6e2d08652b9ad76a33a0ad04020931e2

Myten om ”The One”

En typisk scen i valfri romantisk film är när huvudpersonen börjar dejta någon och högtidligt talar om för sin familj eller vännerna att hen nog kan vara ”The One”. Den rätte. Den enda. Personen med stort P. Den som kommer att förändra ditt liv och vara den saknade pusselbiten som gör dig komplett som människa. Filmerna och böckerna får oss att tro att om det tar slut med ”The One” så kommer du aldrig att bli riktigt lycklig igen.

Jag ser på dejting och kärlek på ett lite mer praktiskt och måhända cyniskt vis. Tar en relation slut så får man utvärdera vad som gick fel, vilka personlighetsdrag/sidor man framöver ska hålla sig borta från och vad i relation som var bra – som man ska fortsätta leta efter. Man kanske länge har dragits till passionerade typer med häftigt humör, men inser efter flera spruckna relationer att det inte är något som fungerar för dig. Förhoppningsvis blir man mer trygg i sig själv med åren och lär känna sig själv, och baserat på den kunskapen kan man träffa någon som passar bra in i ens liv.

Låter det tråkigt? Oromantiskt? Ja kanske – men det ger i alla fall mig en stor tröst i att kunna släppa den där som man trodde var ”The One” och gå vidare med sitt liv. Jag är övertygad om att när något inte fungerar så finns det andra där ute som utgör en bättre match. Och jag tycker att Internetdejting-fenomenet i sig är ett bra bevis på det. Vi är alla ute efter olika saker beroende på var i livet man befinner sig. Vissa drömmer om att skaffa familj och hus på direkten, medan andra har ett större behov av frihet och lösare relationer. Det ena är inte mer rätt än det andra, men valfriheten att välja det som passar ens egna livssituation har aldrig någonsin varit större.

Så istället för att gå runt med någon rosaskimrande bild av att ”Den Rätte finns där ute och väntar på mig” eller att ”det är ödet som kommer att sammanföra oss”, så kan du istället se på det som att du själv har makten att styra din framtid. För att dra en ännu krassare och cynisk jämförelse – vill du ha ditt drömjobb så måste du jobba hårt för det och antagligen gå på en jäkla massa jobbiga anställningsintervjuer för att hitta rätt.

 

dating


Det finns 24 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. MisterBister

    Men Cecilia då, har du inte lärt dig ännu att om man försöker förändra sig för att fungera bättre med andra människor så är man en SOCIOPAT! Det är inte GENUINT att pröva nya saker om det man alltid gjort inte fungerar, och att försöka bli lyckligare genom att bryta negativa trender är SJUKT och OÄKTA!

    Dessutom är man PROMISKUÖS om man gör det!

    Sorry, känner att den här typen av kommentarer kommer varje gång det föreslås att man kan lära sig av sina misstag och pröva att göra saker annorlunda om det man gör inte leder till det (eller den) man vill ha, så jag tänkte att det är lika bra att skriva den. No hard feelings? 🙂

    • Mr C

      Sociopat, inte genuint, oäkta, PROMISKUÖST? Låter bara som att du är rädd.
      Jag tycker inte att det egentligen handlar om att ändra något med sig själv, det handlar och att lära känna sig själv. Hur många tror du vet vad man vill ha? Jag tror att många tror sig veta vad man vill ha, vad man tror är bäst för en själv. Men det är säkerligen många som inte har en aning. Som Cecilia skrev så lär man sig av sina förhållanden, både vad man jobba med själv för att bli en bättre människa, men också vad och vilka egenskaper hos andra som passar just dig.
      Det handlar inte om att förändra dig själv, utan att lära känna dig själv, vilket enligt mig är mycket svårare. Ju bättre du känner dig själv, desto säkrare blir du på vad du vill ha, enligt mig! Självinsikt is the shit, dagens visdomsord! =)

    • HappyPancake

      Hejsan! Jag är inte helt säker men jag tror att det var menat som ett skämt av ”Misterbitter” och en liten pik till tidigare kommentarer som trillat in =) /Cecilia

    • Mr C

      Det låter fan inte kul. Det värsta är att det är så svårt att ta sig ur sin neråtspiral. Känner man sig nere, kanske lite oattraktiv med bristande självförtroende så är det svårt att vända på det. I och med att nätdejting är ytligt och utseendefixerat så tror jag det bästa är att lägga krutet på en bra bild. Va fan, till och med gå till en fotograf som kan fånga ens vackra sidor =) säker fler som svarar och är du en hyfsat sjysst person så går det säkert vägen.
      Presentationen är inte så jäkla viktig känns det som. Men i början skrev jag bara ”tjena, läget” ungefär, för jag kände inte för att skriva något annat. Då fick jag sällan svar, men när jag skriver något kul så får jag oftare svar.
      Mitt tips; satsa på en bra bild. Har du bara en, använd dem och skit i de andra.
      Oftast är det insidan som räknas, men det gäller tyvärr inte här!
      Kör hårt och lycka till

  2. HoppfullSkeptiker

    ”Jag är övertygad om att när något inte fungerar så finns det andra där ute som utgör en bättre match. (…) men valfriheten att välja det som passar ens egna livssituation har aldrig någonsin varit större. (…) du själv har makten att styra din framtid.”

    Ursäkta men jag känner mig mest bara bitter och ledsen när jag läser saker som detta. Speciellt när jag tänker mig att det säkert finns många (säkert främst kvinnor) för vilka detta faktiskt känns sant och uppmuntrande.

    Visst, det finns säkerligen många kvinnor där ute som skulle utgöra bättre matchningar för mig än de flickvänner jag haft förr. Men att säga att jag skulle ha valfriheten att välja dem, välja det som passar min egen livssituation, känns nästan som ett rent hån. Jag har aldrig i mitt liv haft lyxen att kunna välja partner fritt baserat på vad jag vill ha och vad jag tycker passar mig.

    Jag kan ju liksom inte säga åt någon annan att dejta mig, hoppa isäng med mig, eller falla för mig. De måste självklart göra det frivilligt. Och visst, det har hänt en del gånger genom åren att kvinnor har valt att dejta mig, ha sex med mig, nån enstaka har säkert tillochmed fallit för mig… Jag har ju haft ett par flickvänner genom åren liksom. Men det är ju helt upp till DEM att bestämma sig för det.

    Alla flickvänner jag har haft har kommit till mig på sina egna initiativ. Aldrig någonsin har det lett till något seriöst när jag själv har försökt ta initiativ. Speciellt inom nätdejting där jag försökt kontakta hundratals kvinnor genom åren men får i princip aldrig ens nåt svar, men de ytterst sällsynta gånger då kvinnor själva hört av sig till mig så har det oftast lett till ett långt förhållande.

    ”(…) vill du ha ditt drömjobb så måste du jobba hårt för det och antagligen gå på en jäkla massa jobbiga anställningsintervjuer för att hitta rätt.”

    Jag har jobbat hårt på detta i sisådär 20 år nu sedan jag ”upptäckte tjejer” i puberteten och började drömma innerligt om livslång kärlek, och genom åren har jag gått på ”en jäkla massa jobbiga anställningsintervjuer”, men det allra jobbigaste nuförtiden tycker jag ändå är att det är så fruktansvärt sällan jag ens får tillfälle för en ”intervju” (dvs date). De allra allra flesta läser bara mitt ”CV” (dvs mitt mail och min profil) och ignorerar mig sedan fullständigt. Jag orkar inte ens skriva mail till tjejer längre för jag får ändå aldrig svar och det blir bara plågsamt i längden.

    Jag har ingen valfrihet.

    Jag har ingen makt att styra min framtid, iallafall inte mitt kärleksliv.

    Det enda jag kan göra är att försöka stå ut med ensamheten i väntan på att någon annan kanske bestämmer sig för att välja mig. Förhoppnings innan jag blir för gammal för att kunna starta en familj, och förhoppningsvis någon som jag känner att jag själv hade valt om jag haft möjligheten/friheten/makten. Men denna väntan är så otroligt tröttsam och deprimerande, speciellt med tanke på att jag redan snart fyller 35. Jag orkar liksom inte vänta längre snart.

    • Mr C

      Oj, hamnade fel först..

      Det låter fan inte kul. Det värsta är att det är så svårt att ta sig ur sin neråtspiral. Känner man sig nere, kanske lite oattraktiv med bristande självförtroende så är det svårt att vända på det. I och med att nätdejting är ytligt och utseendefixerat så tror jag det bästa är att lägga krutet på en bra bild. Va fan, till och med gå till en fotograf som kan fånga ens vackra sidor =) säker fler som svarar och är du en hyfsat sjysst person så går det säkert vägen.
      Presentationen är inte så jäkla viktig känns det som. Men i början skrev jag bara ”tjena, läget” ungefär, för jag kände inte för att skriva något annat. Då fick jag sällan svar, men när jag skriver något kul så får jag oftare svar.
      Mitt tips; satsa på en bra bild. Har du bara en, använd dem och skit i de andra.
      Oftast är det insidan som räknas, men det gäller tyvärr inte här!
      Kör hårt och lycka till

    • fredrik

      Håller med..får ungefär svar på 1 av 40 meddelande..hur fan ska man kunna välja och vraka..har aldrig haft sådant pissigt självförtroende som efter jag började med nätdejting..fanskapen läser inte ens mina mail..nej fy fan om min dotter får ett sådant äckligt sätt..försöker att uppfostra henne så att hon ska bete sig bra på nätet också. Vilket många har missat uppenbarligen

    • ViraStina

      Det man kan styra är sin egen framtoning. Det är inte enkelt, men det går att ändra.

      Du kan t ex träna upp din förmåga att signalera bra självförtroende, och på så vis starta en positiv spiral istället. Det kommer att ge dig ett helt annat bemötande från andra, och därför även förändra hur du ser på dig själv. Där ligger din makt att påverka vem som vill träffa dig och vem som ska bli attraherad av dig.

      Jo, jag vet att det låter som floskler. Inte desto mindre är det sant, kan jag intyga av personlig erfarenhet.

    • HoppfullSkeptiker

      Eftersom jag som sagt har hållit på med detta så många år nu och testat så många olika framtoningar i min profil och med olika bilder osv osv, så jag känner att jag inte riktigt kan variera min framtoning mer utan att ta till överdrifter eller lögner, och det tänker jag absolut inte göra.

      Jag ser faktiskt rätt positivt på mig själv. Jag tycker att jag är en jättebra person som har mycket att erbjuda. När jag väl träffar kvinnor och de faktiskt tar sig tiden att lära känna mig brukar jag få jättefina komplimanger, som t.ex. detta som en fin vän sa till mig för inte så länge sen: ”I still can’t believe that with all your charm and sensuality you haven’t been snatched up years ago.” Jag har haft tjejer som sagt att jag är den gosigaste, mysigaste och mest kramiga kille de nånsin träffat. Jag har fått höra att jag är den mest jämställde killen vissa träffat. Osv.

      Men det är bara när någon faktiskt själv väljer att komma nära mig som de faktiskt ser mig och ser vem och vad jag är. Jag har som sagt noll kontroll över detta, jag kan inte säga åt någon annan att intressera sig för mig. Jag kan bara vara mig själv, och vara tillgänglig.

      Att det ”ligger i min makt att påverka vem som vill träffa mig och vem som ska bli attraherad av mig” känns ärligt talat rent skrattretande. Det känns verkligen inte som att jag har nån som helst makt att påverka det.

      Om jag är mig själv, är öppen och ärlig med vem jag är och vad jag känner och vad jag vill, håller mig fräsch och välklädd, är snäll och trevlig, osv, och ingen ändå visar intresse för mig… Då finns det liksom inte mycket mer jag kan göra. Om ingen kvinna ens vill ge mig en chans, vad ska JAG då göra? Tvinga dem?

    • ViraStina

      Mja.
      Jag känner igen mig i mycket av din beskrivning. Det är därför jag hävdar att det går att påverka, även om du tycker det är skrattretande. Jag är också en omtyckt person med massor av goda egenskaper, som ofta får höra att det är helt obegripligt att jag är singel. Men den sortens snälla kommentarer ger som bekant ingen automatisk framgång på dejtingfronten.

      Det är klart att du tänker positivt om dig själv i viss mån. Men att se sig som maktlös och utlämnad till andras omdöme, signalerar snarare låg självkänsla. Sådant lyser igenom. Och som sagt, det kan jag säga för att jag är där själv. Men jag har även sett att det går att ändra.

    • Romantisk-tjej

      Jag får också höra att det är obegripligt att jag varit singel så länge. Men jag tror liksom Virastina att det kan vara möjligt att ändra. Det kan kännas hopplöst att alltid bli dissad på en dejtingsajt och kanske mer obegripligt när man ganska ofta får höra överallt utom här att man ser bra ut, är omtänksam och speciell. Jag tror att man helt enkelt får börja prata med folk ute, kanske är lättare nu på sommaren. När det är så tydligt att det inte fungerar att träffa folk på en dejtingsajt så det är dumt att fortsätta stånga huvudet blodigt och bli besviken gång på gång. Dessutom tar det en hel del tid i anspråk, tid som är betydligt roligare att lägga på något givande istället för att bli betraktad som osynlig/ett sexobjekt för stunden.

    • HoppfullSkeptiker

      Hmm… Men alltså… Om jag utifrån mina faktiska erfarenheter drar slutsatsen att ”mina egna initiativ leder aldrig nånvart, det är bara när kvinnan tar initiativ som det faktiskt händer nåt” eftersom det är så verkligheten faktiskt ser ut och alltid har sett ut för mig… Då är jag ju faktiskt bara realistisk, logisk och rationell.

      Att då säga att det ligger på MIG att JAG typ ska tvinga mig själv att inbilla mig att verkligheten är något annat än vad den är för att jag annars ”signalerar låg självkänsla” låter ju helt sjukt faktiskt.

      Ungefär som om någon skulle stå och slå mig i magen och säga att ”jag kommer inte sluta slå dig i magen förrän du slutar reagera som om du får ett slag i magen”.

      Dessutom, om jag av nån anledning skulle lyckas inbilla mig att jag faktiskt visst har ”makten” trots att alla mina erfarenheter visar raka motsatsen, då skulle jag ju bokstavligen vara helt verklighetsfrånvänd och ”leva i min egen lilla värld”. Hur skulle det kunna vara attraktivt eller öht sunt i längden?

    • HoppfullSkeptiker

      Romantisk-Tjej:
      ”Jag tror att man helt enkelt får börja prata med folk ute, kanske är lättare nu på sommaren.”

      För min del känns det som att ”problemet” där är att jag verkligen inte är en ”vanlig” kille som passar med vilken ”vanlig” tjej som helst, så om jag skulle gå fram till nån slumpmässig tjej på stan så känns det som att chansen är väldigt liten att vi öht har något gemensamt… Det är bl.a. därför jag sökt mig till just nätdejting eftersom det då känns som att jag redan från början kan veta att jag har viktiga saker gemensamt med tjejen jag säger hej till. Jag känner helt enkelt att chansen för mig att lyckas träffa rätt om jag ”börjar prata med folk ute” är väldigt nära noll…

    • ViraStina

      Du läser lite som fan och den berömda bibeln, Hoppfullskeptiker. 🙂

      Grejen är att DU faktiskt har makten över ditt liv. Ingen annan. Du kan själv sätta ditt eget värde, utan att behöva lägga det i andras vågskålar, så att säga.

      Men jag är för dålig på att förklara, så vi nöjer oss här, tror jag!

    • Klara22

      Hur brukar dina mejl som du skickar till kvinnor se ut?
      Jag brukar ignorera att svara killar om dom inte läst min presentation eller ifall dom har läst den och inte respekterar mina få krav.
      Eller så finns det vissa killar som skriver konstiga mejl och då svarar jag inte..kan skriva något om vad jag skrivit i min presentation och det känns som kritik från deras sida och det får mig att känna som att dom kanske skrattar åt mig eller nåt..

    • HoppfullSkeptiker

      Oftast inleder jag med att säga hej och att jag tycker att hon verkar trevlig, följt av någon med specifik kommentar gällande vad det var i hennes presentation som jag gillade, eller blev nyfiken på, eller kände att det var kul att vi verkade ha gemensamt. Ibland skippar jag ”hej du verkar trevlig”-biten och går rakt på den presentations-relaterade kommentaren. Oftast slutar jag med nån fråga. Ibland skriver jag enbart frågan och inget annat.

      Med andra ord, jag följer rimligtvis alla tips jag nånsin hört om ”hur man skriver bra mail”: inga massmail, inte för kort, inte för långt, knyt an på ett bra sätt till något som stod i profilen, variera det som skrivs och testa olika varianter, skriv bara till såna som verkar söka nån som jag och som jag verkar ha saker gemensamt med, osv, osv. Inget av detta verkar dock öht göra nån märkbar skillnad på huruvida jag får svar, för jag får i princip aldrig svar hur jag än gör.

    • Klara22

      Mmmm…Tänker svara hur det låter för mig när jag läser detta,hoppas du inte tar illa upp 🙂

      Du skriver
      ”Oftast inleder jag med att säga hej och att jag tycker att hon verkar trevlig”.
      Jag personligen gillar inte när en främling på nätet skriver att jag verkar trevlig..
      Han kan bara veta om jag är trevlig eller inte ifall vi träffats,men inte utifrån mitt utseende bara..

      ” Oftast slutar jag med nån fråga. Ibland skriver jag enbart frågan och inget annat.”
      Jag gillar inte när någon skriver en fråga för då känner jag mig pressad till att svara..

      Personligen så tycker jag att det räcker med detta du skrev ” specifik kommentar gällande vad det var i hennes presentation som jag gillade, eller blev nyfiken på”

      ” skriv bara till såna som verkar söka nån som jag och som jag verkar ha saker gemensamt med, osv, ”
      Låter som att du borde prova en annan sorts av kvinnor och se om det funkar bättre:)

  3. Sussi

    Jag har läst denna blogg några månader nu och det framgår med all tydlighet att det finns en sitt frustration över att inte få svar på mail( framförallt hos killarna som skriver här).

    En sak jag undrar över vad händer om en tjej svarar ( inte bara för att hon är den enda som svarar utan ni får kontakt just för att ni båda valt varandra ?har ni förmågan att föra det vidare ? Tänk om tjejen inte är nöjd bara med att få kontakt ? Hon kanske inte ens är ute efter sex utan ett riktigt förhållande ?.

    Hoppfull skeptiker skriver om alla fina komplimanger du fått från tjejer du haft en relation med har du haft förmågan ge dem samma bemötande tillbaka ?

    När jag mailar med någon ( eller träffar någon irl ) så är mitt första prio att försöka se hur tillgänglig denne person är för ett förhållande eftersom jag själv inte nöjer mig med något annat.Att jag dissar någon betyder alltså sällan han är för ful tjock smal lång etc utan jag känner vi inte är på samma våglängd.

    De förhållanden jag haft i livet ( och de flesta av mina vänner också ) har varit helt och hållet på mitt initiativ , få killar klarar av att driva det framåt.Vad händer om ni får svar ? Nöjer ni er eller är ni snabbt tillbaka på det trygga nätet igen ?

    • HoppfullSkeptiker

      ”En sak jag undrar över vad händer om en tjej svarar ( inte bara för att hon är den enda som svarar utan ni får kontakt just för att ni båda valt varandra ?har ni förmågan att föra det vidare ?”

      Uhm… Ja..? Vilken konstig fråga.

      ”Tänk om tjejen inte är nöjd bara med att få kontakt ? Hon kanske inte ens är ute efter sex utan ett riktigt förhållande ?”

      BRA! För det är precis vad jag är ute efter också!

      ”Hoppfull skeptiker skriver om alla fina komplimanger du fått från tjejer du haft en relation med har du haft förmågan ge dem samma bemötande tillbaka ?”

      Ja!

      ”När jag mailar med någon ( eller träffar någon irl ) så är mitt första prio att försöka se hur tillgänglig denne person är för ett förhållande eftersom jag själv inte nöjer mig med något annat.Att jag dissar någon betyder alltså sällan han är för ful tjock smal lång etc utan jag känner vi inte är på samma våglängd.”

      Jag tycker att jag gör det väldigt tydligt och klart i min profil att jag söker efter något seriöst.

      ”Vad händer om ni får svar ?”

      Det som oftast händer när jag får svar är att jag blir glatt överraskad och svarar mer, men i 19 fall av 20 så slutar hon plötsligt svara efter 2-3 mail.

      ”Nöjer ni er eller är ni snabbt tillbaka på det trygga nätet igen ?”

      Jag förstår ärligt talat inte ens frågan. Vadå ”nöjer ni er”? Som om jag typ skulle ”YES, jag fick ett svar! mission accomplished! dags att lägga ner nätdejtingen”, eller vadå? Låter ju helt sinnessjukt. 😀
      Självklart vill jag få igång en dialog och en bra kontakt och sen helst gå på en faktisk dejt så snart som möjligt så att man ser om där finns nån kemi och attraktion innan det byggs upp en massa förväntningar. Men som sagt, allra oftast så slutar tjejen bara svara, OM hon öht svarar på första brevet vilket bara det nästan aldrig händer. Sedan i höstas har jag gått på date med en (1) tjej. I den här takten kommer jag hinna bli pensionär innan nån vettig kvinna inser att jag existerar och får upp ögonen för mig.

  4. Jimmy

    Får jag svar på ett mail svarar jag alltid tillbaka. Ingen utav mina mailkonversationer på HP har slutat på mitt initiativ. Det har antingen varit ömsesidigt eller så är det tjejen som slutat skriva.

    Kul att läsa att så många av er fått positiva kommentarer om att det är konstigt att ni är singlar. Jag har också fått en sådan kommentar. ”Det är konstigt att du inte har en tjej”. Och det var en tjej som sa det. Och jag är rätt säker på att fler i min omgivning tänkt samma sak utan att säga det. Jag tror att jag kan ha ganska mycket att erbjuda rätt tjej, men det gäller ju att träffa henne först. Jag har i hela mitt liv haft väldigt svårt att få en närmare kontakt med folk, speciellt tjejer. Den som sa detta till mig delade jag just då boende med på en folkhögskola. Men här på HP har jag ju inte direkt samma möjligheter att visa vem jag är som jag skulle haft om vi delat boende. Här har man en presentation och ett mail. Utöver det en profilbild som bara visar hur man ser ut, inte vem man är, men som ändå ges mycket stor vikt. Och som jag har nämnt förut så bryr jag mig inte ens om att skicka några mail till de allra snyggaste tjejerna här, för jag förutsätter att bli ratad av dem baserat på mitt utseende.

    Så jag håller med Hoppfull Skeptiker om att man inte har mycket till valfrihet. Man väljer såklart vilka man skickar mail till, men sen är det upp till dem om de vill svara eller inte. Man har ju samma valmöjlighet med jobb, för att anknyta till den liknelsen. Man kan söka sitt drömjobb så mycket man vill, men det är ju upp till arbetsgivaren om man får det eller inte.

    Däremot så har man ju valmöjligheter i livet i övrigt. Det har jag insett allt mer det senaste året. Till exempel så har jag aldrig varit intresserad av att jobba till 65 (eller 68 som gäller nu för tiden). Och om mitt liv fortsätter på det nuvarande spåret ser det ut som om jag kommer kunna sluta jobba vid 40. Sen vet jag ju inte om jag gör det valet när jag väl kommer dit, men jag kommer nog ha valmöjligheten. Och det känns sjukt bra ska jag säga! Valfriheten är fantastisk om man faktiskt får uppleva den.

    • ViraStina

      Det jag menar med är att vi alla har frihet att välja hur vi vill framstå. Hur vi vill att andra ska uppfatta oss. Om inte den möjligheten fanns, skulle inte reklambranschen omsätta miljarder.

      Men det är ju inte enbart genom att köpa prylar som vi signalerar vår personlighet, utan även med röstläge, kroppsspråk, ögonkontakt, interaktion med alla andra osv. De medfödda egenskaperna ger ju bara en skjuts åt ett visst håll. Vi kan marknadsföra oss som ledargestalter eller följare. Som partyprissar eller intellektuella. Som bimbos, hunkar eller gråa möss. Valet är faktiskt helt fritt!

      Och genom att förändra denna framtoning, förändrar vi förstås även hur vi uppfattas. Det styr både vilket jobb du får och vilka du attraherar. Som bekant är det inte alltid den bästa/mest kompetenta/trevligaste personen som får drömjobbet eller drömpartnern. Det är den som har rätt utstrålning och attityd.

      Men jag är den förste att skriva under på att det är svårt att ändra sitt beteende. Och man måste ju själv fundera över om man tycker det är värt det. Det svåraste är nästan att ta reda på hur man uppfattas, eftersom ens vänner inte alls nödvändigtvis har en objektiv uppfattning om den saken.

    • HoppfullSkeptiker

      Å ena sidan har du ju helt rätt i vad du säger, å andra sidan så gillar jag inte alls tanken på att medvetet manipulera hur man framstår för att attrahera folk eller så. Visst, när det gäller grundläggande saker som att klä sig fräscht, ha bra hygien, se folk i ögonen, le, osv, så är det absolut bra grejer som alla kan vinna på.

      Men om man i övrigt känner att man är sig själv och är nöjd med den man är så vore det ju rätt skevt att börja förändra sig själv bara för att framstå som mer attraktiv. Jag mena, attraherar man ens såna som faktiskt uppskattar den man är på riktigt då?

    • ViraStina

      Visst går det att göra en helt ny version av sig själv. Så har väl kändislansering alltid gått till. Men min tanke är inte att man ska förändra sig, utan framställa sig som den man faktiskt är. Vilket man inte alltid gör.

      Ett personligt exempel: Jag har fått höra av mina ärligaste vänner att jag ibland ger intryck av att vara ”isdrottning”. Sval, otillgänglig, högdragen…

      Det är ju helt befängt, då jag själv upplever mig som varm, utåtriktad och tillmötesgående. Men eftersom jag är dålig på sociala koder, kan jag vara ganska avvaktande medan jag ”läser av” omgivningen. Jag är dessutom oerhört mån om att inte tränga mig på. Jag är alltid rädd att störa. För mig har det handlat om hänsyn, men jag har förstått att det ofta snarare uppfattas som avståndstagande.

      Men det här beteendet hos mig förklarar rätt många relationsmissar i mitt liv. Jag märkte rätt snabbt att när jag medvetet började ändra på min framtoning, fick jag ett helt annat bemötande. Men som sagt – det kräver några välvilliga vänner som vågar vara uppriktiga! 🙂


Kommentera