happy pancake

Hur mycket kan man uppvakta någon?

Deras blickar möttes och från den stunden visste båda att de träffat sin livspartner. Ja, så kan det såklart gå till. Men för det mesta funkar det väl inte så. Oftast startar en relation med att den ena parten är mer intresserad än den andra. Men hur mycket kan man uppvakta någon innan det är dags att ge upp? Var går gränsen mellan att vara charmigt envis och att vara jobbigt påflugen?

En av mina bästa vänner träffade sin blivande fru på en förfest, som jag faktiskt själv var på. I efterhand har den frun berättat att hon, så fort hon såg min kompis tänkte ”honom ska jag ha”. Det skulle dock inte bli så lätt, visade det sig. Min vän var nämligen inte särskilt intresserad då hans nya beundrarinna var långt ifrån hans så kallade typ. Men den här kvinnan gav inte upp. Hon bjöd honom på middag, föreslog aktiviteter och var överlag otroligt ”på”. Kanske var hon rätt bra ändå, började min polare så småningom tänka. Tydligen, för idag är paret lyckligt gifta och har barn. På deras bröllop hyllades bruden för sin vilja och målmedvetenhet, annars hade det ju inte blivit något giftermål.

Själv har jag ganska lätt för att sätta mig in i hur min kompis fru kände. Jag är också typen som kan få en sådan där direkt och stark känsla för en, i mitt fall, kvinna. Det kan ibland räcka med en blick och några ord för att jag ska känna dragningen till henne. Då måste jag helt enkelt göra allt som står i min makt för att få träffa henne igen. Fast hur långt kan man gå om inte får jättepositiv respons?

Jag måste nog, tyvärr, erkänna att jag några gånger legat på gränsen till att bli jobbig. Om jag inte får ett väldigt tydligt nej brukar jag hitta anledningar till att fortsätta uppvaktandet. Så länge chansen, hur liten den än är, finns har jag mycket svårt att ge upp. Har jag fått känslan för någon vill jag kunna säga till mig själv att jag gjort precis allt. Då slipper jag i alla fall ångra att jag gjorde för lite.

Men att driva uppvaktningen till sin yttersta spets har också sina baksidor. För det är aldrig rätt att, i jakten på den man inbillat sig vara den rätta, orsaka obehag. Jag tror och hoppas att jag skött mig någorlunda okej. Men har jag blivit betraktad som en dryg jäkel? Ja, säkerligen. Och då är det verkligen hög tid att ge sig.

Jag tycker också att man ska skänka sig själv en omtänksamhetens tanke. Jag har märkt att ju mer tid och kraft du investerar i någon, desto svårare blir det att rent känslomässigt ta sig ur situationen. Att hålla fast vid någon länge, fastän utsikterna till en relation är små, kan ha ett högt pris. I alla fall för mig. Min tumregel idag är därför att sluta uppvakta någon när det inte längre känns roligt. Den dagen spänd förväntan övergår i ångest är det dags att tacka för sig!

Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake.

dating


Det finns 44 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Miss Z

    Då jag själv är avvaktande av mig, ogillar att pressa och bli pressad. Skulle påstridighet vara negativt, skulle snarare tappa intresse än få. Anmar landet lagoms mentalitet. Ogillar alla former av stress…

    Och som en del säger ”Love is like a fart, if you have to force it. Its probebly crap”.

  2. Anki

    Män som attraheras av ens utseende och är ivriga på att gå vidare utifrån det fast de inte vet ett dyft om en (och är tämligen ointresserade av att ta reda på något av vikt med), är avtändande.
    Jag vill ha intellektuellt utbyte, en gemensam grundsyn på tillvaron, mognad hos mannen mm och en man som vill detsamma, inte en ytlig man som värderar ytan så högt.
    När vi har konstaterat att vi har det som vi söker hos varandra måste båda våga visa sitt intresse och verkligen ”go for it”. Jag har valt bort män som har varit för svala.
    Det är viktigt för mig att vi verkligen betyder något för varandra och längtar efter varandra på samma nivå.

    • ViraStina

      Som vanligt är det väl lyhördhet som gäller. Det finns ju ingen bestämd gräns för vad som är lagom och vad som är för mycket. Lagom uppmärksamhet från en kille som jag gillar, blir ju påstridigt från någon som jag inte gillar.

      I grunden gillar jag dock envisheten hos någon som inte ger upp direkt. Det beror väl på att jag är ganska trög och ofta behöver lång tid på mig att fatta att jag faktiskt är intresserad. Och det ska erkännas att det är smickrande om någon tycker att jag är värd att jobba långsiktigt för.

      Därför kan jag själv också vara envis, om än med ganska låg profil. Jag är inte den som överöser män med samtal och sms. Det kan gå tid mellan mina kontaktförsök. Men jag kan vara ihärdig och inte släppa taget så lätt. På gott och ont.

      Men det krävs helt enkelt kommunikation och tydlighet. Jag är ingen tankeläsare och kräver heller inte det av män. Jag tycker att vi har ”rätt” att visa intresse och uppvakta varandra. Men det ställer krav på att vi ger tydliga signaler tillbaka och givetvis respekterar det gensvar vi får/inte får.

    • Crazy8000

      Anki
      Du har rätt så mycket fördomar med det. De finns fler som föredrar att köra det där intellektuella IRL än via kommunikativt fattig kommunikations sätt (Text) och ser text som antiintellektuellt. Glöm inte att du saknar minst 80% viktig kommunikation via text som är avgörande för vårat undermedvetna som människan har utvecklat i flera 1000 år som vi inte kan gå runt hur jobbigt det än är att börja prata med en ny person i början IRL.
      Men nu brukar sådana fördomar grunda sig att personen går efter sig själv omedvetet så frågan är. Är du en sådan människa?

    • Anki

      Enbart fysisk attraktion räcker inte för mig. Jag söker en livskamrat.
      Skulle aldrig välja en partner som jag inte kan respektera fullt ut och inte heller en partner som inte respekterar mig fullt ut.
      Det har fungerat bra hittills när det gäller att se om man har intellektuellt utbyte via text och via telefon, innan man lägger ned tid, pengar och energi på att göra en resa och mötas personligen.

  3. Martin

    Man lär sig av sina misstag.
    Jag blev helt tokig i en tjej på jobbet för två år sedan, jag var inte ensam utan två andra killar var inne på samma spår. Jag ansåg mig genast besegrad och tänkte inte mer på det, vad hade jag för chans mot sådan konkurrens. Men när sedan tjejen visade intresse för mig så föll jag pladask. När vi sedan en kväll satt i soffan och kollade på film delade jag med mig av mina känslor. Med skratt i rösten sa hon att vi ju bara va vänner och att det var väldigt oväntat! Hon var även noga med att säga att det aldrig kommer att hända.
    Återigen ansåg jag mig besegrad, men hon fortsatte visa intresse och mina vänner tjatade på mig att inte ge upp! Att vem som helst kunde se att hon kände likadant.
    Så där fortsatte mer än ett halvår och tillslut mådde jag så dåligt att jag fick bryta kontakten helt.

    Jag har lärt mig otroligt mycket av det hela! Tyvärr så känner jag fortfarande av det trots att det gått mer än ett år. Så det är viktigt att veta när man bör ge upp.

    • HencePence

      Helt rätt. För sin egen mentala hälsas skull måste man ibland klippa banden, och det gäller att se tecknen på att det inte finns något genuint intresse tillbaka. Det här kan vara svårt då den andra kan förleda en genom att vara flörtig tillbaka, utan att egentligen vara intresserad. Det här är ett väldigt jobbigt beteende som knäcker en i längden. Min erfarenhet är att det oftast sker när personen har en partner, men gillar uppmärksamheten och försöker få den att finnas kvar.
      Jag tror helt enkelt på att till slut prata med den man är intresserad av. Vill de inte definiera om man är vänner eller mer så är det bara att klippa. Tydlighet är en ens bäste vän.

    • Crazy8000

      Martin

      Du har blivit utnyttjad för att fylla ett behov och jag misstänker hon hade säkert en hel del andra för att uppfylla andra delar av alla behov hon behöver i en komplett man för henne.
      Du har råkat ut för en modern kvinna helt enkelt, dom brukar bete sig så ända tills du börjar uppfylla massa med andra behov så hon börjar investera i dig! Tänk på att en sådan kvinna måste jobba för att få det du gav till henne ut av automatik utan att hon fick jobba för det.
      Det går att få henne ur vänzonen väldigt lätt men det kan ta lite tid.

    • Christian Persson

      Martin, HencePence

      Jag har varit med om ungefär samma sak. Det är flera år sedan, men ibland dyker jobbiga känslor upp. Jag lärde mig också otroligt mycket av den händelsen, skönt att du också kan se det så.

      Som HencePence är inne på fyller man nog ofta ett behov som den här personen saknar. Därför upplever man intresset som genuint, men när det kommer till kritan väljs man ändå bort. Det är som sagt en smärtsam situation som man aldrig vill uppleva igen.

  4. Matilda

    Jag blev blixtförälskad i somras. Vi bodde inte i samma stad och var båda ensamstående på heltid#dömt att misslyckas men jag bestämde mig ändå för att mina känslor för honom gjorde det värt att kämpa för. Delade den tanken med honom men tyvärr gick det inte som jag hoppats på så jag var till slut tvungen att ge upp för att behålla min självkänsla. Otroligt jobbigt att ge upp den så sällsynta kärleksbeusningen. Det är så lätt att tro att man befinner sig på samma planhalva när det är väldigt långt ifrån sanningen. Det jag lärt mig av den upplevelsen är att handling måste säga mer än ord…efterklok som förmodligen skulle hamna i samma känsla nu med facit på hand. Är iallafall glad att jag kan känna kärlek även om det kraschade rejält den gången!

    • Christian Persson

      Matilda,

      Att skilja på handling och ord tycker jag är en bra strategi. Det kan ju tyckas som man delar ungefär samma tankar, men bryter man ner allt till konkreta handlingar upptäcker man ibland att det inte är så.

      Sedan håller jag helt med dig, det är skönt att veta att man kan känna kärlek!

  5. John G

    Jag undrar om frågan egentligen har något enkelt svar?

    För det handlar ju om vem tjejen är. Och vilket humör hon är på.

    Det en tjej upplever som klängigt och jobbigt kan ju ses som romantiskt av en annan tjej.

    Och på samma sätt kan ju samma tjej uppleva samma sak som klängigt ena gången och romantiskt andra gången.

    Och samma sak med killar naturligtvis.

    Alltså är det ju som ViraStina skriver. Det handlar om lyhördhet.

    Sedan tycker jag Christians inlägg är intressant ur en annan aspekt. Och detta har vi kanske diskuterat till leda redan? Men vad fasen 🙂

    Här har vi alltså en tjej som ur killens synvinkel inte omedelbart var ”spännande”. Men uppenbarligen var hon väldigt ”bra.” Och till slut hände någonting, killen började se på tjejen som ”spännande” också. Med väldigt lyckat resultat 🙂

    Men tänk om killen bara varit intresserad av den ”spännande” tjejen och inte haft något som helst intresse av att ge den ”bra” tjejen minsta lilla chans? I stället hade han placerat henne i sitt kompisfack och gått vidare i jakten på den ”spännande” tjejen. Tja, då hade det ju aldrig blivit något bröllop.

    Sedan för egen del är jag väldigt restriktiv numera med att jaga uppmärksamheten från en tjej. Numera kan jag höra av mig till en tjej två, kanske tre gånger. Men sedan slutar jag, för efter att jag har jagat kontakten tre gånger så tycker jag att bollen ligger hos tjejen. Och har hon något intresse av att vi skall fortsätta umgås, ja, då får faktiskt hon ta initiativet och kontakta mig. Annars dör den kontakten ut.
    Så slipper jag bli klängig och tjatig 🙂

    • Christian Persson

      John G,

      Kanske man ska utgå från det sätt man själv gillar att uppvakta på? Tjejen i mitt exempel är rent allmänt en väldigt aktiv person, som älskar att ta initiativ och att ”ta för sig”. Därför var det nog ganska naturligt för henne att inte ge upp, vilket säkert innebar att hon kände sig rätt trygg i den rollen. Själv är jag inte så alls, jag kan känna mig väldigt jobbig om jag ”tjatar” på någon. Och jag har ett uselt facit när det gäller att använda den taktiken:). Jag känner mig lugnast och tryggast när det finns en balans i kontakten, då kommer mina bästa sidor fram. Så istället för att analysera vad det är för tjej vi har kontakt med ska vi kanske bara göra det som känns bäst för oss själva?

    • John G

      Självklart är det så Christian, att vi skall göra det som känns bäst för oss själva.

      Och precis som du vill jag ha balans i kontakten, det måste finnas ett ömsesidigt intresse, annars får det vara.

      Dessutom kommer det nog aldrig mer i mitt liv bli så att jag försöker ”läsa av” en tjej, och sedan anpassa mig efter henne. Jag har testat. Men näää, verkligen aldrig mer.

      I stället kör jag med ärlighet och uppriktighet. Och det får bära eller brista.

      Sedan var det inte riktigt att anpassa sig jag syftade till.

      Utan så här:
      När jag kör mitt race måste jag vara så lyhörd att jag kan avgöra om tjejen gillar det, eller om hon tycker jag är läskig.

      Gillar hon det?
      Ja men, kör på då.

      Tycker hon det är läskigt?
      Backa

      Hamnar hon någonstans mitt emellan?
      Ge inte upp, fortsätt knuffa på henne lite och hoppas hon ändrar sig och börjar tycka om det.

      Men sedan skall jag i ärlighetens namn också säga att jag kan ha helt fel?

      För saken är nämligen att jag är fullständigt tondöv och blind när det gäller subtila signaler och vinkar. För även om en tjej reagerar positivt på det jag gör och säger, så kan jag inte avgöra med säkerhet om hon blir positiv för att hon gillar mig som kompis, eller om hon är intresserad.

      Varför kan inte människor bara vara ärliga, raka, och Säga vad de tycker och tänker???

    • Christian Persson

      John G,

      Jag tycker att jag är en hyfsat bra människokännare. Men jag har faktiskt också tappat självförtroendet när det gäller att läsa av vad dejterna vill. På ett sätt har det fått mig att få distans till dejtandet, för det finns ingen mening med att försöka analysera. Det blir aldrig som man tror ändå:).

    • John G

      Tja Christian, ärligt talat har jag börjat köra mitt eget race helt och hållet. Jag gör det som känns bra. Tycker inte tjejen om det får hon helt enkelt säga Nej! Säger hon ingenting? Ja då kör jag på 🙂

  6. MiMi

    När någon uttrycker att de inte är intresserade skall det naturligtvis respekteras.
    Då tackar jag för uppriktigheten och slutar upp med att höra av mig. Ett nej är ett nej. Enkelt.

    Det blir ju lite klurigare med personer som är otydliga. Jag kan fatta tycke för någon ganska fort och då blir jag lätt ivrig. Inte så att jag smsar tjugo sms om dagen eller ringer i tid och otid, men jag kanske hör av mig en eller två gånger om jag inte fått respons på nån vecka eller så. När jag börjar känna mig som en jobbig efterhängsen person då är det dags att lägga ner.

    Det ska kännas bättre än sämre!

    • Crazy8000

      Sådant gillar jag när kvinnor är lite efterhängsna och ligger på även varje dag. Väldigt bra tecken på att det finns ett djupare intresse och smickrande och kan väcka mer intresse för egen del men är personen nedtryckande och hotar så får jag spelet.
      Där emot får jag klick via bara text är det kört IRL så jag brukar tacka för mig.

    • MiMi

      Jag hade ALDRIG hört av mig varje dag om jag inte fick respons på mina kontaktförsök. Även om jag vore superintresserad. Då hade jag bara känt mig som en irriterande stalker.

    • ViraStina

      Håller med Mimi. Tusan heller att jag skulle sms:a en kille flera gånger i följd utan att ens få svar! Nope, jag kräver en viss ömsesidighet redan från början. 🙂

      Däremot kan jag vara drivande en period. Det vill säga, jag kan vara den som inleder sms-konversationer eller ringer upp honom den första tiden. Det är ju ett sätt att visa sitt intresse. Men om inte den balansen jämnar ut sig ganska snart, och han också börjar ta egna initiativ till kontakt, backar jag. Då tolkar jag det som bristande intresse.

      Men det kan förstås uppstå missförstånd ändå. Jag har flera gånger varit med om att män har varit väldigt flitiga i kontakten och byggt upp ett intresse hos mig, utan att mena något med det i praktiken. Lite märkligt att man kan vilja ha intensiv mail/sms/telefonkontakt, men ingen IRL-kontakt, anser jag.

    • Christian Persson

      ViraStina,

      Jag upplever att det finns en typ av människor som liksom bara flyter med strömmen. Om man själv tar rollen som den drivande kan man bygga upp en hyfsat bra kontakt, men så fort man släpper kommandot och liksom väntar på att den andre ska initiativ så händer inget. Börjar man sen driva på igen, så ”nappar” de igen. För att sedan återigen försvinna. Sådana ska man inte satsa på:).

  7. Sussi

    Om man nätdejtar har man i mitt tycke inget att förlora på att vara uppvaktande om man är seriöst intresserad av någon.Nu menar jag inte att man skall lägga sig till med ett stalkerbeteende och har man fått ett definitivt nej finns det knappast någon ide att fortsätta.

    Jag har precis som i Virastinas fall blivit väldigt flitigt uppvaktad av killar på nätet som såklart väckt mitt intresse.Men när jag visat lika mycket intresse tillbaka har jag redan varit passé.Jag tror killar som söker någon seriöst har mycket att vinna på att orka driva vidare en kontakt och visa sitt intresse att träffas irl.Jag har träffat några killar som redan på första dejten sagt att de gärna vill ses igen de killarna har verkligen gjort ett avtryck i mitt liv.

    Jag tror det är nödvändigt att någon är drivande i början men det måste såklart jämna ut sig ganska snart om man skall kunna ta det vidare en nivå.

    • Christian Persson

      Sussi,

      Tack för ett bra tips till oss killar! Precis som du har jag märkt att vissa dejter kan stranda på grund av att ingen av parterna tycks orka driva kontakten vidare. Och det känns ju bara grymt tråkigt. Kanske är vi rädda för att vara den som driver på och därmed riskerar att bli nobbad?

    • MiMi

      För en del är det uppenbart att det bara handlar om jakten. ”Yes, den här personen fick jag på kroken – då kan jag säkert få något ännu bättre.”
      Själv kör jag med öppna kort och spelar inte för att verka mystisk eller svåråtkomlig.
      Är initiativrik och drivande i övriga livet så då blir det så i dejtvärlden också. Ja, till en viss gräns då.

      Risken att bli nobbad bär vi alltid med oss. Jag blir hellre nobbad efter att ha försökt än att inte ha testat alls. Visst, man blir lite tilltufsad men det går ju över! Eller så råkar det faktiskt gå bra? 🙂

    • Christian Persson

      MiMi,

      Jag håller helt med dig. När jag var yngre var jag nog ganska rädd för att bli nobbad. Men idag är känslan av att inte ha försökt betydligt värre. Det är som du säger, man blir lite tilltufsad men man reser sig igen:).

  8. Sussi

    Jag är övertygad om att många potentiella förhållanden rinner rakt ut i sanden just pga detta.
    Det är ibland lättare släppa och bara gå vidare till nästa och nästa inte minst om det finns känslor inblandade då är rädslan att bli nobbad så mycket större.

    Sen tror jag att vi undermedvetet sitter fast i gamla könsroller här.Personligen gick jag alltid på en nit när jag var den pådrivande.

    • Christian Persson

      Sussi,

      Jag tror du har rätt i att gamla könsroller undermedvetet lever kvar. Som man kan jag ibland känna att ansvaret för att driva på ligger på mig, fastän jag mest av allt vill att även den jag dejtar tar initiativ. Om jag intar en mer passiv roll kanske det ses som en svaghet. Och om en tjej är pådrivande kan det uppfattas som konstigt. Det där tycker jag att vi måste arbeta på att förändra!

  9. What_A_Man

    Gränsen för min del går när responsen uteblir. Då känner jag mig påträngande. Det är bara att lägga ner, för lite som Virastina har varit inne på lär man inte den gamla hunden att sitta. Förvänta sig en förändring är något åt hållet att förvänta sig ett upphävande av alla naturlagar.

    Men en sak som faktiskt hör hemma här är att våga kommunicera. Blir det för mycket sms eller telesamtal så det känns som man har stött på den som är påträngande mot mig kan man ju faktiskt säga det. Det blev lite för mycket sms från mig till den ena som jag föll för. Ett telesamtal senare var det löst. (Till saken hör att jag var ledig så när hon svarade så gjorde jag detsamma två minuter senare, helt enkelt för jag hade inget vettigare för mig…)

    Men sen säga till någon som inte ger respons att de ska göra det är lika meningsfullt som att sitta och diskutera med värmeljuset på mitt köksbord.

    • Christian Persson

      What_A_Man,

      Ja, att kommunicera är verkligen a och o. Jag tycker att det ganska snabbt märks på en person om denne är beredd att lyssna, diskutera och kompromissa om det uppstått missförstånd. Men finns det ingen vilja till detta är det rätt lönlöst att förvänta sig förändringar. Därför tycker jag att det kan vara rätt bra att vara tydlig med vad man tycker från början, för att se hur personen reagerar.

  10. 123abc

    Att uppvakta någon man känner intresse för är ju inte fel heller! Men? Bara för att kanske en av parterna känner ett otroligt intresse och dragning till den andra från sqratz,så behöver ju inte den parten dyka över den andra parten med en massa uppvaktanden förrän personen först kännt in om intresset verkar nog besvarat från den andra.För visst kan de ju vara så att motparten tycker att den andra är både jättetrevlig och gullig som person,men kanske inte har kommit sålångt i hur denne riktigt känner för den andra som någon ev. kommande potentiell livskamrat!? Och då kan den ivriga överflödiga uppvaktningen istället bara kännas kvävande och stressande,och istället göra att den som blir uppvaktad så otroligt intensivt istället inte orkar fokussera längre och drar, eller också så kanske de är en person som känner sig osäker på sig själv och kanske bara därför tänker att okej? Kanske man ändå ska köra vidare och pröva hur det går? För de är ju faktiskt jätteviktigt att båda hänger med i samma takt från början känslomässigt.eller att den som mer känner ovisshet i känslorna får lite mer tid på sig att känna in.Jag personligen skulle då aldrig dyka över någon bara för att jag känner så mkt. för just en person,om motsvarande inte visat ett intresse för mig som känns äkta. Och själv skulle jag inte vilja bli överuppvaktad av någon ,sålänge jag själv inte gett sådana ord och känslor till motsvarande som tyder på att jag har samma intresse! De känns bara jättejobbigt.Både för mig själv,men också att då i nästa stund behöva säga till motsvarande att jag inte känner samma för denne som då valt att kanske överuppvakta bara för att motsvarande råkar vara den typen av person..För jag vill inte såra någon..Men måste ju såklart köra med öppna kort om jag själv inte känner samma intresse..Och då får väl motsvarande ta de orden från mig isf. För de är ju inte mitt fel att motsvarande t.ex. då valt att uppvakta mig så otroligt mkt. innan denne själv verkligen vet om jag alls känner för vederbörande. Så de är ju klart att det blir känsligt att behöva säga ifrån sådan ggr. om någon visar stor och återkommande uppvaktning..Och de är ju såklart bara jobbigt att behöva ta emot..men också att behöva säga ifrån såklart! Så de är inte sålätt alla ggr.

  11. sunsetriders

    Finns inget härligare än en man som uppvaktar ivrigt. Det får aldrig kallas ”stalking” för då förstörs nåt väldigt fint i samspelet mellan man o kvinna.

    Så var inte rädda killar…kämpa för det ni vill ha!!

  12. Elin

    Har också lätt att veta direkt vem jag vill ha. Och tycker mig (ibland) veta att den personen känner ngt för mig med. Men som sagt hur länge ska man försöka?

    Jag försöker nog för länge. Jag kände ju elektriciteten!! Jag har sagt till mig själv att blir det undanflykter tre gånger när man frågar om de vill hitta på något är det dags att bita ihop och släppa tanken.

    • Christian Persson

      Elin,

      Jag känner igen mig, jag också tycka mig veta att den andra personen känner något för mig:). Och då vill man ju verkligen ge det en ordentligt chans. Tre undanflykter känns som en vettig regel att följa!

  13. Guld

    Ja den damen verkar verkligen gilla att vara en envåldshärskare i ett förhållande..Och ser sig också därför väldigt noga om vilket offer till partner hon kan rikta in sig på som inte kommer att ha nån större talan i om att kunna säga ja eller nej! Och vad ska den typen av personer gå under för slags namn!? Ja de är inte kärlek om man inte själv vill känna sig beundrad eller sedd fån början av en person som den typen av personen själv är!? De är inget annat än ett behov av att få känna sig som en envåldshärskare i dessutom kärlek,och det visar heller ingen somhelst hänsyn till motsvarande person. Och hur sedan en person är funtad som själv låter sig falla under sånt envåldshärskeri från det motsatta könet? Ja..den frågan kan man ju också verkligen undra över!? Men om jag får säga min personliga uppfattning om varför en kille då faller för den typen av kvinnor? Så handlar det nog givetvis om att killen själv ifråga, verkligen får en kick av att bli haffad med nästan våld av en kvinna som den typen av kvinna..Han är ett riktigt mes som personlighet, men blir helt enkelt jätteupphetsad av detta! Och de har ju förstås damen ifråga redan läst av,,och därav så valde hon att fortsätta köra på med att inte ge sig med denna kille/Man.. Så jag tror någ att detta par verkligen passar ihop just därför..Kvinnan får fortsätta vara envåldshärskare..och mannen ifråga njuter bara av detta helt eneklt! Så de passar såklart båda parter som handen i handsken.

  14. vaska

    Och dentypen av kvinnor väljer säkerligen också sina vänner/kompisar! Och skulle nog aldrig kunna tänka sig att vara vän/kompis med någon hon inte känner att hon kan klappa på axeln mentalt ,som då är en schest som är lika med att alla ska vara som några undersåtar till den typen av person..Hon måste helt enkelt ha kontroll och känna att hon är den som andra ska se upp till! Tror nog inte jag har fel i dessa ord om jag får säga min mening.! För dentypen av beteende har jag sett på annat håll också..Och de brukar visa sig gå hand i hand i många nadra avseenden i dess liv också! Och de är alltså inte riktig sann kärlek egentligen.! Tur att inte vara funtad så!

  15. mossa

    Ja..den typen av personer som har behov av att vara envåldshärskare? Ja dom har ju såklart stora problem med både självkänslan i sig själv, men äger tydligen samtidigt också respektlöshet, inget känsligt kärleksfullt omdömme för som i detta fall t.o.m. en man som ligger i kikarsiktet tillattbörja med i personens jakt på såklart en undersåte!Och varför då vissa människor vill eller har behov av att vara envåldshärskare? ja de handlar ju om att dessa personer måste hitta ut någon annan person som vän el. som i detta fall t.o.m. en kommande partner som ligger t.o.m. ännulägre i självkänslan. För att då kunna känna sig starkare själv i sin egen självkänsla. Så den typen av personer är egentligen väldigt svaga och sårbara som individer..Och därför måste dessa personer söka sig/hålla sig kring vänner eller partners som ligger ännulägre i självkänslan för att dom alls ska klara av sitt liv! De är iaf. min personliga åsikt av de jag hört talas om från andra liknande partnerförhållanden ,eller där personer såklart väljer sina vänner som undersåtar för att stärka sin egen självkänsla. Och själv skulle jag aldrig ha nåt behov av att vara nån envåldshärskare ,men såklart heller ingen undersåte! Varken i ett förhållande eller vänskap. Utan jag söker mig till personer som ser och respekterar varandra som dom människor man är. De är min tråd jag följer som människa i mitt liv.

    • Crazy8000

      Väldigt lätt att kontrollera en som är så 😀 om inte personen i fråga är en psykopat förstås.
      Dom försöker att trycka ner dig och får dom inte rätt reaktioner blir du också intressant med riktiga känslor för en särskilt om du hela tiden ignorerar när personen får till märkes utbrott när du gör så hen får de och inte bryr dig och retas med att göra så ibland som om det var en del av ditt beteende och inget lustigt med det, då börjar hon svansa efter ett tag men jaga aldrig efter personen hen måste komma tillbaka själv varje gång hen har fått de där utbrotten så markerar du att du är inte rädd att förlora hen och du har valmöjligheter.

      Men du får aldrig visa dominant alfa beteende att du behöver dominera.

      Ibland är dom dominanta som individer och ibland undergivna, denna sortens människor har behov av att dominera andra men följer de som är mer dominanta än dom som inte har behov att dominera. Dom brukar vara svartsjuka som fan rent ut sagt och vissa försöker dölja det, som i grunden handlar om något liknande du nämnde, dom tror sig aldrig vara bra nog och tror alla andra är en konkurrens, även avundsjuka att du är eftertraktad och en hel uppsjö av andra saker som dessa bruka ha som demoner i skallen.

  16. sten

    ja helt klart så verkar dom ju trivas i rollerna tillsammans där den ene är undersåte och den andra som envåldhärskare.Annars hade ju aldrig förhålllandet uppstått med dessutom giftemål som pricket över i:et ! Så båda får nog dessutom en riktigt stor sexuell kick av det!

  17. singel

    Äh internetdejting går ju ut på att träffa folk man inte känner. Dock måste man ju vara mer än perfekt för att vara gångbar.

    Återigen, du tar upp en händelse som inträffat offline och irl. Det är omöjlig att appliceras på hp.

    Här har du en bild och en profil text. Bilden är iftast tagen i en död vinkel som verkligen inte säger nåt om personen. Profiltexten likaså oftast en massa nonsens som inte överensstämmer med personen ifråga.

    Andra saker som kan hända är ju att personen i verkligheten sällan visar sigs vara en rysk prostituerad, labil kvinna (kaninkokerska).

    Gör att en sån sak ska hända en normal person, dvs en kille, så ska man nog se väldigt bra ut, vara väldigt populär och ha pengsrna. Generellt så har Tjejer har ett tredje öga för sånt och rent biologiskt attraheras till det.


Kommentera