dejta singelliv

Sköt dejtandet snyggt!

För några år sedan dejtade jag en tjej vid ett par tillfällen. Vi fikade, gick på bio och utsikterna för att fortsätta träffas såg väldigt ljusa ut. Kruxet var att hon skulle åka utomlands och jobba under en längre period, vilket försvårade saken lite. Men det var flera månader tills hon skulle resa, så det fanns alla möjligheter till att se igen innan dess. Vi bestämde att jag skulle bjuda hem henne på middag innan hon åkte iväg. Jag började googla recept och hade menyn klar för mig.

Fast nu började problemen. Konstanta återbud på grund av jobb, sjukdomar och tidsbrist följdes av total tystnad. Jag fick helt enkelt inte tag i den här tjejen längre. Jag började känna mig som värsta stalkern och höll på att bli tokig. Jag kunde inte släppa tankarna på vad som hänt. Hade jag gjort något fel? För hon kändes verkligen inte som typen som bara gick upp i rök. Till slut var dagen för hennes avresa kommen och efter ett tag försvann hon ur mitt huvud.

Döm av min förvåning när det typ ett år senare plingade till i mobilen.
–  Hej! Det skulle vara kul att ses om du har lust?
Som om ingenting hade hänt ville alltså den här tjejen ses igen, vilket kändes väldigt konstigt. En del av mig ville såklart fråga ”var f-n blev du av sist?”. Men okej, tänkte jag. Jag ska vara en stor människa och låta saken bero, kanske fanns det någon naturlig förklaring till hennes försvinnande. Vill hon träffas, varför inte. Så jag svarade något i stil med:
– Det låter trevligt! Vilken dag passar dig?
Hon svarade inte.
För inte så länge sedan damp det ner ett nytt meddelande, med samma positiva och glada ton.
– Hej! Det vore kul att ses en dag. Det var ju så längesen!
Den här gången svarade jag inte, inte ens efter ytterligare en ”förfrågan”. För min del var gränsen passerad, det här var så fruktansvärt dåligt skött av henne. Och jag har varken kraft eller lust att engagera mig i sådana människor.

Jag tror att det kan finnas många förklaringar till att dejter tycks uppslukade från jordens yta. Kanske infann sig inte den rätta känslan för dejten. Men jag tror också att det kan handla om andra saker. Kanske har vi inte kommit över vårt ex, vilket omöjliggör en ny relation. Kanske mår vi inte bra och har fullt upp med oss själva, vilket gör att vi inte har ork att fördjupa oss i någon annan. Oavsett vad det handlar måste den som får ett nej, hur tråkigt det än är, respektera situationen. Jag ser verkligen upp till människor som är ärliga. Men att tro att man kan komma och gå i andras liv, utan att på något sätt förklara sina handlingar, har jag ingen som helst respekt för.

Jag tycker att det finns ganska bra anledningar till att sköta dejtandet på ett snyggt sätt:

  • Du slipper ha dåligt samvete över ditt eget beteende.
  • Du gör din dejt en stor tjänst. Hen slipper att gå och älta saker om du säger som det är.
  • Du bränner inga broar. Berättar du som det är förstår förmodligen din dejt dig. Kanske kan ni därför behålla kontaken.
  • Din dejt kanske också tvivlar eller bär på problem. Att öppna upp sig har ofta en smittande effekt, därför kan ärlighet göra att ni kommer varandra närmare.

 

Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake.

dating


Det finns 95 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Emmy

    Hej Chris1980!!

    Jo då jag har gått igenom likadant som dig att en kille jag dejtade bara försvann och hörde aldrig av sig..

    Han skulle resa till hans hemland som även jag mina rötter ifrån..Vi var tsm i 3 månader..

    Och han sa att älskade mig osv blä blä blä blä…Sen han att måste resa till L vårr hemland..

    Oki sa jag men hur vi ha kontaktden då?Han sa via mail..

    Han resten några dagar innan jul och hörde aldrig av sig mer…

    Tiden gick och väntade på hans samtal,mail vad som helst vill vet vrf han försvann…

    3 månader efter jul klick får ett mail av honom..Han skriver.Hej jag har saknat dig och inte kvar ditt nummer.

    När jag lägger in hans nummer så har bild på sig med en tjej och hjärtan omkring dem..

    Då s jasså så åkte ner för att förlova dig och kommer tillbaka och tror att de blir vi igen? De kan glömma faktiskt sa jag.

    Och gav skräp nummer och att jag litar inte på dig detta räcker för dig att förklara om du vill det!

    Men 1 om du tror att du få sex av glöm det och leta vidare..

    Han skriver då blockerad..Sen blockarade han mig då förstod jag att han var ute efter sex med mig när han kom tillbaka till Sverige..

    Lite om min kärleks historia…

    • Christian Persson

      Emmy,

      Vilken historia alltså! Bra att du satte ner foten och visade att hans beteende inte är okej.

  2. John G

    Tack Christian, väldigt intressant ämne.

    Jag tror dock det finns ett problem med råden du ger som avslutning.
    Rent generellt är människor alldeles för egoistiska i dag för att bry sig.

    1. Tjejen har inte antydan till dåligt samvete baserat på hur hon har behandlat dig.
    2. Hon skiter i, eller fattar inte, att du går och ältar saken. För det gör inte hon.
    3. Enligt henne så bränner hon inga broar. Enligt henne borde hon nämligen
    både kunna äta kakan och ha kakan kvar. För det förtjänar hon.
    4. Att öppna sig och vara ärlig är farligt. Det är svaghet. I alla fall för tidigt.

    Och så beter sig många killar också. Emmy har ju precis givit ett exempel på det.
    Detta med egoism har nämligen ingenting med könstillhörighet att göra.
    Det handlar Bara om tiden vi lever i. Där allting skall handla om jag, jag, jag.

    Men, trots problemet så Är det bra råd du ger.
    Frågan är bara vad som behövs för att fler människor skall leva efter dem?
    För jag menar, solidaritet och att offra egen bekvämlighet för gruppens bästa existerar ju nästan inte längre.

    Inte enligt mig i alla fall.

    • Christian Persson

      John G,

      Jag tror också att vårt beteende på nätet är en spegling av hur samhället i stort fungerar. Det är nog lätt hänt att ryckas med och sätta sig själv i centrum, istället för ett mer solidariskt tänkande. Vad gör vi då åt saken?
      Ja, jag tror att mycket handlar om att hitta sin egen moraliska kompass. Att man liksom alltid försöker att bete sig schysst, utan att det alltid finns någon direkt ”vinning” med det. Det ger en viss tillfredsställelse att kunna stå för sina handlingar, tycker jag.

    • John G

      Tja du Christian.

      Tyvärr blir jag nog tvungen att säga emot dig på båda punkterna faktiskt.

      Jag tror nämligen inte att nätet speglar hur samhället ser ut i stort.
      Jag tror i stället att samhället i stort har börjat spegla hur det ser ut på nätet.

      Samma sak kan tyckas men för mig finns det en skillnad.

      För en gång i tiden, innan internet, betedde sig nog inte människor så här mot varandra IRL. Inte så här frekvent och godtyckligt i alla fall. Jag tror verkligen inte det.

      Men, på nätet är du anonym och behöver egentligen inte stå till svars för någonting. Visst, du kan bli blockad av en administratör. Men det finns fortfarande ingen som vet vem du är. Vilket gör att du kan registrera ett nytt användarnamn och fortsätta bete dig på i princip samma sätt igen.

      Jag tror det var du och What_A_Man som pratade om hur pinsamt det är att springa in i en gammal dejt om man brutit på ett taskigt sätt. Men det riskerar man inte med någon man bara pratat med på nätet. Alltså behöver man inte bry sig speciellt mycket om andras känslor. För även om man i matvarubutiken springer in i den människan man brutalt har dissat på nätet, så känner ingen av er igen varandra.

      Relationer och andra människor har helt enkelt blivit slit och släng på nätet.

      Och det beteendet har nu börjat smitta av sig IRL också. Därför att samhället börjar bli så influerat av nätet helt enkelt.

      Det tror jag i alla fall?

      Sedan är det viktigt med en moralisk kompass, absolut.
      Men ärligt talat tror jag det kan vara förödande med en egen sådan kompass?
      För visar inte alla kommentarerna här på bloggen vad som händer när människor använder sin egen, personliga, moraliska kompass?

      Du själv skriver i ditt inlägg om en tjej som använder sin egen, personliga, moraliska kompass och behandlar dig som en sopa.
      Emmy skriver om en kille som också använder sin egen moraliska kompass. Med resultatet att Emmy mår som en sopa.
      Miss Z, ViraStina, Linda, What_A_Man, Anna och många fler skriver alla om killar och tjejer de mött som alla använder sina egna, moraliska kompasser. Med resultat att de behandlar bloggarna här som sopor.

      Jag har själv träffat dem också, både IRL och på nätet. Tjejer som använder sina egna moraliska kompasser och skiter högaktningsfullt i alla mina känslor.
      Hon bryr sig inte för 5 öre att jag går och funderar på:
      ”Vad gjorde jag egentligen för fel???”
      I stället dissar hon mig brutalt. Vill inte ens svara på frågan jag går och ältar.
      Och hon gör det utan en antydan till dåligt samvete.

      Så jag tror verkligen inte att lösningen är att lita till personliga, egna, individuella, moraliska kompasser.

      Men hur lösningen ser ut i stället måste jag fundera på lite till.
      Jag vet dock att What_A_Man nämnt några möjliga alternativ.
      Har någon annan förslag?

    • Crazy8000

      Man är inte så anonym som man tror på nätet om man har bild. Har stött på en hel del som jag dissar av ren automatik på grund av det tramset och dom brukar bli helt chockade att dom inte är så eftertraktade och attraktiva som dom trodde.

    • Christian Persson

      John G,

      Om det är nätet som påverkar samhället eller tvärtom kan det nog tvistas om. Jag håller med om det du skriver, absolut. Jag har förresten utvecklat mina tankar om det här i ett tidigare blogginlägg som heter ”Dejtingbeteendet – en spegling av samhället” som publicerades i juni. Läs om du är nyfiken!

      Den inre moraliska kompassen ja. Jag har väl kommit till punkt där jag insett att jag inte har några andra alternativ, än till att följa den. Jag tycker att jag har bra värderingar och en vettig människosyn, så därför skulle det vara ett nederlag att ändra på mig själv. Här måste jag säga att jag förändrats en del med åren. Om någon förr behandlade mig som en sopa kände jag mig ofta som en sopa, som jag beskrev i blogginlägget. Men om samma sak hade hänt idag hade jag verkligen inte brytt mig på samma sätt, utan snarare sett tjejen som en sopa. Om jag blivit härdad, eller om självkänslan stärkts, vet jag inte. Men jag mår mycket bättre av att följa min kompass istället för att laborera med mig själv.

      Att följa sin inre kompass kan ha sitt pris, det kan innebära rätt många ”förluster”. Men också, förhoppningsvis, vinster. Jag vet ju att du är tennisintresserad, så jag tänkte avsluta med en liknelse från den världen. Stefan Edberg hade en serve och volley i världsklass, men han var högst begränsad från baslinjen. Det som gjorde honom till världsetta var att han ständigt gick på nät, så att han slapp spela baslinjespel. Att utveckla det man är bra på, istället för att försöka ändra på sitt spel, gjorde honom till världsetta:).

    • John G

      Förlåt mig Marianne, det var ju dig Christian pratade med om att springa in i tidigare dejter. Ledsen att jag blandade ihop det.

    • John G

      Crazy8000:

      Sant som du säger, med fotografier är man inte fullständigt anonym.
      Men samtidigt är man väl fortfarande betydligt mer anonym än IRL?
      För när man träffas i verkligheten finns det kanske gemensamma bekanta? På ett par dejter jag varit på så mötte tjejen mig tillsammans med en par av sina tjejkompisar. Bara för att hennes kompisar skulle se mig och veta lite vem hon gick på dejt med.
      Och i båda dom situationerna blir man ansvarig för sina handlingar på ett annat sätt.

      Christian:

      Nu måste jag vara fullständigt ärlig och uppriktigt mot dig.

      Det är nämligen så att jag förstod exakt hur du menade med det du skrev tidigare.
      För jag tänker exakt likadant om min egen moraliska kompass.
      Som för mig känns precis lika väl kalibrerad som din uppenbarligen är.
      Och jag resonerar och agerar faktiskt exakt likadant som du gör.

      Jag var bara tvungen att provocera lite för att fortsätta diskussionen 🙂
      Hahaha… 😀

  3. Miss Z

    Hade fått kontakt med en här på HP, efter en viss tids mailande och chattande på msn skulle vi ses. Jag pluggade under tiden och hade svårt att få till en tid. Men avsatte en söndagseftermiddag för en dejt. Han babblade om att ”vill man finns det alltid tid” hade noll respekt för att jag hade ett eget liv jag med.

    Jag skulle möta upp han vid tåget, han dök aldrig upp. När jag skicka sms om vart han tagit vägen. Fick jag till svar att han va hos en kompis och kollade Formel 1 eller nåt sånt.

    Jag bad han fara och flyga… Några år senare får jag syn på han igen på HP, han tar kontakt med mig och spelar att han inte kände igen mig riktigt, berättar att han dissa mig för bilsport, han ursäktade sig med en massa svamel. Han fick ingen mer changs.

    Jag tog mig tid för nån som nonchalera bort det hela. Ofta jag möter det fenomenet, noll respekt för andras tid här. Nåt man aldrig får tillbaka. Den tiden för dejten hade jag kunnat lagt på nåt annat eller nån annan istället för att vänta på en kall perrong på nån som aldrig dök upp eller bemöda sig att höra va sig om att den inte skulle komma. Inte föräns jag undra vart han tagit vägen.

    Jag försöker alltid vara uppriktig kan jag inte så säger jag det. Ärlighet är verkligen en bristvara nu förtiden….

    • Christian Persson

      Miss Z,

      Jag tycker också att vi rent generellt är dåliga på att visa respekt för andras tid. Det är verkligen inte så svårt att visa hyfs. När jag själv blir utsatt för sådant här brukar jag tänka att det säger något om människan jag ska träffa. Klarar man inte att bemöta sina medmänniskor med normal respekt är det bättre att leta vidare.

    • Miss Z

      Minns ett avsnitt med Sex And The City där Miranda hade en dejt som aldrig dök upp. Hörde aldrig av sig. Dan därpå ringde hon för läsa lusen ur han och fråga vart han tagit vägen. Det visa sig att han hade haft en stroke dött.

      Nu är detta extremt exempel. Men oftast försöker väl jag tänka att det kanske hänt nåt eller liknande, men oftast intalar vi oss att vederbörande fått kalla fötter eller liknande. Vill vi tro det värsta för att slippa tro det värsta när vi blivit blåsta på en dejt?

    • Christian Persson

      Miss Z,

      Så är det säkert. I alla fall tror jag själv alltid det värsta:). Jag tror att vi per automatik utgår från vårt eget beteende. Låt säga att jag skulle behöva jobba över, att jag skadat foten på fotbollsträningen eller om jag typ fått punktering på bilen. Oavsett vad som hänt skulle ju jag meddela detta till min dejt, för att förklara läget. Jag skulle inte bara strunta i det och återkomma en vecka senare. Därför tror ju jag att jag blir dissad om någon inte dyker upp eller hör av sig, eftersom jag aldrig skulle bete mig så själv.

    • Miss Z

      ”Genom sig själv känner man andra” menar du då?

      När det kommer till de exemplen du anger kan det var enkelt att höra av sig och berätta läget.

      Men samtidigt, om det nu har hänt nåt som försvårar det att medela sin dejt om att man inte kan. Även om det hör till god ton, kan en del händelser orsaka att man missar, glömmer, inte kan eller medela sig. Det menar jag med att vi så snabbt väljer att tro att vi blivit dissade istället för att tänka ett steg längre i varför dejten uteblivit.

      Mitt fall med han som valde att kolla på formel 1, min första tanke av att de kanske hänt nåt. Inte att han satt och kolla bildsport med en kompis.

      Menar om det har hänt nåt, som gör att vi kanske inte i första hand inte tänker på att medela en person vi endast känner via mailkontakt på en dejtingsida?

    • Christian Persson

      Miss Z,

      Det är klart att det hända oförutsedda saker. Men hur ofta hamnar vi i situationer där det är omöjligt att höra av sig? Jag har själv aldrig varit i en sådan situation. Men det handlar självklart också om hur man prioriterar.

      Jag försöker att aldrig tänka att jag ”endast” känner en person via mailkontakt och att jag därmed inte har samma ansvar att höra mig. I mitt tycke är det lite respektlöst att resonera så. Men jag vet att andra tänker annorlunda. I alla fall så tror jag att det bäddar för en del missförstånd om man inte har samma åsikt kring det här.

    • Miss Z

      Respektlöst kanske, även om det inte sker ofta är det inte samma som att det inte sker.

      Det är nog inget man tänker, men realiteten är ju så. Man känner personen bara via mailkontakt innan man sets på första dejten. Har man en bra kontakt, hörts på telefon och sånt kan det vara annorlunda.

      Kan man medela sig ska man givetvis göra det. Men som motpart, kanske man även kan ha en viss insikt om att livet inte alltid är förutsägbart och dra förhastade slutsatser om varför den man ska träffa inte hört av sig eller dykt upp. ☺

    • Christian Persson

      Miss Z,

      Absolut, man ska inte dra förhastade slutsatser och man måste såklart ha förståelse för den andres situation. Men upprepar sig mönstret brukar jag tänka till en extra gång om det här är en person för mig.

  4. ViraStina

    Jag läste om det här fenomenet nyligen i nån tjejtidning, under benämningen ghosting. Att nån försvinner som ett spöke. Slutar svara på sms och gör sig helt okontaktbar.

    Och jodå, jag har också blivit ghostad, fast i ganska lindring tappning. När det inte var särskilt seriöst.

    Den märkligaste upplevelsen var faktiskt här på HP. Jag hade träffat en kille som kanske inte kändes som en fullträff, men vi sågs ändå ett par gånger. Tog en fika, gick en promenad. Det sista jag hörde av honom var ett mail där han skrev att det var jättetrevligt och att han gärna ville ses igen.

    Men innan jag ens hann svara, hade han pausat sitt medlemsskap. Det var ju lite skumt. Nåja, jag brydde mig inte så mycket, men efter en tid såg jag att han var aktiv igen, med en ny profilbild – på en helt annan person.

    Jag fattar fortfarande ingenting av själva beteendet. Men det finns ju folk till allt.

    • Christian Persson

      ViraStina,

      Det där respektlösa beteendet fattar inte jag heller. I alla fall så kan man känna sig väldigt liten och obetydlig när man utsätts för det. Men jag kan också tycka att det finns något sorgligt över en sådan persons handlande. Min känsla är att den här typen av människor bär på lite taskig självkänsla. För uppenbarligen tror man ju att man kan försvinna upp i rök utan någon bryr sig?

  5. Michael

    Jag tror att människor är både för fega och för självupptagna för att vara schyssta mot den andre. Jag har personligen inte råkat ut för det som Christian beskriver, men däremot är en annan sak oerhört vanligt enligt min erfarenhet och den grundar sig i samma sak. Det är när någon efter en dejt eller två säger att de tyvärr inte är intresserade (något som jag respekterar till fullo), men att de gärna vill ses ändå som vänner. Det sista har jag dock aldrig varit med om att hända, utan jag tror att väldigt många använder den frasen som ett oerhört enkelt sätt att ta sig ur det hela. Vad är det för svårt med att bara vara ärlig och rak? Vill man inte ses mer i någon form så vill jag hellre höra det än att få höra någon mesig lögn.
    Nu känner jag att jag har svamlat nog 🙂

    • Christian Persson

      Michael,

      Det där förslaget om att vara vänner har man ju fått:). I många fall är det säkert ett sätt att säga att man inte vill ses mer. Och då är det såklart bättre att vara helt ärlig. Dock kan det ju vara svårt att ”dissa” någon, det tycker verkligen jag själv också. Så att föreslå vänskap kan ju vara ett sätt att slippa vara taskig, om man säger så.

      Men sedan tror jag faktiskt att vänskapserbjudandet också kan vara genuint menat. Min känsla är att många idag känner sig ganska ensamma, därför är en ny vän alltid välkommen. Ska man då acceptera det här och börja umgås som vänner?
      Jag har stött och blött den här frågan rätt mycket. Det som funkar för mig är att man inte behöver bryta kontakten med någon som man gillar, och som uppenbarligen gillar en själv också. Men det gäller ju att vara väldigt noga med vad man känner, så att man inte inleder en vänskap för att man har en tanke om att det ska leda till något mer. Det tycker jag inte är rätt, varken mot sig själv eller den man träffar.

  6. Linda

    Det där händer mig alltid. Så sent som igår faktiskt när vi skulle ses o han i sista minut skyller på jobb. Det är 4 gången ha skyller på jobb…

    Den här killen har ett aktivt socialt liv o ja ser via hans instagram och facebook att han ofta har tid för sina vänner och fritidsintressen så de är ju jävligt ”konstigt” att de bara dyker upp jobb hux flux när vi ska ses 🙁

    Verkar helt jävla omöjligt att träffa en vettig karl o inte hjälper de av att man bor i en liten stad, utbudet är inte så stort. 80 % är upptagna oh 20% idioter.

    • crazy8000

      Jag misstänker du har sållratt bort de som inte är sådana och släppt igenom de som är sådana.
      Nötterna har en tendens att bete sig som den perfekte du känner är något.

      Osar katt redan vid första inställda träffen. Det ända är att vara rakt på sak redan första gången om han är lite blyg och liknande som en fråga.
      Det är inte värt att lägga tid på de som inte är riktigt beredda att träffas oavsett om det är en första träff eller efter flera. Du ska träffa de som verkligen vill träffas och ser fram emot det inte de som gör så.

    • John G

      Christian hänvisade till ett tv- program i sitt senaste inlägg.
      Där två, för varandra okända, människor fick granska varandras liv för att hitta orsakerna till att de fortfarande var singlar.

      Och då visade det sig att killen var ett ”partylejon.”
      Han prioriterade Aldrig bort en festkväll med kompisarna för att tillbringa den kvällen med en tjej.

      Kanske är det en sådan kille du har råkat träffa?

      Jag måste också säga att du verkar vara en Väldigt tålmodig tjej, som ger samma kille 4 chanser att bättra sig.

      Det är starkt av dig att vara så tålmodig. Men var inte så tålmodig att du låter det gå ut över din mentala hälsa och generella välmående.

  7. What_A_Man

    Jo, detta råkar man ut för titt som tätt. Man är på träff, hon säger att hon gärna ses igen, sen är hon helt otillgänglig.

    Det känns nästan pinsamt att råka på såna. Be mig dra åt helvete om du inte vill ses mer. Eller säg vänligt att det känns som att vi är på helt olika våglängd, då kan man mötas på stan av ren slump utan att det känns dumt. Jag har sagt så till några, och ingen har tagit illa upp vad jag har märkt. Hade ju en som jag var ute med som sprang in i en skoaffär och glodde på herrskor bara för att slippa säga just hej. Säg inte vi får se eller något liknande vagt för att sen bara strunta i en när man försöker höra av sig.

    Sak samma om man nu sitter och väntar ut varandras göranden och låtanden för att man är osäker på om den andre är intresserad – det är bara att fråga om det är ok att ses igen. Det är bara enstaka tillfällen man får ett svar på en sån fråga, och hittills har svaret alltid varit nej. Resten behandlar en som luft.

  8. Anna

    Känns skönt att läsa alla kommentarer. Ibland tror man att det är man själv som håller på att bli galen…
    Jag har alltid skrivit till alla jag inte vill träffa igen. Just för att jag inte vill vara en sådan person som behandlar folk som om de inte var något värda. Jag har ont i magen innan dock. 50% av gångerna får jag något riktigt otrevligt tillbaka. Från regelrätta förolämpningar till ”jag ödslade 3 timmar på dig”

    • Christian Persson

      Anna,

      Intressant att läsa vad du skriver. Kanske är det så att vi är dåliga på att ta ett ärligt nej, att få något otrevligt tillbaka hälften av gångerna låter ju väldigt tråkigt. Sådant kanske gör att vi väljer att inte vara ärliga?

  9. Marianne Andersson

    Hade en dejt för några veckor sedan.
    Vi hade hur mycket som helst att prata om. Tyckte han var supertrevlig, och vi tillbringade över 5 timmar tillsammans.
    Morgonen därpå får jag ett meddelande från honom; där han tackar för en trevlig kväll.
    Meddelandet är skrivet ca en halvtimme efter han åkte från mig på natten.
    Det får ju mig att tro att han tyckte det var lika trevligt som jag.
    Jag skriver till honom att jag tyckte han var trevlig, och undrade om han ville träffas igen.
    Vilket han skriver att han vill.
    Då får han mitt telefonnr; men det meddelandet öppnar han aldrig…
    Där försvann han!
    Varför kan man inte vara så schysst och ärlig, att man säger som det är?
    Har bestämt mig; att fråga honom det, när jag ser honom nästa gång.
    Vi bor i samma stad, och jag tror; förr eller senare stöter vi på varandra.

    • Christian Persson

      Marianne,

      Nu bor jag visserligen i en ganska stor stad, Malmö. Men det händer ju absolut att man springer på gamla dejter. Då kan det lätt bli jobbigt om man inte varit schysst och ärlig, vilket ju känns väldigt onödigt.

  10. Sussi

    Skönt höra det finns ett namn för det:) jag undrar om det finns ett namn för det motsatta dvs de som faktist hör av sig som de lovat ?

    Jag räknar aldrig med att höra av någon men några gånger har jag blivit förvånad när killar hört av sig som de sagt.men de är i minioritet.

  11. ViraStina

    Jag får lite dåligt samvete här och undrar om jag har utsatt någon för ghosting-beteende själv.

    Absolut inte på den nivån att jag medvetet har gjort mig osynlig, så mycket vet jag. Men det hände att män som jag mailade med, kunde hamna på sida två i mailkorgen, t ex. Och hade jag då ett par andra, mer aktiva konversationer igång, hände det att någon glömdes bort. De kan ju ha upplevt det som att jag bara försvann.

    Men skrev de igen och frågade vart jag tagit vägen, svarade jag förstås. Jag sa som det var, att mailväxlingar kunde hamna i skymundan ibland, om det gick några dagar mellan mailen. Någon slutade att skriva då, minns jag. Han tog det antagligen som ett bevis på att han inte hade tillräckligt hög prioritet hos mig. Någon annan tolkade det istället som att han måste skriva lite tätare för att inte halka nederst. Och båda hade ju faktiskt rätt.

    • ViraStina

      Nja, inte så många riktiga konversationer. 🙂 Men förstasidan kunde fyllas av kanske två seriösa mailväxlingar, och så resten ”tjena, läget?”.

      Och eftersom jag trots allt var en ganska seriös HP-medlem, ville jag ju inte bara radera tjena-läget-mailen, utan jag skulle ju svara på dem också.

      Då hände det – men bara ett par tre gånger – att en redan befintlig men lite seg konversation ramlade ner och glömdes bort. Jag var väl inte så flitig med att kolla bakåt.

      Men vad jag har förstått, hamnar mailen till andra kvinnor inte på sidan 2 efter några dagar, utan kanske snarare på sidan 22 på samma tid..!

    • Michael

      Det där som Virastina skriver känner jag igen väl. Men det är dock inte ett beteende som jag blir sur eller dylikt över även om det givetvis har hänt ibland att jag tycker det är tråkigt. Men jag tar för givet att om en person inte svarat inom ett par dagar efter läst meddelande (och personen har varit online under den tiden) att hon helt enkelt inte finner mig tillräckligt intressant. Och då köper jag det. Sen händer det att dessa personer efter en längre tid skriver och låtsas som att det var igår vi senast hade kontakt. Då brukar jag ärligt bara tacka för mig men förklara att någon form av kontakt mellan oss redan har runnit ut i sanden, och den gjorde ju det av någon anledning. Så då ser jag ingen anledning att ta upp den igen.

    • What_A_Man

      Men det är ju just konsekvensen av vad jag har föreslagit som förändring av sidan: Om man sätter någon som favorit, vi säger att jag sätter ViraStina som favorit, så ska hennes brev ligga överst i min brevkorg oavsett om hundra andra mejlar efter henne. Bara så man inte mister kontakten med varandra på grund av för många mejl in.

    • ViraStina

      Det skulle nog inte vara fel med en funktion som lyfter fram favoriterna överst i mailboxen, men för min del hade det förmodligen inte förändrat något. De som höll tät kontakt, låg ju ändå alltid på första sidan.

      Men för de kvinnor som faktiskt får hundratals mail skulle det säkert kunna underlätta. Där finns kanske risken att även de mest intressanta halkar ner och försvinner i mängden.

  12. Jag

    Tyvärr är det så att många människor är förbaskat fega! Man talar gärna om vikten av ärlighet men när det kommer till kritan kräver dessa människor mer ärlighet av andra än vad dom själva är beredda att stå upp för själva och lögner blir så enkelt att använda sig i skydd av en pc skärm, alternativt mobiltelefon.

    Själv är jag ganska enkel… om jag lovar att träffa någon igen så är det redan genomtänkt och klart… jag kommer inte att backa. Är jag osäker berättar jag det och låter mig inte dras med av stundens ingivelse.

    jag är oerhört trött på att är folk inte klarar av att visa så mycket respekt att man är rak och uppriktig, man slingrar sig, man tänjer på sanningen och man ljuger… Jag har dejtat mer än en kvinna som backar med ursäkten ”jag vill vara ensam”, ”jag är inte redo, blablablabla”
    I något enstaka fall kan det säkert stämma men jag törs lova att i 9 fall utav 10 är det en ren lögn för att komma ur det hela, ofta bevisat genom personen fortsätter dejta allt vad hon orkar.

    Lite krasst har jag konstaterat att hp svämmar över av män och kvinnor som dejtar allt vad dom kan trots att dom vill vara ensamma… för det är den ursäkten dom drar när dom ska ur något.

    • MiMi

      Jag är också enkel. Hör av mig när jag lovat, dyker upp på avtalade möten, menar det jag säger.
      Ja = ja, Nej = nej.

      Däremot har jag aldrig fått de ursäkter du nämner. Skulle hellre föredra ”jag är inte redo” än att de bara försvinner från jordens yta. Fast allra helst ett mer ärligt att de inte känner något. Då vet man och kan träffa någon annan.

    • Jag

      Jag har pratat med flera kvinnor som råkat ut för det, och jag själv som sagt har fått det i ansiktet mer än en gång… det är oerhört enerverande… speciellt den sista jag dejtade hade jag varit väldigt tydlig med innan om hon verkligen var redo för jag ville slippa såna ursäkter ifall det inte känns rätt… likt förbaskat var det just den ursäkten jag sen fick i ansiktet efter några dejter. ”jag vill vara ensam” ”jag är inte redo”… Man kommer alltid längst med ärlighet… och eftersom jag själv avskyr att bli ljugen för, så ljuger inte jag heller för en kvinna.

    • What_A_Man

      Hade ju en för några månader sedan som jag trodde var pigg på att ses. Skrev frågan vad hon hade för sig i veckan som kom när vi båda skulle vara på egen hand från barn och om hon var pigg på att hitta på något. Det läste hon på lördagen – hon har inte varit inloggad sen dess…

      Antingen dog hon av chocken att där var någon som ville möta henne i verkliga livet eller också sprang hon och gömde sig av rädsla för andra människor.

  13. Smålandskille

    Råkat ut för liknande med min första (och enda) dejt. Vi hade väl mejlat en månad när vi bestämde att träffas för fika ute på stan. Jag körde dom 5 milen dit och hon dök upp som avtalat och vi hade det riktigt trevligt. (tyckte iaf jag) Jag är ju i vanliga fall rätt blyg när jag träffar folk för första gången men var inte alls så nu, var jättelätt att prata med henne precis som vi känt varandra alltid och många gemensamma intressen hade vi också så allt var bara positivt. Men hon hade andra ärenden och tider att passa så efter ca 1,5 tim var hon tvungen att lämna så vi gick tillsammans en bit och kramades och tog farväl och sa att vi får höras av sen igen efter en vecka då hon skulle resa utomlands med sin dotter dagen efter. Var faktiskt på en annan sajt vi fick kontakt som vi båda bara var med i en kort tid. Fick ett mejl där sen dagen efter att d varit trevligt osv och att vi hörs av på HP istället sen till helgen. Men nu är d 3 veckor sen hon skulle vara tillbaka från resan och inte ett ljud har jag hört. Kollar varje dag bland nya medlemmar för att se om hon finns där men till min stora besvikelse finns hon inte där än. Så hur stor är chansen att hon ska höra av sig igen tror ni? Visst hon höll ju på med många aktiviteter osv så hon kanske inte haft tid så man kanske ska vänta ett tag till innan man försöker hitta nån annan att gå på fika-dejt med.

    • Romantisk-tjej

      Vad märkligt att hon skrev ”vi hörs på HP” när du inte fått hennes HP-alias? Hur ska ni kunna höras utan adress, mail, telefonnummer eller namn? Jag skulle i det läget fråga om ett mobilnummer eller åtminstone mailadressen, med tanke på hur trevligt ni hade. Kanske en lärdom till nästa gång?

      Jag vet att få lämnar ut sitt mobilnummer på HP, men om man har så trevligt och säger att man ska höras/ses igen förstår jag bara inte varför man inte byter nummer. :-/

    • What_A_Man

      Där drar jag öronen åt mig om hon inte är beredd att lämna nummer före man ses. Då går det inte ut på att släppa in någon i sitt liv utan att ha lite kul – och förmodligen på någon annans bekostnad. Till saken hör att jag inte frågar efter tele, jag frågar om hon känner sig bekväm med att lämna nummer.

      Sen kommer man rätt långt med sunt förnuft, får man tele är inte det en invit att ringa dygnet runt ungefär. Det är bara undantagsvis jag har ringt utan att först skicka ett sms med frågan om det passar att jag ringer. Undantagen är de jag har kommit nära och visst att det har varit tillåtet att ringa utan att fråga.

    • MiMi

      Är helt inne på What_A_Man´s linje!
      Tycker även att det är trevligt att prata lite innan man träffas IRL, det omvandlar textraderna till en personlig röst. Sen brukar dejten bli mer avslappnad när man väl ses också.

      Undrar också hur ni går tillväga om det händer något efter vägen till dejten; trafikstockning, inställda tåg, ett akut samtal… Vill man inte kunna ringa och tala om ifall man blir sen? Jag är aldrig inloggad på HP när jag ska/är på dejt.
      Skulle man vara jätterädd för att lämna ut sitt riktiga nummer till halvfrämlingar går det ju alltid att skaffa ett kontantkort för ändamålet.

  14. MiMi

    Det Christian beskriver är anledningen till att jag har pausat från dejtandet – ett antal gånger.
    Att bli bemött av ett sådant beteende dränerar energi och slösar bort massor med tid, helt i onödan. Sen tar det tid att ladda om för att vilja/orka göra ett nytt försök med någon annan. Numera har jag satt upp egna tidsramar och gör mentala spökdumpningar istället.

    Så här brukar det gå till:
    Man har haft några riktigt lyckade (i mina fall 3-7st) dejter och börjar tänka att det kanske kan leda till någonting bra… och plötsligt är det helt dött. Ja, ett par av dem kan mycket väl ha dött, vad vet jag? Några andra har hängt kvar på ett hörn alldeles för länge och lekt allmänt upptagna av livet för att till slut låta bli att svara om man hör av sig. Tyvärr tar det betydligt längre tid att inse ATT man är dumpad om man aldrig får besked än om personen man dejtat bara slänger iväg ett ”vill inte ses mer”- sms. VARFÖR man blir dumpad är inte lika viktigt.

    Det är otroligt egoistiskt att slösa på andras tid när man vet att man inte vill något. I mean, håller jag kvar trådarna i en kille jag inte är intresserad av går han ju runt och hoppas. Den tiden hade de kunnat använda till något bättre, att skaffa en flickvän kanske. 🙂

    • Christian Persson

      MiMi,

      Jag känner igen energidräneringen och behovet av att ladda om innan ett nytt försök görs. Jag har försökt att avdramatisera dejtingen, så att den inte tar så fruktansvärt mycket energi. Därför blev jag intresserad av det här med tidsramar och spökdumpningar, som du skriver om. Har du lust får du gärna utveckla vad du menar, blev nyfiken:).

    • MiMi

      Christian:
      Att avdramatisera dejtandet funkar rätt fint – tills jag börja känna saker, såna där härligt pirriga saker. Sen är det liksom kört! 😀 Men då är man ju i det läget där det snarare föder energi än kostar på.

      Jag har mer överseende med personer jag tycker om, och så ska det såklart vara, men det händer att det kan bli för mycket av den varan. Därav tidsramarna och spökdumpningarna!
      Blir kontakten glesare, svårigheter att få till nästa dejt, ingenting särskilt bestämt… Tiden börjar ticka på utan att det egentligen händer någonting fastän jag vill. Då väljer jag ett datum i kalendern & har det inte hänt något tills dess så går jag vidare. Vanligtvis har killarna hunnit förvandlats till spöken så då är det ”bara” att dumpa dem genom att radera mms, sms, mobilnummer, mail etc – städa bort dammet som finns kvar av dem.

    • Christian Persson

      MiMi,

      Ja, det gäller att hitta de dejtingstrategier som fungerar för en själv:). Jag har också rensat friskt bland nummer och mejl, för att liksom få ett ”avslut” på situationen. Nu är jag mer inne på att, som jag skrev innan, försöka avdramatisera så mycket som möjligt. Typ att det är ”okej” att tiden tickar iväg ibland. Så länge det inte tar energi och känslor blandas in funkar det för mig. Men det är en svår balansgång det där:).

    • MiMi

      Chris:
      Den där balansgången alltså… Haha! =) Det blir ju en del sladda omkring som Bambi på hal is, men jag antar att det får lov att vara så.
      Det mesta funkar så länge känslor inte dyker upp, då har man koll på situationen och är rationell och avdramatiserar lätt som en plätt. Fast det är ju inte det som är målet.

      Att vara okej med att tiden tickar iväg ibland: Å ena sidan tänker jag att jag kan det här med att vara singel och att det inte skadar om det dröjer lite till. Jag har varken bråttom eller panik. Å andra sidan så vill jag inte slösa min tid på någon som antagligen inte vill.
      Nej, vet du vad!? Jag tror det handlar om att träffa på någon som värdesätter tiden man är beredd att ge dem så att man inte ens behöver fundera på sånt här. 🙂

    • Christian Persson

      MiMi,

      Jag håller med dig. Sånt här vill jag inte heller behöva fundera över. Men fram tills vi träffar den personen får vi göra det bästa av det:).

    • MiMi

      Chris:
      Precis! Och hitta på olika strategier av detta slag (som visserligen är rätt roligt ändå) för att sen en dag förhoppningsvis inse att man inte behöver dem längre.

  15. Smålandskille

    Jo så här i efterhand hade man väl kanske bett om mobilnr och jag hade gärna lämnat mitt men förstår att inte många tjejer gärna lämnar ut nummer särskilt bara efter en träff. Men hon verkade verkligen mena att hon skulle höra av sig på HP så fort hon blivit medlem så då räknade jag ju med d.
    Så antagligen var väl inte jag så intressant då eftersom hon försvann. Fast jag tycker ju man behöver träffas några ggr till och lära känna varann lite närmare innan man dumpar nån eller en del kanske redan märker på första dejten att d inte är lönt med en fortsättning. Men då tycker jag ju att man ska säga det med en gång. Eller är d så att en del tjejer (killar också) inte vill verka för ivriga och gärna håller en på halster ett tag. Jag väntar väl en vecka till innan jag ger upp och söker vidare.

    • Crazy8000

      Du kan ha råkat ut för en som är beroende av dejting ruset med nya varje gång lika väl som en sådan som skittestar dig med kontakt grejen och du diskvalificerade dig själv att inte ta numret eller liknande. Majoriteten av tjejer gör sådant omedvetet och särskilt under 30, när dom kommer till 40 snåret är dom lite mer desperata att få samma uppmärksamhet som runt 25 och får jobba för att få det istället. Thats the fact of life!
      Slösa inte tid på dom som gör det, de är inte värda det och är inte beredda för en kvalitets människa i sitt liv och fattar inte att dom slänger bort något dom kommer tråna efter när dom blir äldre.

    • Romantisk-tjej

      Jag tycker man ska fråga efter numret efter en träff. Jag vill helst ha det innan för att precis som Mimi skrev så kan man ju behöva sms:a om man blir försenad/förhindrad.
      Det är enkelt och billigt att skaffa ett kontantkort och så har man väl någon extratelefon liggandes i någon byrålåda som man kan använda. Om man nu är så rädd för att lämna ut numret menar jag.

      Smålandskille: Jag tycker det låter ganska osäkert att säga att vi hörs på HP, det kan ju vara så att hon glömde ditt HP-alias eftersom det inte var där ni initierade kontakten?
      Hursomhelst, just detta scenario behöver du nog inte vara med om igen.

      Jag förstår inte att man säger att man ska höras och sedan försvinner. Jag skulle aldrig kunna ljuga och säga att jag vill ses, det skulle låta alldeles för ihåligt. När jag säger att jag vill ses menar jag det och då kan man vara säker på att jag bokar in en till träff igen. Om dejten vill det förstås. Känns det jobbigt att träffa någon brukar jag inte stanna länge och säger definitivt inte att jag vill ses igen och spelar inte glad och kramas osv. så att dejten tror att jag är intresserad. Har väldigt svårt för överdrivna artighetsfasader som lätt kan misstolkas.

      För det mesta märker jag om det flyter på bra och om jag trivs med personen, jag har lätt att läsa av kroppsspråk, mimik, blickar. Jag gör sällan misstolkningar om folk inte spelar för mycket, vill säga 🙂 Men alla har ju inte den förmågan att läsa av personer och då tycker jag man har ett ansvar att vara rak och tydlig. Det kan man vara på ett trevligt sätt också! 🙂

      Oftast räcker det bara att känna efter. Om det är obehagligt att prata/umgås behöver man ju inte ses igen. Är det trevligt och känns bra bokar man in en andra träff. ÄVEN om det inte uppstår någon attraktion. Konstigare än så borde det inte vara!

  16. Crazy8000

    Problemet med den svenska dejting cirkusen är att de flesta svenska kör något hemmasnickrat där man skippar vissa viktiga faser och tror det inte behövs lika väl som tror det faller på plats så de kommer vandra runt från person till person och det kommer sällan att kännas rätt fullt ut med någon efter ett tag.
    Att få djupa koppling till någon måste man lägga tid IRL med den personen under olika omständigheter med tid emellan vid vissa faser där man är ifrån varandra så det kan rota sig. en träff kan inte skapa mer än gnista och kortvarig attraktion i en mer sexuell natur som dör ut om det inte får bygga mer. detta händer i det undermedvetna och du känner för det mesta inget medvetet. Det är de dåliga omen man ska bejaka inte att man inte känner något efter 1 till typ 10 träffar. de där klicket många strävar efter är så ovanlig att få vid en träff så man märker det medvetet så det är lika stor sannolikhet att man får det som att finna en fyrklöver.

    Men att få hjärntvättade åsnor att fatta detta är samma sak som att försöka att vinna högsta vinsten på lotteri med jackpot.

    • ViraStina

      Min princip har varit lite som du skriver, Crazy.

      Om jag har fått dåliga vibbar och känt att killen ifråga inte är riktigt pålitlig, då har jag förstås sagt nej till fler träffar.

      Men om allt har känts okej och jag har fått intrycket att han är en vettig och trevlig människa, då har jag alltid gett det fler chanser. Jag förväntar mig nämligen inte alls att det ska bli ett känslomässigt blixtnedslag med en ny person. Jag vet inte ens om jag är kapabel till det.

      Kärlek och attraktion har oftast smugit sig på mig, efter en tid. Och det behöver inte alls bli mindre gnistor för den sakens skull. 🙂

      Men många andra verkar leta just efter den där första-ögonkastet-upplevelsen. Risken är att de får leta väldigt länge.

  17. Ninni

    Jag har på senaste tiden varit med om 3 knepiga killar efter varandra.
    En klickade det med på första dejten efter att vi pratat i telefon nätterna igenom. Men hans ex dök upp kvällen innan vi skulle ses en tredje gång. Så vi skulle skjuta på dejten för han mådde inget bra efter det. Sen på kvällen ville han att jag skulle komma över (vi bodde i olika städer). Jag åkte över o fick träffa 4 av hans bästa kompisar. Vi gick ut på pub o käkade nattmat med en av dem innan vi åkte hem. Jag blev kvar måendet hände inget eftersom jag märkte att han inte var 100. Vi skulle göra om dejten med blev massa episoder med exet igen o det slutade med att han gick tillbaka trots otrohet mot honom. Sen messade han mig två månader senare. Då hade de gjort slut för det inte funkade efter ca 1 månad.

    Då träffade jag en ny kille. Han sa då att det nog hade kunnat bli nåt mellan oss o att han behövde lite tid nu men ville att jag skulle höra av mig om det inte blev nåt med nya killen. Efter en vecka ca blev jag ghostad av den nya killen. Vi hade nog träffats kanske 7-8 gånger o känt varandra i 4 år. Träffats på nätet från första början. Han tyckte det kändes som vi började vara i ett förhållande och det visste han inte om han var redo för. Vi skulle ses o prata om det hur vi skulle gå vidare men han bara slutade svara. Ändå var det han som legat på och planerat saker för sommaren osv.

    Jag hörde sen av mig till första killen o sa att vi kanske bara kunde ses o ta en fika lite längre fram eller nåt för jag var inte redo att börja ses med nån direkt heller utan ta det lite lugnt o sen att vi kunde se vad som händer. Han ville då komma över med en kompis (som jag träffade när jag hälsade på honom) redan om en eller om det var två veckor. Han hörde av sig under tiden o var på o skickade bilder. När han sen väl skulle komma så kunde de inte utan vi fick ta det en annan gång när jag frågade om de kommer när han inte hört av sig. Sen blev det tyst. Sen upptäckte jag att han var ute på nätet igen också. Jag skrev nåt o han svarade. Han ville ta det lugnt o var inte redo att dejta nån än. Varför är man ute på nätet då? Sen svarade han inte när jag skrev att jag ju bara ville fortsätta ha kontakt o ta det lugnt. Han hörde ju av sig igen till mig. Senare skrev han att han blev rädd när nån kommer för nära. O sen hörde jag inget mer. Han svarar inte.

    Efter sommaren träffar jag en ny kille som det verkligen klickar med på första dejten. Det går så bra att vi bestämmer att ses dagen därpå o skriver halva natten till varandra. Det blir inte sämre när jag åker till honom o träffar honom. Vi bestämmer att vi ska ses igen och han komma till mig. Vi hörs intensivt flera gånger per dag. Han lika mycket som mig. Och han tom. ringer mig. Men då han tagit på sig ett extrajobb så har han svårt att ses och med två barn. Det är under begränsad tid men han vill gärna ses när det lugnat sig. Med jobbet vet jag att det stämmer. Men sen är det jag som hör av mig med långa mellanrum. När jag frågar rätt ut säger han att jag ska veta att det inte alltid är så här och att vi kan ta en ny riktig dejt när det lugnat sig men att det är ett tag kvar. Det ska hålla på till årsskiftet. Jag gav honom verkligen en riktig chans att säga om han inte vill. Men han säger att han vill och att han skulle säga det annars.
    Men jag hade ju gärna åtminstone velat hålla kontakten under tiden. Ett sms måste man väl ändå hinna med att skicka. Så mitt hopp börjar ta slut med honom också trots att det verkligen kändes klockrent o som det hade potential. Ska jag behöva fråga ännu en gång?
    Jag håller med om en föregående kommentator att det tar så mycket längre tid att komma över när man inte förstår vad som händer (om det nu är så) än om någon säge rakt ut. Då vet man och kan släppa o gå vidare. Sista vet jag ju inte säkert, men känns ju inte så positivt.

    • MiMi

      Om jag har förstått det rätt: Den nuvarande snubben kan träffa dig igen först 2016(!) och väntar sig att du fortfarande ska vara intresserad trots noll kontakt under tiden?
      När hördes ni senast? Var det på ditt eller hans initiativ?

      Låt oss säga att du skulle gå på dejt med en ny trevlig kille idag och ni klickade, ni hade utan vidare hunnit bli ihop innan den nuvarande snubben har tid att ses igen. 😉

      Gillar jag någon kan jag absolut tänka mig att vänta på nästa träff om det råkar vara en körig period, men det förutsätter (telefon)kontakt ett par gånger i veckan för att inte tappa det man hade på gång.

    • Ninni

      Japp stämmer. Jag hörde av mig sist efter att det gått 3 veckor sen vi hade hörts sist. Och nu har det gått 3 veckor igen. Så nu har jag gått ut på nätet igen. Men ska skriva ett sms o fråga honom. Men kanske får jag inget svar då. Jag kan också tänka mig att vänta bara man ser att den andre visar intresse. Just nu känns det som han försöker få det att rinna ut i sanden och det fattar jag inte. Han visade jättemycket intresse o ringde från jobbet o hade sig tills det extrajobbet började. Det visste jag om att det skulle komma. Det hade han berättat om innan vi började ses. Men en liten stund har man väl för ett sms eller samtal?

    • Crazy8000

      Hur ska han kunna ta dig på allvar om du själv ränner online?! Tänk på den en stund för en del personer värkar bara tycka det är de som bara har rätt att vara där men är den andre det so blir dom sura att dom inte är vad dom säger när dom själva visar det de påpekar om den andre gör.

    • Ninni

      Du har rätt på ett vis. Ord och inga visor, men när den andre parten inte hört av sig först sedan i början av september utan bara svarat och efter några dagar, när jag börjat tro att han inte ska höra av sig, så börjar man tröttna till slut. Jag har sagt vart jag står och att jag vill träffa honom och att jag gärna väntar tills det lugnat sig om det så är det till årsskiftet. Men på bara de sista 6 veckorna är det bara jag som hört av mig en gång, men då svarade han direkt i alla fall även om han var väldigt återhållsam. Det är svårt att vänta på någon som man inte får något att hålla fast vid. Då kanske inte intresset är så stort för mig. Han har sagt att han absolut kan träffa mig när det lugnat sig, men att det är ett tag kvar innan vi är där. Och att jag får göra som jag vill och inte behöver vänta. Men att jag är en go och mysig tjej. Det känns ju lite som han inte vill att jag ska vänta. Samtidigt som han skickade bilder på projektet och skrev att jag skulle veta att det absolut inte är så här jämt så jag vet. Så jag känner mig förvirrad. Men i kombination med att jag inte hör ett ljud ifrån honom så känns det ju ändå mer som att intresset inte är tillräckligt. Om jag träffat någon som jag känner att jag vill träffa igen så hade jag åtminstone hört av mig. Jag hade inte kunnat låta bli. Om det så varit en gång varannan vecka så hade jag varit nöjd. Eller en gång under de här 6 senaste veckorna. Men det är verkligen knäpptyst. Så ska jag ändå bara gå och vänta då? Jag har inte varit intresserad av att träffa någon annan och skulle inte vara det heller om han visade något slags intresse med ett litet sms och bara skriva hej. Tycker man om någon är man ju rädd att man riskerar att förlora den om man inte hör av sig. Så skulle jag tänka. Hur skulle du tänka?
      Så precis för någon dag sedan gick jag i alla fall online även om jag inte träffar någon. Fel eller inte fel. Jag tänker höra av mig till honom och kolla läget. Men det känns inte så positivt. Så jag tror att jag kommer att få gå vidare. Men jag tycker det känns trist, för jag blev nog lite kär vid första ögonkastet i den här killen.

    • Ninni

      Du som är kille, hur tänker du Crazy8000 om du träffat en tjej som du säger dig känna pirr av och bjuder hem till dig på andra dejten och sen säger att du vill träffa igen, hör av dig jättemycket till och skriver alla möjliga gulliga saker och även ringer och sen får du jättemycket jobbmässigt och inte får tiden att räcka till för en tredje dejt. Skulle du bara sluta höra av dig då när tjejen säger att hon gärna väntar på dig tills det lugnat sig även om det dröjer till årsskiftet och att hon inte har bråttom på något sätt? (även om hon lite hoppades på att det skulle bli klart innan årsskiftet). Hon hör av sig någon gång, men skulle du tänka: Finns hon kvar så finns hon kvar och säga att hon avgör om hon vill vänta, men att hon inte behöver (även om det kanske kan vara en grej att säga för att det inte är rätt att kräva av någon att man ska vänta) om du verkligen var intresserad? Eller skulle du ändå höra av dig någonting under den tiden för att visa att du ändå är intresserad om hon sagt att hon väntar på dig?
      Eller kan en kille vara intresserad ändå, men inte vill uppehålla tjejen eftersom man inte vet med säkerhet när det blir klart? Och lägger det lite på is under tiden och hoppas på det bästa?

    • Crazy8000

      Om han inte har ett resejobb känns det lustigt att göra så för min del. Om jag inte hade varit inneboende hade jag bjudit hem henne en kväll att spendera tid med henne och även möjligheten att sova över om det hade varit så pass mycket känslor om det hade varit så tight med tid. vad man gör är mindre viktigt. Kärlek är klumpig.

      Sluta att höra av sig är lite nonchigt men att göra det lika ofta funkar inte för alla när dom har för mycket på skallen.
      Personligen slänger jag iväg ett sms eller mms när skallen inte orkar med samtal med någon.
      Frågan är om han verkligen har tillräckligt intresse att ha en relation när han gör så även om det blir känslor. personligen skulle mitt intresse och de känslor som har börjat dö ut med sådan väntan, väldigt fort.
      Jag hade inte väntat på honom när det blir så.

      Om jag hade haft resejobb hade jag varit mer uppriktig och sagt precis vad för slags jobb och mer detaljerat och lagt det på bordet hur intresset är lika väl som hur känslorna är och frågat om hon klarar av att vänta eller om vi skulle got varsitt håll, om vänta hade jag fortsatt att höra av mig regelbundet men inte gambla och bli tyst i flera veckor.

      Kan vara men jag har lite svårt att köpa det på is i flera veckor och månader när man befinner sig hemtrakten om intresset är så pass stort så man vill träffas igen. Jag misstänker han drar några rövare där på grund av något.

    • Christian Persson

      MiMi,

      Jag håller med dig. Även om man är inne i en körig period kan man med ganska små medel visa sin vilja att träffas igen. Ett kort telefonsamtal, några trevliga sms och så vidare är gott nog om ens dejt är stressad. Men att verkligen inte ha tid att på något sätt höra av sig köper jag inte. Jag tycker också att man ska vara uppmärksam på om mönstret upprepar sig. Om ens dejt ständigt har fullt upp kanske man ska ta sig en funderare.

    • MiMi

      Man kan ringa på väg till jobbet, på väg från jobbet, mellan jobben, på väg till affären, när man tar in posten, slänger soporna. På många arbeten kan man ta sig trettio sekunder att skicka ett sms, om inte annat när man äter lunch eller har en paus. Man kan skicka ett sms innan man lägger sig eller när man precis har vaknat. Eller när man väntar på att pastavattnet ska koka upp, när man sitter på toa en stund… Hinner man ändå inte kan man t.ex. byta ut snörskorna mot kardborre och tjäna in flera sekunder under veckan för att kunna skicka ett sms på söndagen. 😀

    • Ninni

      Håller helt med dig. Om inte annat när man går på toa. Om intresset finns, finns också viljan. Och då vill man inte riskera att förlora den andre. Så intresset har han väl tappat på nåt sätt då. Men det känns konstigt efter hur det var. Det har kanske dykt upp nån mer intressant eller så har han lagt allt på is.

    • Crazy8000

      Alltså du vill att personen ska kontakta dig när dom framför ett fordon!
      Förstår du inte hur farligt det är och att hjärnan kan inte koncentrera sig på båda oavsett hur mycket simultankapacitet den har.
      Har fått säga till kvinnor som har textat mig medans dom har kört bil i högtrafikerat mitt i rusningstrafik att jag inte vill konversera med dom när dom kör.
      Har råkat se de som har gjort det och dom kör väldigt farligt och vissa har varit nära på att köra över barn och annat utan att märka att dom har gjort så.

    • Ninni

      Jag tror inte hon bokstavligen menade att han ska sms:a mig när han kör bil, utan innan han sätter sig i bilen på väg dit eller från. För självklart ska man inte göra det. Håller med dig om att det vore dumt. Nu vet jag dessutom att han går till jobbet, men man måste ju inte sms:a när det är trafikfarligt på något sätt. Sen är det nog mer grejen att man alltid har någon liten tid över någon gång på dygnet om man är tillräckligt intresserad av någon. Om så när man sitter på toaletten eller innan man släcker lampan. Förut ringde han mig från jobbet för att säga god natt en gång och det blev jag jätteglad över, då jag inte alls hade räknat med det.

    • John G

      Ninni:

      Nu kanske jag har missat någonting men jag vill fråga:
      Killen du pratar om, hur många mil från varandra bor ni?

      För jag är dels inne på vad både Crazy8000, Mimi och Christian säger.

      Finns det ett äkta intresse så hinner man höra av sig innan nyår. För det finns inte en människa i hela världen som är så upptagen att ett sms inte hinns med.

      Men sedan tycker jag också det är märkligt om han inte skulle hinna träffas någon enda gång under flera månaders tid?

      Och visst, det kan vara körigt med jobb, barn och allt vad det heter.
      Men allvarligt, om det nu har pirrat i magen på honom också, om det finns ett gediget, äkta intresse, då tar man sig tid att träffas igen. I alla fall en gång fram till nyår.
      Eller har jag fel?

    • ViraStina

      Jag har tyvärr dåliga erfarenheter av män som skyller på att ”det är mycket just nu”. De brukar inte ändra sina prioriteringar senare heller. Det tillkommer bara nya uppgifter som gör att de fortsätter skylla på hur upptagna de är.

      Därför tittar jag numera på vem som faktiskt är beredd att krångla lite med sitt schema för min skull. Det säger nämligen väldigt mycket om det verkliga intresset.

    • MiMi

      Jag har träffat flera killar som i princip bott runt knuten men som ändå inte ”hunnit” med. En gång träffade jag en kille typ 50 mil bort med småbarn, krävande karriär, flytt, många fritidsintressen, träning – you name it! men där var det aldrig några bekymmer med varken kontakt eller att få till regelbundna träffar. (Sen blev vi inte kära men vi gav det en genuin chans och avslutade det som vänner.)

      Vill man så kan man, men vill man inte kan man ingenting.

      Det blir ju helt skevt om/när jag plockar upp någon i toppen på min prioriteringslista och själv ligger jag i botten på hans. Så vill jag inte ha det.

  18. Miss J

    Jag har tyvärr stött på många dejter som är stora egoister. Jag uppfattar många som fega, oärliga och falska.

    Jag träffade en kille på en fika, som blev till en långpromenad och avslutades med en middag. Det var riktigt trevligt och jag kände mig mycket intresserad. Dagen efter var han väldigt på och smsa en massa. Vi bestämde att vi skulle träffas igen, när den dagen kom så gick det inte att få tag på honom, inget svar. Kände mig besviken. Skrev till honom några dagar senare. Då fick jag svar att han hade haft problem med mobilen och så träffades vi igen. Sedan träffades vi en tredje gång och jag började verkligen få känslor för denna kille och han visade tecken på detsamma. Sa att han trivdes i mitt sällskap och ville ses igen. När jag frågade om han ville ses till helgen igen fick jag till svar att han var sjuk men skulle höra av sig dagen efter. Jag hörde inte från killen igen. Jag kände mig så besviken och bränd.

    Varför är det så svårt att bara säga som det är? ”Jag är inte intresserad och vill inte ses igen” säg det. Inte ”jag trivs med dig, jag hör av mig, jag vill träffa dig igen” och sedan aldrig höra av sig igen.

    Han hörde av sig åtta månader senare med ett ”Förlåt” och en massa konstiga ursäkter. Jag vet att han hade vissa personliga problem som han berättade om första ggr vi sågs, men att jag inte skulle skrämmas iväg av det. Så försvann han igen. Sedan över ett år senare från första ggr vi fick kontakt med varandra hörde han av sig igen och trodde att jag skulle ta emot honom med öppna armar för han behövde någon. Och ännu mer konstiga ursäkter till varför han plötsligt bara hade slutat höra av sig till mig året innan. Och sedan får jag helt plötsligt reda på att han precis fått barn med en annan kvinna men som han inte längre träffar. Och att han året innan borde ha stannat hos mig istället för där kände han sig lugn och trygg. Men snälla!! Ska jag trösta honom för att han inte får träffa sina 2 barn från tidigare förhållande, och nu inte heller får träffa sin nya son som han skaffat en annan kvinna. Han sårade mig och tror sedan att jag ska trösta honom?!!? Sjukt beteende.

    Och tyvärr är han inte den enda jag träffat som bara tvärt slutar höra av sig fast han säger att han tycker om mig, trivs i mitt sällskap och vill träffas igen. Av någon anledning kommer jag aldrig förbi 3:e träffen med killar jag träffar via HP. Så om jag visar att jag är intresserad, men de inte känner detsamma, varför inte bara säga det istället. Varför måste man såra sina medmänniskor med en massa lögner och falska påståenden och bara tvärt sluta höra av sig?

    Jag håller med, var ärliga mot varandra istället. Det sårar så mycket mindre att få höra, ”Jag vill inte träffas igen för det känns inte rätt för mig” istället för att säga det motsatta och aldrig mer höra av sig.

    Måste folk bete sig som svin bara för att det är över nätet och de kan blockera och göra lite precis som de vill?!? Tänk på att det är en annan människa du har att göra med. Vill du bli behandlad så? Nej, troligtvis inte, så gör inte så själv mot andra. Var ärlig för bövelen. Det ska väl inte behöva vara så svårt!!!

    Miss J

    • Ninni

      Men fy vilken nedrig typ! Ja säger som du att även om det är nätet så kan man ändå respektera den man möter. Jag skulle aldrig behandla någon så själv. Jag skulle få såna skuldkänslor o må dåligt. Jag tycker det är riktigt kallt att bete sig på så vis. Första killen jag skrev om ringde dessutom mig och klagade på att han hade så ont i magen över situationen med exet o det fanns inte på världskartan att han skulle gå tillbaka. Och så gjorde han det först ändå. Men vad som sen hände när han hört av sig igen är ett mysterium. Förmodligen struntade han väl i mig o träffade nån annan.

      Det värsta tycker jag är att man vågar ju inte lita på nån ny när man träffar på såna svin hela tiden. Finns det inga normala killar?

    • Sussi

      Miss J.Det är precis mina erfarenheter också.Man träffas några gånger och det känns väldigt bra man börjar få lite känslor men så en dag är det bara tyst.

      Jag hade kanske haft lite förståelse om det var väldigt unga personer jag träffat men faktum är att det är män över 45 som beter sig på det viset.Lärde mig att desto mer känslor de visade och sade sig ha desto större risk de bara försvann.Tyvärr har jag dejtat killar i flera månader träffat resp familjer osv och ändå råkat ut för att de kört en sk ghosting och då känns det verkligen som ett väldigt stort svek.

    • Miss J

      Jag håller med dig Ninni, finns det inte några normala killar? Eller vart håller de hus? Varför träffar man bara dessa som beter sig så illa, säger en sak, menar en annan?

      Det blir som du skriver, tillslut vågar man inte lita på nya som man träffar för man är nästan helt säker på att samma sak ska upprepa sig igen.

      Men visst, jag kan hålla med om att det ibland är svårt att vara ärlig och säga som det är. Jobbigt att säga att man inte är intresserad av att träffas igen, och man tycker det är jobbigt för man vill egentligen inte såra presonen. Men det gör ju så mycket ondare om någon säger att den tycker om en och vill ses igen, och aldrig mer hör av sig. Och eftersom det har hänt mig allt för många gånger så känner jag själv att jag inte vill göra så mot någon annan. Så hur jobbigt jag än tycker det är så är jag ärlig och säger att jag inte vill ses igen. Det är jobbigt just när man måste säga det, men sedan är det över. Och personen i fråga behöver inte sitta och undra varför jag inte hör av mig igen, för då vet den varför.

      Jag var på två träffar med en annan kille. Det klickade inte för mig, men tyckte att han var riktigt trevlig och väldigt lättsam att prata med och rolig. Så när han ville träffas en tredje gång tänkte jag, varför inte. Vi hade det ju trevligt när vi såg. Om inte annat kan en vänskap växa fram eller mer, vem vet. Eftersom han hade barn fick han bestämma när vi skulle ses. Men när den dagen kom så sa han ”Jag kan inte, jag har barnen”, då fick han bestämma en annan dag. Då kunde han inte heller för helt plötsligt skulle han jobba just då. Så jag sa, att då får det lika gärna vara. Några månader senare hör han av sig igen och vi bestämmer för att se till att kunna ses, men då blir hans son plötsligt sjuk, just då vi ska ses, och sedan rann det bara ut i sanden. Några månader senare hör han av sig igen och säger att han vill träffas på en fika, jag tvekar och är osäker på om jag vill. Men så pratade vi med varandra över telefon och det var riktigt trevligt så vi bestämmer oss för att ändå ses igen, denna gången var barnen bortresta med sin mamma. Vi skulle ses kl 14 på en lördag. Sen förmiddag hör han av sig och frågar om vi kan flytta tiden till kl 16 istället. Jag säger att det är okej, bara inte det också blir inställt. Och vad tror ni händer?? Jo ett till sms dyker upp. ”Är det okej om vi träffas en annan dag? Jag är trött” Så nu var inte orsaken barnen, utan han var bara helt enkelt trött. Jag förstår inte. Det är han som hela tiden envisas med att träffas, och får även bestämma dag och tid, och varje gång är det han som ställer in.

      Och så här fortsätter dejtandet för mig. Vilket gör att jag har helt enkelt tröttnat. Tänk att det ska vara så svårt. Varför ska det vara så svårt för oss singlar att finna varandra? Och utan att såra varandra?

      Miss J

    • Ninni

      Sånt där är ju så knepigt. Varför föreslå själv o sen ändra hela tiden. Förstår man inte själv att den andre tröttnar då? Han har ju försatt sin chans då. Vad tror han.. att tjejer inte har något annat för sig än att sitta o vänta…
      Som min sista dejt som inte har tid just nu att ses o har sagt att han vill ses när det lugnat sig men han hör inte av sig. Då känns det ju inte som man vill. Så jag ska faktiskt ta o fråga rakt ut. Men då blir jag väl ghostad av honom med. Jag tycker också det verkar omöjligt att hitta nån schysst kille som verkligen är ärlig o seriös.
      En kompis till mig träffade en kille några gånger o var till hans stuga bla. Det visade sig att han dejtade fler. Allt verkar okej numera. Om man sårar nån på vägen spelar ingen roll. Visst är det svårt att säga något som sårar men ändå schysstare i längden.

    • Christian Persson

      Miss J,

      Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning av inställda dejter. Jag förstår heller inte riktigt varför man håller kvar vid en kontakt och säger att man vill träffas igen, fastän man hela tiden skjuter upp det. Extra drygt blir det ju när personen som gör det är trevlig och verkar allmänt ”vettig” i övrigt. Men det är ju mycket som vi inte vet om de vi träffar. Vad de har i sitt ”bagage” och hur de innerst inne mår, till exempel.

    • Miss J

      Sussie, det är samma för mig. De jag har träffat har vart mellan 35 och 44 år, dvs vuxna män, som beter sig på detta sättet. Det är svårt att förstå. Borde de inte veta bättre? Vara lite mer förståndiga.

      Av alla de jag träffat, så är det kanske högt 3 stycken som vart ärliga och antingen sagt direkt att de inte är intresserade, eller hört av sig någon/några dagar senare och sagt att intresse inte finns. Men de är väldigt sällsynta, de som faktiskt är ärliga.

      Miss J

    • Romantisk-tjej

      De här killarna har förmodligen många dejter och plötsligt är det en ny som är mer intressant än de andra. Därför säger de inte ”tack men du är inte rätt för mig”. De sparar flera tjejers mobilnummer ifall det inte skulle funka med någon av den som är på tapeten för tillfället.

      Därmed behöver de inte anstränga sig med att hitta en ny, det finns ju alltid en tjej som väntar på sms/samtal. Tyvärr är det vanligt med ett sådant egoistiskt beteende. Rädslor för att binda sig och att bli kär (som kan innebära att tappa kontrollen) är säkert några av orsakerna till beteendet. Men också att de inte är klara med sina ex.

      En kille som är förälskad väntar inte med att höra av sig. Nöj dig bara med en sådan kille! Själv tycker jag dröjsmål med svar bara är tröttsamt och oattraktivt. För mig är en tät kommunikation nödvändig för att det ska bli något.

    • Crazy8000

      Se bara upp med för intensiv kontakt. Även om det känns super rätt blir det övergött och dör ut efter ett tag.
      Många är inte medvetna om denna biten.
      Känslor behöver att få tråna ett tag för att växa, som när man får de där måste ha kontakt eller vara med personen nu och inte få, göder känslor byggandet. men tillgodose det varje gång kväver. Särskilt i tidigt stadie av en relation.

      Väldigt många tjejer beter sig så också så det är inte så könsrelaterat. Desto yngre en kvinna är desto vanligare är det med det och gosting lika väl som försöka bromsa och få det att flyta ut i sanden för att slippa va uppriktig. Tecken på dåligt social kompetens på den biten. De som är det har bara en massa med dåliga undanflykter bortförklaringar och rättfärdigande som egentligen bara målar upp dom till själviska.

      Personen kan vara färdig med exet men exet spökar med den andres känslor av många anledningar så va lite försiktig att döma i en sådan situation för det kan värka vara något men det är tvärt om. Ett desperat ex kan hitta på lite vad som helst för att få som dom vill.

  19. John G

    Först och främst.
    Jag vet egentligen ingenting om spelet. Jag vet inte hur man gör, vilka regler som gäller. Och jag förstår inte heller varför man skall spela spelet? Dessutom Vill jag inte lära mig spelet.

    Men, efter vad jag läser i alla kommentarer undrar jag hur mycket av det ni skriver som baserar sig på någon form av just spelet?

    För är det inte så att enligt spelets regler så skall man inte visa om man tycker om motparten. I stället skall man spela otillgänglig, närmast avvisande.

    Vilket kanske innebär att allt som har blivit sagt, att vilja träffas igen och sedan inte svara i telefon, att följa upp en lyckad dejt med att försvinna från radarn, att ghosta någon, helt enkelt beror på att man vill följa spelets regler?

    Och som sagt, jag Vet inte. För all min pyttelilla kunskap om spelet baserar sig på hörsägen, inte praktiskt erfarenhet.

    Eller är det så att alla vi råkar ut för detta eftersom många människor i dag är så avtrubbade, egoistiska och nonchalanta, att de helt enkelt inte förstår, eller bryr sig om, att de påverkar andra människor negativt med sitt beteende?

    • Ninni

      Känns inte som det har med spelet att göra riktigt heller om jag ska vara ärlig. I första fallet pratade vi om detta från början och ifrångick nog allt det i och med att han hörde av sig jättemycket från början, att vi pratade i telefon från kväll till morgon och att jag fick träffa alla kompisarna som blev lite bakvänt. I fall nr 2 hade vi ändå setts så pass många gånger o sov hos varandra så det känns som vi kommit ifrån det också. Han beteende sig bara nonchalant. Vi hade varann på Facebook o Instagram också o hade som sagt känt varandra i 4 år. 3:e vet jag ännu inte. Men vi pratade också om det med spel att säga vad man vill o tycker. Alla är dessutom minst 37 år gamla och alla har barn.

      Jag har så svårt att förstå vad som är så svårt. Det är väl värre att såra någon genom att bara försvinna helt än att säga om man inte vill ses så man inte ger falska förhoppningar o slösar på den andres tid. Men det säger väl mer om dem kanske. Och det är inte en feg människa som inte kan kommunicera om jobbiga saker jag vill vara med.
      Nånstans resonerar jag att ger man sig ini leken kan man avsluta det snyggt också om man inte vill mer eller ångrar sig.
      Sen att det säkert finns både tjejer o killar som kör spel tvivlar jag inte på.

  20. Christina

    Jag håller helt med…..det var verkligen inte snyggt skött. Det kan finnas orsaker till allt men då finns det även förklaringar vilket är det minsta man kan ge.
    Det är ju faktiskt människor känslor man har att göra med. Och hur vi tar sådant är så jäkla individuellt. Jag tycker att ditt agerande var schysst. Du bar villig att henne en chans att förklara sig men hon missbrukade den. Och som Grynet säger…..ta ingen skit.

    Heja dig!:)

    Kram /Tina

  21. m

    Fan vad skönt det är (sorry!) att läsa om andras dejtingkrångel. Själv dejtade jag en kille i ca en månad och i början var det han som var på. Hörde av sig jämt och gjorde planer för långt fram i tiden. Sedan vände det när jag visade intresse och ville att det skulle bli mer. Vilket maktspel dejting är! Den som är mest intresserad verkar alltid vara i underläge. Tills körde killen ”ghosting” (bra uttryck!) genom att inte höra av sig när jag smsade, fastän vi bestämt att ses. Fick dra ur honom svaret ”jag kan inte ses som vi gör, det är lite mycket just nu och jag tycker inte att det känns rättvist mot dig”. Ja, men bjud inte in till det från början då – var ärlig med att du inte vill ha en relation..!

    • Christian Persson

      m,

      Ja, vi sitter alla i samma dejtingbåt:). Förhoppningsvis kan vi lära varandra ett och annat här på bloggen!

  22. C

    Jag har haft väldigt fin mailkontakt med en man i någon vecka, sedan även per telefon..det började dra ihop sig till första dejten, den 11/11. Jag fyllde jämt 10/10 och tog jobbledigt. Inte för att fira ell festa, men för att ta det lugnt och bara göra sådant jag tycker om..skämma bort mig med behandlingar spa massage.. Jag frågade honom om det passade att ses över en lunch tex, en dag tidigare, med tanke på att jag var ledig. Berättade då om mina planer för dagen, efter mailande talade vi en tim i tel om hur gärna han ville bidra till att göra denna dag fin; han erbjöd sig bjuda mig på spa och lunchen därpå, vilket jag inte ville gå med på acceptera; sa uttryckligen att jag kände mig obekväm med det..
    Vi talade om framtidstankar och längtan och skrattade och avslutade med att vi skulle ses vid badet kl 11. dagen efter. 10.04 kom mailet ” jag är inte rätt man för dig”…”förlåt för obehag” .. Svårt att sätta ord på chocken/besvikelsen jag kände.. Nysminkad och finklädd, på väg till vår första dejt.. gråten och känslan av kalldusch var så lemlästande..på min födelsedag.. jag hämtade mig först på em. Grät rakt ur hjärtat då massagen smärtade då brast det..

  23. C

    Jo..en vecka har gått nu och förlåten haglat..men nej. Nu är det förstört, det vi kanske hade början till…
    Känt mig väldigt sårad och beteendet kändes ovärdigt och respektlöst. Finner ingen anledning att förlåta. Det känns fel att göra så mot en annan människa; kan inte förstå och kan inte förlåta i första taget.

    • ViraStina

      Men nä vad värdelöst! 🙁

      Det är en klen tröst, men jag tror inte att de här personerna menar så illa. De begriper inte att människan på andra sidan kanske har byggt upp förväntningar. Att man tar illa vid sig på riktigt.

      Ibland har jag tänkt att jag skulle må bättre av att själv bli lite mer hårdhudad. Men jag är inte sån. Vill inte vara.

    • Crazy8000

      Håller med dig. Tänker inte bli avtrubbad i känslorna igen eller hårdhudad som vissa säger. Slutade med att jag fick trigga mig själv för en tjej. blöder hellre i 2 dagar varje gång än den skiten.

      Avråder att bli avtrubbad i känslorna. man missa så många möjligheter där den andre måste få viss bekräftelse i sub kommunikationen så allt skiter sig. Man måste själv bestämma sig om man är redo att släppa in den andre annars kan du träffa hela världen med samma resultat varje gång.
      Denna biten missar de flesta och jag brukar tabba mig där många gånger utan att tänka på det redan innan att ge den andre en skans att komma in.

  24. singelkille

    Så, om man inte har tid för en dejt i sitt väldigt upptagna schema. Varför är man på en dejtingsida och tar upp andras tid? Då borde det tillfalla naturligt att använda nätdejting när det finns tid.

    Låter otroligt oseriöst att tänka så, och vad får en att tro att en sån attityd är attraktiv?
    Återigen en massa folk som nyttjar hp som sitt luftslott.

    Återigen skäl till att inte använda nätdejting om man vill träffa någon.


Kommentera