singelliv

Hitta det du värderar högst

Jag har flyttat, från Malmö till landet några mil därifrån. Under en period ska jag testa om gården där jag växte upp är något för mig. Eller om jag saknar staden alltför mycket. Under den senaste veckan har jag därför haft fantastiska sommardagar i friheten på vischan. Men eftersom jag fortfarande har mitt kontor kvar i Malmö har jag spenderat en del tid där också. Två totalt skilda miljöer, men jag trivs väldigt bra i båda. Så vad ska man då välja?

Ungefär likadant känner jag när det gäller relationer. Medan vissa vet exakt vad de söker kan min flexibilitet, eller vad man ska kalla det, ställa till det. För det är många typer av tjejer jag kan uppskatta. Jag kan gilla någon som kör sitt race, där man inte behöver göra allt tillsammans. Samtidigt är väl lite av poängen med ett förhållande att man delar upplevelser.

Eftersom jag är van vid att vara själv har jag egentligen inget jättebehov av att prata så mycket, därför kan det vara skönt med personer som är av det tystare slaget. Å andra sidan är det härligt med de där riktigt djupa och intressanta samtalen. Och då krävs det kanske att ens partner gillar att snacka. Ja, jag kan rada upp hur många exempel som helst.

Då svämmar det ju över av potentiella partners för mig, kan man tänka. Ja, i teorin. Men i praktiken fungerar det annorlunda. Eftersom jag inte riktigt vet vad jag letar efter blir jag ibland bara förvirrad. Jag söker överallt, men ändå ingenstans.

För människotyper som mig tror jag att det är viktigt att få klart för sig vilka egenskaper man värderar allra högst, för alla ryms inte i en individ. Det här kan tid att luska att ut, men jag tror att det är väl investerad tid. Jag tänker att man kan börja med att resonera med sig själv, ungefär som vid en flytt. På landet är friheten total, det är ljust och jag lever nära naturen. Dock är det en bit till affärer, det är mycket jobb med att hålla stället i ordning och på vintern kan vägarna blåsa igen så att jag blir insnöad. Den risken slipper jag i staden, dessutom är utbudet där mycket större och det är nära till allt. Men att gå in i lägenhet i centrala Malmö en varm sommardag är ingen höjdare. Det kan vara olidligt varmt och det känns som om väggarna kryper på en.

I kampen mellan stad och land lär det senare vinna, friheten väger tyngst. Lika lätt är det inte att ta beslut i kärlek, för där måste man ju som bekant vara två om saken. Men att veta vad man ska leta efter är en bra start.

nätdejting

Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på HappyPancake.

dating


Det finns 53 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. ViraStina

    På senare år har jag blivit en varm förespråkare av att faktiskt använda hjärnan mer i dejting. Magkänslan har definitivt sin plats, men den är inte särskilt användbar för att avgöra vem som håller i det långa loppet.

    För mig ändrades allt när jag lät förnuftet styra vem jag skulle dejta. Vem jag skulle ge en chans, oavsett om jag var intresserad eller ej just då. Jag hade satt upp några grundläggande kriterier, och höll mig till dem.

    Jag hade kanske främst tänkt att det skulle vara en sållningsfunktion. Att jag inte längre skulle slösa tid på hopplösa fall. Men det funkade åt andra hållet istället! Kriterielistan gjorde att jag upptäckte en person i bekantskapskretsen, som jag tidigare aldrig tänkt på. En som stämde in på mina krav.

    Magkänslan använde jag istället för att avgöra om jag litade på den här personen. Om han kändes trygg och säker. Om han ville mig väl.

    Det lustiga är att jag läste i en veckotidning häromsistens om en kvinna som gjort likadant. Hon var trött på misslyckade förhållanden, och punktade metodiskt upp vilka grundläggande krav som hon hade på en man. Och då insåg hon att det redan fanns en kille som levde upp till de kraven. Men hon hade aldrig övervägt honom, eftersom han satt i rullstol. Nu insåg hon dock att han hade allt det hon efterfrågade. Och jodå, hon fick honom till sist.

  2. John G

    Jag vill bara säga så här Christian, ta vara på landet så mycket du bara kan.
    För nu bor jag i en mycket mindre stad än Malmö. Men någonting som är väldigt påtagligt i Varberg, invånarantal typ 28.000, är att det aldrig är tyst. Oavsett tid på dygnet, oavsett veckodag, så finns det alltid något artificiellt ljud som stör stillheten. Och då kan jag bara tänka mig att det är betydligt värre i Malmö?

    Och jag blir nästan lite avis när jag tänker på att du kommer hem, sätter dig på altanen, och inte hör någonting mer än naturen 🙂

  3. John G

    Sedan, angående resten av det du skriver, funderar jag så här:

    I stället för att lista upp vilka egenskaper jag vill se hos en eventuell partner, ville jag tidigare hellre lista upp vilka egenskaper hos mig, en eventuell partner skulle se.

    För precis det som ViraStina har börjat praktisera på senare tid, samma sak som hon har läst om i en veckotidning, så har jag alltid trott att det finns någon form av förnuft i dejtande.

    Och om jag då inledningsvis Visar tjejer vilka egenskaper jag värdesätter, omtänksamhet, hjälpsamhet, humor. Jag Visar vad jag tycker om, brädspel, samhällsdebatt, allmänbildning, motion, gemenskap, och så vidare. Jag Visar, genom mina passionerade resonemang hur jag vill bo exempelvis, ja, då borde ju faktiskt den tjejen som är min typ, uppenbara sig, nästan per automatik. På samma sätt som jag uppenbarar mig för henne, per automatik.

    Jag önskar bara att det hade fungerat också.

    • ViraStina

      Nej, bara för att den här metoden har visat sig vara mycket mer effektiv för mig jämfört med kemi&känsla-metoden, har den ju tyvärr ingen utfallsgaranti…

      För mig funkar den ypperligt dels för att få mig att upptäcka personer som jag kanske annars skulle ha missat, och dels för att hjälpa mig att utröna hur väl jag passar ihop med någon i praktiken, istället för att jag ska börja bygga luftslott baserade på att det ”känns” bra. En metod för ökad självinsikt. För att slippa gå på samma mina om och om igen.

      Men däremot är det ju ingen metod som kan utöka dejtingutbudet genom att trolla fram lämpliga män ur luften, eller göra dem intresserade av mig. Även om det hade varit trevligt värre.

    • Komplettera

      John! Jag brukar tycka om hur du skriver! Om du hade haft en profil här hade nog många med mig, tyckt att du låter intressant, oavsett om du berättar vem du är eller vad du söker. Gillar ditt språk, dina formuleringar och dina tankar!
      För övrigt anser jag….. att du är ute o cyklar när det handlar om invånarantal i Varberg! 😛 och att det är osexigt att visa att man är bitter på alla tjejer, trots att man inte träffat alla. 😉

    • John G

      Komplettera:

      Tack så mycket, kul att mitt språk uppskattas 🙂

      Men sedan angående innehållet. Vad vill du att jag skall göra i stället?
      Ljuga?

      Är det bättre att jag upprättar en solig, positiv fasad, bara för att människor som du skall må bättre? Okej, visst, jag kan göra det. Men tänk om en tjej faller för den fasaden? Vad händer sedan? När sanningen kommer fram.

      Varberg har cirka 28.000 invånare i staden. 60.000 i kommunen.
      Men du har rätt på ett sätt. Tack vare Monark är Varberg känt som cykelstaden 🙂

  4. John G

    Ja, visst hade det varit trevligt om man hade kunnat trolla fram kandidat efter kandidat med lämpliga tjejer. Som sedan också per automatik blivit intresserade av mig 🙂

    Men jag tänker mer så här, om jag Visar vilka sidor jag prioriterar, jag Visar vilka mina styrkor är, ja, då kommer ju per automatik de tjejer falla bort, som prioriterar andra styrkor. Exempelvis om en tjej tycker det är viktigt med långa, dyra utlandssemestrar, så faller hon bort, eftersom jag är ointressant för henne.

    Och i slutändan borde ju det innebära att jag lättare kan se de tjejer som kanske intresserar mig. Eftersom träden inte längre döljs av skogen.

    Men vad som sedan händer, ja, det är ju upp till mig. Och henne. För som sagt, jag kan ju inte räkna med att en tjej skall falla för mig per automatik.

    Problemet som jag har upplevt är ju dock, att när skogen väl var borta, så fanns det ju inga träd kvar.

    • ViraStina

      Du går kanske för hårt fram med röjsågen..? 🙂

      Nej men seriöst så ska ju du sovra lika hårt som tjejerna gör. Inte för att man är ”bortskämd” eller ”kräsen”, utanför att det är slöseri med både tid och känslor om man satsar fel gång på gång.

      Strunta i att försöka visa vem du är. Det kan misstas för att man försöker imponera. Utgå från att din personlighet lyser igenom. Fokusera på vad du vill se hos en tjej istället. Leta de egenskaper du gillar, snarare än att fundera över vad hon kan gilla hos dig.

      Ingen blir intresserad av någon för att de besitter en rad goda egenskaper eller talanger. Däremot blir vi ganska ofta intresserade av folk som gillar oss.

    • John G

      Alltså, frågan är om inte vi egentligen pratar om samma sak? Vi tänker bara på det olika, och därmed använder vi också olika terminologi?

      Eller kanske inte. För jag skall försöka så här i stället.
      Visst, jag kan göra upp en lista med egenskaper jag är intresserad av.
      Men då kan jag ju också göra upp en lista med fysiska egenskaper jag är intresserad av.

      Och sedan håller jag mig till den listan.
      Vilket innebär att jag hade missat alla trevliga, blonda, rödhåriga, korta, långa, smala, tjocka, tjejer, som kanske är intresserade av mig. Därför att jag är Bara intresserad av en svarthårig, blåögd tjej som är mellan 165 och 170 cm. Som har B- kupa och är atletiskt byggd.

      På samma sätt som jag missar alla tjejer som kanske är rena drömmen. Men de saknar någon av egenskaperna som finns på min lista.

      Alltså tycker jag det måste vara mer effektivt att visa vem jag är. Och sedan utvärdera alla tjejer som visar intresse. Oavsett vilka egenskaper de har, eller hur de är byggda.

    • John G

      Men du ViraStina, förresten, du och jag måste ju vara obehagligt skrämmande?
      Eftersom ingen annan vågar kommentera.

      Är det för att vi har så mycket ”GRRRRRRRR…” och allt det där???

    • ViraStina

      Jag tror att de andra är uttröttade i tråden som jag inte kan följa längre! Den har ju skenat iväg över 200. Debattlusten är nog på upphällningen…

      Absolut kan man fokusera på utseendet! Om man nu kommer fram till att det är helt avgörande. Men ju fler specifika krav man har, desto mindre utbud får man ju också. Balansen däremellan får man välja själv.

      Tanken är dock inte att man ska vara så ädel och politiskt korrekt som möjligt, utan att man ska ta sig en rejäl funderare på vad man EGENTLIGEN vill ha hos en partner. Vad som krävs för att det ska funka. Vad som gör att man känner sig uppskattad i relationen.

      Och det är ju inte det enklaste att räkna ut alla gånger, men själv gick jag bakvägen. Jag kom fram till att jag var dödligt less på män som fejkade sitt intresse. Som sa att de ville träffas, men förhalade det i det längsta. Som alltid hittade på pinsamt dåliga undanflykter, och som i själva verket föredrog att sitta och maila i hemmets trygga vrå.

      Det var inte vad jag sökte. Jag sökte någon som faktiskt ville träffa mig. Utseendet var underordnat. Jag ville hitta någon som kunde ta egna initiativ och var beredd att anstränga sig för min skull. Prioritera mig. Lägga tid på mig. För någon som inte ens kan göra det inledningsvis, kommer inte börja med det sedan heller.

      Och det blev min lilla kravlista. Den man som inte levde upp till den, skulle jag icke ödsla mitt engagemang på. De som gjorde det, lovade jag mig själv att utvärdera noggrant.

      Och sedan slogs jag som sagt var av insikten om den här befintliga ”kompisen”, som definitivt ansträngde sig, och som ständigt hittade på nya anledningar till att vi skulle ses. Men det krävdes att jag formulerade de här minimikraven för mig själv, för att jag skulle se det. För han var ju inte ”min typ”.

    • Dold

      Så man skulle kunna säga, att VIRASTINA plockade upp någon ur kompisfacket, vilket JOHN G hävdar inte är möjligt? 🙂

    • John G

      Dold:

      Nja, efter vad jag har förstått av ViraStinas tidigare beskrivningar så var det kanske inte en kompis, utan mer en bekant. Som befann sig långt ute i ViraStinas periferi.
      Eller kommer jag i håg fel ViraStina?

      Och den övergången tror jag är möjlig, från ytlig bekant till attraktiv eventuell partner.

      Men, om den här killen och ViraStina varit mer etablerade kompisar, eller vänner? Nja, då tror jag faktiskt inte att situationen sett ut som den nu gör.

      Men, med det sagt, samtidigt känner inte jag ViraStina tillräckligt väl för att kunna säga med säkerhet. Nu talar jag bara utifrån mina egna erfarenheter.

    • John G

      Och jo ViraStina, förresten.

      Självklart skall man ta sig en funderare på vad man Egentligen vill ha hos en partner. Vilka egenskaper man uppskattar och så vidare.

      Men, om man går efter den listan för tidigt, inledningsvis, ja, då är ju verkligen risken stor att man går för hårt fram med röjsågen. Och kapar fel, eller alla, träd i skogen.

    • ViraStina

      Ni har rätt båda två. 🙂 Han var en kompis sedan tidigare, och visst fick jag inledningsvis en liten känsla av ”nej men det går ju inte!”.

      Men vi var inga nära vänner. Vi kände inte varandra speciellt bra, utan brukade mest mötas på samma musikevenemang. Sms:a varandra om det var något på gång, typ. Och så hade vi ett gäng gemensamma bekanta, men mer än så var det inte. Vi bor ju inte ens i samma stad.

      Så den där kompiskänslan gick att mota bort. Den fick inget riktigt fäste. Istället drog nog min hjärna lite nytta av kompisskapet, eftersom jag redan litade på den här killen. Jag visste redan att han var reko.

      Frågan är om det finns en gräns någonstans, där man är för nära vänner för att man ska kunna ställa om sin relation till något annat? Jag har nog det i alla fall. Jag har killkompisar sedan barndomen, som känns som bröder till mig. Dem skulle jag inte kunna bli intresserade av, de är alldeles för nära.

    • Romantisk-tjej

      Kanske har vi olika erfarenheter? Varje gång en man ser till att träffa mig mer än en gång förstår jag att det har att göra att han är intresserad eller åtminstone nyfiken. Annars skulle han inte vilja träffa just mig. Förmodligen har han något i kikaren.. Umgås vi sedan och pratar en stund blir det tydligt om han är intresserad, blickar, tonfall, kroppsspråk talar sitt tydliga språk. Och innehållet i det han pratar om och frågar säger också mycket. Det skulle jag aldrig missa 🙂

      Men därifrån till att veta om han bara vill ha sex eller mer är däremot svårare. Många tenderar ju att säga att de inte är ute efter något om man skulle fråga. Men detta beror på hur öppen och ärlig han är. Folks avsikter är inte alltid lätt att se.

      Min pojkvän sa redan första gången vi sågs att han inte kan ha sex med någon han inte är kär i. Jag behövde inte ens fråga. Vi berättade öppet om hur vi såg på relationer redan vid första kompismötet. Han berättade om sin senaste relation och jag berättade om min ständiga ensamhet och hur knäckt jag var av att hängt på dejtingsidor en hel vinter och vår – utan resultat. Eftersom vi båda är känslomänniskor hade vi inga problem att berätta om våra kriser och sorger men även glädjeämnen. Där började vår vänskap. En månad senare var vi ihop.

      Personkemi är större än bara ”wow vilken snygging” utan det handlar mer om en känsla av att man är själsligt nära, åtminstone är det så för min del. Att pusselbitar faller på plats. En känsla av att kunna vara sig själv helt och hållet och ändå bli förstådd, att ”komma hem”. Kemin uppstår eftersom båda känner likadant, det blir en växelverkan. Detta är något jag sällan upplever men när det händer är det fantastiskt.

      Attraktion (det är något jag bara kan känna när jag är kär) kände jag senare, efter flera träffar. Och eftersom det fanns kemi var förälskelse kanske inte så långt borta…fast jag blev förvånad över hur starkt det yttrade sig 🙂

    • ViraStina

      Ja, vi har säkert delvis olika erfarenheter. Jag känner många killar som har sökt mitt sällskap, men enbart på kompisbasis. För att jag håller på med musik, bland annat. Jag är en av de där kvinnorna som ofta hamnar i kompisfällan. Män tycker ofta att jag är kul, trevlig, smart, lättsam osv. Men de blir inte intresserade av mig, utan av helt andra sorters tjejer.

      Därför har jag aldrig kunnat ta viljan att umgås som ett otvetydigt tecken på intresse. Men däremot som en grundförutsättning! En man som pratar vitt och brett om hur ”rätt” jag är, men ändå inte får ändan ur vagnen för att träffas, är meningslös att lägga energi på. Det är trist att det tog så lång tid för mig att fatta det.

      Jag mixar begreppen kemi och attraktion här. Jag har använt dem som synonymer, men det är kanske galet, för kemi kan man ju ha med en kompis också. Och i den bemärkelsen har det funnits kemi mellan mig och den här killen hela tiden. Vi har ju gillat varandra och haft kul ihop.

      Så jag håller med dig där. Kemin (alltså om vi trivs ihop eller inte) känner jag också av väldigt snabbt. Men om man ser attraktionen som steg två, som en utökning av kemin, då är jag betydligt långsammare.

      För även om jag tyckte bra om den här killen, var jag inte attraherad av honom. Inte förrän jag bestämde mig för att svara på hans inviter. Jag drev dock inte, utan följde bara med. Jag ville ta reda på vad jag kände. Och efter en tid fanns plötsligt den där attraktionen. Men jag vet inte om min hjärna konstruerade den automatiskt, som ett resultat av mitt agerande, eller om den växte fram undan för undan. Eller om den kanske t o m funnits där omedvetet hela tiden.

      Det kan ju kvitta. Men det är lite spännande att utforska hur känslolivet följer sina egna vägar. 🙂 Och mina erfarenheter de senaste åren har lärt mig två saker. Dels att en kille absolut inte behöver vara rätt, bara för att det finns attraktion mellan oss. Det kan ändå vara hur fel som helst, om han inte uppfyller mina grundkrav.
      Och dels att en kille som jag inledningsvis inte känner mig attraherad av, ändå kan vara rätt. För att han uppfyller mina grundkrav.

    • Romantisk-tjej

      Attraktion har alltid varit knepigt för mig. Jag har sällan velat vara någon nära. Förutom i fantasins värld, där var det annorlunda där kunde jag känna allt. Jag har alltid varit en mästare på dagdrömmeri och har stark fantasi 🙂

      Men det var aldrig samma känsla när jag mötte någon av kött och blod. Då blev jag oftast avtänd. Killarna jag drömde om var finkänsliga och känslosamma. Sådana träffade jag aldrig i verkligheten. Det blev idel besvikelser varje gång.

      Det krävs en viss typ av kille för mig för att den där fysiska attraktionen ska uppstå. Och personkemin är en del av det. En bra början. Och sedan handlar det om att man ska ha tid att ses några veckor för att utforska om känslor kan uppstå.

      I ditt fall var det säkert så att du hade en viss typ för ögonen och därför inte såg möjligheterna med din kompis. Det är nog ofta det är så. Sedan har du säkert sänt ut ”kompis-signaler” eftersom du är så van att killar sett dig som ”bara” vän.

      Jag har en killkompis som jag misstänker sänder ut dessa signaler, för han blir sällan ihop med tjejer men har lätt att få många tjejkompisar som han har väldigt roligt med och nöjer sig ganska bra med det. Samtidigt är han intresserad av två stycken som han kan tänka sig gå längre med..men vågar inte förstöra vänskapen genom att bli för närgången. 🙂

    • ViraStina

      Ja, nog har jag varit alltför insnöad på en viss typ. Jag har bland annat utgått från att jag måste ha någon med ungefär lika mycket utbildning som jag själv. Men när jag funderade på allvar, insåg jag att det var en ganska obetydlig faktor.

      Och visst sänder jag ut kompissignaler! Jag är dålig på att flirta, och de flesta män kan inte se förbi det. Lustigt nog har min kille haft samma bekymmer hela livet. Jag har ju känt honom i många år och har sett att kvinnor spanar in honom hela tiden. Men han är försynt och osäker och framstår därför som att han inte är intresserad. Kanske som din killkompis, ungefär. Så trots att han verkligen inte har saknat erbjudanden, har han ändå inte haft det lätt på relationsfronten.

      Subtila signaler och kroppsspråk är A och O i dejtingvärlden. Minsta tvekan kan göra att man framstår som ointresserad, eller att man hamnar i kompisfacket.

    • Romantisk-tjej

      Min pojkvän är åt det försynta hållet så han skulle nog inte se att någon flörtar. Han såg inte att jag gjorde det, det krävdes att jag blev närgången för att han skulle förstå. 🙂 Men han var heller inte inställd på att träffa en tjej just då utan ville ha vänner.

      Jag själv ställer inte in mig på något utan jag ser vad som händer och känner efter i varje steg. När/om jag blir förälskad kan jag inte vara kompis längre. Det är för smärtsamt. Så antingen tar vänskapen slut eller så har jag tur att även han blir förälskad. Och i det här fallet blev det så.

      Min killkompis är raka motsatsen till min pojkvän; han är pratsam, skämtar och skrattar och är väldigt intresserad av dem han träffar, skickar massvis med sms och bjuder ofta ut tjejer på dejt. Men blir bara kompis med de flesta. Däremot är han fenomenal på att hitta dejter som det flyter på bra med och förvånansvärt många blir nära vänner. Det har jag blivit riktigt avundsjuk på 🙂 Jag vet inte hur han lyckas med det konststycket.

      Han skriver fyndiga saker till tjejerna och räknar ut vad de är intresserade av. Och han accepterar alla typer och åldrar. Han tackar aldrig nej till en dejt. Och han blir sällan sur om någon inte är intresserad av att gå vidare. Han njuter av det som händer här och nu.
      Sedan har han sina stunder då han önskar att det ska bli mer intimt snart.

  5. ViraStina

    John G:

    Mja, det gör inget om du går hårt fram i gallringen, förutsatt att din kravlista är bra utformad. Stämmer någon inte in på den, då är ju personen faktiskt inget för dig.

    I så fall kommer det med all sannolikhet krascha ändå, även om det känns bra inledningsvis, eller om ni har bra ”kemi”. Letar man något kortvarigt spelar det kanske ingen roll, men dessa krascher och misslyckanden och dåliga erfarenheter tenderar att trötta ut oss. Den typen av relationer tar oftast mer än de ger.

    Men det svåra är förstås att veta vad man vill ha. Eller snarare, vad man behöver! Att lyckas identifiera vad som är mest väsentligt just för mig. Jag tror dock att risken är större att vi missar fynden när vi enbart går på känsla/kemi, än om vi aktivt letar vissa kvaliteter. Jag tror det är då vi kapar alla träd urskillningslöst i jakten på det ”rätta” trädet.

    • Romantisk-tjej

      För det första skulle jag aldrig missa någon i min närhet. Jag kan till och med gå fram och prata med okända om jag märker att det finns någon beröringspunkt. Det sker dock inte så ofta, men jag missar knappast killar i min närhet om de är singlar.

      Om vi bara kan prata i inledningsskedet så är jag med på att lära känna personen också. Och uppstår det då kemi från båda håll är ju saken biff. Så man kanske komplicerar saker alldeles för mycket?

      Finns det inga känslor så kan åtminstone inte jag bli ihop med någon. Jag skulle aldrig missa någon. Så funkar inte jag. Jag har lätt att se människor och får jag bara chansen att träffa personer så kan det gå hur långt som helst om känslor uppstår.

      Jag märker efter första gången när jag träffar en person om jag vill gå vidare i lära känna- processen. Men mitt problem är ju att jag sällan kommer till det där samtalet. Träffen blir aldrig av.

      Ju fler man har möjlighet att möta desto större chans till att hitta en person som passar.
      Så enkelt är det. Men man kan ju inte tvinga folk att inse att de borde träffa en 🙂

      Mitt råd är fortfarande att söka den som vill börja med vänskap. Det blir oftast mer avslappnat och viktigast av allt: De som söker kompisar både vågar och vill ses! Det är min erfarenhet.

    • ViraStina

      Det var just för att jag hade mina kriterier som jag kunde omvärdera en killkompis. För jag kan definitivt missa folk, om de så står mitt framför näsan på mig med en blinkande informationsskylt. Jag hade inga särskilda känslor för den här killkompisen inledningsvis. Jag tyckte bara att han var en trevlig prick som jag hade sporadisk kontakt med.

      Av någon anledning fick han ärenden till min stad allt oftare, så att vi sågs mer och mer. Kul, tyckte jag. Tills min omgivning upplyste mig om att jag kanske borde öppna ögonen en smula och fundera över den verkliga anledningen till alla hans besök.

      Och då fattade jag ju att han faktiskt hade precis de egenskaper jag efterfrågade. Vilket gjorde att jag bestämde mig för att testa och se om det kunde uppstå något mer än kompiskänslor. Och det gick över förväntan, trots att jag inte trodde att det fanns någon ”kemi” i den bemärkelsen från början.

      De senaste åren när jag har försökt börja med ”kemin” har det bara blivit fiasko. Och då kan det vara värt att prova ett nytt grepp. 🙂

  6. Norrland

    Det jag värderar högst? Enkelt: Någon som gillar mig. Har inte träffat någon sån på snart 6 år. Jag börjar komma till insikten att jag antingen är en fullständigt avskyvärd människa, eller bara inte älskvärd.

    Det är okej, jag har daim.

  7. Romantisk-tjej

    Dejtingsidor verkar ha gjort alla folkskygga? Plötsligt går vi inte utanför dörren om inte vissa kriterier är fastställda. Vi LETAR efter någon. Men vi går inte ut? Varför pratar vi inte med folk där vi är? Jobbet, föreningen, träningslokalen, midsommarfesten (som förhoppningsvis kommer upp snart), på resmålet, på bussen, flyget, tåget eller på stranden. Visst, många reser med familjen och i par, men testa då singelresor en vecka? Eller varför inte en sån där käck träningsresa? Där är säkert massor av singlar.

    Istället för att grubbla på vilken typ vi vill ha, gå ut och prata och känn efter. Det kanske till och med är så att ni upptäcker att vi kan tänka er att prata med någon som inte är enligt era mallar. Vi hittar kanske en unik person som vi inte tänkt på skulle attrahera oss. Testa.

    Jag hittade själv min partner förra sommaren. Och jag tror att det är den årstid då vi mest är öppna för nya kontakter. Bara en sådan sak att det är i princip ljust hela dygnet gör det lättare att träffa folk. Färre sitter och trycker i soffan där hemma. Och då ökar chanserna till nya kontakter. Och så finns det obegränsat med möjligheter att ses i naturen vilket jag tycker är väldigt romantiskt. Jag och min kille badade i en sjö på våra första träffar innan vi blev ihop, vilket också betyder att man får se varandra med lite eller inga kläder 😀 ;-D Kan vara en bra början om man kan komma över sin blyghet 😀 Om inte annat…

    • Norrland

      Jag skulle inte rekommendera folk att jaga kärlek på jobbet. Det betyder inte att man är folkskygg. Och snackar man med slumpvalt folk på stan, arbetsförmedlingen, träningslokalen, bussen, flyget eller tåget så går man en fin balansgång att bli stämplad som obehaglig. Vafan, man kan bli skriken åt bara av att man står för nära någon i en kö nuförtiden, eller för att man är på väg åt samma håll genom en skogsväg. Singel- och träningsresor är nog jättefint för de som har såna pengar att slänga ut, på samma sätt som att det finns mängder av singlar på dejtingresor till Ukraina.

      Men jag håller med om att man inte ska försöka sätta fingret på hur man vill att någon ska vara. Där slår du huvudet på spiken. jag ser det såhär; de gånger förhållanden går fel, så trodde man ändå att det var ”rätt” sorts person, tills man fick uppleva hur de egentligen är. En människa har två lager, och att döma någon helt av det första är meningslöst. Någon som man tror är motsatsen till en själv kan visa sig vara kompatibel.

      Fint för dig, grattis, men jag garanterar att om jag skulle fråga någon om de vill gå och bada skulle jag bli polisanmäld. Försök inte dejta random folk i skogen, det är nog det mest obehagliga jag kan tänka mig.

      Mitt råd till allmänheten: Ge upp på kärlek, skaffa härliga cyniska vänner och shotta minttu till Disneyfilmer. Läs Arne Anka. Sluta jaga folk som inte är intresserad. Hitta någon som gillar dig, och gör du inte det så finns det alltid mer minttu.

    • John G

      Romantisk Tjej:

      Internet har gjort folk mer folkskygga, inte bara dejtingsidor.
      Titta bara på alla människor som sitter och FB:ar med sina telefoner på vilken vanlig fest, middag, tillställning som helst. Alltså, jag har till och med kompisar som sitter och FB:ar när vi är på bio. Och jag menar… Vaaad Faaaeeen!!!

      Men vet du vad?
      För en gångs skull verkar vi tänka likadant 🙂
      Det du säger är vad jag försökte säga precis i början. Även om jag använde fler, och andra, ord. Gör inte upp kravlistor på vem du vill träffa. Utan bestäm dig för vem du vill vara. Och ge dig ut och prova. Prata med någon helt okänd människa. Känn efter. Prata med en okänd människa till. Våga och vinn. Göm dig inte bakom en lista.

      Norrland:

      Eller glassbåtar. Eller varför inte dagsgamla, sega, ostbågar 🙂

    • Romantisk-tjej

      Om man sitter bredvid eller nära någon på tåget och bussen på längre resor kan man många gånger prata obehindrat. Det är mer pinsamt att vända sig bort och låtsas att man inte sett varandra har jag märkt.

      Däremot är det big no-no att börja snacka i lokaltrafiken. Då ses man nog som lite störd. Tyvärr.

      Det var inte riktigt så att jag menade att man ska knacka någon i ryggen på ica…Men det finns många avslappnade situationer när folk är lediga på sommaren. Jag har själv suttit på en klippa vid havet och folk har börjat prata. Sitter du däremot på ett fik eller restaurang inomhus känns det inte lika självklart att gå fram.

      Nä vi dejtade inte random i skogen…Ursäkta om det framstod på det sättet. Vi badade i en sjö i närheten av där han bor. Innan det hade vi pratat i telefon i flera dagar. Vi båda vurmar för att vara utomhus och hade inte lust att sitta på restaurang de få dagarna det var över 25 grader ute. Så då gick vi till sjön, pratade i timmar och sedan badade. Vi var började som kompisar så det var ingen dejt. Två dagar senare var jag där igen och då kom han ner med sina små pojkar. Så jag fick lära känna ungarna ganska snabbt också. 🙂

      Ska tillägga att det heller inte var i urskogen utan en förort till Stockholm. Jag skulle heller aldrig träffa någon första gången mitt i en skog där det inte finns folk.

      Jag är en bra människokännare och visste att detta var en pålitlig snäll kille. Vi är inne på vår andra sommar och det är inte okomplicerat men det finns en mycket stark koppling emellan oss. Vi har visat många av våra värsta sidor men också de bästa, och allt däremellan. Vi har grälat, skrattat, gråtit, pratat och kämpat. och jag har svårt att tro att något skulle kunna stoppa oss. Så länge det finns en respekt och en stark genuin kärlek där så kan man gå långt. Även i krissituationer. Och vi är båda utpräglade känslomänniskor. Och det är just en kille med den typen av kynne jag alltid längtat efter.

      Men jag visste inte att han skulle ha den sortens liv eller att han skulle vara den sortens person. Jag hade nog backat om vi skulle dejta från början. För jag sökte en kille som var barnfri och som inte var nyskild. Men det visade sig att den rätte hade just barn och var nyskild.

      Ofta brukar ödet gäcka oss på det sättet. Jag har hört om många som varit med om liknande saker. De ska prompt ha det och det. Men kärleken visade sig vara någon annanstans.
      När jag gav upp dejting och började leta vänner hände det. Eller när en kompis till mig av en tillfällighet kom i samspråk med en kille på en resa blev de senare ihop. Och då hade hon tragglat i åratal på dejtingsidor utan resultat.

      Ofta är det dessutom i en annan ålder än det man bestämt. Min kille har alltid kollat efter yngre tjejer, men blev förälskad i mig som är många år äldre.

      Det verkar faktiskt som man aldrig hittar kärlek om man har bestämt sig exakt hur tjejen eller killen bör vara. För äkta kärlek kan man inte styra över.

      För mig fanns det ingen återvändo. Och då har jag ändå varit singel hela mitt liv så det hade blivit en vana. Jag hade svårt att bli kär i någon. Men när det väl hände gick det inte att stoppa mig. Då var jag mest orolig för att HAN inte kände samma sak. För det jag kände var extremt starkt.

      Men kom ihåg, kärlek är inte okomplicerat. Kommer man så nära någon och får ta del av allt blir det konflikter och känslor som kan vara svåra att hantera. Då hjälper det att våga titta inåt och möta sina egna demoner. Samtidigt som man måste jobba tillsammans och våga hjälpa varandra. Jag tror många flyr för minsta dispyt. Många är ute efter perfektion. Det är en fara. Gå
      på dina känslor istället. Och se med ödmjukhet på din partners brister. Och var öppen med det som stör dig och hitta ett sätt hur ni kan lösa det som gör det krångligt för er. Tänk även på hur dina tillkortakommanden kan störa din partner. Lyssna därför och sök hjälp om det är något du fastnat i och inte kan lösa själv eller med partnern.

      Att själviskt fortsätta i samma spår som när man var singel funkar inte. Tänk på att när en person lärt känna dig så ser hen även dina sämre sidor. Ibland kan en partner funka bättre än en psykolog. Du kommer inte undan det du inte vill se…Vissa kompromisser kommer man att behöva göra. Det är självutveckling. Se till att din partner behandlar dig schysst. För respekt är den viktigaste grunden i ett förhållande. Kalla aldrig din partner för fula saker, inte ens om du är rasande. 🙂

    • Håkan

      Norrland

      Precis. Jag gav upp kärleken för 20år sen. Nu för tiden gör jag sånt jag tycker är kul. Tråkiga måsten har jag försökt att minska på. Dom tråkiga måsten som jobb, städa, tvätta, räkningar och träning är svårt att minska på. Jobb måste man ha och där sliter man 8tim om dan. Inget man kan korta ner. Städa och tvätta, Ha en liten lägenhet så går städningen fortare. Tvätta, Där kan man inte korta så mycket. Möjligen på torktiden. Räkningar, se till så att man inte sätter sig i skuld eller andra onödiga utgifter. Ha så lite räkningar som möjligt. Träning kan man göra effektiv så slipper man vara på gymmet i timmar. Tappar sugen efter 30min.

      Nä, jag tror på att satsa på det man gillar och tycker är kul och sen får man se om fler gillar och tycker samma saker är kul. Trivs man och känner sig bekväm i situationen så tror jag att andra ser en som avslappnad och förhoppningsvis mer attraktiv.

    • håkan

      Det finns dom som aldrig finner någon, aldrig finner kärleken.

      Man ska se till sig själv. Vad vill jag göra, vad vill jag uppleva?

      Jag vill inte vakna upp på hemmet som 90åring och få frågan, vad har du gjort i ditt liv? – jag? Jo jag letade efter en partner hela livet – Jaha, inget annat? -Nopp. -Ok, så roligt liv du måste ha haft.

  8. S.J

    Och bara för att jag är singel och inte har nåt bättre för mig och dessutom är sjuk så tänker jag lägga mig i här också 😀😀😀
    JOHN G behöver väl ingen lista? Om jag förstått rätt så letar ju inte du efter ett förhållande så som de flesta av oss andra. Du vill ju inte leva med en kvinna igen och då tänker jag att det kanske inte är lika viktigt att allt stämmer!!!!
    Som sagt, jag har för mycket tid över just u😀😀😀

    • John G

      S.J:

      Helt rätt. Jag är inte längre ett dugg intresserad av en partner 🙂
      Men, många gånger har jag svårt att hålla käften.
      Och jag tänker att någon kanske vill dra nytta av min vishet?

      Som i detta fallet skall tolkas tvärtom. För det jag beskriver är mitt drömscenario, det är så jag Vill att det skulle fungera. Vilket det uppenbarligen inte gör.

      Men jag tänkte att jag kunder försöka ducka alla mördande kommentarer från er tjejer för en gångs skull 🙂

    • S.J

      JOHN G:
      Man ska inte hålla käften! Säg det du vill säga och stå för det (som du också gör) så kan andra tycka, tänka och säga vad de vill.
      Vi verkar ju vara några tycken som läser vad du skriver i alla fall och alla tycker vi någonting….
      Vad än folk väljer att tycka om en så är det bara att skaka av sig så gott det går och lite starkare för varje gång knalla vidare i livet 😃😃😃

    • S.J

      Ha, ha…… Japp, förmodligen 😀😀😀
      Fisigt, jag har ju inte tid att vara sjuk 😀😀😀

    • S.J

      ROMANTISK-TJEJ:
      Japp, de är vuxna människor (förutsätter ju jag då😀) som vet vad de gör.
      Så jag önskar JOHN G all lycka till.
      Kanske är det så man ska leva? En kk är inga problem att hitta. Det är värre med de män som vill något mer😃😃😃

    • håkan

      SJ

      jag är för gammal för att skaffa nån nu. Har inget intresse av förhållande. Sånt skulle ha kommit när man var ung och formbar. Idag är vanor och rutiner som styr. OH ve den som kommer in och försöker ändra på det. Som du skrev, det är lättare att finna kk än nån som vill mer. Själv är jag för gammal för att vilja annat än kk.

    • S.J

      HÅKAN:
      Man måste ju inte bo ihop. Man kan ju vara särbo!
      Då har man sitt eget där man styr och ställer och saker får vara som de är 😀
      Men man kan ändå göra saker ihop som att gå ut och äta eller resa t.ex .
      Det skulle jag kunna tänka mig. Att träffa en och samma.

    • Romantisk-tjej

      Så lever jag och min pojkvän. Vi har ett mycket nära förhållande men bor ändå inte ihop och önskar inte göra det heller. Man får mycket egentid och kan ha kvar sina vanor, på det sättet.

    • Romantisk-tjej

      Jag är förvånad över att inte fler lever så.
      I alla solskenshistorier här läser man att de alltid flyttar ihop relativt snabbt och sedan blir det bröllop och hela baletten. Finns andra sätt att leva tillsammans och där man har minst lika starka band ändå.

    • S.J

      Nu vet inte jag hur ung/gammal du är men själv är jag 50 år. Solskenshistorierna verkar vara yngre i ålder och då är det mer naturligt att vilja gå vidare med giftermål och barn och allt vad det innebär.
      Jag personligen har klarat av den biten…. Jag har varit gift, vill inte gifta mig igen…. Jag har barn och vill verkligen inte ha några fler nu….. Kan inte få heller som tur är😀😀😀
      Min solskenshistoria skulle vara att träffa någon att älska och göra saker tillsammans med som ett typ vanligt par men inte nödvändigtvis bo ihop 😃

  9. Sussi

    Nu kanske jag missuppfattat inlägget lite eller också så skiljer mina erfarenheter sig från normen.Men är inte singlar och speciellt på dejtingsajter extremt duktiga på att fokusera på vad just de söker och vill ha ?

    Min erfarenhet är att de man stöter på sitter så fast i sin mall att de helt glömmer av att gå på känslan eller vad den man träffar känner.

    Jag har själv blivit dumpad just för att killar inte hade räknat med att bli kära i mig då jag inte höll måttet i deras inrutade mall.

    Jag tycker livet ändras ständigt och att det man värdesätter en viss tidpunkt i livet kanske inte är lika viktigt vid en annan tidpunkt.

    • Agda

      Vi är ju alla olika. En del är som Christian, kanske lite för flexibla. Andra kör bra på utan att någonsin titta åt sidorna. Det gäller nog att fundera över vem man är, och vad man har för mönster som kan behöva brytas.
      Jag kör på och litar mycket på magkänslan. Skulle kanske tjäna mer på att tänka efter lite mer? Inser att jag i dejtingsammanhang gärna går på en sorts karl som ser ut att passa ihop med mig och min värld. Men tänker ibland efter och inser att jag har ett mycket stabilt och långvarigt par i min närhet, där parterna inte alls ser ut att passa ihop.
      Vi kanske ska försöka lära lita av varandra bra och dåliga sidor? En gissning är att personer som Christian ibland tänker efter för mycket, och därför blir tveksamma? Medan jag som sagt nog borde försöka tänka och bromsa lite för att inte bara köra på i ett och samma hjulspår? Ett spår som just nu inte verkar föra mig någon vart.

  10. ViraStina

    Jag tror inte folk i gemen menar samma sak som jag när jag pratar om kriterier.

    För mig innebär det sannerligen inte att jag skapade en lista som jag prickade av innan jag ens gick med på att träffa någon. Tvärtom – jag använde mina kriterier för att se om det fanns något att bygga vidare på hos dem jag redan fått kontakt med.

    Tidigare har jag blivit lurad av män som påstått att de menar allvar, men sedan förhalat och förhalat en djupare kontakt in i det längsta. Kanske lurade de sig själv också, vad vet jag. De kanske trodde att de var seriösa. Men med mina få grundkrav som jag ställde upp för mig själv – krav som helt och hållet handlade om vilja och engagemang – kunde jag snabbt urskilja om det var en kille som var värd att lära känna närmare, eller om det var en återvändsgränd som bara skulle öka på min bitterhet.

    En person som hade massor av tid att maila, men ingen tid att ses på riktigt, sållade jag alltså bort. Oavsett upplevd ”kemi”. En kille som jag träffat på riktigt, men inte tog minsta initiativ till att ses igen, sållade jag också bort direkt. Samtidigt som jag undermedvetet började leta efter tecken på att någon faktiskt sökte mitt sällskap.

    Mer avancerade eller specifika kriterer än så behöver man alltså inte sätta upp för att bespara sig själv en massa frustration. Det handlade däremot inte alls om några krav som skulle uppfyllas för att jag ens skulle bevärdiga mig att kontakta någon, maila någon eller träffa någon. Där fortsatte jag vara precis lika öppen som jag alltid har varit.

    Men de som inte hade minsta intresse av att ta nästa steg, de avbröt jag ganska fort med, istället för att klänga fast vid falska förespeglingar.


Kommentera