ennsam inga vänner

“Jag har inga vänner & känner mig fruktansvärt ensam”

Hej!

Min situation är denna: Jag är halvtidspappa, har en son på 10 år. Jag är singel. Jag har inga vänner i staden jag bor i. Jag kan inte flytta för sonens mamma bor här och han går i skolan, han är etablerad här osv, och jag har ett jättebra jobb jag trivs med. Visst KAN jag flytta, men jag vill inte bli en varannan helg-pappa. Den enda sociala kontaktytan jag har nu är jobbet.

Jag har på olika sätt försökt skaffa vänner, engagerat mig i en idrottsklubb, spelat i band. Men, i min ålder är bekantskapskretsar sedan länge etablerade och folk är i sina familjekokonger. Det är jättesvårt att komma in på riktigt. Jag kommer inte från staden jag bor i så jag har inget socialt nätverk här. Jag har varit skild i åtta år och har nätdejtat i princip från dag ett. Det har blivit ett par korta förhållanden som, uppenbarligen, inte blivit något riktigt av. Nu är jag så himla trött på dejtandet. Jag gör det mest på slentrian för jag har inget annat att göra. Jag känner mer och mer att jag drar mig undan från folk, tycker det är väldigt jobbigt att gå förbi en uteservering där det sitter kompisgäng som skrattar och par som myser. Den lilla familj jag har ger mig inte särskilt mycket. Varken min mamma eller min bror är egentligen personer jag skulle umgåtts med om vi inte vore släkt.

Det enda sättet jag ser nu som möjligen skulle kunna ta mig ur detta är om jag träffar någon och därigenom får ett umgänge och det är ju inte en speciellt bra utgångspunkt för att dejta. Jag känner mig fruktansvärt ensam och det enda som håller mig någorlunda ovanför ytan är de veckor jag har min son hos mig. Livet har stannat, allt står still. På fredagar när kollegor frågar vad jag har för planer inför helgen vore det ärliga svaret: “stirra in i en vägg”. Visst, jag kan ta promenader och åka på utflykter, men då är de där. Vännerna och paren. Jag orkar inte med det längre.

Råd?

/M

Helena svarar

Hej M!

Ofrivillig ensamhet kan vara oerhört smärtsam och i vissa fall kännas bottenlös. Som du beskriver kan det vara svårt att bara se andra personer umgås tillsammans och ha trevligt eftersom den egna ensamhet blir ännu mer påtaglig. Jag tror att det du beskriver är ett problem för många. Det finns nog en föreställning om att alla är upptagna med sitt och inte intresserade av att lära känna nya människor. Det är viktigt för de flesta av oss att känna närhet till andra och att befinna oss i sociala sammanhang. Du beskriver att du aktivt försökt skaffa vänner genom att engagera dig i olika grupper, men att detta inte har tillfredsställt dina behov. Kan du förstå varför? Har du frågat arbetskamrater eller personer du träffat i band och idrottsförening om de vill gå ut eller åka på utflykt? Att skapa nära vänskaps- och/eller kärleksrelationer i vuxen ålder kräver ofta mod, beslutsamhet och energi. Det vill säga att du själv behöver ha ett mål och att våga föreslå och ta initiativ till saker. Det är en uppgift som kan ta mycket energi.

Ett sätt att gå vidare med problemet är att fundera över vilka människor som finns i din omkrets som verkar intressanta personer att lära känna. Hur ska du gå tillväga? Exempel är att bjuda hem någon, föreslå en kopp kaffe eller bio eller en bit mat. Det kan innebära att du själv aktivt behöver höra av dig och visa dig intresserad av personen. Jag tror du kommer få positiva erfarenheter av detta.

Ett annat sätt är att försöka börja uppskatta och njuta av att vara själv. För att kunna det behöver du vara sams med dig själv och din livssituation. Var snäll och generös mot dig själv och träna dig i att uppskatta de små sakerna i ditt liv som inträffar när du är ensam. Jag tror det finns mycket mer i ditt liv än att ”stirra in i en vägg” om du tänker efter och ser dig omkring efter detaljer.

Ett tredje sätt är att söka professionell hjälp i hur du kan gå tillväga för att kunna trivas mer i din livssituation. Kanske kan du ta hjälp av en legitimerad psykolog som genom KBT-terapi kan guida dig vidare.

Lycka till,
Helena

dating


There are 33 comments

Add yours
  1. Star

    Jag känner inte heller någon i staden som jag bor i och får samma känslor som du när jag ser glada kompisgäng. Det är jättejobbigt. Kan också tycka att dejtandet är segt och inte kommer någonstans, att hänga på Happy är mest ren rutin. Jag hoppas att jag kommer få känna några roliga personer att umgås med på sommarjobbet i sommar. Jag trivs dock i mitt egna sällskap men jag gör ju aldrig något roligt. Får ofta frågan här vad jag ska göra i helgen och det blir ungefär samma som du: ingenting, vara hemma och glo. Dock är jag inte en sådan person som föreslår att träffa män från internet för att ha något att göra, det är jag för feg för- vill helst veta mer om individen först.

  2. Miss Z

    Känner igen mig, jag drog mig undan från ett kompisgäng där man kände sig mer ensam än vad man gör nu utan vänner. Efter att ha omgett mig med fel sorts människor har jag valt bort gemenskapen. Det är svårt i början att komma på att göra saker ensam men med tiden hittar man saker att göra. Visst känns det runt midsommar och liknande att man är själv, men försöker ändå göra det bästa av situationen.

  3. emmelie

    Jag kan känna igen mig men man när man verkligen träffar någon som verkligen vill och visar ödmjukhet och beröm så måste man också själv ta mod som sagt och visa själv. Både när det gäller vänskap eller i en kärleksrelation, det gäller att både ge och ta! Våga ta steget och fråga människor och speciellt dem är intressanta och som du märker är fina människor. Dem växer tyvärr inte på träd men när du väl träffar någon med fin själ våga !!!! Bara som en enkel mening hej, hur mår du ? visa att du bryr dig och vill lära känna.

    Kram och lycka till !

  4. Johan

    Varannan helg? Om jag va du skulle jag dra ut med jobbet, du förlorar inte direkt på det.
    Hörde jag vänner? Du har inte funderat på att de kanske också är singlar, skit i jobbet de har inget med det att göra. Sen kan du alltid joina ett korplag inom en sport som du är intresserad av.
    Do it!

    • Erik

      Du menar säkert väl, men du är väldigt paradoxal och tvetydig. Å ena sidan ska han dra ut med jobbet .. och i nästa sekund skita i jobbet? Hur ska du ha det?

  5. G

    Aktivitetssidan.se kan kanske vara ett sätt att hitta någon att umgås med, en vän.
    Där kan du hitta någon eller själv lägga in förslag på en aktivitet som någon gärna får hänga med dig på.
    Lycka till!

    Nej, ja har inget med den sidan att göra, förutom att vara medlem.

    • medlem på citypolarna

      Citypolarna.se är också att rekommendera, man lägger upp aktiviteter och så får vem som helst hänga på. Alternativt att man hänger med på andras aktiviteter. Skulle nog säga att citypolarna är mer seriös och lättanvänd än aktivitetssidan (enligt min erfarenhet). Kolla gärna in sidan, den är mycket bra 🙂

      Finns också en hel del såna här grupper på facebook, där man hittar på aktiviteter med främmande människor.

      Till trådstartaren: Ge dig ut och hitta på saker du tycker är roligt, så träffar du förhoppningsvis på intressanta personer på vägen. Kör på 🙂

  6. Jimmy

    Jag har några förslag som du kan testa. Och de kommer funka bättre ju större staden är som du bor i skulle jag gissa.

    1 – Studier.
    Ta tjänstledigt ett år och börja plugga något. Jag har själv fyra års eftergymnasial utbildning, och för varje ny kurs eller program så har jag fått nya vänner. Och de har varit andra typer av människor än vad jag umgåtts med innan, vilket har gett nya perspektiv. Om du dessutom har en bostad som du delar med bara din son, och då bara varannan vecka, ja då kan du ju bjuda hem folk att plugga hos dig och på så vis kunna komma dem ännu närmare. Och om det känns som att ta ett för radikalt kliv att plugga på heltid, ja gå då en kvällskurs istället. Det brukar finnas goda utbud i alla medelstora städer, och en kurs på tio tillfällen kostar inte så mycket.

    2 – Bjud främlingar på mat.
    Här krävs det lite mer mod, jag har inte gjort det här själv. Men det är ganska simpelt. Sätt upp en lapp på stan där du bjuder in folk på middag, bara ett begränsat antal såklart. Du kan ha små lappar med ditt telefonnummer som folk kan riva av. Så fixar du något gott att äta och får träffa lite folk som du aldrig skulle ha träffat annars. Jag skulle lätt gå om jag såg en sån lapp med platser kvar. Jag såg en sådan lapp en gång, men det fanns inga nummer kvar att ta.

    3 – Religion.
    Om du är något sånär intresserad av religion och det finns frireligiösa samfund i din stad så anordnar de ibland så kallade alfakurser. Kurser där man lär sig mer om Gud och tro, och får vara med och diskutera. Och så blir det fika. Jag har inte gått någon alfakurs själv, men jag umgicks ganska mycket med ett gäng pingstvänner i några år. Jag brukade gå på deras möten och umgicks med en del av dem på fritiden också. Och jag är inte ett dugg religiös. Jag har däremot ett väldigt stort intresse för religion. Och om det är något som de religiösa är bra på så är det gemenskap. Få utav dessa personer kände varandra sedan innan, de kom från olika delar av landet, och de hade inte träffats om det inte var för deras tro.

    4 – Skaffa en inneboende.
    Har du måhända ett rum över i ditt hem? Om du har det och känner dig ensam så varför inte hyra ut? Då får du någon att prata med på en regelbunden basis och får dessutom lite extra klirr i kassan. Jag har alrig haft inneboende, men har varit, och är inneboende själv. Det har inte alltid varit en dans på rosor, men jag har definitivt mer positiva minnen än negativa. Och jag trivs väldigt bra ihop med dem jag bor med just nu. I framtiden, när jag har en egen lägenhet, kommer jag också att ha inneboende.

    Ja där har du fyra förslag. Om du inte gillar någon av dem så kanske du åtminstone får dig en tankeställare. Det finns många sätt att träffa nya människor.

  7. Sandra

    Jag känner också igen mig i din situation, är 33 är singel utan barn och alla mina vänner har familjer. Är inflyttad i Sthlm så ma/pa och syskon bor inte här. Det är jättesvårt att komma in i redan etablerade umgängen/grupper men jag tror man måste vara rätt på själv om man inte blir tillfrågad. Kanske själv vara den som frågar om man kan hänga på eller dra ihop en aw lr nåt. Tips är att starta en grupp på Facebook, det är så många som känner som du (trots att man i bland tror att man är själv om det) . Kanske resa m UCPA eller liknande för att träffa nya människor? Det är också viktigt att bli ett med sig själv, att göra sånt som man mår bra av. Passa på att göra sånt du inte kan/hinner när du har din son. träna, läsa, gå på bio eller vad du nu mår bra och får energi av! Stor kram!

    • Gada

      Hej
      Jag är ensam kvinna som söker vänskap. Jag är 40 år och bor i Norrtälje. Jag älskar ha roligt gå ut resa och göra andra saker. Om du vill ha kontakt nå mig på Facebook mitt namn är Gada Jacob på Facebook. Email adress är nahren_babylion@yahoo.se.

  8. Henrik

    Jag känner precis likadant som trådskaparen. Jag har en sambo som har fullt upp med sitt och i stort sett inga vänner. I alla fall inga som har tid att umgås. Folk idag lever så stressade liv, fullt upptagna av sig själva

    Jag blev medlem här för att försöka utöka mitt sociala kontaktnät – och fick en chock! Tänk att så många på en och samma sida kan bära sig så vansinnigt illa åt mot varandra. Vi är alla här för att vi vill ha kontakt med andra – trodde jag. Men det visade sig snart att sorgligt många är snarstuckna, letar fel för att slippa prata med de som skriver – i stället för att faktiskt bli glada för att folk hör av sig.

    Saken är också den att jag tack vare lite speciella omständigheter har en släng av social fobi. Att lära känna folk via nätet vore alltså ett ultimat sätt för mig. Tyvärr fungerar det ju inte i dag. Och när man konstaterat det – när man skickat det 100e mailet varav man högt räknat fått svar på tre, varav två kvinnor slutade höra av sig plötsligt och utan vare sig synbar anledning eller förklaring – tappar åtminstone jag fotfästet lite.

    En mötesplats på nätet – det är gärna så de olika sidorna marknadsför sig. Och det är definitivt så jag vill se dem. Men då kräver det att medlemmarna faktiskt ger varandra en ärlig chans

    • fredrik

      Nätdejting är arrogansens högborg. Det kom faktiskt fram en tjej på krogen som jag hade skickat ett välformulerat mail till. Hon läste då mailet men besökte inte min profil. Hon sade: “du skickade mail på hp. Du är sötare i verkligheten”. Än min profilbild då..för det var utifrån den hon ratade mig. Well..jag gjorde något omoget och dumt..jag sade inte ett ord och tittade förbi henne, så hon stod där och tittade förundrat. Ty hon var mycket mer attraktiv på nätet. Så jag gjorde likadant i verkligheten som hon gjorde på nätet. Hon tog inte min diss med lika stor ro som jag tog hennes..så ja jag håller med. Lite högre respekt och social kompetens kan man kräva av mig och de på nätet:)

  9. Henrik

    Jag måste berätta en sak på tal om hur det här funkar i praktiken. Vi pratar historier låååångt bort från glättiga “solskenshistorier”

    Jag fick faktiskt ett mail ikväll från en medlem i samma stad som jag själv bor i. Den lilla staden är berömd för sin trångsynthet och myckna skitsnack, tyvärr.

    Vi hade faktiskt en bra mailkonversation. Många skratt och kloka kommentarer. Vi gav och vi tog. Det kändes faktiskt ovant – men otroligt bra. Tjejen ville veta mer om mig och till slut berättade jag den osminkade historien rakt upp och ner. Hon reagerade kraftigt på att så många kan ha dåligt omdöme, att folk medvetet sårar och tyckte att vi kunde väl fika någon dag. Eller bara gå ut en sväng

    Men först ville hon (som jag alltså inte känner eller ens vet vem hon är) se en bild på mig.
    Jag skickade en – och ett stycke tid senare tyckte jag det blev så tyst. Jag tänkte att jag skulle fråga var hon tog vägen. Men det kunde jag inte. Hon hade blockat mig

    Så trots alla fina ord – trots att hon fick mig att lita på det hon skrev, det lät väldigt övertygande – så blev det bara ännu ett i raden av trista bevis på hur ytligt det är idag! Oavsett vad som sägs!

    Kämpa på alla ni där ute! Själv funderar jag på att radera mitt konto. Jag öppnade det som sagt för att utöka mitt sociala nätverk. Men jag har tvingats inse att jag verkar rätt ensammen om det. Och den insikten mår jag knappast bättre av

    • maiden

      Det kan möjligen beskrivas som verkligen ytligt att bara rata någon för utseendets skull. Men att ha foto borde vara ett krav och inte en valmöjlighet. Det är kanske sorgligt men utseende är mycket när det gäller internetdejting. Det blir lätt så utan helhetsintrycket av att stå framför varandra, helt spontant, “ute på stan”.
      Du bör ha foto, jag förstår inte varför du inte vill ha det?
      Du kommer aldrig att vara attraktiv för alla. Det behövs heller inte, det räcker med att du är attraktiv för just “henne”, eller hur?

  10. Anna

    Har en tanke. Problemet är inte att tjejer är “för kräsna”, utan att killar inte är det. Ingen uppenbar tanke på att leta efter ngn som verkar rätt för dem Och som är intresserad tillbaka. Tjejer ska bara svara alla å prata med folk som hör av sig till dem oavsett om de är intresserade eller inte, för Du är ju himla speciell bara för att du mailade så tjejen ska ju vara j-vligt tacksam för ett mail.
    Eller inte.
    Hade vem som helst dugit hade inte en dejtingsite varit svaret utan att ställa sig på gatan med en skylt “Hej jag är trött på att va singel, bli ihop med mig”. Sluta gnälla å ryck upp er någon gång. Singelliv är inte världens undergång. Som det sades: om du inte trivs i ditt eget sällskap hur kan du förvänta dig att ngn annan trivs i ditt?

    • Dontwastemytime

      Vilken tanke du har dessutom.

      Men som tjej, varför hålla en flera mail lång diskussion sen sluta plötsligt så fort bilden kommer?
      Låter lite som om tjejen var lite slö i sinnet. För jag inleder ingenting såvida jag fått det jag vill veta konfirmerat.

      1. Slösa inte någon annans tid
      2. Slösa inte min tid.

      Dock är det något många kvinnor gör på denna sida, förmodligen kvinnor som bara är ute efter stimulans och inte ett möjligt förhållande. Skulle vara bra ifall sådana kunde uteslutas helt från en dejting sida, finns säker samma bland män, så det gäller ju såklart för dom med.

    • maiden

      Hahaha, en skylt… så hysteriskt kul 😀
      Jag håller med dig till fullo i din kommentar. Killar verkar så desperata efter en tjej att det helt bortser från att intresse är något som uppstår mellan två personer. Varför inser ingen att för att “kärlek” ska uppstå så måste det kännas bra på alla nivåer? Din tilltänkte ska vara fin att titta på i dina ögon. Din tilltänkte ska vara intressant att samtala med. Din tilltänkte ska ha liknande värderingar som du och ha egenskaper som passar med dina egna.
      MASSOR av information kan man få via presentationstexten. Bilden säger mycket.
      Är inte bilden något som faller i smaken spelar det ingen roll hur texten är. Är bilden fin så det vattnas i munnen men presentationen full av ointressanta saker för dig så fungerar det heller inte.
      Tålamod, alla flickor och pojkar. Tålamod är vad som krävs om man tvunget vill försöka dejta på nätet!

    • fredrik

      “Är bilden fin så att det vattnas i munnen”, ha ha, du har inte funderat på om du har snäppet för höga krav ändå?

  11. Sebastian

    Det kan vara väldigt ensamt i städer och ju ensammare man är ju svårare att träffa nya vänner.

    Gruppen/sidan Citypolare är till för att träffa folk att umgås med. Man kan ordna egna aktiviteter; enkla promenader, fika, filmkväll i soffan osv.

    • fredrik

      Håller med…många ges inte chansen. Om jag läser en kvinnas presentation. Formulerar ett meddelande utifrån presentationen och hon inte ens besöker min profil för att läsa min presentation..se mina andra bilder. Ibland kanske tom mailet blir oläst. Vad händer då? Jo..män börjar skicka massmail eller korta mail som “tjena”..för det är inte alls smärtsamt och jag behöver inte lägga ner 5 minutet på en individ som kanske inte orkar läsa mailet eller besöka min profil. Detta är logiskt.. Något att tänka på ni kvinnor som hatar massmail. Jag kan absolut inte kräva ett svar av någon. .men att bli behandlad som luft utifrån en bedömning av min profilbild på 3*3 cm..kom igen. Avsluta era medlemskap omedelbart ni som känner igen er. Undantaget är ju om man är över eller under det åldetsintervall som tjejen angett. Det kan man ju se i mailflödet.

    • maiden

      Jag har läst det du beskriver några gånger nu, att en kille/tjej skickar ett mail och sedan besöker de inte ens sidan för att läsa presentation, info eller titta på bilder.
      Spelar det stor roll om ni ratas efter ett mail + en liten bild på 3x3cm eller att bli ratad efter att personen läst mailet, läst er presentation och info samt sett era andra bilder och därefter ratar er?

      Sluta inte skicka personliga mail utifrån en specifik text. Tjejer du kontaktar är kanske idioter men låt inte det påverka din vilja att ändå personlig, det är i alla fall mer heder åt dig.

      Jag förstår inte varför det är ett så stort problem egentligen. Jag har skickat mail många gånger och varken fått svar eller ett besök men jag har det bara inte i mig att bry mig. Ett mail som tar en minut att skriva är inte värt att ödsla mer tid på än så om man inte får ett svar.

    • HoppfullSkeptiker

      Ibland händer det att jag skriver till en tjej som inte ens läser mitt brev. Det är såklart trist men då känns det ju mer som att jag bara försvunnit i en överfull inbox eller så. Inget jag tar personligt direkt.

      Men det som oftast händer mig är att brevet blir läst, och så får jag ett besök på min profil, och sedan bara tystnad. Det känns mycket värre tycker jag.

      Tänk dig att du går fram till någon på en fest och knackar denne på axeln för att säga typ “hej, du verkar trevlig, ska vi prata lite?” varpå vederbörande synar dig från topp till tå och sedan vänder sig om utan ett ord och bara ignorerar dig. Så känns det.

      Att sånt händer nån enstaka gång är väl inget att gråta blod över, men när det händer uppemot hundra gånger på raken så blir det fruktansvärt svårt (åtminstone för mig) att inte börja känna sig enormt oattraktiv, ointressant, oeftertraktad, rentav osynlig.

      Visst, om man tänker sig att dessa kvinnor har massor och åter massor av män som kommer och knackar dem på axeln så blir det såklart svårt att vara artig och trevlig mot alla, men ändå.

      Jag har dock inga avsikter att börja skriva massmail istället. Jag skriver alltid personliga brev. Däremot har jag verkligen tröttnat på att skriva brev till kvinnor öht, för jag orkar bara inte med att bli avvisad några hundra gånger till. Det är bara ett tacklöst slit som enbart urvattnar mitt självförtroende utan att jag får nånting tillbaka för det öht.

  12. Leif

    Jag har samma erfarenhet. Skickar 1-2 mail per vecka och får svar max 1 på 20. IRL uppfattar många kvinnor mig som intressant men här ……. Jag är mycket besviken på hur kvinnor beter sig här på HP! Jag har mkt god ekonomi, världsvan, syns på TV ibland i olika program, har sommarhus och två fina barn, men här finns inget att hämta.

  13. fredrik

    Jag måste bara ondgöra mig. En tjej gillade mina kort..varpå jag skrev till henne. Hon svarade. Sedan när jag svarade tillbaka så fanns hon inte på sidan mer. Troligen blockat mig. Det är fan inte första gången detta händer. Vad ska man dra för slutsatser av detta? Är detta normalt?

  14. Olle

    Känner igen mig, dock är jag 21år utan barn.
    Hade ett litet kompisgäng men det spilttrades. Har väl fått mer kontakt med vänner från högstadiet på senare tid, dock mest på bussen. Så lite framgång iaf 🙂
    Men har liksom alltid varit lite ensam men ockdå för att jag själv gillat det på ett sätt. Var bra vänner och omtyckt med många på skolan men har alltid haft svårt för den sista sociala biten just det där med att umgås utanför skolan.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)