hej

Prata aldrig politik?

Att undvika att snacka om politik lyfts ibland fram som ett bra tips, till exempel för att det inte ska bli dålig stämning på släktträffar eller parmiddagar. Ska man tänka likadant på en dejt? Eller kan en passionerad debatt om skattesänkningar, vinster i välfärden eller medlemskap i Nato tillföra nyttig dynamik?

En gång var jag på en dejt som med tjej som fäste stor uppmärksamhet vid en, för mig, väldigt liten detalj. I faktan under ”politik” hade jag nämligen fyllt i ”liberal” utan att riktigt tänka efter. Jag menade att jag, rent allmänt, har en liberal syn på det mesta. Människor ska få leva på det sätt de mår bäst av, utan att andra kommer med pekpinnar om vad som är rätt fel. Ungefär så, en rätt grundläggande värdering som inte behöver kopplas till något särskilt parti.

Det här köpte dock inte min dejt, som i stora drag menade att jag då borde rösta på det politiska partiet Liberalerna (L). Och självklart kunde jag om jag kallade mig liberal inte sympatisera med vår nuvarande regering. Det blev en märklig diskussion där vi inte riktigt förstod varandra, vilket påverkade dejten negativt. Men jag insåg under samtalet att det från hennes sida inte fanns någon större anledning att fortsätta ses om jag tillhörde ”fel parti”.

Men funkar då kärlek över partigränserna? Ja, bäst lämpade att svara på det är förmodligen politikerna. För några år sedan gjorde SVT:s Agenda en undersökning. Till landets samtliga 290 kommuner skickades ett e-postmeddelande med frågan:

”Har er kommun några exempel på parrelationer mellan personer från olika partier?”

Av de 130 kommuner som svarade uppgav 12 att det fanns kärleksrelationer mellan politiska motståndare. Det hade varit intressant att veta antalet kärleksrelationer mellan personer i samma parti, som en jämförelse. Men att kärleken övervinner ideologiska ståndpunkter behöver inte vara så konstigt, enligt mitt sätt att se det. Dels innebär det politiska engagemanget att man vistas i samma miljöer och att man därmed lär känna varandra på ett mer privat plan. Dels har man ju faktiskt samma intresse, med allt vad det innebär.

Vad tycker ni? Skulle ni kunna ha ett förhållande med någon som inte delar era politiska åsikter?

/Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake.

dating


There are 21 comments

Add yours
  1. Andrea

    Det korta svaret är nej.
    Men det beror på lite med, vissa partier funkar andra absolut inte.
    För mig har partiet man röstar på mycket fäste i ens grundvärderingar över hur man ser på omvärlden.
    En moderat och en vänsterpartist t.ex som båda verkligen valt att rösta på dem och inte gör det på måfå pga ex att deras föräldrar gjort det… Tror jag kan tendera på att stöta på problem.

    (C)/(L) och (S) däremot kanske kan kivas ibland men samtidigt komma överens.

    Det är nyttigt med diskussioner, men att vara för tvärt olika i grunden i ett längre förhållande tror jag bara sliter för mycket i längden.

    • Christian Persson

      Andrea,

      Jag tror också som du, att sympatiserar man med partier som står långt ifrån varandra kan det bli knepigt. Men att det annars bara är nyttigt med lite diskussioner.

    • Christine

      Instämmer, det mesta är ju ändå politik – faktiskt. Och om man är medveten o insatt så speglar ens politiska partitillhörighet de värderingar man har och att då få ihop det med en partner som står långt ifrån en själv kan bli svårt.
      Men, jag har exempel från verkligheten där en vänsterpartist är gift med en liberal och en socialdemokrat är sambo med en moderat. Så mycket handlar nog också om HUR man diskuterar.

  2. george

    Usch vad många problem man ska gå igenom för att finna kärleken.

    Tror jag ör singel resten av livet. Inte lika besvärligt.

    Tror att det blir värre med åren då man har skapat sig ett liv själv att finna nån som passar.

    Att läsa dessa blogginlägg gör att man avstår från att finna kärleken. Sanning i sin renaste form skrivs här..

    • Andrea

      Problem och problem, beror väl på om man söker en person eller bara kärleken i sig. Ju mer det är kärleken i sig, ju mindre krav.

      Finns väl fortfarande de som blir ihop snabbt mest baserat typ han/hon är rätt söt osv och trevlig och snäll.
      Att lära känna någon djupare kommer senare och då har man redan mycket känslor&lojalitet som får olikheter att kännas mindre än om man vetat om dem ifrån början.

      Sedan är det väl olika om förhållanden håller eller inte med sådan början.

    • Per Dalvret

      Nejdå George, tro en vis, nåja, mångårig man(66) på hans ord. För mig, tack vare alla de misslyckanden och framgångar jag genomlevt under det senaste halvseklet är allt fan så mycket lättare än när jag var 16 år GAMMAL. Förutom då den sexuella uthålligheten, men den kan för det mesta kompenseras av samlad erfarenhet. Och fortfarande blir jag överraskad av kvinnorna. De är förundransvärda.
      Skit händer ju på vägen För alla, även Brad Pitt. Jag opererades för prostatacancer för två år sedan. Den gick inte att få upp. Gick knappt att se till och med. Pissade ner mig emellanåt. Tokdeprimerad i tre månader. Sedan började det arta sig igen. Jag bestämmer över pissandet igen. Nemas problemas. Den lille kan behöva lite draghjälp och det finns både tekniska hjälpmedel (Skulle ha varit jävligt pinsamt när jag var 16. Inte nu, mer en fråga om rutin nu) och goa kvinnor I alla fall en. Och det räcker och blir över. Hoppas det här blir lite motvikt till det du läst innan. Singel = onanera. Bra för kropp och själ. Roligare än gym och trista elljusspår. Men det är mycket mer tillfredsställande att onanera tillsammans med någon kär. Vägen dit kan vara kantad med problem. Men det är det värt.
      Och du George, man kan få såsa omkring i sina trygga fotspår i sitt ostädade hem. Själv kommer jag aldrig att vara annat än särbo under resten av mitt liv.

  3. Catwoman

    Det kan nog stämma att man ska vara försiktig med kontroversiella samtalsämnen i sällskapslivet, alltså t.ex. politik, religion, osv, men när det gäller dejtande, att lära känna någon som man kanske ska dela sitt liv med, så är det nog viktigt att förr eller senare gå på djupet och diskutera värderingar och samhällssyn, vilket ju hänger ihop med politisk åskådning. Därmed inte sagt att man måste rösta på samma parti, det går säkert att hitta tillräckligt med gemensamma nämnare värderingsmässigt i många fall ändå.

    Men det går även en skiljelinje mellan en som är väldigt intresserad av och engagerad i politik och en som inte bryr sig, utan bara tycker politik är “tråkigt” och “jobbigt”. Själv är jag väldigt intresserad av samhällsfrågor och diskuterar gärna ofta och länge med folk, även sådana som inte delar mina politiska åsikter. Jag skulle nog ha svårt att ha ett längre förhållande med någon som bara tycker jag är jobbig när jag börjar prata om dagens tidningsrubriker vid frukostbordet eller när jag vill diskutera den senaste P1-dokumentären till kvälls-téet… Däremot skulle jag inte kräva att mannen ifråga skulle hålla med mig i diskussionerna hela tiden, det skulle nog t.o.m. bli lite tråkigt i längden…

    • Christian Persson

      Catwoman,

      Jag tror som du. Två politiskt intresserade personer kan nog funka ganska bra ihop, även om man tycker olika i vissa saker. Då är det nog, som du skriver, knepigare om den ena parten är intresserad och den andra inte alls.

  4. Klas-Jööran

    Så länge värderingarna inte krockar alltför mycket ska det nog inte vara några större problem. Men jag tror väl knappast att en passionerad FI-medlem och en passionerad SD-medlem är en match made in heaven så att säga.

    En människa är mycket; mer än sitt jobb, mer än sina politiska uppfattningar, mer än sin musiksmak, mer än doften av sina fjärtar och så vidare. För folk med bestämda(och kanske mer eller mindre kontroversiella) åsikter kan det väl dock finnas en poäng att i ett relativt tidigt skede se till att den man börjat ha kontakt med får veta var man står, och ge denne en chans att avbryta “av ideologiska skäl” för att förebygga ett eventuellt “krig” inom en snar framtid. För vissa(mig själv inkluderad) är vissa politiska åskådningar en dealbreaker, bara att leva med.

    Helst träffar jag såklart nån som “har rätt”, men hellre nån som inte bryr sig än nån som “har fel”.

  5. Hasse

    Prata politik med kvinnor ska man undvika. Deras tankeverksamhet drivs av känslor utan konsekvenstänk. Det är bara att se hur det ser ut i Europa…

    • Lisa

      Tycker du då att Donald Trump är ett bra exempel på detta – icke känslostyrd och ett välutvecklat konsekvenstänk? Eller Anders Borg?

      Vidare är det inte så enkelt som att emotioner och logik/förnuft är disparata entiteter. Modern hjärnforskning (Antonio Damasio) har visat att även i det tillsynes logiska tänkandet finns en stor andel känslor som styr. Om du vill kan jag förklara mer om detta. En långsiktig konsekvens av detta skulle kunna vara att din värld blir större och din empatiska förmåga utvecklas. Goa grejer.

    • Per Dalvret

      Goa grejer. Absofuckinlutely Lisa. Så intelligent och roligt du skriver. Neuropsykiatri (heter det så) är roligt, särskilt i combo med psykodynamiska rön. Vi människor, inklusive forskare, är ju alla offer för vår skräck för kaos. Så vi kategoriserar och komparerar = förenklar grovt, för att få lite kosmisk trygghet i vårt myrsamhälle. Och det behöver man inte vara Telly Savalas för att fatta. En gång i tiden, när Werner Herzog var ung och kreativ, så sade han att vår kunskap om människans psyke står på samma nivå idag, som hjärnkirurgin i faraonernas Egypten. Tack och lov, säger jag. Annars skulle det bli säväl jävligt trist att leva som att “marknaden” nog inte typ skulle nyttja en sådan kunskap i godhetens tjänst.
      Du får väldans gärna skriva lite om Damasio. Det kan jag behöva, som är lite psykopatisk. Jag rekommenderar Svend Brinkmanns (red.) bok Den diagnoserande? människan. Himla läsvärd och rolig bok om dagens diagnosticeringsepidemi och historik bakat. Som nån tysk sociolog uttryckte det “- Har du ingen diagnos beror det enbart på att du inte blivit tillräckligt utredd”. Du kanske har läst den ? Jag har bara läst brottsstycken. Orkar inte mer nuförtiden, men den ser fin ut i bokhyllan. Förresten rekommenderar jag mitt eget irrinlägg från 9 september. Mycket, mycket längre än ditt. Ja, kvantitet före kvalitet kanske. Ha det gott Lisa .och kom ihåg Damasio

    • Lisa

      Tack för fin feedback!

      Såg en dokumentär för några år sedan om just detta. Antonio Damasio hade då undersökt människor med psykopatiska drag för att förstå just det här med känslor kontra logik på ett djupare sätt. De han såg då var att dessa människor jämfört med “normalneurotiska” personer hade avsevärt svårare för att upptäcka logiken i en serie kort som presenterades. Minns inte exakt hur det var upplagt men man skulle genom att klicka ja eller nej avgöra om det aktuella kortet följde en viss logik i förhållande till de kort som visats tidigare. Detta tog mycket längre tid för ickekontrollgruppen (de med psykopatiskt disposition), vilket tyder på att det finns ett inslag av känslor i vår bedömning (eftersom de normalneurotiska var snabbare) som guidar oss rätt. Tyvärr har jag glömt vad dokumentären heter, men Antonio Damasio har gett ut mer populärvetenskapliga verk som torde vara hyfsat lättillgängliga. Vill minnas honom som en angenäm och lite rolig forskare.

  6. What_A_Man

    Byt ut ordet politik mot värderingar, åsikter, attityder och så vidare så är där ett väldigt intressant ämne att diskutera. In i kärnan och rota om vem man är sådär bakom ytan. Tyvärr är det bara en och annan som vågar säga något om sig själv där man öppnar sig och gör sig sårbar. De flesta brukar tappa hakan rätt ner i fikan om man ställer en sån djup fråga och klarar inte av att säga något.

    • Chrisse

      Så du pratar väder o vind, inredning o mode, blommor i trädgården och annat ytligt? Hur ska man då kunna lära känna någon och veta något om personen man träffar och eventuellt ska dela livet med? Det mesta förutom ytliga ting är ju politik. Ens värderingar säger mycket om vart man står politiskt. Värderingar spelar stor roll i en relation.

  7. Gunnar

    Jag har varit i stort sett politiskt omedveten fram tills för något år sedan. Nu när jag insett att det här landet håller på att gå under, ivrigt påhejat av framförallt större delen av våra kvinnor, så har ju dejting knappast blivit enklare. Klart man inte leva under samma tak som en landsförrädare.

  8. Per Dalvret

    Kan väl ägna det här roliga ämnet en stund av mitt liv. Istället för att sova eller ta en stilla promenad i nattens mörker mol allena. Ja, min utvalda prima donna försvann plötsligt idag från HP efter att hon bestämt att vi skulle träffas efter våra respektive solosemestrar. Så kan det gå. Jag drar i alla fall till någorlunda värme i Marina di Pisa om en vecka. Sedan får vi se. Politik och dejter eller DET att träffa en “okänd”, i mitt fall, kvinna för första gången IRL.
    Ja, för min egen del tror jag inte att vi kommer att vara så himla okända för varandra utifrån ett HP perspektiv. Först har vi gått igenom en hel hoper med profildata i text och bild. Ju mer där står och syns desto bättre. Och med syns syftar jag inte på tuttstorlek. Roligt att titta på, men gör varken till eller från i en relation eller ens i ett tillfälligt sexmöte. Det som är roligt/upphetsande att titta är ofta inte lika roligt att ta på. Eller få i sig om jag förstått rätt av kvinnor jag mött under livets gång. Ja, jag är pensionär och hoppas att jag dör innan jag blir gammal. Sug på den. Ju mer personligt, som är kantigt och vasst ännu bättre. Där har ju krasst uttryckt en rejäl ursållning skett. Från min sida. Sedan blir man härligt överraskande antastad utan att ha tagit minsta initiativ. Det gillar fåfängan oavsett vem det är. Ibland kan det vara särskilt givande att anpassa sig i mångt och mycket till en kvinna, som är helt annorlunda än vad man uppfattar sig själv vara. Det ger en chansen att upptäcka sidor av sig själv, som man inte anade fanns där. Vi är alla så mycket och mycket av det har man inte en susning om förrän någon sparkar till ens isberg och nya obekanta sidor blottläggs. ROLIGT. För att det här besöket (LIVET) ska vara riktigt lyckat så ska man utsätta sig för möjligheten att misslyckas ofta. Den försvunna damen ovan hade jag tänkt ta med till Las Vegas och fria och sedan skulle vi skilja oss dagen därpå och spela bort hela hemgiften på enarmade banditer. Har aldrig varit där och fick se att det finns ett bolag, som kan flyga en dit och hem skitbilligt. Så varför inte. Och skulle hon ha sagt NEJ ÄR DU FETT SJUK I HUVVET, så är det ju lugnt ändå.
    Dejt och politik var ämnet ja. Men ovan handlar om det. Om man verkligen läser. Lite mer konkretion skulle vara på sin plats. Nu har jag sovrat klart och tar kontakt och vet redan en hel del. Kanske. Jag vet vad den kvinnan föredrar att jag ska få veta. Behöver inte ha någon verklighetsförankring alls. Tro mig. Jag vet. Varken text eller bild. MEN det kan bli bra ändå. Det värsta. Det värsta är en kvinna, som i sin marknadsföring poängterar hur alldaglig hon är och inte kommer att vara det minsta hot mot min sköra manbarhet utan bara kommer att vara så tacksam över att få hamna under alfahannens beskyddande vingar och lite krammys i soffan som bonus. Vad är det för liv ? Vad är det som är så farligt ? Jo, jag vet. Det finns fullt av män som är puckon. En hel del är farliga. Inte på jobbet, men hemma för kvinnor, barn och andra husdjur. Där det är HEMligt. Och det är enbart för jävligt.
    MEN om man tar steget att presentera sig för offentligheten för att om möjligt få träffa en drömgubbe, som tyder på en viss dådkraft, varför försöker man då göra sig så anonym som möjligt. Är män så korkade. Ja, kanske, men varför skulle man vilja träffa oss då. Av minusskälet att inte vilja leva ensam, istället för plusskälet att hitta den skitstöveln, som man verkligen klickar med. Jag blir sorgsen när jag läser kvinnors texter och de inte verkar tro att det finns särskilt mycket att få ut av det här enda livet vi har. Och samtidigt kan man se att här är en kvinna som egentligen är stor, stark och vacker och verkligen kan ta sig rätten att begära precis det hon vill ha. Ledsamt. Och de missar ju mig på gott och ont. Nej, jag vill ha utmaningar. Annars kan det kvitta.
    Nu. Verkligen. Politik, dejting och mina fördomar. Fördom 1 : I Sverige råder allvarlig konsensussjuka. Det vill säga en diskussion är lyckad först när alla tycker lika och kan först då läggas till handlingarna. Eller så bordlägger man alltihop så det inte blir dålig stämning eller ett dåligt arbetsplatsklimat. En dejt är mer livsfarlig och livsrolig. Arbete är jämförelsevis rätt ointressant. På en dejt måste det bränna till lite grann. Brinna. Man kan ju inte sitta öga mot öga i askan efter en ljummen pizza. Då kan man göra nåt bättre. Gå hem och slöglo på tre säsonger av Så mycket bättre är så mycket bättre än att fisa på en vattnig vitkålssallad. Tillsammans fast egentligen var och en för sig. Om man vill något så måste man våga något. Dansa där man inte dansat förr. Gör man inte det kan man, om det vill sig illa, vakna yrvaket åtta år senare och förvånat undra vem i helvete det egentligen är som sitter bredvid mig i soffan under den avgörande omröstningen i Idol finalen 2025. Så var jävligt tydliga med vem ni är och vad ni vill och lek, lek, lek. Du kanske får gråta en skvätt i kväll ensam, men vad gör det imorgon. Det står nya skitstövlar på tur och Husets vin var faktiskt rätt OK. Och gråta är bra för mentalhygienen. Konklusionen är : Bättre skratta över spilld mjölk än att aldrig spänna din båge.
    Gäller det sex. Och det är inte bara. Då håller jag med saligen hädangångne Lars Gustafsson, den härlige stollen från Västerås och Austin. Han sade att ideologierna upphör vid midjan. Jag instämmer. Blev nån klokare av det här. Tror inte det. MEN jag hade roligt. Nu ska jag kanske sova. Fan trot.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)