singel nätdejting

”Min hatfråga är: Hur länge har du varit singel då?”

Hejsan,
Jag har varit singel i stort sett i 8,5 år. Ända sedan jag i vrede, förtvivlan och sorg tog mitt pick och pack och stack från staden där jag och mitt ex bodde ihop. Nu bor jag i Stockholm och jag är mycket redo att träffa mannen i mitt liv, och har varit det de senaste 6 åren, minst. Jag har varit medlem på nätdejtingsidor och dejtingappar ända sedan dess och visst har jag varit på dejter, massor av dejter, och jag har också fått känslor för folk och dejtat i några veckor men antingen har han inte känt lika mycket som mig, eller så har jag avbrutit för att jag inte känt lika mycket som han.

Mina vänner tycker att det är supermärkligt att jag är singel då jag är en kanontjej och eftersom jag verkligen inte vill vara singel längre. Problemet nu är att jag är rädd för att killar kommer att tycka att jag är konstig som varit singel så länge. Min hatfråga är ”Hur länge har du varit singel då?”. Vad ska jag svara?! JAG hade tyckt att något måste vara fel på människan om ifall han varit singel så länge…

Mvh,
S

Håkan svarar

Hej S,

Tack för ditt mail.

Singelliv är för vissa det optimala livet medan det för andra är en arbetsam kamp om att finna en partner att ha vid sin sida. Oavsett vad är våra relationserfarenheter en bidragande orsak till att vi agerar som vi gör i nära relationer och på så sätt en bra skola till att lära mer om sig själv. Jag tänker att man kan se singellivet som en tid för växande, en tid då man är i nära relation med sig själv. En tid då man kan reflektera över sig själv, sina tidigare relationer och fundera på vad det var som fungerade bra och vad det var som fungerade mindre bra. På vilket sätt bidrog jag själv till att relationen fungerade bra och på vilket sätt upplevde jag att min partner bidrog till att relationen fungerade bra. Men också omvänt. På vilket sätt bidrog jag själv till att det inte fungerade bra och på vilket sätt upplevde jag att min partner bidrog till att det inte fungerade bra.

Man kan aldrig ändra på sin partner. Däremot på sig själv. Om man synar sig själv i sömmarna så har vi alla sidor som kan utvecklas. Kanhända har jag en tendens att bli svartsjuk, eller vara väldigt känslostyrd. Kanhända är det tvärtom, att jag har svårt att tala om känslor och blir osäker var gång min partner tar upp detta som tema. Vad är närhet för mig, hur närmar jag mig den jag älskar eller hur närmar jag mig inte den som jag älskar? Inte alltför ovanligt i nära relationer är att vi har en tendens att närma oss varandra på olika sätt, där rädslan ligger i vägen. Den ena går till och den andra ifrån. D.v.s. den ena känner sig avvisad och den andre invaderad. Många gånger är det där kampen i en relation pågår. Själva sakfrågan i sig, tappar vi lätt bort längs vägen.

Att leva i en relation är som en dans, vilket jag skrivit om förut. I den bästa av världar svävar vi fram på dansgolvet med lätta steg och vet precis var vi ska sätta ned fötterna för att leva tillsammans i sammaklang och harmoni. Andra tillfällen trampar vi varandra på tårna och hur mycket vi än försöker, blir felstegen allt fler och vi går ifrån dansgolvet med ömmande fötter.

Du skriver att du har varit singel i 8,5 år, att du stack från din tidigare partner i förtvivlan, sorg och vrede. Jag kan verkligen förstå att det för dig var smärtsamt. Upplever du att du har arbetat igenom sorgen och kommit ut på andra sidan, där du har bearbetat dina erfarenheter ifrån då? ”Gamla” icke bearbetade sorger kan påverka oss och göra oss extra känsliga och sårbara för att vi intalar oss att nästa gång måste det bli rätt.

De män du har dejtat, kan du se mönster, som påminner om varandra. Att du exempelvis dras till en viss typ av män. Där din egen sårbarhet kommer upp till ytan?

Du skriver att du är rädd för att killar ska tycka att du är märklig som har varit singel så länge och att din hatfråga är ”hur länge har du varit singel då”?

Du skapar din egen verklighet och utifrån din värld är det så. Du skriver att du själv skulle tycka så om någon har varit singel länge. Det innebär inte att alla andra människor tänker likadant. Det finns säkert en del som tycker som du men många tycker också något helt annat. T ex att singellivet kan vara bra. Jag föreslår att du börjar med att själv ställa dig frågan. Varför tycker jag så?

Om/när du får frågan från den du dejtar, tänk också att frågan kan ha ett annat syfte än vad du själv tror. Det kanske är någon som ärligen är intresserad, eller någon som ser det som en bra inledande fras. Svar kan man ge på alla möjliga sätt. ”Vad är anledningen till att du frågar det?” ”Vad skulle du själv svara om jag ställer frågan till dig?” ”De senaste åren har jag levt i nära relation med mig själv.”

Lycka till,
Håkan

dating


Det finns 29 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Byn

    Jag har i stort sett varit singel över 5 år nu:-) Det känns länge nu! Och många undrar så klart hur det är möjligt! Du som är vacker och bla bla..! jag har dejtat en del under den tiden men ingen dejt utvecklades i någon långavarig relation tyvärr. När den frågan ställs så brukar jag svara att jag har varit singel ett tag nu, hur länge har du varit singel/gift/sambo..? Sen brukar fortsätta få konversationen att handla mer om den som frågade, byter fokus med andra ord. Är jag på icke snack-mode kan jag börja beundra det fina vädret där ute:-)

  2. jahaja

    Jag gillar inte heller den frågan för har också varit singel i x antal år. Svarar man ärligt på denna fråga så är det två alternativ man får från männen härinne 1. inget svar 2. vad är det för fel på dig? Så, numera svarar jag ett tag på den frågan så, inte samtalet dör ut. Annars förespråkar jag ärlighet. Men, eftersom detta verkar vara så avgörande om man anses ”normal eller ej” så, kan man tydligen inte vara ärlig i denna fråga. Mina erfarenheter vill jag dock understryka.

  3. Rami

    Buhuuuu snyft bla bla bla… Sluta klaga och lev istället. Stressar man fram kärlek så slutar det med att man sårar sig själv. Ha aldrig förväntningar på människor pch saker, sade min gamle morfar och det stämmer mycket väl. Istället för att riva upp gamla sår. Låt de ta sin tid att läka. Man är aldrig redo för nya förhållanden om de gamla fortfarande spökar för en.

  4. T

    Intressanta förslag på svar i slutet av inlägget. Kan verkligen se hur bra de skulle fungera.
    A: Hur länge har du varit singel?
    B: Vad är anledningen till att du frågar det?
    A: Va? Det är väl en helt vanlig fråga?
    B: Vad skulle du själv svara om jag ställer frågan till dig?
    A: 1,5 år. Så hur länge har du varit singel?
    B: De senaste åren har jag levt i nära relation med mig själv.
    A: Jag tror jag ska gå nu…

    • Reellife

      Hahaha :)) håller fullständigt med dig…
      Bättre försöka svara rakt och ärligt tycker jag.

  5. Star

    Jag (tjej, 22) har varit singel i hela mitt liv och tycker också att frågan är lite obekväm eftersom folk skapar förutfattade meningar. Ännu stelare blir det när jag berättar att jag i princip inte har några vänner, i staden jag bor i nu känner jag ingen. Det är inget jag direkt har valt men det blir så när man helt enkelt inte har hittat någon som jag känner mig bekväm med. Har kommit fram till att det är mitt sätt att skydda mig själv på något vis. Jag trivs i mitt egna sällskap och har inte bråttom med att ”binda mig” med någon även om det skulle vara trevligt.

    • hans andersson

      Tyvärr är det väl så att det blir svårare och svårare att komma in i en grupps gemenskap ju äldre man blir, det är inte helt självklart att bara släppa in folk inpå en heller som man inte känner och som kommer med kommentarer om varför man är singel istället för att välkomna en med hela hjärtat

  6. Jonas

    Jag har nog aldrig fått frågan ”hur länge har du varit singel” av någon potentiell date, och jag har aldrig ställt den frågan själv heller…

    Men ärligt talat, denna S som skrev inlägget visar ju pinsamt tydliga tecken på dubbelmoral. S skriver att hon ”är rädd för att killar kommer att tycka att [hon] är konstig som varit singel så länge”, genast flöjt av att hon själv ”hade tyckt att något måste vara fel på människan om ifall han varit singel så länge”.

    S, om du nu inte vill att någon annan ska döma dig för att du varit singel så länge så kanske du borde börja med att inte döma någon annan för samma sak!!!

  7. Jimmy

    Jag har heller aldrig fått den frågan vad jag kan minnas. Ibland tänker jag också att folk skulle tycka att jag var konstig om de visste, men eftersom de inte frågar, så kanske det inte är så?

    Sedan jag börjat läsa bloggen här på Happy Pancake så verkar det som om det är betydligt vanligare än vad jag trodde att ha varit singel väldigt länge. Personligen tycker jag det är ganska skönt att veta att jag inte är så ensam om det som jag trodde.

    Så vi är kanske inte så konstiga. Eller så är vi det allihopa 🙂

  8. H

    Vad skönt det var att läsa detta! Det kunde likagärna varit jag som skrev det! Jag har varit singel i hela mitt liv, jag är 26 år. Jag har varit på jag vet inte hur många dejter och visst har jag dejtat men det har aldrig blivit något seriöst. Antingen har jag velat mer är han eller tvärtom.
    Jag brukar med säga ”ett tag” eller ”ett par år” , av någon anledning blir det annars lite tryckt stämning. Jag vill inte heller att någon ska uppfatta mig som oseriös som aldrig varit i ett riktigt förhållande. Å andra sidan kanske det kan ses som att man är mogen för något seriöst efter all den tiden?!

  9. Erik

    Ett intressant fenomen som jag noterat är hur paradoxalt det tycks vara med just den sociala statusen i fråga om förhållande.

    Den som är singel, och kanske varit så ett tag, ses på med ögon som undrar ”varför är han singel .. vad är det för fel på honom .. ”. Detta medan den som är tagen blir en het potatis som istället får blickar på sig som tänker ”han verkar ju vara en riktigt het kille .. vilken lyllos hon är .. det skadar nog inte att flirta lite med honom”.

    Var kommer då paradoxen in? Jo, för utåt säger de flesta helt klart att det inte är ok att klampa in mitt i ett förhållande och försöka provocera fram otrohet och så att säga ”stjäla” någon annans pojkvän (sett nu ur mina ögon, principen fungerar dock säkert lika bra på en flickvän).

    Så det som någon annan redan har, det vill andra också ha, medan den som ingen tycks vilja ha, är lika ointressant som en begagnad billybokhylla med kaffefläckar. Varför?

    – Dock ska jag nu påpeka (eftersom folk har en tendens att misstolka denna typ av inlägg) att detta är ETT fenomen, och alltså inte en allomfattande sanning som gäller alla och överallt.

    • Jonas

      Japp. Så är det, Erik.

      Alla män känner till klyschan om att ”när man är singel vill ingen ha en, men så fort man är i ett förhållande så är man plötsligt oemotståndlig för alla kvinnor”. Konstigt och smått sorgligt, men sant.

  10. Tor

    Äsch, detta känns lite löjligt. Jag har aldrig ställt frågan och aldrig fått den på de mängder av dejter jag haft. En mer seriösare fråga jag hade kunnat ta ställning till är ”Varför har jag varit singel i X antal år?” Har själv varit singel i snart 6 år och om någon hade frågat mig hade jag rent ut sagt det, men också förklarat att jag vet vad jag vill och jag har inte träffat någon som jag tycker är tillräckligt intressant vilket också är fallet om man vinklar det lite.

  11. Miss Z

    Oftast brukar följd frågan va men du som ser så bra ut, varför är du singel? Eller varit singel länge. Ser det rätt uppfriskande att stöta på andra som inte desperat kastat sig in i det ena förhållandet efter det andra med en paus på knappt 1år. Bara för att man klarar av singellivet är man inge konstig eller att de ska vara nåt fel på en.

  12. Patrik

    Jag har varit singel i 35 år, hela mitt liv. Jag skulle inte tycka en sån fråga var jobbig, om någon skulle tycka jag var konstig för att jag trivs med mig själv och är ärlig så är de väl helt enkelt inte rätt person för mig. Har helt enkelt aldrig träffat nån tjej som väckt mitt intresse (förutom en, men hon var gift innan jag lärde känna henne så jaja).

  13. Oerfaren49

    Har varit singel hela livet, aldrig haft någon flickvän eller annan relation..
    Bara blivit ratad till förmån för de häftiga och ”fräcka”…

    För 5-10 år sedan blev damerna förvånade, ja närmast förskräckta när jag berättade detta och såg mig som ”onormal” etc. varefter det självfallet inte blev någonting mer…

    NU däremot, 49 år gammal är jag dock ”populär”..!
    Speciellt bland kvinnor 35+ som vill ”stadga sig”, få barn och bli ”skötsamma”..
    Sådana som definitivt INTE varit detta tidigare utan dragits till de häftiga och fräcka och rumlat till höger och vänster med ett flertal…

    • oerfaren49

      Ja du..
      Nu vet jag inte i vilka ”kretsar” och med vilka ”gamänger” du har umgåtts i och med men, de finns !!

    • Buffy

      De finns men tyvärr flyr de fältet när en omogen 25åring som dig poppar upp och tror han har nått att erbjuda genom att vara bitter, arrogant och allmänt jävlig mot folk i debattforum.

    • Buffy

      Nej du hoppa på mig förut i en annan tråd. Prata skit om mig och andra. Du är en elak person. Ditt yttre passar ihop med ditt inre.

    • Erik

      Stackare … det kan inte vara kul att vara så bitter och förtvivlad hela tiden?! Känns det bättre av att tjata om dylikt i månader? Det mår man inte bra av .. lär dig leva i nuet.

  14. Emma

    Jag tycker att Håkan ger ett mycket bra svar på frågan. Men jag skulle vilja lägga till en sak: Om en person inte kan hantera att man varit singel så och så länge kanske det inte är en person som är värd att lägga sin tid på. Just saying. Om folk flyr för en sån skitsak kommer jag aldrig få napp XD

  15. J

    Jag träffade min pojkvän när jag var 24 och han 27. Ingen av oss hade haft ett förhållande innan. Jag upplevde också att det var jobbigt att få den frågan tidigare, men när jag träffade honom kändes det snarare som något positivt att han heller aldrig hade varit det. Visserligen kan det till viss del beror på att jag var i samma sits och kunde relatera samt kände att jag inte behövde skämmas över det (vilket man förstås inte ska göra i vilket fall) , men samtidigt så kan det också säga en del om en person. Och då menar jag inte att det säger att det är något fel på hen, utan i många fall kanske snarare att man har en integritet, trivs bra med sig själv och har ”råd” att vara kräsen eftersom man inte är rädd för att vara singel. Hellre ensam än med någon man inte känner tillräckligt mycket för.
    Sen finns det väl självklart massa olika anledningar till att man är singel en längre period, men det känns ganska svartvitt att tänka att det beror på att det skulle vara något fel på en. Jag tror att egentligen alla skulle kunna vara i ett förhållande, hur mycket ”fel” det än är på en. Det svåra är snarare att hitta ett förhållande som gör en lycklig.

  16. MG

    Enklaste svaret är väl bara ”tillräckligt länge för att jag ska vilja sluta vara det nu”. Som sagt, folk lägger många egna värderingar i de svar de får, så vad man än svarar i antal månader/år så är det alltid risk att det låter ”fel” i den andres öron.

  17. Erik

    Jag funderar på om jag skulle kunna dra till med något riktigt dräpande svar nästa gång i stil med:

    ”Jag minns inte riktigt .. när vann ABBA melodifestivalen?” .. eller
    ”Ja-a du .. få se, jag tror att mobiltelefonen just blivit populär .. ” .. eller
    ”Singel .. ? Menar du oss? .. eller
    ”Det är en bra och genomtänkt fråga som är värd ett lika genomtänkt svar. Kan jag återkomma till dig i början av nästa vecka? .. ”

    (Fyll gärna på med egna förslag .. någon ska man väl komma ihåg och kunna dra till med)

  18. Kat

    Jag har ofta ställt den frågan själv. För mig är det väsentligt att veta, jag lägger ingen värdering i det. Min erfarenhet är att det är en fördel om man är ungefär i samma fas – tex vill jag inte dejta en man som nyligen gått igenom en jobbig skilsmässa som han inte är mentalt klar med, då min erfarenhet är att det inte fungerar speciellt bra. Eller någon som bytt partner väldigt ofta den senaste tiden för den delen heller.


Kommentera