6d0cb1b7c26cd0612932ee3d43079add

Kärleken övervinner (nästan) allt

Hur mycket framtid ska man prata på en första eller andra dejt? Är det bra att få raka besked på en gång, eller finns risken att man sållar bort någon alldeles för snabbt?

Jag kom att tänka på det här då jag tittade på veckans avsnitt av ”Tro, hopp och kärlek”, SVT:s dejtingserie. På den andra träffen fick nämligen kyrkvaktmästaren Filip frågan, av sin dejt Anna, om han ville ha barn. Han var helt oförberedd och det uppstod en väldigt konstig stämning. Till slut fick han ur sig något i stil med att det kunde han väl tänka sig, någon gång. Men det var inget som han hade funderat så mycket på.

Var det då rätt av Anna att ta upp barnfrågan, med risk för att det skulle bli en jobbig situation? Ja, sett ur Annas synvinkel tycker jag att det var det. Hon verkade ha en stark längtan efter barn och kände sig redo att bilda familj. Att då slösa tid på någon som ändå inte vill ha barn skulle ju bara vara onödigt. Att försöka ”kompromissa” på den här punkten är nog ganska utsiktslöst.

Men det finns ju andra områden i livet som kan komma upp på en dejt. Ta till exempel det hur med var och hur man vill bo. Själv lever jag numera på en gård på landet, där jag planerar att stanna kvar. Dels för att jag trivs nära naturen, men också för att det är ett visst åtagande. Det är ju inte som att bo i en hyresrätt med tre månaders uppsägningstid, utan gårdslivet kräver en form av långsiktigt tänkande. Men säg då att jag är på en dejt med en tjej som beskriver sig själv som en ” riktig stadsmänniska”. Ska man då ta den här ”fajten” direkt, där båda gör klart att ingen tänker lämna sin nuvarande miljö?

Här tycker jag att det blir problematiskt. Om man har jättetrevligt ihop och verkligen gillar varandra, ska kontakten ta stopp för att man i dagsläget har olika synsätt på boendet? Nej, jag tycker faktiskt inte det. För det är så mycket som kan hända under tiden man lär känna varandra. Du skulle förmodligen inte bryta upp ditt nuvarande liv för vem som helst, men förälskelse gör något med oss. Träffar du rätt person blir denna individ det absolut viktigaste för dig. Din bostadsrätt, din fantastiska utsikt eller för all del din gård får ursäkta. För att få vara med den du älskar kommer du att bli mer villig att offra dig, det sker på ett naturligt sätt.

Om jag tittar mig runt och studerar mina vänners relationer ser jag massor av kompromisser. Någon har lämnat sin släkt 60 mil bort, någon lägger flera timmar om dagen på att pendla till jobbet och någon måste rensa ogräs i rabatter de egentligen inte vill ha. Men kärleken väger tyngre än allt det här, vilket vi i jakten på den ”perfekta” aldrig får glömma.

/Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på HappyPancake.

dating


There are 45 comments

Add yours
    • george

      Peter

      Vad hände med den fjärde mannen? Tröttnade han å logga ut?

      Gör dig ett konto på bodycontakt. Där går det mellan 20 å 100 män per inloggad kvinna. Kvinnors marknad? Onä inte alls…

      Tror det är lika illa här. Dom enda kvinnor som gnäller här är äldre som trodde dom skulle få mer uppmärksamhet än dom fick
      Majoriteten av kvinnorna på en dejtingsida behöver inte ens anstränga sig utan bara kan sitt å välja å vraka bland desperata män som skriver till dom.

      Kvinnor, de kanske finns en guldklimp bland sexbreven ni får. Varför inte prova Där? Eller är sex så hemskt?

    • george

      Väljer ni kvinnor sexbreven så lär det ju vara en som vill träffa er å inte dissa er eller omöjlig att träffa irl. Varför krångla till det?

    • ViraStina

      George:
      Det är väl av ungefär samma anledning som du inte vill träffa alla de där gamla tanterna som tydligen stöter på dig.

      Du har ju också massor av valfrihet, låter det som. Varför krånglar du till det? 🙂

    • george

      Virastina

      jag har aldrig fått sexbrev eller brev när jag var på dejtingsidorna. Så jag vet inte vilka tanter som vill träffas irl,,,

    • george

      Virastina

      Kolla upp bodycontact. 80% män 20% kvinnor. går mellan 20-100 män per inloggad kvinna. Helt klart kvinnans marknad. Ser säkert likadant ut på de flesta dejtingsidor.

    • ViraStina

      Du måste bo på ett väldigt konstigt ställe, George, med svåra socioekonomiska problem. Alla knasiga fall från hela Sverige tycks ha samlats hos dig.

      Jag är väldigt glad att jag själv bor i en norrländsk småstad där de flesta – även männen! – är normala och trevliga. Nu går jag inte så ofta på krogen, men jag har aldrig ens blivit vittne till att någon måste släpas ut av vakterna här hemma.

      Du kanske borde flytta hit, så att du slipper gå runt och förakta din omgivning resten av livet, enbart för att du har haft otur med geografin?

      Hur som helst kan du inte döma vems marknad det är utifrån medlemsfördelningen på Body Contact. Det är främst en sida för folk som söker tillfälligt sex, och då är det ganska logiskt att inte särskilt många kvinnor går in där.

      Enda sättet att avgöra vems marknad det är eller inte är, är att göra en landsomfattande opinionsundersökning där ett stort antal singlar av båda könen får svara på hur lätt eller svårt de upplever att det är att få rätt sorts kontakt med det motsatta könet. Hur länge de har varit ofrivilligt singel, och liknande frågor.

      Att det är enkelt för kvinnor att få tillfälligt sex, betyder absolut ingenting. För det är inte det vi söker. Vi har ingen som helst glädje av det, när vi vill hitta en livskamrat. Det är samma sak som att påstå att du har världens guldläge som kan välja vilken ruskig tant som helst att ta hem för natten.

      Det verkar ju vara betydligt lättare för dig att få den sortens kontakt, än vad det var för mig att få kontakt med seriösa män. Betyder det att du därmed har det lättare än vad jag hade? Nej. Same same, eller hur?

  1. tjej79

    Frågan kanske snarare handlar OM man vågar släppa in en sådan person i ens liv TROTS att man inte riktigt ser likadant på framtiden. För i början investeras ju inte samma sorts känslor som kan ske senare. Det handlar nog snarare om vad man är beredd att göra själv.
    Jag är också kluven till om man ska berätta eller ej hur man ser på olika saker i starten. Men, samtidigt får man reda på vad som gäller i en eventuell relation (oavsett hur nu den kommer se ut) med den personen från start. Så, jag gör det iaf= noll dejter/relationer haha

    Det hade kanske varit en idé. Ha med i faktarutan.
    – Kan tänka sig ett liv på landet
    – Vägrar flytta,
    För det intressanta jag var med om en gång. Var en man som bodde någonstans ute på landet. Han hade skaffat ett hus med en kvinna, Sedan blev hon ett ex. Och han var noga med att påtala att han vägrade flytta. Utan den han träffade skulle flytta ut i det huset om det uppstod kärlek. Samtidigt berättade han hur han var igång med och renovera hela köket etc.
    Där tänkte jag..ja, där har vi en som nog inte kommer kompromissa om något alls. Det kommer bara kännas som att flytta in i någons ex hus samt hans hus. Samtidigt ja, det är hans hus, han gör vad han vill.Han har ju ingen relation ännu.

    Jag tror snarare på att då får man investera i något gemensamt i slutändan om man vill bo ihop. Där är inte jag beredd att kompromissa, för jag vill inte bli en “inneboende” och kanske riskera en vacker dag att åka ut och börja om från början igen med allt. För det blir ju inte jag som får stanna kvar. Vilket är logiskt då det är mannen som äger huset.. Vilket gör att då är inte jag beredd att lämna min lgh för någon som resonerar på det viset. Så, det blir en ekonomisk fråga med. För sedan är nästa fråga…är det ett boende man själv har råd med? För det är en viss skillnad att bo i hus jämfört med en lägenhet. Man har kanske olika inkomster med. Men, ja mitt resonemang handlar inte om kärlek..men, jag landar lätt där…för det är så jag börjar tänka..rent praktiskt. Jag har märkt att jag gör det om jag får sådana villkor redan från start. Så, visst förstår jag män som backar när jag säger jag vill inte ha barn från start. Men, samtidigt varför inte vara raka från början?!

    Man får nog rannsaka sig själv först vad man är villig att göra för någon annan person först innan man träffar någon.

    • Crazy8000

      Har stött på liknande tjejer där mannen måste köpa in sig i fler miljons villa och ha dyra fritids intressen.
      Lyser omognad lång väg.

      Personligen skiter jag i om hon har en bostad och är ej flyttbar lika väl som att hon började skapa något med exet. Det är vad man skapar inte vad som har varit, har man problem med det ligger det fler spöken som spökar så som otrygg personlighet.

      Vad som har varit går icke att ändra, det som inte har hänt styrs av vad vi gör i nuet 😉

    • ViraStina

      Ska man ta upp sådant tidigt, måste man göra det ur ett fullständigt neutralt perspektiv. Ungefär som på en anställningsintervju. Där får man sällan frågan “Kan du tänka dig att avancera och bli chef?” Det blir för burdust. Istället brukar frågan formuleras ungefär “Vilken position ser du dig själv i om fem år?”

      I dejting får det väl istället bli något i stil med ” Hur skulle du vilja att ditt liv såg ut om fem år?”. Om dejten då målar upp en lyrisk bild av en jordenruntsegling, medan man själv drömmer om radhus, barn och husvagn, kan det förstås bli lite knöligt att få ihop det.

      Alltså, inga ledande frågor av typen “Vill du ha barn?” eller “Kan du tänka dig att flytta?” De kan kännas som ultimatum, tror jag, och det är svårt att ge ett ärligt svar rakt upp och ner till någon som man inte ens känner.

      Öppna frågor där personen uppmanas att berätta fritt, ger inte samma press, och visar lite mer vad personen faktiskt vill. Kanske. I bästa fall.

      Men man kan ju aldrig räkna med att den blivande partnern ska vara mer flexibel än en själv. Vill inte jag flytta, kan jag knappast kräva det av andra. Vill inte jag kompromissa med barn-eller-husdröm, kan jag inte förvänta mig att någon annan ska ge upp sina drömmar. Då är det nog bättre att man funderar över hur förändringsbenägen man själv är, och börjar leta efter någon som man kan enas med.

    • tjej79

      Fast hur kompromissar man på barnpunkten Virastina? Om den ena inte vill ha och den andre vill? Hade visserligen en man jag chattade med en gång som hade starka åsikter kring att jag borde ge mig på den punkten om jag verkligen träffade någon och kärleken fanns där..då skulle jag kompromissa på den punkten.

      Ibland funderar jag över om det är så folk anser man ska vara…för kompromissa handlar ju om att göra den andra glad för man själv kanske inte hoppar jämfota över vilket beslut det än kan tänkas vara…men, finns det inte gränser även i detta? Det underlättar ju om båda tänker samma gällande boende och barn enligt mig.

    • J.G

      Tjej79: Håller med, vet inte hur man kan kompromissa om att ha barn. Om det blir en förhandling skulle jag i så fall gå ut högt, säga att jag vill ha sju barn. Hon vill ha noll. Och eftersom jag ger mig lite så hamnar vi på tre… vilket är närmare noll än sju…

      Fast en nära släkting fick lite av ett ultimatum av sin kille sedan tio år. “Antingen skaffar vi barn, eller så lämnar jag dig för någon som vill ha barn”. Nu har de varit ihop i över femton år och har tre barn ihop. I det fallet tror jag inte kompromissen var just barnen, utan vad man gör för att hålla ihop.

    • ViraStina

      Man kompromissar vanligtvis inte om barn!

      Det var ett svar till JAG, som tyckte att det var kortsiktigt att prata om barn. Jag anser att barnfrågan är sådant som man bör kolla upp ganska snabbt. Och är man alltför olika, letar man upp någon annan istället. Man väntar inte och hoppas att den andra ska ändra sig längre fram.

      För lika lite som någon kan tänka sig att kompromissa bort barn, kan någon annan tänka sig att kompromissa fram barn.

      Men däremot tror jag att det är ganska lönlöst att fråga rakt ut om den andra vill ha barn. Då blir det lätt som i Christians exempel här ovan. Konstig stämning och halvstapplande svar, som i värsta fall är lite anpassade efter vad man tror att den andra vill höra. Jag tror att det finns smartare, lite mer diplomatiska sätt att fråga som avslöjar mer om vad dejten faktiskt känner.

      Det är svårt att vara rationell om man får en direkt fråga från någon som man precis börjat dejta. Reaktionen blir lätt “inte här och nu med dig i alla fall!”

    • tjej79

      Tja, jag anser å andra sidan att en konstig stämning etc visar lite vart personen står med. Här var mannen inte redo medan den tjejen var det. Den killen kommer ju bara “tvingas” till att skaffa barn snabbare än vad han själv hade kanske tänkt sig om det lett till en relation med just den tjejen 🙂 men, det är bara som jag spekulerar. Somliga vill ju ha en relation här och nu och andra tar tid på sig.
      Det finns alltid någon i relationen som driver på barnfrågan lite extra. Kanske den där tjejen började få ont om tid med i exemplet från bloggposten?! Ej sett programmet. Det är ju inte ovanligt att det är så bland kvinnor som vill skaffa barn. Män kan ju skaffa när som. De är inte lika stressade över den frågan.

      J.g: Oj, fick de 3 barn jaja, där ser man.

    • ViraStina

      Jag skulle nog bli rätt obekväm över en sån rak fråga från någon som jag ännu inte känner. Det skulle kännas konstigt för mig att svara “ja, absolut!” om jag är på dejt, även om jag personligen var övertygad om att jag ville ha barn så småningom.

      Hur det än blir, får man ändå associationen att det kanske är just DEN personen man ska skaffa de där barnen med. Det blir svårt att tänka bort den idén. Åtminstone för mig. Och förmodligen för ganska många andra också. Vilket man naturligtvis inte alls kan veta i det stadiet, och då skulle jag nästan känna mig tvungen att inflika en brasklapp om det, vilket skulle skapa ännu märkligare stämning…!

      Andra kan säkert frikoppla frågan helt, och svara mer hypotetiskt och förutsättningslöst, och tänka att de är säkra på att de vill ha barn med NÅGON. Men man ska nog inte förutsätta att alla som inte kan det, därmed är veliga i själva frågan. Det kan vara situationen som gör det. Särskilt under en tv-inspelning.

    • tjej79

      Tja, har man valt att vara med i tv får man nog också räkna med vad det hela går ut på. Det går i ett väldigt snabbt tempo med. + det klipps ihop med så, hela storyn tror jag inte heller visades…det gav nog mer tittarsiffror om de klippte ihop till den pinsamma stunden tror jag. Tv är ändå tv hehe.

      Men, för att återgå till själva frågan. Jag är iaf ganska angelägen om att få veta det i tidigt stadie. Brukade oftast avklara den frågan via chatt först. Men, det kanske var lika känsligt där. Vad vet jag?! Jag vill ju inte ha barn som sagt så, jag inbillar mig någonstans att det vill gärna mannen också veta inom snar tid. Fast det är kanske det jag tänker fel i. Män kanske skiter i vilket. Inget de vill ta ställning till alls i början. Frågan är kanske också om just själva dejting profiler gör att man landar där? För man ska ju fylla i sin sk profiltext och fakta där en del av frågorna efterfrågas som anses vara känsliga att ställa på en dejt? Fast de inte borde vara det då det redan avklaras via en profil. Men, men…något helt annat med irl träffar…där lär man nog mer känna varandra förutsättningslöst…men, tillsist måste ändå frågan ställas.

    • ViraStina

      Jag tror också på att vara både tidig och ärlig med så avgörande frågor som barn eller icke barn.

      Men det som jag tror kan ställa till problem, är HUR man tar upp det. Om den andra personen liksom känner sig ställd mot väggen, blir det inget bra utgångsläge, även om det visar sig att man råkar tycka likadant!

      Alla säger ju att de gillar rak kommunikation, men ingen tycker att det är romantiskt att känna sig förhörd på en dejt. Och ställer man flera slutna frågor av typen “Vill du ha barn?” “Kan du tänka dig att flytta?” är det lätt hänt att man skapar en atmosfär av kontroll istället för av nyfikenhet och samförstånd.

    • tjej79

      Därför nöjer jag mig enbart med den frågan. Men, visst handlar det om hur man formulerar sig med…fast kommer man ändå in på relationssnack tycker inte jag det är något konstigt att få in frågan i det och sedan brukar jag alltid lägga till..med den du kanske träffar framöver, hur ser du på att skaffa barn med någon du träffar och där allt klickar?! Under förutsättning att han sagt att han letar efter en seriös relation. Men, visst då kanske personen tror det handlar om själva oss ändå. :/ men, jag tänker ändå att man är i en ålder där frågan är relevant, den borde inte skrämma om man vill ha eller ej, faktiskt. Det kopplas ju samman till vilket liv person önskar ha framöver.

      Men, jag vet inte heller hur jag ska kunna få in den frågan utan att nämna ordet, barn, om jag ska vara ärlig. En öppen fråga får jag kanske inte ens svar på just den frågan jag vill veta.
      T ex kunde jag fråga; vad söker du efter på denna dejtingsidan?
      Men, det var kanske en idiot fråga det med. Men, brukade få svar som träffa en tjej, relation eller sex..men, barn nämndes aldrig utan det fick bli en följdfråga.

      Men, du förespråkar ju vänta in Virastina. Så, om jag väntar in tills mannen själv tar upp frågan så, går det kanske bättre? Bara det att jag är rädd för att det kan ta lång tid, då hamnar jag på nivån umgås och ha trevligt. Vilket inte är fel…men, vänskapsnivån kan man hamna i länge om ingen tar intiativ till något mer.

    • Romantisk-tjej

      Om man vill ha barn eller inte fyller man i på faktadelen. Nu vet jag att många inte läste den, men är man observant (och tycker barnfrågan inte kan vänta) var det ju lätt att kolla där.

      De killar som hade läst mina fakta frågade ofta varför jag inte ville ha barn. Alltså var den frågan avklarad väldigt ofta redan i första mailet. Och därmed valde killen att inte träffa mig…

      Det var en väldigt liten del killar (som hade en seriös framtoning) som kunde tänka sig leva barnlösa. Så den enda chansen jag kunde få var ju med killar som redan fixat den biten i en tidigare relation. Och det var inte i första hand de killarna jag sökte, eftersom jag helst ville ha en relation utan barn “på köpet”.. Nu blev det inte så, men man kan ju inte få allt…

    • ViraStina

      Jag kan tänka mig att många helt enkelt hoppar över frågan om barn i faktadelen. Det kanske känns avlägset för somliga. Eller som en det-beror-på-fråga. Och många struntar ju i att fylla i faktadelen överhuvudtaget, verkar det som.

      Jag har själv inget som helst minne om vad jag fyllde i där. Att jag hade barn sedan tidigare och inte ville ha fler, antar jag. Eller vilka alternativ som nu fanns.

    • tjej79

      Jag är ju inte riktigt beredd att släppa det ännu, för jag vill ha en helt barnfri man av många orsaker. Så, jag får skylla mig själv på ett sätt att jag är singel. Hade jag haft ett annat yrke och inte sett så mkt som jag gjort. Så, hade jag förmodligen resonerat annorlunda.

      Nu har ju ni löst det som så att ni är särbo Romantisk-tjej. Men, det är rätt ovanligt att “barnfamiljer” gör så. Oftast vill paren flytta ihop med. Vilket hade inneburit familjeliv på heltid och ett större ansvar med. Åter igen inget konstigt om man vill leva det livet.

    • Romantisk-tjej

      Att vara särbo har många fördelar. Man behöver aldrig bli oense om sådant som städning, tvätt eller kompromissa kring möbler och prylar.

      Jag har i stort sett bott ensam sedan jag flyttade hemifrån, vilket betyder att jag har 25 års vana vid att ha bostaden för mig själv. Jag har fortfarande behov av min tid med egna sysslor och försvinner gärna in i min egna värld då och då 🙂

      Familjer kan se väldigt olika ut. Min pojkväns barn är skrivna hos mamman och går i skolan där. Så i vårt fall är barnen inte ett så stort “hinder” som det skulle kunna vara i många andra relationer där den ena valt bort att leva familjeliv.

      Att vara särbo blir ytterligare en fördel då barnen, föräldern och partnern inte blir påtvingade att umgås tillsammans för jämnan. Istället kan föräldern ha egna dagar med barnen. Vilket jag tror är bra för barnen, inte minst. Och då får de även bostaden för sig själv med pappan 🙂

      När vi känner för det träffas vi alla tillsammans. Beroende på vad vi planerar att göra samt hur dagsform/sinnesstämning ser ut. Vilket vi båda tycker underlättar en hel del.

    • ViraStina

      Tjej79:

      En öppen fråga kring barn formuleras ju ungefär så som du gav exempel på. Typ “Hur tänker du angående att bli pappa i framtiden?”

      Långt ifrån alla kan nog ge något svar, tror jag. En del har nog knappt tänkt alls. De tycker kanske att det kan man väl inte bestämma innan man ens har träffat någon.

      Men med en öppen fråga är chansen lite större att man fångar upp de mer undermedvetna känslorna. En ja-eller-nej-fråga leder lättare till att man svarar utifrån dagsläget. Man vill inte ha barn just nu, och då säger man kanske det. Även om det inte är ett aktivt livslångt beslut.

      Att fråga någon “Vad vill du ha hunnit göra innan du bildar familj?” kan ta bort fokus från själva barn/inte barn-frågan. De killar som då svarar med en lista på mål som de vill uppnå, ser förmodligen undermedvetet sig själva som fäder någon gång i framtiden. Och några enstaka säger kanske att de redan är färdiga med singellivet och vill bilda familj så snart som möjligt.

      Medan de som redan vet säkert att de inte vill ha barn, kommer värja sig för formuleringen och svara att de inte vill skaffa barn.

      Rak kommunikation är en konst, eftersom folk tenderar att svara mer icke-rakt, ju rakare frågor de får. 🙂

  2. Hasse

    Svenska kvinnor är sömnpiller. Redan vid första dejten avhandlas framtiden och det minsta lilla som inte stämmer är det tack och hej. Detta sker ibland redan vid mailkontakt. Frågor om arbete, bil, bostad är mycket vanligt efter två tre mail. Totalt avtändade.

    Nä, titta och lär av amerikanska kvinnor. Där är dejtande något roligt och att få till en dejt är absolut inget svårt.

    • ViraStina

      Läser man på amerikanska dejtingforum, låter det inte riktigt så. Dejtingkulturen är visserligen mer levande, och folk har mer rutin att dejta – men det är precis samma problem som avhandlas där.

      Och där förväntas mannen givetvis betala allting också. Det där med splittad nota blir på sin höjd aktuellt efter ett antal dejter, om tjejen vill visa sin goda vilja.

    • Hasse

      Jag bryr mig inte om vad några skriver på forum. Min erfarenhet av kvinnor från USA är att de är mycket roligare att umgås med. Svenska kvinnor är så bittra och har de barn söker de mer efter försörjare än älskare. Det är min erfarenhet.

    • Mini

      Ja du Hasse : de svenska män jag varit på dejt med har mer el mindre ägnat sig åt förhörsliknande metoder.Det är vinna eller försvinna som gäller,allt avgörs på dejt 1.

      Men sen så är de flesta svenska män fullt nöjda med att dejta hemma i sin egna soffa.Gå utanför dörren är liksom inte deras grej.Kanske ni borde ta efter amerikanska män där?.
      Skulle nog bli väldigt förvirrande för svenska kvinnor om ni plötsligt började ge komplimanger,blommor , drog ut stolar och betalade hela notan.Nej ni verkar ha det så bra i era soffor tror inte ni skulle orka dejta kvinnor som tagit efter amerikaner.Det skulle bli platt fall på en gång.

    • ViraStina

      Jag som trodde att du var lite impad av MGTOW-rörelsen, Hasse. De har ju oändligt mycket gnäll ihopsamlat angående de amerikanska kvinnornas dejtingvanor!

      De sållar ofta efter ekonomin, till att börja med. Många har en minimigräns för vilken årsinkomst de accepterar hos mannen. Vilket inte är så extremt konstigt, med tanke på att de inte har samma sorts föräldraförsäkring eller möjlighet till förskola som vi har. De behöver alltså verkligen en försörjare, om de ska kunna bilda familj, om de inte är förmögna själva.

      Och är de förmögna själva, ställer de än högre krav på mannens ekonomiska status. De är sällan villiga att gifta ner sig.

      De förväntar sig att mannen tar initiativ, planerar, bokar, skjutsar och betalar för dejterna. Här i Sverige vill männen helst slippa lämna hemmet, utan de föredrar att kvinnan åker hem till honom på Netflix-dejt! 😀 Den sortens förslag skulle den dejtingrutinerade genomsnittsamerikanskan se som ett skämt, eller en förolämpning.

      De sätter även stort symboliskt värde på attiraljer som dyra förlovningsringar och liknande. Vi svenskar går ju gärna tillsammans och väljer ut ringar, och betalar dem tillsammans. I USA förväntar sig de flesta kvinnor fortfarande att mannen ska planera förlovningen i hemlighet och överraska henne med en påkostad ring.

      Man kan liksom inte plocka russinen ur kakan. Det finns fördelar med amerikansk dejtingkultur, helt klart. Men den skulle sannerligen inte gå att tillämpa rakt upp och ner i Sverige.

  3. J.A

    CHRISTIAN mfl. Jag har inte brukat prata sånt med dejter, eller iaf inte så tidigt. Men den här senaste underbara karlen var detta ett undantag eftersom han tog upp framtid och så ganska snabbt, frågade mig rakt upp och ned vad jag tyckte om boende på landet, jobb, barn osv. Och allt stämde ju, vi tyckte rätt lika om det mesta vi ansåg var viktigt för en relation, samt att den mentala och fysiska dragningen var väldigt påtaglig stark samt infann sig rätt omgående. Men så är det ju nu en massa annat till den här historien som jag ännu inte greppat. Tror att det är hans stora behov av egentid, en känsla av att vara trängd och säkert massa annat- bagage, relationsångest, anknytningsproblem och fadderullan som gör att vi nu inte är tillsammans och att han tvärt ville sluta ses… Dock tror jag angående ditt inlägg att framtidsprat, på rätt sätt är bra att ta upp om man känner att någon man går på dejt med är det minsta intressant för en framtida relation. Och Christian och andra som vill och känner för det, ni kan väl hålla tummarna för att han vill försöka och ändrar sig angående sin rädsla? Han kan ju vara HAN, och det vill och kan jag inte släppa bara så där, utan en fight 🙁

    • Christian Persson

      J.A,

      Ja, det är klart att det på ett sätt kan vara smidigt att avhandla “praktiska saker” för att förbättra förutsättningarna för en eventuell relation. Faran, som jag ser det, är dock att man letar efter någon som är helt “perfekt”. Typ att man fastnar vid detaljer som kanske inte är jätteviktiga egentligen. Och risken finns att man liksom aldrig slutar leta.

      Jag håller tummarna för dig!

    • J.A

      CHRISTIAN, Tack :), och jag håller med dig i det du säger. Det är nog många som gör så. Jag själv har väl egentligen tyckt det varit ganska läskigt och obehagligt tidigare, och kanske inte helt vetat vad jag vill heller. Nu vet jag och men den här killen är det inte helt perfekt utan det är klart att det finns “glitches” i våra åsikter. Men, likheterna är tillräckligt många för att vilja kämpa. Tycker jag då iaf.
      Tidigare när vi pratade om det här med att ha behov av egentid och bara försvinna från någon trots att man är intresserad, för att man som du skrev behövde landa i sig själv och bara vara- tror i hans fall att det har med en massa saker att göra som sagt, ångest mm. Du skrev att du kunde vara en sån person, och jag undrar nu om du har nåt tips till mig hur jag ska agera? Hur hade du hanterat ett förälskat fruntimmer i din situation, om du besvarade hennes känslor?

    • Christian Persson

      J.A,

      Ja, som jag skrev innan så har jag ett visst behov av att vara själv, landa och så vidare. Men i de flesta fall har jag nog ändå varit på “din sida”, alltså varit den som velat mest och grubblat mig fördärvad över hur jag ska gå tillväga. Mina erfarenheter är att det på dejtingstadiet är otroligt svårt att bedöma hur en “ny” människa fungerar. Det kan ju vara så att personen har ett behov av egentid, ha ångest och så vidare. Men självklart kan det också bero på att personen inte känner det där rätta för en. Jag har, tyvärr, gett vissa hur mycket egentid som helst, utan att de någonsin hört av sig igen. Och då kan man ju fundera på om det är egentiden som är problemet.

      Jag tror att det är jättesvårt för dig att göra något mer. Det är otroligt jobbigt att gå runt och fundera på “planer” hur man ska agera, även om man tycker att just den här personen är värd alla ansträngningar. Men om någon vill ha kontakt med en får man liksom räkna med att denne själv kan ta detta ansvaret, det ligger inte på en själv.

    • Romantisk-tjej

      Jag håller med dig, Christian! Att leta efter specifika detaljer gör att man kan missa sin själsfrände. Jag trodde aldrig jag skulle kunna vara ihop med en man med barn. Men nu lever jag ju med en man som har det 🙂

    • J.A

      CHRISTIAN, ja man kan grubbla ihjäl sig över anledningarna till att det blir som det blir. Och det är klart att det kan bero på att han inte kände likadant som jag gör. Dock hade jag nog velat att han sagt det isf än att skylla på nåt annat för att verka snäll, inte släppa ned mig hårt och såra ännu mer. För det är ju precis det som händer- man grubblar och grubblar, drar ut på det som jag gör nu, söker svar som inte finns ist för att göra det kort, rakt och ärligt. Bättre för båda förmodligen. Och du har nog rätt i hur mkt man kan göra- jag har liksom lämnat över bollen till honom men känns som att den inte kommer komma till spel…. XD. Hur som går det över, det finns andra och kanske mer intresserade, stabila killar. Just nu undrar jag var bara, för inte är det de som besöker min profil tyvärr. Hallåååå var är ni?

    • J.A

      CHRISTIAN, m fl. Jag måste bara berätta, och skriva av mig lite kring de senaste turerna med min vår-/sommarförälskelse. Han drog ju sig som jag skrivit om ovan, sig undan och förklarade att han inte klarar av att ha ett förhållande utan vill vara ensam. Han sa att det inte berodde på mig eller nåt jag gjort (klassiker att dra till med kanske…). Inte heller på att han inte tyckte om mig. Han känner sig bara trängd eller nåt i ett förhållande. Och när detta sades hade han gått och tyckt vi varit tillsammans utan att vi pratat om det eller “kommit överens”. Nåt som jag tycker är bra att prata om iaf och få vara delaktig i. Nu blev jag lite snuvad på konfekten, jag visste inte om vi var tillsammans och fick heller inte uttrycka min mening i frågan om att göra slut. Varför detta ju kom som en överraskning för mig. Försökte förstå och frågade en massa, vilket gjorde honom irriterad eftersom jag väl bara borde fatta ett nej.. Hur som helst så avtog väl kommunikationen helt naturligt för att efter två veckor vakna till liv igen. Han verkade ha ändrat sig eller kunde åtminstone tänka sig att träffas för att prata om saken. Detta gör vi och det hela är trevligt, umgänget är lättsamt och känns som när vi setts under sommaren. Till slut pratar vi om situationen lite och det hela slutar med att han ska tänka på oss och om han vill fortsätta ses trots allt, och sen blev det massa hångel mm.
      Någon dag senare är han jättepepp på att ses eftersom det mellan raderna sagt att vi kan ses och ha trevligt lite utan att tänka på hur det blir sen och om vi är tillsammans eller inte. Vi ses och tittar på Jaas plan bl a och åker sen hem till mig. Återigen är det jättemysigt och precis som det varit under sommaren, han beter sig som att han är kär eller iaf väldigt förtjust i mig, kysser mig ömt, stryker över min panna, håller om väldigt mkt, sitter och bara glor på mig, tvinnar mitt hår. Skrattar och skämtar om saker som ligger framöver. Peppar mig inför mitt nya jobb och bara är så go. När vi skiljs åt samma sak, ömma kyssar och säger att vi hörs när han kommit hem. Vilket vi gör, han är orolig för att jag inte ätit middag än och ber mig lova att jag gör det.
      Dagarna direkt efter är konversationen på vår chatt normal, men sedan mot helgen så urartar den plötsligt när jag säger att jag saknar honom och vill ses, att vi hade så trevligt under veckan. Han svarar att han inte tyckte det var trevligt, det var bara fel och han var färdig med att träffa mig och ha sex mm. Blev vulgär och bad mig köpa sexleksaker och massa batterier istället. Jag skriver och frågar om det hänt något eftersom han beter sig så där. Han ber om ursäkt för att är han varit oförskämd. Dagen efter frågar jag varför han är så ibland eftersom det hänt förut. Han svarar att han är bipolär. Då faller ju en del pusselbitar på plats angående hans tidigare beteenden, behov av space och velighet vad gäller oss och ett förhållande. Konversationen återgår dock till det normaltrevliga, om än lite stelt. Jag förklarar att det inte ändrar min uppfattning om honom.
      Ytterligare någon dag senare brakar det loss igen, först normal och lite tråkig/stel konversation, sen får jag ett porrklipp av honom. Jag tar illa vid mig och säger det till honom. Han ber om ursäkt, var inte meningen att såra mig.
      Han säger att vi kanske inte ska fortsätta höras av, jag säger att jag tycker det är trevligt oavsett var vi står- dejt eller inte. Men då går han igång på riktigt igen, blir ful i munnen och säger att jag borde fatta att han inte vill ha med mig att göra på något vis, att jag är sjuk som inte fattar det och inte låter honom vara mm. Han förklarar att han inte tycker om mig alls, inte ens lite. Och förstås undrar jag varför han då verkade vilja fortsätta ses… Det vet han inte, men nu vill han inte det och jag är tydligen bara hemsk.
      Ja så dumpad dubbelt då kan man säga att jag är, med tusen till frågor i huvudet. Har jag lärt känna honom när han mår bra, eller var allt bara fejk för att han mår dåligt och svänger snabbt? Ja jag hajjar noll. Har sagt flera ggr till honom att jag får acceptera om han inte är kär i mig, men han har påstått att det inte beror på det. Och varför bete sig/uppträda kär och prata framtid om man (som han påstår) inte ens tycker om mig. Magkänslan säger mig dock att det inte stämmer, jag kan inte ha tolkat hela hans beteende, kroppsspråk, handlingar på fel sätt, utan tror han vill skrämma bort mig genom att vara elak. Han vill vara ifred och orkar förmodligen inte ha en person i sitt liv. Tankar, bra svar eller liknande erfarenheter?
      Jag har svårt att sluta tänka att vi haft det så bra ju och att han känns som HAN 🙁

  4. Andrea

    Jag förstår hur du tänker och jag vet sedan tidigare att för kärleken kan man förändras.
    Bit för bit och när kärleken brister står man som ett fån och fattar inte hur man kunde tappa sig själv så.

    Visst, man kan finna ett jag man trivs bättre i längden med. Som ett träningsintress exempelvis.

    Men jag vet att om jag faller så har jag lätt att bit för bit anpassa mig till min partner utan att “kräva” det tillbaka.

    Så, för mig är saker som landet/staden viktigt i början, för jag vet att jag en tid skulle kunna trivas i ett hus utanför stan.

    Men så smånginom vantrivas att pendla långt, till jobb och affärer. Plus vantrivas med att bo dit folk sällan pallar hälsa på en och jag dem osv. Min introverta sida skulle suga åt sig som en svamp men min extroverta må allt sämre och jag med i längden.

    Jag växte upp några mil ifrån en stad och nu när jag varit stadsbo i många år vill jag inte tillbaka. Jag kan tycks att det är mysigt någon dag men inte året runt.

    Kanske man kan tänka att om jag kan förändras med tid kanske landsbonskillen en dag är okej med att bo i stan men samtidigt kanske även han egentligen skulle vantrivas å varit gladare med någon som var mer lik honom i det avseende.

    Så tänker jag och singel är jag ju än, men kvalitet över kvantitet.

    • Christian Persson

      Andrea,

      Intressanta tankar. Ja, det är ju inga bra ingångsvärden i en relation om något känner att han eller hon “offrat sig” för den andre, till exempel var man ska bo. På gott och ont känns det som om det blir allt svårare att kompromissa kring sånt här, vilket kanske innebär att vi söker någon som är väldigt lik oss själva.

  5. Andrea

    Btw angående barn. Det kanske är en klyscha, men jag tror män ofta tänker kortsiktigt och att barn kan vara något som kommer på tanke efter att ha varit tillsammans riktigt rätt person i några år.
    Samma kille som kunde varit tvärsäker på att giftemål och barn aldrig var aktuellt med en person kan med nästa person som var mer “rätt” tillsynes göra en helomvändning.

    Sedan finns förstås barnlängtande och i allmänhet framtidsfokuserade män med men det känns som väldigt vanligt att männen är mer kortsiktiga än kvinnor.

    Attraktiv och gullig, bra i sängen, kan liksom vara tillräcklig för en förälskelse.
    Som småningom leder till något djupare, kanske.

    Istället för en långsiktig “checklista” innan man ens överväger att börja dejta någon.

    Vilket gör att männen tycker att kvinnor är för kräsna och kvinnor tycker männen är för oseriösa.
    Är hur jag har uppfattat det iaf även om undantagen som sagt finns.

    • Christian Persson

      Andrea,

      Min bild stämmer ganska bra med din. Jag tror att kvinnor i större utsträckning har en klassisk “barnlängtan”, vilket delvis säkert kan bero på att den biologiska klockan tickar snabbare för kvinnor. Om en man då får frågan “vill du ha barn?” på en dejt kommer svaret kanske inte lika självklart som hos vissa kvinnor.

  6. Anonym

    När det gäller språk, tycker ni att man ska tala samma språk? Jag e döv o tycker det e jobbigt att lära ut teckenspråk( jag jobbar ju med sånt)men samt vill jag gärna att personen ska bli min. Hur göra? Detta komplicerar mig verkligen 🙁

    Han verkar ej rädd om mig (rädd att förlora), för han hör ej av sig typ dagligen så..? för vi både deltar i en app där man söker nåt (fiesta, badoo) så är han väl ej nån för mig? Vet ej om man kan lita på honom oxå, tror ej att jag gör iaf. Han säger typ alltid att han vet ej vilket stör mig lite för jag e likadana så kanske dåligt kombinera?


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)