relation happypancake

“Det är 15 års åldersskillnad mellan oss”

Hej!

Jag har börjat dejta en jättefin kille. Vi har träffats i tre månader och jag är väldigt intresserad av honom och han säger att han har känslor för mig också. Problemet är att det är 15 års åldersskillnad mellan oss. Jag är 27 år. Han är äldre än mig och har tidigare varit gift och har två barn från sin tidigare relation. Jag tycker det är jobbigt att han har varit med om så mycket redan, och ingenting med mig kommer vara “första gången”. Det känns som vår relation inte kommer kännas lika speciell för honom, som det kommer göra för mig. Jag har aldrig ens bott tillsammans med någon innan! Jag tycker också det är jobbigt att tänka på vad andra kommer tycka och säga om vår relation. Även fast jag vet att jag inte borde bry mig om det!!



Som sagt, jag tycker om honom jättemycket! Men jag är samtidigt rädd för att investera känslor i något som är dömt att misslyckas!

Tacksam för svar,
M

HÅKAN SVARAR

Hej M,

Tack för ditt mail.

Du skriver någonstans mitt i texten; ”ingenting med mig kommer att vara för första gången”. Jag tänker så här, din killes upplevelse av dig kommer vara för första gången och din upplevelse av honom. Ni tillsammans upplever saker på ett sätt som ni inte har gjort eller kommer göra med någon annan. Det förenar er och gör er relation unik. Det finns många exempel där åldersskillnaden inte spelar någon roll. Att kärleken segrar. Du skriver att du är rädd för att investera i känslor i något som är dömt att misslyckas. På vilket sätt kommer det att misslyckas tänker du? Vems röst är det som säger så? Är det omgivningens förmanande och dömande röster som ropar till dig; det där kommer inte att gå. Eller är det du själv som ropar att relationen är dömd att misslyckas. Den inre rösten som skapas utifrån normer, kultur och erfarenheter och den som är du. Det vill säga inte den exakta sanningen, utan din upplevelse av situationen. Vi lever i ett normativt samhälle där det finns både uttalade och outtalade regler för hur livet ska levas och visst finns det en åldersfixering på flera olika plan. Mitt råd är att stanna upp och reflektera över vad som känns viktigt för dig. Att ha modet att trotsa rösterna som ropar och våga gå din egen väg.

Har en relation där åldersskillnaden är mindre bättre förutsättningar att lyckats? Jag tror inte det. Jag tänker att mycket handlar om den egna inställningen och hur mycket jag vill relationen. Matar jag mig själv med information om att det kommer att misslyckas blir det troligen till sist så. Bestämmer du dig själv för att det ska gå, är förutsättningarna bättre att lyckas. Frågan du kan ställa dig är om din tro på misslyckande är baserat på tidigare erfarenheter. Du skriver att du är rädd för vad människor ska tycka och tänka. Om vad? Att du är tillsammans med en person som är femton år äldre än du? På vilket sätt är det ett problem för dig? Vad väcker det för känslor hos dig? Skam? Eller kan det vara så att du tar ansvar för honom och tror att i hans ögon kan du inte vara intressant? Jag som inte är lika gammal och vis av livet, om nu antalet år man har levt är en måttstock på det.

Att vara trygg med sina tankar, känslor och upplevelser, tänker jag hjälper till att hålla omgivningens granskande och kritiska ögon på avstånd. Självklart finns det utmaningar med att träffa någon, det är det för alla. Finns dessutom barn med i bilden blir det än mer komplext. Det i sig hindrar inte relationen till att lyckas, det stora hindret är rösten inuti dig. På så sätt är min rekommendation att du funderar över ovanstående frågor, för att få en klarare bild över dig själv. Att dela dina tankar, känslor och upplevelser med din kille och utforska hur han ser på det här. Blir vi tydliga inför varandra skapar vi en stadigare grund att bygga relationen på.

Varmt lycka till,
Håkan

dating


There are 6 comments

Add yours
  1. Miss Z

    Som det står i svaret, det ni två upplever tillsammans kommer ju vara första gången för er två. Kanske det blir en romans, njut av det då så länge det varar. Om det blir mer och ni mår bra av det och är lyckliga är de det som är viktigast av allt.

  2. Alexander

    Hej, mitt lyckligaste förhållande var med en kvinna som var tio år äldre än mig. Vi var en riktigt bra match känslomässigt, kommunikativt och sexuellt. Hon fick mig att känna mig trygg på ett sätt som aldrig hade hänt förut. Efter ett tag tänkte jag inte på åldersskillnaden som något konstigt utan det var mera spännande. Månaderna gick och jag kände på mig att allt inte var som det skulle. Sedan på alla hjärtans dag kom bomben. Fick reda på att hon hade under nästan hela den tiden som förhållandet varat haft en affär vid sidan om. Än idag funderar jag på varför. Fick reda på i efterhand att hon aldrig haft så bra sex med någon som med mig, men ändå var hon otrogen. Mitt råd därför till dig M är att satsa på ert förhållande om du upplever det som att du betyder lika mycket för honom som han verkar göra för dig. Och då menar jag att du är mer för honom än en sexleksak.

  3. standart

    I första hand borde man tänka på att äldre man med barn skall alltid ha barn på första plats i sitt liv. Oavsett av hur är man intresserad skall man tänka på att med mannen hans barn kommer in. Vill man ha dem? Vill man spela andra fiol i förhållandet och anpassa sitt liv efter andras barn? Om svar är ja kan man försöka men jag tycker att förhållande med yngre man fungerar bättre

    • Erik

      Åldern har inget med saken att göra. Det handlar om mental mognad och utveckling. (inte intelligens nu eller vad någon nu väljer att tolka in).
      Det är tyvärr väldigt lätt att generalisera och lägga in egenskaper som synonymt med en viss ålder, när det inte alls stämmer … möjligen undantaget “oerfarenhetens naivitet” som knappast kan tillhöra annat än yngre. =)

  4. Jimmy

    Jag är en ganska öppensinnad person. Men visst tyckte jag också det var konstigt med förhållanden där åldersskillnaden var väldigt stor. Kunde det verkligen vara äkta kärlek då, eller var det något typ av utnyttjande? Min bild ändrades ganska drastiskt när jag var 16 år och min pappa började dejta en tjej som var 19! Jag trodde väl till en början att det bara skulle vara något tillfälligt, men det varade i 3 år. Och jag har aldrig sett min pappa så deprimerad som när det tog slut. Så jag vet att det var på riktigt. Kanske var det dömt att misslyckas från början med en så stor ålderskillnad, han var ju mer än dubbelt så gammal som henne.

    Han var 43, hon var 19. Det var kanske för mycket. Åldrarna för brevskrivaren är 42 och 27, betydligt mindre. Så visst kan det funka. Om det känns rätt tror jag inte man ska hänga upp sig på åldern.

  5. Rickard

    Min ex-flickvän är 28 och är idag gift med en 56-årig trevlig man, och de har två jätteglada barn tillsammans. Jag har alltid stöttat dem, och likaså stöttar jag brevskribenten. Strunta i siffror och kör på! Bara ni själva trivs. 🙂


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)