6.-60

När det är dags att gå

Lika svårt att inleda en relation kan det vara att avsluta den. Jag har alltid stångat huvudet blodigt för att rädda mina förhållanden, även när det har varit dömt att misslyckas. Ofta har det gått så långt att när det väl är över finns det inte något rent och fint kvar av det som var oss. Det enda vi minns då är alla bråk och all sorg och smärta.

Det var min första stora kärlek och jag var 17 år. Han var 19, körde bil och kunde spela gitarr. Jag var så fruktansvärt kär! Under nästan ett års tid umgicks vi konstant och jag bodde mer eller mindre i hans mammas lägenhet. Jag skolkade från skolan bara för att slippa vara ifrån honom och slutade att höra av mig till mina vänner. Vi bråkade och älskade, grät, var svartsjuka och pratade om att förlova oss. Självklart var det inte en sund relation, men jag var så ung och hade aldrig haft en pojkvän förut. Till sist kom det ändå en dag när jag började att tvivla på oss. Vi borde ha gått skilda vägar då och jag hade kunnat behålla minnet av min första kärlek som något rosaskimrande och gulligt. Något som får en att le när man minns tillbaka på hur ung och naiv man var. Något som gör att man då och då slänger iväg en tanke och undrar hur han mår och vad han gör idag?

Istället blev det en vidrig och utdragen separation som pågick längre än själva förhållandet. Jag hann ta studenten, jag hann åka utomlands själv, jag hann bli nästan vuxen – och hela tiden fanns han där i bakgrunden och fick mig att må allt annat än bra. Ett dåligt samvete som förföljde mig, som en illaluktande doft som inte gick att göra sig av med. Jag träffade andra och jag försökte att gå vidare, men ett telefonsamtal senare från honom satt jag ändå där och grät.

Idag när jag tänker på honom och vår tid ihop kan jag faktiskt knappt minnas vad jag föll för. Istället minns jag bara hur tufft det var att bryta sig ur relationen. Och jag blir arg både på honom som inte lät mig gå, men också på mig själv som inte klarade av att vara starkare. 

Lita på din magkänsla. Om en relation känns fel eller osund är den troligtvis det. När du väl har gjort dig fri undrar du istället vad som i hela världen det var som fick dig att stanna så länge?

singel lämna relation gå höst

dating


Det finns 15 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Anette81

    Jag blev lämnad av mitt ex för 11 månader sen och jag mår fortfarande dåligt över det. Jag älskar fortfarande honom men han har träffat en ny tjej och verkar kär. 🙁
    Fruktansvärt jobbigt 🙁

    • Cecilia Salamon

      Kämpa, kämpa, kämpa. Rätt som det är så har du kommit över honom och det kommer inte göra ont längre. Fyll dagarna med så mycket som möjligt som gör dig glad och tänk på att varje dag som går är en dag närmare den där dagen när du vaknar och INTE tänker på honom. <3

    • Anette81

      Tyvärr så drömmer jag väldigt mycket om honom.
      Tänker på honom hela tiden. Är ju honom jag vill vara med, det är honom jag älskar.

    • Miss Z

      Ett sett att försöka komma över eller tänka mindre. Låter banalt, men att lära sig nått nytt hjälper faktiskt. För mig har det hjälpt i andra sammanhang.

  2. Lady

    Känner så väl igen mig i Cecilias text. Fast med tilläggen att jag var äldre och relationen hade varat mycket längre än så. Det sorgliga är att den man som i ett par år lyckades få mig att dra ut på separationen också är pappa till mina barn. Barnen har någon gång bett mig berätta något om hur träffades och hur det var när det var bra mellan oss. Jag har då haft svårt att svara. Det var ju bra en gång i tiden men alla minnen förgiftas att de sista årens helvete.

    • Cecilia Salamon

      Jag kan verkligen förstå att det hela blir hundra resor värre när det är barn inblandade i bilden. Då går det ju faktiskt inte att bara klippa bort personen ur sitt liv.

  3. Miss Z

    Känner så väl igen det där… Min ungdomskärlek lämna endast bitter eftersmak. Känslan som infinner sig när man tänker efter är ingen bra sådan. Kontrollerad, fick inte klä sig som man ville, tappa kontakten med vänner. Och för att man haft pojkvänner innan han och han inte haft nån tjej va man lite av en hora i hans ögon. Nej inga positiva minnen eller känslor från den tiden….

  4. Benke

    Är det bara jag som reagerar på hur absurt följande låter? ”Jag har alltid stångat huvudet blodigt för att rädda mina förhållanden, även när det har varit dömt att misslyckas. Ofta har det gått så långt att när det väl är över finns det inte något rent och fint kvar av det som var oss.”

    Så du har alltså varit ihop med massor av hanar, och upprepat samma mönster med att bråka och förstöra dem? För mig låter det som om du är extremt destruktiv och levt på helt fel sätt. Men du ser inte detta som något konstigt? Att du haft så många pojkvänner (bara det…) som det ”inte fungerat” med? Du kan förstås inte tänka tanken att det är något fundamental sjukt med att leva ett sådant liv och bete sig så?

    Du säger det som om detta vore helt självklart. Alla andra kulturer i världshistorien förutom denna dekadenta skulle ha väldigt skarp kritik mot en sådan person.

    Sluta censurera?

    • Cecilia Salamon

      Hej hej Benke! Ja, precis som jag skriver i texten så var jag sjutton år när jag hade mitt första förhållande och det var över 10 år sedan. Under den tiden har jag haft några relationer och det måste väl ändå ses som ganska ”normalt”?. Att pröva sig fram i kärleken och stöta på en del rötägg på vägen tänker jag också är en del av livet. Man gör misstag och man lär sig. Och ja, det har varit mycket passion och bråk i flera av mina relationer men jag är glad att jag har gått igenom det och faktiskt lärt mig vad jag behöver i ett förhållande. ”Till mitt försvar” kan jag berätta att jag de senaste 5 åren varit i två stabila och kärleksfulla förhållanden utan den här typen av drama. Jag är varken absurd eller dekadent utan en ganska vanlig snart 30 årig tjej som precis som de flesta här på HP letat efter kärleken :). Kram!

    • John G

      Nu tycker jag att du är orättvis Benke.

      För det är ju aldrig bara den ena personens fel att en relation tar slut.

      Titta på mig exempelvis. Jag har i och för sig ingen erfarenhet av kärleksrelationer. Men nog har jag blivit av med både kompisar och vänner genom åren. Och det är förmodligen precis lika jobbigt.

      Och varför har dessa vänner försvunnit?
      Jo, därför att jag har 2 absoluta krav i alla mina relationer.

      Jag vill under inga som helst omständigheter vara ofrivilligt representerad på nätet.
      Vilket innebär att du Får inte lägga ut ett fotografi på exempelvis FB eller Instagram, om jag finns med på den bilden. Inte utan att fråga mig först så att Jag kan ta beslutet om det är okej.

      Och sedan vill jag inte heller under några som helst omständigheter bli uppmärksammad på min födelsedag. Jag vill inte ens ha ett litet enkelt grattis- sms.

      Och eftersom det har funnits människor som helt enkelt inte kan acceptera och respektera detta så har jag avslutat relationen med dem.

      Vilket innebär att jag också har ”förstört” dessa människor som du uttrycker det.

      Men det är ju faktiskt inte Bara mitt fel. För visst, det är delvis mitt fel eftersom jag Är tjurskallig, närmast obstinat, i dessa två frågor.

      Men samtidigt är det ju faktiskt också deras fel. Eftersom de inte Kan visa mig så mycket hänsyn att de helt enkelt bara respekterar vad jag vill i dessa 2 frågor.

      Och jag är övertygad om att det är samma sak med Cecilia och hennes relationer. Det är faktiskt inte Bara hennes fel att de har tagit slut.

      Sedan tycker att du är ganska okänslig också.
      Här har vi Cecilia som berättar om en av de kanske sorgligaste saker hon varit med om.
      Slutet på hennes första kärlek. När hon var…? 17? 20? 22?

      Kommer du själv ihåg hur osäker, oerfaren och nervös du var i den åldern?
      Kommer du själv ihåg hur ont det gjorde när din första kärlek försvann?

      Och när nu Cecilia delar ett så intimt minne med oss så har du mage att beskylla henne för att vara…? Ja, vad då? Ett kvinnligt monster som förstör män?

      Men det skall du veta, att det tycker i alla fall inte jag om!!!
      Och ärligt talat, är inte du skyldig Cecilia någon form av ursäkt för ditt påhopp?

      Cecilia:

      Återigen. Ett mycket välskrivet, intressant inlägg 🙂
      Tack för att du delar med dig.

    • ViraStina

      Benke:
      Kamma till dig. En person som vräker ur sig fördömande formuleringar som ”hanar” och ”levt på fel sätt” och ”fundamentalt sjukt” ska nog inte anklaga någon annan för att vara ”extremt destruktiv”.

  5. standart

    Första kärleken baseras på endast hormoner. Ler. Man ser gulligaste kille och vet ingenting om hurdan är han. Man bara tycker om! Min första kärlek hade varit allting för mig fast han inte visste om det. Efter 3 år av drömmar, diktande och ganska så olyckliga tankar fick jag den kille. Tom våra föräldrar trodde att vi skall gifta oss. De hade inte varit emot. Vad hände? Jag blev äldre, skaffade mig vänner med liknande intressen, fick förståelse för vem är vem. Kille hade varit söt buse med alkoholproblem. 10 år hade gått sedan han och jag gick sina vägar. Jag träffade min första kärlek på gatan och vi hade ordentligt samtal hos honom om vad hade varit med oss. För det första frågade jag om han någonsin älskade mig. Han svarade: ”Nej. Men om vi skulle gifta oss skulle jag säkert älska dig”. Jag tyckte det var vidrigt. Sen tryggade han på mig att ha 6 eftersom vi hade inte sex. Aldrig nånsin hade sex. När jag sade nej slog han mig. Det verkar så att i alla år hade jag killen nånstans i huvudet. Jag hann gifta mig, skiljas, ha förhållande men…jag hade honom inside. Jag kan säga att örfil som jag hade fått tog bort tankar på honom. Så dumt! Jag hade varit dum!

  6. A. N

    Det är dags att lämna en relation när kärleken har tagit slut. Det måste vara besvarat ifrån båda parter. Det fungerar inte om ena partner är kär och inte den andra. Då är det inget förhållande . Är det bara vänskap så är dags att göra slut, innan man blir osams . Sen ska man inte vara tillsammans för bara för att ha ”någon ” el rädd för att vara ensam. Ingen vill vara ett substitut .hur kul är det för den personen.

  7. kaffekvarn

    Om man känner att den andra parten ”Inte visar respekt´´ för den person man är och den personlighet man har och i de man gör,säger,m.m.? Och samma om en person inte kan känna respekt för den andra parten? Ja då ska man absolut avbryta förhållandet omdelbart! Samma gäller ju såklart personer i vänskap mellan varandra som vill påskina att de är ens vänner men som samtidigt vid olika tillfällen också ger sken av respektlöshet? ”De´´ är väl om nåt ett klart bevis på att den andra inte värderar partnern eller kanske en vän med den sanna kärleken som då såklart inte yttrar sig i respektlöshet mot den andra! Och då passar man absolut inte ihop helt enkelt! De kommer bara att utdränera hela livstermosen för båda till slut om man försöker hålla ihop nåt sådant!


Kommentera