Processed with VSCOcam with p5 preset

Konsten att vara modig

Jag kom hem från Nya Zeeland igår. Regnet öser ner och jag dricker kaffe och försöker hålla mig vaken för att tackla tidsomställningen. På golvet ligger resväskan, ännu inte uppackad, och i hallen en hög med post, lokaltidningar och räkningar som jag verkligen borde ta tag i. Jag hör hur mina grannar vaknar till liv i bostadsrätten jag har levt i de senaste 7 åren. Duschar sätts på, folk skyndar till sina jobb, dörrar smäller och ekar i trappuppgången. På samma gång som allt är precis som vanligt är ändå allt annorlunda. Jag är annorlunda. Det syns inte utanpå och det kanske inte märks för någon annan än mig själv, men jag har förändrats.

Att göra något som rent ut sagt skrämmer skiten ur dig och sedan klara det alldeles galant. Finns det någon bättre känsla? Finns det något som får en att se så klarsynt på sitt liv som efter en omtumlande – själslig eller mental – resa? Oavsett vad du går igenom, om det är en skilsmässa, en flytt, byte av jobb eller en resa till andra sidan jorden, så är det en annan person som kommer ut på andra sidan. Ofta en lite starkare och klokare person.

Jag har varit fruktansvärt flygrädd. Vi pratar om den nivån att jag har tackat nej till spännande frilansjobb som fodrat att jag flugit och om jag hade vunnit en gratis resa hade jag inte blivit glad… När jag har varit tvungen att ändå flyga har jag aldrig gjort det utan lugnande tabletter eller en flaska vin i kroppen. Min flygrädsla har grusat många semesterresor och begränsat mitt liv.

Men för ungefär ett år sedan hände något som skulle förändra mitt liv på många sätt. Jag blev kär. Och jag råkade bli kär i en man som inte bodde i Sverige, utan lägligt nog på andra sidan jordklotet. I Nya Zeeland rättare bestämt. Jag stod inför ett val. Att komma över min flygrädsla eller att göra slut med mannen som kunde vara min stora kärlek. 

Nu har jag flugit i sammanlagt över 100 timmar på ett år och även om jag fortfarande är rädd när motorerna mullrar igång så klarar jag det! Den här nya upplevelsen har gjort mig riktigt kaxig. Nu känner jag att jag fixar nästan vad som helst.

Vad är du mest rädd för? Att sluta på ditt arbete som du egentligen vantrivs på? Att göra verklighet av den där affärsidén du burit på i så många år? Att avsluta en relation eller att våga kasta dig in i en ny? Det är fruktansvärt läskigt att visa sig sårbar och att be om kärlek. Man kan bli avvisad och få sitt hjärta krossat. Men det är bättre att ha vågat allt än att aldrig ta några risker. Genom att göra läskiga saker förändras du och när du förändras förändras också världen runt dig…

4

modig

dating


Det finns 26 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. ViraStina

    Ser man på! Och jag som har haft svårt att få fart på nån som bor på andra sidan stan.

    Jag har sagt det förr: hittar man nån som är beredd till lite omak (typ flyga runt jorden eller åka några mil) för att träffas, då ska man inte sjabbla bort det!

    Och omvänt förstås. Om man hittar någon som gör att man gärna reser och krånglar, då är man på rätt spår.

    • Cecilia Salamon

      Ja exakt, lite krångel kan vara bra för då sätts relationen på sin spets istället för att bara ”lunka på”. Det går liksom inte att ta varandra för givet när man har ett helt jordklot mellan sig 😉

  2. Miss Z

    ”Grattis”

    Jag tror att när vi hittar nåt vi verkligen vill, då vågar man mer. Anstränger sig mer. Sån är jag iallafall. Om personen visar samma intresse tillbaka, samma respekt och allt de man söker. Så gör man sånt man vågar.

  3. Romantisk-tjej

    Härligt för dig att få njuta av våren på Nya Zeeland med en fin kille 🙂 Grattis!

    På Hp tyckte många 30 mil var för långt att åka för att ses. Själv köper jag gladeligen tågbiljetter och åker i väg över hela Sverige om jag hittar någon som det funkar med i brevväxling och telefon. De gånger jag föreslog att komma och hälsa på i någon avlägsen stad (var dessutom nyfiken på att se något nytt ställe) ångrade de sig när datumet började närma sig.

    Men idag har jag fortfarande kontakt med en underbar kille som var modig nog att vilja träffa mig (på mitt initiativ) i somras. Och det har han aldrig ångrat… Inte jag heller 😀

  4. Anki

    Jo, kärlek kan vara en av de krafter i livet som gör att man kommer över tidigare hinder.
    Det har jag själv varit med om.

    Jag låter nästan alltid den andre komma till mig första gången vi möts.
    Det beror på att jag reste till mannen i fråga första gången det tände till och blev dåligt behandlad.
    Det visar hur seriöst intresserad en person är om denne vill göra sig det besväret.
    Det minskar risken att man satsar allt på någon som egentligen är mycket ambivalent.
    JAG vet ju hur seriöst intresserad jag själv är; jag skulle aldrig låta någon åka långt utan att jag skulle ge det en maximal chans, vara tillsammans mycket osv.
    Jag bokar heller aldrig ett möte utan att vi haft mycket kontakt, brevledes, telefon, Skype, bytt foton mm. Jag tar alltid upp de ämnen som jag tror kan bli känsliga eller avgörande innan.

    • John G

      Och jag tänker exakt likadant som Anki.

      Genom åren har jag lagt alldeles för mycket tid, energi, och pengar på första dejter som sedan blir inställda med väldigt kort varsel.
      Så i dag är det tjejen som får komma till mig första gången.
      För att visa om hon menar allvar eller inte.

  5. Alexander

    Jag är mest rädd för att människor fortsätter leva på ett ohållbart sätt genom att exempelvis flyga och därmed förstöra för framtida generationer. Det blir ännu märkligare när människor skryter om antal gjorda flygtimmar och marknadsför allt resande som de gör som något bra?

    • gammaltant

      Jag är mest rädd för uttalanden som att någon annan ska ändra sin livstil, någon annan ska anstränga sig, någon annan ska göra rätt. Blir alltid glad när jag får ta del av andras tankar, slutsatser, erfarenheter, vad gör de själv, vad bidrar de själv med till att göra något bättre?
      Poängen med Cecilias inlägg var förstås inte att skryta med antalet flygtimmar… och visst blir man glad av att läsa hennes berättelse. Önskar henne lycka till!

    • Romantisk-tjej

      Jag håller med! Alla pratar om sina fantastiska resor hela tiden. Och det är väldigt sällan man hör någon säga att de tänker på framtiden och därför undviker långa flygresor.

      Själv åker jag bara tåg, i stort sett aldrig flyg och sällan bil. Men jag önskar Cecilia lycka till ändå 🙂

    • John G

      Härligt Romantisk Tjej, då är vi två stycken om det också 🙂

      Det finns Ingenting som kan få mig ombord på ett flygplan.
      Just på grund av mänsklighetens framtid och välgång.

      Men självklart, grattis Cecilia. Och lycka till 🙂

    • Cecilia Salamon

      Hej! Jag håller med och jag hade det faktiskt i bakhuvudet att någon kunde bli provocerad av att jag skrev just ”100 flygtimmar” men jag tog med det för att påvisa hur långt jag kommit på ett personligt plan som tacklat flygrädslan – inte för att skryta på något sätt. Min enda bortförklaring är väl att jag knappt har flugit alls de senaste åren och inte har något körkort. Självklart är jag medveten om att flyg är extremt skadligt för miljön och att vi antagligen inte kommer att kunna fortsätta resa på det sätt vi gör i dag om vi vill ha vår planet kvar. Men ingen är perfekt (absolut inte jag i alla fall!) och jag både äter kött och sopsorterar nästan aldrig trots att jag vet att jag verkligen borde. Det är så svårt att göra allt rätt och ändå njuta av livet. Just resandet till exotiska platser långt borta är ett knivigt dilemma eftersom det är förknippat med så mycket fantastiskt, samtidigt som ju turismen har lett till både miljöförstöring, sexhandel och andra vidrigheter. Det är bra att ni reagerar, och jag förstår kritiken. (Visst är det trist att nästan allt som är härligt är lite dåligt på samma gång…?)

    • Alexander

      Inget illa om Cecilia som brukar kläcka ur sig bra texter. 🙂 Det var mer en allmän reflektion över en trend som finns i samhället att konsumera ihjäl sig utan en tanke på konsekvenserna. Försök att vara lika resistenta mot reklamen, som de resistenta bakterier ni kommer hem med från Thailandresan. Är vi andra konstiga som känner att vi inte behöver fly vår vardag på en alkoholstinn white trash charter 1-2 gånger per år eller en trendig weekendresa till det stora äpplet. Att ta en promenad med sin käraste till återvinningsstationen är njutningsfullt det med…

  6. camillan

    Jag antar att andemeningen i Cecilias inlägg var att gå emot rädslor. Och det är precis vad jag har gjort! Jag har varit på första dejten på flera månader efter att ha haft nån blockering och inte vågat. Så jag är såå glad och stolt! Learning by doing 😊

  7. Pepparkaka

    Bra gjort Cecilia : )

    Jag är rädd för att bli sårad igen.
    Exet har problem med spelmissbruk och det var mycket lögner, tårar som gjorde att kärleken försvann.

    Träffade en kille på en annan sida och vi dejtade i några månader men varannan helg.
    Passade mig men inte han och han gjorde en Ghosting…

    Varit på dejter men inte känt något : (

    Träffade en kille nyligen som inte är min direkta typ men hans smil fångade mitt intresse och vi mejlade, kik, pratade i telefon i ca en månad innan dejt.
    Var på några dejter sen Ghosting.
    Jag hörde av mig och fick då svar att han hade mycket just nu…

    Tror killen sökte bekräftelse som många tjejer vill ha här.

    Jag är arg, besviken men fick ändå ett avslut även om den är patetisk!

    Sånt è livet :))


Kommentera