4

Man måste lära känna sig själv innan man kan älska någon annan

Det finns ett känt uttryck som säger att ”man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan”. Jag skulle vilja ändra det till ”man måste LÄRA KÄNNA sig själv innan man kan älska någon annan.” Det är nog få personer som går runt och älskar sig själv hela dagarna, vanligare än nog att man accepterar sina brister – men älskar dem? Det har jag svårt att tro!

Jag tror att vi först och främst behöver vara MEDVETNA om våra känslor, beteenden, styrkor, svagheter och behov för att kunna förmedla det till en ny partner. Det är det viktigaste. Jag har stött på vissa personer som inte verkar ha någon självinsikt över huvudtaget. De verkar gå runt på jorden med åsikten att de är schyssta, trevliga personer men att alla andra är idioter och att det är därför de är singlar. De inser inte att de är de själva som är källan till problemet.

Ett annat exempel är från mitt egna liv där jag i en strävan efter att vara ”en perfekt flickvän” nästan förstörde en hel semester. Jag var både jetlaggad och ruskigt förkyld, men ville inte verka tråkig så jag bet ihop och tvingade mig iväg på långa utflykter i värmen. Det hela resulterade i att jag halvvägs igenom dagen bröt ihop i ett gråtanfall och anklagade min kille för att bara tänka på sig själv…

Hade jag haft större självkännedom hade jag sagt ”älskling, jag behöver vila på rummet idag, men ge dig iväg på utflykten och ha kul på egen hand så är jag nog piggare imorgon.” 

Det samma gäller när vi har sömnbrist, PMS eller bara behöver vara ifred. Vi behöver förstå hur våra kroppar och hjärnor fungerar, lära oss att förmedla detta vidare och sedan hålla tummarna för att mottagaren respekterar våra behov. 

Ingen är perfekt och vi har alla massor av konstiga egenheter, bagage och brister som kommer att bli en utmaning i en relation. MEN om vi på djupet lär känna oss själva och vet om våra små ”knäppheter” så ger vi den andre personen en ärlig chans att förhålla sig till detta. Vi kan inte bara hoppas att den andre personen ska förstå oss. Alltför många relationer har avslutats på grund av det misstaget.

6
Håller du med eller har jag fel? Har du någon ”knäpp egenhet” som du vill dela med dig av? 😉 Kommentera gärna! Kram/ Cecilia

dating


Det finns 18 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Hope

    1. Jag tror absolut att det finns många, jag själv inräknad, som känner mycket starkare kring den egna personen än bara acceptans.
    Att man är ok/accepterar de egna sämre egenskaperna är ju inte oförenligt med att man älskar/tycker väldigt bra om sig själv i det stora hela.
    Kan det möjligtvis finnas en könsdifferens i denna fråga?

    2. Alla har nog någon gång hängt med partnern på upptåg, trots krassliga etc, för att inte göra densamma besviken.
    Om jag tillåts generalisera lite så är reaktionen att halvvägs ini dagen bryta ihop, gråta och attackera partnern dock en kvinnlig företeelse, vilken jag aldrig hört tillskrivas en man.

    3. För övrigt tror jag du har rätt i vikten och vinsterna av ärlighet kring vad som får oss att reagera på olika sätt i olika situationer.
    Detta bör man ju oavsett, för sin egen skull, redan ha rett ut, så man själv är medveten och kan fundera på vilka egenskaper som är ok och vilka man faktiskt bör hålla tillbaka.
    Att tex börja gråta när helst man har en argumentation eller är trött osv är ju, i mina ögon, ett väldigt själviskt och direkt/indirekt manipulativt sätt att kommunicera.

    4. Din koppling mellan brist på självinsikt, den positiva synen på den egna personen och singelstatus är för mig helt främmande.
    Singelstatusen kan ju komma av helt andra, till vissa delar, självvalda orsaker.
    Det är ju inget konstigt att man själv ser sig som en bra människa samtidigt som andra gör det och man ändå är singel, det avvikande är väl dock när man ser alla andra som idioter då. 🙂

  2. Dick

    Så förbannat rätt! Jag tror på det gamla uttrycket ”liten tuva stjälper ofta stort lass” och av den anledningen tror jag att det hade varit bra om alla hade lärt sig vilka tuvor de själva både gärna placerar ut och faller på. Goda egenskap i all ära, men det är ju faktiskt våra svagheter som ofta dödar ett förhållande, så insikt om dessa är viktigt.

  3. John G

    Jag har egenheter. Men enligt mig själv är de inte ett dugg knäppa 🙂
    Vid ett par tillfällen har dock andra människor betett sig som idioter enligt mig. Eftersom de inte har förmågan att respektera mina egenheter.

    När jag läser vad Cecilia skriver blir jag dock lite nyfiken på hur andra människor uppfattar mig? Är mina egenheter helt orimliga?

    Exempelvis, som jag redan skrivit någonstans här på bloggen, avskyr jag att få foton slentrianmässigt utlagda på sociala medier om jag finns med på fotografiet. Jag vill nämligen själv bestämma hur jag skall vara representerad på internet. Vilket innebär att jag gärna vill att människor ber om lov innan de publicerar fotografier där jag finns med.

    Jag vill under Inga omständigheter bli uppmärksammad på min födelsedag. Vilket vissa människor inte verkar kunna förlika sig med. För på en födelsedag Måste man vara villig att ta emot gratulationer. Eftersom kompisarna uppmärksammar mig Bara för att visa hur mycket de tycker om mig. Men enligt mig blir ju effekten den motsatta. När jag får en gratulation från en kompis så visar ju det bara på hur respektlös den kompisen är.
    Och ja, alla människor jag umgås med Vet att jag inte vill bli uppmärksammad på min födelsedag.

    Jag behöver inte, orkar inte, vill inte, ha ständig kontakt hela dagarna med telefon. Varken för att prata eller sms:a. Och inte med någon enda människa. Inte ens en flickvän. Jag är dock villig att kompromissa, till en viss gräns.

    Och det var väl ungefär det. När det gäller allting annat är jag beredd att anpassa mig, kompromissa, fatta gemensamma beslut med mina vänner och en potentiell partner.

    Och som sagt, när jag läser det Cecilia skriver börjar jag fundera på om mina önskemål, krav, är helt orimliga?

    Tack Cecilia. Jättebra ämne 😉

    • Jimmy

      Jag kan verkligen relatera till det där med telefonen. Jag är inte alls förtjust i att prata för ofta i telefon. Jag har några vänner som jag kan prata i telefon med i upp till 2 timmar, men det blir 1-2 gånger per år, och vi ses ungefär lika ofta. Men jag är nästan rädd för att inleda ett förhållande för jag tänker att tjejen kanske kommer vilja sms:a och prata i telefon varje dag. Sånt blir jag bara stressad av. Sen är jag också en sån som kan vänta en halv dag innan jag svarar på ett sms om det inte är något viktigt. Men om det är något viktigt så ringer man väl?

      Sen kan det ju vara så att jag kan uppfattas som avståndstagande genom detta beteende. Så är det inte. Jag umgås helt enkelt hellre in real life än via telefon.

    • Cecilia Salamon

      Jag tror så här: så länge man är tydlig mot varandra och du berättar om dina tankar kring att sms;a och prata i telefon varje så tycker jag att din partner borde förstå det och respektera att det är sådan du är. Men om du inte gör det så tror jag att JA, det kan uppfattas som väldigt avståndstagande att inte svara på ett sms på en halv dag. Jag vet hur jag är när jag är intresserad av någon – då tittar jag till mobilen varje minut och skulle bli väldigt frustrerad och sårad av att behöva vänta i flera timmar på ett sms. Så glöm inte att vara tydlig! 🙂

    • John G

      Tack Jimmy, då finns det i alla fall en till?

      För jag menar, om man har pratat i telefon eller IRL på morgonen, varför skall man då också sms:a på dagen innan man pratar igen på kvällen???

    • Miss Z

      Slentrianmessigt smschattande har jag svårt för, när man smsar för att man har tråkigt. Däremot, iallafall i början av en relation under ”smekmånaden” är det trevligt med sms som visar på att man finns i den andras tankar. Inte ett ändlöst smsande hela dan, om vad man åt till lunch och vad nån sa på fikarasten.

      En del killar man haft kontakt med har vart såna att de svarar när de har tråkigt eller inte har nåt för sig, speciellt när de vet att man är med vänner, eller har nåt för sig som inte ger utrymme för att smschatta. De skiter i att man är upptagen med annat än att kolla mobilen…

    • John G

      Tack Cecilia 🙂

      Jag håller med dig fullständigt, tydlighet är A och O.
      Och saken är att jag är alltid fullständigt ärlig och uppriktig.
      Både när det gäller sms, födelsedag, och fotografier.

      Miss Z:

      Jag sitter och funderar på om jag någonsin har upplevt ”smekmånaden” som du pekar på?
      Måste fundera på det ett tag till 🙂

  4. Miss Z

    Jag tror vi lär känna oss själva genom interaktion med andra människor. Sen tror jag att olika människor, partners lockar fram våra dåliga sidor kontra bra sidor.

    Ja du kunde ha sagt till om att du mådde bra. Men å andra sidan, din partners receptiva förmåga sattes lite på prov där. Också en sida hos människor att träna upp.

    Jag tror vi agerar olika med olika människor beroende på situation. Med nån annan kanske du inte alls reagerat på samma sätt. =)

  5. fjärilen

    Helt rätt! Har ett ex som verkligen inte har ett dugg självinsikt och är inte alls medveten om hans egna beteende. Han accepterar inte det jag säger till honom för det kan inte stämma då det inte är så som han tycker och han beter sig taskigt mot mig men det är tydligen okej enligt honom för han har ”rätt” till det och därför är det inte fel men OM jag skulle säga nåt liknande tillbaka ja då skulle han få flipp på mig och göra klart för migatt jag ska heg fan i att säga så osv. Så less på honom och önska att jag kunde slippa honom, men pga vissa grejer så måste jag tyvärr ha kontakt med honom inom en snar framtid 🙁

  6. Erik

    Jag vill minnas att det var Erich Fromm som sade att man skulle lära älska sig själv innan man kunde älska någon annan. Vilket i sig låter självklart. Men det är en tudelad fråga som ofta debatteras, inte minst utifrån perspektivet ”om ingen annan älskar en, hur ska man då kunna älska sig själv .. eftersom det uppenbarligen är något fel..” .. och liknande.

    Som mycket annat i våra liv styrs vårt beteende av motivation och motivatorer. Med rätt motivation kan en förändra det mesta, men det betyder inte att samma motivator fungerar på alla. Pengar t ex kan motivera vissa, medan de tvärtom stressar andra. Att få rå om sig själv kan motivera vissa att älska sig själva, medan andra känner en än större press.

    Det absolut tråkigaste som finns är när folk yttrar sig av typen ”det är bara du som kan förändra ditt beteende .. om du inte gillar dig själv är det _bara_ att ändra på det .. ”. Så enkelt är det inte, precis som Cecilia säger. Jag – min åsikt – tror att för att kunna ändra på sig behöver en både inre och yttre motivation. Det vill säga en del kommer givetvis inifrån, men det behövs också input utifrån .. från andras perspektiv, för att kunna se och förstå hur ens beteende uppfattas utåt.

    Obs. Detta var bara en reflektion och på inget sätt en kritik av inlägget. (eftersom så många här har för vana att sitta och leta efter möjligheter till misstolkningar).

  7. Robert

    Samtidigt som vi har en förmåga att attrahera våra motpoler så följer ett mönster där vi konsekvent drar till oss likasinnade partners, mao en spegelbild av dem vi är, våra inre kvalitéer, egenskaper och egenheter, på gott och ont. Vår inre projektilbana, alltså, talat ur vår utvecklingssynpunkt, kommer alltid att reflekteras i våra möten med utomstående människor och händelser. Där vi befinner oss i vår inre utveckling står alltid i paritet med våra val av partners, vilket kan förklara att så många av oss går i samma fällor gång på gång. What you give is what you get. Och visst, det kan tänkas märkligt med tanke på hur vi allt som oftast tänker, ”hur fan parades jag ihop med den och den människan? Men går vi djupt in i oss själva och rannsakar oss finner vi således att där trots allt fanns vissa gemensamma nämnare med personen ifråga.

    Sen tål det även att tänkas på att andra faktorer spelar in, givetvis, som att vi alla har läxor att lära oss, och att vi mer än ofta kommer att attrahera den partner som medvetet eller omedvetet kommer att lära oss det vi behöver för vår inre utveckling. Därtill kommer också andra motivatorer, såsom psykologiska, på tal om varför vi gör som vi gör och vilka drivkrafter som ligger bakom. Varför dras t ex vissa kvinnor enbart till misogyna män?

    Ok, det var min 25-öring det och med viss risk för utsvävning ut i filosofiska och teologiska avenyer så tycker jag ändå att vi alla kan unna oss lite inre soulsearching då och då.

  8. Joakim

    Jag brukar meddela tidigt i en relation (vare sig det är arbete el. personlig) att jag muttar högt när jag tänker, att jag gillar regelbundenhet och rutiner – samt att vara rak mot mig funkar bäst.

    Till mitt ex. gav jag rådet att säga att hon har svårigheter att se, vilket ofta gör personal mer välvilligt inställd till henne.

    Vissa egenheter är bra att veta direkt – så det inte kommer som en obehaglig överraskning…

  9. Lasagne

    Min personliga åsikt är att De flesta människor oavsett man/kvinna fungerar nog i överlag ganska lika. De är så vi människor fungerar helt enkelt.Och vet en person med sig att denne har några andra egenheter eller annat som kan räknas till nåt av det lite mer ovanliga slaget så är väl de isf. nåt som bör komma motsvarande tillkännes ,och i annat fall inte,för de övriga hör till det helt naturliga som ligger inom facket för både man och kvinna.
    I övrigt så är det väl ganska livsviktigt att som person oavsett kvinna eller man att känna sig själv som person och hur man fungerar..och de gäller ju såklart i alla avseenden i livet oavsett om det handlar om ett förhållande till någon eller inte! Men visst? såklart ännuviktigare om man ska leva tillsammans under samma tak som någon!


Kommentera