kärlek happy pancake

“Koloniseringen av Mars får vänta”

Veckans solskenshistoria kommer från Dafina och Petros. 

För lite mer än två år sen satt jag på happypancake som många andra och klickade på profil efter profil.
Jag hade inga som helst planer att träffa någon därifrån när jag startade kontot. Jag studerade och bodde utomlands vilket medförde att jag skulle vara kvar där ett bestämt antal år. Folk verkade ju knappt vilja träffa någon som bor i en annan del av Sverige, så att det skulle bli något mellan mig och någon HP-medlem när jag bodde i en annan del av världen verkade rätt så osannolikt. Dessutom så verkade långdistansförhållanden så bökiga.

Men jag drömde jag mig bort ändå.
Det jag sökte var ju så enkelt, nästan alla hade det, de flesta verkade ta det som något som skedde så naturligt och lättillgängligt. Jag ville bara ha någon att älska och att bli älskad av, var det verkligen tvunget att vara så svårt?

Jag intalade mig att jag skulle vara realistisk i och med att min geografiska utgångspunkt inte alls var den bästa. Trots det så fanns det en gnutta av hopp som gjorde att jag tålmodigt väntade på att någon kanske skulle våga sig på åtminstone en träff.
En träff så att jag skulle kunna visa mitt allra bästa jag, till den grad att det skulle väga över för avståndet mellan oss.

Jag skrev ihop en rätt utmärkande och excentrisk profil. Slaget kändes ju nästan förlorat så det gällde att satsa allt eller inget. Ingen skulle bry sig om någon utrikes boende som skrev samma gamla listor om negativa eller positiva egenskaper och som ville sälja in sig som en lismande försäljare om hur aktiv han är eller hur mycket han gillar resor.

Jag fick både positiva och negativa reaktioner. En användare tyckte att jag var en dum idiot (och var inte alls sen med att påtala det) och att jag inte borde skriva så som jag gjorde på min profil.
Precis därefter fick jag ett mail från en annan tjej.
Hon frågade mig vilken planet jag var ifrån.
Jag var rätt nära på att snäsa av henne och bara ge upp.
Men jag tänkte att hon antagligen inte menade något illa med sin ändå ganska neutrala fråga i och med min konstiga profil.
Jag lugnade mig några grader och svarade kort och koncist att jag är från Mars.
Det svaret var inte alls taget från luften då jag var rätt intresserad av astronomi och brukade tänka att utifall precis alla mina planer gick åt helvete så skulle jag viga mitt liv åt vetenskapen och anmäla mig som frivillig för att kolonisera Mars.

Efter ett tag övergick vårt skrivande till att prata med varann.
Det verkade som att denna tjejen var intresserad av mig och jag tyckte verkligen att hon var intressant.
Efter någon knapp månad sa jag att det skulle vara kul att träffas. Jag var tvungen, jag vågade inte låta detta rinna ut i sanden.
Jag ville se om hon var likadan i verkligheten.

Dafina, som damen ifråga heter, blev lite ställd och hade svårt att bestämma sig. Hon sa att detta skulle kunna vara hennes livs viktigaste resa. Det kändes bra när hon sa så, eftersom det tydde på att hon tänkte längre fram än bara denna dejt.
Men samtidigt växte det en grop av negativa tankar om alla möjliga och omöjliga missöden och olyckligheter som skulle kunna inträffa. Inte bara under denna träffen utan även om det sedan utvecklas till något mer.
Hon varken antog eller avslog min förfrågan den kvällen. Dagarna efter att jag kommit med mitt erbjudande, växte gropen mer och mer och jag började tänka fram olika svepskäl för att inte kunna träffa henne.
Som tur var så slutade vi båda vara såna mesiga fegisar och bestämde en helg då hon skulle komma ned till mig.

Jag erbjöd mig att betala ett hotellrum till henne i närheten av var jag bodde. Det var tillräckligt modigt av henne att ens flyga ned ensam till ett främmande land och träffa en främmande kille, så jag ville inte utsätta henne för ännu mer huvudbry genom att säga att hon skulle kunna få sova i en säng hemma hos mig.

Till slut kom dagen.
Vi gjorde det klassiska, middagar, promenader osv.
Det första intrycket jag gav var väl inte det allra bästa och mest charmiga eftersom jag var så nervös. Men det släppte rätt snabbt.
Jag tog även med henne till ett klätterhak som hade höga klätterväggar.
Jag började klättra medan hon stod nere med säkerhetsselen. Om jag föll så var det meningen att hon skulle fånga upp mig med selen. När det sedan var hennes tur att klättra så var det meningen att jag skulle bromsa hennes fall. Det var lite som att bli kär på något sätt. Man la varandras liv i varandras händer. Man var helt enkelt tvungen att lita på varann. Eller se till att inte falla.

Helgen gick och hon åkte hem.
Jag kände att vi klickade bra med varandra och det kändes som att hon tyckte detsamma. Jag fick mina förhoppningar besannade nästa dag och vi bestämde ännu en träff då jag skulle åka till henne i Sverige.

På den vägen gick det i ett år. Vi träffades 2-4 ggr per månad. Under loven hade vi såklart lite mer tid än bara en helg att tillbringa med varandra vilket var välbehövligt.
Vi hade tur med flygtider som passade våra scheman perfekt. Men efter ett år så kom dödsstöten. Flygbolaget som vi använde oss av så flitigt hade ändrat på sina flygscheman vilket resulterade i att vi knappt skulle kunna träffa varandra ens en gång i månaden.
Jag hade ett år kvar av mina studier. Men hur skulle vi klara ett helt år av att vara ifrån varandra så mycket? Det var lite mörkt även för mig, den evige optimisten.

Dafina bestämde sig för att flytta ned till mig. Hon tyckte om landet och jag ville jättegärna ha henne nära hos mig. Jag är jätteglad över att hon tog det beslutet. Det har varit ett av mina livs bästa år.
Nu är det året på väg mot sitt slut och vi ska båda flytta tillbaka till Sverige och till en förhoppningsvis lite stabilare tillvaro.

Koloniseringen av Mars får vänta lite och jorden får stå ut med min närvaro.

dating


There are 22 comments

Add yours
  1. Filosofen

    -Ja, jag har lagt märke till att en viss excentrisk tanke bakom konversation; men även profil text, presentation gör skillnad. Jag brukar kalla det för provokativ attityd. Men den kan ge så fel intryck. Men har tyvärr.. TYVÄRR… funkat bäst på alla de kontakt annons sajter jag besökt.

    Det gäller bara att snabbt styra upp snacket. För att inte fram stå som en idiot.
    Jag skriver tyvärr; alltså tyvärr funkar det bäst med att vara fräck. För att bryta isen med kvinnor. Därför att klyschigt skrivna texter drunknar i floskler av smicker.

    -Nä tyvärr måste jag som en man ta fram grottmäniskan i mig. Med en hypnotiskt klubba. För att få uppmärksamhet. Bland kvinnor. Annars blir det kompisfack.

  2. mikeserius

    Ännu ett löjligt inlägg utav succe historier…

    Vore det inte mera passande att bjuda in någon medlem som inte har lyckats.
    och låta denna skriva sin historien..

    Vart efter läsarna kan komma med sin återkoppling.

    • Emma

      Bloggen verkar ju till största del kommenteras av dejtare som har misslyckats. Om de dessutom skulle börja skriva cyniska inlägg skulle jag nog sluta läsa.

    • John G

      Jag tänker faktiskt samma tanke MikeS.

      Och jag förstår verkligen inte det här. Uppenbarligen kan andra killar bete sig i princip hur som helst. Konstiga presentationer, bo på andra sidan jordklotet, inte vara villiga att flytta, och så vidare, och så vidare. Men nog faen finns det en tjej som faller för dem.

      Medan om man heter John G, ja, då räcker det inte att man gör saker och ting perfekt till 99,9% Det finns ALLTID någon liten dj–la detalj som tjejerna hakar upp sig på. Och säger tack och adjö.

      Men, men, jag kan också utforska universum. Men jag siktar nog på att flytta till Andromedagalaxen i stället. För där skall man väl slippa tjejer i alla fall?

    • Dold

      JOHN G:

      Det kanske är just det som är problemet? Du är FÖR bra och ambitiös, för fort? Jag tänkte på den första dejt du beskrev i en annan tråd, och nu vet jag ju inte hur kommunikationen er emellan var innan, men som första dejt var den ju ganska avancerad. Tjejerna kanske känner en enorm press att föreslå något minst lika kreativt till dejt två, och avstår hellre än att göra dig besviken?

      Har du provat att kombinera din framgångsrika grottmannastil, med en något mindre perfekt JOHN G? Det kanske skulle göra succé? 🙂

    • John G

      Dold:

      Jag har varit intresserad av tjejer i 30 år ungefär.
      Frågan är väl om det finns någonting jag Inte har provat?

      Både när det gäller första kontakten, första dejten, och fortsättning.

      Jo förresten, fram till för knappt två år sedan hade jag ju inte testat att omedelbart, från första ögonblicket sexualisera tjejerna.

    • Dold

      JOHN G:

      Det var det jag undrade; om du sedan du börjat sexualisera kvinnor, provat en variant av dina båda jag, men det är kanske ett ämne som inte lämpar sig för den här tråden, eller någon tråd överhuvudtaget… 🙂

    • John G

      Dold:

      Jag har faktiskt inte träffat tjejer de senaste två åren med tanken dejt i huvudet. Det har enbart och uteslutande handlat om sex.

      Men samtidigt tror jag det är så här, om jag nu hade velat dejta, så hade mitt utgångsläge varit betydligt bättre efter sex, än innan.

      För som jag sagt vid något tidigare tillfälle, det här med attraktion är en enkelriktad gata. Fastnar jag i kompisfacket, så är det snudd på omöjligt att ta sig till attraktionsfacket i stället. Om det däremot börjar med attraktion och sex, tja, då kan slutresultatet bli vad som helst. Kompisar? Par? Eller tack och adjö? Ja du, efter sex kan vad som helst hända.

      Och min erfarenhet är också att efter sex ändras tjejers inställning.
      För visst, dejten jag beskrev med havskajaker, hajk och bad, kan framstå som lite överkurs. Och en tjej jag inte haft sex med, kanske hade sett den som lite jobbig till och med?

      Däremot om jag genomför den dejten med en tjej jag bara träffat en gång tidigare och haft sex med.? Ja du, då finns det verkligen ingenting överdrivet med den dejten. Inte ens som en första “dejt”. Utan då är den i stället så otroligt, fantastiskt, hänförande romantisk.

      MikeS:

      Jo, jag har haft häpnadsväckande framgångar med tjejer de senaste två åren, eller så. Sedan jag började sexualisera dem i alla fall. Men som sagt, det har inte handlat om romantiska känslor, utan bara sex.

    • Romantisk-tjej

      John G:
      Jag skulle aldrig se åt en kille som sexualiserade mig.
      Min pojkvän ville inte ens ha en tjej, vi träffades som vänner. Ändå satte jag honom inte i vänfacket. Jag tyckte dessutom om när han pratade om saker från hans utbildning, mycket avancerade saker. Jag gillade att han gjorde det och insisterade på mer…

      Han är en outsider som inte passar in och jag är likadan. Han får problem på jobb eftersom han oftast är smartare och tänker utanför boxen. Han blir ofta inte särskilt omtyckt trots att han sköter sig prickfritt. Han är en perfektionist med stort och fjäskar aldrig för att få saker som många andra gör. Han säger hellre upp sig än slickar r*v.

      Samtidigt är han ganska inbunden och svår. Inte killen som drar skämt och skrattar på fikarasten. En allvarlig typ. Det skulle helt enkelt bara se löjligt ut om han sexualiserade mig. Istället vann jag hans respekt. Och han lämnade ut allt om sig själv som han inte berättat ens för sitt ex på 15 år. Och sedan blev han galet förälskad, något han aldrig någonsin varit. Han trodde kärlek inte ens existerar. Och han har svårt att bli kär. Vi två är ganska säregna själar som fann varandra. Okomplicerat? Nej. Men vi är osklijaktiga.

    • Apan

      Emma: Dejtare som lyckats har ju inte så stor anledning att hänga på HP eller på den här bloggen. Sen kan man ju försöka att inte bli jättebitter…

    • John G

      Romantisk Tjej:

      Jag vet det, du har sagt det tidigare. Och jag fortsätter hävda att du är ett undantag från normen. Du är helt enkel olik alla andra tjejer.

    • Sussi

      Härligt att höra Petros 😊 Var inte meningen dissa er fina historia och det är ju inte vem som gör vad som är viktigast utan att båda gör något.Men visst känns det uppfriskade höra en kille som flyttar för tjejens skull också i jämlikhetens namn 😊Lycka till

  3. Sussi

    Stort grattis och kul det funkar att träffas på nätet om båda verkligen vill .

    Men skulle som omväxlings skull vilja läsa en solskenshistoria där det faktiskt är killen som släpper allt för kärleks skull.Ser fram emot läsa om killar som satte sig i bilen bussen båten på tåget cykeln flyget.Killar som bytt jobb killar som flyttat kort sagt killar som satte kärlek före bekvämlighet.För visst finns ni ?

    • Apan

      Många kvinnor i den åldersgrupp jag söker efter på HP vill mest ha en accessoar till sina inrutade “perfekta liv” och skulle inte åka en meter för en man…

      Jag skulle dock gärna åka långt för rätt tjej.

    • Petros

      Hej Sussi, det är Petros här. Vad kul att du läste vår historia 🙂
      Jag tänkte att det kanske skulle vara kul att berätta för dig att nu efter studierna och när jobb infinner sig så är planen att jag flytta till Dafinas hemstad i Skåne. Själv är jag från Stockholm från början.

      Ja vi finns 🙂

  4. Catwoman

    Men här är det i alla fall en kille som skriver och det var tjejen som tog första kontakten. Det är det ju ganska många (ffa killar) som har frågat efter. Varsågoda! Och visst är det härligt att få läsa lite solskenshistorier som kontrast till allt bittert klagande i kommentarerna…

  5. Sussi

    Apan : jag är bara nyfiken på om det finns män som gjort det i verkliga livet också då jag själv inte träffat någon.Men som jag skrev tidigare har 11 tjejer kvinnor i bekantskapskretsen som flyttat och börjat om på nytt för kärlekens skull.De killar jag träffade på nätet var också väldigt bekväma och lät mig vara den som åkte och fixade.Ren nyfikenhet från min sida helt enkelt

  6. Catwoman

    Ja, här har vi i alla fall en solskenshistoria där en kille skriver in, och där det var tjejen som tog första kontakten, vilket många på den här sidan ju har efterfrågat, ffa många killar… Varsågoda 🙂

  7. Romantisk-tjej

    Härlig historia där ni båda vågade chansa! Har önskat hela mitt liv att en kille kunde chansa för min skull. Själv är jag aldrig sen med att ta kontakt med någon jag finner intressant. Jag anser att man aldrig får missa en chans. Den kanske aldrig kommer åter.
    LYCKA TILL! 🙂


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)