8

När ska vi bli exklusiva?

För de flesta par kommer det en tidpunkt när man helt enkelt behöver veta: Var står vi? Träffar vi andra eller är vi exklusiva?

För några kan den frågan dyka upp redan efter någon vecka, för andra tar det månader, men när dessa tankar väl har dykt upp brukar de kännas som när man är riktigt kissnödig. Man måste helt enkelt göra något åt det! Samtidigt kan dessa frågor vara extremt laddade och svåra att ställa. Man kanske är rädd för att förstöra något genom att gå för fort fram eller för att verka för angelägen eller desperat. Man kanske är orolig för att den andre personen inte känner samma sak och vågar därför inte ställa frågan. Eller så vet man inte riktigt själv var man står.

Oavsett vad svaret blir så brukar det kännas skönt efter att man har haft ”var står vi- snacket”. Personligen föredrar jag ett dåligt besked framför inget besked alls vilket har resulterat i att jag fört ämnet på tal ganska omgående. Självklart måste man känna av stämningen lite innan man kastar ur sig ”jaha, vart leder det här då?”. Risken är ju som sagt stor att den andre personen känner sig pressad. MEN och detta men är väldigt viktigt – om det känns rätt för båda så ska man inte behöva fundera fram och tillbaka i tiders evighet. Om båda känner samma sak ”ja, jag gillar att hänga med dig, jag har inget behov av att hångla med någon annan och jag vill se vart detta leder i framtiden” – då är det bara att köra! Svårigheterna är egentligen bara om den ena inte känner sig säker på vad hen vill. Då kan ”snacket” bli riktigt jobbigt.

Hur ska du då göra om du går runt med dessa frågor i ditt huvud, men vill gå försiktigt fram?

  1. Börja med att bestämma dig för vad det är DU vill och vad du känner. Det gör det hela mycket enklare. Tänk också på att en känsla inte kan vara fel – om du nu känner på ett visst sätt så har du rätt att göra det. Ta dig själv och dina känslor på allvar.
  2. Om du är väldigt nervös och upplever att den andre personen lätt slingrar sig vid känsliga ämnen kan du innan skriva ner i punktform det du behöver få svar på.
  3. Om du är en person som skjuter på jobbiga saker kan det vara bra att i förväg bestämma dig för ett tillfälle att ta upp ämnet. Se till att ni är på en avslappnad plats utan distraktioner.
  4. Undvik helst alkohol. Även om det kan vara lockande att slappna av med ett par glas vin så finns risken att du säger något som du kommer att ångra dagen efter.
  5. Försök att inte göra en allt för stor grej av det hela. Det kan räcka med att säga något i stil med att ”jag tycker jättemycket om att umgås med dig och jag vill bara säga att jag inte känner något behov av att träffa någon annan just nu….”.
  6. Glöm inte bort att lyssna på vad den andre personen har att säga. Ibland vill vi så gärna höra ett speciellt svar så vi struntar i vad personen egentligen säger. Eller så sopar vi samtalsämnet under mattan så fort det känns jobbigt. Kom ihåg att du förtjänar att få ett rakt svar. Nöj dig inte med svepande bortförklaringar som att ”vi har det väl bra som vi har det”. Det är inget svar till den som är kär och vill ta relationen ett steg längre.

Lycka till!

7

dating


Det finns 19 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. What_A_Man

    Nä, man behöver inte det snacket när det är ömsesidiga känslor. Hon ser till att du inte behöver tänka på andra genom att vara närvarande i ditt liv. (Funkar säkert att byta ut hon mot han.)

    Men Cecilia har en absolut klar poäng i att det är bättre med ett besked att det inte blir någon fortsättning än att människan bara låtsas drabbad av eget dödsfall. Funkar att säga med musik med för den delen: https://www.youtube.com/watch?v=9E0FlhJnhl0

  2. ViraStina

    Om det så småningom känns viktigt för mig att jag är den enda för honom – då tycker jag det är viktigt att ta upp det.

    Det går inte att lita på att båda har samma åsikt och sätter samma gränser automatiskt. Sådant bäddar för missförstånd och svek. Särskilt i början av ett förhållande, när klarsynen kan vara lite fördunklad av alla känslor och hormoner. 🙂

    • Cecilia Salamon

      Zoo: Det är nog inte alla som tänker som du kring den frågan. Idag är det väl mer vanligt att man går på några dejter i alla fall innan man vet om det är rätt eller inte och man beslutar sig för att inte träffa någon annan? Det finns inget rätt och fel och därför tycker jag att tydlighet är viktigt.

  3. Megashark

    Dejting är ofta lite som att ta sig igenom ett minfält. Man känner sig fram, stannar, reflekterar osv. Jag tror att de allra flesta egentligen vill uppleva att det bara sker en direkt självklarhet i mötet, som raderar alla sinnets avväganden och jämförelser. Att handlöst bli golvad av varandra ömsesidigt. Det är det vi söker och många gånger fejkar vi denna upplevelse genom alkohol, inbillning, önsketänkande osv, med efterföljande kalldusch när vi inser att vi mest var ute efter ett lyckorus och bortsåg ifrån verkligheten. Visst måste man släppa taget och våga, men jag tror ändå att den verkligt djupa kemin rår på även våra småaktiga intellektuella analyser. Att bli golvad av varandra för att så mycket stämmer. Ibland kanske detta sker efter ett tag när man gått igenom olika tvivel och lärt känna varandra bättre, och ibland kan det ske direkt på första ögonkastet, om båda just i stunden råkar vara i rätt öppna läge och i rätt sammanhang. Problemet är att vi har en idé om hur det ska ske, vilket dels gör att vi lurar oss till att engagera oss när det finns snabb fysisk attraktion fastän man egentligen inte känner varandra. Och vi tenderar att förkasta en potentiell lysande relation bara för att det inte är en perfekt känsla från början (en eller båda kan ha en dålig dag helt enkelt). Vi går alltså för snabbt in i vissa relationer bara för att vi hade en bra dag, och förkastar många bara för att vi är ur gängorna just då. Kontenta: Vi låter känslomässiga impulser styra vårt tänkande och omdöme, färga de glasögon genom vilka vi ser andra människor. Det leder oss ständigt på villovägar. Man ska såklart inte gå vidare med personer som visar tecken på stor egoism och andra varningssignaler, men att dissa folk bara för att de för stunden inte har ett i dina ögon perfekt liv, är sällan klokt. Sakta ner med dem där ”allt känns sååå braaa” (då det kan vara inbillning och viss personer kan vara experter på att dupera och manipulera känslor för att få vad de vill) och ha lite mer tålamod med dem där det kan utvecklas och känslor växa fram vartefter. Självklart ska det finnas någon gemensam grund, men jag har sett alltför många som dissat helt kompatibla människor med liknande värderingar etc. Endel svarar inte ens på vettiga mejl, dvs de dömer ut någon alltför tidigt, för att de just i stunden inte är på humör. Bad way to go.

    • John G

      Carcharodon Megalodon är det latinska namnet på den största hajart som levt.
      Den dog ut för ungefär 1 miljon år sedan och existerade under cirka 25 miljoner år.

      Till utseendet påminner den mycket om Carcharodon Carcharias, Vithaj. Och för att förstå skillnaden i storlek kan ni tänka er att vithajen är ungefär stor som en personbil, och Carcharodon Megalodon var stor som en turistbuss.

      Ville bara nämna det med tanke på användarnamnet, MegaShark.
      Och för att jag är en hajnörd. Typ…

  4. Lady

    När man träffar någon på det gamla traditionella sättet så brukar nog inte frågan vara aktuell. Blir man kära/attraherade av varandra så blir man ett par. Och så mycket frågetecken kring om det finns andra med i bilden bör det inte finnas då.
    Men möts man via en dejtingsajt så gäller ju lite andra regler. Jag har t ex just nu två möjliga dejter på gång. Tror mest på den ene men börjar bli luttrad. Han är kanske inte så som jag föreställer mig honom. Eller så hör han till kategorin som är mycket intresserad fram till den punkt där vi verkligen ska ses, då han plötsligt drar sig ur på eller annat vis. Håller därför även kontakten med tvåan vid liv. För även han verkar ju trevlig och har ett utseende som jag gillar.
    Inser ju också att männen jag har kontakt med kan agera på liknande sätt, och att det därför inte alls är säkert att jag är den ende de planerar att träffa. Det är väl lite av spelets regler i dejtingvärlden?
    Tror här som Cecilia tar upp på ärlighet, även om det kan kännas jobbigt att ställa frågan. jobbiga frågor kan i bästa fall leda en relation framåt.

  5. ViraStina

    Kan inte låta bli att fundera lite extra på detta, eftersom jag på sätt och vis befinner mig i just den där situationen. Det är dock extremt svårt att lyckas med ett Allvarligt Samtal så att båda mår bra av det. De flesta känner sig påhoppade eller pressade och går i försvar eller säger vad som helst som låter bra, för att slippa undan pinan. Och i ärlighetens namn – de flesta som initierar ett sådant samtal gör det inte för att uppriktigt nyfiket lyssna på den andres ståndpunkter, utan för att få igenom sin egen vilja.

    Jag tror det är bäst att inte pressa dejten på svar och redogörelser om hur han ser på framtiden, utan helt enkelt utgå från sig själv och sina önskemål. Att klargöra var man själv står vad gäller relationer i största allmänhet. Gärna tidigt och gärna i en icke laddad situation.

    Om ett av mina krav på att fortsätta dejta en längre period är exklusivitet – då måste jag ju vara tydlig med det. Jag kan knappast räkna med att han är tankeläsare, eller har precis samma riktlinjer och tidsgränser som jag. Jag kan inte utgå från att bara för att vi har det kul tillsammans just nu, så är jag kvinnan i hans liv. Jag måste säga/visa vad jag vill ha och vad jag förväntar mig av en relation på nuvarande nivå.

    Vill han inte acceptera de grundvillkor som är nödvändiga för mig, blir valet mitt. Är det värt att fortsätta dejta honom ändå, och rucka på mina egna krav, eller är det läge att bryta?

    Man kan aldrig ändra på någon annan, utan man måste istället fokusera på att måna om sin självrespekt.

    • Cecilia Salamon

      ViraStina: Håller med dig helt kring att ”Vill han inte acceptera de grundvillkor som är nödvändiga för mig, blir valet mitt.” Det är så självklart, men ändå så svårt!

    • ViraStina

      Haha, ja, det är ingen som har sagt att det ska vara lätt! 😀

      Men skämt åsido, så tror jag att självkännedom är helt avgörande i detta skede. Jag måste vara klar över vad jag vill och behöver i det långa loppet. Jag måste komma till insikt om vad som är okej, och vad som absolut inte är förhandlingsbart ur min synvinkel.

      Om jag inte har koll på det, om jag inte känner mina egna behov och heller inte har dragit några slutsatser från tidigare relationer – då kan jag ju inte utgå från att han automatiskt ska kunna gissa hur jag vill ha det! Och då är sannolikheten stor att jag bara upprepar tidigare mönster. Även det som inte fungerade.

      Samtidigt vill man ju inte analysera sönder allting. Ett bra förhållande byggs knappast av navelskåderi där båda två ständigt utvärderar den andres beteendemönster och begrundar sina egna reaktioner inför detta. Men jag tänker att med en solid självrespekt känner man i ryggmärgen om det är hållbart eller inte.

  6. Diamond1forever

    Ett par som är ämnade för varandra behöver helt enkelt inte ens från efter några bytta ord från sqratz undra, eller vara konfunderad eller ha frågor om vart man står i tanken/känslan för varandra! De känner man helt enkelt. Och känner man det så har också budskapet nåt fram på ett sätt som bara par som är ämnade för varandra ,både ”Vill & Kan´´ förmedla varandra! Så enkelt är de!

    • ViraStina

      Jag tror inte att det är så enkelt. Även par som passar utmärkt ihop, kan ha olika önskemål, erfarenheter och referensramar, som går att pussla ihop med lite hederlig kommunikation.

      Det känns en aning naivt att lita på att båda självfallet känner precis likadant vid precis samma tillfälle, och att man utöver detta delar precis samma värderingar och personliga gränser. Det tror jag snarare bäddar för konflikter och missförstånd av typen ”om du älskade mig skulle du förstå mig!”

  7. Romantisk-tjej

    Att vara ämnade för varandra är en härlig känsla, som att komma hem. Får man höra ”Det känns som att jag känt dig hela livet” när man tänkt exakt samma sak om dejten så är det så klart något extra. Men det händer så sällan att när den chansen kommer är det dumt att sumpa den bara för att några praktiska detaljer inte stämmer med det man önskade. För det kan aldrig bli så perfekt att man matchar med ALLT i respektive livssituation. Man kanske måste jobba med vissa saker, kompromissa med andra etc.

    Jag är övertygad om den där rätta känslan infinner sig är det något särskilt som man inte bör släppa. Det är svårt att objektivt sätta fingret på vad det är förutom att man känner sig trygg i personens sällskap (man vågar vara sig själv även om man är en osäker person) man når varandra i djupare samtal och känner sympati och igenkänning.
    Det funkar att vara tillsammans även i tystnad. Det uppstår en personkemi som gör att man vet att det är okej att bara vara. Man känner sig inte nervös eller blir rädd för att man inte säger rätt saker.

  8. Megashark

    Ju högre attraktion man har för den andre, desto gladare blir man om hon tar upp mer exklusivt dejtande. Jag skulle uppleva det som ännu mer attraktivt om just tjejen tar upp den frågan. Vet inte varför. Frågan får dock inte dyka upp innan man knappt lärt känna varandra tillräckligt, då skulle varningsklockor ringa kring att det mer är den andres osäkerhet och rädsla som styr, mer än ett verkligt genuint intresse och kärlek till just den jag är. Man vill va mer än ett sinnesobjekt.
    Men har man dejtat tillräckligt för att känna in varandras grundtoner, har roligt ihop och känner gemensamt pirr och har svårt att dölja sitt leende när man träffas, då är det hur härligt som helst om den andre föreslår att testa att pasusa sina dejtingprofiler ett tag (om det inte redan skett naturligt hos båda). Om någon reagerar omoget negativt i ett sådant läge, då skulle jag inte hoppas så mycket på den personen överhuvudtaget, och vara glad över att sanningen visat sig.

    Men det gäller ändå att känna in rätt läge. Man vill uppleva att där finns tillräcklig kemi. Och det är väl just där som missförstånden ofta sker, att man tolkar varandra färgade av sina egna förväntningar, attraktionsnivå och önsketänkande. Och där är det endast urskiljning som kan avgöra. Ofta känner vi ju i början lite extra attraktion till någon som har självbehärskning nog att inte kasta sina känslor på oss så att vi inte hinner gå i synk. Då känner man det som att den andre mer är intresserad av sina egna känslo-kickar. Det blir en form av känsloegoism när någon för tidigt lägger allt eller inget i ens händer. För hon vet ju faktiskt ännu inte vem jag egentligen är (även om jag söker vara uppriktig i mitt uttryck), för sånt behöver ta en stund.

    Trovärdighet är nyckelordet för mig. Det kan vara jättesmickrande i en kall dejtingdjungel, att råka på en söt tjej som vill väldigt mycket och har stora känslor väldigt tidigt. Men erfarenheten (dock inte alltid att lita på) har visat mig att detta inte sällan kan antyda väldigt tvära kast, sk. ”hot and cold”. Jag håller mig alltid extra reserverad när någon vill så mycket så fort. För det skiftar alltid lika snabbt. Även om en tjej känner att det rusar till tidigt så uppskattar jag att hon har förmågan att till viss del reglera och styra detta. Hon får gärna visa detta intresse på olika sätt, och det gör inget om hon tappar bort sig, det är bara charmigt. Man vill kunna se och känna av intresset (ingen kall fisk som gömmer allting) men att där ändå finns lite tålamod, att tillåta dejtandet att utvecklas, och när man har känt på varandra tillräckligt för att gilla mer än nyhetens behag och spänning, då kan det gå vidare därifrån i en ny fas.

    Man önskar det fanns en enkel bruksanvisning men vi är ju så komplexa att det bara är att lära genom misstag och gradvis öka sin medvetenhet. Men alla tips från kvinnligt perspektiv tas tacksamt emot. Vi män balanserar ständigt mellan att ta för mycket initiativ, och att vara för passiva. Det kan vara så att man är mer direkt och självsäker gentemot en tjej, som då ibland reagerar i rädsla och kanske inte ens svarar. Sedan är man mer försiktig med någon annan som man vill ta kontakt med, och då kanske hon blir avtänd av att man inte är tillräckligt direkt. Alla har ju både maskulin och feminin energi, men det svåra är (särskilt på distans på nätet) att veta vilken balans i dessa energier som passar för just den kvinna man vill ens börja lära känna. Man har ett spektrum av uttryck och möter man personer ”live” så är det iaf lite lättare att ta in och lyssna på den andres behov, men är pga roller som spelas, nog så stor utmaning. Med nätdejting gäller det att ens kunna börja skriva till varandra. Jag upplever att vi (båda könen) nog ratar varandra rätt fort bara på meddelande-stadiumet. Jag tappar själv lätt intresse för kvinnor som brister i sin skrivna kommunikativa förmåga, då det är en ganska viktig del för mig, men samtidigt kan det ju vara en person som funkar hur bra som helst om man väl träffas och lär känna varandra. Så där försöker jag inte stänga dörrar för tidigt.
    Om det klickar kommunikativt i skrift, kan det också ibland visa sig inte alls fungera när man väl träffas. Klart att man vill ha båda delarna, men då kan man få vänta länge. När man väl står varandra nära så kommer man ändå nära i skrift eftersom man lär sig läsa varandras stil.

    • C

      Ah… du formulerar dig fantastiskt..och innehållet sedan 😉… verkligt attraktiv egenskap, att kunna meddela sig såhär ..

      PS De flesta som vädrar åsikter och tankar här verkar väldigt insiktsfulla och inläggen är väl genomtänkta… nyttig läsning som även har gett mig nya insikter.
      Tack!
      Venividi


Kommentera