jjhghhg

Jagas eller jaga?

Det finns många oskrivna regler när det kommer till dejting.  Eftersom jag är kvinna så har jag självklart mest snappat upp de regler som verkar gälla för mig och andra kvinnor. Spelreglerna handlar om att inte verka för angelägen om att ses, inte ligga på första dejten, inte prata om framtiden, inte fråga om den andra personens känslor och absolut inte berätta att man längtar efter barn. Nej, enligt spelets regler gäller det att visa sig lättsam, sval och lagom kåt.

Vissa hävdar att det inte är något annat än biologi och miljontals år av evolution som ligger till grund för det här stenåldersbeteendet. Typ ”kvinnans uppgift har i alla tider varit att föda och uppfostra barn medan mannen ska jaga björn och sprida sin säd för flockens överlevnad.”

Låt oss bara säga så här. Oavsett vad biologin säger så lever vi inte på stenåldern idag. Vi kvinnor har överbevisat ”sanning efter sanning” för vad vi är kapabla till. I alla tider har någon gormat ”MAN KAN VÄL INTE GÅ EMOT NATUREN!” när kvinnor vill tävla i idrott, vara chefer, bestämma över vår egen fortplantning och sexualitet eller bära långbyxor.

Och jodå – det har gått hur bra som helst. Så då borde vi även vara kapabla att ragga upp en karl utan att tvingas sätta mänsklighetens fortlevnad på prov?

Jag hoppas att någon i framtiden läser det här och skrattar högt åt det komiska att vi år 2017 fortfarande diskuterade huruvida en tjej ”får” visa sig intresserad av en kille eller inte. För det är fortfarande så mönstret ser ut. En tjej som bjuder ut en kille på dejt eller stegar fram på krogen och ber om ett telefonnummer, anses fortfarande vara modig och lite kontroversiell.

MEN. Här kommer knorren. 99 procent av de killar jag pratat med säger att de verkligen uppskattar en tjej som tar initiativ. Och detta borde ju verkligen vara till alla singeltjejers stora fördel! Du kan utnyttja ojämställdheten och uppfattas som både modig, spännande, cool och självständig – bara genom att visa dig intresserad! Så bring it on! Skicka över den där drinken i baren, lämna en lapp med ditt nummer eller flirta med killen i mataffären. Du har inget att förlora och killarna kommer att älska det!

Har jag inte rätt?

 

dating


There are 130 comments

Add yours
  1. Markus

    Ja. Du har rätt om att vi killar gillar när tjejer visar intresse. Problemet är bara att större delen av tjejerna vill inte ses utan de är mer för att få bekräftelse, vilket suger så jävla hårt ;p

    Men man ju bara fortsätta hoppas att de nånstans där ute finns nån tjej med mer vett innanför pannbenet än så 😉

    Peace out

  2. Thomas

    Svenska tjejer är så enormt jävla tråkiga. De letar efter något som bara finns i sagornas värld och är så fruktansvärt rädda av sig. Bara en av tio kan släppa loss vid sex utan alkohol. Som man i Sverige gäller det att ha en otrolig tur och hitta någon tjej som inte tillhör de 95% som beklagar sig tar noll initiativ, letar fel och hellre gosar med sin katt, hund, häst och kanin.

    • Hasse

      Thomas, det är inte konstigt. De läser och ser bara på sagoprogram. Ja du vet; Hollywoodfruar och sånt uppdiktat skit. En vanlig knegare kan hälsa hem. De utger sig för att vilja träffa en snäll och omtänksam kille men det är coola Conny de faller för.

      Angående dejtingprofilen räcker det med ett foto. Det är det som avgör.

      Ja e ente bitter 😎

    • ViraStina

      Ja, det är helt klart ett problem, eftersom män tror att p-rullar är dokumentärer, och blir alltid lika förvånade över att tjejerna inte vill “släppa loss” sexuellt med vilka kvinnoföraktande skogstroll som helst.

    • Thomas

      Varför klarar inte tjejer av att fylla i faktadelen i HP? Tänk vad mycket krångel och sura miner vi hade sluppit då. Sen borde det finnas en funktion där man klicka i så inte de bildlösa kunde se folk med profilbild. Och låsta bilder, vad fasen är det för jäkla skit. För tjejer som vill känna att de är i överläge och kan öppna upp när killen varit trevlig i fem mail. Värsta psykopaten kan ju vara trevlig bakom en skärm, vilken bluff. Och vem fan vill se bilder på maträtter, fötter, hundar, katter, hästar, kaniner, solnedgångar, alptoppar, blommor, halva ansikten, ögon, alptoppar, sandstränder och 18 olika memes? Tjejer verkar göra det till en sport att visa allt annat än sig själva. Vem orkar med det? Och dessa feströkare, antingen är man rökare eller så är man inte rökare. Tänk om man kunde hitta en enkel tjej som säger “spade” när hon menar spade…..

  3. Eros

    “Eftersom jag är kvinna så har jag självklart mest snappat upp de regler som verkar gälla för mig och andra kvinnor.

    Min fråga till dig är då givetvis, har män som sagt det till er att ni inte får ta initiativ eller är det din och dina medsystrars egna syn på det? Frågan är inte kritiskt ställd utan nyfiket ställd, eftersom jag som man råkat ut för det där mer än en gång… Att kvinnor som sagt till mig att “Jag som kvinna ska ju inte verka för angelägen eller ta initiativ”… Min motfråga har alltid varit; “Varför ska du inte det då? Vem har sagt att du inte ska göra det?” Oftast kan dom inte svara på det utan urskuldar sig med svar som att “Det är ju inte så det egentligen ska vara, det är ju mannen som ska jaga”.

    I min värld är det så urbota dumt att olika spelregler skulle gälla beroende på vad du har mellan benen. Men jag fullständigt medveten om att det finns män som ser det så… Som blir kränkta i sin “manlighet” om en kvinna tar initiativ… precis som det finns kvinnor som anser att det är mannens uppgift att vara drivande och ta initiativen…

    För mig är det ett samspel mellan mig och den jag träffar… jag tar gärna initiativ men blir jätteglad om en kvinna också gör det…

    • Cecilia Salamon

      Hej Eros! Du har säkert helt rätt. Det är mestadels andra kvinnor som har sagt till mig att “inte vara för på” – men det är också något jag snappat upp genom olika artiklar i så kallade “tjejtidningar” genom åren och en “allmän uppfattning” om detta. Men kanske är det nu dags att slå hål på den här myten?

  4. Peter

    Är det något som får en att tappa intresset är det när man inte får respons, tjejen verkar svår. Varför bry sig? Så tjejernas beteende drabbar nog mest dem själv i slutändan.

    • ViraStina

      Det är lustigt hur många män som tror att kvinnor undviker killar de är intresserade av. Sanningen är att de flesta inte alls kan dölja sitt intresse, eller sin iver att få prata med honom.

      Ger de ingen respons, är det för att de inte är intresserade.

    • Elle_

      Verkligen! Ingen av de kvinnor/tjejer som jag känner och har umgåtts med har någonsin “spelat svår” om de verkligen varit intresserade av någon man/kille… Glöm den myten, män!

  5. george

    Sätt igång å ragga då när ni tjejer är unga och grabbarna vill ha er. Vänta inte tills ni blir gamla då gubbarna inte vill ha er.

    Svårare än så är det inte…

    • Elle_

      Så kvinnor som blivit äldre ska inte ragga alls, medan de kvinnoföraktande, “snälla” gubbarna i alla åldrar ska få välja och vraka bland de unga kvinnorna (som inte får vara för tjocka, för sminkade, stava för rätt, vara för fula eller för pryda och tråkiga utan måste kunna släppa loss i sängen? Rätt uppfattat?

  6. MR Wise Guy

    Självklart vill jag som man bli uppraggad på ett bra sätt inte ngt billigt slabbigt sätt

    om det sker med finess och av en nykter tjej så känner jag mig verkligen utvald och smickrad

    jag har blivit uppraggad på många sätt och jag är rätt van vid det och jag betraktar det lika naturligt som att bli uppbjuden på damernas , inga konstigheter utan ja tack åtminstone till dansen .

  7. ViraStina

    Det handlar om att INGEN får vara för “på”.

    I princip alla människor reagerar negativt på någon som de uppfattar som klängig, desperat och påflugen. Det är inget vi ser som attraktiva egenskaper. Snarare känner vi instinktivt att det måste vara något fel med den personen.

    Och vi vill inte bli valda av någon som vi vet bara är desperat och nöjer sig med precis vem som helst. Det betyder låg status i våra flockdjursögon, och det är inte vad vi söker. Vi vill ha någon som är noggrann i sitt val – och sedan väljer oss.

    Sedan kommer könsrollerna in och styr mer på ytan vad som anses desperat hos respektive kön. Sånt varierar över tid och kulturer, och även på individuell nivå. Men principen kvarstår.

    Vissa kan ta initiativ med självförtroende, glimten i ögat och på ett hänsynsfullt anpassat sätt. Det är attraktivt, oavsett kön.

    Andra kan inte ta initiativ utan att signalera “snälla, kan du inte förbarma dig över mig, jag struntar i vem du är, bara du ger mig lite bekräftelse!” Och det kommer ingen tycka är attraktivt. Inte heller de män som säger att de gillar kvinnliga initiativ.

    • Eros

      Jag såg iofs ingenstans i Cecilias inlägg att det handlade om att vara desperat, att få någon att förbarma sig över en eller att vara klängig utan snarare om det är okej för en kvinna att visa intresse… Jag är en av de där männen som uppskattar att en kvinna tar initiativ och visar intresse… Men jag är klok och klarsynt nog att se skillnad på ett “normalt” intresse och desperation.

    • ViraStina

      Eros:
      Men gränsen mellan vanligt initiativ och desperat är inte glasklar och allmängiltig.

      Det någon tycker är framåt och käckt, tycker någon annan är påfluget och jobbigt. Och samma handling kan kännas väldigt klängig i början, men helt rimlig lite senare.

      Du säger att du är klok nog att se skillnad på desperation och normalt intresse. Men det är ju bara din egen tolkning. Du vet inte om tjejen verkligen är desperat, eller om hennes handlingar bara får dig att TRO det.

      Jag garanterar att det finns kvinnor som visar intresse på ett sätt som de själva anser är normalt, men som du kommer uppfatta som desperat.

    • Eros

      Självklart är det så, men jag kan inte gå efter någon annans värderingar eller magkänsla än min egen som känns rätt för mig… och min erfarenhet är att desperation ofta visar sig hyfsat tydligt (ungefär på såna sätt du själv skrev) även om det alltid finns gråzoner där det handlar om hur man värderar… men jag förutsätter inte att en kvinna är desperat bara för att hon slår sig ner sidan om mig på krogen exempelvis och börjar prata.

    • ViraStina

      ja, min erfarenhet är att män gillar precis det: att man börjar prata lite lättsamt. Alternativt skickar första mailet på HP.

      Men när det t ex gäller att ta initiativ till att ses IRL, eller att försöka driva relationen framåt, mot något mer seriöst. Då är det betydligt knivigare. Det gillar sannerligen inte alla män.

    • Fredrik

      Ganska vanligt fenomen att man blir ignorerad när man försöker avancera något steg mot exempelvis dejt. Tänker att det kan bero på flera olika saker. Kanske var man en källa att ösa bekräftelse ur, ett habilt tidsfördriv och/eller långt ner i hierarkin av de personer som personen har kontakt med. Men när initiativet tas så tänker personen till och väljer att bli svalare eller ignorera. Ibland så kan man ju ha varit för “på” också, misstolkat vart man befinner sig. Men svårt att veta, dels så är det så många individuella faktorer som spelar in samt hur vi har blivit upplärda av kontexten.

      Det jag vet är att det kan gå snabbt, intresset kan gå från hundra till noll på 5 minuter….så sitter man där, förvånad.

    • ViraStina

      Fredrik:
      Ja, jag tror det är vanligt bland båda könen att den ena plötsligt backar. Och jag tror att det, förutom de anledningar du räknar upp, även kan bero på att man har olika bekvämlighetstempo i dejtingen.

      Själv löste jag mina problem genom att bli mer laidback. Efter att ha sabbat ett antal tänkbara dejter i samband med att jag tog initiativ, bestämde jag mig för att inte göra det misstaget mer. Så när min nuvarande kärlek började visa intresse, lät jag honom stå för initiativen.

      Det var inte helt enkelt för mig som gärna vill styra upp saker och ting, och som alltid trott att om jag inte håller mig framme, kommer männen tröttna. Men uppenbarligen funkade det ändå inte när jag gjorde det. Det blev väl för mycket hurtig projektledaranda över alltihop, kanske.

      Men det funkade desto bättre att invänta honom och hans initiativ. Och han blev absolut inte avskräckt av att jag inte tog över, när vi setts första gången på hans initiativ, på en väldigt lyckad utomhusteater-dejt. Det bekymrade honom inte heller att jag inte sms:ade dagen efter, så som jag alltid gjort rutinmässigt med andra. Och han verkade helt lugn med att jag inte ringde honom, bara för att smida medan järnet var varmt…

      Istället ringde han mig efter ett par dagar och frågade om jag ville träffas nästkommande helg också.

    • Romantisk-tjej

      Det är lätt att göra som du om man redan känner en kille lite grann och umgås i samma kretsar. Då kommer man ju ändå ses, man behöver alltså inte skynda på och kan vara lugn. Det låter ju som din kille redan träffat dig flera gånger och då är det ju inga större problem. Jag har faktiskt inte behövt göra något när en kille jag ser på jobbet eller fritidsintresset visar intresse för mig. Då är det ju redan upplagt för att man ska prata. Särskilt i mindre grupper. Och då lär man känna varandra automatiskt.

      Jag kan ta ett par exempel från mitt egna liv: Jag och några andra ses i en grupp en gång i veckan och delar ett intresse. Efter c:a två månader frågar en kille i det här gänget om jag vill följa med ut på aktivitet just med honom. Ett halvår senare frågar en annan kille via ett mail om jag vill gå ut med honom ensam. Dessa killar har inte visat intresse för mig tidigare. Men de hade börjat intressera sig för mig efter att ha lärt känna mig. Just de här killarna skulle aldrig fråga efter mitt nummer på en fest, bara för att ta ett exempel. De skulle kanske inte ens upptäckt mig efter tre, fyra gånger. De var ju inte desperata efter en tjej.

      Nu var jag inte intresserad av att dejta just de här killarna specifikt men jag tog ett exempel på hur det kan gå till. Att man lär känna personer man umgås med varje/varannan vecka. Och då kan även känslor uppstå. Utan att man ens behöver ta till något så jobbigt som att fråga om dejt. Det räcker att man delar samma intressen, då ses man ändå. Och om båda känner något till slut, lär det märkas tydligt. Steget blir inte långt till att man ses privat. Och det ena ger det andra…

      Om man inte är i något sammanhang där man regelbundet träffar folk blir det knivigare. Då är det helt andra regler som gäller. Då gäller det att handla i tid! Jag har lätt att upptäcka någon redan i början. Jag ser vad jag kommer att missa om jag INTE frågar om mailadress eller telefonnummer. Och därför är det en fördel om just jag tar initiativ.

      Om jag till exempel träffar en kille tillfälligt eller ser en profil på nätet som tilltalar mig så vet jag att den profilen kan tas ner om en vecka. Och jag vet ju inte var den där speciella killen framför mig IRL har för mailadress, nummer eller adress. Han kan vara borta om en timma. Alltså chansar jag, för i de fallen finns oftast bara ett tidsfönster att agera i. Jag handlade snabbt när jag fann min pojkvän, mitt livs kärlek. Utan mitt initiativ hade vi aldrig setts. Det gör ont av att bara tänka tanken att jag istället kunde ha valt att ligga lågt och vänta in honom.. Hade jag gjort det hade profilen varit borta. Och vi hade inte ens vetat om varandra…

    • ViraStina

      Just den här killen kände jag bara ytligt sedan tidigare. Vi sågs någon enstaka gång per år, på olika musikevenemang dit vi båda brukade åka för att spela.

      Jag blev ytterst förvånad när han ringde mig första gången, helt utanför musiken. Tidigare hade vi enbart sms:at varandra i stil med “Åker du dit i år? Jag med, vi ses!”

      Sedan gick det ett år till nästa kontakt. Minst. Ibland gick det något år mellan gångerna också. Jag visste inte ens vad han hette i efternamn, eller var han bodde. Så vi kände egentligen inte varandra, och några känslor hade inte uppstått. Inte från min sida i alla fall… Och det var ju fler än han som jag hade motsvarande kontakt med, så det kändes väldigt otippat att just han skulle börja söka upp mig.

      Innan vi började ses, var det en helt annan musikkille som jag hade mycket tätare kontakt med. En som ofta ringde för att småprata, och som hela tiden skickade roliga sms. Jag trodde förstås att han var intresserad (vilket flera andra i omgivningen bekräftade) – men när jag tog ett initiativ till att vi skulle ses, backade han direkt. Det blev tvärtyst.

      Precis samma effekt som jag sedan upplevde flera gånger i rad i nätdejtingsammanhang. Att när jag ville visa intresse, hålla mig framme och ta initiativ, då var det som att trycka på en avstängningsknapp.

      Men det ÄR hundra gånger lättare när man redan känner till varandra och har ett ansikte. Inte tu tal om det. Allting blir mindre ömtåligt. Det är en av anledningarna till att jag hoppade av nätdejtingen. Det gick så otroligt mycket sämre där, än vad det gjorde för mig i helt andra sammanhang. Jag trodde att nätdejting skulle vara enkelt. Tidsbesparande. Det visade sig vara raka motsatsen.

    • Romantisk-tjej

      Då förstår jag. Jag fick för mig att ni hade en tätare kontakt. Då var det ju väldig tur att ingen av er hittade en annan partner under den långa tiden ni inte sågs. De singelkillar jag har känt tidigare har oftast hittat en tjej inom ett halvår, ett år. Det kan vara killar jag dejtat eller som jag träffat på fester eller på jobb. När jag spontant träffat på dem efter något halvår-ett år har de alla haft flickvänner.

      Jag trodde precis som du att det skulle vara en enkel match att hitta någon på en dejtingsida. Särskilt då jag upptäckte att det fanns tusentals singlar i mitt närområde, och i den åldersgrupp jag sökte i. Men trots det fann jag att det var i stort sett omöjligt att boka in en enda dejt. Killarna slingrade sig på alla tänkbara vis. Ofta försvann de nästa gång jag skulle svara på ett mail..Då märkte jag att de pausat redan. Andra ville bara vara brevvänner.

      Flera försvann även om de skrivit att jag var “drömtjejen”… Många hittade tjejer snabbt. De seriösa gick åt som smör. De pausade. De hade tre, fyra tjejer att beta av och hade inte tid med fler. Varje helg var bokad. Sedan visade det sig att det var likadant för två av mina killkompisar, de hade inbokade dejter varje helg. Och de pausade efter 3 veckor/6 veckor, eftersom de redan hade så många tjejer som de ville lära känna.

      En av mina killkompisar har haft flera korta romanser och passionerade historier av Karl-Inge-karaktär (fniss). Därför är det så svårt att förstå när läser här att killar aldrig får dejta. Min sanning är en helt annan. Snarare tvärtom! Jag har tjejkompisar som försökt i åratal men för längesedan gett upp efter mycket dåliga erfarenheter av oseriösa killar.
      Och de tjejerna är verkligen både trevliga och skötsamma.

      Min pojkvän har också flera exempel på bekanta till honom som lyckas inom en månad att hitta en seriös flickvän. Och då handlar det om killar som aldrig haft en tjej eftersom de var för blyga för att ta kontakt IRL, har något neuropsykiatriskt funktionshinder m.m. Men på dejtingsidor skapade de seriösa relationer för första gången i sitt liv. Alltså en enorm framgång jämfört med mig. Trots att de killarna jag skrivit om här är långt ifrån “hunkar” eller tjejmagneter.

      Jag har nätdejtat i omgångar sedan 2002.. Men aldrig hittat någon. Senaste gången skrev jag till över 1000 profiler i 7 månader utan att få en enda dejt.

      De som var kvar på sidan var oftast samma killar som egentligen inte ville dejta, utan bara chatta som tidsfördriv. Alternativt de som bara ville ha tillfälliga förbindelser.

    • ViraStina

      På ett sätt har man ju alltid haft tur om man träffar någon överhuvudtaget. Alla gör ju inte det, även om de vill. Men under den där perioden kändes det verkligen inte som någon hög risk att vi skulle ha blivit haffade av några andra. Det kändes snarare som om mina möjligheter att möta någon intressant, stod och stampade fullständigt. Och jag tror inte att mannen heller upplevde att han hade en massa alternativ till hands. Jag tror att det hade kunnat gå ett halvår till, utan att någon av oss hade hittat någon annan, faktiskt. Kanske ännu mer.

      Ja, det där undanglidandet är ett fenomen för sig. Hur kan man ha ett så stort intresse för mailande och sms, men ett obefintligt intresse för att ses på riktigt?

      Jag har svårt att tänka mig något mer meningslöst än att skicka en massa flirtiga mail och sms till någon som inte intresserar mig det minsta. Vad skulle det ge? Det är ju inte ens särskilt bekräftande. Bara fånigt. Ändå tycks dejtingsidorna vara fulla av sådana människor. Det är en av de gåtor jag fortfarande inte förstår mig på.

      Och inte heller jag har sett att det skulle vara svårare för männen generellt. Det är inte ovanligt att de hittar någon ny ganska snabbt efter skilsmässan. Mitt ex hann dejta flera innan jag ens var redo att börja tänka i de banorna, och han hade en fast relation ett år efter vår separation.

      Det tyckte jag var lite väl snabbt, minns jag. Det kändes som att jag var väldigt lätt utbytbar. Och den känslan har flera väninnor också berättat om, som har varit med om liknande. Själv hade jag inte kommit någonstans vid den tidpunkten, kändes det som.

      Men här i mina trakter är det egentligen ingen som har det lätt på dejtingsidor. Det är ett ganska litet utbud. Ofta listades det max 30, 40 män inom mitt geografiska område (ca 10 mils radie). Och många gick ju bort direkt på grund av helt fel ålder, galna värderingar eller tomma profiler.

    • Romantisk-tjej

      Killar ser nog på flirtar annorlunda än de flesta tjejer. Alltså att de faktiskt får ut något av att få ett stort antal tjejer att svara som en slags bekräftelse på att de är attraktiva. Medan det hos tjejer slår högre om EN seriös kille som känns rätt vill lära känna just henne, träffa henne IRL och pausar när han känner att det mesta stämmer mellan dem. Tjejer behöver ingen lång lista med killar. De vill ge allt till bara en person.

      Här verkar killar vara avundsjuka på tjejer för att de tydligen får så många mail. De struntar fullständigt när vi förklarar att 1000 mail inte betyder att vi hittat kärleken. Enligt många killar är en full mailkorg bekräftelse på att man lyckas i dejtingvärlden. Alltså har tjejer som får svar det så mycket lättare. De vägrar ta in att det knappast är så!

      Alla kontakter jag hade betydde stress och misslyckande för att ingen av dessa de facto dejtade mig. Många försvann helt apropå och det gjorde mig väldigt ledsen. Det fanns flera jag verkligen hoppades på att träffa.

      Jag har lagt oerhört mycket tid på dejting utan att ens dejtat! Massor med dyrbar tid down the drain. Då är det något som är riktigt fel. Ett klart misslyckande alltså, och som jag delar med många andra kvinnor. De hittar inte kärleken på dejtingsidor. Oavsett mailmängd, likes och flirtar.

      De flesta killar vill inte ge upp sin “frihet”, lära känna en tjej och på riktigt bli förälskade.
      De tycker det är läskigt/onödigt att lämna skärmen och gå vidare till riktiga träffar. De som ändå kan tänka sig att testa vill försäkra sig om att det åtminstone blir lite “mys” första gången, annars är träffen enbart waste of time. Sådan är tyvärr attityden hos många killar på dejtingsidor.

    • ViraStina

      “Tjejer behöver ingen lång lista med killar. De vill ge allt till bara en person.”

      Exakt så funkar jag också. Problemet är att killarna som skriver här inte bara saknar förståelse för detta, utan de hånar även oss som är så. Då heter det att vi är lurade av Hollywood, för att vi söker Drömprinsen. De försöker få det att framstå som fånigt att önska sig en trygg och stabil relation med en enda man. Som att vi är kräsna och orealistiska.

      Jag kan dock inte låta bli att undra vad de söker själva i så fall, om det inte är en enda kvinna, och vilka filmer som inspirerat dem…!

      Men det finns ju gott om män som också söker riktiga relationer, och som inte skräms av att binda sig till en enda. Frågan är dock om de håller till på dejtingsidorna.

  8. Mll

    Jag tycker det är stor skillnad på vad män ( generellt ) uppskattar när det kommer till kvinnliga initiativ.
    Om man ger bekräftelse bara på deras manliga attribut så är det väldigt uppskattat.
    Sexuella initiativ likaså inga problem alls det är bara att tuta och köra.

    Men att söka upp en man för att man är genuint intresserad av honom som person,och inte minst om han väcker känslor hos en ja då blir det genast mycket knepigare.Genast skall man igenom ett gäng tester.

    .Tex hur ens ekonomiska status är ,har man barn skall det redas ut om de har en pappa som försörjer dem ekonomiskt.
    Finns det ex med i bilden måste det klargöras hur ens relation är till dem.Dessutom skall man överbevisa att man är mentalt frisk inte har någon diagnos för att inte tala om bilder i ens profil.Är de äkta ? Varför finns det ingen bikinibild eller en bild bakifrån,vilka foton är man sminkad vs osminkad på.Som sagt att ta intiativ som kvinna är säkert uppskattat men man måste vara väldigt hårdhudad och beredd att ställas mot väggen grundligt.

    Men sen håller jag med i det Markus skriver.Man skall ha bra mycket tur om man hittar någon på nätet som inte enbart söker bekräftelse ( el sex) el båda.Om det har något med hur det verkligen ser ut innanför pannbenet har jag faktiskt inte ens vågat tänka.Så illa kan det väl ändå inte vara ?

    • Romantisk-tjej

      Jag instämmer! Jag tyckte det var obehagligt att bli så granskad. Varför bara inte träffas och bedöma sedan?

      Tänk om man skulle vara lika misstänksam när man träffar nya vänner. I de sammanhangen är man ju okej som man är.

  9. Elle_

    Jag tror inte att det bara är det att kvinnor vet att det finns en oskriven regel att mannen ska jaga, jag tror även att de helt enkelt inte är lika intresserade. Så är det ju, att den som är ivrigast kommer vara mest motiverad att ta första steget. Och med tanke på hur män generellt beter sig gentemot varandra och kvinnor är det inte läge för kvinnor att ystert och hungrigt sluka utbudet med blicken och vällustigt välja ut någon godbit…. snarare är ju frågan: finns det någon enda i den här skaran som iaf har en relativt rimlig syn på kvinnor, och som jag kan vara trygg med? Utseendet, som är det första och mest omedelbara intrycket kommer långt ner i prioordningen… så kvinnor i allmänhet behöver, i jämförelse med män, en del tid för att kunna ens börja fundera på att aktivt närma sig någon man.

  10. Fredrik

    Tror att det handlar om en rädsla att bli avvisad. Har många kvinnliga bekanta som uttryckt detta. Exempelvis ute på krogen, när de spanat in en man, så har jag sagt: “gå fram till honom då”. “Nej gud, tänk om jag blir nobbad piiinsamt, han får gå fram om han är intresserad”. Har även varit med när män som inte tar initiavet avmaskulineseras “Det där är ingen riktig karl”. Så grundkänslan är rädsla, så att ta initiativ lämnas med varm hand över till männen. Vilka även de ofta är rädda för att bli avvisade, men det erkänns tyvärr inte så ofta. Rädsla för att bli avvisad är mänskligt, då det överlevnadsmässigt är viktigt att tillhöra..socialt. Ensam är inte stark.

    • Love

      Jag håller mig dig fullständigt. Att bli avvisad är lika hemskt för båda könen. Jag välkomnar kvinnliga initiativ. Tråkigt att tjejer tycker det är så piiinsamt att bli nobbad. Jo, det är lika jobbigt för männen att bli nobbade. Låt oss komma överens om det.

    • Elle_

      Hade kvinnorna varit tillräckligt intresserade hade de kommit över pinsamheten. Den som är mest intresserad vågar riskera mest. Vill inte männen jaga är det bara att låta bli! Go ahead!

    • ViraStina

      Jag tror många tjejer skulle våga tar mer initiativ om vi inte behövde vara rädda för hur det riskerar att uppfattas. Det kan både misstolkas och missbrukas.

      Vi har ju lärt oss under hela uppväxten att om vi visar intresse först, får vi skylla oss själva om det händer något oönskat senare. För då har vi ju fått honom att tro att han kunde göra vad han ville. Det skulle vi ha tänkt på innan vi “lurade” honom, typ.

      Vi kan alltså inte alls vara säkra på att vi kan ångra oss när som helst, eller hålla ett tempo som passar oss. Då känns det ofta säkrare att låta bli helt och hållet.

    • Love

      Det är samma för män. De riskerar att bli tjejens hantverkare, packåsna och tröstare när de tar första steget. Det kan ta år innan hon bestämt sig för vad hon känner. Under den tiden måste man tjäna henne. Annars är man ute ur leken. Ju snällare kille desto mer utnyttjad bli han. Så nej för sjutton, ta inga initiativ om du är kille. Spela svår och tjejer kommer krypa för dig. Funkar alltid! En tjej som är intresserad på riktigt väntar inte på att jag ska närma mig henne. Isåf är hon inte särskilt intresserad, utan då är jag bara en kille i mängden.

    • ViraStina

      Love:
      Vet du – du kan alldeles utmärkt ta initiativet, och ändå bryta den begynnande relationen så fort du märker att någon försöker utnyttja dig. Du skriver ju inte på ett kontrakt som ger hela beslutanderätten till henne, och gör dig till en livegen slav. Du har rätt att lämna henne i vilken sekund du vill, även om du tog första steget.

      Du behöver alltså inte stanna så länge som HON har lust att behålla dig som tjänare. Du behöver inte fjäska tills hon behagar avgöra om du får stanna eller inte. Du behöver bara stanna så länge DU har lust. T ex tills du märker att hon vill ha dig som betjänt. Då kan du säga hej då och gå, på studs.

      Jag blir så förvånad av din inställning. Du ger ju bort hela makten till någon och väljer att låta dig utnyttjas – för att inte åka “ut ur leken”! Varför i hela friden vill du ens hålla dig kvar i en sådan lek? Tror du att en person som utnyttjar dig i början, kommer att ändra sig och börja respektera dig, om du härdar ut tillräckligt länge..?

      Det här har absolut ingenting med “snällhet” att göra. Jag är tillsammans med världens snällaste person, men något liknande skulle han inte ställa upp på en minut.

      Allvarligt. Se över vilka människor du accepterar i ditt liv.

  11. Micke

    Tack för det här blogginlägget, så mycket tack! Du har helt rätt i att tjejer som vågar ta för sig är väldigt attraktivt.

    Själv tappar jag intressent snabbt om jag märker att det är jag som konstant måste föra konversation och ta allt initiativ.

    • ViraStina

      Det är ganska stor skillnad på att ta initiativ och på att ge gensvar.

      Naturligtvis är det totalt osexigt att behöva övertala någon motvillig person att delta i konversationen, eller behöva tjata till sig dejter. Men då handlar det ju om att du inte får något gensvar på dina initiativ.

      Att föreslå träffar, aktiviteter mm och mötas av ett genuint positivt gensvar är däremot något helt annat.

      Under de premisserna hade jag utan problem fortsatt att vara initiativtagaren. Mer än gärna! Men det var lönlöst. Inte en enda gång har jag lyckats få en kille intresserad på det viset. Inte ens om de tog kontakt med mig först. De tappade intresset när jag började komma med förslag. Ibland märktes det från ena dagen till den andra. Från intensivt mailande blev det plötsligt tomt i inkorgen.

      Att vänta med egna initiativ, men vara positiv till hans förslag (alltså INTE spela svår) har varit överlägset mycket effektivare för mig.

    • Nadine

      Att träffas är svårt på HP iaf,,,killar där har alltid någon undanflykt. Lättare bland kompisar, om en kille dyker upp där. Dom vill alltid träffas. Konstigt egentligen !!! Men är väl för att det finns för många att välja på !!!

  12. Av och på

    “Spelreglerna handlar om att inte verka för angelägen om att ses, inte ligga på första dejten, inte prata om framtiden, inte fråga om den andra personens känslor och absolut inte berätta att man längtar efter barn. Nej, enligt spelets regler gäller det att visa sig lättsam, sval och lagom kåt.”

    Gäller i stort samma för oss män. Med små modifikationer. Lite tråkigt att man inte kan va helt öppen vad man känner direkt. Att inte ligga på första dejt tycker jag är vettigt även om jag skulle vilja på första. Men det som är fel om tjejer inte vill ligga efter 2 dejter

    • ViraStina

      Tycker du det är fel att inte vilja ligga efter två dejter..?

      Personligen anser jag att en dejt fortfarande är i princip en främling efter två träffar. Och min lust att ligga med främlingar är väldigt låg.

    • tjej79

      Det lustiga är ju att då anses man som en slampa av många män om man skulle vilja ligga efter 2 träffar. Ja, t om efter några träffar. För man går bort direkt som potentiell flickvän. Det kan man glömma haha.

    • Elle_

      Jag har också noll lust att ligga med främlingar. Varför tar alltid män för givet att det är en kraftanstränging kvinnor gör för att inte vara för på eller gå för långt? Är det så svårt att ta in att ni helt enkelt inte gör oss tillräckligt intresserade/attraherade?

  13. Av och på

    Du har rätt. Men det är kvinnor som måste ta befälet. Ingen annan kommer att ge er befälet om ni inte själva tar det

    • Elle_

      Ni har ju inte tålamod att vänta? Hade män varit OK med ett lugnare temopo och beredda att alls känna in och lyssna vad kvinnorna vill och i vilken takt – och kvinnorna kunde känna sig relativt trygga med det – skulle det sett helt annorlunda ut.

  14. Thomas

    ELLE skrev följande: Ni har ju inte tålamod att vänta? Hade män varit OK med ett lugnare temopo och beredda att alls känna in och lyssna vad kvinnorna vill och i vilken takt – och kvinnorna kunde känna sig relativt trygga med det – skulle det sett helt annorlunda ut.

    Du får gärna utveckla det där med tålamod. Om den jag dejtar en tjej måste det ske åtminstånde 1 ggr/vecka, det är absolut minimum. Hur skall man annars kunna lära känna personen innan man dör (Är 46 år). Sen skriver du att vi skall lyssna på vad kvinnorna vill, de talar aldrig om vad de vill. Och är det bara det som passar kvinnan som skall gälla, går det inte att kompromissa i dejtingtempot? Och slutligen, trygghet är något som kommer inifrån individen själv. Alla har vi ett bagage men få verkar kunna släppa det som har varit, är en kille ett rövhål är alla killar rövhål. Finns inget värre än att behöva bevisa sig för någon, bli ifrågasatt. Då försvinner intresset rakt ner i källaren!

    • Elle_

      Thomas: Du är fri att ha vilka önskemål som helst ang dejtingfrekvens etc, men, och här kommer kruxet: Det har kvinnor också! Alltså gör du bäst i att få klart för dig vad kvinnorna vill (eller är villiga att kompromissa med), så kan du helt enkelt vänligt bryta med de som inte funkar med din tidsplan, och istället satsa på de andra. Kanske lite krångligt det här konceptet med att kvinnor också är människor som är värda hänsyn och respekt, förstår att det kan kännas läskigt och svårt att ta in.

    • Elle_

      Tips är att strunta i de kvinnor som du anser har fel attityd också, du passar alldeles säkert bättre ihop med någon mindre traumatiserad/trakasserad, om det finns någon. Annars får du nog helt enkelt hacka i dig att det inte finns några ständigt kåta, glada, tacksamma (alternativt helt viljelösa) och snygga kvinnor, utöver de uppblåsbara. Och då är det läge att ge upp alt utforska homosexualitet?

    • ViraStina

      Det är alltid lättare att kompensera åt det långsammare hållet i dejting.

      Det funkar i praktiken inte alls att försöka få någon att öka tempot. Ingen kan skynda på sina känslor. Särskilt inte om någon pushar på och är otålig.

      Men det är fullt möjligt att hålla igen lite och ge den andra space.

  15. Love

    “De talar aldrig om vad de vill” Exakt! Det är mycket komplimanger och flirtar. Men det behöver inte betyda någonting. Det kan fortgå i månader. Kompis eller flickvän? Tjejer är i regel dåliga på den biten. Varför ska jag bära hennes tunga väskor, sätta upp hyllor, laga, renovera och skjutsa? De är som små flickor och prinsessor. Eller hänga i telefonen i timtal för att hon vill veta varför alla killar är så dumma buhuuu snyft. Nej tack, då hjälper jag hellre någon äldre person från min familj, de som har mest behov av hjälp för att de är gamla.
    Tacka vet jag en tjej som vet vad hon vill från början och är tydlig med vad hon känner. Annars går det bra att vara utan.

    • tjej79

      Sluta välj “prinsess-typen” som inte kan renovera, sätta upp en hylla, bära en väska etc själv.
      Du tar ju själv rollen att vara den personen. Jag har sett detta beteende så ofta hur kvinnan plötsligt förvandlas till en icke självständig människa när hon har en pojkvän i sitt liv.

      Men, jag har också en erfarenhet av att det inte uppskattas av män att vara självständig. Då har det hetat, – Varför ber du inte om hjälp? Och jag har aldrig fattat varför det ska bli till ett problem när jag själv kan fixa.

      Men, jag har sett i omgivningen att det verkar mer gå hem att som kvinna vara lite hjälplös och och så bär mannen matkassarna, deras väska, (har aldrig förstått det fenomenet), sätta upp en hylla etc. Många säger de vill ha den där som kan själv. Men, i verkligheten verkar det bli annat resultat när man då visar att man kan bära själv etc då blir en man nästan förnärmad. Iaf min erfarenhet.

    • tjej79

      Ps skaffa en tjej som har körkort OCH bil då hahah så, slipper du biten att agera taxi.

      Jag tycker det också handlar om att man ska ställa upp för varandra. Men, båda får ju göra det på ett ömsesidigt plan. Det kan inte bara finnas en som ger och ger och ger hela tiden. Det blir en märklig relation det. Men, detta anser jag sker i ett förhållande. Inte på dejtingnivå redan, det är ju bara märkligt enligt mig.

    • Elle_

      Alla, oavsett kön riskerar bli känslomässigt beroende om man tillåter sig att känna djupt för någon annan, och därmed bli utnyttjade om partnern är lite mindre nogräknad. Det är dock, till allra största delen (96%) män som våldtar och slår sönder sina partners.

    • ViraStina

      Jag tror faktiskt det är bäst att du fortsätter hjälpa gamla människor och nöjer dig med det. Att utföra tjänster för att plocka poäng, är ett dåligt sätt att ragga på, nämligen.

      Det är jämförbart med att jag skulle ställa upp på sex mycket tidigare än vad jag vill, för att jag hoppas att han ska bli kär i mig. Vilken snubbe som helst skulle avslöja min bristande stolthet och självkänsla i det läget, och notera att jag försökte “köpa” hans kärlek. Vips skulle hans intresse för mig sjunka till ganska precis noll.

      Att springa ärenden åt kvinnor för att ställa sig in leder till samma sak. Det märks direkt om det inte är äkta hjälpsamhet, av ren välvilja. Det går inte att köpa någons intresse på det viset.

    • Romantisk-tjej

      Jag tror det är vanligt att män gör så, de är fostrade att vara den som är starkast, de har sett sina pappor göra likadant.

      Har killkompisar som också ställt upp och gjort tjänster för tjejer och klagat eftersom de inte fått något tillbaka. Det ligger i dem att de vill hjälpa till, vissa är sådana helt enkelt. De tror att det är så man ska göra när man uppvaktar en tjej. Ställa upp. Och i de fallen tycker jag det var konstigt att så många tjejer lät dem göra det. Jag skulle sagt nej, för jag tycker det är jobbigt att känna en press att göra något i gengäld som jag kanske inte vill eller har tid med. Därför tackar jag oftast nej till hjälp.

      Min pojkvän skiljer sig en hel del från detta beteende. Han är inte en sådan som erbjuder sig att göra praktiska saker bara för att jag är tjej. Han har ofta haft självständiga tjejer i sin närhet, så för honom är det inget konstigt. Hans f.d är både starkare och mer praktisk än honom…Han brukar säga halvt på skämt att hon är mer kille än tjej 🙂

      Men självklart hjälper han till när jag frågar. Men jag hjälper även honom att flytta saker trots att jag är ganska bräcklig i kroppen. Jag har väl mer envishet än kraft i de fallen 🙂 Ibland behöver man ju vara två om man ska flytta en tung möbel. Men i övrigt gör jag det mesta själv, som jag alltid gjort tidigare.

    • tjej79

      I min familj var det tvärtom. Man jobbade och slet oavsett kön. Fast min late bror gjorde nadda och kom undan med det haha. Så, även om han såg pappa hålla på. Så, brydde han sig inte. Datorspel var mkt viktigare för honom. Så, på ett sätt blev det jag som fick den rollen i familjen.
      Jag var den som fick rensa bort fröstabbar bland betorna, köra traktor, mocka i stallen bland djuren, ge dem mat, odla i trädgårdslandet, klippa häcken/gräsmattan, rensa ogräs. Samtidigt som jag gick i skolan. OCH hade olika sommarjobb. Med risk för att låta som K-I nu haha.

      Så, jag tror också det bidragit till att jag uppfattas som en “kille” i sättet, för jag har också fått höra det, vilket är trist, för min självständighet uppskattas inte alls som kvinna. Man ska vara hjälplös tydligen, det går mer hem. Det blev så tydligt när jag flyttade till stan. Jag riktigt störde mig när jag såg hur mina tjejkompisar höll på och “utnyttjade” sina pojkvänner. Sa ofta till dem skärp dig, det kan du göra själv. Minns en gång en tjejkompis som ringde mig när hennes pojkvän var borta i jobbet. Kan du komma och sätta upp en glödlampa. Den nivån var det.
      Har försökt hitta män som ser lite mer jämställt på detta..men, jättesvårt.

    • Romantisk-tjej

      Tjej79:

      Det finns många killar som inte gillar osjälvständiga tjejer. På HP kunde man ofta läsa: “du måste vara självständig och stark i dig själv” o.s.v.

      Min kille ser tjejer som inte kan byta glödlampa som våp. Han skulle aldrig inleda något med en tjej som inte kan ta hand om sig själv. Han skulle bara känna sig obekväm med en hjälplös tjej.

      Precis som du har jag också träffat på tjejer som utnyttjar killar, inte minst bland mina killkompisar. Så jag känner igen både det du och Love skriver. Men självklart har man själv en del i att det händer. Man behöver ju inte låta sig utnyttjas som kille och tjejer behöver inte se killen som en pappa. Även om det tydligen är lätt att falla in i dessa roller, för många.

    • Elle_

      Håller med dig, Tjej79. Jag ser ju hur det går hem att spela hjälplös och ev lite dum, männen faller som käglor och ska rycka in och känna sig manliga och duktiga. Jag har sedan länge insett att det skulle vara ett effektivt flirtknep, men jag kan verkligen inte förmå mig att spela det spelet själv. Jag är ju inte dum och hjälplös, liksom, och varför skulle jag vilja ha en man som söker någon sådan? Dessutom tycker jag att den där leken ser så fånig ut när man betraktar den från håll. Jag ser hur kvinnorna låtsas, gör sig små och fåniga, och hör hur deras röster förändras, och jag ser hur männens ögon lyser när de får rycka in och höhöa och fixa och flexa med musklerna och fippla med verktygen och känna sig viktiga. Hade jag varit intresserad av mannen innan, ändras allt när jag ser hur lättlurade och bekräftelsetörstande de är.
      Vill ni män inte ha små prinsessor så får ni väl snegla på de andra kvinnorna? Men vet ni, jag misstänker att ni är noll intresserade av någon annan sort än de som ni tror att ni har något slags övertag över, och som ni kan känna er starka och mäktiga med. Annars skulle ni sett igenom det där för länge sedan.

    • Romantisk-tjej

      Elle:

      Jag har själv aldrig varit med om att killar tyckt om mig för att jag är känslig, blyg och går omkring i flickiga kläder. Däremot har jag blivit sextrakasserad sedan jag var 14.

      Jag såg alltid att självständiga och tuffa tjejer fick den snyggaste killen redan i skolan. En av mina storebröder (som var av den hårda, tuffa typen) drog hem sina lika tuffa kompisar i tonåren och hade roligt åt hur lättskrämd och känslig hans lillasyster var…

      Jag har aldrig fått en kille för att jag är feminin. Jag ser ganska känslig och hjälplös ut, det har jag i alla fall ofta fått höra. Det har aldrig hänt att det varit en fördel när jag dejtat. Däremot har de gillat att jag tänker annorlunda, har en speciell personlighet och att jag sticker ut från mängden och vågar säga det jag tycker. Men sådant syns först när de väl lärt känna mig. Men mina kvinnliga sidor har bara lockat killar till engångsligg..Inte seriösa relationer. Och då ser jag ju knappast oseriös ut. Trots det har jag ofta fått smutsiga förslag. Metoo är bara förnamnet…

      Skulle jag sitta med ett gäng medelålders tjejer (som jag själv) känner jag mig oftast helt malplacerad. Jag har ett helt annat mindset och har oftast levt ett annat liv än de. Ofta tycker de jag är udda för minsta sak som jag inte alls ser som uppseendeväckande. Det är ofta lågt i tak bland dem. Med mina killkompisar flyter allt på, vi skrattar och vet precis vad vi menar med olika saker. Vi kan båda vara excentriska, vara mer utlevande eller nördiga utan att någon skäms eller tycker den andre är konstig.

    • Elle_

      Romantisk: Nu var det inte blyg, flickig eller känslig som jag nämnde heller? Utan tjejer som spelar hjälplösa och dumma, eller koketterar med att de är det. Och visst finns det möjlighet att det inte håller i längden, men den risken finns ju alltid om man kör en massa skådespel för att locka till sig någon, och annars också, förstås.
      Att du blir trakasserad är jag ledsen att höra och du ska veta att jag har noll till övers för den sortens beteende hos män och aldrig någonsin skulle ställa mig på deras sida. Men jag tycker mest att det bekräftar mina teorier om att männen tycker om att känna sig mäktiga och därför gärna går på de kvinnor som de upplever att de kan manipuleraealler få övertaget över på olika sätt. Om du, vid en första anblick, upplevs så kan jag tänka mig att det är lockande för de vidriga männen som tar chansen. (Antar dock att de märker ganska snabbt att du vet vad du vill och har stor intagritet?) Får iaf det intrycket när jag läser dig.
      Jag hänger f ö med killar och män ca 90-95% av min fritid och trivs med det. Jag känner mig också ofta malplacerad i gäng med kvinnor i min ålder, så jag vet inte riktigt på vilket sätt det motsäger något av det jag hävdat ovan. 🙂

    • ViraStina

      Jag ser hjälpsamhet som ett ytterst attraktivt drag. Jag skulle aldrig vilja ha en man som inte var villig att hjälpa både mig och andra. Min man är en sådan som ständigt hojtar “Behöver du hjälp?” när han ser någon som kånkar tungt, eller inte når en vara på översta hyllan, eller står förbryllad med någon teknisk pryl. Även om det gäller främlingar.

      Och jag är själv en person som hjälper andra, rent automatiskt. Det är även syftet med mitt yrke: att hjälpa ungdomar som är i svårigheter av olika slag.

      Jag har alltså ytterst svårt att tänka mig en relation där man inte hjälper varandra hela tiden.

      Men om det slår över i ryggradslöshet och dörrmattebeteende, får det rakt motsatt effekt. Det är helt oattraktivt.

      Man hjälper ingen genom att lite gnälligt och motvilligt göra allt åt dem. Då tränar man dem till att bli handfallna istället, samtidigt som man sliter ut sig själv och blir bitter.

    • Romantisk-tjej

      Jag menar att “flickig” och att man har en sådan stil, och för många killar någon man kan sätta sig över, mansplaina o.s.v. För det är jag med om nästan jämt när jag träffar killar. “Lilla gumman”, du vet…även om de inte använder de orden, men de beter sig precis så. Och jag känner tjejer som nästan alltid får respekt, och det kanske är för att de har en mycket tuffare stil, tar mer plats och har annan självsäkrare utstrålning, vad vet jag.

      Jag har dessutom blivit mobbad och folk har helt enkelt alltid vågat gå på mig, både killar och tjejer. Det är därför jag alltid föredragit att vara ensam.

    • Romantisk-tjej

      Och för att förtydliga så är de killar jag träffar med ovanliga, det har varit lättare hitta killar som sticker ut från mängden och trivs med mig än att hitta dito tjejer. Även om det fortfarande handlar om tur att jag stött på de fåkillar jag kan umgås med.

    • Elle_

      ROMANTISK: Jag tycker att det är två helt olika saker att få män att bli intresserade och att få dem att visa en respekt. Jag har haft tur, född med något slags inre rättvispatos och sedan uppväxt i en trygg miljö. Jag har krävt grundläggande respekt sedan jag var nyfödd (säger mina föräldrar) och hitills har jag fått det av de allra flesta, de som inte varit beredda att gå mig til mötes på den punkten har jag utan problem kunnat vända ryggen. Jag vet att det är en oerhörd lyx, och jag är tacksam. Jag försöker betala tillbaka genom att ta strid för mindre lyckligt lottade – vilket jag också gjort genom livet. Jag har bråkat med många mobbare, knuffat bort och skällt ut dem (ett ytterst varierande lyckat koncept, men jag försökte iaf).

      Däremot är det ju inte så att män faller som käglor omkring mig.

      Jag fick relativt mycket respekt i högstadiet, för att vara tjej, hade dessutom lätt för att få kontakt med och hänga med killar ooch tjejer lite oavsett popularitetsgrad – sålänge de kände mig lite grand. Elever från klasser som jag aldrig interagerade med såg mig som den tönt jag var – alltför bra betyg och alltför ointresserad av att sminka mig, vara ute och supa och klä mig i senaste modet. Jag hörde ryktas att någon kille ev var intresserad av mig men han gav sig aldrig till känna och jag vet än idag inte vem det skulle varit. Jag blev aldrig mobbad men det fanns ju något slags tyst överenskommelse om att jag hade noll attraktionskraft för killar – alla visste det, jag med. Jag var för lång också, längre än det flesta killarna. Jag var hjärtskärande tonårsolyckligt kär i flera och helt övertygad om att ingen någonsin skulle kunna tycka om mig på det sättet. Längtade efter att bli vuxen då jag förstått att jag skulle stå lite högre i kurs då.

      Dvs: jag hade respekt i överflöd, t o m lärarna lyssnade på mig och behandlade mig nästan som en jämlike. Men jag kunde helt glömma att få bli lyckligt kär…

      Nu har det ordnat upp sig på det sättet att jag får överraskande frekventa intresseanmälningar från män i olika sammanhang. (Dock inga som jag själv faller för eller som är singlar, eller som har lust att vänta in min attraktion genom att först umgås en stund eller tre… men det är OK, jag har kommit att trivas ensam.) Jag har liksom fastnat i självbilden om att män generellt finner mig smart, trevlig och rolig men totalt oattraktiv så jag blir förvånad varje gång. Men som jag upplever det har det mycket lite samband med vilka som respekterar mig mest, faktiskt inget samband alls, skulle jag säga.

    • Romantisk-tjej

      Jag blev väldigt rörd över att du hjälpt mobbade personer så gott du kunnat! Tack! 🙂
      Jag har själv aldrig blivit “räddad” från mobbare, mina kompisar såg till och med på…Jag har verkligen sett hur många människor njuter av att se smärta hos andra. Det är ganska lätt att trigga flera människor i en grupp att göra hemska saker. Ofta finns det en person som tar på sig ledarrollen. Jag har sett många bevis på det. Även i vuxen ålder. Människor som för övrigt lever ett vanliga liv, men under vissa premisser gör de ondskefulla saker. Många använder ondska som ventil, för att de mår dåligt. Men de kan leva helt klanderfria liv för övrigt. Inte ens partnern/familjen/vänner känner till vad de sysslar med.

      Jag har sett för mycket för att vara naiv. Och jag är förvånad hur många jag träffat som är just naiva och blir chockade för allt möjligt som jag redan räknat ut om folk.

      Jag är född som högkänslig och har alltid varit ängslig. Det har nog inte så mycket med uppväxten att göra, jag har flera syskon och alla är olika. Vissa har mer skinn på näsan och nerverna inkapslade i bomull…och andra är känsliga och nerverna “utanpå kroppen”.
      Och jag tror att många känner av att man har den här känsligheten precis som ett djur kan vittra en svagt byte. Och då väljer de ut den individen utan att alltid veta varför själva. När man frågar mobbare varför de mobbat en viss person har de oftast inga svar.

      Sedan finns det en till faktor, och det är om man skiljer sig från mängden. Flockdjur blir nervösa av det, människor likaså. De vill “rätta till” allt så att det blir perfekt, symmetriskt, “up o date”, konformt, lagom o.s.v. De har jag ofta känt av. Det kan bara handla om en sådan simpel sak som ett stycke tyg. Att vägra klä sig som majoriteten bestämt att man ska göra för sin ålder, fel märke på jeansen. Eller smink/inte smink, övervikt/undervikt att gå utanför “ramarna” i en diskussion kan också provocera.. o.s.v. Det behövs väldigt lite för att bli utstött ur en grupp.

    • Elle_

      ROMANTISK: Allt man gör gör man för sin egen skull och eftersom jag kände mig såpass trygg i mig själv och så obrydd om vad idioter tyckte om mig, skulle det kostat mig mer att avstå från att rycka in när idioterna var elaka, än tvärtom. Så jag förtjänar inget tack, vi gör alla så gott vi kan utifrån våra förutsättningar.

      Jag är inte heller så naiv, tror jag, jag är också till viss del högkänslig och snappar ofta upp stämningar och känslolägen bättre än de flesta. Jag kan ofta läsa av vilket förhållande främmande människor har till varandra genom att titta och lyssna, har fått otaliga exempel på att jag gissat rätt, efteråt. Jag har sett många exempel på ondska i olika grader, även om jag är helt osannolikt förskonad själv.

      Jag är sjukt besviken på världen och på folk i allmänhet, egoismen, elakheterna, illojaliteten, brist på civilkurage, omtanke och hänsyn.

      De nära relationer jag har haft (gäller både vänskap och kärlek) har alltid blivit sneda eftersom jag liksom ställer högre krav på oss båda (omtanke, lojalitet, ömsesidig bekräftelse) än vad motparten gör, eller har något intresse av att uppfylla. Jag tar ”för allvarligt” på hur man väljer att bemöta varandra, t ex. (HSP-drag, sägs det, men många punkter i den checklistan stämmer verkligen inte in på mig.) Till slut känner jag mig tagen för given och så lämnar jag. Jag vet, som sagt, att alla gör så gott de kan och i regel har jag mest varit med jättefina människor och antagligen är det något jag gör/är själv som är ”fel” men det som blir räcker iaf inte för mig; då är jag hellre själv. Och så har det blivit. Jag har nu en rätt diger skara trevliga bekanta (iaf trevliga sålänge man inte skrapar på ytan) och det är verkligen inte ont om folk som vill ha mer, men jag låter ingen komma nära. Det är för jobbigt att bli besviken och jag har nu svårt att uppbåda några förväntningar på någon alls. Skulle väl ge någon en chans om jag kände tillräckligt starkt för hen och trodde på konceptet oss, men det händer ju inte nuförtin. 😅

      Det är bara att gilla läget och lägga energin på att ta hand sin fina släkt, ha det så bra som möjligt med sig själv och sina förutsättningar, och strida mot orättvisor och elände som kanske eventuellt kan bli lite mindre kassa med rätt metoder. (Som t ex många mäns helt oacceptabla sätt att behandla och se på kvinnor, generellt.)

    • catwoman

      Håller med Tjej79 och Elle här, det är påfallande hur killar alltid flockas runt tjejer som spelar hjälplösa och “korkade”. “Äsch, jag som är så opraktisk, hur ska jag få ihop den här IKEA-hyllan?” eller vad det nu kan vara… Då kommer tusen killar springande och vill hjälpa till, de gillar väl förmodligen att känna sig behövda… Medan vi som alltid bär våra egna väskor, byter våra egna glödlampor, sätter ihop våra egna IKEA-möbler, renoverar vårt eget hus, osv, vi får stå där själva… Det är t.o.m. så att om en kille erbjuder sig att hjälpa till och man tackar nej så blir de sura och drar… Och jag har, liksom Tjej79 alltid haft lätt att skaffa killkompisar, men har nog skrämt bort en hel del manligt intresse genom att vara alltför självständig, särskilt i ungdomen (det har blivit lite bättre med åren…).

    • ViraStina

      Jag har inställningen att alla kan hjälpa ibland, och alla behöver hjälp ibland.

      Därför tar jag väldigt gärna emot hjälp, så ofta som möjligt! Det gör folk glada när de får hjälpa till. Av båda kön! Häromsistens fick jag hjälp av två främmande tonårstjejer, när jag inte nådde upp till översta hyllan i affären. Det gjorde inte de heller – men den ena lyfte upp den andra!

      Och jag hjälper även andra så fort jag kan. Ett aktuellt exempel är att jag, som har en fyrhjulsdriven bil, enkelt kan bogsera loss någon som kört fast i snön. Det är för många som bara tittar på den där personen som står och varvar sönder sin bil, utan att komma loss. Och för få som ids rycka in.

      Så jag har lite svårt att ansluta mig helt och hållet till kan-själv-tanken, måste jag säga. Jag tycker det bidrar till ett hårdare klimat.

    • catwoman

      Virastina: Nu vet jag inte om det var min kommentar du svarade på, men i så fall tror jag att du missade min poäng… självklart är det bra att vi hjälper varandra! Men, flera män här klagar på att de blir utnyttjade av kvinnor som bara tvingar dem att utföra tjänster hela tiden, medan jag (och några till) har märkt att män flockas runt kvinnor som spelar hjälplösa. Det skulle passa mig lika dåligt att försöka få manlig uppmärksamhet genom att spela hjälplös som att få det genom att ta på mig utmanande kläder och sminka mig hårt… Att vara så hjälplös att man inte klarar sig i vardagen utan en man som gör allt praktiskt tycker jag inte är att rekommendera, det känns som att man blir väldigt begränsad i sitt liv då…

    • ViraStina

      Men då handlar det ju inte om hjälpsamhet, utan om spel och manipulation. Det är något annat. En kvinna som spelar hjälplös för att få manlig uppmärksamhet, eller en kille som spelar hjälpsam för att få ligga… same same.

      Men detta att inte vilja ta emot hjälp för att man vill vara självständig eller inte vill känna att man står i skuld – det är det som gör mig fundersam.

      Jag blir GLAD över att min karl erbjuder mig hjälp i både stort och smått. Även om han vet att jag mycket väl klarar av det själv. Han vill hjälpa till, helt enkelt. Och jag inser ju att det är en sån man jag vill ha. Det matchar min egen inställning betydligt bättre än mitt ex. Han var mer “det där klarar du bra själv!”

      Tja. Det gjorde jag oftast. Men det är roligare när man gör det tillsammans, eller när någon erbjuder hjälp bara för att vara snäll. Jag hjälpte ju gärna honom med saker som han mycket väl klarade själv. Bara för att. För mig är det ett sätt att starta en god cirkel av gemenskap.

    • catwoman

      Virastina: Exakt, det handlar om spel och manipulation, och inte äkta hjälpsamhet. Påfallande ofta, har jag märkt, handlar hjälpsamhet tyvärr om något annat än en äkta vilja att hjälpa.

      Ett exempel från en kille jag var tillsammans med för många år sedan var att jag kom bärande på en väska när han mötte mig vid tåget, han erbjöd sig att bära väskan, javisst det var väl trevligt av honom, det fick han ju gärna göra. Det visade sig att väskan var full med böcker, och därmed något tyngre än han hade räknat med, så han började genast att klaga: “vad har du för grejor som är så tunga? Fy vad jobbigt att bära…”. Jag: “Det är OK, jag kan ta den själv…” Han: “Nej, det är OK, jag bär den”. “Åh, varför måste du ha så tunga grejor, fy vad jobbigt…” Jag: “Jag tar den” Han: “Nej jag kan bära”. Osv osv. Minns inte hur det slutade, men jag tror jag ryckte åt mig väskan och bar den själv till slut för att slippa allt gnäll. För mig är det lite oklart varför han ville hjälpa till. Kanske för att han trodde att det var vad som förväntades av honom? Eller han kanske gillade att spela martyr? Hur som helst, förhållandet varade inte så länge (av andra skäl), så jag blev aldrig klok på det beteendet…

      En annan sak är om en person i ett förhållande har en tendens att alltid “ta över” i vissa lägen: “Jag gör det här, så blir det ordentligt gjort” (OBS förkommer nog hos både män och kvinnor). Då hamnar man lätt i olika roller till slut, vilket åtminstone jag inte alls känner mig bekväm med. Då blir det plötsligt en stor sak om jag t.ex. en gång fixar med bilen och det inte är perfekt. Då är det plötsligt hans revir som jag inte får gå in på. Motsvarande kan vara om t.ex. kvinnan inte låter mannen laga mat eller tvätta eller vad det kan vara…

      Jag har också noterat ibland, t.ex. hos kvinnliga kollegor, en slags inlärd hjälplöshet i kombination med martyrskap som jag har lite svårt för. T.ex.: “Vi skaffade ju ny kökskran för flera månader sedan och Lasse har fortfarande inte monterat in den! Typiskt”. Jag ville bara säga åt henne att skruva dit kranen själv, det är faktiskt inte så svårt, men tydligen gick inte det… Hade karln i fråga varit rörmokare hade jag förstått det, då hade han ju specialkunskaper som man förstås kan utnyttja, men idet här fallet rörde det sig om en försäkringstjänsteman eller nåt, som varken var mer eller mindre händig än medelsvensson…

      Men, med detta sagt, äkta hjälpsamhet är förstås alltid bra, och kan aldrig vara fel.

    • Love

      Så som du beskrev tjejen på jobbet som hade en kökskran omonterad har jag haft det med min senaste tjej. Det var mycket tjat om vad jag inte gjorde. Ganska märkligt med tanke på alla tunga väskor och kassar jag släpat. Men tjejer hittar alltid något ogjort, om man inte råkar tänka på allt. Jag hjälper till, men jag överdriver inte. Tjejer vill ha någon som svansar runt dem och frågar vad kan jag göra för dig nu? Jag är ju ingen butler, bilreparatör, vvs kille, målare… Men det krävs av tjejer.

    • ViraStina

      Catwoman:
      Men det är ju hur trist som helst om vi får en tillvaro där folk inte vill hjälpa till, eller ta emot hjälp, av misstänksamhet att välviljan eller hjälpbehovet ska vara falskt. Då har vi kastat ut barnet med badvattnet.

      Jag tycker inte att man blandar ihop det i praktiken. Att avläsa andra människor och tolka nyanser är verkligen inte min starkaste sida, men just insmickrande, falskt beteende känner jag igen omedelbart. Likaså den tillgjorda hjälplösheten. Det blir ju som en parodi.

      Därför blir jag så förbryllad varje gång jag läser här om män som säger att de minsann har varit “snälla” – men ändå inte fått någon utdelning för detta! De måste ju veta skillnaden själva på att vara snälla på riktigt, och på att fjäska, med baktankar..?

      Och jag blir varm i hjärtat varje gång min man erbjuder mig hjälp med något, eller kommer med en liten pryl som han har sett att jag behöver, även om jag hade kunnat fixa det själv. För mig signalerar det omtänksamhet och hänsyn.

    • Love

      Jag vet inte om du Vira Stina syftar på mig i ditt inlägg. Du har fel om du menar att jag fjäskar för en tjej när jag hjälper henne. Jag hjälper till när jag ser något där det behövs, men det är aldrig tillräckligt enligt tjejerna. Du verkar tycka att alla män som inte ser allt en tjej behöver är en sämre man. Kanske till och med en sämre människa. Du är säkert en typ av tjej som först måste skittesta din man innan du alls kan tänka dig att bli kär i honom. Ställer han upp, ja då kanske. Ser han vad jag behöver i detta nu, ja då kanske jag kan gå vidare med honom. Annars: duger inte. Alla är inte tankeläsare. Jag blev inte sur på min tjej för att hon inte tagit initiativ till sex på länge, ja räknade inte gångerna då jag har tagit initiativ och tyckte hon var dålig för att hon tog så få initiativ, inte klagat på att jag är trött när hon kör långa snyfthistorier på natten (och råkade jag somna oavsiktligt får jag höra det i dagar.) Men tjejen kunde bli sur om jag hade glömt eller inte hunnit laga lampan i badrummet, inte spacklat eller kaklat klart väggen, inte hämtat henne när hon var ute med polarna (för att jag råkade vara dödstrött och skulle upp tidigt, det finns taxi), inte tänkte på att köpa den där prylen som finns nära mitt jobb men så långt från henne (fast hon tjatat så många gånger) då får jag höra hur dålig jag är eftersom jag (gud förbjude) glömde. Jag vill slappna av på min fritid inte känna att jag måste vara en pass opp och butler för en tjej. Ett annat exempel: Jag jobbade extra i en matbutik i en period och det var alla hjärtans dag. På kvällen köpte flera desperata män chokladaskar och blommor. Det som var gemensamt för alla var att de var nervösa på gränsen till stirriga för att tjejerna o fruarna skulle bli sura om de glömde komma hem med en present. Jag tror inte jag träffat en kille som skulle bli knäckt om tjejen råkade glömma köpa något till honom den dagen. Men för en tjej är det ett tecken på att mannen inte älskar henne. Tja, vad säger man…

    • ViraStina

      Love:
      Här gissas det friskt. 🙂

      “Du verkar tycka att alla män som inte ser allt en tjej behöver är en sämre man.”

      Nej. Hur skulle någon annan kunna se allt jag behöver..? Det är ju ändå främst mitt eget jobb att uppfylla mina egna behov, eller hur? De flesta brukar inte ens själva lyckas med det fullt ut.

      Däremot blir jag glad både varje gång han försöker och varje gång han träffar rätt. För det betyder att han har ansträngt sig för min skull. Det är värt mycket för mig.

      “Du är säkert en typ av tjej som först måste skittesta din man innan du alls kan tänka dig att bli kär i honom.”

      Nej. De “tester” jag utsätter män för, handlar enbart om att ta reda på vad han är för sorts människa. Om han är vänlig, ärlig, ordentlig, positiv, hjälpsam osv. Och det behövs inga riggade tester för det. Det är bara att observera hur människor beter sig i vardagssituationer.

      På samma sätt behöver man inte “testa” någon för att se om det är en lismande, ryggradslös typ. Det avslöjar de så bra själva.

      Du beskriver partners som kräver mer av dig än vad du vill ge, och som blir arga om du inte levererar det du önskar. Skjuts från krogen, färdigspacklade väggar osv. Du säger att de aldrig blir nöjda.

      Men återigen – detta handlar inte om nivån av hjälpsamhet. För nog hände det att samma tjej kan ha varit hur nöjd som helst med en liten bagatelltjänst från någon kompis, samtidigt som hon var missnöjd med att du gjort för lite? Jag tror nämligen inte att du med öppna ögon blir tillsammans med en person som ständigt gnäller för att omgivningen inte servar henne tillräckligt.

      Det hjälper därför inte att fokusera på hur mycket du gjorde eller inte gjorde, om du vill analysera detta. Vilket du bör göra, om det är ett mönster som återkommer för dig.

      Det handlar snarare om väldigt olika förväntningar på varandra, bristande kommunikation och kanske även gamla besvikelser som ligger och gror. Där har du det verkliga problemet. Och kommer du inte åt det, kan du arbeta ihjäl dig utan att hon känner sig nöjd med dina insatser. För då försöker ni lösa fel problem.

      Jag vågar mig på en vild gissning: Jag tror att du dras till tjejer som söker en helt annan sorts uppskattning och kärleksförklaringar än vad du erbjuder dem. Fråga dig själv: Hur visar du en kvinna att du älskar henne, att hon är viktig för dig och att du vill göra hennes liv bättre?

      Gör du det på det vis som känns naturligast för dig – eller på det sätt som känns naturligast för henne? Det behöver nämligen inte alls vara samma sak.

    • Love

      Jag är inte ensam om att gissa här, vi känner inte varandra i bloggen.
      Jag tror inte jag dras till en viss typ av tjejer. De som finns i min närhet och är singlar i min ålder är inte så många att jag kan välja och vraka. Alla kan ha en dröm partner men det är sällan vi träffar henne / honom i verkligheten. Antagligen måste man känna en hel del människor för att lyckas med det. Och ha en hel del tid. Alltså får man nöja sig med det som erbjuds. Eller vara ensam hela livet. Människor behöver närhet. I Sverige är vi singel tätast i världen. Vad beror det på? Kanske för att vi är individualistiska och självständiga. Men det är många som tar sina liv också…Av ensamhet.
      De tjejer jag varit med har alla varit snälla och bra på många sätt. Men de blir inte nöjda med mina omsorger. Precis som tjejen som skrev här i bloggen om killen som ville hjälpa till med väskan, men upptäckte att den var för tung. Då sa han det, frågade vad det var som var så tungt och varför hon hade så tunga saker. Kanske var han mest orolig för hennes rygg och axlar. Kanske tyckte han att det var konstigt att hon inte hade en väska på hjul om hon måste ta med alla tunga böcker. För mig var det helt relevant sak att få yttra om man är i ett förhållande. Då låtsas man inte som man kanske gör med någon främling, utan säger vad man tänker. Då vill man få vara sig själv, säga att man fick ont i ryggen om väskan var tung. Men helst slippa höra att man är svag eller korkad för att man ändå försökte avlasta henne genom att bära väskan. För jag kan lova dig att killen kommer att få veta med besked att han var ännu sämre som *inte* erbjuder sig att hjälpa till alls. Det är inte ens ett alternativ. Om jag hjälper en kompis att flytta kan jag ärligt säga: -f-n vad tungt det var då, vi får göra bokbål, det här går väl inte..Och sedan skrattar man bara. Men den avslappnade attityden blir det aldrig med en tjej man dejtar eller är ihop med. Där är man genast dålig om man knorrar lite. Sedan är det allt detta att han självmant måste se vad hon behöver för hjälp. Som att *behöva* fråga killen om hjälp är något som anses lägre på skalan. Själv anser jag det är normal kommunikation att säga vad man behöver, ingen ska stå i skamvrån för att denne gissat fel eller inte tänkte på vad partnern behövde. Jag kräver inte att tjej ska läsa mina tankar. Jag kräver inte att hon ska se när det behövs något gjort hos mig. Jag kan faktiskt fråga om hon tycker mitt nya plagg är snyggt nog,om hon tycker jag har städat bra eller om jag behöver praktisk hjälp. jag kan föreslå något, typ om hon t.ex är bättre på inredning då kan hon få hitta en pryl som jag inte har koll på var den finns. Varsågod. Men om hon inte vill, orkar, hinner är det inget jag blir sur eller gnäller över.

    • Elle_

      LOVE: Jag vet förstås noll om dina förhållanden och vilka förutsättningarna varit, men jag vill påpeka att det är ett arbete också att fundera över vad som behöver göras. Är det till exempel så att endera partnern i ett gemensamt hushåll hamnar i något slags huvudansvar, medan den andra inte bryr sig om att ha någon överblick alls utan bara nöjer sig med att göra en insats när och om hen blir tillsagd, då är det lätt att bli lite bitter som huvudasvarig. Speciellt om det dessutom gnälls när sysslan utförs av andra parten.
      Har man hamnat i – eller tagit sig – rollen som “huvudansvarig” utsättar man dessutom ofta MASSOR av arbete som den andra parten inte ens märker, så ofta jobbar projektledaren mer än den andre parten utöver projektledar-slitet. Som projektledare med överblick vilar du aldrig. Hjärnan är ständigt igång med obersvationer och planering. Det är utmattande. Då blir det rätt provocerande att bli anklagad för att kommunicera dåligt dessutom.
      Säger inte att det är lätt för endera parten att vända detta. Som projektledare är det ofta svårt att släppa kontrollen och som andra parten är det svårt att masa sig ur det bekväma läget och bekämpa båda sin lättja och det motstånd som uppstår när man ska försöka ändra en djupt ingrodd rollfördelning.
      Men oavsett vad som gäller för dig: ser du ett destruktivt mönster har du allt att vinna på att fundera på _vad du gör_ för att mönstret ska uppstå eller fortgå. För den enda du kan ändra på är dig själv.

    • tjej79

      Instämmer i det sista som Elle skriver om att man kan bara ändra sig själv.
      Meeeen, inflikar ett men här…
      Det går också att sätta ord på det. Man kan börja en mening med att säga
      Såhär upplever jag det och då känner jag såhär (utan att lägga skuld) hur upplever du denna situation? Och så försöker paret gemensamt komma fram till något. Men, hey vad vet jag?! Men, det kanske hade löst några av situationerna.

      Men, ni har nog inte pratat om vad ni anser är viktigt i en relation för där skapar man också en förståelse för varandra.

    • ViraStina

      Love:
      “Alltså får man nöja sig med det som erbjuds.”

      Ja, i viss mån. Så är det ju för oss alla. Det finns INGEN som kan välja och vraka fritt. Det skvallras att självaste George Clooney fick jobba rätt länge för att få en dejt med sin nuvarande kvinna….

      Men tanken är ju ändå inte att man ska känna att man har nöjt sig. Man ska känna att man har har gjort ett kap! Ett fynd – fast med mänskliga brister.

      Och det låter inte på dig som att du har varit i någon sådan relation. Du låter som att du snarare har tagit någon i brist på bättre.

      Oavsett detta, tror jag ändå att du präglas av vissa omedvetna mönster, som alla andra. Även om utbudet är litet, blir du knappast intresserad av exakt vilken kvinna som helst som råkar finnas där. Om någon form av kemi ska uppstå, krävs det en viss dos av undermedvetna triggers och reaktioner.

      Så ditt eget urval är en av faktorerna i mönstret. Vilka som väljer dig, är en annan faktor. Och även ditt eget sätt att kommunicera. Jag kan t ex utläsa att du vill kunna köra en viss jargong. Och om den inte uppskattas av tjejen, tar du illa upp. Eller tycker att hon är känslig. Du tycker det är helt självklart att man kan säga vissa saker i en relation.

      Men teoretiskt sett skulle tjejens klagomål på att du inte gjorde tillräckligt, också kunna vara en jargong. Eller ett sätt att få avreagera sig. För henne är kanske den sortens saker helt självklara att kunna säga i en relation. Hon kanske egentligen inte kräver att du ska göra mer, utan vill bara få ur sig frustrationen över hur jobbigt det är med alla saker som behöver göras… Precis som du inte bokstavligen ville göra ett bokbål under flytten, utan bara avreagera dig lite för att det var tungt och jobbigt.

      Jag kan naturligtvis inte veta någon om hennes sätt att kommunicera. Kanske inte du heller. Men hennes kritik och kommentarer behöver alltså inte alls handla om hur mycket du måste spackla för att hon ska bli nöjd. Jag är faktiskt rätt säker på att de INTE handlar om det i första hand, utan att det bara är ett symptom på något annat som inte är bra i relationen. Och att du därför skulle kunna spackla dig fördärvad, utan att hon blev ett dugg nöjdare.

    • catwoman

      LOVE: Hoppsan, nu hade du visst lite otur när du läste min kommentar om killen som envisades att bära min tunga väska fastän han tyckte den var får tung. Det var INTE av omsorg om min rygg som han klagade på den, det var för att HAN SJÄLV tyckte den var för tung för HONOM (“Pust och suck, fy vad tungt det var…”). Och visst, det kan man väl få säga. En gång. Men när jag erbjuder mig att lösa problemet (jag bär väskan), han avböjer och fortsätter istället att klaga, gång på gång på gång, då kan jag inte riktigt se någon annan förklaring än att han gillar att spela martyr. Och javisst, det var trevligt och omtänksamt av honom att erbjuda sig att bära den, men om det innebär att jag måste lyssna på hans gnäll konstant under den 10-15 minuter långa promenaden från tåget till hans lägenhet, ja, då bär jag den hellre själv och slipper gnäll…

      Om han inte hade erbjudit sig att bära den hade jag inte tänkt så mycket på det, då hade jag fortsatt bära den själv, som jag gör i alla andra sammanhang, då som nu. Jag packar mina väskor själv och anpassar vikten till vad jag själv orkar bära, och håller inte på anpassar den till vad någon annan, som anser att han ska bestämma vad jag bör ha och inte ha i mina väskor…

      Det var inte heller så att han uttryckte en genuin undrar över vad det var som vägde. Det berättade jag första gången han klagade (“böcker till kursen jag ska gå i helgen”). De följande tio-tjugo gångerna han sade så var det mer retoriskt, som en kritik mot mig eftersom jag inte packade väskorna på det sätt som han ansåg man borde (“Hur kan man ha med sig så här tunga grejor…!”). Och detta utspelade sig för typ tjugo år sedan, då vet jag knappt om det fanns rullväskor med hjul, jag ägde ingen sådan då i alla fall….

      Och inte vid något tillfälle sade jag att han var svag eller korkad, jag försökte bara lösa hans problem genom att erbjuda mig att bära väskan (min väska!), men det ville han alltså inte…

    • Love

      Du satte huvudet på spiken, Elle_ , de tjejer jag träffat har ofta varit projektledar typer. De gör mycket och jag försöker göra allt jag orkar, men behöver mycket vila också. Men jag har också träffat tjejer som vara vill ta det lugnt jämt, och det passar inte mig särskilt bra heller.
      Tjej 79 , jag pratar mycket, tjejerna har sagt hur de vill ha det. Men de menar att jag inte lyssnar eller tar in, vilket jag själv tycker att jag kan. Jag tycker jag gör mycket, diskar och städar och tvättar nog ganska normalt, men kanske inte exakt när hon vill ha det städat. Om hon har haft det soft under dagen och jag har jobbat är det väl självklart är jag inte upplagd för hushållsgöra när jag behöver vila. Och då kan det bli en grej av det. Jag får veta ändå att jag inte är tillräcklig och blir stressad.
      Min senaste tjej var arbetslös en period. Hon hade ganska mycket tid. Själv jobbade jag uppåt 12 Tim men minst 9. (8 tim +lunch) Och i det fallet tycker jag det är orimligt att jag ska göra lika mycket av hushållsarbetet när hon är hemma hela dagarna. På helgerna blir det annorlunda. Men hur jag än försökte möta henne och hennes krav blev det fel.

    • Love

      Nej jag har verkligen inte valt vilka tjejer som helst, Vira Stina. Vet inte vad som exakt fått dig att tro detta? Jag har träffat olika tjejer i olika åldrar, men ändå nära i min ålder. Jag har vsrit kär varje gång. Vi har ofta haft det bra i början men ju längre i relationen vi kommer desto mer tjafs blir det. Jag anser mig vara en snäll och trogen kille, så jag förstår inte alls varför det gnälls eller hintas missnöje. Allt från småtjafs till stora gräl. Jag tål inte gräl utan tar illa vid mig. Mår ofta extremt dåligt när det händer. Då har jag ännu mindre lust att göra allt det som krävs. Om du menar att tjejer inte menar det de säger är det verkligen oroande. Det finns verkligen ingen anledning att säga att – du målade inte väggen som du sa att du skulle, men egentligen mena något annat? Är det bra kommunikation? Jargong är en sak,men att gräla om något och ha en annan hemlig agenda , en helt annan. En relation kräver öppna kort och ärlighet. Hur ska det fungera annars? Och jag ser inte ärlighet som en jargong.
      cat woman, jag ser ändå den incidenten som en ganska liten sak. Om det inte upprepas med andra saker, att du får packa som du vill hädanefter, ser jag inte det som något allvarligt. Alla kan ha synpunkter hur man ska packa, köra bil, diska, vilken mobil man bör ha, men då är det bara att säga: jag trivs med att göra så här, hoppas det är okej? Visst är det trist när någon är grinig, men om det inte upprepas varje gång du har böcker i en väska är det väl lugnt. Jag kan erbjöd Min fd tjej en nyare o bättre mobil än den som hon ständigt klagade på. Det var av omtänksamhet samt att jag vet att en viss mobil är bättre. Sedan bestämmer hon själv förstås. Men hon ville välja själv. Men synpunkter måste man väl kunna ha? Man bra på olika saker. Jag kanske är lite sämre på att se när det behöver städas. Men ska jag behöva höra det varje vecka? Kan hon inte städa som hon vill då, eller måste jag ta över hennes metoder? Du får ju packa hur du vill och då vill jag städa som jag vill. Eller jag tycker jag ger tillräckligt med komplimanger. ska jag förställa mig för att hon ska få sin dos av önskade komplimanger? Räcker inte mitt sätt att säga saker. För då gillar hon inte mig. Då vill hon ändra på mig.

    • ViraStina

      Love:
      Som jag skrev, tror jag inte att du har tagit vem som helst. Det gör vi ju sällan. Men ändå antydde du att du har fått nöja dig med det som står till buds. Det är lite dubbla budskap, tycker du inte? Vad jag funderar på, är alltså om du någonsin har tyckt att du verkligen har funnit kvinnan i ditt liv, och att allting har stämt helt klockrent.

      Hur som helst så tycker du att ditt eget sätt att kommunicera är en begriplig jargong, medan du tolkar kvinnornas sätt att kommunicera som en hemlig agenda. Nåja, mitt tillspetsade exempel om hur de kan ha menat, ska jag förtydliga. Hur just dina kvinnor har resonerat, vet jag ju som sagt var inte.

      Men det är faktiskt ganska troligt att kvinnorna tyckte att DU kommunicerade konstigt och otydligt. Det brukar vara på det viset.

      Och du tycker t ex att Catwomans exempel inte var särskilt mycket att orda om – men jag känner ju exakt som hon. Skulle en man erbjuda sig att bära åt mig, och sedan hålla en lång gnällföreläsning och liksom gå och offra sig, trots att jag aldrig krävt någon hjälp – då avstår jag ju hellre från den hjälpen. Då hamnar vi i det där beteendet som stör mig så mycket. “Titta vad jag ställde upp, och hon verkar inte det minsta nöjd!”

      Nope. Falskt och gnälligt i oskön kombination. En kommentar i stil med “Shit vad tungt!” är förstås okej. Ingen kräver någon övermänsklig stålman. Men ett enda långt ältande…? I min värld är detta en dold agenda om något. Jag skulle börja fundera över vad tusan han ville egentligen. Och varför han inte talade om det rent ut.

      Så olika kan man uppenbarligen tolka samma sak.

      Angående hur många komplimanger någon behöver… Tja, ska du ge henne så många som hon vill ha, eller så många som du bedömer är lagom? Säg det. Men om det diffar för mycket, och ni inte kan förstå varandras perspektiv, kommer det bli problem. Återigen – kommunikation.

      Kolla gärna in boken Kärlekens fem språk. Jag har tipsat om den förr. Den handlar i korthet om att det är helt olika saker som får oss att känna oss sedda, uppskattade, älskade… Men vi tenderar att visa vår partner kärlek på samma sätt som vi själv vill ta emot det. Och det blir ofta missförstånd. Då tycker båda att de ger massor – men inte får något tillbaka.

    • tjej79

      Lång tråd nu att scrolla i haha.

      Love;
      Nämen, ok du har ni pratat men det blir ändå gnäll?! Den arbetslösa tjejen där kanske det mer handlade om en depression?! I samband med att hon också var arbetslös. Då kan det vara svårt att ta tag i saker även om personen går hemma som du ansåg hela dagen medan du jobbade.

      Sedan kan jag väl hålla med om att det är inte rimligt att en person som jobbat x antal h sedan ska städa efter sin dag är slut? Men, då får man kanske välja en annan dag helt enkelt. I ert fall hade det kanske varit en bättre idé att städa tillsammans och gjort något kul efter det. Beroende på nivån hos den där tjejen du hade en relation med då.

      Nä, det är väl just det där kan jag tänka mig som sätts på prov. Olika sätt att se på städning, matlagning etc och allt vad det nu kan tänkas handla om. Men, man behöver ju inte heller välja att lägga fokus på det. Det låter som tankarna upptas rätt mycket av det. Ni bidrar nog lika mycket fast på olika sätt i dispyterna tror jag, eller?!

      Frågan är ju vems sätt är då riktigaste? Ja, bådas såklart…men, väljer man att bo ihop. Ja, då får man väl komma överens om t ex när jag städar då blir det såhär och när du städar ja, då är det såhär.
      Eller så tar någon helt enkelt den uppgiften mer, det finns ju andra uppgifter med. Testa särbo det hade kanske passat dig bättre Love?! Ni kanske flyttar ihop för tidigt med?! För oftast kan man ju se nivån när man är hemma hos varandra över tid. Pedant-slarver..ja nu hårdrar jag det…men, där får man ju en inblick i varandras hem. Så, det bör ju inte komma som en chock när man sedan flyttar ihop.

    • Love

      Du blandar ihop äpplen och päron, Vira Stina. Först och främst hade jag glömt en liknande incident som den med väskan efter så många år som 20 år. Tjejer i mitt liv har gjort långt värre saker än att gnälla i 10 minuter om en tung väska, först och främst. Många hade pms och kunde vara allmänt sura och gnälliga i två dygn. Så 10 min hade jag lätt stått ut med. Jag är mer förlåtande än både dig och Catwoman, som det ser ut här. Jag kräver varken en viss mängd beröm och komplimanger, eller praktiskt arbete. Det räcker att min tjej visar omtanke och vill ha närhet. Och ja, hon får gärna vara grinig ibland, ha ont, vara trött eller ha pms. Det är mänskligt att ibland känna sig nere och stressad. Jag vill inte göra om henne. Men det är en annan sak att vara deprimerad än att klaga på att partnern inte är tillräckligt bra, att han gör för lite och säger för lite, alltså saker som gör att man känner sig dålig.
      Med utbud menar jag såklart tjejer som finns i min närhet. Jag åker inte till Kina för att se om det finns en match där, jag dejtar i mitt närområde. Men vad vet jag, det kanske skulle vara större chans där eller i något annat land. Det finns hundratals miljoner tjejer bara i Kina, så rent teoretiskt hade jag nog funnit någon som matchat. Men nu lever jag här och jag är inte ens intresserad av att resa. (ännu en sak som gör att det blir tjafs förresten, 90 procent av tjejer vill resa.)

    • catwoman

      Men snälla Love… Ingenstans har jag väl påstått att händelsen med väskan var en jättestor grej för mig, jag blev varken traumatiserad eller ärrad på något sätt av den, inte går jag och ältar den heller på något sätt, och inte heller ser jag det som något som behöver förlåtas…

      Vi diskuterade begreppet hjälpsamhet i den här tråden, och jag tog det här som exempel på något som på ytan kan se ut som hjälpsamhet men som i verkligheten förmodligen var något helt annat (för mig fortfarande oklart vad…). Virastina förklarar det på ett utmärkt sätt, läs gärna hennes kommentar igen… Och anledningen till att jag kommer ihåg händelsen så här långt efter är dels att jag har ett rätt bra minne över huvud taget, och dels att det var ett beteende som förbryllade mig så mycket, jag försökte analysera vad det var han försökte uppnå (ingenjör som man är… 🙂 ). Det lyckades jag dock aldrig förstå…

      Kanske Virastina är inne på något med det här med jargonger… Jag är ganska tolerant med vad folk gör och säger, tycker jag nog, jag kan slänga ur mig rätt ogenomtänkta saker själv ibland som jag får ta tillbaks, det gör mig inget att folk gör det, det är bättre att man är öppen mot varandra och säger vad man tycker, tycker jag iaf. , men en jargong som går ut på att hela tiden vara negativ, gnälla och klaga på det mesta (det var i hans fall verkligen inte bara vid det här tillfället), det tillför faktiskt inget positivt i mitt liv…

      F.ö. var det han som så småningom dumpade mig, och inte tvärtom, om det nu har betydelse i sammanhanget…

  16. ViraStina

    Ändå räknas Sverige som världens mest individualistiska land. Vi ligger allra längst upp till höger på den så kallade kulturkartan. Den jämför hur högt ett lands invånare skattar individuell frihet/självförverkligande, samt om befolkningen är värdekonservativ eller sekulär. Och vi har ju märkt ut oss som en ytterlighet, i relation till valla andra länder.

    Det har alltså förmodligen aldrig funnits så stor frihet att få vara precis som man vill, någonsin i hela världshistorien, som det gör i Sverige idag. Det är ett ideal som hyllas hos oss, om man jämför med resten av världen.

    Samtidigt är vi också ett av de mest singeltäta länderna. Kanske det allra mest singeltäta. Vilket förstås hänger ihop med vår individualism.

  17. Valter

    För min del tycker jag det hela är helt klart vi män behöver en #ManToo

    Helt klart att det skett en omstyrning sedan länge kvinnor eller förlåt flickor som man vill bli omnämnd som, vill idag ha yngre män gärna tio år yngre eller mer eftersom män över 50 inte kan få stånd alls, “eller framförallt inte tillräckligt länge för det handlar ju mest om flickornas tillfredställelse, det duger inte med en orgasm”. och dessutom är männen feta stinker har inte alla tänder kvar om ens några… 😉 ….Låter jag bitter.. 🙂 he heee Lol nope….det är bara att läsa mellan raderna kolla in vad flickorna skriver det står tydligt och klart..

    Jag har varit på många siter nu både vanliga och mer obskyra de domineras av yngre “flickor” där hyllas de yngre flickorna all attention går till dem, samt att äldre kvinnor över 70 förlåt flickor är gulliga och så mysigt att dom fortfarande vill ha sex..

    Medans männen över 50 sågas vid fotknölarna och blockas har du skägg är kort och tjock ohhh jezzz….du är sååå körd….idag gör man ju bara en snabb svajp vänster höger ut eller in…att chatta med tala med eller ta en date…..glöm det bort med skitgubben.

    Tycker hela bloggen här har samma tankar….vi har märkt fenomenet och undrar what the fuck….

    Ursäkta men vad i helvete har ni för ide om er själva ni kvinnor….
    till slut har jag fattat varför män åker till Thailand och andra länder…här är det ju helt kört….sorry även jag sticker dit och jag är varken fet kort eller stinker och har alla tänderna kvar….men ser absolut ingen möjlighet med svenska kvinnor på dating sajter det är så meningslöst tror däremot att det kan vara möjligt på krogen…well kanske bara en illusion.. 😉

    Men jag tycker jag känner igen det hela sedan skoltiden då kunde man bara vara ihop med den som var godkänd av “gänget” Men 2 sekunder titt på en bild …..hur f-n ska man bli godkänd

    Sorry men Kvinnor äger den sexuella makten mannen äger och vårdar den sexuella frustrationen..

    Detta är väl en omsvängning som hänt pga kvinnor fått lön och inte är mannens piga i köket längre och det är ju helt ok som det ska vara men man bör väl försöka få en balans i tankarna…eller ska vi skita i det kvinnor får åka till Afrika för att få ung het sex….och männen till Thailand för ditto…känns ju inte helt bra jag vill ha en kvinna som är 50 någonting vill ju inte agera kanin hela dagarna vill ju ha en livskamrat någon att tycka om att ha ett skönt liv med.

    Som någon annan sade här på bloggen “Bitter ehhh näee” eller kanske eller well det skiter jag i..

    Men jag får säga som det är att fylla 50 var inge skoj….vid 60 oj vågar inte tänka tanken

    #ManToo

    • Romantisk-tjej

      Jag förstår bara inte vilka tjejer du syftar på som behöver en man som agerar kanin hela dagarna…ursäkta men jag skrattade högt 😀 Vad har du fått det i från? Tjejer är ju helt less på alla sexförslag på dejtingsidor. Problemet de flesta tjejer har är att de sällan hittar en kille som vill träffa, lära känna och älska dem.

      Det är väl inte så konstigt att en tjej som vårdar sitt utseende och kropp vill träffa en likasinnad, varför skulle hon vilja ha en kille som är överviktig, luktar illa och är ovårdad? Själv tycker jag att doften hos en kille är a och o. Kan inte tänka mig en man som luktar, inte minst för att jag har ett väl utvecklat doftsinne och för mig är noggrann hygien verkligen viktigt, även kroppsdoften i sig. Dessutom tycker jag om estetik så jag vill inte ha en kille som struntar i om han t ex har “ölmage”.

      Du förstår de gubbarna som åker till Thailand och tar hem en ung tjej. Men en kvinna som är i medelåldern och tar hand om sig och ser ung ut samt är ung i själ och sinne, hon ska prompt ha en gubbig, medelålders man?

    • valter

      Lol……skoj att du fick ett skratt 😉 och gav respons…nej en vanlig tjej vill inte ha en kanin i sängen men det finns andra Well jo jag har haft ditto….och uppskattat situationen också.

      Det finns andra siter där dom agerar på som princessor och männen dyrkar dem med kommentarer om deras kroppar…men hrrrm det är mera obskyra sidor förstår att du inte varit där.

      Nej då man ska vårda sig det är inte det utan man som “gammal gubbe” dvs över 50 nästan förutsetts till att vara stinkande kort å tjock samt med Ku#¤n i hand sitta och titta på tjejerna. Fast läser man innantill så förutsätts man inte ha möjlighet att få upp den lille..”jag har stora händer så därför ser den liten ut” hoppas jag stekpanne händer.. kom ifrån ämnet…sorry

      Lustigt nog är man ung och kåt och snygg då är det inga problem what so ever…välkommen å titta och jo rulla gärna lädret….”lustig omskrivning” förlåt

      Men jo jag fattar det man tänker och tycker speglar vad man upplevt samt tror sig förstå. Vilket är i linje med hur vi människor resonerar och tycker.

      Jag har varit på många olika typer av siter familjeliv.se som ju låter idylliskt men när man går med så ser man jösses diskuterar ni underliv och KK… “behövs översättning” ?

      Då kan man bla läsa min nya pojkvänn kan inte få upp den ……respons dumpa faanskapet……och ett antal andra liknade dumma responser 5 dgr senare jo hon dumpade slapptasken…

      Har varit inne på massor av underliga och på ytan snälla sidor och genomgående över 50 fuck off nej inte fuck …..dra åt h-vete……

      Som jag fick en kommentar av en kvinna ….men vad f-n du är ju en gubbe ju…..efter hon tittat på mina bilder….ehh vänta nu jag är över 50 hon är över 50 ähhum vad i h-vete trodde du…att jag skulle vara en 32 åring eller vad….va faan jag är 57 kan du inte läsa 78kg 182cm ser helt normal ut men asch jo ursäkta jag hadde skägg på bilden….det får man ju bara ha om man är ung shit glömde….. f-n vad jag är dum…….

      Och nej läs vad jag skrev jag vill ha någon i min ålder 50 plus skrev jag……OK

      Att man kan lura sig själv och jaga de yngre det är väl upp till var och en men dom söker bara en sugardaddy och inget annat en gammal typ av resonemangsäktenskap med andra ord …hon upplåter sin vagina och han upplåter sin plånbok…..detta drivs ju bara av fattigdom och är högst och väldigt tragiskt.

      Men jag tycker pannkakan är toppen ni tog inte bort refuserade inte blogg inlägget och det känns kanon…..

      Liksom du Romantisk-tjej som svarade det är i min världs uppfattning väldigt ovanligt……oj vad många jag skickat tjena tjejn till……Lol…..fått total tystnad tillbaka……jezzzz jo man blir luttrad.

    • Nadine

      Det är grövre på Flashback. Dom som skriver på forum kan va anonyma o provocerar bara,,,,inget att ta på allvar om dom säger dumpa killen med liten snok 😂😁😆

  18. Mll

    Valter : jag tycker det är lite oklart i ditt inlägg vilka övergrepp du utsatts för.
    Men jag kan såklart relatera till det extrema sexsökandet som finns på nätet och hur billigt och snuskigt det känns.

  19. Love

    Ja håller med om att tråden blev lång och jobbig att skrolla. Så jag svarar Tjej 79 här.
    Nej just den tjejen var inte deprimerad. Däremot var *jag* deprimerad med en annan och då gjorde hon slut. Och det är ytterligare en sak jag inte förstår. Om man hör med de äldre i släkten gör de hundrafalt större uppoffringar för sin partner än vad yngre gör idag. Allt ska vara perfekt idag. Man får inte gå arbetslös (trots att man klara sig ändå) man får inte bli sjuk. Och trots att vi har så kallad jämställdhet är det fortfarande killen som drar det kortaste strået om han blir sjuk eller arbetslös. Han riskerar att kvinnan lämnar och han blir ensam. Många hamnar i alkoholism, ensamhet är livsfarligt. Ser jag på farmor så tar hon idag hand om sin gamle dementa man trots att hon själv är alert. Hon har inte hjärta att lämna honom på ett hem, de har varit tillsammans i nästan 50 år. idag blir man dumpad bara för en depression. Eller ja, det är oftast inte ens så stora saker som sjukdomar. Det kan vara så små saker som att man inte kommer på att säga de rätta sakerna eller kommer upp med roliga aktiviteter hela tiden.
    Svar på frågan om boende: jag har bott ihop med tre tjejer, en hände det snabbt med, det var för att hon hade en osäker bostad och bodde ganska långt ifrån. De andra har det dröjt längre med innan vi flyttade ihop. Det var för jobbigt ha prylar och kläder hos varandra och det var tidskrävande. Och vi såg seriöst på förhållandet. Nu låter det som det bara handlar om städning, det är bara en av många saker. Det kan handla om att vi vill olika saker på semestern att hon inte tycker jag driver på tillräckligt med saker så de blir av, att jag är för trött o disträ, trots att jag anses normal av kompisar. Det kan handla om att jag är trött vid högt arbetstempo eller sjukdom men då tycker tjejen att jag ändå ska rycka upp mig . Tråkigt att höra när man gör sitt bästa! När jag blev bättre efter depressionen ville ex tjejen ses igen. Jag sa nej eftersom jag inte kunde riskera att bli lämnad igen. Jag hade gjort allt för att radera henne ur minnet, först och främst..

    • tjej79

      Nä, klart det inte bara handlar om städning. Jag bara tog det exemplet för man kan applicera det på alla de andra exemplen med som du nämnde.

      Det handlar ju om att man har olika behov och får respektera varandra i det. Men, den synen tar också olika lång tid för människor att utveckla eller som man redan har beroende på vad man har med sig i bagaget. Allt det påverkar ju.

      Det värsta är ju att få höra att man “ska rycka” upp sig” när man mår sämre. Men, då tror jag inte heller en person har satt sig in i vad det innebär. Det blir väldigt klumpigt uttryckt.

      Tror du mår bäst i att kanske vara singel ett tag. Jag ska inte lägga mig i. Men, ta dig tid att faktiskt få må dåligt över det, att göra allt för att radera henne, det kommer bara slå bakåt inför dig själv och nästa relation. Men, du gjorde helt rätt i att säga nej. Och sedan ha fokus på att själv må bra. Kan låta som en klyscha. Men, det är väl ändå det viktigaste i slutändan?!

      Ps alla gillar inte att resa…man kan lätt få en bild av att pga hur samhället är uppbyggt så gör alla ditten och datten. Se igenom sociala medier istället 😉 om du hänger på såna ställen. Jag gör det inte av många olika anledningar. men, där skapas ju också dessa bilder av vad den lyckliga människan ska ägna sig åt, resa, träna 24/7, bygga en timmerstuga, adoptera en säl, klättra i berg, ta dykarcetrtifikat etc du har säkert kommit in på om du nu dejtat via dejtingsidor, folk som beskriver att de har denna fritid. Men, åter igen sådant går också att lösa om nu tjejen ville resa..fanns det inte ngn annan hon kunde resa med då? Man behöver inte göra allt ihop heller.

    • Love

      Jodå jag läste vad Vira Stina skrev, och hon gjorde en väldigt stor grej av väskincidenten. Tycker jag. Men jag förstår att ni håller med varandra i allt, det var ingen förvåning för mig. Det märkte jag direkt. Att folk gnäller är inte ovanligt, som jag skrev kan en pms-ig tjej göra mer ologiska saker än den där mannen gjorde. Han ville inte ge väskan till dig och klagade ändå på att den var tung i hela 10 minuter. Jo jag läste det. Men folk gör värre icke hjälpsamma saker när de har avsikt för att hjälpa. Därav var det en bagatell. Och det är för övrigt bara att säga till ordentligt, typ nu får det vara nog, vad är det med dig. Jag kanske har träffat för många människor, och då är risken att man även träffar på många tokiga fall. Om någon är oresonabel för övrigt är man kanske inte så intresserad av en eventuell romans med den personen ändå. Men om hans märkliga “försök” att hjälpa mottogs med tummen ner och att han därefter inte upprepade samma misstag då vete f-n om jag hade brytt mig. Då hade jag ändå varit hans polare. Men det är sån jag är. Men den här mannen var tydligen ett stolpskott på andra sätt också, av vad jag förstår av det du skrivit. Så nog om det.

    • Hasse

      Love, kan bara instämma därav min enorma trötthet när det gäller kvinnor. Så fort jag blev sjuk började gnället… sen dumpa hon mig. Min enda förklaring som jag kommit fram till via terapi; jag är för snäll.

      Jag har provat vara macho och spelat spelet, då flockas brudarna kan du tro. Helt absurt men det funkar varje gång…

    • ViraStina

      Love:
      Suck. Nej, vi kvinnor som skriver här, håller verkligen inte alltid med varandra. Läs hela tråden så ser du hur olika syn vi har på många saker.

      Men beträffande just den här grejen med att leka hjälpsam och sedan klaga, skulle jag ha reagerat precis som Catwomen. Om du tror att jag skriver det för att bilda enad front mot dig av princip, tror du fel.

      Sedan anser jag förstås inte att jag gjorde en stor sak av det. Det var bara ett tydligt exempel. Det går att tillämpa på hur många olika situationer som helst. Mannen “hjälper till” under stön, klagomål och ifrågasättanden – och sedan blir han förvånad över att tjejen inte tindrar lyckligt över hans insats. Med den inställningen är man inte hjälpsam, utan martyr.

      Jämför gärna med alla dessa människor (ofta kvinnor) som arrangerar enorma julfiranden för hela släkten. De vill knappt ta emot hjälp för då blir det inte gjort på rätt sätt, och de kokar egen sylta och grisfötter som ingen vill ha, och sedan klagar de över att deras ansträngningar inte uppskattas. Samma princip.

      “Jag är mer förlåtande än både dig och Catwoman, som det ser ut här. Jag kräver varken en viss mängd beröm och komplimanger, eller praktiskt arbete. Det räcker att min tjej visar omtanke och vill ha närhet. ”

      Nej, jag tror inte att du är mer förlåtande än oss, men för all del inte mindre heller. Jag tror att vi irriterar oss på annat än vad du irriterar dig på, och har överseende med helt andra saker än vad du har överseende med.

      Du säger att du inte kräver en viss mängd beröm eller komplimanger – men du vill ha omtanke och närhet. För en viss kvinna kan ju t ex beröm och komplimanger vara just omtanke och närhet. Och om du inte ser komplimanger som särskilt viktigt, kommer hon alltså inte tycka att hon får tillräckligt med omtanke från dig. Hänger du med?

      För dig visar man kanske omtanke och närhet på andra sätt. Och om detta inte matchar, kan det uppstå missförstånd. Det var därför jag frågade tidigare hur du visar en kvinna att hon är viktig och betydelsefull för dig.

    • Love

      Tack för responsen, Hasse!
      Vira Stina, vad gäller komplimanger så ger jag dem när de kommer från mig naturligt. Jag är ingen inställsam person. Det känns fel att säga saker som inte kommer från hjärtat. På frågan hur jag visar kärlek: Med kramar, pussar, kel, trohet, hjälpsamhet dela hushållsgöra (men undviker millimeter rättvisa), lyssna på hennes bekymmer, ta hand om henne när hon mår dåligt, att respektera när hon inte vill vara intim, att respektera om hon vill resa eller festa med kompisar utan att bli svartsjuk, ge komplimanger när jag tycker något är fint helt spontant, att jag väljer henne framför andra tjejer. Det finns säkert mer jag inte kommer på nu, men det jag skrivit är fullt tillräckligt enligt mig. Jag kräver inte mer av henne heller.
      Tjej 79, jag försöker undvika instagram och har få vänner på facebook. Jag är otroligt trött på alla klyschor om andras fantastiska liv. Jag låter en tjej resa med kompisar. Men de vill ofta göra resorna med mig, därav problemet.

    • tjej79

      Love,
      Men, åter igen om det kanske blir så stora problem av detta? Har tjejen i fråga varit rätt för dig då? Det har kanske yttrat sig gällande andra saker med? Har du från start talat om vem du är, vad dina behov är..etc alltså innan ni kommer till själva “händelsen”? dvs har tjejen från start vetat att nä, men resor är inget du brinner för..men, detta och detta istället intresserar dig. Sedan kan man ju få upp ett intresse för någon annans intresse…men, det är ju något helt annat.

    • tjej79

      Fast vad är det som säger att alla har ett fantastiskt liv? Är ju det jag menar med Facebook och Instagram. Betyder det automatiskt att det är hela sanningen? Livet går upp och ner för oss alla..men just “ner” är det kanske inte så många som publicerar.

      Magnus Betnér, Mia Skäriger etc…driver rätt friskt med detta..ta och kolla in den typen av humor när de driver med själva “människors beteenden gällande sociala medier”.

      http://www.tv4.se/solsidan/klipp/anna-hänger-på-facebook-2238767

      https://www.youtube.com/watch?v=GStFmeflXAQ

      Men, just Betnér om man gillar den typen av humor. Han har massor av klipp som handlar om just sociala medier. Men, han har ju en poäng i det han säger anser jag iaf.

    • ViraStina

      Love:

      Spontant låter det då som om du främst visar kärlek genom fysisk beröring, av de fem kategorierna man brukar tala om.

      Många hör dock till kategorin bekräftande ord. Det vill säga – de behöver mycket verbal uppskattning. Komplimanger och beröm. Kanske har dina tjejer hört dit. Och då blir det för lite av den varan från dig, för du vill bara säga sådant när det känns helt rätt.

      Eller kanske har de hört till kategorin gåvor – och då skär det sig förstås mot dig, som verkar tycka att t ex allahjärtansdaggåvor bara är trams.

      Återigen så gissar jag, utifrån det du har skrivit. Men passar man in i olika kategorier, kan det bli fel. Då kan det hända att ens ansträngningar och goda vilja inte når fram. Och då landar man lätt i den där situationen att man tycker man gör massor, men den andra blir aldrig nöjd.

      Det ska sägas att det här med kärlekens fem språk inte är någon formell vetenskap. Men ändå är det ofta väldigt träffande, och man får en helt annan förståelse för sin partner om man har lite koll på de här olika kategorierna. Dels blir det lättare att göra saker som faktiskt uppskattas, och dels blir det lättare att se partnerns ansträngningar.

    • Love

      Hur många gånger ska man orka bli sviken innan det blir rätt? Ska man sitta ensam i flera år bara för att tjejer är så bortskämda o måste behandlas som prinsessor och få all sin vilja fram hos killen? Vad är det som säger att tjejer måste få allt när vi killar nöjer oss med mindre? Varför kan tjejer bara inte få hjälp hos kompisar och inte lägga allt på killen? ja jag har berättat att jag inte reser. Jag har inga svårigheter att berätta saker om mig själv. Det är sånt man gör på första dejterna. Vi tycker om varandra ändå och båda har velat gå vidare. Tjejerna blir besvikna och klagar längre fram. De har bestämda åsikter vad man gör i ett förhållande och det måste stämma precis, annars blir de inte nöjda. De påverkas troligtvis av tjej magasin, bloggar och kompisar. Ska man plocka bort folk bara för att de inte stämmer på varje detalj får man vänta i 50 år. Jag vill inte ha en tjej först på vårdhemmet. Då är det något fel hos dagens tjejer.
      Vira Stina, om tjejen bara accepterar mig för att jag säger några ord extra och ger henne gåvor på kommersiella dagar som alla hjärtans dag – då anser jag den tjejen totalt ytlig. Då fiskar hon bara efter att vara som en prinsessa i en Hollywoodfilm. Hur ska jag som person vara det viktiga om hennes beslut att stanna styrs av att jag gör vissa handlingar, köper gåvor och yttrar ord som hon ska bestämma innehållet i och när de sägs och utförs? För det duger inte när de görs på mitt sätt, när jag orkar och känner att det är rätt. Och jag har, när jag var yngre, gått på den här sortens manipulation. Det ledde bara till att tjejen blev grymt bortskämd. Hon förväntades att jag alltid skulle vara på plats, fixa saker och få mer presenter än de jag redan gav. Detta sägs inte alltid rakt ut, men man ser hur sur och besviken hon blir om hon inte får sin vilja fram. Eller inte sagt exakt de komplimanger hon suktat efter. Många tjejer är mästare på manipulation. Och killarna gör ofta huvudlöst allt de säger. Jag har lärt mig allt det där. Om en tjej inte vill ha närhet kommer hon bara bli en kompis som utnyttjar. Det är naturligt att vilja vara nära när man är attraherad av någon. Om hon inte vill ha det är det en varningssignal, då får man en kompis som bara vill ha tjänster. Då håller hon killen på halster för att få det hon vill ha. Och lurar henne att tro att hon snart vill va honom. En klassiker som i stort sett alla killar varit med om.
      Ditt resonemang är, för att dra det till sin spets, att tjejens lust att stanna hänger på på att killen är smörig och ger presenter. Det måste vara höjden av ytlighet, och så är tyvärr tjejer. De lever efter en “rom-com” mall. indoktrinerade. Kompisar tycker om mig för den jag är, inte för att jag gör saker åt dem. Jag får höra att jag är snäll, pålitlig och trevlig, i motsats till många andra. Men det duger inte till en tjej.

    • tjej79

      Love haha förlåt att jag skrattar nu…Men tjejmagasin, bloggar är det 20-25åringar du pratar om nu?
      Måste bara fråga, har de lös- hår, naglar och fransar med? Ja, jag vet jag låter fördomsfull nu..men, inre bilder börjar skapas i mitt huvud nu efter att ha läst inlägg på inlägg.

      Men, det är trots allt du som väljer som du själv konstaterat..antingen ta de som finns eller vänta i all tid och oändlighet. Du kan ju välja att fokusera på andra saker istället under tiden. Ingen relation är heller perfekt…men, man ska inte heller gå omkring och vika sig hela tiden i en relation. Det bådar inte gott för självkänslan.

    • Elle_

      Ärligt talat, Love, det förakt du beskriver dina ex med ger iaf mig dåliga vibbar, har du ens försökt sätta dig in i deras situaition? Antingen väljer du sjukt omogna tjejer eller så är du väldigt dålig på att läsa av dem och ta hänsyn till deras behov. Googla ”kärlekskneget ensammammaröker”, eventuellt kan du få något slags ledtråd där. Önskar dig lycka till.

  20. Nadine

    Nästan alla har lösfransar. Vad menar du är man en dålig tjej bara för det ??? Många har det som 30 oxå,,,jag vet inte hur gamla ni är men är väl normalt att kolla saker online, kläder smink och tips. Tjej tidningar som Amelia är för äldre ‘tjejer’ men är mkt med resor, mat o mode fast för äldre.Tjejer 10-40 läser väl bloggar eller vloggar på Youtube iaf ??Alla jag känner gör det. kanske inte vid 45-50 om dom inte har barn som tipsar.

    • tjej79

      Nä, Nadine ALLA har inte lösögonfransar.
      Jag är inte som de flesta heller som läser såna tidningar som jag för övrigt anser sänder ut fel signaler. men, det är en annan diskussion..jag gjorde det som tonåring. Men, jag var alltid den som ifrågasatte det som stod där haha.
      Illustrerad vetenskap mer den nivån kan jag gå med på..inte hur fångar du killen på 10 dagar haha för mig blev det ett skämt.

      Vi behöver inte gå ner till baraålder då vi trots allt pratar om vuxna människor som befinner sig här på bloggen.

    • ViraStina

      Jag tror det är precis det Tjej79 försöker visa, apropå diskussionen med Love.

      Killar dras ofta till tjejer som tydligt visar att de inte är hantverkstypen. Och så klagar de senare för att hon inte vill spackla väggar och skruva golvlister.

      Och de kvinnor som är mer hantverksmässiga, och gärna renoverar på egen hand, noterar ofta att det inte är något som får män intresserade.

    • Hasse

      VS: Har du fakta på det? Låter mest som något du har fått för dig. Jag har inte sett studier på att män inte skulle falla för kvinnor som kan måla och spackla. Peka gärna på en svensk studie.

    • ViraStina

      Hasse:

      Det blir lite fånigt om du försöker plocka billiga poäng genom att låtsas att det förekommer forskning om sådant.

      Men generellt “vet” ju ni män här exakt vad alla kvinnor vill ha (stygga pojkar) och ni “vet” exakt hur alla kvinnor är (ytliga och bortskämda) så du tycks inte ha så mycket emot att invända mot själva metoden bakom Tjej79:s slutsats.

      Det ligger därför rätt nära till hands att misstänka att du godkänner individuella anekdoter som sanningar när de kommer från män. Men inte från kvinnor. Intressant fallgrop, rent vetenskapligt. Det kallas bias, som du säkert vet.

      Själv är jag varken händig eller ohändig, utan väldigt medelmåttig. Så jag har ingen riktigt erfarenhet av någondera falangen. Däremot kan jag konstatera att ingen man någonsin har frågat efter hur händig jag är. Det verkar inte vara den egenskap som ligger allra överst på mäns önskelista, så mycket kan jag säga.

  21. Nadine

    Jag har iaf haft allt du skrev,,,,just nu naglar gelé men det är inte lösnaglar utan kallas förlängning. Som man gör på salong. Finns akryl o gele. Blir super snyggt. Har haft löshår tidigare men har långt naturligt hår nu.och klart fransa, som jag oxå har nu !!! 😙🤡👸God helg 🙋hihi

    • tjej79

      Ja, det får ju stå för dig. Var inte min poäng heller för den missade du.
      Love pratade själv om prinsessbeteende, hollywoodfruar-film, att tjejer verkar vilja ha det livet, de gör det ena och det andra i hans relationer och ska bli uppassade etc så, jag började tillsist undra om han valde en viss sorts tjejer som oftast kan ha dessa beteenden med. Sett det väldigt ofta 😉

      Men, då kanske du kan förstå ett exempel som tagits upp då..du har naglar..hade du ställt dig och spacklat då?! Troligtvis inte va 😉 du hade bett killen om hjälp. För dina naglar hade förstörts.

  22. ViraStina

    Tjej79:

    Författaren, som heter Chapman, pratar om bekräftande ord, kvalitetstid, gåvor, fysisk beröring och tjänster. Det finns andra som tar upp nio olika språk, men de här är de mest kända.

    Han rangordnar dem inte, och menar inte att det är “bättre” att t ex vilja få och visa kärlek genom fysisk beröring än genom gåvor, som Love förmodligen tycker. Han försöker istället ge tips på hur man kan formulera sina egna behov, och på hur man kan gå partnern till mötes.

    Sedan ska det påpekas att den som har gåvor som främsta språk (de flesta har två huvudsakliga språk) inte är någon girig typ som vill inkassera saker. De vill ju lika gärna GE saker och små gåvor för att visa sin uppskattning. Och det handlar om symbolik, inte om pengar. Gåvomänniskorna känner sig älskade när deras partner på årsdagen ger dem en liten ask med sand från stranden där de blev tillsammans, typ.

    Dessutom använder ju alla människor alla språken. Men det varierar hur stort behov vi har av vart och ett, och hur bra vi är på att använda dem.

    Den som visar kärlek genom tjänster, gör det för att han verkligen vill göra något konkret för den han bryr sig om. Inte för att han har blivit uppfostrad så, eller för att han inte kan säga nej. Det är något helt annat. Och då handlar inte tjänsterna om någon sorts betjäntservice och uppassning, utan om små vardagliga saker. Man erbjuder sig att gå den där hundpromenaden när partnern har bråttom, eller åker och handlar en extra gång bara för att kunna göra partnern glad med favoriträtten mitt i veckan.

    Den sympatiska grundtanken är i alla fall att om man känner till både sina och partnerns främsta kärleksspråk, och dessutom kan förmedla dem till varandra, då kommer man bli mycket bättre på att göra “rätt” saker för varandra, och på att se all omsorg som partnern faktiskt visar.

    • tjej79

      Men, skriver inte han den boken ur ett amerikanskt perspektiv? De ser ju lite annorlunda på
      t e x gåvor som kärleksspråk då det gärna överdrivs om man frågar mig. Märks det i boken? Eller det går ändå att ta till sig den?!

    • ViraStina

      Det är definitivt ett amerikanskt perspektiv, men jag tycker det går ganska enkelt att applicera på svensk kultur. 🙂

  23. ViraStina

    “Hur ska jag som person vara det viktiga om hennes beslut att stanna styrs av att jag gör vissa handlingar, köper gåvor och yttrar ord som hon ska bestämma innehållet i och när de sägs och utförs? För det duger inte när de görs på mitt sätt, när jag orkar och känner att det är rätt.”

    Jag pratar förstås inte om detaljnivå när jag diskuterar detta med olika kärleksspråk. En relation där ena parten ställer alla villkor och kräver att den andra gör precis rätt, är ingen sund relation. En sådan relation ska du naturligtvis lämna. Det har vi ju redan skrivit om tidigare.

    Men om det handlar mer övergripande sätt att visa kärlek, tycker jag inte att du ska vara så dömande. Då är en tjej som gillar språket bekräftande ord inte mer ytlig än vad du är som gillar fysisk beröring.

    Då kan man t ex lika gärna säga att du är missunnsam som inte kan tänka dig att formulera dina tankar i ord lite oftare, istället för att enbart visa dem fysiskt. Du säger att du inte vill vara inställsam. Men det är inte inställsamt att säga “Du är så söt när du sitter där med kaffekoppen!” om tanken nu ändå poppade upp och gjorde så att du vill röra henne i förbifarten. Det är snällt. Och bra kommunikation.

    Och om du inte förmår det, utan tycker att hon ska vara nöjd med att du är en sån som inte ger komplimanger i onödan, så går du själv i göra-om-partnern-fällan. Då är det ju du som inte är nöjd med hur HON är, utan vill ändra på henne. Då vill du göra henne till en person som funkar likadant som du.

    • Nadine

      Förresten kan alla inte säga saker heller,,hade en kille som hade jätte svårt för sånt. Jag påminde hela tiden. Men han förmådde inte,,,svårt då. Ska man dumpa ?? Jag gjorde det. Men det kanske är gör att jag vill att killen ska säga mer.Vanligt att killar är så.går inte ändra på dom,,Tjejer snackar mer o gullar mer.Jag ville att hsn skulle säga saker . men han glömde typ jämt,,,,trist. För övrigt bra kille. Kan förstå Ove. Fast inte orkat läsa allt han skrev här var så mkt,,🤓😩

    • ViraStina

      Alla vill ha lite av allt. Annars är det ju egentligen inget förhållande. Men man känner ganska lätt vilka som är ens primära språk, om man läser lite exempel och funderar. Det handlar alltså både om vad man spontant vill ge, och vad man vill få, och hur man lättast uttrycker och bevisar sin kärlek.

      Annars finns det kul webbtester som man kan fylla i och få en ganska bra bild!

      Jag har kvalitetstid som främsta språk. Som tur är, är jag inte särskilt beroende av komplimanger, för min kille är ingen hejare på det. Han skulle alltså aldrig funka med en kvinna som behöver verbal bekräftelse i första hand.

      Men för mig, som vill ha en man som tar sig tid för mig och prioriterar mig, är han perfekt. Han är en sån som tycker om att bara ha mig i närheten, och att göra roliga saker tillsammans. Och de komplimanger han ger, handlar oftast om att det är roligare när jag är med. Att någon tillställning var tråkig, för att jag inte var där.

      Min exman var väldigt frikostig med komplimanger. Det gick inte en dag utan att han talade om hur snygg, sexig och smart jag var. Och han menade det! Det var inget falskt smicker.

      Men för mig kändes det inte riktigt lika självklart att återgälda det. Jag försökte hellre visa hur gärna jag ville vara med honom, och umgås, prata, jobba och göra sysslor tillsammans… För mig var det väldigt relationsstärkande. Det skapade gemenskap och vi-känsla för mig. Mer än ord. Men exet hade så mycket annat för sig. Han var ofta upptagen med en massa projekt.

      Så ur den aspekten, passar jag alltså mycket bättre ihop med min nya kärlek.

  24. Nadine

    Fast umgås gör man väl alltid när man e ihop ??? Det är väl mer basen så att säga,,,trist o Bara prata i mobiltelefon.
    Alla jag varit ihop med har velat umgås med mig. Både ensam o med polare. Jag är väl rolig,,,host host,,,😁🤣😆

    • Nadine

      Jag gör allt det som står i kärlekens 5 språk. Jag gillar att bara slappa eller gå på restaurang laga god mat,prata i flera timmar säga fina saker till killen om sånt fint hsn gör. mysa o ha sex, dela intressen,,Har ingen favorit grej,,,allt är lika nice. Och vill ha allt det tillbaka om jag ska va nöjd,,, easy peacy om man e ihop !!!

    • Nadine

      Fast komplimanger hör väl till om man är mer än kompis ???jag kanske haft tur som haft killar som kan alla 5 språk 💖💌,💏👯🛀💋🦄

    • ViraStina

      Det handlar mer om hur mycket man vill umgås och hur mycket tid man behöver för sig själv. Och om det är umgänge som skapar den där samhörigheten.

      Så är det för mig. Jag är inte så mycket för presenter och saker, däremot. Visst blir jag glad om någon ger mig en present – det är ju omtänksamt – men det är inte vägen till mitt hjärta.

      Det är heller inte enkelt och självklart för mig att fundera ut bra presenter till min partner. Och vissa komplimanger känns naturliga att säga, medan andra känns lite mer tillgjorda. Men tid, tjänster och fysisk beröring går helt automatiskt.

    • Nadine

      Okay. Jag har inga problem att säga att min kille är ursnygg i jeansen, eller nya frisyren passade hans ansikte han ser då fräsch ut när han vaknar på morgonen eller han är grym på programmering,,,. Jag kan inte låta bli att se saker lixom,,,o få måste jag säga det,,,😛jag har lika lätt att vara kramig. Och ser jag NGT i en web butik eller fysisk butik på stan som jag vet han letat efter köper jag det. Det är mysigt att göra middagar oxå. Och bjuda på en drink,,planera en week end resa,,,jag blir varm i kroppen av komplimanger och presenter som är genom tänkta. O Jag gillar när han hjälper mig. Åh nej,,, nu saknar jag min senaste kille,,,snyftar,,😯😪nu när jag e sjuk o ensam saknar jag honom😢

    • ViraStina

      Nadine:
      Tja, anser man att man är exakt likvärdig på alla språken, får man ju försöka leta någon som är likadan.

      Alternativt acceptera att den man träffar är delvis annorlunda. Det sistnämnda tycker jag är enklast. Jag är mer än nöjd med att jag och mannen har samma två huvudsakliga språk. Det tycks däremot som om han rankar gåvor högre än ord, medan jag är tvärtom. Men eftersom ingendera ligger högst upp för oss, kvittar det.

      Och återigen – det viktiga är att man lär sig se och uppskatta sin partners ansträngningar och kärleksbevis. Då spelar det ofta ingen större roll vad de gör. Då blir det verkligen tanken som räknas.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)