tumblr_n8jjhppF9j1sa3a87o1_500

”Har killar svårare för att prata om känslor?”

Hej,

Jag har en fundering gällande kommunikation i relationer. I de längre förhållanden jag varit i är det till största delen jag som har stått för pratet och funderingar kring de mindre bra saker man vill ta upp för att komma vidare. När jag pratar med mina tjejkompisar så upplever de samma sak. För mig känns det ofta som detta tar mycket energi från mig, som om att det hänger på mig.

Finns det någon sanning i att killar/män har svårare för att prata om känslor och tankar i en relation? Och det viktigaste av allt. Finns det några verktyg och tips för att lättare kunna nå fram till sin pojkvän? Jag har verkligen försökt att vara öppen i min kommunikation och inte vara anklagande. Tacksam för råd!

//L

Håkan svarar

Hej L,

Det du beskriver om kommunikation är ett vanligt fenomen. Där den ena partnern ofta har en känsla av att ”allt” hänger på mig. Säger jag ingenting eller tar upp känsliga saker så kommer heller inte min partner att göra det. Det är som om problemen inte finns. Upplevelse av att inte vara viktig gör att tvivlet träder in. Kommunikation är svårt, kommunikation är viktigt. Det är vägen till kontakt, kontakt är vägen till närhet. Närhet som alla människor längtar till men i olika mån är rädda för. Att bli avvisad eller övergiven, av att inte vara tillräcklig eller värd att älskas.

Jag vill säga att kommunikation är relationens största utmaning, men det är där också utveckling och fördjupning av relationen finns. I grund och botten har vi alla behov av att bli sedda, bekräftade och lyssnade till. Men vi har olika strategier vi tar till när vi upplever av vi inte blir det. Vanligt i en relation är att den ena partnern är mer på, d.v.s. är mer explosiv i sitt känslouttryck. Den som upplever sig ha lätt för att prata om känslor och svårigheter är också den som är närmare gråten. När respons uteblir känner man sig lätt avvisad och oviktig. Frustrationen i det skedet gör att det är lätt att accelerera sitt känslo-uttryck än mer och partnern som vi upplever ointresserad och avstängd, stänger av alltmer. Avstängdhet är också en strategi, ett annat sätt att ge sig till uttryck på, när man inte känner sig sedd, bekräftad eller lyssnad till. Den som stänger av när saker och ting blir känsligt och svårt i relationen är mer sparsam med känslouttrycken och kan upplevas rationell och logisk. Det betyder i sig inte att de inte känner något. Den som stänger av gör det för att man upplever sin partners explosiva känslouttryck som ett anklagande. Man känner sig invaderad, som att inte få luft.

Maktkampen har slagit rot i relationen där den ena känner sig avvisad och bortvald och av den anledningen accelererar sitt känslouttryck medan den andra känner sig invaderad och av den anledningen stänger av.

Då har vi tappat kontakten, den som är livsviktig för att relationen ska överleva. Utmaningen för den som är explosiv i sitt känslouttryck är att kliva tillbaka och ge sin partner tid och utrymme att träda fram. Utmaningen för den som stänger av är motsatsen, att ta ett kliv framåt. Når vi dit uppfylls bådas längtan. Den explosives behov av att se sin partner mer, den avstängdes behov av utrymme.

I kommunikation i allmänhet och kring känsliga saker i synnerhet är det viktigt att lyssna till varandra. Icke värderande, nyfiket, intresserat för att försöka förstå sin partners värld. Det handlar inte om att komma med lösningar, anklaga eller värdera varandra. En relation är ingen tävling. Istället tala i jagform, om det jag upplever, tänker och känner är viktigt.

Lyssna handlar också om att låta den andre prata till punkt, utan att jag avbryter eller kommer med smarta kommentarer och berättar om något liknande jag har gjort själv. Att lyssna på sin partner och verkligen lyssna för att förstå, bidrar också till möjligheten att vidga sig själv. Då händer något i balansen mellan den explosive och den som stänger av. Manligt eller kvinnligt? Min upplevelse är att av alla de människor jag har mött är kvinnor i något högre grad närmare sina känslor och ger dem till uttryck. Vilket i sig är mer kulturellt betingat än att hen är just kvinna eller man.

Lycka till,
Håkan

dating


Det finns 14 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. HoppfullSkeptiker

    ”Finns det någon sanning i att killar/män har svårare för att prata om känslor och tankar i en relation?”

    Det gäller att vara försiktig med hur man formulerar och besvarar såna här frågor.

    Det går ju att uttala sig om hur män eller kvinnor är eller beter sig ”överlag” eller ”i genomsnitt” och vad det kan vara för skillnader, men det gäller att akta sig för att göra kategoriska uttalanden om att ”(alla) män är på ett visst sätt” eller ”(alla) kvinnor är på ett visst sätt”, eftersom vi alla är individer och vi är alla väldigt olika.

    Det finns säkerligen sanning i att killar/män överlag eller i genomsnitt har ”svårare” för att prata om känslor jämfört med kvinnor.

    Men det finns såklart också gott om kvinnor som har väldigt svårt för att prata om känslor, och det finns såklart gott om män som inte har några som helst problem med att prata om känslor. Själv är jag en av dem.

    • Jag

      Håller helt med dig ‘HoppfullSkeptiker’. Jag (är man) har alltid haft oerhört lätt att uttrycka mina känslor, verbalt, kroppsligt och i det skrivna ordet. Men jag har en förmåga att ofta träffa kvinnor som INTE har lätt för detta utan tiger som muren. Visst är det säkert så att det generellt är vanligare att män har svårt att prata om känslor men till syvende och sist handlar det om individen, inte om könet, huruvida man har lätt eller inte att prata om känslor.

    • Johan Krüger Haglert

      Gäller bara att vara försiktig för att inga idioter skall ha något att gnälla om isf.

      Normalt utvecklade individer förstår att det är generaliseringar.

      Jag har varit väldigt känslig och pratsam av mig jag också så jag identifierar mig inte med det heller. Jag har inte läst texten men jag vet inte om det kan vara väsentligt vad det är för känslor vi talar om också.
      Egentligen är det kanske inte alls något fel på männens sätt att signalera sina känslor (”Jag hade gärnat velat knulla med dig”), det är kanske bara inte är de som väcker starkast intresse hos det andra könet eller är vad de vill få signalerat för att det faktiskt skall bli så.

  2. Fabian

    Sen så är det ju ofta så att om en kille visar känslor så får man höra ”vad känslig du är” och ”du får bita ihop”. Finns ju en klassiker, ”ta det som en man”.
    Är man öppen och lätt att prata med så hamnar man lätt i kompisfacket, finns ingen spänning.
    Det är inte lätt att vara man. Antingen gnälls det över att det inte finns några riktiga karlar kvar. Som tar för sig. Eller så klagas det över att män inte är ömsinta och förstående.

  3. fredrik

    Man har väl utvecklats och jag känner att jag inte behöver leva efter någon gammal mossig devis att en man ska vara tyst och stark. Så när jag jämför mig med min far och i synnerhet farfar så har jag oerhört mycket lättare att uttrycka mina känslor.

    Lite lustigt off topic. Jag registrerade mig på en dejtingapp och gjorde misstaget att fylla i att jag söker män. Jäklar vilken aktivitet det var i inkorgen. Blev nästan sugen på att konvertera sexuell läggning:) För tjejerna skulle jag lika gärna kunna vara genomskinlig 🙂

  4. Sussi

    Passa på att testa Fredrik i samma sekund du registrerar dig på ett nätforum och uppger tjej som kön förvandlas du på en gång från en människa till ett objekt.Du kan se fram emot en välfylld inkorg med massmail och du kan i princip svara vad du vill eftersom du ändå är helt ointressant och kommer få samma massmail om och om igen från precis samma personer.Här har du verkligen chansen att välja och vraka bland massor av skamliga förslag.Skulle det bli tal om den dejt kan du skicka en toarulle dessa herrar är inte kräsna allt med hål går bra och fördelen med toarullar är att de varken har åsikter eller krav.

    • Johan Krüger Haglert

      Är man inte någon kombination av objekt och människa oavsett kön?

      Har du Sussi provat registrera dig som kille och testat dina chanser?

      Det är väl mer av en kulturell dejtingnorm eller så som gör att det ser ut som det gör.

      Hur ofta söker du kontakt? Dina medkvinnor? I de få fall någon kvinna gör något väsen av sig så brukar det väl vara ett gillande av någon del och det är allt. Jag gör typ samma sak för det är väl att indikera intresse sedan får den andra avgöra om det var någon mening med det.

      Hur ofta ser du de som skickar massmailen som något annat än störiga objekt och som människor och tar reda på vilka de är? Aldrig?

      Effekten av den låga tillgängligheten/träffsäkerheten hos kvinnorna och flödet till dem är ju att man inte kommer sticka ut på radarna och således bara är en i mängden så varför anstränga sig?

      För en tjej är det ju kanske enklare att sticka ut då iaf många män rimligtvis inte blir kontaktade allt för ofta men det är ju inte som att kvinnorna tar sina chanser och gör några allvarliga försök till intressanta mail de heller.

      Era kontaktförsök är ju knappast bättre. Är man van med att det räcker med ett foto taget snett uppifrån eller på kroppen i profil så att rövformen syns så vet man väl att inget större engagemang krävs.

    • fredrik

      Ja tjejers kontaktförsök består i att använda gillaknappen eller en gång varannan månad så kan man få ett meddelande i stil med ”hej”. Fick faktiskt ett ”hej” från en tjej som i sin presentation gnällde över mäns dåliga kontaktförsök. Det var jag ju tvungen att påpeka:)

    • Johan Krüger Haglert

      Jag lämnar ju öppet för att mer intressanta killar kanske får bättre kontaktförsök än vad jag får.
      Men det är ju typ så för mig iaf ja.

  5. Sussi

    Johan nej jag har inte testat fylla i att jag är kille.

    Men när jag har ett aktivt konto skriver jag till dem jag finner intressanta och där även jag är vad de söker.Det händer jag får svar och det händer det leder till en dejt men i de flesta fall slutar de bara skriva.Eller struntar i att dyka upp på avtalad dejt ( har lärt mig min läxa )

    Som jag skrivit tidigare så är det svårt veta vad andra kvinnor har för bilder men jag har en profilbild en helkroppsbild och två bilder som är tagna i min fritid.Ingen av bilderna visar min rumpa och ingen Selfie.

    Fortsätter nog hävda att anledningen till att så många har så svårt att träffa någon på nätet är för att så många använder det på fel sätt.De som verkligen vill träffa någon försvinner i bruset.

    • Johan Krüger Haglert

      Personligen aktar jag mig för att skriva vad jag söker.
      En gång i tiden / under tiden har det väl varierat och det hade rimligtvis varit en människa som nöjer sig med natur/sinnlig tillfredställelse/må bra sådär i största allmänhet (d.v.s. inte nödvändigtvis så förväntansfull och krävande för att trivas med livet), vegan som inte har fått kuk med kort kroppslängd, vältränad kroppsform och ett intresse för att spela dator- och brädspel. Men ja.. Hur sannolikt är det och är det vettiga ”krav” att ställa? Jag har inte haft dem alla vid samma tid i livet heller.

      Istället fokuserar jag på att berätta vad jag är för en. Eller ja, i ärlighetens namn så just nu har den ett politiskt budskap som de flesta inte alls vill veta om och som kommer såga mig brutalt hos de allra flesta. Men som kanske kan gå hem hos någon enskild. D.v.s. jag försöker göra utfallringsprocessen möjlig men jag avfärdad i ord typ ingen för jag tycker inte att det är riktigt schysst eller ”rimligt” eller vad man skall säga. För folk är ju olika och har ju olika grader av negativa och positiva egenskaper.

      Jag skriver inte presentationer för att vara alla tillags och jag vet att jag inte är det. Jag agerar utifrån att ”om du tycker jag verkar ok så är det fritt fram att försöka kontakta mig” (och om jag tycker att ..)

      Tappa bort fok man har talat med kan ju hända, och passar inte den som skrev kan man ju skita i det istället för att berätta för dem varför. Vilket du rimligtvis gör själv också.

      Onlinedejtinggrejerna är väl precis som alla andra spontana träffytor väldigt hårt präglad av utseende och första intryck. I andra sammanhang där man umgås med människor i vardagen kan man ju finna andra aspekter / utveckla intresse över tiden / finna en charm som inte är synlig vid första ögonblicket men den märks ju inte av online, på krogen eller någon man bara passerar på stan.

      Jag antar folk vill träffa någon men båda könen delar ansvar för utfallet. Som kille vet man att tjejen dränks av kontaktförsök och att ens eget antagligen inte är det hon fastnar för (oj så sexistisk, stereotypisk och generaliserande jag är .. Och oj så offantligt skadligt det är, not. Så ”feminister” och ”antirasister” och diverse ickefrihetliga människor göre sig inget besvär) och att ”wall of text” normalt inte fungerar särskilt bra och ses som överambitiöst och inte är så intressant. Så efter att ha försökt de där mer seriösa mailen så slutar det med ”Hej” för det är tidseffektivt, enkelt, tydligt och kanske mer normalt än att berätta hela sin livshistoria och fiska efter om någon vill vara en del av den ..
      Omvänt så kanske tjejerna inte är intresserade av långa utläggningar eller ett enkelt hej.

      Ett fåtal tjejer har ju någon helt fantastisk presentation där en väldigt unik människa framkommer och de är ju bäst. Men man förstår ju även att man är chanslös :D. Men väldigt många lägger ju inget arbete på det hela och det är väl inte helt ovanligt med en slags ”kravlista” med men hur många vill mötas av en och hur svarar man på den?
      ”Jag är .. men inte ..”? ..

  6. yoron

    F*n vet, finns alla kombinationer. Finns helyllegrabbar som aldrig snackar om sånt, men lämnar dig säker på vad dom tycker ändå, ovanliga idag kanske när vi killar förväntas vara som en tjej, men ändå. Sen har du dom som alltid pratar, eller dom som i alla fall försöker 🙂 Ingen är perfekt.

  7. yoron

    Rådet jag tänker att du behöver är att gå på din mag känsla. Känns det bra så är det nog bra. Om det ändras sen är ett problem för framtiden. Vill du att en kille ska vara en tjej så letar du på fel ställe.


Kommentera