9d7f8b9178f6e7384a250d21f779a33d

Omöjligt att offra lika mycket?

“Testa att se hur mycket din dejt är beredd att göra för dig. Ger du mer än du får, då är hen inget att ha.” Det här är ett vanligt råd när det kommer till dejting. Men går det att se så krasst på saken? Med tanke på hur olika vi människor är och hur våra liv ser ut?

För inte så jättemånga år sedan var dejting en minst sagt prioriterad aktivitet hos mig. Det är det fortfarande, men på en annan nivå. På den tiden kändes det som om jag hade någon form av jour, likt en brandman. Ville någon ses så gled jag ner från stången, kastade på mig kläderna och ryckte ut. Allt annat kom i andra hand. Och jag förväntade mig, nästan krävde, att mina dejter också skulle tänka som jag. Om någon ställde in, sköt upp eller på andra sätt strulade dömde jag snabbt ut personen som oseriös. Och jag tog det personligt.

En gång skulle jag till exempel få besök av en tjej från Stockholm. Någon dag innan vårt möte messade hon att hon tyvärr inte kunde komma, hon hade jobbat så mycket på slutet och var trött. Ett oacceptabelt beteende i min värld, vill man så orkar man! Hon dejtar säkert någon annan, det är därför som hon gör så här, funderade jag.

Idag ser mitt liv annorlunda ut. Nära anhöriga har gått bort och mycket sjukdom har drabbat släkten, bland annat. Därför har jag numera mycket mer att ta hänsyn till, mer ansvar som tar både kraft och energi. Jag vill träffa någon lika mycket som innan, men det måste bli på ett sätt som fungerar med resten av mitt liv. Jag gissar att den gamle Christian hade sett dagens Christian som nonchalant, som inte lägger lika mycket tid på dejting. Men faktum är att jag gör större ”uppoffringar” för kärleksjakten idag, eftersom livet är mer komplicerat nu. Ändå kan det uppfattas som tvärtom, så går det egentligen att mäta hur mycket den ene eller andre offrar utan att veta mer om personen?

Min känsla är att bra dejter ibland skiter sig eftersom det uppstår en form av obalans. Den ene tycker att den andre är för passiv. Den senare tycker att den andre driver på för hårt och ”pressar”.  Och så slutar det där, utan att man förklarar för varandra hur man tycker och tänker. Man utgår bara från vad man själv tycker är rätt, vilket är livsfarligt.

Lösningen är, precis som vanligt, kommunikation. Mitt fall, med tjejen som arbetade så hårt, är ett klockrent exempel på hur man inte ska göra. Vi borde båda agerat annorlunda. Jag borde varit mer förstående och inte utgått från det värsta. Senare fick jag nämligen reda på att min dejt brände ut sig, inte långt efter vår kontakt. Så hon ljög ju uppenbarligen inte på. Jag kunde skrivit: ”Ok, men se till att vila upp dig. Så hittar vi på något en annan dag.”

Min dejt borde å andra sidan förstått att det ger ett oseriöst intryck att bara säga att man är jobbtrött. Hon kunde utvecklat och formulerat något i stil med: ”Jag är väldigt trött efter många långa dagar på jobbet. Det är så jag funkar, att när jag arbetar för mycket blir jag helt slut. Jag är inget bra sällskap då och vill träffa dig när jag är pigg och glad. Jag hör av mig.” Fine, då vet jag det. Inga problem.

Hur ser era erfarenheter ut? Hur ser en bra/dålig kommunikation ut?

3

/Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake.

dating


There are 370 comments

Add yours
  1. -queen-

    Jag tänker att det är så viktigt att fråga om man känner sig osäker kring varför någon beter sig på ett visst sätt. Annars hamnar man lätt i antaganden, förväntning på tankeläsning och sätter en massa borde på den andre. Det finns ju ingen chans att hon kunde veta att du tog så illa upp. Jag tänker att du kunde ha svarat “oj! Kände mig lite avvisad och förvirrad nu. Vet inte riktigt om du vill ses en annan gång eller inte.” Väldigt sårbart, men också ärligt.

    • Christian Persson

      -queen-,

      Ärligt, ja. Men jag tänker att man kanske då gör en större grej av det än det egentligen är. Är man trött EN gång så ska man kanske få vara det, utan att det ska bli diskussioner. Händer det däremot gång på gång är det annorlunda, tycker jag.

    • Nadine

      Håller med Cristian. Ibland har man jobb och korta deadlines innan date träffen. Tänker att jag kommer hinna klart,,,och så blir det massor på en gång o måste ställa in träff. Hänt mig en gång😐och även varit för hängig för dates dagen D,,,Bättre att va utvilad!!!att inte berätta läget är barnsligt.

    • -queen-

      Jo. Absolut. Men jag tycker inte hon är skyldig en förklaring till varför hon ställer in. Jag skulle inte bli obekväm. Snarare imponerad av att personen sa vad den kände, istället för att göra en massa antaganden för sig själv. Så länge man inte anklagar någon, utan utgår ifrån sig själv. Men det är jag.

  2. ViraStina

    Enklaste sättet att agera när någon med kort varsel drar sig ur den första dejten, är att invänta ett nytt förslag från vederbörande.

    Alla kan bli trötta eller få plötsliga förhinder. Och det ska man förstås visa förståelse för. Det kan ju hända en själv också. Men det ligger i så fall i avbokarens intresse att snarast möjligt hitta ett nytt tillfälle.

    Tas inget nytt initiativ inom en vecka eller så, kommer det inte hända alls. Att acceptera återkommande “vi får se…” är totalt slöseri med både tid och dejtingenergi. Det är att försöka hålla någon på halster, och det är respektlöst.

    • KARL- INGE

      VIRASTINA

      jag håller inte med dig att man ska vänta en vecka !!!

      Jag anser att då ska dom säga att jag är slutkörd men jag vill verkligen träffa dig jag har längtat , till den här helgen också så jag är själv lessen och besviken jag hör av mig så fort jag sovit och är utvilad

      och känner mig ok och jag hoppas på din förståelse / kram hen

    • ViraStina

      Det är ju i princip samma sak. Om personen säger “jag hör av mig så fort jag är utvilad” så ligger bollen hos denne.

      Men är hen inte utvilad efter sisådär en vecka, ska man nog inte hoppas på något mirakulöst uppvaknande inom överskådlig tid.

    • KARL- INGE

      VIRASTINA

      OM hon ger besked direkt att intresset är det inte det fallerar på, så finns det ju inget utrymme för egna spekulationer

      och han behöver inte gå och undra tre , fyra dar kanske en vecka sen är det ju sympatiskt att ge konkreta uppgifter och säga att man hoppas på förståelse och en kram ,, så är det ytterligare en positiv vibb
      Så skulle i alla fall jag göra raka puckar.

    • ViraStina

      Samtidigt ska man inte fästa alltför mycket vikt vid att personen påstår att det inte handlar om intresset, utan om ork, tidsbrist osv.

      En liten tid kan man naturligtvis avvakta. Men om veckorna går och orken fortfarande inte har infunnit sig, trots att personen bedyrar att hen fortfarande är intresserad… Nja.

      Den försäkran har jag hört förr, och lärt mig ta med en nypa salt. Åtminstone när det gäller manliga dejter, handlar det då i princip alltid om att han visserligen ÄR intresserad fortfarande – men inte av att träffas, eller av att ha en riktig relation. Bara av att maila och ha någon på lut.

    • ViraStina

      George:
      Du är ohyggligt insnöad på kvinnors ålder. Kan det vara din extrema ålderspanik som ligger dig själv i fatet, måhända?

      Och för att svara på din fråga: Det har jag naturligtvis ingen aning om. Men i min värld är det väldigt konstigt att börja maila med en 40-plussare, om man nu får stora skälvan av medelålders kvinnor. Då borde de liksom undvika den kontakten redan från första början.

    • george

      Virastina

      Dom kanske bara ville ha nån att chatta med och inget mer. Det är trevligare med nåt brev från kvinnor än den envist tomma mailboxen.

      Kan hålla med om att det hade varit
      rakare och säga som det är från början än att få nån att tro på mer.

      Gäller både män o kvinnor. Var raka och ärliga från början.

    • ViraStina

      Efter att ha läst en del på amerikanska diskussionsforum, har jag förstått att även kvinnorna där upplever precis samma sak som jag har gjort. Det är lätt att hitta män att maila med, men oändligt mycket svårare att få ut dem på banan!

      En gängse förklaring där tycks vara att det är överrepresenterat på dejtingforum med “kufar” som har lätt att uttrycka sig i skrift, men känner desto större sociala begränsningar IRL, och att de därför nöjer sig med att stanna i den trygga, digitala världen.

      Hur det ligger till med den saken har jag förstås ingen aning om. I USA värderas ju mingel- och umgängeskonsten högre än här, så kanske kan det stämma i den kulturen.

      Jag vet bara att de män jag träffar i verkligheten inte alls verkar avskräckas av min ålder. De flesta män i 40-årsåldern tycks vara inställda på att umgås med jämnåriga kvinnor.

    • KARL- INGE

      VIRASTINA

      Har hon visat äkta intresse och förklarat att hon verkligen är intresserad och ber om förståelse för den uppkomna situationen.

      och vi pratas vid på mobilen och kanske på nätet kontinuerligt en ggr om dan och vi verkligen gillar varandra då väljer jag att lita på att hon pratar sant

      Då slutar jag prata med alla andra tjejer och är beredd att föra samtal enbart med henne några veckor i Åtminstone ,, vad är tre fyra veckor om hon är en potentiell flickvän det kan hon vara värd att vänta på

      lurar hon mig är det hennes stora förlust

    • ViraStina

      Om det bara vore väntandet. Då finns det naturligtvis killar som är värda att vänta på. Och min nuvarande distansrelation består av en hel del väntande, av naturliga skäl. Det är det definitivt värt.

      Men är man en person som jag, kan en månads väntande även innebära en månad av allt djupare känslomässigt engagemang. Jag kan ha svårt att hålla mig sval och oberörd ifall man skriver ofta och personligt. Det är inte alls säkert att det bara handlar om en viss offrad tidsperiod i slutändan för mig, utan om en upplevelse av förlust och svek.

      Hittills har det aldrig varit värt det, när jag har litat på att undanflyktsexperterna snart ska börja orka/ta sig tid att leva upp till sina fagra ord. Det är för dåliga odds.

    • KARL- INGE

      VIRASTINA

      jag tror säkert att 40 åriga män gärna umgås med jämnåriga kvinnor,

      men att jämföra stater med varandra eller Sverige med USA är ju så galet det bara kan bli ,,vissa av dessa 50 stater är ju helt olika kultur och levnadssätt tar du hillibilly
      stater och jämför med Florida new York , San Fransisco, Hawaii och Kentucky så är det ju som att jämföra Eritrea och Sverige

      Sen är det ju inte det första man frågar hur gammal är du ? ser du ungdomlig ut så är det säkert ingen 35 åring som reagerar heller .

      Jag håller med dig det är överrepresenterat med knäppskallar män som kvinnor på nätet en del riktigt knäppa som man aldrig skulle komma i kontakt med i RIL .
      troligen så får en del som är på vissa vårdinrättningar använda dator fritt

      Om vi tittar här på pannkakan så är det minst 30% av kvinnorna som söker 20-25 år yngre män exp kvinna 48 år söker 46-22år osv sen är minst 30% född i tvillingarnas tecken konstigt
      Hur det är med männens ålder sök har jag ingen aning om har aldrig varit inne på den sidan.

      Personligen så tycker jag att det är lite snudd på äckligt när dom söker 20-25 år yngre
      5-10 år är väl helt ok ungefär samma livs fas och mognad Förut var det äckelgubbar ( Gubbsjuka) och dom var lite illa sedda när dom jagade allt för unga ca 20 år yngre i dag är det nästan en status.
      bland män som kvinnor. på dejtingsidor i alla fall

      en snygg Toyboy med tatueringar över halva kroppen och piercing över allt och som använder solariet dagligen och som lyssnar på metal och hårdrock helst gymtränad och som käkar fettförbränning pulver som snortas i näsan och en del i munnen så rutorna på magen kommer fram o killen blir aktiv i sängen

  3. KARL- INGE

    SYNISKT SETT C h r ist an så hade du en jäkla tur med tjejen som brände ut sig hade hon kommit och inlett ett förhållande med dig och hade du kärat ner dig

    då hade du fått stöttat och vårdat henne och det var ju inte vad du drömde om

    • KARL- INGE

      KRISTINA

      Om man är så utbränd att man inte orkar jobba så behöver man stöd och vård

      och hade det lett till ett förhållande så hade han fått ställa upp på henne dels pga av kärlek och omsorg
      men också moraliskt

      KRISTINA FÖRSTOD DU NU !!! ?

    • Kristina

      Varför skriver du med stora bokstäver ? Är vi “andra” korkade eller? 🙂
      Jag tycker du har skrivit många bra saker/synpunkter faktiskt!!
      Kan vi inte bara prata och berätta?? och med nyfikenhet, se vad vi allihop upplevt och frågor kring det?

  4. KARL- INGE

    För mig och dom flesta innebär en dålig kommunikation att det är en monolog istället för en dialog.

    eller brist på förmågan att kommunicera typ tystlåten

    det kan bero på att den ena parten talar ett annat språk och då syftar jag på att den ena pratar akademiskt och den andra kanske mer bruks svenska / dagligt tal eller för den delen kanske sämre svenska pga hen är immigrant . och missförstånd kan uppkomma därför

    Det kan vara kulturella skillnader den ena bor i Stockholm den andre i by förutan gata

    Jag tror att man ska hålla det väldigt lättsamt i början , kanske inte diskutera politik eller för personligt

    utan samtalen ska gå i glädjens tecken och mindre allvarsamt då behöver inte missförstånd eller felsägningar , eller olika värdegrunder bli så betungande eller allvarliga att det förstör ngt som kan bli fint

    Sen är det ju fint om man verkligen intresserar sig och lyssnar och visar det på ett sympatiskt och bekräftande sätt och vet vad partnern sa dagen efter.

  5. KARL- INGE

    KRISTINA

    sorry det var känsligt av mig att skriva med stora bokstäver

    DET är en jargong jag lagt mig till med när mina polare och jag skriver tillvarandra språkbruket är inte vad det borde vara jag ber om ursäkt .

  6. Ada

    Jag håller verkligen med dig Christian, otroligt viktigt med kommunikation. Tyvärr verkar det ändå så svårt att få det att fungera. Själv väntar jag aldrig mer på att någon ska få tid eller ork för en dejt, då är det helt enkelt inte intressant. Klart alla kan få förhinder någon gång, men att bara skjuta upp och komma med bortförklaringar är inte acceptabelt.

    Har man sen fått till några dejter och det flyter på bra så ska det nog inte kännas som att en “offrar mer” än den andre. Samspelt bör det vara och är man kär i någon så bör det ge sig utan måttstock.

    • Skinnylove

      Word 🙂
      Själv är jag ytterst seriös vilket innebär att jag försöker lösa det när jag verkligen vill träffa någon oavsett hur övriga livet ser ut. Skulle det inte gå ändå så återkommer jag direkt med nytt förslag. Det handlar också om respekt för andra människors tid.

  7. KARL- INGE

    VIRASTINA
    Fast i det här specifika fallet så talade ju hon sanning .

    jag inser att det kan upplevas som svek eller lurendrejare

    Jag är inte naiv men jag är bered att tolerera mkt för eventuell stor vinst i slutändan

    men jag har en personlighet som är den där som reser på mig ggr ggr och skakar av mig

    ock snarare tycker synd om henne, än mig själv ,, att hon förlorat en så underbar kille som mig skrattar

  8. catwoman

    Måste hålla med Virastina här. Om personen säger “nu till helgen orkar jag inte, jag är helt slutkörd, men jag vill verkligen ses en annan gång”, så kan det naturligtvis betyda just det, men det kan precis lika gärna betyda “nej, förresten, jag har ångrat mig, du verkar inte så intressant”. Det sistnämnda skulle naturligtvis ingen säga rakt ut, utan lindar istället in det i något “acceptabelt”, som att man är trött, sjuk, fick förhinder, har mycket med jobbet…

    Så strängt taget innehåller den frasen ingen som helst information, utan det är vad personen verkligen gör sedan som visar vad hen egentligen menade/ville.

    • Jag

      När jag var ny inom nätdejtingen så var jag oerhört naiv… Jag lyssnade på vad en kvinna skrev och förutsatte att hon var ärlig… Med, numera, bred erfarenhet av nätdejtingen så måste jag hålla med dig… den där frasen kan betyda vad som helst och det kommer att visa sig vad orden stod för.

      Jag har bara en regel… En mycket enkel regel som många inte klarar av att förhålla sig till och den är; Ljug fan inte för mig! Det är kränkande och förnedrande. Jag lever själv upp till regeln, att vara ärlig är respekt för en motpart i min värld.

    • Christian Persson

      catwoman,

      Jag håller med dig, det är vad som händer efter “ursäkten” som är det viktigaste. Om man nu är jäkligt slutkörd, och verkligen behöver vila, kan det ju faktiskt vara en styrka att man vågar vara så öppen. Då vågar den andra parten förhoppningsvis också säga hur den känner.

  9. Skinnylove

    Varför är det så jobbigt att säga “vet du, jag har funderat lite och jag tror inte detta passar”?
    Rakt och ärligt. Vi är liksom inte på dagis.

    • Skinnylove

      Jag vet och för min del är det lika bra att bli av med sådana mesiga människor. Kan de inte säga så till en okänd människa via nätet (där alla liksom vet att man kan dra sig ur när som), båda det väl inte alls bra för fortsättning irl.
      Rak och tydlig kommunikation är väsentligt.

    • Andrea

      Jag tror dåliga erfarenheter påverkar. Jag slutade en period att svara tack men nej tack om någon hörde av sig som jag absolut inte var intresserad av.

      Eftersom jag tröttnat på de där följemejlen där motparten tydligen tror att om de bara ber tillräckligt mycket så ges en chans ändå, att jag kanske missförstått något och jag känner ju inte dem så hur kan jag veta…
      Osv. Det var tröttsamt och minst sagt irriterande eftersom det absolut inte gjorde dem mer intressanta. (OM det fanns något som de kanske hade kunnat förändra hade jag frågat det, som ex om de använde någon form av tobak. Vilket jag har gjort om det var ngns profil som var intressant om Inte det var för…)
      I värsta fall kanske det kom en spydig, snäsig motkommentar i någon grad av personpåhopp. Så konflikträdd var jag en period innan jag tog mig i kragen och började svara igen.

      Men, samtidigt behöver det inte bli friktion heller utan bara, aha okej då vet jag.
      Vilket jag för det mesta mött på senare tid.
      Inkl då jag mailat ett tag med en som först verkade mkt lik mig men allt mer blev det tydligt att vi var alldeles för olika så då skrev jag det och han sade sig börjat inse det med så… Skilda vägar utan onda tankar.

    • ViraStina

      Ja, varför?

      Många tycker att de är snälla när de lindar in sanningen. Jag tror att väldigt få gör det för att vara taskiga.

      Och många tror antagligen att om de avbokar ett par gånger, kommer den andra tröttna, utan att de behöver säga något jobbigt. En smärtfri sorti, liksom.

      Men då hade de inte räknat med naiva stackare som jag, som verkligen trodde att de menade allvar när de sa gång på gång att det var “lite mycket just nu!”

      Jag tog det bokstavligt. Jaha, han har det stressigt just nu, stackarn. Tur för honom att jag är så tålmodig!

      Fler än en har antagligt undrat varför jag aldrig fattade piken, utan klängde fast…!

      Vi får nog leva med att folk kommunicerar olika. Vi kan inte uppfostra andra till att börja uttrycka sig rakare, tydligare, vänligare… Vi får nog bara lära oss hantera det efter egen förmåga, helt enkelt. Mitt sätt blev till sist att inte lyssna på undanflykter någon längre period, för det är i princip alltid bullshit. Även om det tog ett bra tag innan jag fattade det. Tyvärr.

    • Crazy8000

      Skinnylove

      Se upp med den vaga osäkra frasen!
      Den skapar att det kan finnas möjlighet att vända dig till ett att “vi kanske passar” eller “vi passar”.

      Försök att vara säker när du uttrycker dig slipper du eventuella strul ifrån motparten.
      Som till exempel “Vet du, jag har funderat lite och märker att vi inte passar” Typ.

      Undvik osäkra uttryck/ord som “Tror”vet inte”kanske” med flera, om du ska vara rak och ärlig vid avisning, visa intresse, vad man känner vill och ska.

      Linda i bomull ger många gånger motsatt signal/budskap med försämrad respekt. sedan att vissa har svårt för att ta en avisning vid en glasklar otveksam förmedling får man räkna med inget att bry sig och ingen mening att svara på oavsett hur och vad de skriver.

      Oavsett vad kommer man mest troligen skada någon av den andres känslor hur du än vrider på det, frågan är vilka och om du vill göra det på ett sätt som som förnedrar och målar upp dig till opålitlig eller rak och ärlig utan tvivel på dig själv. den första finns det ingen återvändo normala fall medans den andre brukar lämna möjligheter.

      Hoppas detta hjälper lite mer vid direkt och tydlig kommunikation.

  10. KARL- INGE

    CATVOMAN

    jag vill verkligen ses en annan gång betyder just vad hon säger

    annars är det lögn
    att du kan påstå ngt annat visar bara på hur taskig moral du har
    och andra med dig ynkligt med falska människor , jag blir beklämd
    skitstövlar man som kvinna med den stilen

    Jag är ingen snuskig fegis som skulle bete mig så Raka puckar

    • catwoman

      KARL-INGE: Nu hänger jag inte riktigt med… Vad har min moral med detta att göra? Jag har inte skrivit något om att jag brukar säga så, eller att jag tycker att man bör säga så, bara att jag har (ganska mycket) erfarenhet av att folk (i mitt fall män) gör så, mot mig och andra.

  11. S.J

    Jag tycker också att man måste ge chansen att komma med nya dejtförslag om förhinder uppkommer.
    Personligen känner jag mig väldigt ointressant om dejten sitter och nickar och halvsover på dejt!
    Då är det bättre att skjuta på dejten tills man mår bättre och är piggare….

    • Skinnylove

      Det håller jag med om SJ men om de inte återkommer med förslag om ett par dagar finns det inget att vänta för tycker jag.
      Så j-a svårt är det inte att föreslå en tid.

    • KARL- INGE

      S.J

      Nu har jag aldrig varit med om att min dejt varit så totalt ointresserad av mig
      eller vad jag har att erbjuda så hon sitter och halvsover är det pga ointresse så har jag ett medansvar
      man kan alltid bjuda på ett glatt och skojigt sätt och upptåg..

      är hon sjuk så krama om henne och skicka henne raka vägen i säng. bäst för båda.
      Självklart så straffas hon inte om hon mår dåligt,, utan man kan åka hem till henne och lämna en blomma med ett krya på dig kort och skriva att vi hörs puss och kram och åka hem med glädje

    • Christian Persson

      S.J,

      Precis, jag kan tycka att det är ganska modigt att “ställa in” om man är helt slut. Man kan ju faktiskt också göra av det respekt för sin dejt, då man inte vill att den ska träffa en när man är helt ur gängorna.

    • KARL- INGE

      CATWOMEN CITAT

      Det sist nämnda skulle såklart ingen säga utan linda in det i ngt acceptabelt .

      i och med att du det skulle ingen säga såklart ,, det ska döljas av ngn anledning

      så har du tagit samma moraliska tankesätt som dom som säger det ,,
      och det har du full förståelse för
      Hade du sagt detta är min erfarenhet att folk ljuger ständigt för att dom är falska som vatten
      då hade jag förstått dig ,, enligt dig blir du utsatt för lögner , och du förstår att ingen säger sanningen accepterande då har du samma värdegrund enligt mig

    • Crazy8000

      KARL-INGE

      7 av 10 brukar vara lögner i vardagen som majoriteten av människor utsätts för, dessa brukar vara vita lögner. Det är hur vi människor normala fall kommunicerar och brukar som normalt beteende.
      Detta tänker de flesta inte på och gör det själva.
      En oskriven norm man inte behöver följa egentligen.

      I snitt brukar kvinnor ljuga mer än män.

      Finns forskning om detta om man bemödar sig att söka.

  12. Skinnylove

    Sedan tycker jag att folk borde skärpa sig lite grann. Är man inte redo att träffa folk i dejtingssyfte med all den tid och engagemang det kräver, då är det bättre att vänta. Visst man kan lägga sitt engagemang på olika nivåer men i så fall får man vara tydlig med det. Annars förstör sådant för oss övriga som har bestämt oss.

    • J.A

      SKINNYLOVE, exakt. Och lite kurage på det så vore det fint. Idag är en sån dag då jag tyvärr varit riktigt irriterad över all tid jag slösat på killar som inte kunnat vara ärliga och raka på en gång. Men som sagts tidigare av dig och Virastina m.fl, man lär sig hela tiden och känner tidigare igen sådant här beteende i dejter och kan gå vidare. Grrrr.

    • Skinnylove

      Riktigt tråkigt att höra men vi är tyvärr många som delar dina upplevelser 🙁
      Man kan bara gå vidare snabbare nästa gång det inträffar.
      Det jag förvänta mig av min dejt är det jag har att ge. Gör de saker som jag inte skulle göra mot en annan person, då vet jag att det är dags att avsluta.

      Önskar dig lycka till!

    • J.A

      SKINNYLOVE, ja vi är tråkigt nog många, både män och kvinnor med samma upplevelser. Men en dag så händer det eller hur :). Ja och jag håller med dig igen.
      Tack, och detsamma!

  13. KARL- INGE

    CATWOMEN
    Dubbla Budskap Lögner och Halvsanningar Är inte OK

    Inget gott kan växa ur lögner / halvsanningar, Börjar du ljuga inom en relation så förlorar den genast sitt värde för dig o din partner.

    ju äldre o klokare du blir desto mindre lögner sällan 80 -90åringar ljuger .. lögner både snärjer oss och är ett utryck för Underkastelse.

    lögner och halvsanningar är Destruktiva och skyddar en dålig Självbild som inte leder framåt tvärtom
    Så var varsamma och tala sanning om inte av annat själ att du kan se dig stolt i spegeln o en go känsla i magen

  14. Hasse

    Man ska inte investera så mycket känslor i ett tidigt stadie. Ta det som det kommer helt enkelt.

    Det bästa är KK. Kravlöst och bekvämt och man slipper allt gnäll om barn, sambotjafs och annat skit som följer med ett förhållande.

    • KARL- INGE

      Ja det passar ju en del och det ska ju respekteras att alla är olika tjänstliga .. Det finns kvinnor som vill ha det så också så det är ju bara att söka ngn som gillar frihet,,,,, lika leka bäst.

      en del tycker att om dom kan bidra med ngt positivt till den dom tycker om
      i form av roliga aktiviteter till sammans ibland
      och på det viset avlasta sin tjej ,,
      och personligen så skulle jag tycka att det känns tomt av att tömma och glömma ,, till nästa gång
      Det finns så mkt mer värden än att bara pippa, vilket är underbart i sig

    • Hasse

      Det passar mig då jag inte gillar tanter som behöver “prata av sig”. Och att börja om vid den här åldern har jag inte ork till.

    • george

      E han trött på att vara klagomur?

      Hade jag fått 10öre varje gång jag fick höra klagsång från kvinnor hade jag varit ekonmiskt oberoende idag. Att vara en klagomur dög man till.

    • george

      Det var ju det man fick höra av kvinnorna när man var ung. Var snäll, hjälpsam, respektera henne, artig, ärlig och ha tid för henne så kommer tjejerna köa för att få dig.

      Jag såg aldrig röken av nån kö. En mindre nån tjej…

    • Hasse

      George: ja vilken livslögn man blev serverad som ung. Den teorin kanske fungerar på ett fluffigt rosa moln men verkligheten är en helt annan.

    • John G

      Jo George.

      Men kön handlade om att tjejerna såg på dig som tillförordnad amatörterapeut. Som de kunde gå till för att gnälla på hur illa behandlade de blev av alla andra svinigare killar de hade sex med.

    • ViraStina

      George:
      Du får dra samma lärdom som jag gjorde till sist. Beter man sig som en kompis, blir man betraktad som en kompis. Även av män.

      Och egentligen är det inte så konstigt.

    • Hasse

      VS: Precis, därför ska man spela svår och mystisk för då blir man intressant. Funkar varje gång. Alltså ska man inte vara snäll och generös för då åker kompiskortet fram. Bra att vi äntligen är överens. 🤓

    • Skinnylove

      George, du kan inte förändra andra människor men du kan förändra ditt beteende. Vill du inte ställa upp och lyssna på gnäll, behöver du inte göra det. Du har ett val.

    • John G

      ViraStina:

      Men det handlar inte om att behandla tjejerna som en vän.
      I alla fall gjorde det aldrig det för mig.

      I stället handlade det om att behandla tjejerna som Mer än bara ett enkelt ligg.

      För precis som George säger, när vi är unga tonåringar, blir vi matade med information, av tjejer, om hur tjejer vill bli behandlade. Hur vi skall bete oss för att vara framgångsrika.

      Och då heter det, precis som George säger, dels att vi skall vara artiga, uppmärksamma, tillmötesgående, hjälpsamma.

      MEN, FRAMFÖRALLT, heter det att vi skall aldrig, aldrig, aldrig, någonsin, betrakta tjejer som enbart och uteslutande ett vackert utseende att bara ha sex med. Därför att tjejer har ofta sex av andra orsaker än män. Och även om vi ser på det som Bara sex, så är sex väldigt känslosamt för tjejer.

      Och därför heter det att vill vi vara extra framgångsrika, ja, då är det också viktigt att vi uppmärksammar tjejens tankar, idéer, kunskaper, erfarenheter, drömmar, vilja, intellekt helt enkelt. För då kommer vi att vara i princip oemotståndliga för tjejerna.

      Och även om vi själva bara är intresserade av sex just där och då, så förtjänar tjejer ändå inte att bli behandlade som enkla…? Knullsugna slampor? Utan en riktigt framgångsrik och eftertraktad kille är han som raggar på även ett engångsligg med finess. På ett sätt som får tjejen att känna sig uppskattad inte bara för sin kropp och sitt utseende, utan för sin hjärna också.

      DET är vad vi killar får lära oss om tjejer, av tjejer, när vi är unga.

      Och tyvärr finns det vissa av oss killar, jag exempelvis, som är så blåögt naiva, så korkade, så utstuderat dumma i hela våra huvuden, att vi verkligen tror att tjejerna talar sanning när de säger som de gör.

      Men som det visar sig, enligt alla mina erfarenheter och upplevelser, så är detta bara en enda stor lögn.

      Därför att om jag raggar på en tjej och samtidigt uppmärksammar hennes övriga begåvningar, inte bara hennes sexualitet, ja, då blir jag i och för sig betraktad som sympatisk, trevlig, rolig, förtroendeingivande.

      Men samtidigt blir jag också bedömd som vek, obeslutsam, velig, kanske till och med feg. Och dessutom, någonting jag hört många gånger, så gör det också tjejerna osäkra på om jag verkligen raggar på dem eller inte?

      Och så väljer tjejen bort mig, till förmån för killen som behandlar henne som just en knullsugen slampa. Därför att det är den killen som skapar den rätta spänningen, kemin, attraktionen.

      En spänning, en kemi, en attraktion, som jag aldrig någonsin kan skapa genom att kombinera det sexuella med det intellektuella.

      Och DET är någonting jag önskar att tjejerna hade sagt till mig för 30 år sedan. Jag önskar verkligen att tjejer en gång i tiden hade sagt till mig typ: “Du John, du kan skita i det intellektuella. Du kan skita i tjejers åsikter och tankar. Därför att när det verkligen gäller så vill tjejer också knulla som kaniner. Så sikta på sexet, så ordnar sig allting annat automatiskt skall du se.”

    • Nadine

      Det är väl självklart John g ,,,du vill ju ligga utan känslor alltså funkar det bara med sex snack. Dom intelligenta ( dom dom vill bli beundrade för sin hjärna söker andra.) Enkelt. Jag går inte igång på sånt mina killar pratar mkt och är intelligenta

    • John G

      Nadine:

      Uppenbarligen lever vi i olika verkligheter.
      Vi måste verkligen leva i olika dimensioner.

      För nu säger du i princip det som tjejer har SAGT till mig i hela mitt liv. Men, när det sedan kommer till kritan, när saker ställs på sin spets, så är det inte så tjejer GÖR.

      Och innan jag träffar tjejerna som GÖR som du SÄGER, så är det bara en myt. Det är dikt och fantasi. Och jag kommer inte längre att tro på ett ord av det.

    • george

      Nadine

      det enda man får efter sig när man är snäll, go o trevlig är fula medelålders kvinnor som tröttnat på alla skitstövlar dom strula med som unga.

    • george

      Härligt Virastina.

      Nu börjar vi se saker på samma sätt.

      När jag var ung fick jag tips av medelålders kvinnor hur man sulle ragga tjejer. Resultat. Jag sände ut signaler som medelålders kvinnor gillade o därför fick jag en hel drös av dom efter mig. Jag skulle vara snäll, hjälpsam,lyssna på henne, respektera henne mm. Allt som unga tjejer inte gillar var deras tips. ung o dum som man var så trodde jag att det var så. Det har blivigt mycket tråkigheyer av det.

      Är man snäll så hamnar man sist sen får man sopa upp skit efter andra…

    • Nadine

      Okay du tror inte på att jag inte vill bli sexsnsnackad och inte bemötas intellektuellt. Bra,,,då tror jag inte på att du är så fantastisk som du utmålar dig som,,,,Du är säkert ett rö_hål mot tjejer och därför blir du utan tjej. Vad är det som säger att bara tjejer ljuger, killar ljuger big time hela tiden 😂😅

    • ViraStina

      Nja, George, jag tror inte vi ser det hela så värst gemensamt ändå.

      Du lyssnade på råd från medelålders kvinnor som ung, och märkte att det inte funkade på unga kvinnor – och nu anklagar du alla kvinnor för det?

      Jag fick naturligtvis höra av den äldre generationen att jag skulle vara snäll, ordentlig och sköta skolan. Skillnaden mellan dig och mig, är att jag inte trodde ens då att det skulle vara effektivt för att få killarna att stå i kö..!

      Nej du, plugghästar var inte särskilt intressanta för killarna, jämfört med de spännande tjejerna. Men jag valde att vara skötsam ändå, och inte har jag ångrat det. Framför allt anklagar jag ingen annan 30 år senare för de val jag gjorde då.

      Låt ungdomarna vara unga, vetja, istället för att hålla det emot dem! Det är liksom meningen att de ska dras till det spännande, och att de ska göra uppror mot det som deras föräldrar försöker få dem att välja!

      Fokusera på din egen nutid istället!

    • ViraStina

      John G:
      De män som är mest framgångsrika, är de som kan behandla kvinnor respektfullt och ändå få dem att känna sig sedda och uppskattade.

      Att vara enbart kompismässigt artig, är ett praktiskt sätt att skaffa sig kompisar av motsatt kön. Att fokusera enbart på sex, är ett lika praktiskt sätt att skaffa sig dåligt rykte.

      Vill man däremot ha en långsiktig, respektfull relation, måste man lyckas med båda delarna, på lagom nivå. Och faktum är att det fullkomligt vimlar av män som är trevliga, artiga och respektfulla – och inte alls har problem att hitta långvariga relationer med lika trevliga, vettiga kvinnor. Deras trevlighet har aldrig legat dem i fatet. Men de har vetat hur de ska gå vidare, bortom trevligheten.

      Det funkar givetvis likadant åt andra hållet också, med män. Oj, vad enkelt det är att kliva rakt in i den där kompisfällan! Vet man inte precis hur man ska göra, på rätt nivå, med rätt tajming, kan man lika gärna sätta sig och vänta in den där frustrerande repliken:
      -F-n, jag önskar att jag kunde träffa någon som var som du…!

    • John G

      Nadine:

      Tack.

      För äntligen låter det som att jag får tycka och tänka vad JAG vill. Utan att ni försöker tvinga på mig åsikter som jag helt enkelt inte är kapabel att tro på.

      Sedan vad du tycker och tänker om mig skiter jag högaktningsfullt i.
      Det intresserar mig liksom inte 🙂

      ViraStina:

      Jag säger till dig som jag sade till Nadine.
      Vi lever uppenbarligen i olika verkligheter.

      För där jag kommer i från har killen som fokuserar på sex inte dåligt rykte. Eller jo, när tjejerna PRATAR om honom så är de skeptiska och inte speciellt imponerade. Men, när man sedan ser till hur de GÖR gentemot honom, ja, så skapar hans rykte väldigt mycket nyfikenhet, spänning, attraktion. För det är gärna den killen tjejerna väljer, både när det gäller sex. Och när det gäller förhållanden.

      Därför att hans fokus på sex får dem att känna sig sedda som riktiga kvinnor. Vilket får dem att känna sig både uppskattade och bekräftade. Och det har verkligen ingenting med intelligens att göra.

      Kanske är orsaken till varför medellängden på ett förhållande i Sverige har sjunkit från typ 50 år för 50 år sedan, till någonstans runt 7 år numera?

    • ViraStina

      Nadine:
      Trist. Du får öva. Manliga vänner ska inte underskattas.

      John G:

      Men i så fall är han bara eftertraktad av de kvinnor som själva inte är inställda på, eller kapabla att bygga en långvarig relation. Jag har aldrig varit ute efter korta relationer, och har därför heller inte dragits till de killar som signalerar brist på seriositet.

      De kvinnor som bara är ute efter något tillfälligt, kan säkert föredra den killtypen du beskriver.

    • ViraStina

      Nadine:
      Det låter märkligt – att du tycker att du måste spela spel för att kunna bli vän med folk..?

      Nåja, det bekymret har jag i alla fall inte! 🙂

    • ViraStina

      Hasse:
      Något säger mig att det har varit fördröjning på dina inlägg.

      I vilket fall: Ja, visst kan man spela svår och mystisk – om man av någon anledning dras till människor som som vill ha svåra och mystiska partners.

      Det spelet funkar utmärkt för kvinnor också. Många män tycker det är oemotståndligt lockande med mystiska kvinnor!

      Men om man vill ha en stabil, vettig partner som värderar annat än svårhet, då är det en ganska kass metod att spela svår/mystisk/farlig, eller vad man nu tror att ens drömdejt vill ha. Om inte annat för att personen snart kommer att upptäcka att det finns andra som inte behöver spela, utan som är svåra/mystiska/farliga på riktigt.

      Leta rätt på någon som söker trygghet och normalitet istället. Du vet – de där tjejerna som du dömde ut som tråkiga i tonåren…! 😀

  15. KARL- INGE

    Skinnylove on 22 mars, 2017 at 08:09

    Jag tycker att du är en sann gentleman Karl-Inge Lite som kanske många är innan de blir ”skadade” och brända av nätdejting

    Tack SKINNYLOVE
    jag gillar dina värderingar hårt också,,,
    men jag kan försäkra att jag har gått genom Ekluten många ggr .

    men jag vägrar att bli bitter eller inte våga leva livet jag har en obändig positiv livs syn
    men jag kan också sätta ner foten i backen så att det märks

    förr eller senare träffar jag på en ärlig fin kvinna med bra värderingar
    en kvinna jag får sätta lite på en piedestal för att hon förtjänar det

    • Skinnylove

      Tack själv, Karl-Inge 🙂
      Jag vägrar också, för skulle jag blir bitter eller ge upp så är jag mitt eget liv jag förstör i slutända. Så ingen win-situation. Bara att köra på och en dag kanske händer det.

  16. J.G

    Om man skulle följa rådet som börjar denna artikel:
    ”Testa att se hur mycket din dejt är beredd att göra för dig. Ger du mer än du får, då är hen inget att ha.”
    Innebär inte det att ingen skulle dejta någon? Eller tänker jag fel? Om jag ger mer än dig, så skulle du dumpa mig, men om du ger mer än mig, så måste jag dumpa dig?
    Endast om man ger exakt lika mycket skulle man ha en chans, men vem bestämmer det? Tänk om du ger mig jättemycket, men jag tycker att jag ger mer bara för att vi har olika referensramar?

    • ViraStina

      Jag tror ingen menar att det ska råda millimeterrättvisa.

      Det handlar mer om att ifall du föreslår träffar, bokar datum, krånglar med ditt schema, anpassar dig, bokar om för att dejten har fått förhinder, anpassar dig igen, väntar, är tålmodig, får inget nytt besked, föreslår ett nytt datum, möts av vaga bortförklaringar, väntar lite till….

      …då får du verkligen inte igen i närheten av det du ger.

  17. KARL- INGE

    Hela resonemanget svajar så fort det ska vara normer regler värderas vägas och mätas

    EXP en vuxen människa blir jätteglad för en julkapp vi kan säga att det är en oljemålning den kan vara värd allt ifrån 500kr o uppåt
    jag struntar i vad den kostade jag är överlycklig att jag fått den
    och att hon lagt ner tid för att hitta en sån fin sak…

    jag tänker inte att nu har jag gett så mkt kyssar o omtanke nu är det upp till bevis att hon satsar lika hårt

    man kan inte mäta o väga känslor man känner ju att man mår bra thats it och gör man inte det ta reda på vad du ska göra åt det och fixa det

    • KARL- INGE

      VIRASTINA

      Självklart så ska man visa respekt och sköta sina åligganden
      med vänner dejtingpartner arbetsplats , överallt

      Det är ju inget att ens resonera om en känga i rumpan
      om man behandlar sin omgivning som du beskrivit
      Det har inget med rättvisa att göra det är i kategorien Folkvett och respekt för sin omgivning

  18. Majsan

    Sen kan jag känna att det vore fint om folk hade mod och vett att kanske låta bli att dejta om man ändå bara väntar på att ens ex ska komma tillbaka. Eller åtminstone inte dejta i flera månader innan man klämmer ur sig det och därefter börjar krångla och ställa in.

  19. KARL- INGE

    MAJSAN

    Sett ur backspegeln så får du vara glad att du blev av med ett sånt kryp..
    att använda dig som tröst är verkligen lågt och billig handling

    ska jag vara riktigt sanningsenlig så blir jag rasande över människor som ska´dar och förstör andra människor helt hänsynslöst och egoistiskt,
    Det värsta är att alla som varit ute i svängen ett tag har personlig upplevt det eller ngn nära bekant eller släkting egoismen fula tryne får aldrig accepteras utan fördömas på det hårdaste

    • Majsan

      Tack. Karl-Inge. Han såg mig nog bara som en “ful medelålders kvinna som tröttnat på alla skitstövlar dom strula med som unga”, hittade nog en snyggare 25-åring att leka med istället …

  20. KARL- INGE

    JOHN-G
    Det finns mkt riktigt tjejer som föredrar tuffa killar med en jargong som inte lämpar sig i dom finare salarna
    Bland medelålderskvinnor så är dom en minoritet en marginaliserad grupp omogna som föredrar
    dom där killarna som jag skev om i tidigare inlägg Brats , tatuerade piercade låtsastuffa snorungar
    som snortar pulver som är fettförbrännare så både hjärnan och magen blir att magrare ,

    jag skrev för par dar sen om att jag dansar och att det finns en eller två kvinnor varje danstillfälle,
    som rider på låret som en hund beter sig ibland ,, dom föredrar killar som inte pratar på ett vettigt sätt
    Men det är väl inte dom du hela tiden pratar om att du vill sällskapa med

    tjejer med raggarspringa / Kameltå tjejer med varken EQ eller IQ med silikon och målade som en skunk . lösögonfransar som är två cm o som inte klarar av ett normalt samtal

  21. KARL- INGE

    HASSE,, JOHN,, GEORGE,,

    Att ni inte får ngn träff beror ju på att ni är mer än lovligt fjantiga Ni är vuxna och sitter dag ut och dag in och beklagar er som finniga fjortisar som hajar noll ,, det är ju skrattretande,, om ni är såna fjollor att ni inte kan konkurrera om kvinnorna ,, så är mitt råd sluta åtminstone att skyll på brudarna, försök att ta det som en Man . lägg ner alla undanflykter och knip igen bröd f..a

    VAD ngn sa till er för 30 år sen , råd av diverse tjejkompisar , Ni är Bittra som gamla nuckor,, släpp det och börja leva livet istället, Satsa på att bli Casanova på PRO om ni lägger er hårdträning så kanske vem vet.

    • Hasse

      Och varför sitter du här som är en riktig karlakarl? Du har inte lyckats behålla en enda kvinna trots din begåvning i ämnet. Du är nu över 60 och raggar väl på allt som har två ben och rollator.

    • george

      Karl Inge

      Pensionärna kan du få behålla. Har precis knullat en tjej som jag kan vara far till. Så håll du dig till åderbrocksmaffian m hängpattar så tar John g , hasse och jag hand om dom unga tjejerna…

    • george

      Karl inge

      ta du hand om åderbrocksmaffian så tar johng, hasse o jag hand om de unga töserna. Jag har precis träffat en 25årig tös…

    • Nadine

      Så otroligt bra sagt K-I!! Jag bara skrattar när jag läser om dom här killarna Så fjantiga,,😴🙈så klart ingen tjej vill ha någon gnällspik till gubbe😂😂😂när man kan få en belevad empatisk man med hjärta o hjärna!!👦⚘💖💝

    • Nadine

      Du ljuger så du tror dig själv varken du eller din tvilling bror Hasse kommer få någon tjej,,😂isåf en tjej utan självrespekt 😖😬😩

  22. Kristina

    GEORGE

    Men grattis då! Att du hittat en 25 årig tös, som tycker om att bli behandlad som skit!
    Det var väl så ?? Dom du behandlade som skit uppskattade det.

  23. Sussi

    Stort Grattis George då får man förmoda det är slut med dina bittra inlägg här.

    Se nu till att vara riktigt vidrig såsom tjejer älskar så skall du se att det stundar både bröllop och en massa härliga ungar.

  24. KARL- INGE

    GEORGE

    Att du inte har vett att skämmas det har jag hajat länge ,, du kan ju sitta där om ett par år och gnälla och undra varför hon övergav dig ,, dig för en annan 25 åring skrattar Ska du kämpa för att hålla jämna steg på klubbar och olika evenemang där åldersgränsen är upp till 35 år
    vad har du och konkurrera med då ingenting ,, Ja hasse han åker till Köpenhamn O köper 25 åringar en gång i månaden ,

    jag tackar konsekvent nej till 25 åringar 35 åringar 45 åringar ,,!!! 48 är min limit och det är mkt sällan jag ser nå¨gra åderbråck men däremot
    har dom livserfarenhet och klokhet som inte finns hos en 25 åring

    Sen kan jag upplysa dig om ngt du tydligen inte känner till är att 90 % av kvinnorna
    +45 är mkt bättre i sängen

    • Hasse

      KI: Du får sluta att hänga upp dig på att jag åker till Köpenhamn. Alla har inte råd med livskvalité. Trevlig helg på dig.

  25. ViraStina

    Den som vill veta vad som faktiskt funkar i relationer, kan googla John Gottman. En relationsforskare som har studerat och följt par i decennier, spelat in dem, tittat på deras kroppsspråk, lyssnat på deras ordval…

    Och nej, att vara respektlös funkar inte över huvud taget. Det är den säkraste indikatorn på att relationen kommer att braka ihop.

    • KARL- INGE

      VIRASTINA
      angående Johns tips

      JAG vill inte låta kaxig men det är ungefär så jag ser jag på förhållanden inget nytt direkt

      men fylla vardagsrummet med höstlöv ja då hade det blivit respass omgående av mina näst intill pedanta kvinnor för ska man ha höstlöv då ska man ha ett par trivseldjur i form av igelkottar som springer runt och piper och kissar och bajar,, och ett par rejäla stenbumlingar på parketten sen är det ju ett fasligt jobb att leta huggormar till föda åt kottarna

    • ViraStina

      Jag hänger inte med riktigt. Höstlöv? Igelkottar?

      Jag tänkte mer på de sju gyllene reglerna som främjar relationer, och de fyra beteenden (“apokalypsens ryttare”) som knäcker kärleken.

      Respekt är själva grunden. Brist på respekt leder till avgrunden.

    • KARL- INGE

      VIRASTINA

      OCH det säger sig självt dessutom , om man är tillsammans med ngn
      som man inte respekterar då mister man sin självrespekt också.

      självrespekten verkar vara en riktig bristvara,
      tyvärr så är det många som sätter sig i situationer ,
      där dom får problem med sig och sin självrespekt . Det kan bero på moraliska ställningstagande, ekonomiska skäl .
      anledningar där man får göra eftergifter som inte går i hop med ,
      personligheten eller , vänner o släkt

    • ViraStina

      Jag tror att vissa tappar sin egen självrespekt i sina försök att respektera andra. Det som George skriver om, till exempel.

      Men det är inte “snällt” eller respektfullt att alltid acceptera att vara klagomur. Det är ett tecken på att man inte respekterar sig själv och sina egna behov. Det betyder att man är beredd att lägga sig platt för att någon annan ska få avreagera sig.

      Alternativ är det ett tecken på desperation. Man tror att om man bara står ut länge nog i rollen som klagomur/förstående kompis, kommer man bli belönad med kärlek av gnällspiken. Varför man nu skulle vilja ha en relation med den som mest betraktar en som ett biktbås.

      Men i vilket fall har det aldrig fungerat. Inte för oss kvinnor heller.

  26. KARL- INGE

    VIRASTINA
    Han säger också att man måste våga vara lite tokig och göra det som faller en in
    exp fylla vardagsrummet med höstlöv om man känner för det

    jag håller med om dom 7

  27. MISS Z

    Eftersom som jag söker nån som ger lika mycket som den får i en relation. Ser jag gärna tecken på det på att personen har den kvaliten när man dejter. Jag kan förstå jobbtrött om den förstår att man kanske inte kan ses i mitten på månaden om den bor på annan ort (inte har råd med transport) etc. Ser jag potential hos personen att kunna jämka inför dejten är jag mer angelägen att bestämma träff mitten av månaden näst kommande för att ta mig till han eller ses halvvägs.

  28. KARL- INGE

    VIRASTINA

    Du har så rätt angående klagomuren och biktbåset ,,
    om det en pågående process ,
    jag tror vi lite till mans är för toleranta och gör vederbörande en björntjänst
    att inte säga till på skarpen och därmed också mkt riktigt missar dom chansen
    till sin kognitiva korrigering och alla inblandades självrespekt.

    virastina,, tänkvärda tankar

  29. KARL- INGE

    VIRASTINA

    spela ett spel vara en låtsats tuffing spela svår farlig mystisk

    Då kommer den som spelar träffa en destruktiv o farlig partner förr eller senare

    Ja som du säger virastina hon / han monstret kommer att söka ngn ny partner,,
    men kommer säkert att behålla den
    den gamla partnern
    dels för att dom är hårda cyniska och kallhamrade och utnyttjar , på alla sätt den personen och har hen som ett batteriladdare för sin slitsamma levnadsstil ,

    vilket innebär att låtsas tuffingen får ett helvete ,
    dom stunder det behagar den känslo döda att tr’äffas eller behagar svara på mobilen
    som dom blockar annars utan minsta blinkning.

    Den som spelar , låtsatstuffingen kan aldrig vinna en kamp mot en sån msk ,

    Då dom är osårbara pga sin bristande empati och Narcisism
    och bryr sig inte om personen lever eller är död

  30. Nadine

    Fattade inte vad du menade med öva,,,låter konstigt. Det blir väl det det blir med killar jag träffar. Jag övar inte in något. Det är att spela och hitta på😁😁har inget behov av att bli vänner med killar för dom blir blir attraherade Jag blir ihop med dom jag blir intresserad av. Lätt.varför krångla till allt 😋har tjejpolare räcker bra för mig. Och tre bröder😁

    • ViraStina

      Tja, då så.

      Själv skulle jag tycka att det vore väldigt konstigt om jag inte skulle kunna umgås vänskapligt med män utan att de blev intresserade av mig. Besvärligt, rent av. Tänk alla manliga kolleger! Eller alla de som är upptagna! Bara en sån sak. Vilket kaos man skulle ställa till med i bekantskapskretsen.

      Men har du inget som helst behov av att kunna möta män på ett kompisvis, så finns det ju inget problem.

    • Nadine

      Nä jag menar inte att jag inte kan va vän. Men jobbigt när de klär av en med blicken, flirtar tjatar och försöker bli närgångna. Kollegor är inte vänner. Dom hänger inte hemma hos mig o tvärtom.Men jag har varit med om att kompisars killar stöter på mig,,,jobbigt. Träffar mest tjejkompisarna vi har mer gemensamt😗

    • ViraStina

      Men även om man inte umgås privat med kollegerna – det gör inte jag heller – så är det ju praktiskt att kunna umgås avslappnat i personalrummet eller på after work utan att männen ständigt blir intresserade av en. Tänker jag då.

      Nåväl, jag har sällan varit med om att mina väninnors pojkvänner klär av mig med blicken, lyckligtvis. Men däremot har jag vid flera tillfällen varit med om att de har velat fortsätta vara kompis med mig, när det har tagit slut med tjejen, som var min väninna.

    • Hasse

      Nadine: javisst är det jobbigt att män stöter på dig. Det måste vara kränkande. Svenska tjejer = sömnpiller.

    • Nadine

      Nä kompisarnas killar har stött påmig. Inte klätt av mig med blicken. Trodde alla tjejer är mm om att bli avklädda med blickar av killar då o då,,,Alla jag känner iaf.

    • ViraStina

      Mja… av äcklon. Gränslösa typer. Fyllon och sånt. Men mina väninnor är normalt sett inte ihop med äcklon, utan med trevliga killar! 😀

    • catwoman

      HASSE: Ja, nu kan jag nu inte tala för Nadine, men jag tycker att det är sjukt jobbigt när upptagna män stöter på mig, av flera olika skäl, och särskilt jobbigt är det om de är ihop med en tjejkompis till mig. Om det gör mig till ett sömnpiller, så må så vara…

    • Nadine

      Jo vi har fattat att du har ett perfekt liv VIRASTINA med bekanta som oxå är perfekta o aldrig gör snedsteg,,vi andra lever i en annan verklighet,,😂🙄😋

    • ViraStina

      Så mitt liv är perfekt för att mina väninnor inte är ihop med äcklon som stöter på mig? Det var en ny definition! Men det ska jag glädjas åt ikväll! Då kan jag glömma alla andra små bekymmer i min tillvaro, och veta att perfektionen äntligen är uppnådd! 🙂

  31. Anette81

    Jag hade så mycket att offra för honom men tydligen ville han inte offra lika mycket för mig. Åh vad jag hatar mig själv att jag inte duger fast jag är villig att offra mig.

  32. Ada

    ANETTE81

    Att offra så mycket som möjligt för att någon ska vilja ha en låter sorgligt. Knappast något som uppskattas och gör dig mer åtråvärd. Tvärtom kan det ses negativt, att du saknar egen vilja.

    • Anette81

      Alltså offra min tid för att träffa personen. Att offra min tid för att lära känna personen.
      På så vis menade jag.
      Men aldrig någon som är villig att offra något för mig.

    • ViraStina

      Ada:
      Jag tänker som du. Jag vill inte känna att personen offrar sig för att träffa mig! Jag vill att han ska vilja det, lika mycket som jag!

      Och det är väl självklart, tänker man. Vad annars?

      Men jag har tyvärr varit med om dejter som verkligen fått mig att känna att “jaja, jag offrar mig väl då..” Som att jag nästan är skyldig dem en tjänst sedan, för att de ställde upp, när jag tjatade.

      Aldrig mer, säger jag. Sjukt förnedrande. Det var därför jag bestämde mig för att bli obeveklig på den punkten, mot slutet av min nätdejtingtid.

      Har han ingen tydlig vilja att träffa mig, då slipper han. För gott. Och det är oerhört befriande att ha den inställningen!

    • Anette81

      Jag menar att jag offrade (alltså avsatte) mer tid för att träffa honom än vad han gjorde med mig.

  33. KARL- INGE

    Hasse on 24 mars, 2017 at 16:37

    KI: Du får sluta att hänga upp dig på att jag åker till Köpenhamn. Alla har inte råd med livskvalité. Trevlig helg på dig.

    Skrattar hahahaahha vilken livskvalité ! att åka till köpen hamn en gång per månad och köpa kärlek,, ja du ! då har man inte stora krav på sina egna behov och livsföring , det är verkligen tragikomiskt ,, För att inte säga att du är beklagansvärd ,

    • Hasse

      När jag har roligt med fantastiska tjejer dansar du med tanter på PRO’s lördagsfest. Tänk så olika vi ser på livet. 😂

  34. Ada

    GEORGE
    Gubbsjuk och skryter om att du fått till det med en tjej som du skulle kunna vara pappa åt! Och? Gör det dig till en riktig karl? Snarare tonårsstil att skryta om erövringar. Vore hur lätt som helst för mig att hitta unga kåta män här OM jag vore på jakt efter det. De räds inte heller så hemska saker som åderbråck och hängpattar!!! 😅 Men vet att riktiga män i min ålder finns och inväntar det.

  35. Kristina

    Hasse: livskvalitèt kostar ingenting! Och jag har sett och glatts av dig många, många ggr 🙂

    K.I : Tack för trycket på Gilla knappen 🙂 🙂

    • KARL- INGE

      HASSE

      Du har inte lyckats behålla en enda en utan du får ragga på dom med rollator .
      ……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………
      MITT ENKLA SVAR till dig Hasse är..
      att jag har valt bort dom och gjort slut med dom utan undantag
      en del efter 3-4 år en efter 11 år och en efter 6 år
      plus en del andra så klart.

      Den enkla sanningen är alltså att jag kunnat behålla dom ,,
      tills vidare det finns inga garantier här i livet,,
      men jag valde att avsluta det som varit fint men av olika orsaker inte kändes 100 längre.

    • Kristina

      Förtydligande för alla andra.. så inga spydiga kommentarer tack!
      Jag känner mig mest bekväm med en man mellan 63- 69 år

    • KARL- INGE

      OK men då kan jag upplysa dig om att jag har inte varit inne på din sida det kan jag garantera

      jag har inte tryckt gilla på ngn i dag sorry mitt nickname börjar n och slutar på y

      lessen,

    • KARL- INGE

      KRISTINA

      jag har aldrig tryckt gilla på ngn över 58 år och det är ju du !! skrattar så fel det kan bli ibland

      skit happens kristina

    • Kristina

      Nej, jag blev faktiskt väldigt överraskad när jag såg fotot av dig!
      Och har jag missuppfattat , så skulle jag verkligen skämmas!

  36. KARL- INGE

    KRISTINA

    DU har tagit fel men det spelar väl ingen roll erkänn bara att jag inte har varit på besök

    min första bokstav i mitt användar namn är N och det sita bokstaven är Y

    • KARL- INGE

      KRISTINA

      jag visste att det inte fanns en sån snygg kille !!! till som mig skrattar

      skämt åsido vad snopen jag blev då du sa att jag gödslar
      runt med gillanden dom sparar jag bara till mig själv

  37. KARL- INGE

    Kände i går kväll att det börjar sprattla i dansbenen ,,
    så jag drar om ett par timmar.. är väl tillbaka I Helgen

  38. Anette81

    Jag kan inte tävla mot dom andra tjejerna. Jag har tyvärr inte vad dom har. 🙁
    Jag har inte fint utseende eller fin kropp.

    • KARL- INGE

      ANETTE81
      jag har sett hur du ser ut och du ser helt normal ut

      dina problem är inte utseendet du gör lika dant som grabbarna X frotterar dig i självömkan

      och skyller på allt och alla istället för att börja prata ,,
      och umgås på ett vettigt sätt med folk och även dom av motsatt kön
      och gå vidare här i livet det är väl bara att börja charma dom som är här ,, kolla in charmtrollet VIRASTINA

    • Anette81

      Normal skulle jag inte vilja säga.

      Börja prata och umgås på ett vettigt sätt med folk och även dom av motsatt kön???

      Vem ska jag prata och umgås med när ingen vill vara med mig???

    • ViraStina

      Hahaha, ja jäklar i min lilla låda!

      Jag vet att det kan vara svårt att smälta – men här försöker jag faktiskt inte charma någon! 😀 Här diskuterar jag. Och diskussioner är sällan avsedda att ta fram folks charmiga sidor.

    • ViraStina

      Anette:
      Hoppa på nåt evenemang där du kan börja prata med folk. En kurs eller nåt.

      Och sluta jämför dig med andra. Ditt utseende är inte problemet, har vi redan konstaterat. Det finns för övrigt INGEN som är snyggast. Den som eventuellt anses som snyggast idag, är utkonkurrerad imorgon av någon som har högre kindben eller färre celluliter.

      Helt meningslöst att jämföra sig, alltså. Det gör en bara ängslig och tråkig och mindre attraktiv.

      Ett standardutseende duger ypperligt till den absoluta majoriteten. Annars skulle bara de snyggaste kunna ha förhållanden, och så är det ju inte.

    • Anette81

      Tyvärr är jag så blyg att prata med okända människor. Så vet inte hur jag ska våga börja prata med någon då.

    • ViraStina

      Kanske nån av dem pratar med dig först?

      Eller kanske ingår det någon form av samarbete med kurskompisarna, så att ni måste prata med varandra?

    • Anette81

      Uppenbarligen så finns det någon som är snyggast, det är bara vissa som får höra att de ser bra ut. Och jag är ingen av dom.

    • ViraStina

      Tror du att de som du tycker är snyggast, alltid känner sig snyggast…?

      Det vet jag att de inte gör. Sluta fundera på dem. De jämför sig ständigt med andra, de också. Och ibland kan det vara värre att HA VARIT den snyggaste, och så plötsligt inse att man inte är det längre..!

      Så länge du inte är täckt av ärr efter tredje gradens brännskador, kan du utgå från att du ser normal ut. Och även de som har råkat ut för en sån skada, hittar faktiskt relationer.

      Utseendet saknar den betydelse som du tillskriver det. Ta hand om ditt utseende så att du själv känner att du visar fram ditt bästa jag. Det räcker.

      Den som gillar dig, kommer gilla ditt utseende. Punkt.

    • Anette81

      Dom som vet att dom är snygga brukar bete sig som att dom tycker det om sig själva också.

      Jag gör inget direkt med mitt utseende. Är ren och fräsch bara. Använder inte smink. Och det verkar folk tycka är konstigt.

    • Crazy8000

      ANETTE81

      Ändra hur du tänker!
      Börjar du se dig på samma vis och att andra ser dig på det viset utan tvivel får du en utstrålning som får dig attraktive 😉

    • ViraStina

      Jag använder heller inte smink. Ingen tycker att det är konstigt. Åtminstone har de inte sagt något. Och skulle de tycka det, är det deras bekymmer. Inte mitt.

      Att göra det bästa av sitt utseende behöver inte alls handla om smink. Det kan handla om klädstil, hållning, träning osv.

      Det som får DIG att känna att det gynnar ditt utseende. Jag själv är väldigt noga med kläder, och att hålla mig i fysisk trim. Håret däremot, har jag bara långt, och snurrar upp i en enkel tofs.

      För någon annan är det kanske viktigt att gå till frisören var sjätte vecka och fixa naglarna regelbundet på salong. Det finns inga rätt eller fel här. Utgå från dig själv.

    • Anette81

      Jag bryr mig inte så mycket om mitt utseende.
      Gömmer gärna mig.
      Älskar vintern eftersom man då kan dra mössan ner till ögonen, gömma sin kropp i en tjock dunjacka.
      Liksom försvinna.

      Kläder har aldrig intresserat mig, går alltid i svarta joggingbyxor, och svarta kläder. Gillar inte att klä upp mig.
      Håret har jag alltid bara hängandes.
      Folk tycker nog att jag ser väldigt tråkig ut.

    • ViraStina

      De tycker kanske inte att du ser tråkig ut, men det är ganska stor risk att de tycker att du ser väldigt avvisande ut.

      Och det avskräcker de flesta. Få människor vill närma sig någon som utstrålar “håll dig undan!”

    • Hasse

      Du går alltså omkring som ett socialfall i joggingbrallor, osminkad och allmänt dekandet, och undrar samtidigt varför ingem kille nappar? Ja tänka sig vad konstigt.

    • Nadine

      Jag vill ha friheten att klä mig i precis det jag känner för,,,dom jag har träffat har samma inställning. 😊skulle aldrig falla mig in att ändra killens klädstil,,,så går fett bort om han klagar på min!!! man ser bäst ut om man klär sig i det man trivs i.

    • Anette81

      Precis, jag vill klä mig i vad jag vill och tänker inte ändra mig bara för en killes skull. Skulle aldrig begära att en kille skulle ändra klädstil för mig.

    • ViraStina

      Anette:
      Det är samma sak som jag har sagt förut: Det handlar inte om vilken klädstil du har, utan om hur du ser på dig själv.

      Du säger att du helst gömmer dig under neddragen mössa och tjock täckjacka. Det signalerar avståndstagande. En person som är öppen och kontaktsökande, kan visserligen vara det även om det råkar vara -20 och man måste ha en mössa långt neddragen.

      Men om du VILL gömma dig, är jag rätt säker på att hela din utstrålning och ditt kroppsspråk visar samma sak. Det gör att det blir väldigt svårt för andra att ta kontakt med dig.

      Då kvittar det vilka kläder du har. Kläderna kan inte göra om din personlighet. De kan bara avspegla vem du är, och visa vad du vill signalera till omvärlden.

      Din klädstil är alltså ett av många sätt att kommunicera med andra. Att bylsa in sig överdrivet mycket, säger ganska tydligt till omgivningen: “Prata inte med mig! Lämna mig ifred!”

      Och det kommer de flesta göra i så fall. De kommer uppfatta dig som avvisande, och ta hänsyn till det. Även om jag tror att du vill klä dig på det sättet i första hand för att dölja dig. Inte för att stöta bort andra. Men effekten blir densamma.

    • Anette81

      Alltså jag menar att jag inte gillar att visa upp min kropp och därför gärna gömmer mig i en tjock jacka.
      Det är inte alls svårt att ta kontakt med mig, det är bara att prata med mig.

      Fast jag har inte märkt någon skillnad på sommaren när jag har mindre kläder på mig.
      Alltså det är ingen som tar mer kontakt med mig då heller.

    • ViraStina

      Anette:
      Om du ser avvisande ut, med hjälp av kläder, hållning mm – då är det svårt för folk att ta kontakt. Då är det inte alls bara att börja prata med dig. Folk tycker att det är lite läskigt att prata med främlingar, och då väljer de naturligtvis den som ser öppen och tillgänglig ut.

      Och som sagt var – det går bra att se avvisande ut även utan täckjacka. Har man känslan att man vill gömma sig, då märks det. Då ser folk att du har den där muren uppe. Och då kommer de inte börja försöka ta sig igenom.

    • ViraStina

      Men det har jag, eftersom jag har haft perioder där jag har varit väldigt nere och velat gömma mig.

      Det blir som en självuppfyllande profetia. “Usch, jag är ful och värdelös och ingen vill prata med mig!”

      Nej, och det beror just på att man går runt och känner sig ful och värdelös. Omgivningen uppfattar den där negativa utstrålningen, och håller sig undan. Och då tar man det som ett bevis på att man faktiskt är värdelös. Annars hade väl någon brytt sig…?

      Det är förstås precis i det läget som man mest skulle behöva att någon genomskådar en. Att någon börjar visa att man inte alls är värdelös, utan att det bara känns så. Då skulle det vara lättare att vända den där onda cirkeln inför sig själv. Om man fick bekräftelse från andra på att man duger, trots att man själv inte känner det.

      Men tyvärr fungerar det sällan så. Man är tvungen att börja duga i sina egna ögon först. Då blir det lättare för andra att upptäcka det.

    • Anette81

      Det är ju så jag har känt det. Har jag varit tillsammans med en kille så har jag ju fått bekräftat av honom att jag inte är värdelös.
      Men har väl också tagit slut för att jag har sökt för mycket bekräftelse.

    • ViraStina

      Ja, om din självkänsla är beroende av att någon annan gillar dig och bekräftar dig, då blir det ett mission impossible för de flesta.

      Ingen orkar stå för hela någons bekräftelsebehov. Det mesta måste du ge dig själv, inifrån.

      I en bra relation, känner du ett eget inneboende värde som inte ruckas av omgivningens åsikter. Och då blir bekräftelsen från andra grädden på moset. Då ger partnern det där lilla extra, som gör att livet känns toppen.

      Men saknar du förmåga att värdera dig själv i grunden, finns det inget mos att lägga grädden på. Då faller den ganska platt ner i ett bottenlöst hål, och så fort partnern inte längre orkar fylla på den där bekräftelsen, eller det tar slut – då rasar du och tycker plötsligt att du står helt utan värde.

      Har man bara en svacka, kan säkert yttre bekräftelse räcka för att man ska ta sig upp på fötter igen. Då behöver man bara en påminnelse, en knuff som gör att man samlar ihop sig.

      Men om det inte finns någon grund sedan tidigare, blir det nästan omöjligt för en annan människa att täcka upp. Det känner folk. De vet instinktivt att de inte kan fylla det där hålet åt dig.

    • Anette81

      “så fort partnern inte längre orkar fylla på den där bekräftelsen, eller det tar slut – då rasar du och tycker plötsligt att du står helt utan värde.”

      Precis så känner jag.

    • ViraStina

      Alltså:
      Börja med grunden. Börja reparera din egen självkänsla. Det är inget omöjligt. Du kanske tror att det är medfött. Att vissa har bra självkänsla och andra dålig. Att det inte går att göra något åt hur man är. Men så är det inte.

      Självkänslan liknar mer fysisk kondition. Den kan vem som helst träna upp. Och den behöver även underhållas på liknande sätt, för att inte förtvina.

      Alla blir inte elitidrottsmän, men det behövs inte heller. Det räcker att man har en tillräckligt bra kondition för att orka med sin vardag.

      Samma med självkänslan. Den behöver inte vara superstark eller helt perfekt. Det räcker om den är tillräcklig för att du ska trivas med dig själv. Då kommer folk att trivas bättre med dig också.

    • Anette81

      Jag tror att det är så, att vissa är tilldelad bra självkänsla och vissa inte.
      Jag har liksom inget att bygga upp självkänslan kring.
      Så vet inte vad grunden skulle vara för mig?

      Svårt att tycka om sig själv när man ändå inte får vara med den man tycker om.

    • Anette81

      Att jag inte kan vaddå??

      “Varför ska du inte bekräfta dina egna känslor?”

      Vad menar du?

    • Anette81

      Provar idag att klä mig annorlunda dvs ingen mössa nerdragen till ögonen och ingen stor bylsig jacka. Och provar även att ha lite smink på mig. Ska se om det blir skillnad.

    • ViraStina

      Ja, det är bra att du testar att göra lite annorlunda!

      Men inte för att det ska ge effekt omedelbart, för det gör det kanske inte. Det är så mycket i hela kroppsspråket, ögonkontakt osv som spelar in!

      Men det är bra för att det kan få dig själv att känna dig lite annorlunda, och det kan vara ett litet steg i en annan riktning. Om du ändrar små små saker hos dig själv, kan det starta en positiv spiral, som så småningom leder till en större förändring.

      Du säger att det inte är lätt att tycka om sig själv när man inte får vara med den man tycker om. Men även om man kan förstå andemeningen i det, är det inte ett helt vattentätt påstående.

      Det är ungefär som att säga att “det är inte lätt att vara glad när det regnar hela tiden!” Det är heller ingen fullständig sanning, även om det är ganska förståeligt.

      Det finns ju massor av folk som är glada trots att det regnar. Alla har erfarenhet av att ha varit glada även i regnväder! Det går alltså utmärkt att vara glad trots att det regnar, även om man själv tror att ens dåliga humör beror på vädret.

      Det finns en koppling mellan väder och humör – men den är inte hela förklaringen. Det är inte säkert att man skulle vara gladare om solen sken. Då skulle något annat kunna förstöra humöret istället. Precis som en bra händelse skulle kunna göra en glad, trots regnet.

      Självkänslan fungerar likadant. Det är klart att det känns lättare att bibehålla en bra självkänsla, om man får vara med någon som man gillar, som boostar ens självkänsla. Ungefär som att det är lättare att vara glad en solig dag. Men det är ändå inte själva lösningen.

      Om man kan acceptera sig själv med alla för- och nackdelar som man har, och trivs med sig själv, då kan man ha en bra självkänsla även om man är ensam för tillfället. Och har man en dålig självkänsla och föraktar sig själv, kan det vara svårt att känna sig tillfreds, även om man har en partner som står bredvid och försäkrar att man är underbar.

      Att få eller inte få vara med den man önskar, är alltså varken anledningen eller lösningen till ens självkänsla.

    • Anette81

      Jo men jag kände ingen större skillnad inom mig idag. Kände mig inte annorlunda mot annars.

      Jag möter ofta killars blickar. Alltså får ögonkontakt med dom.

      Sa inte att det var lösningen att det blir lättare att bibehålla en bra självkänsla, om man får vara med någon som man gillar. Men det underlättar väldigt mycket.

      Jo det underlättar säkert om man kan acceptera sina bra och dåliga sidor.

    • ViraStina

      Fortsätt ändra småsaker ändå, och förvänta dig inte omedelbart resultat. Ändra sådant som du känner dig bekväm med.

      Om man har gått och föraktat sig själv i evigheter, tar det tid att vända skutan. Börja i det lilla. Jag har tidigare föreslagit dig att du ska sluta tänka negativt om dig själv.

      Det är bara en onödig vana du har, men den saboterar mycket för dig. Den kan du sluta med. Inte från ena dagen till den andra kanske, men du kan definitivt börja skapa en ny vana, som konkurrerar ut den gamla.

      Mitt förslag var att helt enkelt bara uppmärksamma dig själv varje gång du tänker något negativt om dig själv. Du behöver inte värdera sanningshalten i den negativa tanken. Argumentera inte med dig själv huruvida du t ex är ful eller inte.

      Du ska bara konstatera att “oj, nu dök det upp en sån där negativ tanke igen”.
      Och ju mer du får in den vanan, desto mer sällan kommer de negativa tankarna att sticka upp nyllet.

      Det finns bra appar som hjälper en att gräva på djupet i de negativa tankarna, ifall man vill. Då kan man fundera över hur sann tanken är egentligen, vad som är det värsta som kan hända, gradera den, tänka på vad man är rädd för innerst inne… Det är en enkel form av KBT, som är riktigt effektiv. Redan efter några veckor, har man ett helt annat tankemönster. Då har hjärnan skapat nya tankebanor!

      Men det första man bör göra, är alltså att identifiera de negativa tankarna. Ta dem på bar gärning. Analyserandet kan vänta.

    • Anette81

      Nu blir det iofs varmare ute och då kommer jag ju automatiskt få ta av mig mössan och tjocka jackan.
      Alltså svårare att gömma sig.

      Är just det som är svårt att komma på vad det är för småsaker jag kan ändra på.

      Jo men ditt förslag om att jag ska sluta tänka negativt om mig själv är svårt.
      Väldigt svårt att ta bort dessa tankar har jag märkt.
      Jag vet att den troligen saboterar mycket för mig.

      Men ska jag bara konstatera att det dyker upp en negativ tanke, men vad ska jag göra mer än tänka att ”oj, nu dök det upp en sån där negativ tanke igen”.?

      Jag laddade ner en app men den tyckte jag inte funkade så bra. Känslotankar heter den.
      Vilka syftar du på?

    • ViraStina

      Du behöver inte göra något mer än att vänja dig vid att känna igen dessa tankar, och inse att de är just tankar.

      Inga sanningar.

      Du kanske tänker att du är ful, att ingen vill ha dig, att du är värdelös, att du alltid är den som blir dumpad osv. Sådant som du har skrivit här. Men det är inga objektiva fakta. Det är bara tankar som poppar upp. Det är din negativa tolkning av olika händelser. Vad som än händer dig, kan du skylla på något dåligt hos dig själv, om du vill. Det går alltid att säga “det är för att jag är så ful/klantig/värdelös!”. Men det gör det inte mer sant.

      Och det räcker långt att förstå det.

      Men om du vill, kan du dissekera de där tankarna. Jag har en app som heter KBT-appen. Där får man hjälp att analysera vilken sorts tankefälla det är. Det finns en hel drös kategorier. T ex Övergeneralisering, Mentalt filter, Katastroftänkande, Diskvalificering…

      Man lär sig känna igen vid vilka tillfällen dessa tankar dyker upp, att bedöma hur pass realistiska de är egentligen, och att hitta alternativa tankar istället. Man får öva på att ta en annan persons perspektiv, för att få lite distans. Sådana saker.

      Jag använde den flitigt i några veckor för ett par år sedan. Mer behövdes inte. Jag har kvar allt jag skrev i appen då, och kan nästan skaka på huvudet idag åt hur insnöad jag faktiskt var i mitt negativa tänkande.

    • Anette81

      Men vissa saker är ju sanna.

      Jag hittar ingen sån app till min telefon. Hittar bara den som jag redan har.
      Och den verkar inte ha dessa saker du skriver.

      Om det bara hade hänt något positivt någongång i mitt liv så kanske jag inte hade varit så negativ.

    • ViraStina

      Nej, de är inte sanna.

      Vissa händelser inträffar. Men förklaringarna blir bara tolkningar och gissningar. Och de gissningarna drar gärna åt det negativa.

      Jag tittar tillbaka i min egen app, som nästan blev som en dagbok, och ser att jag har skrivit väldigt likt det som du skriver här:

      “Han dumpade mig. Det är för att jag är så ful. Varför vill ingen ha mig? Jag är värdelös. Jag kommer vara ensam hela livet.”

      Ungefär så.

      Då bortsåg jag från allt som tydde på motsatsen. Att jag varit gift i många år, till exempel. Jag såg bara det som passade in i “sanningen” att jag var misslyckad. För som sagt var, allt går att förklara med hur usel man är, ifall man vill göra det.

      Appen tvingade mig att hitta motargument. Först tyckte jag att det var nästan genant. Det FANNS ju inga motargument! Det fanns absolut inget som tydde på att jag skulle kunna vara det minsta attraktiv för någon! I så fall hade jag väl inte blivit bortvald hela tiden?! Så kändes det.

      Men det gick över. 🙂

    • Anette81

      Jag har ju blivit lämnad mer än jag har lämnat så det är ju en sanning.
      Anledningarna till att jag har blivit lämnad om det nu är sanning, är pga mitt mående, att jag har sökt bekräftelse, haft stort kontrollbehov.
      Och sen för att det inte klickade. Och det vet jag ju inte den egentliga orsaken till att det inte klickade.

      Jag har haft 3 långa förhållande men det är ju inget som säger att bara för att jag har haft det så är jag inte ful, värdelös och oattraktiv.

    • Romantisk-tjej

      Jag var utan kille tills jag blev medelålders. Och jag skulle ju också kunna säga att det beror på att jag är ful och oattraktiv.

      Men vet du vad? Jag skulle aldrig vilja bli bedömd för mitt utseende! Jag vill bli bedömd för mitt inre. En kille som väljer mig för att jag är snygg älskar mig inte på riktigt. Det måste finnas något mer för att relationen ska hålla, och det är inte det yttre som är det viktigaste när det kommer till genuin kärlek.

    • ViraStina

      Anette:
      Du skriver: “Jag har ju blivit lämnad mer än jag har lämnat så det är ju en sanning.”

      Jag har också blivit lämnad fler gånger. Det är fakta – men dels har det ingen större betydelse, och del bevisar det ingenting. Det kan t ex bero på att jag är tjurigare än de män jag har varit ihop med, och att de har gett upp lättare. Eller på någon helt annan av tusen lika troliga förklaringar. Eller slumpen, vilket nästan är mest sannolikt.

      Varför ska man välja att tro att det beror på att man är värdelös? Och varför spelar det ens någon större roll vem som bestämmer att gå? Är relationen slut så är den. Det är inte roligare att vara den som bryter upp.

      Du skriver: “Anledningarna till att jag har blivit lämnad om det nu är sanning, är pga mitt mående, att jag har sökt bekräftelse, haft stort kontrollbehov.”

      Visst kan det vara så. Det har ju bland andra jag gissat. Men det är inte heller någon evig sanning som dikterar hela ditt liv. Det är faktorer som du själv kan påverka. Det är inget du ska gräma dig över eller piska dig själv för, utan snarare se som möjligheter att faktiskt förbättra ditt liv framöver. Jag har ändrat en hel uppsättning grejer hos mig själv som jag förut trodde var orubbliga egenskaper. Det var de inte. De var bara inlärda beteenden. Precis som dina.

      Du skriver: “Jag har haft 3 långa förhållande men det är ju inget som säger att bara för att jag har haft det så är jag inte ful, värdelös och oattraktiv.”

      Eh, hur tänkte du nu? 🙂 Då har du ju bevis för att det finns tre män som garanterat inte tyckte att du var oattraktiv. Tror du på fullaste allvar att du härmed har träffat de enda män i världen som kunde gilla dig? Att du har betat av alla och att det är slut på dem nu?

      Typisk tankefälla. Även om du har trovärdiga bevis som pekar i positiv riktning, så väljer du ändå den extremt osannolika, negativa tolkningen. Helt irrationellt. Jag förstår känslan – men den är fullständigt bisarr, om du tänker efter.

    • Anette81

      Varför ska man ändra sig för någon annans skull?? Okej det är inga bra egenskaper men ändå.

      Det var ju väldigt länge sen.
      Jag tror att jag har betat av de killar som överhuvudtaget kunde gilla mig.

      Jag har faktiskt inga förhoppningar över att hitta någon mer som skulle kunna gilla mig.

      Denna sista killen jag träffade var någon jag verkligen tycker om. Jag kan inte glömma honom…

    • ViraStina

      Vänd på det.

      Varför ska du inte sluta med beteenden och ovanor som förstör för dig själv?
      Varför ska du fortsätta att hacka på dig själv, istället för att peppa dig själv?
      Varför ska man inte ändra på något som uppenbarligen inte funkar?

      Jag har inte ändrat på något i min personlighet. Det kan jag inte. Men jag har ändrat på vissa beteenden, och jag väljer att framhäva andra sidor. Det är en helt annan sak. Det har gjort att jag tydligare kan visa min riktiga personlighet, som jag tidigare gömde bakom en massa falska påhitt, typ “jag duger inte”.

      Du har själv sagt att du har massor av kärlek att ge. Att du är en bra person innerst inne. Men varför envisas du då med att dölja det för omvärlden, genom att hela tiden intala dig att du inte duger åt någon?

      Det vore bättre om du vågade visa att du duger, så att du därmed kan få ge det du har. Så länge du underkänner dig själv, underkänner du även den kärlek du har att ge. Du vågar inte tro att det är värt något. Då förnekar och döljer du dig själv.

      Det är alltså i dagsläget som du visar en falsk version av dig själv. Du har ändrat dig till att framstå som någon som inte är ditt rätta jag. En blek kopia. Se till att ändra tillbaka det och bli den du är egentligen.

    • Anette81

      Ja det kan man fråga sig varför jag inte slutar med beteenden och ovanor som förstör för mig själv. Jag borde ju förstå att det inte gynnar mig. Det är klart att jag egentligen inte vill framhäva mina dåliga beteenden.

      Det är vad jag tror iallafall, att jag har massor av kärlek att ge. Och att jag är en bra person innerst inne. Men det kanske inte är sanning, vad vet jag.
      Att jag har kärlek att ge tycker jag inte att jag har dålt för omvärlden.
      Har ju försökt att ge min kärlek till b la dessa 3 killar som jag har träffat senast.
      Men ingen ville ha den.

    • ViraStina

      Jo, du har dolt det, eftersom du ser dig själv som värdelös. Det betyder att även det du har att ge, blir värdelöst i dina egna ögon.

      Du känner inte att en man kan vara glad att han får dig – du känner att du ska vara glad om du får honom!

      Och varför skulle ha då vilja ha dig och det du kan ge? När du inte ens själv tycker att du är något att ha?

      Att se ner på sig själv är alltså att dölja sitt sanna jag.

      Du behöver förstå varför du är så snabb att ta till förklaringen att du är värdelös, och att ingen vill ha dig. En terapeut som rotar i det, skulle fråga dig hur länge du har känt så. Vem som fick dig att känna så från början. För det är ingen medfödd, naturlig känsla. Det är något du har lärt dig. I barndomen eller senare. Någon har via ord eller handling berättat för dig att du inte är värdefull. Och du tror på det, och förstärker det dessutom själv.

      Kanske har du inte med dig en gedigen självkänsla från barndomen. Då blir du känsligare och mer mottaglig för andras åsikter och handlingar. Då tolkar du inte en dumpning som att ni inte passade ihop, utan som att du är ful och värdelös, till exempel.

      I så fall är det ännu viktigare att du hela tiden stärker och bygger upp din självkänsla, istället för att rasera den. Se den som ett psykiskt immunförsvar som du ska hålla i skick. 🙂

    • Anette81

      Jag tycker att jag har varit så kärleksfull och visat så mycket kärlek till killarna jag har haft förhållande med.
      Dom har knappast kunnat undgå att jag har älskat dom.

      Jo precis så känner jag. Att jag ska vara glad om jag ens har en chans på en kille.
      Nej killen kan knappast känna någon glädje över att få vara med mig.

      Nej det är ju det jag har tänkt på när jag har blivit lämnad, att min kärlek och det jag har att ge inte duger åt killar.

      “Och varför skulle ha då vilja ha dig och det du kan ge? När du inte ens själv tycker att du är något att ha?”

      Väldigt bra fråga. Jag har nog inte tänkt på det på det viset.

      Jag blev mobbad större delen av skoltiden av mina sk “kompisar”.
      Tills sist så trodde jag på att de dom sa var sanningen. Och det sitter nog kvar än.
      Vi “lekte” en lek där man skulle säga vad man skulle vilja ha från någon av de andra tjejerna. Typ att man skulle vilja ha “A” s hår. Eller se lika bra ut som “B”
      Det var aldrig någon av de andra som ville ha något från mig. Alltså ingen skulle vilja ha mitt hår, eller ser ut som mig osv.
      Och sen skrev dom på skoltoaletten hur ful jag var och att jag hade lugg på den tiden. Hur fula kläder och hur tjock jag var. Fast dom påstod att någon annan hade skrivit det när jag t om såg att det var dom.
      Det är förmodligen den största anledningen till att jag inte känner att jag duger. Och varje gång en kille har dissat mig så har jag direkt tänkt att det beror på hur jag ser ut och hur jag klär mig.

      Nej självkänsla har jag aldrig haft någon.

      De killar jag har haft förhållande med, har jag funderat många gånger på varför de valde mig när dom kunde få vilken annan snygg tjej som helst.

    • ViraStina

      Du döljer det värdefulla i dig själv, eftersom du inte kan se dig som värdefull. Hänger du med? Då nedvärderar du dina möjliga gåvor, alltså din förmåga att ge kärlek, till något som är värdelöst.

      Det är att dölja sig. För även om du har gett massor med kärlek till dina tidigare män, har du samtidigt sett det som en värdelös gåva. Eller hur? Det är ju bara din kärlek… och eftersom du inte är värd något, är heller inte din kärlek värd något.

      Du har bara känt att du nästan borde vara tacksam mot männen. Du har egentligen inte riktigt tyckt att du förtjänar dem. Och din nedvärdering av dig själv, gör även att de undermedvetet värderar din gåva, din kärlek, lägre. Förmedlar du att den är värdelös, kommer de känna det.

      Och när männen har försvunnit av olika anledningar, får du det bekräftat. “Jaha, jag visste att jag var värdelös.”

      Så där kan du inte gå runt och känna längre. Det hindrar ju dig från att leva det liv du vill!

      Med stor sannolikhet bottnar det förstås i mobbingen. Sånt sätter spår. Det vet jag om någon. Men samtidigt är du vuxen nu. Du är inte längre en tonåring i en krets av osäkra och ytliga tonåringar som försöker hävda sig mot varandra. Den roll du hade då, är faktiskt helt frikopplad från den du är idag.

      Du måste bara inse det. Men du har själv tagit på dig de gamla mobbarnas roll. Du säger samma sak till dig själv idag, som vuxen, som de gjorde till dig som barn. Du har fastnat i en 20 år gammal “sanning” som inte ens var sann då, utan bara grupptryck och tonårsfasoner.

      Det håller ju inte.

    • Anette81

      Det har jag faktiskt ingen aning om, om jag har sett min kärlek som en värdelös gåva när jag var tillsammans med dom.

      Jo jag tror att jag förstår vad du menar.

      Jag vill ju att killar ska tycka att min kärlek är något värdefullt att få.

      Nej du har rätt, jag har nog nästan känt mig tacksam mot männen att dom har valt mig på något konstigt sätt. Nej varför skulle jag förtjäna en sån snygg, omtänksam osv kille när han kunde få bättre.

      Därför kämpade jag så mycket för denna sista killen jag träffade. Vet inte om jag tyckte att jag förtjänade honom men jag tyckte så bra om honom.

      Ja det blir en ond cirkel som bara går runt runt.
      Det är mer saker som gör att jag inte kan leva mitt liv som jag vill. Vet inte ens hur jag vill leva mitt liv.

      Jo jag vet att jag är vuxen nu och att jag inte är samma person som då.

      Nej det håller inte.

      Om du bara visste hur tacksam jag är över att du svarar och skriver till mig.
      Jag känner mig inte lika ensam då.
      Du borde bli psykolog. Skriver så bra saker, även om jag kanske inte just nu kan ta till mig allt.
      Är iallafall tacksam för att du skriver med mig.
      Kram!!!!

    • ViraStina

      🙂
      Jag har dock för dåligt tålamod för att vara psykolog! Terapeuter och psykologer jobbar mycket med att låta klienterna själva komma fram till vilken förändring de vill och kan genomföra.

      Jag vill tala om det för folk direkt istället. Så som kompisar gör, du vet. Man vill säga till väninnan som har en ful-svacka att “men hallå, det fattar du väl att det där inte stämmer!”

      I terapi blir det mer “Hur känns det för dig när du tänker att du är ful? Vad tror du händer om du tänker så här istället?”

      Det går för långsamt! Trots att jag naturligtvis vet att det är mycket mer effektivt i längden.

      Men det jag verkligen vill övertyga dig om, det är att du kan förändra dig och din tillvaro. Jag vet inte vilken metod som är bäst för dig, det finns en hel uppsjö. Självhjälp, proffshjälp, psykoanalys, KBT, antidepressiva, coaching… Men att det är möjligt, det vet jag. Och det är inget oöverstigligt berg. Det är mer en liten sten som ska sättas i rullning, så att du börjar må bättre och bättre.

      Har du gjort någon utredning inom det neuropsykiatriska området? Alltså, bokstavsdiagnoser? Många vuxna som dras med depressioner och ångest har adhd, asperger eller något liknande utan att ens veta om det. Och då är det där behandlingen ska sättas in i första hand. Kanske värt att utesluta, i alla fall.

    • Anette81

      Jag kan också tycka att det går långsamt hos en psykolog eftersom som du säger använder andra metoder.

      Ingen aning om kompisar gör så då jag ju inte har några.

      Jo jag vet att jag troligen kan förändra mig och min tillvaro.

      Nej jag vet inte riktigt vilken metod som passar för mig heller.
      Har gått hos psykolog men det var ju för min sociala ångest. Det var kbt.
      Har försökt att hitta några böcker och läsa. Har läst några men vet inte om dom hjälpte mig eller inte

      Vet inte hur jag ska få igång stenen bara.

      Nej jag har inte gjort någon utredning. Men hittar inga saker som jag tycker passar in på mig på dessa diagnoser.

    • ViraStina

      Grundtanken i psykologi är att man inte kan förändra någon annan. Man kan bara förändra sig själv, och därför ska motivationen komma inifrån. Egentligen är det ganska självklart. Vi gör hellre sådant som vi själva tycker verkar bra, än det som någon annan säger åt oss att göra. Men det betyder inte att man gärna VILL förändra andra. 🙂

      När jag funderar på diagnoser, tänker jag på detta att du verkar ha svårt att förstå att andra människor kan agera helt annorlunda än du. Du har flera gånger gett exempel på att du utgår från att om en kille gör en viss sak – då måste det betyda samma sak som om du skulle ha gjort den saken.

      “Jag fattar inte varför han gör X och Y, om han inte menar Z!” säger du. “Jag skulle aldrig göra så, om jag inte menade allvar!”

      Då utgår du från dig själv. Hur du skulle ha gjort och reagerat. Det gör vi alla lite till mans, förstås. Men du tycks ha svårt att ta till dig att folk faktiskt har helt olika beteenden, att de vill helt olika saker, att de kan ha helt andra syften…

      “Varför sade han att han ville ha något seriöst om han inte menade det?” Eller “Varför skrev han så gulliga sms om det inte betydde något?”

      Ungefär så har du ju skrivit. Och trots att väldigt många har gett väldigt många tänkbara förklaringar till vad det beror på, och hur hans tankegångar eventuellt kan ha gått, märks det att du inte tar in dem. De landar inte hos dig med känslan att “jaha, han kanske fungerar så här eller så här, eller så här…”

      Du stannar hela tiden vid “Jaha, men jag tycker ändå att det är fel!”.

      Och du verkar även vara benägen att kommunicera väldigt bokstavligt. Du generaliserar inte så mycket. Det är ganska typiskt vid vissa diagnoser, liksom den där svårigheten att kunna sätta sig in i hur andra personer fungerar, och vad som driver dem. Jag känner helt enkelt igen ditt beteende från andra sammanhang. 🙂

      Men det är femtioelva andra olika kriterier som ska uppfyllas för diagnoser, och om du inte känner igen dig i mycket, är det förstås inte särskilt troligt att du kvalar in.

    • Anette81

      Ja det är klart att man hellre gör sådant som man själv tycker verkar bra, än det som någon annan säger åt oss att vi ska göra.

      Jag tycker bara att det kanske är överlag något man utgår ifrån att det betyder samma sak för mig som för någon annan.

      Att om 2 personer gör samma sak så borde det ju betyda samma sak för båda, alltså anledningen till att man gjorde det.

      Jag kan förstå att folk vill olika saker och menar olika saker men då borde man ju kanske säga det till den andre om man märker att den personen verkar tro att man menar något annat.

      Det kan inte vara så stor skillnad på hur folk funkar.
      Att någon verkligen menar något annat än vad den andra personen menar.

      Jag vill inte ha någon diagnos på mig.

    • ViraStina

      Jo men vet du – det ÄR jättestor skillnad på hur folk gör, säger och menar! Folk gör väldigt olika! Hela tiden!

      Alla har förstås problem med det här ibland, i umgänget med andra. Annars skulle det aldrig uppstå några missförstånd mellan människor.

      Men de flesta har en ganska bra förmåga att automatiskt lista ut vad andra menar, till exempel. De tolkar snabbt in allting – ord, kroppsspråk, handlingar – och lägger ihop det med sina tidigare erfarenheter och kanske även andras, och får på så sätt en någorlunda verklighetstrogen bild av hur just den personen funkar.

      Och hade inte människor den här förmågan, skulle det ALLTID uppstå problem. Då skulle vi inte kunna samarbeta överhuvudtaget, eftersom allting skulle ge upphov till missförstånd.

      Men vi vet ju att alla ibland lindar in saker, håller inne med information, inte är 100% ärliga, vinklar fakta på lite olika vis, framställer sig själva i något bättre dager… och tusen andra små beteenden som vanligtvis inte syftar till att vara falsk och oärlig, utan till att vara så socialt smidig som möjligt. Det är vi medvetna om. Och det brukar vi ha i bakhuvudet när vi träffar människor.

      Men du verkar vara mer inställd på att folk ska leva upp till det de har sagt. Den förra killen sa t ex till dig att han letade en seriös relation. Det tog du väldigt bokstavligt, och förstod inte varför han då inte levde upp till det med dig.

      Och jag tror att du behöver inse att kommunikation ÄR väldigt olika. Du kan inte stanna i förvissningen att “jag tycker att folk ska göra såhär när de har sagt såhär!” och så utgå från att det är det enda rimliga. Du måste vara öppen för att andra gör annorlunda. Det som är ologiskt för dig, är helt glasklart för någon annan. Ingen av er har nödvändigtvis fel, för den sakens skull. Ni gör bara olika.

      Om du inte förstår det, kommer du fortsätta ta på dig skulden och tro att alltihop beror på att du är ful och värdelös. När det snarare handlar om att ni hade olika förväntningar, olika utgångslägen, olika kommunikationsstil, olika syn på tempo i relationer och en massa andra olikheter.

    • Anette81

      Uppenbarligen så gör dom det.

      Han sökte ju en seriös relation och det ljög han ju inte om. Ändå sa han många gånger att vi var lika, tänkte på samma sätt och hade samma värderingar.

      Lika bra att sluta lita och tro på folk.

    • ViraStina

      Nej, det är helt onödigt. Du ska istället bli bättre på att tolka andra människor mer träffsäkert.

      Jag kan garantera att du har gjort massor av saker som män har tyckt varit falskt. Att de har tyckt att du sa en grej, men gjorde något annat. Utan att det någonsin var din avsikt. Sånt händer hela tiden, eftersom vi inte kommunicerar precis likadant, men ändå tror att andra är som oss själva.

      Så tro inte att folk ljuger. Tänk istället att det är oerhört lätt att misstolka andras intentioner. De allra flesta ljuger nämligen inte. De säger vad de tycker och tänker. Men de lindar in det.

      Jag har ju skrivit om det här många gånger förr, men du ska vara väldigt lyhörd för de inlindade budskapen. Bortse från ytan, snällheten, de artiga orden. Titta på grundbudskapet istället.

      Till exempel om du föreslår en träff, och du får ett svar i stil med “Ja, det vore ju kul, men just nu är det fullt upp.”

      Det svaret säger inte “ja”, trots att han skrev det ordet bokstavligt. Det säger egentligen “nej”. Men han vill linda in det lite.

      Eller om du frågar vad han känner för dig, vart relationen är på väg, eller någon liknande känslomässig fråga, och svaret blir t ex “måste vi bestämma det nu?” eller “Svårt att säga”.

      Grundbudskapet då är att han inte vill prata om det. Inte svara på det. För han har inget vettigt att säga. Han kan inte säga det han vet att du hoppas få höra, för då måste han ljuga.

      Som jag har förstått det på dig, tog du även den sortens svar väldigt bokstavligt. Som att han vill inte bestämma det nu, men att han kommer att ge dig ett genomtänkt svar lite senare! Eller att det är svårt att säga just nu, men om ni träffas bara ett litet ett tag till, kommer han snart veta!

      Men det är att lura sig själv med glädjetolkningar. Gå på grundbudskapet istället – att han vill undvika frågan. Då ser du att folk faktiskt väldigt sällan ljuger i själva sakfrågan. Men undviker jobbiga budskap, det gör de!

    • Anette81

      Nej jag har aldrig sagt något och gjort tvärtom mot någon kille. Jag tycker inte att det är sjysst.

      Så då ska jag alltid tolka det som nej.
      Om det kommer ett men eller något sånt.

      Tror det är lättare att bara ge upp dejtingen.
      Jag orkar inte lägga energi på att hålla på och gissa vad killarna vill.
      Nej jag struntar i allt vad dejting och killar heter. Så slipper man bli ledsen och besviken.

    • ViraStina

      Minns du vad jag har skrivit tidigare, att du ska lägga mindre vikt vid vad de säger och mer vid vad de gör?

      Då behöver du inte gissa. Då ser du, svart på vitt. Men du får inte något långtidssvar i förväg. Det får man bara genom att vänta. Däremot får du dagligen de svar du behöver för att veta om han är tillräckligt intresserad just nu, eller om du ska glömma honom direkt.

      Det är egentligen bara en enda punkt som avgör. Och det är ansträngning. Den som är beredd att anstränga sig, han är intresserad.

      Ansträngning hänger ihop med tid, vilket i sin tur hänger ihop med prioritering. Så om en kille visar att han anstränger sig, att han lägger tid på dig och prioriterar dig, då kan du vara rätt säker på att det är värt att fortsätta.

      Det märker du redan från första mailet, om det är på en dejtingsida. Har han ansträngt sig för att skriva något personligt, eller står det bara hej?
      Anstränger har sig även i de följande mailen, för att få fortsätta prata med dig? Eller får du känslan att du måste jobba för att få honom att hänga kvar?
      Lägger han tid på att chatta/maila? Eller svarar han bara kort och säger att han måste göra något annat?

      Så länge han anstränger sig, behöver du inte fundera. Då vill han ha kontakt med dig, på just den nivån. Sedan är det bara att fortsätta kolla om han är beredd att gå vidare. Vill han träffa dig på riktigt? Har han tid att göra det? Prioriterar han ett möte med dig? Bra – då behöver du inte fundera över vad han tänker nu heller. Förhalar han det flera gånger på raken, vet du att intresse saknas. Ajöss med honom.

      Vill han fortsätta träffa dig, när ni har setts en gång? Ja, då vet du att han menar det. Han kommer inte föreslå det för att vara snäll med dig.

      Märk väl att sms utgör en ytterst liten ansträngning, och många ser dem snarast som ett sätt att slippa träffas på riktigt. Att ha en bekväm låtsasrelation, typ. De är inget tecken alls på äkta intresse.

      Är du rädd att han bara vill utnyttja dig för sex? Ha inte sex förrän det börjar kännas seriöst. Annars kommer han tro att du är bekväm med att ha kompissex. Även om du har sagt motsatsen, kommer han gå på vad du gör. Inte vad du säger. Går han inte med på att vänta ett tag, har du ett tydligt svar där också. Hejdå.

      Ser du principen? Du behöver aldrig fråga om han är seriös. Du behöver aldrig undra vad han känner. Du behöver inte vara rädd att han ljuger. Prioriterar han att fortsätta träffa dig, är det för att han tycker det är värt det. Mer än så vet han inte själv i det läget, så det får du nöja dig med. Han kan inte förutspå framtida känslor, lika lite som du.

      Men du kan alltid få en väldigt säker bild av här-och-nu-läget genom att titta på hans vilja att anstränga sig, lägga tid på dig och prioritera dig.

      För om du tänker efter, har du säkert mer än gärna ansträngt dig för de killar du har gillat, och varit beredd att krångla en hel del för att få träffa dem…? Det är ingen skillnad med män. Viljan säger allt.

    • Anette81

      Jo jag vet att du har sagt det.
      Det var aldrig såhär krångligt att dejta för typ 13år sen. Väldigt mycket jobbigare och mycket mer komplicerat nu.

      Jag tycker att det där med ansträngning är lite olika. Jag som själv mår dåligt vet att ibland kanske man inte orkar så mycket och jag kan visst vara intresserad av någon ändå men jag kanske inte orkar att göra saker hela tiden, alltså anstränga mig till 100% hela tiden men att jag ändå kan vara intresserad.
      Samma sak med tid för mig, jag har massor med tid men har kanske inte 100% ork. Och prioritering, jag kan visst prioritera någon men med mindre ork så är det kanske svårare att se att jag gör det.

      Det var ju det som denna killen gjorde, han skrev mer än hej och han fortsatte att skriva till mig utan att jag behövde skriva först.

      Det med sex gör jag aldrig förrän det känns seriös, därför att jag trodde att med denna killen så var det något seriös på gång.

      Jo jag ser principen.

      Jag har aldrig behövt krångla för att träffa någon dock.

    • ViraStina

      Jag menar inte att de alltid måste ge 100%. Det orkar ju ingen.

      Men om de menar allvar med att de vill träffa dig, då kommer de anstränga sig för att få göra det. De kommer inte alltid välja TV-soffan istället för att åka till dig. De kommer inte alltid välja kompisarna, träningen eller fritidsintressen före dig, utan se till att hitta tillfällen. De kommer inte alltid skylla på precis allting annat, som råkar vara viktigare än dig hela tiden.

      Vad som är lagom får man känna efter själv. Man vill ju inte att någon ska ge upp sitt övriga liv. Det handlar inte om det. Men om han har träning ena kvällen, är det inte för mycket begärt att han träffar dig nästa kväll istället. Som exempel.

      Om han är med kompisarna ena helgen, är det rimligt att han ägnar nästa helg åt dig. Och framför allt är det rimligt att han är tydlig med det, och bokar in det. Inte håller dig på halster, med ett vagt “vi får se hur det blir…” Då är du INTE prioriterad.

      Prioriterar man någon, ser man till att få fram tid. Naturligtvis inte obegränsat med tid, men tillräckligt med tid.

      Eftersom du har svårt att tolka om någon annan är seriös, måste du kanske bli ännu tydligare vad gäller sex. Säg uttryckligen att du bara har sex i en fast relation, med din pojkvän. Inte många män kommer att ljuga då, och hävda att ni har en riktig relation om de inte menar det. Snarare kommer vissa att försöka få dig att ändra dig, och mena att det är ett orimligt krav.

      Men de kommer inte säga att “Vadå, vi har ju en riktig relation? Vi är väl tillsammans?” om de inte menar det. Människor är förvånansvärt ärliga.

    • Anette81

      Nej det förstår jag att de inte gör om de verkligen vill träffa mig.

      Jag får vara ännu mer tydlig med vad det är som gäller då.

      Ja jag får se om jag ens kommer ge mig in dejtingen igen.

  39. Ada

    ANETTE81
    Vet ju inte om du bor i en storstad där det är mer anonymt. Annars tycker jag det vimlar av pratsjuka människor som du skulle kunna “öva” på och kanske bli närmare bekant med för att fokusera på din egna dåliga självkänsla.

  40. Crazy8000

    Gu vad mycket komiska antaganden ihopblandat och otillräckligt i de olika sidospåren i denna tråd hur det är/funkar med lagen om attraktion/sex/känslor 🙂

    Learn to see some more of the the human matrix and you realize how little you know and how much less others understand 😉

  41. Crazy8000

    Just nu för du krig mot dig själv och försöker övertala dig själv till något vissa delar av dig inte är överens om.

    Fråga dig själv om du är värd att älskas och varför.

    De andra du nämnt att du behöver mycket bekräftelse har bara att göra med att du inte älskar dig själv och försöker få det ifrån någon annan så du katalyserar bekräftelserna väldigt snabbt och behöver mycket hela tiden.
    Det tomma otillfredsställda känslan kommer fortsätta ända tills du ger dig själv kärlek och bekräftelse att du kan jag är värd jag klarar (jag är fin som jag är), Ingen annan än du kan ge detta, det går icke att kompensera.

    För att få riktig kärlek måste man kunna ge riktig kärlek, riktig kärlek kan bara ges när man är hel/fylld av kärlek för sig själv.

    Om personen inte är en healer (empat) som är hel brukar de hela rata de som inte är hela.

    • Anette81

      Ja det är möjligt att jag just nu för krig mot mig själv.

      “Som vissa delar av dig inte är överens om.”
      Är dom inte?

      Med tanke på att jag inte har fått vara med dom jag har velat så tycker jag inte att det verkar som jag är värd att älskas.

      Jo jag vet att bekräftelsen har med att göra att jag inte tycker om mig själv. Och att jag försöker få det från någon annan.

      Fast jag tycker att jag har kunnat ge riktig kärlek, hade ju ett förhållande i 10 år.

  42. ViraStina

    Det gör nog ingenting om du tar en dejtingpaus och försöker ta hand om dig själv istället en tid. Men det ÄR faktiskt enkelt egentligen att se om någon är intresserad på riktigt eller inte.

    En bra tumregel är att om du ens måste ställa den frågan efter ett par månader – då är han förmodligen inte tillräckligt intresserad. Om du känner dig tveksam över vad han vill och vad han känner, då beror det oftast på att han vill och känner för lite.

    Då spelar det ingen större roll vad han har sagt eller antytt, eller vad han skriver i sina sms. Regeln gäller ändå. Lita på din egen intuition. Uppfattar du tvivel, så finns det en anledning.

    • Romantisk-tjej

      Just dejting med svikna förhoppningar kan vara farligt om man är en skör person. Det har jag fått erfara. Man kan lockas att tro att killarna är intresserade men så blir man ghostad när man minst anar det. Resultatet blir en rejäl krasch för en redan stukad självkänsla. Så du gör bäst i att hålla dig ifrån dejtingsidorna.

      Börja med ett intresse. Låter klyschigt, jag vet. Men chansen är större att du hittar någon där du regelbundet befinner dig varje vecka än när du skriver några rader till en främmande person på webben som du aldrig mött.

    • Anette81

      Fast jag har iofs inte varit aktiv på några dejtingsidor sen jag började prata med denna killen i slutet av augusti. Så egentligen har jag haft paus från sidorna sen dess.

      Vet inte om man kan säga att jag har tagit hand om mig själv sen dess.
      Försöker komma över den senaste killen,(jag vet att det har gått lång tid), har börjat en internetbehandling för depression, som jag inte tycker hjälper sådär mycket faktiskt, försöker att orka med de vanliga hushållssysslorna, men är ganska tufft, läser böcker om olika saker, har precis läst boken: Att överlista jante, konsten att lyfta sig själv och andra.

      Nej det borde man få reda på innan det ens gått några månader.

    • Anette81

      ROMANTISK-TJEJ

      Har inte varit aktiv på dejtingsidorna sen jag började prata med denna killen i augusti så.

      När jag gick på olika saker så var det bara tjejer där så det blir svårt att träffa någon.

  43. Anette81

    Kommer sluta att ge komplimanger till killar iallafall. Det enda man får är ett tack. Inget tack detsamma tillbaka. Alltså är jag inte snygg.

    • ViraStina

      Jag tror aldrig jag har svarat “tack detsamma!” när någon kille har gett mig en komplimang. För mig låter det konstigt.

      Det är vad jag svarar när någon önskar mig glad påsk. Då svarar jag tack detsamma. Men inte om någon ger mig en komplimang.

      Komplimanger tycker jag att man ger spontant, utifrån något som man ser/tycker/känner just då. Inte som en artighetsåtgärd. Jag har aldrig förväntat mig ett sådant svar tillbaka heller, när jag har gett en komplimang till någon.

      Att svara tack på en komplimang är normal artighet för mig. Skulle de svara “detsamma” skulle jag bli lite… konfunderad, tror jag. Då blir det som en ganska tom fras. Inte äkta.

      Så återigen – där har du ett exempel på hur otroligt olika det kan vara, och hur man tolkar in helt olika betydelser i samma händelse.

    • Crazy8000

      Man kan ge en komplimang tillbaka eller bekräfta komplimangen. Typ “Du är inte så dum/pjokig själv!”. Men ska man spela spel ska man ifrågasätta komplimangen.

      Komplimanger är egentligen inte menat att man ska säga något tillbaka många gånger. många klantar sig och gör.

    • Anette81

      Okej, tack detsamma var kanske fel ordval men som Crazy8000 skriver att den andra svarar tillbaka med typ
      ”Du är inte så dum/pjåkig du heller”

      Kommer sluta att ge komplimanger iallafall

    • ViraStina

      Men i så fall är det ingen komplimang. Inte om du förväntar dig något motsvarande tillbaka. Komplimanger ger man likaväl till kompisar för att de har en snygg tröja. Att få ett “detsamma” tillbaka blir ju bara märkligt.

      Jag tror du blandar ihop det med en kärleksförklaring. För sådana vill man ju gärna att de ska vara ömsesidiga.

      Eller med en försäkran från killen att han vill fortsätta träffa dig. Att han tycker att du duger. Eller hur?

      Att sluta ge komplimanger kommer enbart slå tillbaka på dig själv, så det är en ganska kass strategi. Välj noggrannare vem du ger dem till istället. Och när.

    • Anette81

      Fast jag har alltid tyckt att en komplimang är något man svarar tillbaka på. Jag har iallafall gjort det.

    • ViraStina

      Ok, men då vet du nu att många inte gör det. Och därför kan du inte använda det som ett bevis ifall du är attraktiv eller inte.

      Det finns killar som kommer ge dig en komplimang tillbaka, utan att mena något särskilt med det. Och det finns killar som kan vara moltysta, trots att de tycker att du är fantastisk.

      Värdera inte ditt utseende utifrån andras komplimangbeteende, alltså. 🙂

    • Anette81

      Inte såna man bara har skrivit med en gång iallafall.

      Så om dom bara säger “tack”, hur ska man tolka det då?

    • ViraStina

      Det behöver du inte tolka på annat sätt än att han är hyggligt väluppfostrad.

      Mer än så betyder det inte. Det säger ingenting om vad han tycker om dig. Varken positivt eller negativt.

      Som vanligt: VAD han säger spelar ganska liten roll. Det som avslöjar vad han tycker om dig, det är hur villig han är att fortsätta konversationen/kontakten. Och lite längre fram, hur villig han är att träffa dig på riktigt.

    • ViraStina

      Du tycker inte att det där låter som typiska negativa tankar igen…? Du vet, sådana där som det inte finns någon sanningshalt i, utan som bara har till syfte att sänka dig själv.

      Tumregel: “Aldrig” och “alltid” är ord som gärna hänger ihop med de där tankarna:

      Jag kommer aldrig…
      Det är alltid jag som…

      Undvik! Det är blysänken för själen.

    • Anette81

      Det är möjligt att det är negativa tankar men också sanningen.

      Hittar inte varken aldrig eller alltid i det jag skrev.

    • ViraStina

      I så fall är följande påstående lika “sanna”:

      -Jag får alltid den jag vill! (för det har ju hänt att du har fått den du vill)
      -Jag blir aldrig bortvald! (för det har ju hänt att du har blivit vald)

      Om du ska generalisera och överdriva, kan du lika gärna göra det åt det positiva hållet i så fall. 🙂

      “Aldrig” och “alltid” är falska. De står för hur du känner dig. Inte för någon objektiv sanning.

    • Anette81

      3 gånger har det hänt.
      Och dom kanske kände att dom inte kunde få någon annan så dom fick välja mig.

      Blir mer överdrivet åt det positiva hållet. Stämmer mindre med verkligheten.

    • ViraStina

      Du ägnar dig åt flera typiska tankefällor.

      En kallas diskvalificering. Det innebär att du bortser från det som kan vara positivt. Det viftar du bort. “Det har hänt tre gånger” skriver du, och menar underförstått att det är för lite för att räknas. Eller hur?

      En annan kallas etikettering. Det är när du dömer ut dig själv med negativa etiketter, nästan oavsett vad som händer i verkligheten. Du säger att du är ful eller oattraktiv.

      En tredje tankefälla är Förstora och Förminska. Den är släkt med diskvalificeringen. Du förminskar betydelsen av det du har lyckats med (haft både långa förhållanden och tillfälliga dejter) och förstorar betydelsen av det som du inte har lyckats med (skapa en relation med specifika personer de senaste åren).

      Och så har vi övergeneralisering. Det är när du övertygar dig själv om att eftersom något har gått dåligt en tid, så kommer det alltid vara dåligt. Ingen kommer någonsin älska dig, du kommer aldrig må bra, du kommer vara ensam hela livet.

      Egentligen prickar du in ännu fler också, men de här återkommer hela tiden. Försök bli medveten om dem.

    • Anette81

      Att ha blivit vald 3 gånger på kanske 20år är inte mycket så menar jag.
      Räknas kanske det gör men jag menar att det är inte mycket.

      Är för att det känns som att det beror på att jag är ful och oattraktiv.

      Jo jag vet att jag förstorar och förminskar saker.

      Ja men det är för att det inte händer något positivt och bara händer negativa saker hela tiden och då känns det som att det aldrig kan hända något positivt.

    • ViraStina

      Att bli vald tre gånger i vuxen ålder är mer än vad många får uppleva. Många som skriver på den här bloggen har aldrig ens haft en seriös relation. De har aldrig blivit valda. Men det är inget bevis på att det aldrig kommer att hända, eller på att de är fula och värdelösa.

      Det är bara ett bevis på att de av olika skäl har haft svårt hittills att hitta relationer. Varken mer eller mindre.

      Du säger att du etiketterar dig själv som ful, för att det känns så. Yes, och där är du en liten bit på väg att bryta ner tankefällan. Det du säger att det KÄNNS SOM om du är ful och oattraktiv. Du ÄR inte det.

      Du väljer däremot hela tiden att tolka olika händelser och upplevelser som tecken på det. Som till exempel det där med komplimanger. “Killarna säger bara tack. Alltså är jag ful”. Det är en helt absurd tolkning, som enbart syftar till att förstärka ful-känslan.

      Ändra tankemönstret bara en aning, så stoppar du den onda cirkeln. Tänk såhär: “Killarna säger bara tack. Och då börjar jag inbilla mig att det beror på att jag är ful”.
      Då har du synliggjort tankefällan. Och det kommer hjälpa dig att börja inse att det bara är en tankefälla. Ingen sanning.

      Att påstå att det aldrig händer något positivt och bara negativt, är naturligtvis också en tankefälla. Den kallas mentalt filter. Det betyder att du filtrerar bort allt positivt som har hänt dig i livet, och fokuserar enbart på det negativa. Till sist ser du bara det.

      Varje dag du och din dotter vaknar och har mat på bordet, har det hänt något positivt, om man ska hårdra det. Och eftersom du hårdrar det negativa hela tiden, måste du börja titta på allt positivt för att väga upp. Folk har tagit kontakt med dig. De var visat intresse. Du har fått svar ibland när du har tagit kontakt själv på dejtingsidor. Det har inte alls varit tvärstopp. Du har lyckats bättre än många.

      Men du sållar bort det, och tycker att det bara händer negativa saker. Samt diskvalificerar det lilla positiva som du släpper igenom. “Ja, visserligen skrev han till mig, men…” “Visserligen hade jag ett tioårigt förhållande, men…” “Visserligen har jag blivit vald tre gånger, men…” “Visserligen har killar sagt att jag är söt, men…”

      Allt detta sitter i ditt eget huvud. Och du kan ändra på det. Och säger du att du “jag tror inte jag kan ändra på det, jag har försökt men det gick inte” så är det också en tankefälla. 🙂

  44. Anette81

    Jag vet att bli vald tre gånger i vuxen ålder är mer än vad många får uppleva. Så jag borde väl vara glad åt det kanske.

    Ja för det KÄNNS som att det är så folk tycker om mig. Enligt mig är jag det men jag vet ju inte hur alla människor tycker men när folk tittar på mig så känns det som att de tittar på mig pga att jag är ful, ser konstigare ut än andra.

    Jag tror att jag kommer sluta ge komplimanger till killar. Det får mig att må dåligt eftersom att jag tycker att man ska få något tillbaka så bättre att sluta med det då. Inte värt att må dåligt bara pga komplimanger.

    Jo det har väl hänt positiva saker förut men det var längesen det hände något bra nu. Och det är det jag menar.

    Jag är den som har tagit mest kontakt. Tror att det bara är denna sista killen som är den som har tagit kontakt med mig.
    Och tyvärr hade han inget intresse för mig.

    • ViraStina

      Exakt – du vet inte vad andra tycker om ditt utseende. Så sluta gissa negativt! Och alla tycker inte likadant heller. Det finns alltså ingen sanning i detta. Bara dina negativa tankar. Släpp dem.

      Men en sak är fullständigt sann: ju bättre tankar du har om ditt eget utseende, desto bättre tankar kommer andra få om ditt utseende. En person som uppför sig som om hon är snygg, uppfattas även som det i högre grad av andra. Oavsett själva grunddragen i utseendet.

      Om du ger komplimanger främst för att få en specifik respons (“tack detsamma!”) tycker jag kanske också att du ska sluta ge komplimanger. Det kommer inte bli bra.

      Men annars kan du testa att ge komplimanger helt utan förväntan. Testa att säga något bara för att göra en person glad. Igår fick jag en komplimang för min klänning av en kvinna som var på samma tillställning. Jag kände henne inte, men blev förstås glad. “Åh, tycker du? Tack!” sa jag glatt, och växlade några ord till. Jag sade INTE “detsamma”. Och det beror absolut inte på att hon hade fula kläder.

      I sista stycket går du i en ny tankefälla. Diskvalificering: “Han tog kontakt med mig, men…”

      Det är sant att det inte blev något långvarigt. Men det förtar inte det faktum att han tog kontakt med dig inledningsvis. Det är värt något, måste du väl förstå? Varje sådan grej är värt något. Du ska inte förminska det, samtidigt som du förstorar det faktum att det inte höll.

  45. Anette81

    Är ju för att deras blickar känns som om att de betyder. “vad ful hon är”
    Har aldrig känt att de skulle mena att de tittade på mig pga att jag såg bra ut.

    Har svårt bara att säga något utan att få något tillbaka.

    Jag tycker inte att det betyder något eftersom att det inte ledde till något.

    • ViraStina

      Ja, du går i tankefällan att tolka en neutral händelse negativt. Och då skapar du negativa känslor kring det, helt i onödan. Din hjärna är precis lika kapabel att skapa positiva känslor kring händelsen att någon tittar på dig. Eller att inte skapa några känslor alls, utan förbli helt neutral.

      För det går ju inte att ta reda på någon sanning i händelsen. Du kan inte springa fram till varje person som tittar på dig, och få reda på vad just han/hon tänkte.

      Så din tolkning är helt beroende av dina egna tankar. Välj de positiva, eller åtminstone neutrala. Det kommer att göra skillnad.

      Vad är det som känns svårt för dig med att säga något snällt utan att förvänta dig något i gengäld? Det är en ganska viktig fråga, för det ska inte behöva kännas svårt. Jag antar att det funkar i samspelet med din dotter. Henne säger du säkert snälla saker till utan att vänta dig något särskilt tillbaka. Ta med dig den känslan även till andra sammanhang.

      Och varför har du bestämt dig för att det inte betydde något att han tog kontakt med dig och behöll den i två månader, bara för att det inte blev längre? Jag är fortfarande belåten över de få dejter jag fick från dejtingsidorna, trots att ingen av dem ledde någon vart.

      En kille tyckte att jag var snygg, smart och allmänbildad. En annan tyckte att jag var rolig, kvicktänkt och annorlunda. Det tar jag glatt åt mig, trots att det inte blev någon fortsättning. Att det inte räckte till att skapa förhållanden, betyder inte att deras positiva omdömen plötsligt blev värdelösa.

      Precis som jag står fast vid de positiva omdömen som jag hade om de killarna. Jag blev inte kär i dem, men jag tycker fortfarande att de hade en massa bra sidor.

    • Anette81

      Ja det är möjligt att min hjärna kan skapa positiva eller neutrala känslor kring händelsen att någon tittar på mig. Men min hjärna har varit inställd på negativitet så länge så det går automatiskt att det blir negativa tankar och känslor kring det mesta som händer.
      Ska försöka att inte ens fundera på om någon tittar på mig eller inte.
      Så slipper jag ens tänka varken positivt eller negativt på vad jag tror att dom tänker när dom kollar på mig.

      För att jag förmodligen är i behov av bekräftelse. Jag vill veta vad folk tycker om mig hela tiden.

      Nej det är annorlunda när jag säger saker till min dotter för att jag vet att hon alltid svarar något tillbaka.

      För att jag tycker att det känns som en misslyckande att det inte blev något.
      För att jag ville så gärna fortsätta och träffas och lära känna honom bättre men det ville inte han.

    • ViraStina

      Ja, det är förstås tråkigt om något man har hoppats på inte leder vidare. Men det förtar ändå inte det positiva som var innan. Jag levde i samma relation i 20 år innan vi skilde oss. Skilsmässan raderar inte ut allt positivt vi hade tillsammans. Det är fristående. Det har hänt ändå.

      All den bekräftelse jag har fått av att någon ville dela sitt liv med mig och skaffa barn med mig, är inte borta för att vi inte höll ihop hela livet. De positiva tankar han hade om mig då, är inte utbytta mot motsatsen nu.

      Och de män som tog kontakt med mig på dejtingsidorna, gjorde det för att de tyckte att jag verkade vara intressant. Den bekräftelsen finns kvar.

      Även om det inte räckte till en relation, innebär det att de gillade mig inledningsvis. Det betyder något. Dina gamla relationer betyder också något. Du ser dem som misslyckanden, eller som obetydliga. Men de är bevis på att du har haft framgångar också. Fokusera på det.

    • Anette81

      Nu var det 3 killar det inte blev något med.
      Jag levde med dotterns pappa i 10 år och visst hade vi positiva saker tillsammans också.
      Jag antar att jag borde känna att det faktiskt fanns någon som ville vara med mig. Vi fick barn tillsammans och klart att den bekräftelsen inte är borta för att vi inte är tillsammans längre.

      Samma sak med de från dejtingsidorna.
      De valde att träffa mig av någon anledning så.

    • ViraStina

      Och de tre killarna visade ändå någon form av inledande intresse. Eller hur?

      Visst kan man fundera över vad man gör för misstag, om man aldrig får en relation att hålla. Till exempel se om man har fastnat i något mönster. Eller om man ständigt undermedvetet väljer fel sorts män. Eller om man har en kommunikationsstil som inte riktigt funkar i nära relationer. Osv.

      Men att dra slutsatsen att det beror på att man är oattraktiv och värdelös, är totalt kontraproduktivt.

      Du har dessutom haft hållbara relationer. Försök komma på vad som gjorde att det funkade då. Hur mådde du? Hur mådde han? Vad påverkade ert mående på den tiden? På vilket sätt bekräftade ni varandra? Hur lika var ni? Vad var olikt? Är det något som skiljer sig hos dig idag? Är det något som är annorlunda med de män som du har träffat efter den relationen, jämfört med dotterns far?

      Leta ledtrådar till ditt eget bra mående, och till det som kännetecknar en bra relation för dig. Då kan du kanske så småningom se vilka faktorer som det egentligen handlar om. Att det faktiskt inte har med t ex ditt utseende att göra, utan att det är helt andra saker som spelar in.

  46. Anette81

    Mjo men verkade som de bara var ute efter sex.

    För min del har det varit känslorna som har försvunnit.

    Jo jag får väl fundera på vad det var som gjorde att det funkade de andra gångerna.

    • ViraStina

      Det säger mer om din smak, än om ditt utseende. 🙂

      Min kille är betydligt snyggare än jag. Han har ett klassiskt utseende, och anses se väldigt bra ut.

      Men det gör ju inte mig snyggare. Jag ser ut som jag gör, oavsett vilka män som blir intresserade av mig. Min exmake hade ett betydligt mer alldagligt utseende, som jag själv. Och inte var jag fulare på den tiden, när han blev intresserad av mig.

      Återigen: övertolka inte. Särskilt inte negativt. Den kille som du inte tycker är så snygg, och som visar intresse, kanske någon annan tjej tycker är jättefin.

    • Anette81

      Jo jag förstår att någon annan tjej kan tycka att killen jag tycker är mindre snygg är snygg.

      Men jag menar att killarna som skriver till mig nu ser verkligen inte bra ut enligt mig och då kan man ju undra vad det är som gör att de väljer att skriva till mig.
      Och ska bara mindre snygga killar visa intresse att skriva till mig så lär jag aldrig träffa någon.

    • ViraStina

      Det handlar fortfarande inte om ditt utseende.

      Undersökningar på dejtingsidor har visat att män främst skriver till de kvinnor de uppfattar som mest attraktiva. Det finns inga svenska siffror vad jag vet, men man kan väl gissa att det ser ungefär likadant ut i Sverige som i USA vad gäller just den grejen.

      Det är en liten del av kvinnorna som får den allra största andelen mail. Och även mindre snygga killar följer naturligtvis samma mönster. Även om de kanske är medvetna om att deras urval är mindre än den snygge killens urval, skriver de ändå inte till någon som de tycker är ful.

      Men de allra snyggaste männen skriver förmodligen bara till de allra snyggaste kvinnorna. Har du ett modellutseende, behöver du ju inte besvära dig med hela den stora gruppen av medelsvenssons. Då får du så många mail att du kan välja bland toppskiktet, och kanske inte ens behöver kontakta någon själv.

      Det du kan påverka själv här, är att se över dina egna kriterier. Var inte så snabb att döma ut män som oattraktiva. Jag kan hålla med dig om att de flesta inte ser så tilltalande ut på bild, men det beror främst på att män så sällan lägger vikt vid att publicera bra, snygga bilder.

      De tar en selfie i badrummet, snett underifrån i vass belysning, och skrämmer sedan bort större delen av de kvinnor som mycket väl hade kunnat bli intresserade av honom i verkligheten.

    • Anette81

      Hur kan man avgöra det genom att se EN bild på någon där man bara ser ansiktet? Inte ens en helkroppsbild.
      Bilden på mig är mitt ansikte bara. Jag hatar som sagt att vara med på kort. Så tar sällan kort på mig själv så troligen skrämmer jag bort massa killar med mitt kort också.

      Ja tänk om man hade haft ett modellutseende.

      Jag tycker att många av killarna inne på dejtingsidorna har väldigt många bilder på sig själv.

      Är nog lika snabb att döma ut killar som är oattraktiva, som killar drömmer ut oattraktiva tjejer.
      Ser inte någon mening med att skriva, träffa någon som jag inte tycker verkar tilltalade på bilden heller.

    • ViraStina

      Folk med modellutseenden har också ångest, depressioner och dålig självkänsla. Jag ser helt ordinär ut. Och jag mår toppen.

      Du ska inte bli mindre ytlig för andras skull, eller för att bli mer “ädel”. 🙂 Det handlar inte om rättvisa, eller om hur ytliga männen är. Du ska bli det för din egen skull.

      Bland dessa inte fullt så attraktiva profilbilder, finns det nämligen massor med guldkorn, som du sållar bort! Helt i onödan!

    • Anette81

      Ska jag bli mindre ytlig för min egen skull??

      Fast de som skriver bor iofs inte ens i närheten av mig så då behöver jag inte lägga energi på dom ändå.

      Dom som ser bra ut och bor nära mig svarar inte ens när jag skriver till dom.

    • ViraStina

      Ja, för din egen skull. För att du inte ska sålla bort bra folk, bara för att de inte är snygga på bild.

  47. Romantisk-tjej

    Jag vet inte vad ni menar med snygg och mindre snygg. Inte heller vet jag vad som menas med “Klassiskt snygg”, alldaglig o.s.v. Klädstil kan ju vara alldaglig (jeans och t-shirt) men ser man ut på ett särskilt sätt även för övrigt om man är alldaglig?

    Har snygg med perfekta ansiktsdrag att göra (symmetri), få eller inga rynkor eller vad? Eller har det att göra med klädstil, frisyr, skägg eller inte skägg när det gäller killar?

    Jag ställer frågan eftersom jag tror att personer tänker olika kring utseenden. Den kroppstyp jag föredrar är benig, det kan vara snyggt enligt mig. Men jag tror de flesta andra tycker det är snyggare med muskler. Bara för att ta ett exempel.

    På en tjej tycker jag däremot det är snyggare med lite former. Alltså har jag inte något emot att ha lite former själv 🙂 Jag har aldrig hört att någon sagt att jag ser alldaglig ut. Men däremot speciell, egen och/eller snygg stil eller söt är sådant jag har hört.

    Jag har aldrig haft alldagliga foton (passfoton) eller selfies på dejtingsidor. Jag tycker det är intressantare att se en person i något speciellt sammanhang. Och det är sådant jag själv gick efter på en dejtingsida samt deras uttryckssätt och innehåll i presentationen.

    En som gillar 20-åringar kommer kanske inte tycka att jag ser snygg ut. Men en som gillar 30-45-åringar kanske gör det.

    • Anette81

      Det är ju individuellt vad man tycker är snyggt och inte.
      För mig är en snygg kille en kille som är mån om sin kropp och sitt yttre.
      Gillar killar som typ Danny Saucedo, Chad michael murray, David Beckham.
      Gillar killar som har lite vältränade kroppar.

      Vet inte heller riktigt vad som menas med
      ”Klassiskt snygg”

      Jag har också former. Ganska smal upptill med någorlunda stora bröst, ganska smal midja men breda höfter.

    • ViraStina

      Jag har varit på vift ett par dagar – därav dröjsmålet! 🙂

      Med “klassiskt snygg” menar jag sådana personer (oavsett kön) som helt enkelt beskrivs som snygga av de flesta, även genom olika tidsepoker. När man skalar bort trendigheten.

      Naturligtvis är det inget strikt begrepp. Det finns ju inte ens en supermodell som alla tycker är snygg. Men säg Ingrid Bergman. Hon var populär på 40-talet, men hennes utseende skulle ha funkat lika bra idag, med dagens mode. De allra flesta skulle ha tyckt att hon var vacker, om hon poppade upp som en ny stjärna idag.

      Men jo, det handlar mycket om symmetri. När forskare har kollat på vilka typer av utseenden som anses som vackra, har den gemensamma nämnaren varit bland annat att de har symmetriska ansikten. Och vad gäller kroppsform, finns det också vissa proportioner för kvinnor respektive män, som båda könen tycks anse vara vackrast.

      Man kan ju förstås också inse att en person är vacker i majoritetens ögon, men ändå ha en helt annan smak själv.

      Däremot tycker jag att sambandet mellan ansiktsdrag och attraktion är oerhört överskattat. Som jag har skrivit förr, kan jag knappt tycka att ens den snyggaste kändis är attraktiv. Han är ju bara en bild. Jag måste verkligen känna en person innan jag kan börja se honom som attraktiv för mig själv.

      Jag kände ju min kille som en kompis i yttre bekantskapskretsen tidigare. Visst ansåg jag redan då – som de flesta andra – att han såg bra ut. Han hängde ihop med en jättesnygg kvinna då. Jag minns att när jag lärde känna dem, tänkte jag att det var rätt logiskt att de två hörde ihop. De snygga finner varandra, typ!

      Men jag var inte ett dugg attraherad av honom på den tiden. Vi hade inte den sortens relation, helt enkelt. Ett utseende är absolut inte tillräckligt. Jag behöver mycket mer än så för att känna mig det minsta attraherad av någon.

      Och snyggast vinner absolut inte alltid. Attityd, utstrålning, kroppsspråk osv spelar minst lika stor roll för väldigt många. Därför är jag rätt övertygad om att inte Anettes utseende är något problem.

      Men jag tror dock att ens utseende kan vara ett problem om man ständigt söker i fel grupp. Jag, med mitt utseende och min stil, går ju absolut inte hem hos till exempel trendiga, medvetna storstadskillar som har koll på vilken krog som gäller just den här månaden om man vill frottera sig med rätt folk…

      Det beror inte på att jag är ful. Det beror på att jag via mitt utseende signalerar att jag inte har mycket gemensamt med dem.

    • ViraStina

      Anette:
      Jag vet inte vem den där Murray är, men både Danny Saucedo och David Beckham brukar ju anses vara just klassiskt snygga. De hade båda kunnat stå modell för antika grekiska statyer, typ. Regelbundna drag, höga kindknotor, “rätt” proportioner…

    • Anette81

      Välkommen tillbaka!

      Klart att attityd, utstrålning, kroppsspråk osv spelar minst lika stor roll. Men utseendet är det man ser först när man ser någon. Då kan jag känna om han är attraktiv eller inte.

      Jag vet inte ens om jag tillhör en grupp??

      Har ingen speciell stil eller utseende så jag passar nog inte in någonstans.

    • ViraStina

      Anette:
      Tack för det, jag har varit hos kärleken ett par dagar, och han hör till den där gruppen ute på landsbygden som fortfarande saknar fast webbuppkoppling… 🙂 Men det är på gång! Nu grävs det för fiber även i hans by!

      Jag tänker lite tvärtom med utseendet. Visst kan jag se rätt fort om någon är snygg eller inte. Men det är inget som avgör ifall jag blir attraherad av honom eller inte. Jag kan snarare vara lite fördomsfull åt andra hållet.

      “Nope. För snygg. Säkert ytlig och kräsen. Inget för mig.”

      Jo, jag vet att det är lika orättvist att döma ut någon på grund av ett alltför bra utseende, som för ett mindre bra. Men här går jag mycket på stilen. När jag snabbt dömer ut en kille som “för snygg”, handlar det oftast om att han egentligen är för modemedveten, för trendig och för “inne”.

      Jag ser helt enkelt att han inte är min stil. Jag gillar jordnära, enkla killar som lägger tiden på annat än att se bra ut. Och någon som är väldigt stylad (som Danny!) ger mig signalen att han värderar stil och utseende långt mer än vad jag tilltalas av. Och mer än vad jag kan leva upp till. För då söker han med största sannolikhet en kvinna som är minst lika utseendemedveten.

      Det är alltså inte i första hand de medfödda dragen som gör att jag ser att någon inte passar mig. Det är hur han själv väljer att framstå.

      Och även du har ju en stil, även om du inte vet vilken. Men du ger signaler till din omgivning, via hela din uppenbarelse om vem du är och vad du söker. Från topp till tå, från frisyr till skor. Signalerar du att utseende och trender är viktigt för dig? Eller är det mer jordnära och hel och ren? Din klädstil kan visa om du är advokat, konstnär eller bibliotekarie. Och därför kommer din stil påverka vilka män som söker sig till dig.

      Har du en utpräglad bohemstil, kommer inte så många advokatkillar att söka sig till dig, för att spetsa till det lite. Och ser du ut som en börsmäklare, är det inte så sannolikt att killen som kör varubussen kommer att stöta på dig.

      Klassamhället är inte så strikt idag som förr när det gäller relationer, men livsstilen är minst lika avgörande istället. Och kläderna är en tydlig markör på det området.

    • Anette81

      Kan vara skönt att slippa vara uppkopplad hela tiden med.

      Jag går ju självklart inte bara på utseende men det är ju det jag ser först och det som gör att jag får ett intresse.
      Sen när man väl träffar personen och lär känna dom så spelar ju andra saker också in såklart.

      Jo jag gillar också enkla killar men vill för det att han gärna tar hand om sitt utseende. Han kan väl inte hjälpa om han ser bra ut fast han inte gör något? menar jag. Vissa killar är t om snyggare när dom är nyvakna på morgonen utan att dom har gjort något med utseendet.

      Haha stil vet jag inte om man kan kalla det….
      Det är möjligt att jag ger signaler till min omgivning, men då är det nog att jag inte bryr mig om hur jag ser ut med kläder och så.
      Tar på det jag tycker är bekvämt och det är svarta kläder jag trivs i så jag uppfattas nog som en tråkig, ensam, sorgsen person tror jag.

    • ViraStina

      Anette:
      Men i så fall måste du fundera över om det är de signalerna du vill ge. Ensam och sorgsen.

      Ibland vill man kanske det. Jag vill inte alltid se sprallig och munter ut. Ofta är jag det, och jag har därför ofta färg i mina kläder. Men dagar när jag är lite lägre, väljer jag dovare färger. Då gör jag mig mer osynlig.

      Men det är ju inte enbart färgvalet. Det är lika mycket med stilen i stort. Signalerar du att du lägger omsorg på ditt utseende? Visar du genom dina kläder att du tar hand om dig själv? Det gör jag, även om jag inte är det minsta trendig. Jag känner mig slafsig annars. Och livet är för kort för att gå runt och känna sig slafsig.

      Och jag menar inte att du måste tillhöra en grupp. Jag menar att om du söker dig till killar som har en viss stil, som ser ut på ett visst sätt – då kommer det inte funka så bra om du själv ser ut som något helt annat.

      Vill du t ex ha en gymmad, modemedveten kille, måste du själv signalera att du passar in i den livsstilen. Den killen kommer förmodligen inte vilja ha en otränad tjej som struntar i sitt utseende och enbart äger mjukisbyxor. Dras du till äventyrliga friluftskillar som fjällvandrar och paddlar havskajak, bör du kanske kunna trivas utan smink och högklackat. Bara som exempel nu då.

      Och det är därför jag tidigare har hävdat att jag är noll intresserad av killar som flashar med skrytiga bilar och dyra restaurangbesök. Jag passar inte in i den världen. Jag skulle känna mig som en bluff om jag försökte klä mig och föra mig på ett sätt som hör hemma på Stureplan. Helt otänkbart för mig, som är lantis i själ och hjärta.

      Så – någon sorts stil har du ju! Något mer än ensam och sorgsen! Och oavsett hur enkel stil man har, kan man alltid variera den, och alltid göra den välskött och snygg.

    • Romantisk-tjej

      Fast så knivskarp är ändå inte gränserna. Jag har ju sett en kompis utan körkort, med medelmåttig lön som bor i en sunkig etta bli ihop med en finanskvinna. Därför att hon blev intresserad av honom som person.

      Men det är ju inte alltid man stöter på dessa saker om man omger sig med “vanliga svenssons”. Själv har jag sett många sådana här undantag. Men min pojkvän har däremot aldrig sett det. Vilket betyder att han var gift och umgicks mest med sin familj och samma människor. Medan jag var ute på jakt efter roliga människor, ungefär.

      Har man varit singel i evighet blir det lätt att man kan ta tillfällena och upptäcka nya bekantskaper. Det är inte lätt, jag har varit mycket ensam också. Men det är ändå lättare om man inte redan har ett fast umgänge med vänner OCH dessutom inte befinner sig i samma miljöer hela tiden – att finna dessa undantag.

    • Anette81

      Nej det är det inte men jag gillar inte att ha färg på mina kläder. Jag använder svarta kläder, möjligtvis att jag har ett vitt eller grått linne under tröjan.
      Annars alltid svarta kläder. Gillar inga andra färger på kläder. Jag passar inte i färg.

      Beror på hur du menar på vilket sätt jag lägger omsorg på mitt utseende.
      Jag är alltid ren, fräsch.
      Mina kläder är ju hela och rena.
      Jag känner mig inte slafsig.

      Jag tränar inte på gym men tycker om att röra på mig så att jag vill ha en gymmad kille ser jag inte som konstigt då.

    • ViraStina

      Ja, visst finns det undantag.

      Jag, som själv har sex års universitetsstudier, trodde länge att jag automatiskt passar bäst med likasinnade män. Jag har sökt mig till plugghästar hela livet. Nördiga, verbala ingenjörstyper.

      Men nu är jag tillsammans med en tystlåten kille som med nöd och näppe tog sig igenom en tvåårig praktisk gymnasieutbildning. Hans talanger ligger inte inom teoretisk bildning.

      Däremot delar vi mycket annat. På många sätt är vi två mer lika varandra, än vad jag och exmaken var. Då handlar det mer om personlighet.

      Men jag tror man lurar sig själv om man letar matchning i grupper som har helt andra värderingar och en helt annan livsstil. Har man vissa ideal – t ex vad gäller utseendet, boendet, ekonomin och livsstilen i stort – är det effektivast om man själv lever upp till dem.

      Och i Anettes fall har hon sagt att hon inte tycker att några attraktiva killar tar kontakt med henne. Samtidigt som hon säger att hon struntar i sitt utseende, att hon kanske uppfattas som tråkig osv. Det blir bakvänt. Visst finns det somliga som är snygga och ändå ser bortom andras stil och utseende. Men man skapar onekligen en uppförsbacke.

      Om vi överdriver det en smula, tror jag nämligen det är svårt att hitta en modellsnygg, vältränad, utseendefixerad partner, ifall man själv struntar totalt i utseendet och gärna lever på Gorby’s framför tv:n. Eller om man som jag är uppväxt på landet, och trivs bättre i en traktor än i en cab – då är det inte särskilt många av de där champagnevaskande stureplanskillarna som kommer att tycka att jag är ett fynd.

      I ärlighetens namn kommer inte jag att betrakta särskilt många av dem som fynd heller..!

    • ViraStina

      Anette:

      Jag menar om du själv lägger samma omsorg på ditt utseende, som du förväntar dig av männen. Om du själv håller dig ungefär lika vältränad som du vill att killarna ska vara.
      Om du själv har den livsstil (intressen, värderingar, ekonomi, sinnelag och/eller tusen andra saker) som du vill att mannen i ditt liv har.

      Man behöver naturligtvis inte ha exakt samma intressen eller humör eller inkomst. Men ryms det inom samma sfär, eller spretar det åt totalt olika håll? Är din tillvaro förenlig med den tillvaro som i dina ögon intressanta killar har?

      Kommer den kille som du tycker är intressant, anse att DIN tillvaro är förenlig med hans? Kommer han tycka att din livsstil är något som han vill anpassa sig efter?

      Ungefär så. 🙂

    • Romantisk-tjej

      Fast jag tror inte man bryr sig särskilt mycket om sådana detaljer om man är kär. Har själv sett en gymmade tjejer vara med normalaktiva killar. Så då borde det väl funka åt andra hållet också?
      Om Anette rör på sig så kan hon väl säkert hitta en kille som går på gym, även om hon inte gymmar själv.

      Jag tror mer på att personligheterna är kompatibla. Så är det min killkompis som är med en tjej som är mycket äldre och lever ett helt annat liv än honom. Ändå är de som ler och långhalm. De går hela tiden från klarhet till klarhet.

      De hjälper varandra i kriser, när hennes familj var i kris var han där och stöttade henne på ett sätt som hennes ex-make aldrig kommit i närheten av.

      De har dessutom alltid roligt ihop och har en aktiv fritid. Hon hoppar på saker han gör med stor entusiasm. Och han som alltid sagt att han inte står ut med barn pratar gärna med hennes yviga tjejer… Jag är faktiskt förvånad hur bra det går.

      Tidigare har han misslyckats med alla dejter (han har haft ett stort antal dejter som inte velat gå vidare eller stannat vid kompis) men ändå skulle han aldrig säga att alla tjejer är si eller så. För honom är alla olika.

      Han och jag är bästa vänner och han pratar väldigt mycket, så jag vet ganska väl hur de har det. I början tyckte jag de var MYCKET omaka, ett väldigt udda par. Jag trodde mest det var tal om en passion (för det handlade bara om det i början, inte gemensamma intressen…) som sedan skulle svalna. Men det visade sig att deras respektive personligheter passade väldigt bra ihop även i längden.

    • ViraStina

      Jag tror att det mesta som faller inom normalspannet blir kompatibelt. Då kan det bli en sorts charm i de olikheter som finns. Men när det går lite mer åt ytterligheterna, kommer det bli allt mindre sannolikt att man uppskattar den andre.

      Det vill säga – en tjej som lägger hela sin själ i fitness, vill sällan ha en överviktig kille som struntar i sin fysik. En snygg, utseendemedveten kille vill ofta ha motsvarande tjejer. En etisk vegetarian skriver kanske inte i första hand till någon som poserar med en fälld älg på sin profilbild. Många högutbildade drar sig för att kontakta någon som skriver illa.

      För mig är inte träning något intresse, men jag är mån om att vara hälsosam och att hålla mig i bra skick. Och jag dras därför inte till män med 30 kilos övervikt som helst sitter framför TV:n. Jag är ingen modeslav, men jag faller heller inte för killar som går runt i urtvättade solkiga t-shirts och mjukisbyxor som visar halva rumpan.

      Om en profilbild visar att en kille verkar se ut på det viset, skriver jag helt enkelt inte till den personen. Det signalerar till mig att han är alltför obrydd för mig. Jag inser redan av hans bild, att det kommer att finnas för lite gemensamt, och för många irritationsmoment. Och naturligtvis värderar även många män vilken stil kvinnan har, och vilka signaler hon skickar med sitt utseende.

      Stilen och signalerna är viktigare för många än själva ansiktsdragen. För det visar i högre grad vilken sorts person man är.

    • Anette81

      Killen som jag träffade sist var väldigt lik mig och det var troligen därför jag föll för honom också.

      De 3 killarna förra året är de enda
      attraktiva killar som har tagit kontakt med mig.

      Struntar ju inte i mitt utseende som i att jag är smutsig, att jag inte fixar mina ögonbrynen, att jag inte tar hand om min hud osv. För på så vis tar jag ju hand om mitt utseende.

      En kille kan vara snygg enligt mig utan att han ser ut som en modell. Vältränad är ju också en definitionsfråga, alla tycker ju olika om hur man tycker att en kille ser ut när han är vältränad. Jag vill inte ha en utseendefixerad kille. Vill bara att han ska ta hand om sin kropp och sitt ansikte. Man behöver inte vara utseendefixerad för att göra det.

      Jag tycker att av de killarna jag träffade förra året så var den sista killen mest lik mig.

      Jag har ju ingen aning om killen kommer tycka att min tillvaro är något han vill anpassa sig efter.

    • Anette81

      ROMANTISK-TJEJ

      Jag är inte vältränad på något sätt men samtidigt är jag ju inte överviktig.
      Jag gillar ju att röra på mig även om jag inte gör det för att bli vältränad utan för att jag tycker om att gå och cykla.

      Jag tror också mycket att det är personligheterna som ska vara
      kompatibla.

    • ViraStina

      Anette:

      Egentligen gillar jag inte riktigt frågan, men vad var det som gjorde att övriga killar INTE var attraktiva? Var det enbart utseendet?

      (För som sagt – jag kan träffa män som ser bra ut, men som jag ändå inte känner någon attraktion för, och tvärtom)

    • Anette81

      För mig är inte heller träning något intresse, men jag är ändå mån om att vara hälsosam och att hålla mig i bra skick precis som du skriver.
      Jag dras inte heller till överviktiga män som bara vill sitta framför TV:n.

      “Är inte heller någon modeslav, men jag faller heller inte för killar som går runt i urtvättade solkiga t-shirts och mjukisbyxor som visar halva rumpan”

      Det gör inte jag heller.

      Nej jag skulle inte heller skriva till någon som såg ut på det sättet.

    • ViraStina

      Anette:
      Du skrev att de tre killarna var de enda attraktiva som tagit kontakt med dig.

      Då låter det som att det har varit fler som har kontaktat dig, men att de inte var attraktiva.

    • Anette81

      Ja det har varit några som har skrivit till mig som jag inte fann attraktiva.
      Några var överviktiga, några var typ 50+, några var inte snygga helt enkelt.

      Och Inget av det är något jag söker hos en kille.

    • ViraStina

      Ok, ålder och utseende i första hand? Men träffade du dem? Gav du dem en chans IRL? Eller gick du enbart efter deras foton?

      Inte för att ge dig pekpinnar. Jag har nyss skrivit att jag själv valde bort de killar som signalerade en stil som jag överhuvudtaget inte kan tänka mig.

      Men bara foton och text säger ju inte alltid så mycket. Jag skulle garanterat ha dissat min stackars karl på de premisserna, eftersom han skriver bedrövligt. Men i verkligheten märker man ju hur han är som person. Och då blir det plötsligt en helt annan sak. Då blir de där stavfelen betydelselösa.

      Och du har sagt att du inte tycker att du själv blir bra på bild. Då är det ju onödigt att döma andra efter deras bilder..?

    • Anette81

      Dom bodde inte ens i närheten av mig. Någon bodde i Göteborg, någon i Norrland och någon neråt landet.
      Så det var ju inte ens intressant eftersom det är avstånd.

      Nej jag vet att en bild och text inte säger så mycket.

      Men det är ju för att jag inte gillar hur jag ser ut som jag säger att jag inte tycker att jag blir bra på bild.

    • ViraStina

      Avstånd är ju en sak, men i så fall var det ju inte utseendet som var avgörande?

      Men så här då:
      Du gillar inte ditt utseende, du tror att du uppfattas som ful, tråkig och oattraktiv… Den inställningen är rätt kass.

      Vänd på det. En kille som är övertygad om att han är ful, tråkig och oattraktiv – tror du att särskilt många snygga tjejer dras till honom?

    • Anette81

      Jo det också, hade de bott närmre hade jag inte valt dom pga utseendet.

      Jag har aldrig träffat på eller skrivit med en kille som tycker att han är ful.
      Men om han skulle tycka det så nej jag tror inte att särskilt många snygga tjejer dras till honom

    • ViraStina

      Du har alltså ganska höga krav på utseendet hos män?

      Du säger att inga attraktiva killar hör av sig till dig. Vilket inte stämmer riktigt – tre stycken har ju uppenbarligen gjort det enligt dig själv – men det är ändå är din känsla.

      Och då landar jag återigen i min ursprungsfråga: Vad gör du själv med DITT utseende, din framtoning, för att du ska tilltala män som du anser är attraktiva? För de har ju antagligen lika höga krav på tjejens utseende i sin tur.

      Jag kan naturligtvis inte veta om du är supersnygg, eller redan alltid visar upp dig från din bästa sida. Jag utgår enbart från det du har skrivit här: att du är hel, ren och håller dig i form, men att du tror att du kanske uppfattas som tråkig, ensam och sorglig.

      Och då låter det som att du, via ditt utseende, signalerar till dessa killar att du inte är något för dem. Jag skulle ju inte skriva till en kille som t ex via sin profilbild signalerar att han är tråkig och sorglig..?

      Jag är jättepetig på den här punkten. Jag kan inte ens minnas att jag någonsin skrev till någon som inte såg glad ut på sin profilbild! Många män ser nästan vresiga ut på sina foton. Och jag ryggar tillbaka av det. De får vara hur snygga de vill. Ser de arga, slutna eller svårmodiga ut, klickar jag vidare.

      Och naturligtvis gäller samma sak i verkligheten. Inte bara på profilbilder. De flesta dras till människor med ett öppet, vänligt uttryck. Det är viktigare än själva utseendet i sig. Och där spelar också klädseln in, tillsammans med kroppsspråk och annat.

    • Anette81

      Men det jag tycker är snyggt med en kille behöver ju inte en annan tycka.

      En har kontaktat mig, de andra två skrev jag till.

      Jag är mig själv bara. Klär mig i det som jag trivs och känner mig bekväm i.

      För att jag känner mig tråkig,ensam och sorglig inombords.

      På min profilbild har jag ett leende och ser väl ganska normalglad ut.

    • ViraStina

      “Men det jag tycker är snyggt med en kille behöver ju inte en annan tycka.”

      Både ja och nej.

      Givetvis har alla sin personliga smak. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att det finns både män och kvinnor som anses som snygga av de allra flesta.

      För att ta dina tidigare kändisexempel: Antagligen tycker sisådär 75% av världens kvinnor att David Beckham är snygg. Och det finns garanterat ett stort antal män som önskar att de såg ut som han.

      Och han väljer ju heller inte någon alldaglig, småtråkig kvinna. Han väljer en supersnygg och färgstark kvinna. Det brukar bli så när man har oändliga valmöjligheter.

    • Romantisk-tjej

      Fast med ditt resonemang skulle Beckham inte valt Victoria i Spice Girls. Hon är väl inte är de färgstarkaste tjejerna, hon har typ aldrig visat ett leende på bild, för att ta ett exempel 🙂 Hon ser ganska medioker ut, faktiskt.

    • ViraStina

      Hon framstår inte som särskilt sprallig, men hon har väldigt vackra drag. Hon körde ju den glamourösa stilen i Spice Girls och ser liksom inte ut som en vanlig, glåmig tvåbarnsmamma som knegar som undersköterska och försöker bli av med tio kilos övervikt…

  48. Romantisk-tjej

    Jag tycker oftast tjejer är snyggare än killar de har oftare mjukare och slätare hy, tjockare hår och de tar de ofta hand om sig mycket bättre, vårdar sitt utseende. Men det betyder ju inte att jag blir attraherade av dem. För mig är attraktion mycket mer komplicerat än att det handlar om utseendet.

    Den aspekten med att söka sig till rätt grupp tror jag också ökar chanserna till att hitta någon. Många kollar in en viss stil och tycker det är viktigt i val av partner.

    Men ibland kan det ju faktiskt slumpa sig så att man “hamnar” bredvid en person som är i en annan liga eller hur man ska uttrycka det…Och att man ändå kommer i samspråk och märker att man passar ihop. Men på dejtingsidor utesluter man personer ofta på lösa grunder innan man ger chansen att lära känna dem.

    • Anette81

      Eftersom jag inte tillhör någon grupp eller vet vilken jag tillhör så är det svårt för mig att veta vilka jag ska söka mig till.

    • ViraStina

      Romantisk tjej:

      Och jag anser sällan att den snyggaste mannen i sällskapet är den mest attraktive. 🙂 Det kan finnas en person som jag ser skulle passa utmärkt som modell, men som är helt ointressant i mina ögon.

      Och så kan det finnas en annan person som ser helt vanlig ut, men som jag tycker är sympatisk och charmig.

      Jag tror att detta gäller kvinnor generellt. Inte bara några enstaka av oss. För en lustig iakttagelse som jag har gjort angående de två långa relationerna i mitt liv (exmaken och min nye kille) är att exmaken alltid har haft enklare att få kontakt med kvinnor. Hans utseende är helt normalt, men han är rättfram, flirtig, social och självsäker.

      Min nuvarande kille är istället tystlåten och lite mer avvaktande. Han tycker det är svårt att prata självsäkert med kvinnor. Så trots att tjejer söker hans uppmärksamhet i en helt annan omfattning än vad de gör med min exmake, har han ändå inte riktigt kunnat dra nytta av det!

      Jag tror inte att det här är något unikt, utan tvärtom ganska typiskt. Det är ofta enklare för en utåtriktad, självsäker kille med ett medelutseende, än för en kille som har ett utseende som gör att tjejerna vänder sig om, men som ändå inte har den där självsäkerheten att fånga tillfället att driva en relation framåt.

      Ingen raketforskning gissar jag, men ibland blir det så uppenbart.

    • Romantisk-tjej

      Jag håller med dig där. Jag tillhör heller inte någon grupp. Har levt “klubbliv” i storstäder själv men tyckte inte för den skull att jag passade in med andra som levde så. Är mycket intresserad av naturen och föredrar att vara ute i skogen. Så då är jag ju ingen storstadsmänniska heller.

      Svårt att placera mig. Jag har alltid känt mig som “lite av allt”. Kanske därför jag sällan passar in i någon grupp i någon längre tid? För jag har verkligen testat att umgås i olika sammanhang med olika typer av människor. Men inte hittat min plats.

  49. Romantisk-tjej

    Jag tycker inte att Anette har höga krav för att hon inte vill kontakta en på 50+ samt en överviktig man. Hon själv är mycket yngre och normalbyggd, då borde hon få en man som är det också. Inte heller är det konstigt att hon inte vill fortsätta kontakten med någon i en annan stad i Sverige, långt ifrån där hon själv bor.

    Du berättar själv att du hade som krav att killen ska se glad ut. Jag själv har inte dessa krav, någon kanske bara känner att han bli snyggare på foto om han inte ler? Det kan vara så enkelt.

    Min pojkvän log inte på fotot han hade i sin profil den korta tid han var på en dejtingsajt. (han visade fotona han hade haft uppe där). Men han såg verkligen inte sur eller vresig ut heller. Han är inte en “tuff kille-typ”, så ett neutralt ansikte såg normalt ut på honom. Och han ju ändå många svar, och dejtade två stycken under denna korta tid.

    Men jag kan hålla med dig om att många såg arga och sura ut. Och jag ville ju ha en mjuk kille så jag skrämdes bort av alla killar med hård uppsyn.

    Jag har själv inte fått kontakt med killar på dejtingsidor och anser att jag har gjort det mesta för att det ska ske. Tycker inte man ska slå knut på sig själv eller nöja sig med killar man inte är intresserad av.

    Jag gick långt utanför mina krav och sökte på 40 mils radie, men mycket få var intresserade av vidare kontakt, telefonsamtal eller träffar. De ville bara skriva ett tag.

    • ViraStina

      Men jag har ju heller inte sagt att Anette ska dejta överviktiga, eller femtioplussare från andra sidan landet, om hon inte vill det. Det jag säger, är att hon kanske sållar för hårt. Om hon bara tittar på en profilbild, och bestämmer att “nej, han är inte attraktiv”.

      Bilder säger så lite om själva utseendet. Och jag vet detta, just eftersom jag låste mig så hårt vid om killarna såg otrevliga ut. Jag ville inte ta kontakt med dem. De stötte bort mig redan med sin avvisande profilbild.

      Samtidigt har jag ju sett killkompisars profiler, och märkt att flera av dem också ser klart griniga ut. Som de inte alls är egentligen. I verkligheten vet jag ju att de är trevliga. Men det framgår inte, för de har nöjt sig med en usel profilbild. Det är klart att man kan säga att de tjejer som inte gjorde sig besväret att se förbi profilbilden, får skylla sig själva. Deras förlust, typ. Men återigen – det är att skapa sig en helt meningslös uppförsbacke.

      Bilderna och framtoningen spelar verkligen roll. För båda könen. Det är ju svårt nog ändå. Jag ser inte vitsen med att göra det ännu svårare helt i onödan. Och varenda kriterium man sätter upp, begränsar dessutom ens utbud ytterligare. Ålder, geografisk radie, utseende…. Eller som i Christians nya inlägg nu – alkoholvanor.

      Därför föreslår jag Anette att tänka på två saker:
      Dels att försöka att se förbi killarnas profilbild. Det kan vara någon som hon mycket väl skulle gilla, om hon mötte honom IRL.

      Dels att lägga ner jobb på sin egen framtoning. För män går minst lika mycket på utseendet som kvinnor på dejtingsidor. Kanske inte på vem som har störst chans att bli Fröken Sverige, men definitivt på vem som ser ut att vara sur och tvär, eller vem som ser ut att vara glad och trevlig. Och om man själv tror att man ser tråkig ut, kan det ju vara idé att försöka ändra på den saken…?

      Kanske har Anette höga krav på männens utseende. Det är ju omöjligt att säga utifrån denna diskussion, men ponera att hon bara accepterar män som mer eller mindre kan välja bland tjejerna. Hon har t ex sagt att hon tycker att alla killar är så utseendefixerade, och att man måste vara snygg.

      Det får mig att fundera på om hon främst söker sig till killar som har möjlighet att vara väldigt kräsna vad gäller utseendet. För själv har jag aldrig märkt att man måste vara särskilt snygg. Min modellkarriär har fortfarande inte tagit fart. 🙂 Och ändå saknas inte män som visar intresse. Inte de stylade, snygga, vältränade, hippa, rika och trendiga männen, naturligtvis. För de söker sig helst till likasinnade kvinnor. Men helt vanliga män.

      (Okej, min karl hade tur i det genetiska lotteriet, men han är varken stylad, hipp, rik eller trendig. Såvida inte den oborstade lantisstilen med keps och reflexjacka är trendig just nu)

    • ViraStina

      Förtydligande:
      På dejtingsidor verkar det som om man som tjej måste vara både ung och snygg om man ska synas i konkurrensen. I verkligheten tycker jag inte att det är så. I verkligheten duger normal alldeles utmärkt.

    • Anette81

      Jo det vet jag att det finns många killar och tjejer som anses snygga av de flesta.

      Ja det är inte många som har såna oändliga valmöjligheter. Att de kan välja vem som helst i princip.

      Men det är ju inte bara jag som tänker så när man ser profilbilden.
      Många tjejer och killar sållar nog bort personer mycket pga att de inte tycker att personen på profilbilden är snygg eller ser bra ut.

      Fast när jag tänker efter så tyckte jag ju att dessa 3 killar jag träffade såg bra ut redan på profilbilden de hade, men såg ännu bättre ut i verkligheten.

      Så du har nog rätt i att jag kanske låser mig för mycket vid profilbilden dom har.
      Fast det kan ju faktiskt bli tvärtom också. Att de ser värre ut verkligheten än på kortet. Men jag ska försöka att göra som du föreslår och se lite förbi killarnas profilbild.

      Bilderna på mig är alltid när jag ler eller ser glad ut. Har aldrig lagt ut en bild på mig när jag ser sur eller tvär ut.

      Jag tycker att jag söker mig till vanliga killar som enligt mig ser bra ut.
      Jag kan ju inte säga om vad andra tycker t ex om dessa 3 killar jag träffade.
      För mig var dom snygga iallafall.

      Håller med dig om det där med att på dejtingsidor så ska tjejen vara både ung och snygg om man ska synas i konkurrensen.

    • Romantisk-tjej

      Virastina:

      Nu är du säkert snyggare än vad du påstår jag vet att många tjejer undervärderar sitt utseende.
      Så det kan ju faktiskt vara en av anledningarna till att du har hittat män som också ser bra ut.

      Killar bryr sig inte lika mycket om ifall de anses snygga av andra. Så länge de är nöjda själva så brukar det räcka. Och då är en sämre profilbild helt okej i deras ögon, eftersom de oftast inte är särskilt självkritiska. Tjejer däremot ser ofta små fel och tar fler bilder i olika vinklar, rättar till och fixar med sina bilder innan de väljer den bästa.

      Jag har inte märkt att det är lätt att få en dejt när jag kom upp i ålder. För sju-åtta år sedan hade jag visserligen redan det svårt på dejtingmarknaden, men jag lyckades i alla fall få flera att träffas. Och det hade säkert att göra med att jag fortfarande var något på 30. Inte att jag hade snyggare bilder.

      Vid 40 är det så mycket svårare. Många ställer in vilka åldrar som ska visas på sidan och då är det vanligare att ha intervaller upp till 39.

      För många anser att 40 är gammalt, många har en uppfattning hur en tjej lever och ser ut i den åldern. Och man har inte en chans att visa att det inte stämmer, för de ville inte träffas och avgöra själva. Då hjälper det inte om man har fina bilder, eller inte har en enda rynka, för man är redan bortvald på grund av den höga siffran.

      Det är den största nackdelen med dejtingsidor. Man har inte en chans att visa vem man är.
      De som träffat mig irl gissar ofta att jag är 10 år yngre. Jag har också flera vänner som är betydligt yngre. Men även äldre, eftersom åldern bara är en siffra för mig. Jag går inte efter det när jag träffar folk, utan om jag trivs med dem och känner mig på ungefär samma nivå.

      Jag har däremot märkt att ungdomliga killar i min ålder (45+ eller högre) alltid har lätt att hitta betydligt yngre tjejer. Men vi ungdomliga tjejer får hålla till godo med äldre eller jämnåriga . Och då pratar jag om seriösa relationer. Det finns många yngre män som vill ha tillfälliga relationer eller bara sex-träffar. Men det var jag aldrig ute efter.

    • Romantisk-tjej

      Jag jämför inte utseende med modeller, utan personlighet och skönhet kan vara mycket mer än modellansikten. Och jag har en feminin utstrålning som jag vet att många män har fallit för. Men det har ju inte att göra med att jag ser ut som en modell.

      Om jag ser en bild på en dejtingsida så blir den bilden alltid en annan när jag ser personen. Därför kan man aldrig lita på en bild.

      Jag har för mig att du Virastina hade en utzoomad (?) bild på dejtingsidan (tror du skrev något sådant för längesedan) för att du inte bara ville att killar skulle gå på ditt utseende (rätta mig om jag har fel) och det är lite så som jag också tänkt i perioder när jag var på dejtingsidor.

      Jag känner mig inte bekväm att lägga ut ansiktsbilder.
      Istället hade jag flera personliga bilder på mig som visade vem jag var. Fantasifulla och vackra. Foton där man kunde se min klädstil och min personlighet i olika situationer och på olika platser där jag vistas. Då klagade killar på att jag hade så få närbilder! De ville att jag skulle ladda upp flera på mig i helfigur och nära.

      Och det fick mig att känna mig obehagligt till mods. Det kändes som man var någon sorts beställningsvara som skulle ha de rätta måtten och den rätta texturen i ansiktet, typ…Och då kände jag att jag helst ville skippa bilderna helt. För dessa personer var väldigt ointresserad vem jag var. De sökte bara något att titta på. De var inte intresserad av att lära känna mig, träffa mig. Utan bara flukta på bilder.

      När jag hade ett snyggt foto i närbild ökade besök och mail betydligt. Men på bekostnad av seriositet. Då var det mest “tjena snygging” Få läste pres:en…

    • ViraStina

      Romantisk tjej:
      Nja, alltså, jag är verkligen inte snygg i den där klassiska bemärkelsen (som vi inte riktigt har samma syn på). 🙂

      På högstadiet blev jag mobbad för att jag var så “ful”. Men det var jag ju inte heller. Det var bara mobbinggängen som hittade på något att klanka ner på, i vanlig ordning. Då låg utseendet nära till hands. Och det har jag ju också sagt till Anette: vad vänner och ovänner sa i tonåren, måste man försöka släppa. Jag gick också runt några år i ungdomen och trodde att jag var så ful att folk stirrade. Helt i onödan.

      Egentligen har jag ett sånt där svensson-utseende, tror jag. Varken ful eller snygg, utan det blir liksom vad jag gör det till. Och min exmake ser också “vanlig” ut. Ingen har någonsin kommenterat hans utseende, vad jag har märkt. Han stämmer dock precis in på det du säger om män: de är inte så kritiska till sitt utseende! Han funderar aldrig över om han är tillräckligt snygg eller inte. Han bara är sig själv och utgår från att han duger. Och han hade hur enkelt som helst att träffa nya kvinnor efter vår separation. Med sitt helt vanliga utseende.

      Min nya kärlek däremot, har gjort att jag gång på gång fått höra viskande, halvt skämtsamma kommentarer från bekantskapskretsen i stil med “men shit vilken snygging, hur har du lyckats lägga beslag på honom?!” när jag har presenterat honom. Och innan vi blev tillsammans, visste jag att det pratades om honom. Hur kan någon som ser så bra ut vara singel, typ.

      Men han är ett undantag. Och han är lite clueless. Han är ingen kvinnokarl, utan blir lite tafatt bland tjejer! Jag drar absolut inte till mig de där killarna som är väldigt snygga, och medvetna om det. De som kan spela på sitt utseende, väljer helt andra kvinnor. Jag har däremot hyggligt enkelt att få kontakt med de “vanliga” killarna IRL. De som är “vanliga” i mina ögon, då.

      Jag hade en lite otydlig och blurrad profilbild, ja. Man kunde se vilken sorts utseende jag har, och att jag ser lite prydligt nördig ut. Men inte mer än så. Övriga bilder låste jag upp till dem jag började maila med. Jag var inte alls bekväm med att synas, jag heller. Det kändes som att det blev fel hur man än gjorde. Vissa verkade bara vilja få tillgång till bilderna för sitt eget höga nöjes skull. Flera kommenterade att jag borde haft mer urringat och liknande fjant. Som om jag låste upp dem för att få synpunkter på min klädstil! Man blev bara trött till sist.

      Du säger att du tycker det har varit svårt att hitta dejter även IRL, men kanske blir det lite trubbel om man ser betydligt yngre ut, tänker jag? Att man liksom hamnar mellan målgrupperna? Män i din egen ålder kanske tror att du är för ung, och att det inte är någon idé? Och de yngre männen kanske backar när de får höra att du är tio år äldre..? Nä, jag vet inte. Jag väntar fortfarande på manualen hur män fungerar.

    • ViraStina

      Anette:
      Nej, det är verkligen inte bara du som går efter profilbilden i sållningen, och just därför kan det ge dig en fördel om du blir lite mer öppen för fler.

      Det kan finnas killar som ser hur trevliga ut som helst på riktigt, men som ser hemska ut på sina profilbilder. Och då är det ju synd om man missar dem…!

      Om jag ska vara lite fördomsfull, tror jag att de killar som verkligen ser bra ut på bilden – det är de där medvetna, snygga killarna. De som kan välja och vraka. Jag gissar att det mest är de som är tillräckligt fåfänga för att lägga ut en riktigt bra bild!

      Jag generaliserar naturligtvis. Det gäller ju inte varenda en. Men jag tror att det kan ligga en del i det.

      Den där undersökningen om tendenserna på dejtingsidor, som jag refererat till tidigare, visade
      att kvinnor är mycket mer kräsna än män när det gäller vem vi tycker är attraktiv på bild. De flesta män fick omdömet “under medel” av de kvinnliga medlemmarna på den amerikanska dejtingsidan. Och jag kan förstå det, faktiskt. Inte för att jag har högre krav än någon annan, utan för att jag har svårt att se det attraktiva i en man utifrån en bild. Det ska till någonting extraordinärt i så fall.

      Männen var generösare i omdömet. Fler kvinnor ansågs som attraktiva på sina bilder. Skillnaden enligt undersökningen var dock att även om kvinnorna ansåg att männen inte var tiopoängare, tog de kontakt med dem ändå! Medan männen i betydligt högre omfattning bara skrev till de allra mest attraktiva kvinnorna. Till eliten, så att säga. Så i bedömningarna var kvinnorna mer kräsna. I kontaktförsöken var männen mer kräsna.

      Jag lägger ingen värdering i detta. Ena könet är inte bättre eller sämre än det andra. Jag tycker att kvinnor och män är ganska lika när det kommer till kritan. Om vi inte hade ungefär samma inställning i grunden, skulle ju inga förhållanden alls uppstå.

      Men jag tänker att den slutsats man kan dra för att gynna sig själv, är att vidga sina vyer. Vi kvinnor skulle kunna tänka lite mer på att många killar kan vara söta/snygga/attraktiva utan att det syns på bild. Och männen skulle kunna tänka på att skriva till fler kvinnor inom “normalspannet” istället för att fokusera på dem där konkurrensen antagligen är hårdast.

    • Romantisk-tjej

      Klassiskt snygg är för mig mer en stil, hur någon såg ut på 50-60-talet. Har sett bilder på min pappa i början av 60-talet i sån där klassiskt lagd frisyr, renrakad och kläder i snyggt snitt, han var som klippt och skuren för att platsa i “Mad men”… Men killar har ju inte den typen av stil idag (förutom några hippa ynglingar på söder för 7-8 år sedan som var inspirerade av samma serie).

      Så jag tycker inte varken tränade eller kraftiga killar är klassiskt snygga, inte heller de som har vanlig klädstil och tomteskägg. Och så ser många ut idag. Jag skulle tippa på att omkring 75% hade skägg på HP förresten.

    • Romantisk-tjej

      Jag klickade in på alla som såg någorlunda normala ut. Och när man gör det blir det ju inte bilden som är avgörande, utan då är det ju en kombo av vad han skriver i presentationen, faktarutan OCH albumet. Då är det hyfsat lätt att se vad det är för person på ett ungefär. Och då kan jag avgöra om jag vill skriva eller ej.

      Många killar går endast på utseendet. Tjejer tänker mer långt fram i tiden; är det här en kille jag kan tänka mig att ha en relation med? Medan killen oftare tänker “den där pinglan vill man ju se mer av”…

    • Romantisk-tjej

      Virastina:

      Ja yngre killar har backat när de får veta min ålder. Min pojkvän har bara varit intresserad av tjejer som är yngre. De två tjejer han har haft (ett kortare förhållande i 20-års åldern och ett mycket långt förhållande (i 25-års åldern) har båda varit yngre. Men eftersom han sökte vänner brydde han inte om min ålder i början.

      Men när han blev intresserad av mig tänkte han att jag var mycket äldre och “skrämdes” lite av det. Å andra sidan tyckte han att jag både såg yngre ut och var roligare, kvinnligare o.s.v än hans ex som är ungefär 10 år yngre än jag… Och sedan har han ju sett att jag är på hans nivå vad gäller aktivitet, trötthet, allmänbildning o.s.v.

      Så åldern är ju bara en siffra i vårt fall. Ingen ser ju att vi är i olika åldrar heller. Så då finns det inga problem. Han vill absolut inte ha fler barn så då är det ju perfekt med en tjej som har sina fertila år bakom sig. Det visade sig vara en väldigt bra kombination.

      Hade han däremot varit på en dejtingsida hade han aldrig sett mig.

      Däremot tror jag inte att jag ser så ung ut så att någon skulle tveka att ta kontakt IRL, tvärtom; de allra flesta killar 40+ 50+ tänker inte att det är fel att ta kontakt med en tjej som de tror är ungefär 10 år yngre.

    • ViraStina

      Jag tänker att klassiskt snygg mer handlar om medfödda drag. Inte om stilen.

      Det vill säga en man som hade ansetts snygg idag, likaväl som år 1900, om han bara anpassade sig efter rådande mode. Vissa preferenser alternerar ju med trenderna, men det tycks finnas vissa grundläggande faktorer som är i princip oberoende av stil och andra yttre attribut. Det där som rör symmetri och proportioner, snarare än frisyrer och skägg.

      Så när jag säger att min karl är klassiskt snygg, menar jag själva utseendet. Ansiktsdragen och kroppsproportionerna. Inte hans klädstil. Den är nog raka motsatsen! 😀

      Men jag tror också att det kan vara lite svårt att bortse ifrån den yttre stilen. Vi är så vana vid att skönhet hänger ihop med modet. Det är ju därför filmskapare inte låter sina karaktärer i historiska filmer vara alltför tidstypiska! Det skulle bli för konstigt för oss om smink, frisyrer osv anpassades till 100% efter 1700-talet eller antiken eller vad det nu gäller.

      Man tar inspiration från den aktuella epoken, men man låter det färgas av nutidens ideal, för att vi ska kunna identifiera oss med rollfigurerna och tycka att de är attraktiva.

      Man kan ju se att Elizabeth Taylors Cleopatra har en ganska tydlig touch av 60-talets mode. Och nog är Achilles, spelad av Brad Pitt, onekligen delvis modernt stylad? Jag tror inte att det beror på bristande historiska kunskaper, utan det är förmodligen ett medvetet knep. Annars skulle vi inte ens riktigt tycka att världens vackraste skådespelare var särskilt snygga….

  50. Anette81

    Många har blivit mobbade för sina utseende fart jag tror inte heller att de har varit fula. Är väl för att det är lättast att klanka ner på någons utseende.
    Få dem att tro att de är fula fast det troligen inte alls är det.

    Ingen aning om jag har ett sånt där svensson-utseende.

    Då låter det ju nästan som om dom tycker att du inte var tillräckligt snygg för honom. Inte så snällt och ge såna kommentarer.

    Jag väntar också på manualen hur män fungerar.

    Så jag ska chansa och träffa killar som ser hemska ut på sina profilbilder och hoppas att de ser bättre ut i verkligheten? Och om dom inte gör det så blir det kanske pinsamt.

    De killar jag har tyckt har varit snygga har inte haft så bra självkänsla.

    Jag tycker nog att det är tvärtom, att Killar är mer kräsna när det gäller vem vi tycker är attraktiv på bild. Det tycker jag märks ganska tydligt.

    Ja jag tror att det är så att även om killarna inte är tiopoängare så tar tjejer mer kontakt med en kille då än tvärtom.

    Jag ska fundera lite på det när/om jag tar kontakt med någon kille på en dejtingsida igen. Just nu är jag inte där och letar även om jag känner att jag inte vill vara ensam längre.
    Blir nog svårt att få killar att skriva till medelmåttiga tjejer också.

    ROMANTISK-TJEJ håller med dig att väldigt hög procent på hp har skägg eller mustasch. Det är inget som jag tycker är attraktivt faktiskt. Ja många killar går verkligen bara på utseendet.
    Och som du skriver så tänker nog tjejer mer framåt än killar.

    • ViraStina

      Anette:
      Haha, jag håller med dig – det var min första reaktion också: “Va? Menar de att jag är för ful för honom, eller vadå?!” 😀

      Men jag tror inte att de menade så. Folk brukar ju inte vara medvetet elaka. Det är ju bara en sån där grej man slänger ur sig. Det var förstås tänkt som beröm åt honom, men inte reflekterade de över att det samtidigt kunde tolkas som lite nedlåtande mot mig.

      Det är faktiskt ett rätt typiskt exempel på en sån där negativ tanke igen, som man lätt kan fastna i. Man kan tolka någons kommentar på sämsta tänkbara sätt. Eller också låter man bli. Jag väljer aktivt att inte göra det. Även om jag får samma impuls som du.

      Men man väljer helt och hållet själv hur man vill se det. Antingen tänker man “Jaha, de tycker alltså att jag är ful!” eller “Kul att de tycker att jag har hittat en snygg kille!”

      Och jag vet ju vilket som är roligast att tänka!

      Ja, lite tycker jag att du kan chansa! Jag säger inte att du ska byta smak, eller börja dejta killar som är helt fel. Det kommer ju inte leda någonvart.

      Men om du enbart accepterar att kontakta dem som känns helt rätt utifrån en profilbild, blir det ett löjligt magert utbud. För mig skulle det kanske vara en av femtio eller så. I en del av landet där det dök upp högst tre, fyra nya killar i veckan som medlemmar. Och när väl den där femtionde dök upp, och jag tänkte “yes, äntligen!” – då skulle han förmodligen inte vara ett dugg mer rätt än de andra när det kom till kritan. Eftersom en bild inte kan avgöra den saken.

      Jag skulle heller aldrig ha kontaktat min kille på en dejtingsida. Han skriver för dåligt. Så nu är jag ju glad att vi lärde känna varandra IRL istället. Jag anser helt enkelt att dejtingsidorna inte gör folk rättvisa. Man tenderar att bara se det som man INTE gillar. “Nej, han är för kort/bor på fel ställe/gillar dansband/har ful frisyr/verkar fånig/ser trist ut” eller något annat som man kanske skulle ha lagt noll vikt vid, om man lärde känna honom på annat sätt.

      Inte behöver det bli pinsamt. Dejting är ju till för att ta reda på om man passar ihop. Att säga nej till en andra dejt med motiveringen att “tyvärr kände jag inte det som behövs för att gå vidare” är kanske inte kul, men det är ju inte pinsamt heller.

    • Anette81

      Klart att man kan tolka den kommentaren på 2 sätt men det var ju typ som att de tyckte att du inte var tillräckligt snygg för honom. Klart att det är roligare och tänka lite mer positivt på kommentaren även om den lät väldigt negativ.

      Jag gillar inte heller dejtingsidor men vet inte annars några ställe där jag skulle kunna träffa killar. Är väldigt blyg av mig så därför har jag använt mig av dejtingsidor.

      Jag har hittat ganska många i närheten där jag bor som jag tycker ser bra ut men får inget svar tillbaka. Och jag tycker att de ser ut som vanliga killar, alltså inga som jag tror kan välja och vraka bland en massa tjejer.

      Sen har jag märkt en sak det här med vilken ålder man ska söka partner i på dejtingsidan. Väldigt många killar som är runt 30-35år har som åldersintervall på tjejer 18-35år. Vet inte riktigt hur dom tänker då???

    • ViraStina

      Men det är just det där som är en negativ tanke: Kommentaren lät väldigt negativ, säger du.

      Nja. Man kan tolka den negativt om man vill. Men man kan precis lika gärna tolka den positivt. Typ “hur ska man bära sig åt för att haffa en sån karl?” Det vill säga, inte alls riktat negativt mot mig.

      Och med största sannolikhet betydde det inte så mycket alls för de som yttrade det där. De hade knappast något dolt budskap. De bara hajade till över hans utseende, och sade någonting som var menat att vara en gnutta lustigt.

      Så är det med de allra flesta händelser, kommentarer, blickar och annat. Det vanliga är att folk inte alls har tänkt något illa. Tror man det, övertolkar man dem oftast negativt. Man brukar nämligen märka när folk faktiskt vill vara elaka. Då brukar det inte råda något tvivel! Man känner det i magen.

      Men överanalyserar man, då går det fort att sätta igång en negativ tankespiral utifrån nästan vilken sorts kommentar som helst. Till och med från rent positiva kommentarer. Typ “Vad snygg du är i håret idag!” “Jaha, brukar jag vara ful annars då?”

      Och så kan man ju inte gå runt och tänka! 🙂

  51. ViraStina

    En fråga till både Anette och Romantisk tjej:

    Ni säger att ni inte vet vem som anses snygg, att ni inte kan säga ifall det är hård konkurrens om en viss kille osv.

    Men är det verkligen så? Jag tycker det låter så ovanligt! 🙂 Själv såg jag ju direkt på profilbilderna om någon var i “min liga” eller inte!

    Och när vi satt några singelväninnorna och diskuterade våra HP-äventyr, gjorde vi oftast ungefär samma bedömningar. Typ:
    -Hörni, kolla, den här Händig_Vädur_71, har nån av er pratat med honom?
    -Nä, aldrig, han är alldeles för snygg.
    -Samma här, han har dykt upp i min lista, men inte är det nån idé att skriva till honom, det syns ju lång väg!

    Resonerar alltså ingen av er på det sättet? Är det bara jag och mina luttrade väninnor..?

    • Anette81

      Jag kan inte avgöra om det är hög konkurrens om en kille eller inte.
      “min liga”? hur menar du då?’

      Jag har aldrig tänkt så när jag har sett en kille på hp. Att han är för snygg. Vill jag skriva så gör jag det, oavsett hur snygg han anses vara. Vet inte riktigt vad som anses för snygg heller

    • ViraStina

      Att man är i samma liga är ju bara ett uttryck för att man är jämbördiga. Att man är ungefär lika attraktiva, alltså.

      Helt krasst skrev jag alltså inte till män som jag genast såg var mycket snyggare än jag. Det iddes jag inte lägga energi på.

      Menar du att du inte kan avgöra utifrån utseendet om en kille antagligen är väldigt populär…? Kan du inte se att någon har ett utseende som förmodligen väldigt många kvinnor gillar?

    • Anette81

      Det kan man kanske men alla tycker ju inte lika.
      Men jag såg inget problem med att skriva till killar som såg bra ut.

    • Romantisk-tjej

      Virastina:
      Hur ser man att man är attraktivt jämbördiga? Det har jag faktiskt inte en aning om! Däremot kan man vara jämbördiga när det gäller ekonomi, status och utbildning, för att ta ett exempel. Men utseende är såpass subjektivt att man inte kan jämföra på det sättet. Och ska man sedan jämföra kille och tjej huruvida dessa tillhör samma liga eller ej blir ju ännu knepigare, eftersom det som anses vara snyggt på en tjej är ju inte snyggt på en kille.

      Och för att komplicera det ytterligare så har ju folk olika smak. Jag skulle inte vända mig om ifall en kille som Beckham gick förbi, för jag ser honom som alldaglig och inget utseende som väcker mitt intresse. Många så kallade snygga killar var ju väldigt tråkiga redan i skolan, minns jag. De sa inget oväntat de var ofta stöpta i samma form och hade sällan spännande personligheter.
      Jag har alltid attraherats av killar som har något eget, något extra. Och de killarna såg sällan ut som “svensson-snyggingarna”. Men de var ju snygga enligt mig!

      Jag har feminin utstrålning men det betyder ju inte att jag faller för en kille med typisk maskulin utstrålning. (för jag antar att man kan säga att det är jämbördigt?). Så då är det svårt att veta sin liga.

      Jag ansåg att få var attraktiva i min åldersgrupp. De flesta som såg någorlunda ut var mellan 30-40. Men även där var det svårt att hitta snygga. Killar kring 45 såg oftast gubbiga ut.

      Men att bara skriva till 10 år yngre funkar ju inte. För ytterst få killar hade den åldersintervallen. De flesta ville helst ha yngre, som Anette skrev.

    • ViraStina

      Men ändå visar ju relationsforskningen att de flesta söker sig till partners som är ungefär jämbördiga. Då tittar man ju inte på enskilda åsikter, eftersom de kan variera stort, utan på en mer allmän åsikt.

      Det innebär alltså att om båda två i ett par skulle “graderas” utseendemässigt av en stor grupp människor, skulle de hamna på ungefär samma nivå. Det är ovanligt med par där den ena bedöms som väldigt attraktiv av motsatta könet, medan den andra bedöms som väldigt oattraktiv.

      Men med andra ord köper ni inte riktigt att det finns människor som anses mer attraktiva än andra, av den stora massan? Ni tror inte att det finns folk som drar stora fördelar av sitt utseende, eftersom så många ser dem som ovanligt snygga…? Som t ex Beckham?

      Nej, jag skulle heller inte vända mig om efter honom. Han är inte alls min typ. Men jag ser direkt att han ANSES snygg. Jag ser att han har precis ett sånt utseende som väldigt många gillar. Skulle jag se honom på en dejtingsida, skulle jag klicka vidare med tanken “Nej, för snygg!”

    • Romantisk-tjej

      Jag tycker jag ofta ser en snygg tjej med en kille som är långt ifrån snygg. I de fallen handlar det om andra saker tjejer tycker är attraktivt. Som maskulinitet, pengar och status. Har en kille det kan han få en tjej som är hur snygg som helst. Och då behöver han verkligen inte vara i hennes liga. Hon kan dessutom vara mycket yngre, 20 år är inte ovanligt. Jag har förvånats över hur ofta jag sett detta. För mig är det obegripligt, för jag skulle må illa om dessa oattraktiva karlar tog på mig…Om ni ursäktar min rättframma ton. 🙂

      Att Djursholmskillen söker sig till Östermalmstjejen är väl ganska självklart. Och att just de tycker det är viktigt att klär sig propert, träna, kamma sig och se “fräscha” ut. De har förmodligen blivit uppfödda på bra mat sportat mycket, det är prio ett att vårda hud, hår och tänder, och då haft förutsättningarna för ett snyggt utseende redan från början.

      Och då blir ju de automatiskt sedda som snygga mer eller mindre. Men om samma tjej och kille växte upp i en sunkig småort hade de kanske gått i mjukisbrallor och levt på donken, pizza och läsk, och i värsta fall redan blivit överviktiga som barn. Detta var en grov generalisering, det är så klart inte alltid så här onyanserat. Men ni förstår vad jag vill komma.

      Jag menar att folk söker sig till en person som är i deras liga socioekonomiskt. Inte så mycket efter perfekta medfödda ansiktsdrag som man kanske tror.

      Själv föredrar jag killar med kaukasiskt utseende, spensliga, ej för korta eller för långa (medellängd) och som har håret kvar men ej för mycket kroppbehåring. (tycker det är avtändande). Ögonfärg och ansiktsdrag kan variera.

      Men det allra viktigaste är personligheten och den syns inte på fotot även om man ofta får en hint när man kollar albumet, alla fakta och hur han skriver pres:en. För mig är allt en helhet. Helst vill jag träffa honom utanför så snäva ramar som en dejtingsida, för det formatet fungerar inte för mig.

      Känslan jag får när jag ser honom första gången, känslan jag får när vi har en dialog. Det säger mig massor. Därför vill jag även prata med personen innan jag träffar honom.

    • ViraStina

      Ja, det håller jag helt med om. Som jag skrev tidigare, handlar det inte så jättemycket om själva ansiktsdragen ifall man är attraktiv eller inte. Det är ansiktsdrag och kroppsproportioner jag avser när jag pratar om klassisk skönhet. Men den utgör bara en liten del av helheten. Den är inte avgörande.

      Sådant som attityd, hållning, kroppsspråk, klädstil osv (alltså självkänsla, livsstil mm) skickar egentligen mycket starkare signaler om hur attraktiv man är, och vilken “grupp” man tillhör (vilken liga man spelar i!) än hur generna behagade fördela sig. Och jag tycker att det ofta syns direkt, även på ett profilfoto.

      Det är sant att män kan kompensera i viss mån med ekonomi etc. Men ändå inte hela vägen. Hans status samverkar med det fysiska utseendet och den sociala förmågan. Ser han ut som en rymdvarelse, måste han vara vääääldigt rik för att lyckas hitta någon, kan man misstänka. Samma sak om han är en mumlande kuf som inte kan prata med folk.

      Så det är ju inte så enkelt att rikast vinner, oavsett alla andra faktorer.

    • Romantisk-tjej

      Jag instämmer med att stilen ofta är det som säger om någon är snygg. Och personligheten, sättet att prata (och förmågan att prata) kroppsspråk och hållning, social kompetens…

      Jag dejtade några killar för många år sedan som såg snygga ut på fotot och hade okej presentationer. Jag dejtade först den ena snygga killen, han såg visserligen ut som på bilden – men hans kroppsspråk och sätt var underligt.

      Vi kunde knappt prata om någonting, han kände inte till saker som tillhör allmänbildning och dessutom verkade han bortkommen och visste inte vart vi skulle gå, jag fick bestämma det mesta i annat fall skulle vi bara stå på gatan och se bortkomna ut, ungefär… han verkade disträ på något sätt. Det var väldigt svårt att få igång en konversation. Vi skrev inte så mycket på dejtingsidan eftersom han ville träffas snabbt och jag tänkte varför inte, han ser ju bra ut…

      Något år senare träffade jag en riktigt snygg kille med asperger (och drag av det antar jag att även ovanstående kille hade) han ville inte sitta och fika på ett ställe på grund av någon liten detalj där så jag hann inte dricka min kaffe. Och sedan var vi “lost” helt och hållet…det blev bara besvärligt för han klarade inte av enkla saker, men för övrigt var han mycket intelligent.

      Vi fortsatte skriva ett tag. Och han var en hejare på att skriva och hans funderingar var väldigt intressanta och väckte mitt intresse. Han skiljde sig så mycket från andra killar på dejtingsidan, han gjorde mig intresserad för att han tänkte i nya banor och var smart. Jag gillade att han väckte tankar och även reflekterade emotionellt. Och det var väl det jag gick på från början, (tillsammans med hans fina utseende) men tyvärr fungerade det inte att dejta honom för då skulle jag känna mig som hans kontaktperson eller liknande 🙂

      Så bakom en snygg bild kan det dölja sig många överraskningar, både bättre och sämre..

  52. Anette81

    Jag tycker inte att jag har varit jämbördig med killarna jag har träffat eller varit tillsammans med. Alla har sett bättre ut mig.
    Så jag vet inte riktigt om det stämmer.

    • ViraStina

      Jag tror att det är svårt att vara helt opartisk i den frågan, faktiskt.

      Har någon annan antytt att männen har varit snyggare än du? Inte för att folk så ofta nämner det. Det är ju i så fall den sortens kommentarer som jag har fått höra. Och de behöver inte betyda så mycket, som sagt var.

      Annars tror jag att det bara är din egen uppfattning som spökar. Skulle du fråga hundra helt slumpvis valda personer, är sannolikheten rätt stor att de skulle räkna er som likvärdiga.

      Jag var på spa häromsistens, och roade mig med att kolla in de olika paren. I princip alla var i samma klass/stilnivå, enligt mig. Snygg, vältränad tjej + snygg, vältränad kille. Medelålders, lätt överviktig herre med lite anonymt utseende + medelålders, lätt överviktig dam med lite anonymt utseende. Kille i 30-årsåldern med rakad skalle och tatueringar överallt + piercad och tatuerad tjej i 30-årsåldern.

      Nu bygger det ju på min subjektiva bedömning, och jag menar inte att de var identiska, naturligtvis. Men jag såg inget par den dagen där man liksom hajade till över skillnaden. Jag hade nästan kunnat para ihop dem på känn, utan att veta innan vilka som hörde ihop.

    • Romantisk-tjej

      Det vanligaste är förstås att kaka söker maka. Men jag har ändå sett väldigt många udda par i mitt liv. Min killkompis och hans tjej till exempel. (Stor åldersskillnad, väldigt olika typer) En tidigare granne (smal liten tystlåten tant och burdus tjock gubbe) bekant till bekant (killen mycket mörk afrikan, tjej-ljusblond), tidigare kompis (tjej 51 år killen 26) andra exempel: jordnära norrländsk tjej med man från strikt muslimskt land (hon började bära slöja), vanlig söt tjej som aldrig ens har smink tillsammans med flitigt tatuerad kille, kvinna i 40-årsåldern med man i 75-årsåldern (som hon numera vårdar) m fl.

    • ViraStina

      Jo, nog kan folk vara olika till utseendet, ålder, kultur eller liknande – men de brukar ändå vara ungefär lika eftertraktade, eller vad man ska säga.

      Det är ju inte särskilt vanligt att en omsvärmad kille väljer en impopulär tjej som anses vara oattraktiv. Eller tvärtom.

    • Anette81

      Fast jag har ofta sett en snygg kille/tjej med en mindre snygg kille/tjej. Och har många gånger funderat vad som kan ha gjort att de valde varandra eftersom dom inte är i samma “liga”.
      Även sett vältränade killar med tjejer som inte är vältränade och troligen inte ens tränar.

    • ViraStina

      Men då är det ofta andra faktorer än träning som “väger upp”, så att säga. Man blir ju t ex inte automatiskt oattraktiv för att man inte tränar.

      Jag hävdar nämligen ändå att en snygg, vältränad, modemedveten tjej som får många erbjudanden, sällan väljer en icke fullt så snygg, överviktig kille som struntar i sin klädsel och sitt utseende. Och tvärtom, förstås. Även om den ena tränar mycket, och den andra inte, brukar ändå helhetsintrycket vara ganska jämförbart.

      Om man drar det till sin spets, så brukar inte en proper medelklassperson bli intresserad av en ovårdad uteliggare. Men det händer! Det är ju nån svensk kändisdotter som nyligen har gett ut en bok som handlar just om när hon blev tillsammans med en hemlös, alkoholiserad kille. Och de är fortfarande ett par.

      Jag menar dock att detta är undantag. De flesta landar ganska uppenbart inom sin samhällsklass, sin stilnivå, sin levnadsstandard osv, när de hittar en partner. Med ganska små variationer.

      Även om jag är en typisk teoretisk tjänstemannaakademiker, och min karl är en typisk praktisk LO-knegare, är vi ju båda vanlig svensk medelklass, eller vad man ska kalla det. Det är en del som skiljer, men egentligen mer som förenar.

    • Anette81

      Vi får väl se vad det är för killen jag faller för nästa gång. Om det nu blir någon nästa gång.
      Känns väldigt tveksamt. Av killar på dejtingsidan som bor där jag bor så finns det ingen alls som intresserar mig tyvärr.

    • ViraStina

      Åtminstone är det ingen vars profil intresserar dig…! 🙂

      Och just den grejen kan jag förstå, som sagt var. Det var oerhört sällan det dök upp en manlig profil som intresserade mig. De var ju ofta väldigt dåligt ihopslängda, med taffliga bilder och intetsägande text.

      Men jag har ju lärt mig att det absolut inte behöver betyda att den verkliga personen bakom profilen är tafflig och intetsägande. Många gånger säger själva profilsidan inget annat om killen, än hur svårt han tycker det är att skapa en profilsida.

      Den egenskapen är förhoppningsvis inte så viktig i vardagslivet, när man väl lärt känna varandra. Så om du kan tänka dig att dejta en kille som är värdelös på att marknadsföra sig själv på en dejtingsida, men trevlig i övrigt, kan det vara läge att inte döma männen så hårt från foto och text.

    • ViraStina

      Men har du testat att skriva till någon av de killar som inte verkar särskilt intressanta?

      Eller skriver du bara till de killar där du är övertygad om att de är intressanta, när du ser deras profil? Tänk på att de som har en riktigt bra profil, kommer att få fler mail från tjejer. Men det är inte säkert att de passar bättre ihop med dig för det.

      Återigen – jag säger inte att du ska börja skriva till helt fel killar. Det kommer ju inte leda till något. Men jag tror att du kanske kan upptäcka folk som faktiskt kan vara intressanta, trots en dålig profilbild, eller en tråkig text.

      Som jag har sagt tidigare – jag skulle aldrig ha skrivit till min kille, om han funnits på HP. Hans text hade antagligen bara varit i stil med “Fråga om du undrar något”. Och killar som hade sådana profiler, skrev jag ju aldrig till. Och dessutom bor han 20 mil från mig.

      Sedan har du säkert samma praktiska problem som jag hade. Det fanns helt enkelt inte särskilt många manliga medlemmar alls i mina trakter. När jag först blev medlem, fanns det kanske 30 killar som uppfyllde mina grundkriterier. Rätt ålder, max tio mil bort, någorlunda skrivförmåga etc. Flera av dem sorterade jag bort kvickt eftersom jag märkte att de hade värderingar som jag inte alls kan leva med. Typ rasism och liknande.

      I slutändan fanns det bara ett tiotal som var intressanta “på papperet”. Sedan dök det upp någon ny per vecka, medan någon annan försvann. Så ser det ju ut om man inte bor i någon av de större städerna. Men det betyder ju inte att jag är ful och värdelös. Eller att de där killarna var det. Det betyder bara att matchning är ganska svårt när utbudet är begränsat.

      Ingen kan säga att mina kriterier var överdrivet hårda. De var ju helt rimliga! Men trots detta är jag idag i en toppenrelation med en kille som bor 20 mil bort och skriver bedrövligt. Han är i rätt ålder, dock, så den punkten behövde jag inte ge avkall på. 🙂

      Sensmoralen är alltså att det är svårt att kunna avgöra vem som kan vara rätt, bara genom att titta på HP. Ju fler du vågar möta IRL, desto mer ökar dina chanser att hitta rätt.

    • Anette81

      Vet inte riktigt hur jag skulle kunna skriva ett intressant inledningsmail till någon kille som jag inte ens tycker är intressant? Känns som att det mailet skulle bli något som inte var äkta??

      Just nu skriver jag inte till några alls för jag har tröttnat eftersom jag inte får svar och då orkar jag inte lägga mer energi på det.
      Men när jag har skrivit till killar så har det varit de som har fått mig intresserad genom sin bild och sin profiltext.

      Jag vill inte ha en kille som bor långt bort från mig eftersom jag har problem att åka någonstans så vill jag gärna att ha bor i närheten. Det är 1,6mil till närmaste stora stad och det är väl ungefär det avståndet jag kan tänka mig för dit går det ju i värsta fall att cykla. Sen är jag inte flyttbar och det är många killar som bor en bit ifrån mig som inte heller är flyttbara och då blir det svårare.

    • ViraStina

      Du behöver inte skriva särskilt intressant till honom, om inte han har någon intressant sida.

      Och inte behöver du låtsas vara intresserad heller. Du kan vara hur ärlig som helst. Om han har en trist och intetsägande sida, kan du skriva det! Fast lite diplomatiskt, förstås. 🙂 Typ

      “Hej, det var inte mycket man fick veta om dig. Nu får du chansen att göra ett nytt första intryck på mig!”

      Eller något sånt. Det är lika äkta som att försöka knyta an till något spännande som någon mer intressant person har skrivit i sin välformulerade profil.

      Och många killar får aldrig några mail alls, så skriver du en enkel rad, kommer många av dem svara. (Många profiler är dock helt inaktiva, så ta inte illa upp av tystnad!)

      Verkar han lika trist i sitt svar, och du känner direkt att han är helt fel, då skriver du bara tillbaka en gång till, tackar för svaret och önskar honom lycka till. T ex

      “Kul att läsa, och kul att du svarade! Det där kan du väl lägga ut i din profil så att rätt kvinna har chansen att hitta dig! Lycka till i sökandet!”

      Och verkar han inte vara fullständigt fel, kan du ju maila vidare ett tag, och ta reda på lite mer. Han kanske visar sig ha rätt många goda sidor?

      Men visst blir det ett begränsat utbud om du måste ha någon inom närområdet, som ser bra ut på bild, som har en välskriven profil, som är i rätt ålder…. Varje krav sållar bort massor av killar. Och det är ju tråkigt. Men blanda inte ihop det med om du “duger” eller inte.

      Sedan är det ju en annan fråga om du ens bör dejta just nu. Det är kanske klokt att pausa ett tag. Men det vet ju bara du själv.

    • Anette81

      Tack för tipsen hur jag kan skriva.
      Jo det kan man ju göra om det inte känns helt fel.

      Om jag måste rangordna mina krav så blir det isåfall såhär :

      1. Någon i närområdet
      2. Se bra ut
      3. Rätt ålder
      Osv

      Har precis avslutat min internetbehandling för depression nu och jag känner väl inte direkt att den har hjälpt mig på något sätt.
      Så jag mår fortfarande dåligt så jag kommer inte dejta något nu. Men jag är inne och tittar på hp någon gång i veckan.

    • Crazy8000

      Fråga dig själv om det är en bra sak att vara på ett ställe där du blir dissad och behandlad som skit när du är deprimerad, om det är det som håller dig kvar nere i hålet.

      Sedan för depressioner kan det vara hormonell obalans typ för lite bränsle till Dopamin eller GABA eller lika väl sötningsmedel som typ Aspartam i din kost för båda gör det bara värre vid mental ohälsa där det inte är tankarna.

    • ViraStina

      Jag läste faktiskt nyligen en artikel om just nätbaserad behandling mot depression. Den gav tydligen bättre resultat totalt sett, än traditionell terapi.

      Men i vilket fall vänder man inte en skuta på en femöring. Depressioner tar tid. Låt det göra det.

      Och mitt kontinuerliga råd kvarstår: fokusera på allt som är positivt! Småsaker! Gläds åt vardagshändelser, hur bagatellartade de än är! Välj att aktivt tänka på det som är bra. Din dotter, att ni är fysiskt friska, att det börjar bli vår….

      Ignorera det där “men” som dyker upp hela tiden.

      Du vet, tankar i stil med “Jo, visst fick jag kontakt med några killar, MEN…”

      Och så blir det något negativt av det hela istället. Gå inte i den fällan. Stanna vid det positiva, så ofta som möjligt. Det kommer att göra skillnad på sikt.

      Ett praktiskt tips om du inte orkar dejta nu, är att ta bort din profil, och sedan skapa en ny längre fram. Många män kollar på hur länge tjejen varit medlem. De utgår från att någon som varit medlem länge, är ett “hopplöst fall”, och håller istället koll på de nya som dyker upp. Som nyregistrerad medlem får du mycket mer uppmärksamhet.

      Inte nödvändigtvis lämpligare uppmärksamhet, naturligtvis. Men ändå. Man får oftast allra flest mail de första veckorna.

    • Anette81

      Okej var hittade du den artikeln?

      Det man fick lära sig om sig själv i behandlingen var saker jag redan visste om mig själv.

      Jag försöker så gott jag kan att fokusera på det som är positivt även om det negativa hela tiden tar över. Jag kan bara komma på en sak som är bra i mitt liv och det är mitt dotter. Det finns inte något annat jag kan tycka är bra. Jag har inga vänner, är ensam väldigt mycket, jag kan inte tycka om mig själv eftersom ingen annan gör det.

      Ja jag orkar verkligen inte dejta nu, spelar egentligen ingen roll om jag tar bort sidan för jag hittar ändå ingen jag vill dejta nu, hittar ingen som fångar mitt intresse. Så kan lika gärna ta bort den.

  53. Romantisk-tjej

    Jag tror att det är vanligare att man resonerar kring ful/snygg i ungdomen. Det har funnit perioder i mitt liv då jag varit eftertraktad och andra perioder i mitt liv där jag varit i stort sett totalt ensam. Det har att göra med att jag hade folk i min närhet som tyckte om mig och andra gånger att jag hamnat utanför av olika anledningar, som till exempel ångest och dålig självkänsla.

    Ett tag tränade jag mycket och brydde om mitt utseende väldigt mycket, åt bra och hade bra produkter. Och då kände jag mig attraktiv. Men jag har också känt att jag borde dra något gammalt över mig. Inget är stillastående/statiskt alltså.

    För vissa räcker det att bli en YouTube-profil för att bli eftertraktad. Kändisskap gör direkt att du hamnar i en annan liga, även då du varit en “mobbad grå mus” tidigare. Livet är föränderligt. Man kan resa igenom ligorna, så att säga. Precis som när man gör “klass”-resor.

    Vad gäller utseende finns det en rättviseaspekt när man kommer upp i åldern.
    Om du tänker dig två personer i 25-årsåldern som är i olika “ligor” utseendemässigt och sedan träffar de här människorna när de båda är säg 55+ så kommer du inte märka någon större skillnad. Båda kommer att ha åldrats, ha gråare hår, ojämnare, slappare hud. Den som var väldigt smal och därför ansågs snygg kommer att ha rynkigare hud och den som är fyllig och ansågs överviktig kommer förmodligen ha färre rynkor och mjukare hud. För så brukar det vara.

    Åldrandet tar alltid ut sin rätt. Och skönhetsingrepp gör ju inte någon särskilt snyggare.

    I skolan ansågs jag ful för att jag inte alltid gick i jeans och collegetröja. (eller det som var på modet) Idag ses jag som kvinnlig för att jag t ex har söta klänningar och min egna stil, och inte följer modet slaviskt. Det ses som personligt att jag kan välja utifrån vad jag gillar och inte utifrån vad kompisar, butikskedjor (och vissa heta designers) vill att jag ska köpa.

    • ViraStina

      Jo, man kan definitivt göra en “liga-resa”. Jag tror nästan att de flesta gör det under livet! Åtminstone delvis.

      Jag var tråkig, nördig, tystlåten och pluggig i skolan. En del av det har jag kvar. Jag är fortfarande nördig och pluggig! Men sannerligen inte tystlåten, och “tråkig” är ungefär det sista adjektiv folk brukar förknippa med mig. I så fall är det vanligare att jag upplevs som alltför intensiv och yvig. Men inte tråkig.

      Samtidigt har jag ju inte bytt liga helt och hållet för den sakens skull. Det är samma sorts killar jag dras till fortfarande. Skillnaden är mer att de verkar uppskatta mig mer nu i 40-årsåldern än vad de gjorde när vi var unga. Då var jag osynlig och ointressant. Idag har jag normalt lätt (finns det något normalt…?) att fånga mäns intresse.

      Det vill säga – jag kan naturligtvis inte välja och vraka. Det har jag aldrig kunnat, och det kan ju nästan ingen. Men idag, när jag är medelålders, märker jag att helt vanliga svensson-killar visar det där intresset för mig som de aldrig gjorde när jag var tonåring. Det som jag såg att de visade många andra tjejer på högstadiet/gymnasiet.

      Samtidigt finns det många män som inte bevärdigar mig men en blick. 🙂 Jag är ju en sån där person som gärna byter några ord med främlingar. Det kan vara på tåget, i en kö eller vad som helst. Och det är vid sådana tillfällen jag märker skillnaden. De män som enligt mig är “för snygga” (jag ser det på deras stil, hållning, medvetenhet, alltihop) är betydligt mindre villiga att växla ett par ord, än vad männen i “min liga” är. Det blir så tydligt att de stannar vid minsta nödvändiga artighetsnivå, medan andra personer gärna kan driva samtalet vidare.

      Självklart baserar jag det på min egen subjektiva bedömning, som vanligt. Det är ingen vetenskap. Men för mig märks det väldigt tydligt.

    • Romantisk-tjej

      I skolan var det ingen som var intresserad av mig. Jag var ingen pluggis och inte bra på idrott…Hade inte mycket att komma med ö h t Och framför allt var jag blyg, på gränsen till social fobi. Det fanns ingen kille som var intresserad av mig.

      Numera har jag inga problem att träffa främmande människor – om jag får träffa en åt gången.

      Killar var intresserade när jag var omkring 20 och uppåt. Men märkte att jag fick mest blickar och flirtar när jag närmat mig 40.

      Att någon är stroppig och inte pratar har inte med utseende att göra. Jag vet många riktigt fräscha som är sociala. Snygg och social verkar höra ihop för många, har jag märkt.

      Däremot kan det finnas “märkvärdiga” personer som saknar självdistans, men de kan ha olika utseenden. Ofta är det osäkra människor som är sådana.

    • ViraStina

      Mja, jag håller delvis med. Min känsla är att killar som vet att de är snygga, men ändå är osäkra, är mer benägna att bete sig distanserat och lite stroppigt.

      Det är som att de är rädda att deras egen sköra status ska solkas ner, om de nedlåter sig att prata med mig, som är helt vanlig. Och då gissar jag att deras självförtroende till stor del bygger just på utseendet och stilen. Inte på en inre trygghet. Det är de killarna som jag benämner som “medvetna”. De går liksom runt och är medvetna hela tiden om hur de ser ut, och de är måna om att synas med rätt människor.

      En kille som är helt bekväm i sig själv, kan prata med vem som helst utan att ens fundera över hur det möjligtvis ser ut i andras ögon. De känns mer “omedvetna”. Eller obrydda, ska jag kanske säga. Mer självsäkra på djupet.

      Och detta är något som jag tycker oftast utvecklas positivt med tiden. Yngre killar kan vara sådär ängsligt medvetna, men sedan mogna och inte längre fästa så stor vikt vid vad omgivningen kanske tycker och tänker.

    • Romantisk-tjej

      Som jag har skrivit tidigare så är det vanligt att killar tror de är snyggare än vad de är. Det räcker att de är från de bättre bemedlade familjer och har snygg outfit och cool bil så tror de att de äger världen. (och beter sig stroppigt därefter). De behöver verkligen inte vara snygga som i skönhet…nu vet jag fortfarande inte vad du anser är snygg, om det är rena ansiktsdrag eller vad.

      För mig är vacker snygg och attraktiv något som inte har med ansiktsdrag eller muskulös/tränad att göra. För mig är det karisma, utstrålning, en särskild blick..helt andra saker. Och det kan delvis ha med stil att göra. En slafsigt klädd man med dålig hållning är inte snygg även om han har fina drag. Enligt mig. Inte heller en kille med macho-utstrålning, “grottman” eller en med konstig blick och kroppsspråk. o.s.v.

      För mig är det som sagt helt andra saker jag ser som snyggt. Hälsosam och smal är grunden… sedan är det vara helt andra saker som får mig att vända mig om, än några perfekta drag. Ofta är det utstrålningen jag faller för. Det kan vara saker som inte går att sätta fingret på vad det är.

      Dock vet jag att jag ofta inte varit ensam om att tycka att de här killarna är vackra.. För i så fall hade jag ju kunnat välja och vraka. Och så har det aldrig varit, tvärtom.

      Men mainstream-tjejer tror jag har helt annan uppfattning vad som är snyggt, de gillar säkert muskelkillar mer, eller Beckham och Brad Pitt- typer och anser att de är snygga. Och de kanske är stroppiga också, det vet jag inte, för jag går sällan fram och pratar med folk om jag inte måste.

      Däremot har jag sett många både fula, alldagliga och snygga som är frånvarande, stroppiga, otrevliga blyga,….helt oberoende av utseende. Jag var själv lite stroppig/rädd/blyg som ung. Och det berodde på osäkerhet. Inte att jag var snygg.

      Och många sociala killar i karriären som många anser är snygga är trevliga, det är nämligen en stor anledning att de kunnat bli så framgångsrika. Deras trevliga sätt är en av nycklarna. De kan ta kontakt alla möjliga människor och får därför stora nätverk, de inger förtroende vilket kommer gynna framgång.
      Utseende är också viktigt, folk som ser bra ut har mer framgång, oftast. Att då vara otrevlig är helt kontraproduktivt…Även den mest oansenliga människa kan vara till nytta.

      Jag har ett syskonbarn som är precis så. Han har framgång och är mycket trevlig mot alla och ser bra ut och heller aldrig varit utan tjej, kan jag tillägga.

    • ViraStina

      I mitt eget huvud skiljer jag på killar som majoriteten anser är snygga (dvs kändisar och allmänna snyggingar), och på killar som jag kan bli intresserad av.

      Det kan förstås sammanfalla. Men inte särskilt ofta.

      Den första gruppen är de där killarna som kan välja och vraka. Jag blir sällan intresserad av dem. I viss mån är jag fördomsfull, men hela livet har jag blivit tydligt dissad av den sortens killar. Även om jag inte har varit ett dugg intresserad av dem (typ efterhängsen) har de ändå haft behov av att demonstrera hur oviktig jag är. Det lyser genom hela deras kroppsspråk.

      Naturligtvis är inte 100% av dessa killar objektivt snyggast i sammanhanget. Men de är oftast snyggare än en genomsnittskille och de kombinerar det med stil, attityd, utstrålning och allt det där andra som krävs.

      De killar som jag kan bli intresserad av, är en helt annan sort. De ser ofta betydligt mer svenssonmässiga ut. De saknar “jag-är-oemotståndlig-och-vet-om-det”-attityden. Och de har nästan alltid en öppnare, vänligare inställning.

      Du säger att du inte har märkt någon skillnad i beteende, beroende på hur killarna ser ut. Men det skulle kunna hänga ihop med DITT utseende. För jag märker stor skillnad själv. De där killarna som behandlar mig som luft, kan ju vara hur trevliga och sociala som helst mot helt andra kvinnor… Jag vet inte hur många gånger i ungdomen som en betydligt populärare väninna frågade mig vad jag tyckte om någon snygg kille som hon spanat in.

      Och jag kunde svara sanningsenligt att jag tyckte att han verkade snorkig och dryg. Nej, absolut inte! tyckte hon. Han var ju jättegullig och uppmärksam och snäll! Hm. Ja. Mot vissa. 🙂

      Medan jag själv aldrig fattade hur mina mer omsvärmade tjejkompisar kunde tycka att nördkillarna i datasalen var asociala, tråkiga och tystlåtna. Inte mot mig! Mot mig var de ju öppna, humoristiska och pratsamma!

    • catwoman

      Virastina: Stor igenkänning på detta! Vet inte hur många gånger jag har sett paniken i någon av de “snygga” kilarnas ögon när de inser att jag är på väg att säga något till dem. De funderar febrilt på bästa sättet att snabbt avsluta samtalet, samtidigt som de ändå är måna om sin artiga och polerade framtoning. Som du säger så handlar det nog om social status, så den som redan är längst upp, ledartypen som sätter normen och som alla andra försöker leva upp till, den personen kan kosta på sig att vara snäll, vänlig och social med andra eftersom hen inte riskerar något, medan de som är “på väg upp” noga aktar sig för att ses med “fel” personer. Detta gäller i minst lika hög grad tjejer i kompisgäng. Men, som ni redan har konstaterat, detta är förstås mer uttalat i ungdomen, efter 30 eller så är det inte lika tydligt, förmodligen för att dessa personer då har utvecklat en lite bättre självkänsla och inser att de inte kommer att dö bara för att de pratar några ord med en “alldaglig” person som t.ex. mig… 🙂

    • Romantisk-tjej

      Det du beskriver verkar mest vara ungdomsfasoner från skoltiden. Jag tycker folk är annorlunda 40+ Så jag känner inte igen det du beskriver, i nutid. Däremot känns det väldigt mycket högstadiet.

      Men när jag började gå ut på disco när jag var 17 var det både snygga och fula som ville dansa med mig. Då var skolvärlden (där alla skrattade åt mig) långt borta. Därmed blev utelivet spännande för mig, där öppnades en ny värld där jag kunde ta ut svängarna både bildligt och bokstavligt 🙂

      Jag började att gå mycket på konserter och klubbar och där hade jag inga problem att umgås med folk. Det var helt enkelt en annan värld än skolan. Jag kunde få ha min stil. I skolan var jag tvungen att se ut på ett sätt jag inte tyckte om. Var jag mig själv blev jag direkt mobbad. Det var en stor befrielse att lämna det fängelset.

      Och nu känns den ljusår bort…Jag har inget med dem att göra och har inte träffat någon av dem i vuxen ålder. Och den personen jag var då är också långt borta. Alltså kan jag inte identifiera mig med den personen idag.

      Det har runnit mycket vatten under broarna och jag har träffat många olika människor. Jag kan inte säga att jag funnit min plats, men jag har blivit accepterad av många. Sedan funkar jag mest på tu man hand så därför har jag inte stannat kvar i någon grupp.

      Om de snygga killarna inte vill prata med dig är ju inget problem om de ändå inte är din typ?

      Jag hade så klart inga problem med att “de som andra tycker är snygga” undvek att skriva till mig på dejtingsidor. Jag ville ju inte ha kontakt med just dem. Men jag ratade aldrig någon för att han var “för snygg”. Tvärtom skrev jag så klart till alla JAG tyckte såg attraktiva ut OCH hade presentationer just jag kunde relatera till. Det betyder inte att alla ville ha kontakt med mig men jag hade inget att förlora på att försöka. De KAN ju svara så då är det ju dumt att sumpa chansen 🙂

    • Anette81

      ROMANTISK-TJEJ
      Jag har också skrivit till alla JAG tyckte såg attraktiva ut OCH hade presentationer just jag kunde relatera till.
      Precis som du skriver jag har ju inget att förlora på att försöka. Och dom kan ju svara

    • ViraStina

      Romantisk tjej:
      Nej, något problem är det verkligen inte att de snyggaste inte dras till mig! 🙂 Det är ju helt ömsesidigt!

      Jag vet att folk har lite svårt att tro på att man faktiskt inte är intresserad av de snyggaste. De tror att man bara säger så. Att det är en sorts “rönnbären är sura”-försvar.

      Men så är det inte. För mig är det nämligen helt avgörande hur en man får mig att KÄNNA mig. Hur väl jag trivs i hans sällskap. Jag vill känna att jag blir mitt bästa jag när jag är tillsammans med honom!

      Och med en sån där snygg, medveten, eftertraktad kille känner jag mig sällan bekväm. Attityden från den sortens män, skapar en känsla av underlägsenhet hos mig. Den framkallar en upplevelse av att jag inte duger, att jag är femte hjulet, att jag är tråkig och ointressant. Och med den sortens känslor i kroppen, är det väldigt svårt att frammana någon sorts attraktion.

      Man behöver inte vara psykolog för att inse att det är erfarenheter från ungdomen som spökar! Jag ramlar automatiskt in i den osäkra roll jag hade som tonåring. Jag anammar samma mindset som då, och blir därmed behandlad på samma sätt som då. Och den där snygga karln ramlar antagligen på samma sätt in i sin gamla roll, som högstadiets kung, för att jag på något vis triggar det hos honom.

      Men roller ändras ju. En hel del av beteendena släpar vi förstås med oss. Mer eller mindre medvetet. Det är svårt att bryta allt. Men den som var impopulär i tonåren, när identiteten formades som mest, kan ha blivit förhållandevis attraktiv med tiden. Och tvärtom. Det kan räcka med att byta sammanhang, som du skriver. I en annan miljö får man plötsligt ett helt annat bemötande, och tar därmed fram helt andra sidor hos sig själv.

      Det märkte jag själv när jag lämnade min småstad efter studenten och flyttade till en universitetsstad i andra änden av landet. Det var då jag upptäckte att många “vanliga” killar faktiskt gillade mig, och sökte sig till mig! Och jag märkte att jag kunde vara mitt bästa jag bland dem.

      Som sagt – jag ÄR fördomsfull. Jag undviker de män som jag uppfattar som alltför snygga och eftertraktade. Jag vet visserligen intellektuellt att de kan vara precis hur trevliga som helst – särskilt när de har kommit upp i 40-årsåldern. Men mitt hjärta är fortfarande samma som när jag var en osäker femtonåring. 🙂

    • ViraStina

      Catwoman:

      Haha, ja, den lätta paniken i ögonen, och det stela leendet..! 😀

      “Ånej, den här bruden är inte så supersnygg, få se nu, var är de andra, ser de att hon pratar med mig…? Måste avsluta, kvickt! Annars är jag körd!”

      Det är absolut ett ungdomsfenomen i första hand, ja. Och det gäller båda könen. Och det är därför jag irriterar mig på männen här på bloggen som har fastnat i kränktheten:

      -Ville kvinnorna inte prata med mig när de var unga och snygga, så vill inte jag prata med dem nu när de är gamla och fula!

      Det är dubbelmoral så att det stänker om det. För killarna var ju precis likadana. Kanske hörde dessa kränkta herrar själva till just de där killarna som trånade efter skolans mest eftertraktade tjej (eftersom de är så ytliga fortfarande i medelåldern är det rätt sannolikt).

      Och så är de bittra idag över att HON inte såg dem. Tragiskt.

      Själv tycker jag det är toppen att så många av den där stora massan med osäkra tonårskillar, som ville synas i rätt sällskap då, idag har blivit trygga, självsäkra 40-plussare som värderar helt andra egenskaper hos kvinnor än vad de gjorde som unga.

      Man kan ju liksom inte straffa vuxna människor för att de var ängsliga, ytliga tonåringar för 30 år sedan.

    • catwoman

      Romantisk tjej och Virastina: Fast grejen är ju också det att det här fenomenet inte bara finns när det gäller flörtande med det motsatta könet, de “populära” tjejerna (eller åtminstone de som jobbade hårt på att få tillhöra de “populäras” skara…) reagerade ju exakt likadant om jag som tjej försökte byta några ord med dem; om någon råkar se dem prata med en sådan “tönt” som jag så skulle deras chanser vara helt förstörda… Och samma sak när det gäller de snyggaste killarna, att man försökte prata med dem berodde kanske inte på att man intresserad av dem och försökte flörta, även om man försökte med vanligt “socialt snack”, som man ju gör i grupper, så blev det samma effekt, förmodligen för att de var rädda för att det skulle övergå i flört senare… På det sättet tycker jag det kan vara ett problem, även om man inte är intresserad av just den killen, det är inte kul att hela tiden behöva vara på sin vakt och vara försiktig med vem man pratar med av risk för att man gör någon panikslagen med sin blotta närvaro…

      Och javisst, detta hör framför allt till ungdomsåren, men jag tycker nog det fortsatte en bit upp i åren, typ upp till 30-35 som jag skrev förut. Men för min del slutade detta vara ett stort problem runt 20, när jag flyttade till en ny stad och började på universitetet, där jag hittade “min flock” där jag kunde vara mig själv och folk uppskattade mig för den jag var, ( t.o.m. killar… 🙂 )Någonstans där lärde jag mig också identifiera och undvika den typen av människor (tjejer och killar) som blir obekväma av att behöva interagera med mig…

    • Romantisk-tjej

      Jag får mest den osäkra känslan när jag umgås med andra tjejer, som du får när du umgås med snygga killar. Tjejer granskar och har mer krav (man ska vara “ordentlig” små felsteg blir väldigt stort, man döms lättare om man inte tycker rätt saker o.s.v.) på ett sätt som inte killar tycker är lika viktigt. Så det är nog inte en slump att jag mest haft killkompisar…

      Tjejer har mer en blick för hår, kläder smink och vad som är “rätt” och “fel”. De kan vara oerhört stressande för mig att vara i tjejgäng, för de känslorna tar mig ofta tillbaka till högstadiet. Då blir jag osäker och tyst och vet inte hur jag ska bete mig. Jag har inte gjort det man “ska” ha gjort i min ålder och klär mig inte som dem, lyssnar på annan musik och går till andra ställen, har annan livsstil, inga barn, skrattar inte hela tiden åt ingenting (det gör alla i tjejgäng!) o.s.v. därmed blir jag ofta sedd som en udda figur bland vanliga “svensson-tjejer”.

      Min erfarenhet är att det är lättare att hitta killar som är lite “outsiders”. Och att det är lite smidigare att bara vara sig själv med dem.

      Jag har ofta svårt för trevlighet när man inte tycker om någon, till exempel. Jag är mer ärlig i de fallen. Ibland kan man misstolka tjejers trevlighet som att de verkligen vill bli kompis. Sedan visade sig det vara en fasad. De hör aldrig av sig. Men när de råkar gå förbi kan de utbrista “åh men vi måste träffas snart”….Och det slutar alltid med att telefonen är tyst om inte just jag ringer.
      Medan en kille som vill vara kompis blir ofta en nära kompis och ringer hela tiden och vill träffas här och nu…

      Jag är obekväm med fasader och krusiduller. Jag är väldigt rättfram. Att säga “åh vilken fin topp” bara för att det förväntas är inget en kille skulle göra. Däremot kan de säga du är snyggare utan smink, min kille sa det häromdagen. (jag använder lite smink men väldigt sällan). Han är ärlig och sa att det var bättre utan. Och jag är glad att han säger vad han tycker. För jag har svårt med folk som håller inne med saker för att passa in, av konflikträdsla eller för att få fördelar.

      Man kan säga att jag hamnar i en annan liga när jag är med en kille än när jag med en tjej. Sedan finns det förstås undantag också. 🙂 Men detta är exempel på hur jag kan uppleva tjejer vs killar.

    • ViraStina

      Catwoman:

      Du har förstås en poäng i att det kan bli ett problem om den där snygga/populära typen dikterar hela den sociala samvaron.

      Då kvittar det att jag är totalt ointresserad av just honom. Om resten av gänget följer hans villkor, kommer det att leda till att alla behandlar mig som luft. Eller om det är ett tjejgäng, med en ledartyp som bestämmer vem som får ingå i gemenskapen.

      Sådant kan vara hur subtilt som helst. Men väldigt kännbart.

      Och det är de gångerna man gör klokast i att söka sig till helt andra sammanhang. Vilket inte är så lätt gjort alla gånger om man är låst till sin skola eller sin arbetsplats, naturligtvis. Men det är egentligen enda sättet att kunna byta roll. Att förändra sin roll/status på befintlig plats är galet svårt!

      Jag jobbar på en ganska stor arbetsplats, och det passar mig, märker jag. Det finns ingen självklar ledare eller rangordning i personalgruppen, eftersom vi är så många, utan det är snarare en massa små grupperingar. Jag har hittat folk som jag trivs bra med, och det blir mest att jag umgås med dem, fikar och lunchar med dem osv.

    • ViraStina

      Romantisk tjej:

      Jag blir lika osäker av “snygga” tjejer som av “snygga” killar. Jag upplever att de hör till sin egen liga, och dit hör inte jag. Vilket blir väldigt uppenbart. Jag vet förstås inte vad de tänker om mig egentligen. Men min känsla blir att de ser mig som underlägsen, mindre värd, ful, ointressant, oviktig…

      Till viss del är det förstås bara negativa tankar. Sådana som jag brukar varna Anette för! 🙂 Sanningen är förmodligen att dessa människor inte fäster så stor uppmärksamhet vid mig överhuvudtaget. Jag är nog mest en neutral person som bara finns där.

      Men jag trivs hundra gånger bättre med människor (av båda kön) som i mina ögon är lite vanligare, lite enklare, lite mer alldagliga… Och gärna lite udda. Jag har alltid dragits till folk som är en gnutta kufiska.

      Då kan jag vara mig själv och känna mig helt accepterad och uppskattad.

      Jag minns åtskilliga diskussioner här på forumet där män har talat om för mig vad jag gillar egentligen. De har sagt att alla kvinnor innerst inne vill ha killen som är snygg, rik, omsvärmad och “farlig”… De vet minsann att alla kvinnor går igång på statussymboler, som en skrytig bil eller lyxiga vanor.

      Medan jag känner en instinktiv motvilja. Jag skulle känna mig så vansinnigt malplacerad om jag försökte passa in i den där världen de målar upp. Det skulle vara som att ständigt befinna sig i fel kompisgäng på högstadiet, där man inte kan reglerna eller vet vilka kläder som är rätt eller fel, eller vilken sorts kommentarer som accepteras.

      Så män eller kvinnor kvittar för min del. Jag kan känna mig väldigt trygg och väldigt obekväm med båda könen. Men gemensamt är att de människor som får mig att känna mig obekväm – de brukar gilla varandra.

  54. Romantisk-tjej

    Norrländskan “Underbara Clara” ( Clara Lidström) är ju ett exempel på en tjej som gör sin grej med gamla klänningar och husmorstips på landet 🙂 Hon har blivit väldigt framgångsrik med sin blogg 🙂 För att ta ett exempel.

  55. Anette81

    Jag verkar vara den enda tjej som inte duger åt den sista killen jag träffade. Han verkar redan ha en ny tjej. Ännu en blondin. Men JAG dög inte. :'(

    • Anette81

      Han har psykiska problem som panikångest och lite annat ändå har han tydligen otroligt lätt att hitta tjejer som vill vara med honom. Fast dom själva inte har såna problem.

    • Romantisk-tjej

      Vad glad för att du inte är med honom, han byter ofta ut tjejerna.

      Att han är med en tjej bara för att hon är blondin är ju heller inget gott tecken.
      Det kan betyda att han fäster sig vid andra saker än tjejens personlighet. Sådana killar brukar jag akta mig för. De söker ofta efter en utseendekopia på en andra tjejer som de varit tillsammans med eller förälskat sig i. Risken är då stor att han inte är tillsammans med någon av äkta kärlek.

      Jag har varit med om killar som blivit helt betagna när de sett en bild på en dejtingsida och varit säkra på att hon är “the one”…Dessa killar är sällan intresserade av att lära känna tjejens personlighet för det räcker att hon ser ut som deras drömkvinna. Och då är risken stor att det inte kommer hålla. För de kanske upptäcker att de inte alls gillar hennes personlighet när de lärt känna henne. Och då rämnar luftslottet.

    • Anette81

      Det är tjejerna som har lämnat honom pga hans problem.

      Menade inte att han är med tjejen för att hon är blond.

      Men han verkar inte ha några problem att hitta nya tjejer. De faller ju uppenbarligen för honom trots hans psykiska problem.

    • Romantisk-tjej

      Jag har märkt att killar med psykiska problem oftare får partners.

      Jag vet hur svårt jag har haft det när killen fått veta att jag har vissa problem. Då blir de direkt tveksamma. Men jag har sett många killar med ångest som har lätt att få tjejer.

      Det kanske beror på att tjejer tycker en bra personlighet och attraktion väger upp för de psykiska problemen? Eller så är det att tjejer är mer omhändertagande och tänker att de kan lösa killens problem?

    • Anette81

      Hans ex märkte väl att hon inte kunde fixa hans problem och stod inte ut längre och lämnade honom.

    • Romantisk-tjej

      Så kanske det var. Och finns det ingen djupare kärlek så är det lätt hänt att någon vill bryta.

      Både jag och min pojkvän har det jobbigt, men vi har en djup kärlek och förståelse för varandra och då behöver inte problemen vara ett hinder. Jag har det mycket bättre med honom i mitt liv än när jag var ensam.

      Jag tror att om man känner den här starka kärleken till någon separerar man inte. Men man måste också ge varandra tid och vilja förändra sådant som inte fungerar.

      Man kan vilja ha ett förhållande av olika skäl. Det finns många som är ihop med någon för att slippa vara ensamma. Alla är inte ihop av djup kärlek, eftersom den kan vara svår att finna.

      Själv fick jag vänta väldigt, väldigt länge på kärlek. Och under tiden var jag ensam eftersom jag mår dåligt av att ha närhet med personer där det inte finns starka kärlekskänslor. Men så fungerar ju långt ifrån alla människor.

    • Anette81

      Jag hade stannat hos honom det vet jag men mig valde han inte. Klickar tydligen med alla utom mig.

    • Anette81

      Han har träffat 3 tjejer, en utav dom var jag. Men han startade förhållande med de 2 andra men jag dög inte åt det tydligen.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)