sofia k

”Jag fick upp en hundraprocentig match”

Har du testat HappyPancakes matchningsfunktion? Du skapar först en idealprofil där du beskriver hur ”drömpartnern” ska vara, sedan kan du söka efter de medlemmar som bäst matchar din idealprofil. Veckans solskenshistoria kommer från Sofia som testade funktionen och fick upp en hundraprocentig match…

För oss båda var Pannkakan ett sätt att få kontakt med nya människor, leta på andra breddgrader än genom barens brus och de undflyende blickarna i mataffären trots att alla ” sanna” solskenshistorier ska börja i kön till kassan i kvartersbutiken.

En kväll satt jag och matchade ihop min profil med män som skulle passa ihop med mig, och jag fick upp en hundraprocentig match på en man jag både fann attraktiv och som hade en genomarbetad beskrivning av sig själv. Jag gillade några bilder och en flirt kom tillbaka som respons, alltid lite smickrande. Inte många timmar därefter kommer ett mejl. ” Förlåt att jag råkade flirta med dig. Hur mår du?” Många raggningsrepliker dyker upp, men den här var ny och snart gick mejlen het innan den inom ett dygn byttes mot telefonnummer. Fyra dagar efter första samtalet träffades vi. Bakade chokladmuffins och körde ut till Tylösand i natten, två främlingar, en trygghet. Ett löfte om varsamhet som inte behövde uttalas.
Det var någonting som sa klick vid första textraden. En känsla som stärktes första gången vi sågs, ett band som är svårt att beskriva. När den långa mannen, militären och dalmasen stod i mitt kök, redan där föll vi för varandra, i ett fnittrigt och rodnade samförstånd. Det gick två dagar till nästa dejt då vi betade av livets frågor, och där, i samtalet smälte jag helt, och sedan dess har vi hängt ihop i princip varenda dag. Efter två månader flyttade vi ihop i min lilla etta och efter tre månader flyttade vi tillsammans till en ny stad och en gemensam lägenhet. Han är en av de klokaste människorna jag känner, en klippa, en bästa vän, och honom får jag vara med varje dag.
 
Det har nu gått åtta månader. Vi är lika säkra nu som då att det här är rätt, och att få vakna bredvid sin stora kärlek varje dag. Det är någonting alla borde få uppleva.
dating


Det finns 32 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Miss Z

    Ibland undrar jag om HP betalar nån manusförfattare att skriva dessa historier. Väldigt ofta stöter man på nyblivna singlar som säger att de träffat sitt ex via HP. Är dessa nyblivna singlarna en av dem som en gång varit med i en sådan här story?

    • ViraStina

      Nej Sofia, du behöver inte redovisa några misslyckanden och vi andra behöver heller inte be om ursäkt för att vi inte kan identifiera oss med solskenshistorierna, utan ser dem som undantag. Ordet är ju fritt här.

      Du behöver inte gå i försvar. Om någon ska göra det – vilket jag anser vara helt onödigt – är det i så fall HP själva. Jag är ledsen om du tar illa vid dig av våra kommentarer. De är givetvis inte riktade mot er. Och för somliga är det säkert en peppande inspiration att läsa dessa solskenshistorier.

      Men att hjälpas åt att vända på perspektiven och dela med oss av allt från mulet gråväder till rena åskvädershistorierna, är ett av många sätt att hantera tillvaron för oss som inte hittat till det där åtråvärda solskenet ännu. Trots HP:s och andra dejtingsidors glättiga marknadsföring är det inte enkelt att hitta någon. Och många mår uppenbarligen dåligt och tror att de är ensamma om misslyckandet. Det måste få diskuteras, det med.

      Och det är kanske egentligen det du menar, eftersom du säger att man ska söka stöd och hjälp hos andra? Åtminstone jag har nämligen haft stor nytta av diskussionerna i den här bloggen när jag ältat hopplösheten. När jag har sett att vi är många i samma situation. Det har varit en bidragande del till att jag faktiskt kan tro på mig själv igen.

  2. Jimmy

    Jag fick också en hundraprocentig match en gång. Skickade ett mail, fick inget svar.

    Jag har haft några givande konversationer med olika tjejer här på HP, men än så länge har det inte lett till något. Och hur bra vi har matchat har sällan haft så stor betydelse.

  3. Sofia

    Det är jag som skrev det här Miss Z och Jimmy. Det går att träffa rätt. Tack för komplimangen att jag skriver likt en manusförfattare. Skönt att jag lyckades med både det och att hitta rätt. Ge Hp En chans. Det är väldigt bra.

  4. Norrland

    Jag tycker ”Jimmy” ovan sammanfattade det bäst med en mycket mer trolig historia: ”Skickade ett mail, fick inget svar”. Det är den historien man ser oftast, och det är den man kommer uppleva, garanterat.

    Det är som att vinna på lotto. Visst händer det, men oftast är det bara en skatt på dumhet. Och med oftast menar jag en absurd majoritet. Om man tänker efter, vill ens dejtingsidor att folk ska träffa varandra? Visst, antagligen, men ändå inte. Jag menar, om folk försvinner härifrån så har de ju ingen reklamtrafik. Kul tanke.

    Och såklart är det romantiskt. Det är alltid romantiskt när det är två fläckfria och fina människor som finner varandra. Men hur går det egentligen för den unga tjejen på gränsen till social fobi, som känner magkatarren retas när hon nervöst velar över att trycka ”gilla” på ett foto? Eller den ofrivilliga celibaten som copy-pastar ännu ett mail som han vet att ingen ens kommer läsa? Precis som lotto så handlar det inte om förlorarna. Nej, vi ska fira vinnarna. Alltid ska vi fira de jäkla vinnarna.

    Inget ont menat till det här paret, men jag tror inte ni representerar resten av oss. Om jag ska vara fördomsfull så skulle jag tro att ni är människor som tycker att fyra månader utan ett förhållande är långt, och att ett McDonaldsbesök i veckan ger tillvaron tillräcklig färg (bonuspoäng till de som vet referensen). Grattis till er, verkligen, men jag är inte som ni.

    Men fan, jag firar förlorarna. Mina själsfränder. Ni som inte hittat någon, och inte förväntar er göra det. Till de som går på nit om och om igen, men ändå vågar ge er ut och säga ”hej”, trots att det finns den där rösten som gång på gång viskar ”varför bryr jag mig ens”. Det vi får läsa om är fåren som lugnt betar av sitt gröna gräs, men jag firar de vargar där ute som överlever bistra vintrar med bara benflisor och jävlaranamma.
    Ni är fan bäst. Ge inte upp.

  5. ViraStina

    Det blir alltid knäckande när dejtingsidorna marknadsför sig som enkla och effektiva sätt att finna någon. När solskenshistorierna framställs som en helt logisk följd av ett medlemsskap.

    ”Din höstromans väntar på dig!” ”Kärleken är bara ett klick bort!” typ. Ja, absolut. För en promille eller så. Jag unnar förstås detta par sin högvinst, men jag har ju förstått att de flesta kämpar i motvind.

    Vi måste helt enkelt genomskåda reklamen för vad den är, istället för att anklaga oss själva. Annars blir vi bittra – och väldigt oattraktiva på köpet. Själv fick jag nog och avreggade mig, innan jag riskerade att hamna där.

    För övrigt anser jag att HP borde anlita Norrland att skriva blogginlägg, som komplement till Cecilia och Christian.

    • Boccaccios

      Du också HoppfullSkeptiker. Och ViraStina. Och jag.
      Hmmm… Vilka har vi mer?
      Marie, Camilla, Marie84, och en massa andra.
      Tänk om vi alla fått skriva varsitt valfritt inlägg.
      Jäklar vad kul :-))

    • ViraStina

      Ja, vi är onekligen färgstarka och engagerade debattörer allihop, så det kunde vara ett intressant grepp!

      Men jag tänkte mer på den sällsynta känslan för språket som präglar Norrlands texter. Det är som en mix mellan poesi och råsop. 🙂

      Nog med beröm! Åter till ordningen!

    • Lennartalgotsson

      Nyfikenp
      Just nu är mitt medlemskap vilande
      men jag har haft tur, har under en period av ca 5 år så har jag haft ett par långa förhållande tack vare HP, när tex fika mötena
      Inte har lett till ett förhållande så har jag alltid sett dom som intressanta givande och trevliga. Ibland har jag känt att efter
      en kort men trevlig dejt har jag ofta, avfärdat någon för snappt, jag har inte gett någon chansen, just för att det dyker upp fler flirtar och nya möjligheter.
      Mitt tips ha inte för bråttom ge den andra personen en chans igen

  6. Sofia Källmark

    Hej!

    Jag har suttit och läst era kommentarer ett antal gånger och gick sedan ut på en promenad för att försöka formulera någonting till er som gör det här lättare att förstå. Dejtingsidor finns för att ge människor en möjlighet att träffa någon de vill dela sitt liv med. Det är fantastiskt. De marknadsför sig med möjligheter, och frågar oss som lyckats om vi vill dela med oss av våra historier för att göra det så autentiskt som möjligt. Inget av det är fel. Försöker vi inte allihopa att sätta oss i god dager?

    Om man läser den här bloggen regelbundet så inser man att den här bloggen inte bara handlar om solskenshistorier utan väldigt mycket om de frågor man ställs inför, hur man ska agera och på vilket sätt olika dejter kan gå till, och vilka olika förväntningar man kan ha. Solskenshistorian som bloggdel, är alltså bara en del.

    Om vi ska titta på det inlägg jag skrev för att berätta om min solskenshistoria som jag är väldigt lycklig över att jag kan dela med mig av så ska jag också säga att det är den lyckliga biten av mitt liv. Inte hela mitt liv, inte ens hela min vardag. Jag har dåliga dagar, dåliga perioder i livet likt alla andra. Jag och min pojkvän är inga speciella personer. Vår vardag är fin, men består som med de flesta andra också kring konflikter kring småsaker och gräl, såsom en relation ser ut. Den är ingen tillputsad extravagant relation som aldrig har några problem. Det som är bra med relationen är att vi älskar varandra, och att det positiva definitivt överväger.

    Jag anser inte att de som skriver en solskenshistoria ska behöva göra en parantes uppe i hörnet där de ska redogöra för hur många stolpskott de träffat på innan ”den rätta” dök upp eller hur mycket man brottats med sin egen självbild och självkänsla innan det slutligen började lossa och man kom vidare.

    Om jag ska titta till mig själv så är jag en ung tjej som just nu, och ungefär ett år tillbaka har fått bra snurr på mitt liv. Så har det inte alltid varit. Jag har brottats med bristande självkänsla och en tro på mig själv, jag har varit så osäker att jag svamlat bort möjligheter. Jag har brottats med utanförskap med vänner och jag har sökt i år efter år efter någonting som ska kännas rätt. Innan det gick som det gick här, hade jag varit medlem på tre eller fyra olika dejtingsidor. Säkert varit på tjugo misslyckade dejter där jag blivit både förnedrad, manipulerad och blivit snedvriden av andra människors egenheter så att jag setts i en annan dager än den sanna. Jag har varit förkrossad om och om igen. Men jag gav mig inte. Man får inte ge sig, och jag vet att många av er nu bara kommer sucka och tänka att alla säger så jämt, men det är sant.

    Lider man av social fobi, har en bristande självkänsla och känner nederlag efter nederlag så förstår jag hur ledsen man är, hur arg man är för att det går för alla andra men inte sig själv. Jag har varit där. Men det handlar till syvene och sist vad man själv vill göra av sitt liv. Känner man sig hämmad av sig själv kan man söka stöd och hjälp, känner man sig orättvist behandlad av människor, vänd er till andra. Misslyckas man med en dejt, gå till nästa. Jag förstår och jag VET att det inte är alla som träffar sin kärlek på nätet, men det finns de som gör, och det är fantastiskt, men de som träffar någon på nätet gör det inte utan att råka ut för nederlag. Det gör vi alla, men man väljer att fortsätta ändå. Det är så livet fungerar. Det är motgång efter motgång, men ibland också medgången, och medgången gör att man fixar ett antal motgångar till. Tro på er själva.

    • Norrland

      Jättefint svar. Jag tycker det visar mer hur det verkligen är. Och visst måste man inte redovisa motgångar, men utan att göra det tycker jag det känns innehållslöst. En person utan motgångar är en person jag inte respekterar, och kommer än mindre att ta deras råd eller lyssna på deras historier. Så det här ger en bättre bild, och jag kan nicka instämmande när jag läser det. Delar av det.

      Men det känns fortfarande inte som en representation för hur det är för många här. Du skriver hur du går på dejt efter dejt och det går inte bra – men jag kan sätta pengar på att de flesta aldrig kommer ens så långt. Många får aldrig ens en chans att gå på en enstaka misslyckad dejt. Man kan inte bara avfärda folks kamp och säga ”hitta nytt folk”, ”skriv igen”, ”dejta igen”. Uppe i norra sverige måste man ta timlånga bilturer för att åka mellan städer, och städerna i sig är små. Det finns inte alltid de möjligheter som du har haft – alla kan inte gå från dejt till dejt och säga ”bättre lycka nästa gång”. Det här har såklart inte med din kamp att göra, det här är en diskussion för en annan tid och plats, men de råd jag ser om och om igen fungerar helt enkelt inte.

      Om jag fick gissa så tror jag du kommer från någon av de större städerna och att du får mycket reaktioner även om du inte skriver något själv. Många mail, många möjligheter. Men tänk istället att du kanske får ett svar i halvåret, och att det svaret är något i stil med ”ok”. Att du kollar dina tre-fyra dejtingsidor, och du inte fått så mycket som en besökare på tre veckor. Plötsligt känns ”prova igen” och ”plenty of fish in the sea” som förolämpningar.

      Jag skulle vilja se lite riktiga historier. Inte nedskuret till bite-size mumsbitar om lycka och solsken. Man kan inte hoppa till slutet av en historia. ”Det var en gång, och allt blev bra”. Kom igen, med sättet du skriver på så känner jag att du kan bättre än så. Jag hade viljat höra hur det egentligen var.

      Tack för uppmärksamheten, och grattis till framgången!

    • Jimmy

      Hej Sofia!

      Kul att se en solskenshistoriaskrivare som ger sig in i diskussionen efteråt!

      Det var inte min mening att bara låta negativ. Men jag ville poängtera att det där med en 100-procentig match inte betyder så mycket. Den tjej jag hade 100% med besökte min sida efter mitt mail, men skrev inget. Däremot har jag skrivit med flera som jag matchat 60-90% med. Och det kändes som att jag hade mer gemensamt med dem. Nu blev det inget där heller, men att prata med någon istället för att bli ignorerad är ju såklart att föredra. Och det kan ju varit något annat än det som räknas med i matchningen som hon tyckte att vi inte matchade på. Kanske mitt utseende? Kanske var jag för kort? För tjock? Vem vet.

      Jag ser mig definitivt inte som en misslyckad person. Det har funnits tider i mitt liv då jag definitivt känt det så. Inget gick min väg. Om jag skulle gestalta mitt liv med ett diagram så skulle jag nått min lägsta punkt strax innan julen 2012. Jag ska inte gå in i detaljer, men allt kändes ganska hopplöst då. Men linjen planade ut, började sakta stiga igen, för att sedan för drygt ett år sedan vända kraftigt uppåt. Jag är på mitt livs ”roll” just nu, så här högt har jag aldrig varit förut. För att tala klarspråk går det skitbra just nu! 2015 blir, om inget katastrofalt händer, det i särklass bästa året i mitt liv. Prognosen för 2016 ser också ljus ut. Jag har större framtidstro nu än vad jag någonsin haft.

      Jag är förvisso fortfarande singel. Jag har inte gått på någon dejt sedan jag blev aktiv på HP igen för ett halvår sedan. Jag har bara mött motgångar här. Men det är ju bara en liten del av mitt liv, och jag låter det inte längre störa mig som jag skulle ha låtit det göra förr.

      Kanske är jag rent av lyckligt lottad som klarar mig så pass bra utan ett förhållande. Singellivet är egentligen inget jag någonsin velat ha, utan jag har alltid känt en liten avundsjuka mot alla mina vänner som antingen har ett långvarit förhållande eller går från partner till partner. Men äntligen börjar den där avundsjukan släppa. Kanske med tiden att jag helt tappar intresset för att ha en partner? Det finns så mycket annat i livet, och nu när jag fokuserar på allt det där andra istället så mår jag mycket bättre. Och vem vet, kanske kommer det göra det lättare att sedan hitta någon?

      I vilket fall önskar jag er all lycka med ert förhållande. Det är alltid kul när det går bra för andra, även om jag väldigt sällan läser solskenshistorierna då jag inte kan relatera till dem.

    • Boccaccios

      Först och främst:
      Jag kan bara instämma i allt som Norrland skriver.

      För det andra:
      Som komplement till solskenshistorierna kanske HP borde införa realismhistorier?

      Där medlemar får skriva om hur deras vardag ser ut på HP.

      Med en svarsfrekvens på knappt 1%
      Med dagar, ibland veckor utan besök, trots att man själv är någorlunda aktiv och besöker tjejer, skriver till tjejer, flirtar med tjejer.
      En vardag där man kanske börjar skriva med en tjej som helt plötsligt tystnar utan att man får någon förklaring.
      Hur man går på en dejt som inte fungerar. Och sedan får man vänta 4, 5, 6 månader innan nästa dejt blir aktuell.

      Och sedan fortsätter jag hålla med Norrland.
      Ditt tänkande Sofia att en positiv attityd verkligen fungerar stämmer helt enkelt inte.
      För en gång i tiden var jag också uppfylld av den naiva optimismen.

      Men vänta bara till du är 44 år och har skrivit till mer än 2500 killar.
      Och det enda som händer trots att du verkligen anstränger dig med att skriva personligt och individuellt, är att du blir i stort sett fullständigt ignorerad.

      Då kan du återkomma så tar vi diskussionen om en positiv attityd en gång till 🙂

    • Micke

      Ja att lägga upp en profil på en datingsida som tjej är helt klart något som stärker ens självförtroende,,, när mailen strömmar in..

    • Micke

      Nej de finns för att skapa förväntningar hos folk och specifikt för HP att skapa reklam profiler,,, som de har ju en del upplysningar om sina användrare som kan vara intressant för reklam köpare…

      Att matcha folk är inte det primära syftet för datingsidor… även om man vill få det att framstå så…

  7. Miss Z

    Haha ja som sag du kan fortfarande vara anlitad att skriva en story för att få andra att stanna kvar. Har gett HP en changs bra länge. Kan inte direkt påstå att sidan gett resultat. Jovisst en mängd pervomail, killar som är trevliga till att börja med men efter ett par mail. ”Pang” där kom inviterna, sexpratet etc… Killar som är otrevliga när de får nobben. HP som låter en del ha profilbild med Al Pachino, en ung sådan. Men aja baja om du har en bild med solbrillor….

    • Sofia Källmark

      Hej!

      Jag har suttit och läst era kommentarer ett antal gånger och gick sedan ut på en promenad för att försöka formulera någonting till er som gör det här lättare att förstå. Dejtingsidor finns för att ge människor en möjlighet att träffa någon de vill dela sitt liv med. Det är fantastiskt. De marknadsför sig med möjligheter, och frågar oss som lyckats om vi vill dela med oss av våra historier för att göra det så autentiskt som möjligt. Inget av det är fel. Försöker vi inte allihopa att sätta oss i god dager?

      Om man läser den här bloggen regelbundet så inser man att den här bloggen inte bara handlar om solskenshistorier utan väldigt mycket om de frågor man ställs inför, hur man ska agera och på vilket sätt olika dejter kan gå till, och vilka olika förväntningar man kan ha. Solskenshistorian som bloggdel, är alltså bara en del.

      Om vi ska titta på det inlägg jag skrev för att berätta om min solskenshistoria som jag är väldigt lycklig över att jag kan dela med mig av så ska jag också säga att det är den lyckliga biten av mitt liv. Inte hela mitt liv, inte ens hela min vardag. Jag har dåliga dagar, dåliga perioder i livet likt alla andra. Jag och min pojkvän är inga speciella personer. Vår vardag är fin, men består som med de flesta andra också kring konflikter kring småsaker och gräl, såsom en relation ser ut. Den är ingen tillputsad extravagant relation som aldrig har några problem. Det som är bra med relationen är att vi älskar varandra, och att det positiva definitivt överväger.

      Jag anser inte att de som skriver en solskenshistoria ska behöva göra en parantes uppe i hörnet där de ska redogöra för hur många stolpskott de träffat på innan ”den rätta” dök upp eller hur mycket man brottats med sin egen självbild och självkänsla innan det slutligen började lossa och man kom vidare.

      Om jag ska titta till mig själv så är jag en ung tjej som just nu, och ungefär ett år tillbaka har fått bra snurr på mitt liv. Så har det inte alltid varit. Jag har brottats med bristande självkänsla och en tro på mig själv, jag har varit så osäker att jag svamlat bort möjligheter. Jag har brottats med utanförskap med vänner och jag har sökt i år efter år efter någonting som ska kännas rätt. Innan det gick som det gick här, hade jag varit medlem på tre eller fyra olika dejtingsidor. Säkert varit på tjugo misslyckade dejter där jag blivit både förnedrad, manipulerad och blivit snedvriden av andra människors egenheter så att jag setts i en annan dager än den sanna. Jag har varit förkrossad om och om igen. Men jag gav mig inte. Man får inte ge sig, och jag vet att många av er nu bara kommer sucka och tänka att alla säger så jämt, men det är sant.

      Lider man av social fobi, har en bristande självkänsla och känner nederlag efter nederlag så förstår jag hur ledsen man är, hur arg man är för att det går för alla andra men inte sig själv. Jag har varit där. Men det handlar till syvene och sist vad man själv vill göra av sitt liv. Känner man sig hämmad av sig själv kan man söka stöd och hjälp, känner man sig orättvist behandlad av människor, vänd er till andra. Misslyckas man med en dejt, gå till nästa. Jag förstår och jag VET att det inte är alla som träffar sin kärlek på nätet, men det finns de som gör, och det är fantastiskt, men de som träffar någon på nätet gör det inte utan att råka ut för nederlag. Det gör vi alla, men man väljer att fortsätta ändå. Det är så livet fungerar. Det är motgång efter motgång, men ibland också medgången, och medgången gör att man fixar ett antal motgångar till. Tro på er själva.

  8. Micke

    Något som skulle vara intressant att se är vilka profiltyper som får svar..
    Ska man bry sig om folks åldersintervall?

    Det har ju gjorts sådana undersökningar på andra siter i forskningsyfte..
    där man fick fram ganska intressanta resultat.

    Och att undersöka vilka typer som är här…

    Ja helt enkelt anonymisera databasen, så att man kan undersöka den… och se hur folk beter sig..

    • Miss Z

      Jaha så om man som tjej får ett mail ”hej ska vi knulla” ”fina bröst du har”.
      Ska det väl räcka att anmäla och inte ge respons.

      Och om en tjej inte svarar är väl det respons nog? Ibland kanske man inte svarar som en respons på att man saknar intresse bara för att slippa få en massa skit från en karl som inte är man nog att få nobben…

    • Miss Z

      Hur taskigt det än låter, kan noll respons va samma som att inte finns nåt intresse. Och därmed inte är skyldig till nåt.

      Ni män är lika knasiga, kan besöka ena profil 20 gånger, gilla bilder. Men skriver man till er inte fan svarar ni.

    • HoppfullSkeptiker

      Miss Z,

      Jag tvivlar inte en sekund på att det finns män som beter sig sådär som du beskriver, men jag själv är iallafall definitivt inte en av dem. Även om jag som man bara besöker kvinnans profil en gång eller två, utan att ”gilla” något, och skriver ett personligt mail för att visa att jag är intresserad av henne som person, så blir det ändå nästintill alltid precis som Micke säger: ingen respons. Om någon skriver till mig å andra sidan så svarar jag ALLTID, men det händer i princip aldrig att någon kvinna hör av sig till att börja med.

      Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
      Kvinnor klagar ständigt över att det är så himla svårt att hitta seriösa män, men vi män som faktiskt är seriösa får ingen som helst respons eller uppmärksamhet ändå. Det går inte ihop.

  9. Miss Z

    Hoppfullskeptiker

    Själv är jag mest less på att ge respons bara för att. Så ofta man skriver, är trevlig men precis som för er råkar även vi tjejer ut för ”noll respons” fenomenet.

    Allt för ofta uteblir svar efter att man gett respons. Man har boostat nåns ego. Gett den bekreftelse på något vis.

    Enda gångerna jag inte svarar är när folk frågar efter KIK det första de gör, inget ”hej” eller nåt utan rätt buffligt ”har du kik” trotts att man skrivit på sin profil att man inte har det. Det för mig är att vara oseriös. De har inte ens bemödat sig att läsa igenom presentationen.

    Väldigt ofta man hör av sig till män man finner intressanta, men precis som för er noll respons. Men ibland får man det, och därmed betraktar jag inte alla män som arroganta som Micke gör fast kvinnor då.

    Tror det är lika jobbigt för båda när det gäller att hitta en som är vettig, seriös och som svarar på ens mail.

  10. HoppfullSkeptiker

    Jo, jag håller med dig Miss Z, Micke menade kanske egentligen ”vissa / en del / många kvinnors” istället för bara ”kvinnors”. Lyckligtvis är ju inte alla kvinnor likadana. Inom nätdejting har jag dock alltid upplevt att en överväldigande majoritet av de kvinnor jag skrivit till – dvs såna som jag tyckt verkat vettiga och snälla och som verkat leta efter ett seriöst förhållande med någon som jag osv – inte bemött mina kontaktförsök med någon annan respons än på sin höjd ett profilbesök.

    En tanke, förresten… Om du ibland ”ger respons bara för att”, då kanske det är just därför killarna inte svarar igen i de fallen? Jag menar, jag har själv varit med om att få svar där det enda hon skriver är att svara kort på något jag har frågat, och då har jag inte blivit jättesugen på att fortsätta eftersom hon inte direkt visat något eget intresse för mig eller för att fortsätta konversationen.

  11. Miss Z

    Hoppfullskeptiker!

    Haha nu var du verkligen rolig!
    Snacka om att vrida till det man skriver helt fel.

    Micke skriver om kvinnor som inte ger nån respons, att det är arroganta.

    Du poängterer mitt inlägg om att ”ge respons bara för att” med att det är därför de slutar svara.

    Svarar man att man inte är intresserad, får man en verbal käftsmäll av en del. Hur trevlig du än är. Svarar du inte alls är man arrogant. Snacka om att måla in oss i ett hörn… 😱

    • HoppfullSkeptiker

      Om du är orolig för otrevliga mothugg när du avvisar någon så kan det väl vara en idé att använda blockerings-funktionen. Dvs typ ”Tack, men nej tack, du känns inte som min typ!” och sen genast blockera. Ingen risk för verbala käftsmällar! 🙂


Kommentera