betydligt mer mogna och insiktsfulla än unga spolingar, som jag var hänvisad till när jag var 20.

      Jag har alltså åldern för mig. Dejting och relationer är enklare nu. Men helt enkelt kommer det förmodligen aldrig bli.

    • Romantisk-tjej

      Låter som ni komplicerar saker väldigt mycket. Du Hope är ju värsta tjejmagneten har jag förstått, så varför har du sådana stora problem att hitta en flickvän? Är det för att du inte kan bli kär? För det tror jag nämligen är grundproblemet här. Då finns det inga tveksamheter om vad/hur saker ska ske. För då vill båda träffas, båda vara nära, capice?

      Antingen är ni extremt kräsna och sorterar bort folk för att de råkat säga något fel (som tjejen som flörtade på gymmet). Okej, hon frågade om en maskin ett par gånger, so what? Kommer du aldrig mer prata med henne? För att hon sa saker på fel sätt, var klyschig eller vad det nu kan vara? Istället för att ge henne en chans, ta en fika och se om ni har något gemensamt. Slappna av.

      Först och främst måste man ge folk en chans innan man avfärdar dem. Att träffas i lugn och ro några gånger. Då först kan man se om det möjligtvis finns vibbar till något mer.

      Jag fattar bara inte problemet, ursäkta. Mitt problem var att få träffa någon ö h t via en dejtingsajt. Där fanns det inte en människa som ville ses! Men så fort jag sökte Kompisar på en annan sida ville ALLA träffas! Så ja, något fel måste det väl vara på killar också?

      Nu blev det så bra att den andra kompisen som ville träffa mig blev min pojkvän som jag älskat av hela min kropp själ sedan snart 2 år tillbaka. Den enda pojkvän jag haft, för övrigt.

      De flesta killar vill endast ha sex och har problem att bli förälskade/binda sig vid någon. Det ser jag som den största svårigheten, när det gäller killar. Man vet aldrig var man har dem.

      Med min pojkvän är det dock annorlunda, han skiljer sig rejält från andra killar jag träffat.

    • Hope

      ROMANTISK-TJEJ:

      “Låter som ni komplicerar saker väldigt mycket. Du Hope är ju värsta tjejmagneten har jag förstått, så varför har du sådana stora problem att hitta en flickvän”

      Varför tror du det är ett problem och t.o.m ett stort, att man är singel?
      Ja vissa kvinnor tenderar att visa intresse för mig, dras till mig.
      Vad har det med saken att göra?

      På dig låter det som att alla som är singlar är det för att de inte är tillräckligt attraktiva/intressanta?

      Men vill gå igenom hela livet i relationer bara för att utbudet av kvinnor finns?
      Det om något låter väl ganska hemskt.

      Fokusera inte på hur jag är, mitt utbud eller varför jag är singel… jag belyste bara ett samhällsfenomen som jag krasst konstaterar.

    • John G

      Hope:

      “Jag upplever mig kanske inte som bitter, utan mer besviken på dubbelmoralen och den skeva samhällsdebatten.”

      Tack, då är vi två stycken i alla fall.

    • Hope

      ROMANTISK-TJEJ:

      Jag tror du helt lyckade missa min poäng.
      I dagens samhälle är det mycket gnäll om att män/killar, initierar kontakt, flörtar, inleder konversationer etc, i miljöer eller sammanhang där kvinnan/tjejen inte ansett det lämpligt, inte är mottaglig, och på något sätt därför känner sig förnärmad.

      När jag är på gymmet så tränar jag.
      Och med tanke på att vi män nuförtiden förväntas att inte på något sätt interagera med kvinnor, utan någon slags uttalad tillåtelse från vederbörande kvinna, så blir det ganska ironiskt när kvinnor som i exemplet, tvärtemot hur vi män är tillåtna att agera, kontaktar mig under mitt träningspass, för att ställa frågor om utförande eller maskiner, när det sedan visar sig att hon egentligen hade en helt annan agenda.

      Vad är det i den ironin du inte förstår?

      Det är det som är dubbelmoral, vissa kvinnor agerar på just det sätt de retar sig på att män agerar på, “and then some”.

      Vänd på det!

      Hur hade du upplevt det om du som kvinna och jag som man är själva på gymmet (som jag var i exemplet ovan) och jag ganska omgående kommer fram, avbryter ditt pass, frågar om hjälp med en maskin, och så fort du hjälpt till så frågar jag efter “finns du på den här dejtingsidan”?
      Vilket var exakt vad jag beskrev i mitt upplevda exempel, och 2-3 veckor senare kommer jag fram och är flörtig på nytt, frågar om exakt samma maskin?

      Du hade garanterat talat om för alla dina väninnor, att det var en idiot till man, som både störde dig under ditt pass, men även flörtade med dig, du som var där för att träna.
      Dessutom var han så dum att han försökte med samma trick som för 2-3 veckor sedan.

    • Romantisk-tjej

      Vad har känslor med samhällsproblem att göra? Kärlek är kärlek hur man än vrider och vänder på det. Det handlar mer om man är mottaglig för den. Och i kärlek finns respekt, precis lika självklart som du respekterar en kär vän. Så hur kommer samhällsproblem in i det hela? Är det inte bara så att du försöker hitta svårigheter som inte finns?

    • Hope

      ROMANTISK-TJEJ:

      Menar du på fullt allvar att du inte ser någon koppling mellan en samhällsdebatt där det anses vara fult av män att på något sätt ge en kvinna ett ögonkast/blick, och interagerandet undet tex den initiala fasen när parterna söker en dejt?!

      Ser du inte den självklara kopplingen så orkar jag nog faktiskt inte ens försöka förklara den.

    • ViraStina

      Ni måste verkligen leta upp de allra mest lättkränkta kvinnorna om de blir upprörda av ögonkast. Det låter onekligen som de där eftertraktade dramadrottningarna som jag såg in action i ungdomen. “Han TITTADE på mig! Usch! Gör något!”

      Men majoriteten av alla kvinnor jag känner – och det är många – uppskattar light-flirtande. Ögonkast, leenden, småprat mm.

      Ingen uppskattar tafsande, oförskämda kommentarer eller att känna sig hotad.

      De allra flesta män begriper den skillnaden alldeles utmärkt. Gör de inte det, brukar det inte bero på att det är alltför komplicerat för dem, utan på att de är respektlösa.

    • Hope

      VIRASTINA:

      Nu behöver man kanske inte leta ihjäl sig över de där “lättkränkta” kvinnorna se kommentaren från denna tråd.
      Vad är andemeningen, “ni ska inte tro att ni har någon som helst rätt att ens titta på oss kvinnor”, nu använder hon ju dock begreppen “glo på, objektifiera”, men poängen är ju densamma.

      ELLE_ on 3 May, 2017 at 20:11 Reply
      Naw, så otroligt synd om er män som inte får glo på, objektifiera och hångla upp valfri kvinna mot hennes vilja (iaf inte utan att få mothugg) längre….

      Jo, de flesta män är nog tillräckligt intelligenta att förstå att kvinnor generellt gillar bekräftelse, och speciellt om de känner ett begynnande intresse av mannen.
      Men problemet är ju att samhällsdebatten, med kvinnorna på barrikaden (den upplevda/fiktiva barrikaden), som hatar män till höger och vänster (ta Zara Larsson och Clara Henry som unga representanter som uttalat det i olika videos och intervjuer) så är det väl föga förvånande att män blir fundersamma på vem de kan få den där skopan med skit ifrån.

      Jag har aldrig varit vän av sliskiga kommentarer, kan möjligtvis bero på att jag sluppit försöka använda dessa som verktyg, då andra attribut gjort att jag kunnat vara mig själv i interaktionen med kvinnor.

      Så jag försvarar inte det beteendet, men du kanske förstår dilemmat i hur svårt det då kan bli för män att initiera kontakt på premisserna ovan.

      Som jag skrivit tidigare, jag gör det lätt för mig och vet att kvinnorna kommer söka upp mig på jobbet, på stan, på gymmet, under löpeventen, i kollektivtrafiken, konserter, krogen, vanlig restaurang, frisören, på dejtingsidor etc.. …you name it.
      Allt ovan är faktiska exempel från mitt liv.

      Men jag vet samtidigt att inte alla män har den situationen, och de männen har tidigare kunnat ta kontakten på tex något av ovan nämnda ställen.
      Och om jag, som då ändå jämförelsevis med vissa, haft det ganska lätt för mig gällande kontakten med kvinnor, reagerar med att bli extremt observant på att inte trampa i klaveret med att dröja kvar med ögonen, besvara ögonkast, tänka på att inte framstå på det eller det sättet, för att inte kränka kvinnor…. ja då kan jag tänka mig hur det är för de män som på något sätt mer eller mindre har inititivförmågan som sitt bästa verktyg.

      Och då tänker jag så här, vem vinner någonsin något på det här beteendet/samhällsklimatet?
      Mig kvittar det ju i praktiken, då kvinnor ändå envisas med att kontakta mig.
      Men män som vanligtvis initierar kontakten, ja de lär ju dra sig tillbaka för att inte kränka vederbörande kvinna. Så de männen förlorar ju på det.

      Kvinnorna som är trevliga och faktiskt uppskattar en light-flirt som du skrev, de förlorar då männen undviker även dem, pga att männen i förväg inte har en aning om vilka kvinnor som är “approachable” (I brist på bättre svenskt ord)

      Och sist men inte minst, kvinnorna som slår sig för bröstet och delar ut nedlåtande samt negativt kategoriserande epitet till oss män, de blir garanterat de största förlorarna.
      De kommer nämligen hamna i en situation där män skyr dem som pesten, och när deras storslagna/utopiska/skeva agendor konkurrerar med det som är en verklig vardagsrelation.

      Och ett antal år senare kommer de stå där själva och undra varför de är ofrivilliga singlar trots att de tycker sig bära med sig vetskapen/kunskapen om hur jämställdhet ska fungera.

      Och förr eller senare kommer de av praktiska eller känslomässiga skäl tvingas välja mellan att göra våld på den egna politiska övertygelsen eller vara utan en kärleksrelation.

      Så rent krasst ser jag som jag skrev, inte någon vinnare i spektaklet.

    • Romantisk-tjej

      Hope: Exemplet på gymmet låter visserligen irriterande, men jag var inte där så jag kan inte säga vad för signaler den tjejen sände ut och hur mycket hon verkligen störde dig.

      Jag kan bara gå till mig själv, situationen skulle vara komisk, nästan lite absurd. Jag skulle nog skratta först. Kanske undra om det är så uppenbart att jag är singel eller något i den stilen.
      Annars är humor är det bästa vapnet jag har 🙂 Oftast blir killen konfunderad och kommer av sig och måste fundera på vad jag menade eller så skojar vi lite om han är med på noterna. Om förutsättningarna är schyssta och jag slipper att bli uttittad är det ofta okej.

      Sedan beror det på humör, om jag mår dåligt och helst inte vill prata med någon samt velat träna själv skulle det vara störande förstås.

      En av mina killkompisar skulle däremot bli själaglad om en tjej gjorde något liknande….Inte nu när han äntligen har en tjej, kanske, men tidigare, absolut. Men där han tränar (inte gym, men väl träning) har han pratat med flera tjejer som han gått på fika med. (på hans initiativ ungefär hälften av gångerna) Det har inte blivit regelrätta dejter, men han har varit glad åt att de ville fika med honom. Några har blivit facebookvänner o.s.v. Om jag inte minns fel hade han sett någon av dem på någon dejting-app också…

    • Romantisk-tjej

      Det handlar inte om vad jag fattar eller inte. Jag låter inte samhällsdebatten integreras i mitt privatliv. Jag gör bara det som är jag, träffar dem som jag trivs med och som respekterar min person, oavsett samhällsklimat.

      Låt vara att det betyder att jag är stark och står emot trender men det betyder också att jag alltid intresserat mig för killar som är både kille och tjej i ett. Yin och Yang. Killar som inte står som frågetecken inför kvinnlighet eller tycker det är fånigt, obegripligt eller dumt – utan som själva attraheras av det feminina i någon mån.

      Jag har blivit ansatt/ignorerad av män sedan jag var 14, men jag låter inte dåtiden styra vad jag tänker och känner idag. Jag försöker vara ett oskrivet blad så långt det är möjligt och njuta av den killen jag har i mitt liv just nu. Jag låter det förflutna hamna i papperskorgen.

    • ViraStina

      Nej, jag tycker inte att “glo” och “objektifiera” är samma sak som att flirta och titta uppskattande. Det är inte samma andemening för mig. Och förmodligen inte för Elle heller.

      Om en karl GLOR på en tjej, då tittar han respektlöst, stirrar ner i urringningen, låter blicken glida värderande upp och ner (vidrigaste beteendet alla kategorier!), säger något utmanande, utbyter kanske menande blickar och kommentarer med sina polare osv.

      Att glo respektlöst på någon har ingenting gemensamt med normalt flirtande. Och det är detta som jag menar att de allra flesta män faktiskt kan skilja på alldeles utmärkt. Om de vill.

      Precis som elever i skolan VET när klasskompisarna menar något snällt med sin kommentar, och när de menar att vara taskiga. Alla vet skillnaden. Alla känner skillnaden. Men eleverna slår naturligtvis ifrån sig: -Vadå, vi gjorde ju inget, vi sa bara att hon hade en snygg tröja. Får man inte säga det, kanske?!

      Läraren kanske inte uppfattar det. Men alla inblandade vet att tonfallet, ansiktsuttrycket och gängets reaktioner, ger den till synes oskyldiga “komplimangen” en fullständigt omvänd innebörd. På samma sätt vet alla normalbegåvade män vad som är uppskattande, och vad som är äckligt och förnedrande.

      Få kvinnor (och män!) tar illa upp över ögonkontakt, leenden och genuint välmenande, uppskattande blickar på rätt nivå. Gör de det, då gissar jag att de får så mycket uppmärksamhet att de helt enkelt är less sedan länge, och känner sig kroniskt objektifierade. Eller att de har gjort en principfråga av det.

      Men även om jag känner många feminister, och även själv kallar mig feminist, har jag inte träffat någon som driver en sådan principkamp. Det kanske bara försiggår i kändisvärlden…? Och den har jag faktiskt ingen större koll på. I princip alla kvinnor jag känner, umgås med och går ut på krogen med, är snarare onödigt toleranta, även mot aspackade snuskhumrar. Ingen ryter ifrån, ingen ställer till någon scen, utan man flyttar bara undan hans alltför närgångna händer och säger att han nog inte ska dricka mer nu. Typ.

      Att någon skulle börja bråka över blickar eller helt vanliga, men oönskade närmanden är helt otänkbart i min värld. Det är snarare sånt som alla kvinnor har lärt sig att ignorera med minsta möjliga uppmärksamhet. Och jag har därför heller aldrig märkt någon minskning av mäns visade intresse, på grund av någon feminism.

      Jag tror att män kan läsa kroppsspråk och flirtsignaler ganska hyggligt ändå. Det är trots allt inte särskilt svårt att avgöra vem som ÄR “approachable”. De flesta kan se direkt vem som ser avvisande ut. Jag kan ju ofta se det helt glasklart, och det är ändå en av mina svagare grenar.

    • Elle_

      Herregud. Jag har aldrig någonsin opponerat mig mot att män eller kvinnor ska få titta på varandra, eller flirta. Precis som Virastina säger bör det ju vara hyfsat lätt för en normalbegåvad man/kvinna att själv vara medveten om skillanden. Ha ordet respekt i bakhuvudet så löser sig det mesta… Men som sagt, fixar man inte den balansen skulle jag, personligen, alla dagar i veckan föredra att bli helt ignorerad.

  9. All.in.Twin

    @ Cecilia:

    Jag tror att det många killar gör fel är att dom presenterar sig innan dom ens har väckt tjejens intresse.
    Om jag ser en tjej som jag är intresserad av så söker jag ögonkontakt med henne, när jag får den så viker jag inte undan utan ler och sen så låter jag henne vara…ge henne tid att smälta och vänja sig vid situationen.
    Det är inte helt ovanligt att hon sedan söker ögon kontakten med en och
    nästa gång man får den så får man oftast ett leende tillbaka.
    Då går jag fram…

    Jag ger sällan en komplimanger, dom betyder sällan något i stadiet eftersom tilliten inte finns där,
    men jag skojar gärna, retas lite…humor är viktigt…sen går jag, umgås med mina vänner, umgås med andra…Det är för att hon ska få tid att skapa sig en känsla av en…är känslan bra så vill hon ha mer kontakt…
    Dom flesta kvinnor gillar uppbyggnaden av en attraktion…
    Rör vid henne det gör jag inte förrän hon rör vid mig, upplever att det är något många missar…dom kör sitt race och ignorerar signalerna tjejen ger dem, sanningen är enligt min erfarenhet att när en kvinna gillar en, så gör hon det lätt för en, hon till och med hjälper en.

    Men innan något händer så måste hon finna en attraktiv, gör hon inte det så slösar man både sin och hennes tid…Därför så är skapandet av ögonkontakten viktig och missar man det så blir man killen som hoppar från den ena tjejen till den andra och när man kommer till tredje så blir man nobbad för hon har sett en gå från ena tjejen till den andra och när man kom till henne så känner hon sig som tredjehandsvalet, tanken är att få henne att trivas med ens uppvaktning och det gör hon inte då, har hon en god självkänsla så tar hon det som en diss…oavsett vad man säger…För i slutändan så talar alltid vad man gör…högre än vad man säger 🙂

    • Hasse

      Du spelar alltså ett spel för att fånga din hjärtevän, sen när vardagen öppnar sin dörr är du någon annat/annan. Grattis, du är precis en sån som tjejerna faller för…

    • Romantisk-tjej

      Jag håller med dig om att uppbyggnaden av attraktion är viktig. Jag kände ingen direkt attraktion till min kille när vi sågs första gången. I alla fall ingen fysisk. Däremot trivdes jag i hans sällskap, han var lätt att kommunicera med, det blev en bra personkemi. Och det var den vi byggde på. Vi hade pratat med varandra på telefon flera gånger så vi hade redan lite samtalsämnen att fortsätta på.

      Han frågade om vi kunde ses redan nästa dag så då gjorde vi det. Vi sågs ute under avslappnade former, badade, fikade, promenerade, solade. Att det inte var en dejt gjorde det mer avslappnat. I det läget var flörtande inte på tapeten, och det var heller inget jag vill göra. Inte han heller.

      Jag blev mycket förälskad efter fjärde träffen. Det blev mycket starkt..då blev det jobbigt för mig eftersom vi skulle vara vänner. Han skickade en dikt som kunde tolkas som mer än vänskapligt intresse till den adress jag befann mig på senare. Detta brev hade jag med mig var jag än befann mig och analyserade i bitar… 🙂

      Han visade subtilt intresse när vi sågs femte gången. Vi träffades ibland med hans barn. Och då blir det inte samma utrymme till känslor. Men det blev väldigt bra när vi sågs 6:e gången. Då umgicks vi intensivt, det fanns mycket tid till att utforska våra känslor eftersom vi bodde ihop några dagar på annan ort. Och vi var då båda störtförälskade och blev tillsammans där 🙂

      Allt detta skedde inom loppet av c:a 5 veckor. Och det är en hyfsat bra tid att lära känna någon, tycker jag 🙂 Vi var ifrån varandra i 10 dagar på grund av resor under denna period. Då blev det många sms och telefonsamtal.

      Att båda vill ses är ett måste. Sedan kan man bygga vidare på det. Det värsta är de killar som alltid är upptagna och där annat kommer emellan. Då kommer man aldrig nära varandra. Jag tror inte heller på att ses dygnet runt innan man lärt känna varandra. (att ha sova hos varandra) Det är viktigt att det går långsammare i början. De första träffarna bör vara några timmar upp till en halv dag. Inte mer.

    • ViraStina

      Hasse:

      Om du ser all uppvaktning, flirt och uppbyggnad av attraktion som ett spel som bör undvikas – då blir det förstås bekymmer. Väldigt, väldigt få människor blir intresserade av någon utifrån en CV, eller en lista med kvalifikationer, eller något annat formellt.

      Det som All.In.Twin beskriver, är ungefär så som de allra flesta gör när de upptäcker någon som de vill lära känna närmare. Det står inte kontrast mot någon vardag som kommer senare.

      Mänskliga relationer skapas via samspel. Givande, tagande, utforskande… Ett “spel”, om du så vill. Det gäller när bebisar lär känna sina föräldrar, det gäller när vi ska ta oss in i gemenskapen på en ny arbetsplats och det gäller när vi hittar en partner.

      Hur tycker du att det BORDE gå till att uppvakta någon, om du fick bestämma? Att man knallade fram till någon, presenterade sitt intresse svart på vitt, och gav personen ett erbjudande med en viss betänketid? Nej, förmodligen inte. Någon sorts spel vill nog du också ha. Men hur mycket är okej, enligt dig? Och vilken typ av spel?

      Vad är lämpligt? Vad är rimligt? Vad är falskt? Vad är ärligt? Vad är överdrivet? Och hur länge ska man hålla på med det?

      Jag är nyfiken på allvar, eftersom jag är intresserad av psykologi, gruppdynamik mm, och detta är sådant som folk gör mer eller mindre ryggmärgsmässigt när de blir intresserade av någon. De har sällan en färdig plan, utan de kör på känsla. Att kalla det “spel” i nedlåtande bemärkelse, är ett sätt att skapa förakt kring något ytterst mänskligt och naturligt, enligt mig.

    • All.in.Twin

      @Hasse;

      På vilket sätt spelar man ett spel?
      Jag vet vad jag gör och förklarar hur och varför jag gör det…
      Är det ett spel för att man har självkännedom?
      Och vad får dig att tro att vardagen är utesluten?
      Uppvaktningen, att bygga upp attraktion…det får man inte släppa bara för att man varit ihop i 4, 10 eller 18 år.
      Och även då är mitt fokus på att vara närvarande, läsa av henne, en kvinna kan säga att hon älskar dig och veckan efter så dumpar hon dig…Då är man helt clueless…sen så börjar man se dom små signalerna i efterhand, man börjar se sin roll i det hela…Och ändrar man sig inte så är man dömd att upprepa samma misstag med nästa…
      Så få henne att skratta, att låta henne veta att man checkar in henne, att man ger henne sväng utrymme att komma till en…hon mår bra av det och det gör även jag…för “what comes around goes around”…
      Det uttrycket behöver inte enbart handla om dålig karma.
      Och nu så pratar jag bara av egna erfarenheter…dina kanske är annorlunda,
      eller så valde du bara att dra på dig offer koftan och bli anklagande när det handlar om kvinnor och deras sätt att agera, istället för att bara “man up”.

    • Hasse

      ALL.IN.TWIN: Således är du en toffel. Mannen ska vända in och ut på sig själv för att “förtjäna” sin kvinna. Jisses den tiden är förbi för mig. Passar jag inte som jag är får hon mer än gärna dumpa mig efter en vecka…

    • Elle_

      All.In.Twin: Du verkar ju ha koll på läget! Bara att du nämner ordet “tillit” visar att du tänkt efter och alls intresserat dig för hur motparten i en relation känner. En bra och viktig ingrediens i all kommunikation och allt samspel. Och det där spelet/den leken kan ibland vara lite av magi när det funkar. Klart det bäddar för succé! Och blir det inget långvarigt var det ju ändå kul för båda just då. Med respekt och lyhördhet kommer man långt!

    • Elle_

      Hasse: Har du missat att precis alla relationer är ett givande och tagande? Tycker du att det känns orättvist att du behöver anstränga dig lite för att en kvinna du är intresserad av ska tycka att det är roligt och känns tryggt att umgås med dig? Är du medveten om att de flesta som du pratar med (som har lite normalt hyfs) faktiskt lägger manken till lite grand för att kommunikationen ska gå smidigt och ni båda ska vara på relativt gott humör? Kassörskan som ler mot dig när du handlar gör det trots att hon inte känner dig och trots att hon har huvudvärk, och hon vill (oftast och förmodligen) inte ens åt din kropp! Verkar det orlimligt då att lägga två strån i kros för att visa ditt bästa jag några ögonblick om du vill charma en kvinna som du är attraherad av?

    • All.in.Twin

      Hasse@: En vecka säger du? Min senaste relation höll i 13 år och om erkännandet av dom misstagen jag gjort i en tidigare relation gör en till en “toffel”, så bär jag titeln med stolthet, för resultatet blir att nästa relation kommer ha man bättre hållbarhet än ett paket mjölk.
      Men självklart så ska man alltid vara sig själv, gör man inte det så kommer nån slutligen att se igenom en…t ex finns massor av studier om hur stor betydelse våra ord har när vi kommunicerar, oftast så säger dessa studier att det rör sig om ca: 5-15%, resten sker via ton, hållning, kroppsspråk och ansiktsmimik och dessa faktorer inte stämmer överens med ens ord så blir man förr eller senare avslöjad eftersom man luktar mer plast än gran, som Bob Marley sjöng…
      “You can fool some people some times but you can’t fool all the people all of the time”

      Kristina@
      När jag var yngre så var jag blyg, hade en mor som var väldigt kall, inga kramar, inga erkännanden, inga “vad duktig du är” eller “jag älskar dig”, när hon pratade till en så var det för att korrigera en, rörde hon vid en så var det för att bestraffa en…Hon var själv uppvuxen med en militär som far och hur hon såg sina föräldrar bete sig skapade normen för hur hennes egna familj skulle skötas…
      Det gjorde mig till den typiska “pleasern” i tidiga relationer, jag kunde bli klängig och sökte uppmärksamhet, jag gillar att ge…men hela mitt självförtroende byggdes upp av vad jag får…
      Och självklart så tyckte jag att jag aldrig fick tillräckligt, jag fick aldrig vad jag förtjände.
      Självklart så blev jag friendzonad ofta och tjejer med god självkänsla tappade snabbt intresse för en, dom ville vara ens tjej, en vän att skratta och älska men snabbt så blev dem till ens terapeuter som nojjade över att säga fel sak för att inte såra en…Förutom misshandel och otrohet så har jag nog svikit på alla sätt man kan svika på. Min situation sög men jag hade två val, att gilla läget och skylla ifrån mig skiten som jag skapar på något annan eller att “man up”, lista ut vilken skruv som satt lös å “go to work”, då var jag runt 25 års åldern, i år fyller jag 40 och skruven är tightare än en rasta fläta, haha. Jag skäms inte för den jag var för den jag var…skapade den jag blev.
      Så när jag skriver att det är bra att söka ögonkontakt först, le mot varann, söka signaler och svara på dem är för att jag varit den killen som inte gjort det…Men då så upplevs man som påträngande, desperat och creepy…
      …Vilket man med all sanning är eftersom man hittar argument för att inte…
      …Se tjejen i ögona…ge henne ett leende…ge henne tid att smälta…få signal på att man är välkommen…gå fram och prata…vara flörtig men skippa komplemanger som är ytliga, bättre att ta något ur det man pratar om men göra det humoristiskt. Har du ingen glädje i dig som kille så hoppa över dejtande och hook ups…Ingen kommer att ta till sig dig för att dom vill vara riddaren i skinande rustning som tänker…
      Nah, ingen gillar honom, så därför ska jag göra det. Attraktion och välgörenhet har aldrig gått hand i hand.

      Självklart så ska man vara sig själv och göra det man är bekväm med…
      …Men många killar glömmer bort att man är två som möts…dom kör sitt egna race och stannar inte ens upp för att 2 sekunder reflektera över situationen…Trivs hon med mig eller försöker hon finna ett sätt att dra för att hon finner en inte attraktiv eller intressant.

      Få kvinnor säger rakt ut att dom inte har ett minsta intresse för en, att om man var fast med dom på en öde ö så skulle sköldpaddan ett intressantare alternativ…Dom flesta försöker hitta en väg ut genom att smita genom närmaste lucka.
      Har du aldrig medvetet gett en kille fel telefon nummer eller redan bestämt dig för att inte svara om han ringer då du gav han numret…jag är rätt säker på att i den situationen så brydde han sig inte om att checka om du var intresserad utan han körde sitt race och du spelade med för att situationen inte skulle bli akward…Om du inte känner igen dig så är jag rätt säker på att någon annan tjej gör det, situationen jag beskriver är rätt vanlig.

    • Hasse

      ALL.IN.TWIN: Jo men jag förstår att du behöver en kvinna för att behålla din plats i samhällsordningen. Jag klarar mig mycket bättre utan “Guds gåva till mannen”, som numera är en frånskild korpulent tant med 3 ungar i släptåg.

      Nä tack.

    • ViraStina

      Ja, en korpulent tant måste verkligen vara rena fasan!

      Jag tänker på min mor, och på hur lycklig min långe, smale far var över att han hade henne under nästan 50 år tillsammans.

      Har man inte förmåga att uppskatta en sådan samhörighet, utan snöar in på kroppsformen, är det nog värst för en själv.

  10. Sommar

    Men herregud vad ni komplicerar sönder bagateller haha nä ta en flaska rött gå ut i solen och go with the flow….med andra ord RELAX!

    • Romantisk-tjej

      Sommar:
      Det förslaget kom jag med ofta när jag försökte få någon på dejt för exakt två år sedan. Fast med rosévin/chardonnay istället för rött då…Det var ingen som nappade trots att jag bjöd på vinet.

      Jag tycker killar är väldigt kontrollerade över lag. Go with the flow är lite av min melodi också. Om man vill träffas en andra gång gör man det. I annat fall var det ju en god flaska vin i parken en ljummen vårkväll med en vacker pratglad flicka/dam 🙂 Hur illa kan det vara, liksom?

      Killarna föredrog att mysa framför skärmen där hemma i stället 🙁

    • Elle_

      Jag har läst er länge och förstått att ni haft det problemet – att män inte velat gå på dejt. Det har jag aldrig haft. Alla som jag hann fråga innan de frågade mig, tackade ja och dök upp. (Alla utom en i tidernas begynnelse, nu när jag tänker efter. Han slutade helt enkelt skriva när jag tackade ja till en dejt. 😀 Nåja, jag lät det bero, helt enkelt, är liksom inte så intresserad av att dejta någon jag måste tjata mig till. :)) Jag vet inte varför. Jag är ganska kräsen och väljer bara ut de som jag tycker skriver på ett sätt som tilltalar mig… vilket inte är många. Och så mailade jag helst inte så länge med folk heller. Var noga med att hålla det lättsamt och casual och med så få/låga förväntningar som möjligt. Bor dessutom i en lite större stad så enkelt att försvinna i vimlet efteråt om det inte klickade/vi inte önskade vidare kontakt. Kanske en kombo av de förutsättningarna?
      Alla mina dejter var helt OK trevliga, också. Varenda en. Jag verkar haft väldigt tur på den fronten. (Synd bara att det bara var två som jag alls attraherades av. En var inte intresserad tillbaka och den andra eh… jamen det är en lång historia som bara slutade bra för honom. 😀
      Numera är jag inte ute i dejtingsvängen längre. Skönt på många vis, tycker jag. 🙂

    • Kristina

      Ja, den sitter som en “smäck” 🙂 Jag önskar faktiskt att jag skulle kunna daska mig själv i rumpan, och go with the flow.. åtminstone någon gång 🙂 Men du vet att om man inte gör det, är det nog så, att det inte skulle kännas bra för mig iallafall 🙂 🙁

  11. Kristina

    Jag är nog beredd att hålla med Hasse, för mig lät det väldigt beräknande, utstuderat, osv bara för mycket helt enkelt, och jag skulle nog även reagera negativt på den sortens uppvaktning, “dryg kille” säker i korken, skulle hoppas att det hann någon annan före 🙂
    Vad är det för fel med att vara spontan? Eller kan man inte vara trevlig då?

    • ViraStina

      Jag blir lite nyfiken på vad som är beräknande och utstuderat? Jag tycker snarare det låter precis så som helt spontan kontakt brukar uppstå. Fast nedskrivet, då. Och då låter ju allting väldigt kliniskt och teoretiskt.

      Först ögonkontakt, sedan utbyta leenden närma sig, inte vara påflugen utan lämna lite space, avvakta med beröring, inte ge “falska” komplimanger, vänta in gensvar, inte flirta med flera samtidigt utan fokusera på en…

      Allt detta gör ju de flesta spontant när de möter någon. Annars vet jag inte riktigt hur det skulle gå till..?

      Något av momenten kan man förstås hoppa över, eftersom det inte handlar om någon exakt vetenskap, men generellt tycker jag det låter som en väldigt mänsklig, spontan och normal process.

  12. Kristina

    Om man kan redogöra så exakt hur man går till väga, och dessutom utöver det, låta som det är en information till övriga, och som vanligt, tala om vad kvinnor vill !!!

    Nej du, det är inte spontant !

    • ViraStina

      Men jag tror att det snarare är en rationalisering i efterhand av ett mer eller mindre instinktivt beteende.

      Jag har ytterst svårt att förställa mig, att spela teater, att göra mig till eller att anpassa mitt kroppsspråk medvetet. Jag kan egentligen bara vara mig själv, och följa mina inlärda beteenden som känns spontana och naturliga för mig.

      Men ändå kan jag ofta i efterhand förklara vad jag gjorde, hur jag reagerade och vilka beteenden jag tillämpade. Det gör jag på ett teoretiskt plan, för jag är ganska bra på sådant i teorin.

      Ändå saknar jag i princip helt förmågan att t ex medvetet byta kroppsspråk, även om jag inser intellektuellt att jag skulle kunna ha vissa framgångar, om jag gjorde annorlunda när jag flirtar med någon, till exempel.

      Många av dessa beteenden ligger så djupt att det är väldigt svårt att koppla på dem och köra en show i avsikten att få ett visst resultat. Det avslöjas ofta. De som är allra duktigast på det, kan möjligtvis bli PUA-artister. Övriga framstår vanligtvis som rätt fåniga.

  13. Kristina

    Virastina
    Men du, tycker du verkligen inte att fånig är ju precis vad vederbörande är 🙂
    Så nej det där är inte något instinktivt beteende !
    Dina “inlärda” betenden ? Tror mer på att du faktiskt reagerar spontant 🙂
    Jag kan oxå i efterhand veta vad som sagts o gjorts, men det varierar!!
    Slutligen, skulle du känna dig nöjd om du ändrat ditt kroppsspråk? Och hur skulle du korrigera det ?

    • ViraStina

      Å, detta är ett superintressant område! Men tyvärr är jag usel på det. Jag är dock ganska säker på att det som vi själva uppfattar som spontant och naturligt när vi umgås, till stor del är inlärda mönster ända från späd ålder. Men de är så självklara att vi inte tänker på dem.

      Själv tycker jag att någon blir lite fånig, om han uppenbart kör sitt flirtande efter en sorts manual. Och det märks ganska ofta om de gör det. Jag säger inte att jag alltid kan avgöra det. Folk har ju de mest märkliga talanger.

      Men om man t ex har läst om klassiska PUA-knep, är det ganska lätt att identifiera när någon kille försöker tillämpa dem lite amatörmässigt. Och då kan det ju bli lite fånigt.

      Däremot tror jag inte att All.In.Twin behöver vara det minsta fånig eller konstlad. Det troliga är att han är allmänt social och följer de umgängesregler som vi alla följer mer eller mindre, för att passa in i samhället. Man kan kalla det spel. Eller social kompetens. Han bara sätter ord på det i efterhand.

      Och jag har faktiskt försökt att ändra lite på mitt eget beteende, för att lyckas bättre i dejtingen. Min personliga slutsats var att jag kan ändra på detaljer, men bara om det fortfarande ryms inom det som är jag. Jag kan justera småsaker, men jag kan inte göra om mig.

      Bland annat drog jag ner lite på min driftighet just när det gällde dejting, och blev lite mer laidback. Jag försökte även bli tydligare i mitt kroppsspråk när det gällde att visa intresse. Eftersom jag tidigare hade fått höra att jag var för “sval”, ville jag testa att ändra det. Jag kunde inte byta personlighet, men jag kunde göra lite mer och lite tydligare av det som redan kändes naturligt.

      På den nivån funkade det bra. Och det gjorde stor skillnad.

    • Jag

      Virastina: Kroppsspråk är skitsvårt… Vi kan inte förändra oss till 100% men som du säger ändra vissa detaljer… Är vi medvetna om HUR vi kan uppfattas så brukar det vara lättare att vara vaksam på vilka signaler man omedvetet kan sända ut.

      Jag har min personlighet när det kommer till kroppsspråk och jag vet att jag kan signalera ett ointresse… Trevlig, men reserverad… Trots att jag inte menar att vara sådan och inte vill uppfattas som sådan av någon som väckt mitt intresse.

    • All.in.Twin

      Kristina:

      Jag är lite nyfiken på hur du kom fram till slutsatsen att man är fånig,
      För att jag rent spontant INTE dyker upp från ingenstans, tränger in dig i ett hörn, rör vid dig när du inte vill samt nekar dig alla chanser till ett val och fullständigt skiter i om attraktionen är ömsesidig då jag går in för kyssen?

      Fånig…really?

  14. What_A_Man

    Jag har egentligen inget mer att säga än vad jag redan har sagt, förutsättningarna behöver ändras.

    Men ämnet kan sammanfattas med den fina meningen: Kvinnan väljer mannen som ska välja henne.

    Blir du inte vald så gör något bättre än att sitta inloggad här.

    • ViraStina

      Och glöm inte att mannen väljer vilka kvinnor han kan tänkas låta välja sig.

      Mäns svårighet ligger i att de förväntas vara aktiva och visa intresse, och hoppas på att de är så attraktiva att den mest intressanta kvinnan ska nappa.

      Kvinnors svårighet ligger i att de förväntas vara passiva, och inte själva ta initiativ, utan hoppas på att de är så attraktiva att den mest intressante mannen ska närma sig.

      Både kvinnor och män har lika stor risk att bli nobbade av den de helst vill ha. Det är bara vägen dit som är lite olika. Jag tänker inte säga att någondera av stereotyperna är mer fördelaktig. Men med tanke på min personlighet, hade det varit enklare för just mig om rollerna var omvända. Jag är en “go-getter” och fullkomligt avskyr passiv väntan.

    • Elle_

      De allra mest eftertraktade kvinnorna väljer mannen som ska välja henne. Precis som de allra mest eftertraktade männen väljer kvinnorna som ska välja honom. Mindre eftertraktade kvinnor blir bortvalda, det är bara det att ni inte ens har med dem i er ekvation. De räknas inte över huvud taget. Frågan är om de är kvinnor/människor alls?

    • What_A_Man

      Virastina och Elle:
      Jag skulle kunna skriva en roman här om mina erfarenheter från den här sidan. Nöjer mig dock med ett konstaterande, det är väldigt få av deltagarna på HP som är med här för att träffa någon. Det krävs dessutom att två med samma inställning möts för att det ska bli något varaktigt.

      Lite samma inställning hos mig som hos Virastina, egentligen skulle man bara behöva säga att man vill träffa någon och boka en träff för att känna av om man vill fortsätta träffas. (Tror det var du som skrev något åt hållet att om man inte avvisar varandra ska man fortsätta att ses.) Så är det inte här.

      Jag hävdar också att de bittra erfarenheter som bubblar upp till ytan i varje bloggpost hade kunnat ersättas med väldigt positiva berättelser av sidan om förutsättningarna hade ändrats. Det lär inte ske… HP lägger hellre pengar på arvode till fotograf och modeller än till en som kan ändra om lite i programmeringen av sidan.

    • ViraStina

      What_a_man:

      Ja, jag skulle önska lite mer av den attityden. Att folk var lite mer benägna att ses en tid, helt utan andra förväntningar än att lära känna någon som verkar trevlig.

      Det är ju massor av förhållanden som startar genom att man umgås i samma kretsar, eller jobbar på samma ställe, men utan att det finns någon tydlig attraktion i början. Men när man börjar prata lite mer med varandra, upptäcker man att man faktiskt trivs väldigt bra ihop.

      Jag har åtskilliga bekanta som berättar att de knappt hade lagt märke till sin blivande partner ifråga först, men när de började prata, upptäckte de att de hade massor gemensamt och var på samma våglängd.

      Och ska man kunna komma till det stadiet i nätdejting, måste man våga börja träffa folk som kanske inte verkar helt rätt på papperet. Man måste ta risken att träffa folk som man inte alls klickar med. Ungefär som man gör på arbetsplatsen och fester och andra sociala sammanhang. Då är ju alla inställda på att konversera artigt en stund, även med den som inte verkar vara den blivande livskamraten.

      Men tyvärr är inte särskilt många beredda att riskera en fika med en främling som kanske visar sig vara trist. Man vill gärna ha garantier innan på att det är en snygg, begåvad, framgångsrik och rolig människa. Annars har man slösat bort sin tid.

    • Elle_

      W_A_M: Ganska ofta när jag tackat nej till en dejt har jag fått det där slängt i ansiktet: du är ju inte här för att träffa någon! Eh jo, men inte vem som helst? Jag trivs jättebra som singel och har redan valt bort ett antal IRL-flirtar (därmed inte sagt att jag har haft en uppsjö av män som trånat efter mig utan lika gärna att jag t ex låtit bli att ta reda på om det skulle finnas något intresse, eller backat om jag anat något som ev skulle kunna vara en början) för att jag inte känt mig nyfiken/attraherad nog. Jag är och var inte intresserad av att gå på en massa dejter med random män som hör av sig. Jag tycker om att vara själv och jag tänker inte offra en kväll på någon som jag inte ens ser fram emot att träffa. Men det verkar svårt att ta in för många? Man måste tydligen vara så oerhört ensam och olycklig att man vill träffa precis vem som helst för att få vara på en dejtingsite?
      Jag har backat från väldigt bra och fina män som uppfyller alla kriterier som tänkas kan (som sagt, därmed inte sagt att de ens skulle vara intresserade av mig om jag närmade mig), så det är ju inte så att jag inte tycker att de är goda nog för mig, det är bara det att jag saknar känslan för dem. Jag känner ingen samhörighet och nyfikenhet. Och hittills har jag aldrig någonsin klickat med/attraherats av någon som jag inte känt så för från början.
      (Tycker det saknas nyanser, generellt, i de här kommentarsfälten. Respekt. Och den grundläggande vetskapen att vi är komplexa, med komplexa behov. Och olika – kanske mer från individ till individ än mellan könen.)

    • ViraStina

      Men hur vet man från en webbsida om någon verkligen är intressant eller inte?

      Det är den grejen jag undrar över. Och det var den delen som gav mig mest bryderier när jag var medlem. Jag visste överhuvudtaget inte vad jag skulle leta efter. Det blev mest att jag sökte upp män som var duktiga på att uttrycka sig i skrift. Jag sållade bort dem som stavade dåligt.

      Bara för att sedan träffa en kille IRL som skriver hårresande illa..! I verkligheten saknade ju den egenskapen fullständigt betydelse.

      Problemet är att ytterst få kan presentera sig själva på ett verklighetstroget och heltäckande sätt. De flesta har presentationer som är ett hopkok av drömmar, floskler, irrelevanta fakta och en lista med allmängiltiga intressen. Och detta ska de sedan dömas från.

      Ibland kan det märkas väldigt väl redan i profilen att någon är helt fel, naturligtvis. Men alla de där som är ganska anonyma. Inte utmärkande. Neutrala. Som inte sticker ut det minsta i sin profil. De där som man kvickt dömer ut som trista eller ointressanta.

      Hur vet man det innan man mött dem? Okej – man vet att de inte är bra på att göra en intresseväckande presentation. Men mer än så får man ju inte veta om man inte träffar dem.

    • Elle_

      VIRASTINA:
      Det vet man inte förstås. Men det är ju på de premisserna man måste “jobba” på en dejtingsite? Och då ett urval måste göras (jag kan ju inte be varje kille på hela sajten om en dejt) valde jag att gå på magkänslan. Bra språk är många plus, men jag tittade mest på vad de valde att skriva. Letade efter någon som var lite finurlig, gav ett tänkande intryck. Gärna någon som var snabb att låta sina värderingar skymta, eller rent av skyltade med dem.. om de stämde verens med mina, dvs. Finns bild påverkas jag förstås av den, men jag har gått på dejter med män som jag kanske inte skulle tittat två gånger på i en folksamling, och även med någon som inte hade någon bild. Intrycket blir ju ett helt annat live? Kroppsspråk och röst kan ändra allt. Övrigt inte så viktigt, bryr mig inte om status etc, utom att jag tycker att det känns läskigt med män som uppenbarligen lagt mycket möda på sin stil (lite oavsett vilken stil det är) eftersom jag får för mig att de skulle tycka att jag borde göra detsamma. (Vill inte heller skriva med folk från långväga håll eftersom det blir en så big deal att träffas och det tycker jag förstör hela grejen, vill hålla förväntningarna nere för båda parter.)
      Sen jätteviktigt hur dialogen känns när kontakten inletts. Orkar inte vara enda motorn i samtalet. Orkar inte heller folk som inte klarar av att man ifrågasätter dem/säger emot dem, så det brukade jag också ofta göra… (Obs det kan man göra utan att vara otrevlig, faktiskt.) Fast det fanns de som bad om dejt i första mejlet och då tackade jag oftast ja direkt om profilen kändes OK, för det tyder ju på driv i sig. 🙂
      Jag gick alltså bara på dejter som jag kände att jag ville gå på (betänk då alltså att jag oftast föredrar mitt eget sällskap framför någon främlings), när jag var tillräckligt nyfiken och kände mig tillräckligt trygg. Skulle aldrig palla att gå på dejter som jag inte kände så inför. Känns ju motigt till och med att träffa kompisar ibland? Innan man pallrat sig ut, dvs.
      Jag var nöjd med mitt urvalskriterie eftersom jag aldrig gick på någon riktig nit, som sagt. Ingen som inte dök upp, ingen som var otrevlig… bara en som var okänslig och skulle vara “härligt ärlig” när vi skildes efter en fika och med beklagande ton förklara för mig att han inte ville ses igen, utan att ens antyda att det skulle finnas en möjlighet att jag inte heller ville träffa honom igen… (Sjukt arrogant i mitt tycke.) men det var ju trevligt och intressant fram tills dess, även om jag kände från början att vi varken skulle bli vänner eller ihop. Sen hittade jag ju ingen kärlek men det är ju mest för att jag är konstig i största allmänhet. 😀 Har hittat flera vänner, dock! <3 🙂

    • ViraStina

      Jo, jag skulle ju heller aldrig gå på en dejt som kändes direkt motig. En kille som ger dåliga vibbar redan i skriftlig form, vill jag ju inte träffa. Jag lät magkänslan avgöra om han kändes pålitlig.

      Men jag lade ner ganska snabbt att tro mig kunna avgöra om det fanns romantisk potential eller inte, innan vi ens setts. Kriteriet blev enbart att han måste verka normal och trevlig. Utseende, intressen och liknande struntade jag i. Jag insåg att jag ändå aldrig skulle kunna få ett rättvisande intryck förrän jag såg dem på riktigt.

      Nu var mitt utbud ganska begränsat rent geografiskt. Det fanns helt enkelt inte särskilt många män i rätt ålder inom rimligt avstånd. Så någon sållning av praktiska skäl hade jag egentligen inte behövt göra. Jag hade i princip kunnat hinna träffa dem allihop, rent teoretiskt.

      Men det blev väldigt få som jag dejtade IRL. Två av dem hade jag inte ens sett något foto på i förväg. Några riktiga nitar blev det dock inte, trots den ganska begränsade förhandskontrollen. Eller jo, kanske en, som var mer än lovligt skum. Men de övriga var ju helt vanliga, sympatiska killar. Ungefär så som jag hade tänkt mig dem.

      Och hade jag träffat dem under en längre period, och lärt känna dem ordentligt, hade jag säkert kunnat bli intresserad av dem.

    • Elle_

      VIRASTINA: Ja, alltså att det skulle finnas någon romantisk potential tror jag inte att jag har trott inför någon enda av de dejter jag gått på? 😀 Jag blir inte intresserad av vanliga trevliga killar. Inte romantiskt intresserad. Har inte de förväntningarna längre. 🙂
      Jag har ett stort “fritidssammanhang” mestadels bestående av män så jag har ju stora möjligheter att träffa någon, kan man tycka. Men 99% av alla jag träffar känns inte intressanta ens som en nära vän, attraktion känns ännu längre bort. Jag tycker att det är roligt att umgås med dem i stora grupper, och det är få av dem som jag inte tycker om (vissa tycker jag mycket om), men på tu man hand tråkar de tyvärr ut mig… eller dränerar mig på energi då jag upplever att de inte vill eller kan ge mig något? Antingen säger de inte flaska och jag måste hålla intervjuer/monologer (ja, jag är dålig på tystnad när det är tillsammans med någon jag inte känner så bra), eller så tänker de att eftersom jag är kvinna kan de passa på att ösa ur sig alla de “känsloproblem” de samlat på sig de senaste 10 åren (intressant förvisso, men rätt snabbt har jag plötsligt fått något slags mammaroll som känns sisådär sexig… jag har många “söner” nu! :D), eller så pratar de i ett om ämnen som de kan (utan att ens försöka känna av om det möjligen kan intressera mig) och ger mig inte en syl i vädret… Det håller ett slag, jag menar jag är nyfiken på det mesta och kan väl få ut något även av en redogörelse för wifi-teknik om jag lägger manken till och ställer rätt sorts frågor, men sen då? Blir inte så nyfiken, får ingen mersmak.
      Det är ju samma med dejterna från dejtingsiter, fast där vet man ju iaf att de (förhoppningsvis) är singlar, om nu miraklet skulle hända att jag känner något. Sen ska intresset dessutom vara ömsesidigt och där har vi det sista kruxet. 😀
      Alltså jag är själv amazed över hur många män som mer eller mindre subtilt anmäler/har anmält sitt intresse för mig, men om jag känner detsamma tillbaka brukar det alltid visa sig att de i själva verket är upptagna och då lägger jag ner direkt, för sånt orkar jag inte riktigt med. Jag kan väl gissa att jag kanske känner av deras brist på desperation, och det är därför jag faller? (Jag vill inte vara en livboj i någons ensamhetshav. Jag vill vara den ö i ett plottrigt skär som någon väljer att gå iland på, en halvmulen dag med perfekta segelförhållanden. :D) Något slags mönster verkar det vara iaf. Och jag förmår inte bryta det.
      Sammanfattningsvis tänker jag att det får vara. Jag trivs ju själv också. Relationer som bara tuggar på för att hålla ensamheten borta är inte för mig. Ska det va ska det kännas bra. 🙂

  15. george

    Är man ett svin får man snygga unga tjejer.

    Är man snäll, trevlig och rar får man gamla fula tanter efter sig. Dessa tanter vill inte ha ett svin för det hade dom när dom var unga.

    • Hasse

      George, släpp det nu. Varför bry sig om kvinnor överhuvudtaget? Jag gör som Hope och varken tilltalar eller tittar på dem längre.

      Det är ju bara att inse att man är för gammal för relationer. Skaffa en hund så får du kärlek och lugn och ro.

    • Kristina

      Jag förstår nog inte vad du säger ?
      Du menar att ett riktigt dåligt beteende från en man, gör att han får en ung snygg kvinna !
      Men.. har du inte reflekterat över den här kvinnans intellekt, eller var det skitsamma ?
      Vad är det du skall ha den här unga, snygga tjejen till? Det finns ett efter.. sängen !
      Vad gör du nu ?

  16. Fredrik

    Nu har jag inte läst alla inlägg i denna långa tråden, men jag har läst Cecilas artikel. Det är lätta att en sådan här artikel blir polariserad. Å ena sidan kommer argumenten att ifall man är respektfull och snäll som man så kommer man ingenstans hos kvinnorna utan de flesta kvinnor väljer en alfahane vilken dag som helst framför en intelligent gentleman.. Och detta oavsett ifall alfahanen är ett svin eller ej.
    Å andra sidan så har man argumentet att om man går på för hårt så verkar man sliskig..
    Sedan så har man så klart att om man ser tillräckligt bra ut så spelar inget av detta någon roll. Man kan nämligen sakna allt annat än utseende och ändå ha framgång.

    Så varför är det så? (Det låter ju ganska motsägelsefullt)

    Personligen så tror jag att det är något väldigt mänskligt över denna förvirring.
    Om man kollar på andra däggdjur så ser man att alfahanarna alltid får mest honor, eftersom de bedöms kunna erbjuda säkerhet.
    Därför så kommer styrka och pengar och makt alltid funka i människosläktet eftersom detta är vad som utmärker våra alfahanar.
    Sedan så kan man kolla på alla mänskliga kulturer så har symmetriska drag attraherat.. Symmetriska drag är också en första indikation på sundhet och borgar därför för friska gener vilket ökar chansen till frisk avkomma. Så både män och kvinnor ur människosläktet favoriserar symmetri (skönhet).

    Sedan kommer förstås vår uppfostran och vårt sociala sammanhang in. I dagens moderna samhälle så försöker vi intala oss att vi inte är som djuren och därför inte följer vår biologi. Detta leder till förvirring.
    Kvinnor säger att de är attraherade av en sorts män men sedan så faller de ofta för en annan.
    Det samma gäller oss män. Vi intalar oss att det är en sorts kvinnor vi vill ha, men när biologin får säga sitt så visar det sig att det inte stämmer så bra.

    Med detta vill jag inte på något sätt säga att jämlikhet är fel eller att det på något sätt är ok att vara respektlös mot någon. Min poäng är att moderna människan har blivit förvirrad av det samhälle och de normer vi lever i.
    Man kanske inte skall glömma att vår hjärna rent biologiskt inte har utvecklats nästan någonting sedan stenåldern, så hur mycket vi än intalar oss att vi är på ett sätt så är vi fortfarande samma nakna apa som vi var då.

  17. Vero

    Jag vet som kvinna att de män som raggar på mig är totalt ointresserad av mig som person. Jag går ofta ut ensam, dels för att jag saknar vänner, och dels för att ibland bara se något annat än hemmets väggar. De som närmar sig mig brukar antingen kommentera att jag ser ensam ut. Eller att jag borde le mer. Den sortens närmande avskyr jag innerligt.
    Men visst är det en balansgång. De män jag får upp ögonen skulle aldrig röra i mig.

  18. KARL- INGE

    MIN poäng är att det sitter ngr aggressiva manhaftiga kvinnor med utseende som är verkligt illa.
    och deras motsvarigheter till män fast dom är veka och feminina som även dom är bittra och hatar kärleken .
    bloggen har blivit deras säkerhetsventil för så länge dom kan hata så kan dom rationalisera att dom inte träffar några partners. och är en tröst modell som verkar funka för dom månad ut och månad in samma hat samma bitterhet samma ord samma känsla av tillkortakommande och det blir självklart värre för tiden är inte på deras sida

    i varje sammanhang som det pratas fint om kärleken och fina partners så går dom i spinn och attackerar med alla stående till buds medel, ..
    allt som vi normala män och kvinnor längtar efter och söker,, tvåsamhet och varm äkta kärlek.

    det fördöms och smutskastas på alla sätt och vis avundsjukan lyser som ett fyrbåk men dom är så vana att dom inte ens försöker dölja sin svaghet och bitterhet tvärtom använder dom det som bensin för att sprida sina förbittrade budskap

    bittra fula feta manhaftiga elaka som jagar i flock är dessa kvinnors signum typ E…. V….
    dom låtsats att dom är med på banan men dom är körda och dom o alla vet det ,, därav dessa elakheter ständigt o sant

    Och så finns det ett gäng bittra män som aldrig nånsin kan få ngr kvinnor elaka och sitter även dom och
    bara klagar på dom som kan känna empati kärlek och längtan till motsatta könet.

    Dessa män och kvinnor säg 7 st sammanlagt är samma skrot och korn men ngn kanske har talets gåva och lindar in det lite mer än dom andra ,,men samma andemening i alla fall

    • Fredrik

      Man kan ju välja att se på saker på olika sätt.
      Jag kan hålla med om att bittra människor inte är så trevliga att umgås med och visst kan rabiata feminister vara tråkiga men som jag ser det så finns det i vilken större samling människor man än väljer så finns en viss procent högljudda idioter. Det spelar ingen roll om det är politiska sammanhang religiösa samfund eller bland idrotts supportrar så finns det en majoritet vettiga människor och en högljudd minoritet av idioter.
      Visst kan man välja att lägga sin tid på att fördöma dessa högljudda idioter men vad åstadkommer man med det eftersom den typen av människor lever för konflikt och att ge sig in i konflikt med sådana människor är att hälla bensin på elden.
      Själv så väljer jag att lägga mitt fokus på den vettiga minoriteten istället, och ifall andra vill lägga sin tid på att tycka illa om andra eller vara bittra så är det upp till dem, men jag behöver ju inte umgås med dem.
      Nu håller jag inte med om att Cecilias text var någon form av manshat eller bitterhet eller något sådant, det var helt klart bara den gamla vanliga det är skillnad på att ragga och att ragga och att om man ska ragga så är det viktigt att visa respekt.
      Inget konstigt med det, vem vill inte bli bemött med respekt?
      Min poäng var mer att det vore trevligt ifall det var så enkelt.
      Som man får man ofta råd från kvinnor om hur man skall göra när man raggar, sedan tror jag att de flesta män har lagt märke till att om man skulle följa dessa råd så är det bästa sättet att antingen bli ensam eller ständigt hamna i kompisfacket.
      Då kan det vara bra att tänka på hur evolutionen och biologin har format oss och ifall man tänker på det så är det kanske inte så svårt att förstå varför en alfahanne även ifall han må vara lite av en grottman ofta har mer framgång än en mer “modern” man.
      Och varför någon som är fysiskt attraktiv kan vara ett fullständigt spån och fortfarande ha stora framgångar.
      Visst i en modern och politiskt korrekt miljö så är det ju inte så, men jag tror att de flesta som är något sånär observanta kan intyga att även hur politiskt inkorrekt det än må vara så är det ofta så det ser ut.
      Det var vad det som var min poäng.. Med det inte sagt att män är bättre eller mindre ytliga än kvinnor… Min reflektion är mer att vår stackars stenåldershjärna kan bli lite förvirrad ibland av det moderna samhällets alla normer och motstridiga ideal.

    • Elle_

      “aggressiva manhaftiga kvinnor med utseende som är verkligt illa”
      Vilket nyanserat och respektfullt uttalande! Undrar i mitt stilla sinne om du alltså har snokat rätt på bilder av alla dessa manhaftiga kvinnor då du uppenbarligen vet hur de ser ut? 😀 😀 😀

    • Maud

      Karl-Inge:
      Det är verkligen upplyftande att än en gång få höra att kvinnor som har en åsikt (som kanske dessutom går emot en mans) får epitetet “aggressiva manhaftiga kvinnor med utseende som är verkligt illa”. Det är möjligt att ett visst beteende i dina ögon gör kvinnor fula, men glöm inte att det bara är din egen högst subjektiva sanning.

  19. Fredrik

    Skönt att jag är nykter alkoholist och inte går på krogen. Kommentarerna här har påmint mig om att jag inte saknar något..

  20. Peter

    Något som verkligen har pajat folks sociala förmåga är den smarta telefonen. Finns det något mer oattraktivt än tjejen som hela tiden sitter och glor i den?

    • Kristina

      Ibland är den till en viss hjälp, när jag är/flummar omkring på ngt shopping center, gärna själv:)
      Känner man doften av kaffe, el mat. Och man blir fikasugen el. hungrig, men när jag som “ensam” sätter mig ner vi ngt bord, blir jag ganska snart iakttagen, av de flesta, oavsett kön el ålder! Under hela mitt fika, el. lunch!
      Men om jag börjar använda mig av telef. upphör faktiskt intresset från många, och jag kan få fika, äta, lite mer i lugn o ro!
      Men jag förstår vad du pratar om (gäller både män o kvinnor) !

    • Fredrik

      Jag kan verkligen förstå din poäng där Peter. Telefonen har verkligen den effekten att den skapar distans. Å andra sidan så förstår jag också Kristinas argument.
      Jag tror att de flesta människor har stunder när de vill vara sociala och det är klart att om man använder mobilen då så är det helt klart till ens nackdel eftersom det skapar distans, fast å andra sidan så tror jag att de flesta människor har ett behov av att få vara lite för sig själv ibland..Och för de stunderna så kan den distans som mobilen skapar vara något bra.
      Finns det verkligen någon som ärligt kan säga att den alltid vill vara tillgänglig?
      Inte jag i alla fall.

  21. Tess

    När man läser kommentarerna här så är det rätt uppenbart att tjejer ses som korkade brudar som går hem med snygga, blåsta killar. Tack för de fördomarna.
    Mina vänner kallar mig snygg och söt, så om jag utgår från det så kan jag säga att de som raggar på mig på krogen oftast är äldre män. Och skulle det komma någon i min egen ålder så är det någon blond, J.Lindeberg-kostymnisse med backslick som jag inte har något som helst intresse av. Tydligen så är tjejer med tatueringar och extremfärger i håret väldigt intressanta för kostymkillar, kanske för att de tror att vi alla är som Christy Mack och övriga porrbrudar och de är trötta på sina pryda Lexington-blondiner.

    För att komma till ämnet: jag avskyr killar som ska ta på mig när de raggar på krogen. Det blir så uppenbart vad de vill. Jag avskyr överhuvudtaget killar som raggar på mig, jag blir avtänd på något vis. Vill jag ha något (eller någon) så tar jag det själv.

    • All.in.Twin

      Tess:
      Menar du att du ogillar när en kille tar första steget för att du vill helst vara den som bryter isen?

    • Tess

      Hmm… Inte ogillar, men det är sällan eller snarare aldrig, som någon som är min typ raggar upp mig, dessutom blir det avtändande på något sätt med de killarna, för man vet hur desperata de är om de raggar på krogen.

      Vill jag bara ligga raggar jag hellre upp någon själv, de brukar oftast bli så förvånade eftersom jag inte har samma killsmak som majoriteten av mitt kön har. Men jag är inte den som går ut för att ragga direkt, det händer ungefär lika ofta som det är skottår.

    • All.in.twin

      Tess:

      Tror att jag förstår vad du menar…Jag själv märkt att det funkar bäst när det inte är en självklarhet att man raggar för att ta hem någon…utan man låter möjligheten ligga i luften.
      Ge komplimanger på kropp eller hur man uppfattar någons utseende gör jag sällan, finns några få undantag då det hänt men det var mest för att hon verkligen var fin, så pass att dom flesta killar vek med blicken då hon sökte ögonkontakt men det är som sagt inte hur jag vanligtvis raggar, jag retas mer och kör med ögonkontakt. Men ragga för att ligga är inte heller vad jag är ute efter, jag är mer ute efter att träffas över en fika under andra omständigheter… Så även om sex inte finns på radarn så behövs vibbarna.
      Några har berättat att dom var skit nervösa när dom skulle ringa…oftast så jagade killarna numret för att sedan ringa dom…Och alla körde samma game efter dom fått numret, ringer efter 2-3 dagar för att dölja pass intresserade dom egentligen var…lite roligt faktiskt, tanken är att framstå som mystisk och oförutsägbar men resultatet blir som när en magiker klantar sig och avslöjar tricket *L*

  22. Markus

    Hah. om man springer på krogen i hopp om att hitta rätt så har du missat något 😛 krogen är till för dom desperata som bara vill en sak. och de är att komma in inanför dina trosor ( om du ens använder de) så då spelar de ingen roll om personen raggar ihjäl sej eller inte för du kommer ändå gå hem med den som ser bäst ut. och i 9 fall av 10 så är personen också ett rövhål. men du e troligtvis för påverkad för att inse de just då ^^

  23. M

    Går sällan på krogen, enda få gånger man går är om det är nåt band som spelar. Kan va rätt störande om nån “sliskig typ” inte greppar att man är där för musikens skull inte för att de ska få hem ett ligg. De killar man pratar med är dem som är där av samma anledning, bandet musiken. Oftast är det inte att man tokraggar på dem och vice versa.

  24. Sussi

    Är nog ingen större skillnad mellan krogen eller nätet 98 procent av killarna jag snackat med på nätet är bara intresserade av sex.De är bara lite bekvämare och hoppas på en hemleverans så de slipper röra sig ur soffan.

    • All.in.Twin

      Haha, då tillhör jag dom 2% som inte bara är ute efter att ligga,
      det passar mig inte att kräla och tigga,
      Och bete mig som 98% av dom morgon “pigga”, som från då dom vaknar börjar svina och leva gris, sura över att det inte finns ett deltagarpris för att skriva “Tjena” vilket borde skapa en tsunami när tjejen särar på bena, vaxade och lena.
      Men pass på det,
      Jag söker hon som ser igenom det,
      Hon som besvarar en ytlig komplimang med “jag vet, synd att bara en massa tidigare sa det så varför inte anstränga en cell å säg något ja inte vet”
      Och om hon finner en het,
      rider jag på vågen, är vass på det,
      Och om vågen lämnar en utan kläder,
      Så hoppas jag att det fortsätter vara fint väder…För att ligga är inte allt,
      Jag är en krigarsjäl, krigar för att jag måste, inte för att det är ballt
      Och vi alla behöver en filt på slagfältet när det blåser kallt och kinden bär spår av salt.

  25. KARL- INGE

    SUSSI

    DET måste du ju förstå att männens uppträdande beror ju på ditt uppförande !!! uppfattar dom dig på det sättet att
    det bjuder till sängs i RIL så varför skulle dom uppfatta dig annorlunda på nätet

    I kväll blir det jobb i dörren !! får skydda fina bra kvinnor som vanligt ! när mansgrisarna ska bete sig som svin !!
    tyvärr uppmuntras dom av ett fåtal lika sinnade kvinnor och fulla man- svin som inte kan se skillnad på kvalitén

    då får det bli sista bjudningen för dom männen och kvinnorna

    • Sussi

      Elle: Jag är inte förvånad att KI väljer att fälla den kommentaren.Jag har fått massor av nedlåtande mail genom åren då jag nätdejtat för att jag är kvinna, det räcker liksom för att vissa män skall gå i taket.Jag ansågs snaskig och billig.Alt så hamnade jag i snåriga förklaringar om varför jag ens hade en dejtingprofil om jag inte var beredd åka hem och ha sex till de män som behagade.

      Jag har alltid haft en väldigt seriös profil ( vet såklart inte hur många som gått ut grundskolan och lärt sig läsförståelse ).Jag har aldrig haft några utmanande bilder såsom många män har med bara överkroppar ,badrumsselfies eller uppknäppta skjortor.

      Många män har en väldigt nedlåtande attityd mot kvinnor på nätet och KI är knappast ett undantag.

    • Crazy8000

      Inget att bry sig! De är i en bubbla där dom ser och hör vad de vill oavsett vad. stött på både tjejer och pojkar som är sådana, icke värt att läga ennergi på de om du inte vill ha något snabbt som är på deras agenda.
      Deras egon skadas för att du inte följer deras agenda.

      De komiska skulle du nappa på de vis de tror sig vilja skrämmer man skiten ur dem många gånger och de blir inget ändå, de brukar fly fältet.

  26. KARL- INGE

    ELLE KANSKE DET JA

    OCH DU FÅR VÄL SVAR PÅ TAL SOM DU FÖRTJÄNAR I SYNNERHET DÅ DET KÄNNS SANNINGSENLIGT

    NEJ JAG HAR INGEN TESPEKT FÖR DIG ELLER VIRASTINA

    ÖNSKAR ER ANDRA EN FIN HELG

    • Elle_

      KARL- INGE Men vet du vad, det är du som kör personangrepp och kallar folk för lögnare etc, utan några som helst belägg. Allt jag gjort är att belysa hur du skriver samt försökt förklara för dig att alla bevisligen inte alls tycker att ditt sätt att hantera en situation är den bästa, vilket uppenbarligen provocerade dig oerhört. Det säger mycket mer om dig än om mig att du inte tål mothugg och att du uppfattar mig som aggressiv för att jag kritiserar dig för den kvinnosyn du ger uttryck för här.
      Det faktum att du uttrycker dig med äcklad avsmak om kvinnor som sminkar sig mer än du gillar, inte klär sig som du föredrar att de gör, väger mer än vad du anser klädsamt, dricker mer än du tycker är passande och/eller dristar sig till att säga emot dig och inte dyrka marken du går på för att du talar varmt och insiktsfullt om kvinnor som är attraktiva, det kommer jag fortsätta tycka är sorgligt och rätt avslöjande. Verkar rätt vanskligt att åtnjuta din respekt som kvinna… Att du blir provocerad av att jag påtalar eh… talar ju inte direkt för din sak i detta? 😀
      Jag vet inget om dig K-I, jag vet bara vad du skriver här. Jag kan bara uttala mig om det och vilka slutsater jag väljer att dra av det. Det vore klädsamt om du försökte inse att det fungerar likadant från ditt håll. Du vet inget om mitt utseende eller något alls om min livssituation utöver det jag har delat med mig av här. Det blir bara löjeväckande med dina bittra utspel där du gissar friskt och giftigt. Hur gammal är du egentligen, jag har glömt? 😀
      Hoppas du hade en fin helg!

  27. Sussi

    karl-Inge om det är något du inte klarar av så är det att analysera mig och min personlighet utifrån vad jag skriver i en blogg.Men å andra sidan hoppas jag innerligt att min analys av dig utifrån dina inlägg här inte överensstämmer med vekligheten heller för då är det riktigt illa.

  28. Gwenbot

    Efter att ha läst många av kommentarerna här kan jag endast dra slutsatsen att det inte är konstigt att vissa personer är “forever single”. Vilken frustration det finns, och vilka snedvridna syner på människor man finner i dessa kommentarsfält.

    Vi som ras kallade oss själva Homo Sapien Sapien – Människa Smart Smart. Men när det kommer till dessa sidor och just att träffa någon är vi inte smarta. Jag känner mig rätt normal när jag läser dessa diskussioner, en känsla som sällan infinner sig annars.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)