happy pancake

“Jag åkte 7 mil på vinst och förlust”

Veckans fina kärlekshistoria kommer från Josefin och Carl-Magnus. 

Den sjätte februari 2015 åkte jag 7 mil på vinst och förlust till en man jag bara pratat med i några dagar… Först via lite mejlkontakt på Happy pancake, sen chattade vi på KiK.

Jag kände inte för att ödsla tid på någon som bodde så långt bort så jag ville träffas snabbt 🙂 Han tyckte likadant, så en fredag runt 17.00 på kvällen var jag på plats. När han öppnade dörren så tänkte jag… “Han ser ju bättre ut än på bilderna” hahaha! Tyvärr brukar det vara tvärtom… Fick en lång varm kram och vi pratade långt in på kvällen. Trodde han gillade mig men sen fick han migrän och låg i sängen utan att röra sig :/
Jag tänkte OK, han gillar inte mig!!! Då han låg helt utslagen i sängen och knappt svarade på tilltal fick jag hitta ut själv och åka hem. Tänkte att det är kört, vilken loser… säg som det är istället! Hörde inget nästa dag från honom men skickade iaf ett meddelande och tackade för senast, haha!

Stackarn, han svarade givetvis med en gång! Han HADE ju fått ett kraftigt migränanfall och skämdes nu så fruktansvärt så han trodde det var kört! Idag kan vi skratta åt det, hur konstig vår första date blev 🙂

På den vägen är det, den 1 juli 2015 hyrde jag ut min lägenhet efter 17 år i storstaden och flyttade ut på landet. Vi kände att distans inte funkade för oss så det var antingen eller… Vår väg har absolut inte varit någon solskenshistoria på det viset, vårt första år kantades med många prövningar. Vi har kämpat oss igenom dessa och sett hur stark vår kärlek är. Klarade vi oss genom så många och stora svårigheter på vårt första år, klarar vi allt 🙂 Vi älskar varandra för mycket för att bara släppa varandra och vilket förhållande är lätt hela tiden?

Vi förlovade oss på Valborg 2016 och planerar nu bröllop till sensommaren 2017! Vi är så lyckliga med varandra och vill fortfarande umgås så mycket det går ihop. Vi kompletterar varandra och tillsammans har vi skapat en trygg relation med väldigt mycket kärlek <3

Så tack Happy Pancake!!!!

dating


There are 21 comments

Add yours
  1. OriginalPer

    7 mil är inget. Jag har pendlat på uppåt 30 mil. Vill man saker i livet får man inte låta avståndet begränsa ens möjligheter. Dessutom har jag lärt mig att tycka om att resa. Härligt att vara på väg! Migrän lät jobbigt. Jag har haft hjärnskakning men ingen förståelse av flickvän.

  2. John G

    För tre år sedan var jag på väg att åka 100 mil på vinst och förlust.
    Jag hade köpt tågbiljetter och stod på perrongen när tjejen sms:ade och ställde in dejten. På grund av att hon mådde konstigt. Efter det fick jag aldrig kontakt med henne igen.
    Och jag brände nästan 6000 spänn på bortkastade tågbiljetter.

    • Tord

      Därför ska man satsa på en tjej som bor i närheten. Jag skulle aldrig åka över hela Sverige för en partner. Inte ens om hon var den vackraste jag sett

  3. Sussi

    Kul och Grattis till er båda 🙂 jag är också tjejen som sätter mig i bilen på vinst eller förlust för kärleks skull.

    Skulle vara väldigt upplyftande läsa om kärlekshistorier där killar är beredda att både åka och flytta för att få vara med sin älskade.

    Har flera exempel i min bekantskapskrets där tjejerna ger upp sina liv för sina killar.Men visst måste det finnas killar som är beredda göra detsamma ?

    • John G

      Förutom resan jag beskrev ovan så har jag köpt tågbiljetter till Skövde en gång. Den dejten blev också inställd med kort varsel, så jag brände ytterligare…? 2000 kronor?

      Samma sak en dejt jag skulle på i Stockholm. När jag kom till Stockholms central och hade väntat på mötesplatsen nästan en halvtimme ringde jag tjejen. För att fråga var hon befann sig. Då var hennes telefon avstängd och jag fick aldrig kontakt med henne igen.

      Vid ett tillfälle fick jag vända efter att ha kört ungefär 1,5 timmar. För ungefär halvvägs sms:ade tjejen och ställde in dejten.

      Dessutom hade jag skrivit i min presentation att jag inte var fast rotat i Varberg. Under rätt omständigheter hade jag kunnat flytta precis var som helst i Sverige. Eller för den delen i hela världen.

      Så nog har jag ansträngt mig genom åren. Men inte f-n har det hjälpt inte.

    • Romantisk-tjej

      Du skulle fråga om de kunde hälsa på dig i stället? Varberg är ju en fin liten stad och ni kunde göra en utflykt till härliga Getterön och bada!

      Jag var den som tog initiativ till att åka och träffa killen, han behövde inte ens köpa tågbiljetter eller slösa bensin. Jag har frågat säkert 10 st som bor i andra städer. Ingen ville att jag skulle komma till deras stad. Jag skrev klart och tydligt att jag kommer bo på vandrarhem eller hotell. Men att vi kunde ses på stan och fika och se om vi trivs med varandra. Alltså var jag knappast påträngande.

      Tre killar av de 10 jag frågade svarade ja på att träffas på deras ort. Det var sommar och alla var lediga. En av dem hade jag haft kontakt med i hela 4 månader. Vi hade sms och mailkontakt. Vi skickade bilder men han var för blyg för att tala i telefon. När datumet tiden för avfärd började närma sig och jag var på väg att köpa tågbiljetter tog jag kontakt för att bekräfta att jag kommer. Då fick jag veta att han inte mådde så bra och det var bäst att vi bara hade sms-kontakt framöver (vi hade sms kontakt i 4 månader!!!) Kan nämna att det var han som ville att jag skulle hälsa på.

      Kille nr 2 skrev jag till i c:a 1 månad. Han var glad att jag skulle komma till hans ort och skrev vad man kunde se och göra där. Han nämnde några övernattningsställen som jag kollade upp. Jag såg fram emot att resa dit och bestämde vilken vecka jag skulle åka. Nästa gång jag loggade in var han pausad…(Kan nämna att han kom tillbaka till hösten igen och då skrev jag ett mail men det läste han inte ens.)

      Kille nr 3 hade jag pratat med i telefon 3 gånger. Vi chattade alltid så fort vi var online.
      På telefon hade vi pratat om att jag skulle hälsa på. Det var mitt förslag. Han berättade om vad han ville visa och jag tyckte det var roligt och spännande.
      Nästa gång vi pratades vid sa han ungefär: ” jo det här med att du skulle komma hit, jag har tänkt på det och ändrat mig, tror inte jag vill träffa en tjej just nu”. Jag erbjöd att träffas som kompis men nej han ville inte ens att jag skulle komma till hans ort (!).

      Detta var personer som bodde 25-50 mil ifrån där jag bor. Förutom dem har jag frågat flera hundra som bor precis i närheten. Och som jag skrivit så många gånger förut, så var det ingen kille som orkade lyfta baken och gå mot ytterdörren. Det var chockerande att en efter en var totalt blaserade inför att träffa mig. Jag har hört att jag är snygg (någon skrev till och med vacker!) pratar intressant och skriver intressant, men det räckte tydligen inte. Snacka om isprinsar!

    • John G

      Visst hade jag kunnat bjuda hem tjejerna till Varberg, och Getterön.
      Men det hade ju inte varit exempel till Sussi på att det faktiskt fanns en kille, en gång i tiden, som ville anstränga sig det där lilla extra.

  4. ViraStina

    Som norrlänning tycker jag ju att 7 mil är nästgårds. Runt 20 mil enkel väg är helt rimligt för mig.

    Men grattis till två handlingskraftiga personer som vågade agera! 🙂

  5. Romantisk-tjej

    Har varit nära att köpa tågbiljetter åtminstone 3 gånger men det blev inställt av killen i sista stund. Jag är också en sådan som tar chanser när det känns rätt. Då är jag helt ostoppbar.

    Skulle också önska att killar skulle göra sådant. Verkar vara typiskt för tjejer, precis som Sussi också har erfarenhet av.

    Jag chansade ofta på en fika sisådär 5 km bort men killarna jag frågade bangade.

    • Roger

      Enl mina erfarenheten är det killen som brukar flytta på sig för kärleken eller för jobb. Tjejen visar att hon är anträffbar och killen ska agera och senare flytta. Men i o m ökad jämlikhet kanske detta ändras på nu men det märks knappt på flörtandet här, fortfarande är det upp till killen att ta kontakt och vara aktiv. Killar ger uppmärksamhet och tjejer sållrar.

      En tjej skrev det t o m rakt ut: “även om jag gillar din profil och vill ha kontakt, låter jag dig vara gentleman och skriva först!”

  6. Romantisk-tjej

    Hon låter dig vara gentleman och skriva först…ja, gissa varför? Jag kan berätta varför.

    Har varit på dejtingsidor tillräckligt länge för att veta att det är killen som ska bestämma när och om det blir någon dejt. Frågar jag som tjej är det helt kört. Jag brukar nämligen alltid fråga om en träff om jag tycker en kille är intressant. Jag är inte typen som sitter och skriver i evighet, jag vill träffas och se om vi trivs irl. Men jag fick just inga dejter för att jag både skrev och frågade om träff först.

    Jag letade upp profiler som matchade mig både med matchningsalgoritmer och genom att kolla igenom och läsa profiler som var online. De jag fann intressanta skrev jag till direkt. Det är för mig självklart, jag ville inte gå miste om ett tillfälle att få kontakt med någon intressant.

    Jag tror alla tänker så om de verkligen vill träffa någon. Men nu råkar det finnas många som bara är online för skoj skull och inte för att dejta eller ens lära känna en tjej. Och det var väldigt ofta jag inte ens fick svar när jag skrev.. En del bara gick in och kollade profilen titt som tätt. Andra klickade inte ens på profilen.

  7. Sussi

    Roger : vad roligt att höra du har de erfarenheterna ::) borde krylla av sådana fina historier tycker jag.Personligen känner jag 11 tjejer som flyttat på sig för kärleks skull och de killar jag dejtat har också varit snabba med att deklarera att de vill träffa en tjej som kan tänka sig flytta in hos dem..aldrig det motsatta tyvärr.

    Som tjej på en dejtingsajt får man vackert sitta och vänta på att killar ber om att få träffa en och i bästa fall hittar en lucka i schemat.Jag har så många gånger önskat killar var lite mer öppna för tjejer som tar initiativ istället för att genast bli misstänksamma.

    Jag var väldigt på i början när jag nätdejtade men insåg att på det viset skulle jag aldrig träffa någon så fick tyvärr rätta mig i ledet och invänta att killen frågade.

    • Apan

      Själv har jag bara haft två tjejer som skrivit först till mig, en som slutade skriva när jag frågade efter en bättre bild än en otydlig ansiktsbild, den andra svarade oseriöst när jag frågade en vanlig fråga (och det står i min profil att jag bara letar seriösa förhållanden).

      Sen det med att tjejen tror att killen vill ta alla initiativ: om hon bara svarar på frågor och inte frågar mig något så brukar jag anta att hon inte är intresserad och till slut ger jag upp frågandet. Vad tror ni om det? Har dock fått napp med en tjej där jag säkert frågade 10 saker om henne innan hon började fråga mig saker tillbaka (sen tyckte hon “äntligen” när jag skrev mitt namn, hörde av mig till hennes mobilnr osv). Om hon nu ville veta mer om mig så var det väl bara att fråga?

      Så nu känner jag mig lite kluven hur snabbt man ska ge upp kvinnorna som bara svarar på det man frågar (vissa väldigt kort och ibland lite oartigt, vissa mer humoristiskt och utläggande). Gemensamt är dock att de alltid svarar, och ofta tittar de på min profil innan de svarar också, jättesvårt att veta om de är intresserade… De flesta har jag givit upp redan.

  8. Sussi

    Apan : Många svarar nog av artighet men jag tror inte det är könsbundet vem som frågar mest.

    Var inte ovanligt killar som tog kontakt med mig inte ställde några personliga frågor utan lät mig vara den drivande i samtalet och ärligt talat så blir det ju sällan något av det.Å andra sidan blev jag allt som oftast ghostad av de killar där jag verkligen hade intressanta diskussioner med.En gissning är att de hade så många på gång att jag snabbt drunknade i mängden oavsett.

    Man har väl inget att förlora på att fråga någon om de vill ses ? Och följa upp det hela.Många killar som frågade om jag ville ses läste aldrig mitt svar.

    • Apan

      Sussi: Jo många svarar av artighet men vissa är tydligen intresserade men låter ändå killen ställa frågorna…

  9. Sussi

    Apan : jag kan såklart inte svara för vad alla kvinnor tänker och känner men min erfarenhet är att de kontakter jag kom längst med är de där jag var mera passiv.

    Tyvärr kastas man årtionden bakåt i tiden i dejtingvärlden.Det kändes som att många killar kände att man trampade på deras territorium när man var pådrivande.Faktum var att det verkade ligga närmare tillhands att man ville bli försörjd ,var desperat eller led av någon mental störning än att man faktiskt ville träffa någon.

    Jag har insett att jag tyvärr är alldeles för jämställd för att nätdejta jag orkade verkligen inte med spelet kändes bara fånigt och förlegat för min del.

  10. Anette

    Jag fick kontakt med en kille härinne på HP.
    Fick hans mobilnummer så vi kunde skicka sms istället. Det var 1 månad sen. Och under den tiden har han ändrat sig 4 gånger om att träffas.
    Och nu är det på det stadiet igen att han inte vill ses men ändå skickar han bilder på sig själv till mig??

  11. Romantisk-tjej

    Ja mentala störningar var ett vanligt samtalsämne. De tycktes hitta mentala störningar i det mesta, som att vara en känslomänniska till exempel. Det betydde psykiska problem enligt många. Det gällde att väga varje ord på guldvåg för annars var det lätt att man hamnade i psykfall-kategorin. Även desperation (som det tydligen handlar om ifall tjejen skriver första mailet) tillhör den kategorin.

  12. Ålandskillen

    Hejsan!
    Det verkar var mest oseriösa tjejer (och killar) här. Tar man kontakt så visar det väl på intresse oavsett formuleringar och man väntar sig ett svar. Svar uteblir vanligen oavsett formulering. Jag lovar att det kan vara unika och hjärtliga och givetvis seriösa meddelanden som jag skriver. Att tjejen i sin profil beskriver sig som seriös osv kan man inte ta på allvar tydligen.

    Sedan väntar sig tydligen största delen av tjejerna att man bor på samma gata som dem. Trots att de inte skrivit något sådant. Är man inte beredd på lite avstånd så varför söker man då här. Jag tror ju att rätt person kan finnas var som helst och är beredd att träffa någon även om det innebär några timmars resa.

    Men det är härligt att höra att det finns några seriösa människor här också. Svara och var ärliga mot varandra så löser sig resten. Känns det fel så säg det. Finns det en chans så är det bara att gå vidare med mailandet, telefon eller träffas. Enkelt men få verkar ha förstått det. Sätt in så mycket uppgifter som möjligt i profilen men stå för vad du säger!

    Jag fick ett svar från en tjej som beskrev sig som både seriös och att hon såg möjligheter i stället för problem. Jag trodde hon var sådan förstås. Men det enda hon kunde säga var att hon inte ville flytta till min hemort! Det var ju inte så att jag hade tänkt gifta mig på första dejten! Ha ha! Än mindre fundera på sådana saker som vem som ska flytta vart. Nej det är lättare om man av slumpen träffas först och blir intresserade. Då finns redan intresset och man ser förbi eventuella problem. Vi pendlade i två år innan det löste sig med att flytta ihop. Ett 15-årigt förhållande blev det i alla fall.

    Är man inte beredd att offra på sig någon liten resa så är man knappast beredd att dela livets svårigheter tillsammans. Livet är inte en dans på rosor med bara resor, fester, träning, utemiddagar osv. Det finns en vardag också. Ge mig jordnära och realistiska människor som vågar satsa på ett långvarigt förhållande!


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)