nervös dejt

Hantera nervositeten på dejten

Vi jobbade på samma kontor och hade utbytt leenden, blickar och artighetsfraser under en tid. När vi av en slump kom fram till att vi nästan bodde grannar kläckte jag förslaget att vi borde ta en öl ihop på kvarterskrogen vilket han nappade på. Jag föreslog vidare att han skulle titta förbi mig för ett glas vin för att ”se hur jag bor” innan vi gick till restaurangen nere i centrum. När jag sa det tyckte jag att det lät avslappnat och trevligt, men bara minuterna senare började paniken att stiga. Hur såg det egentligen ut hemma hos mig? Skulle jag hinna diska? Låg det smutsiga underkläder någonstans? Fanns det pinsamma saker som behövdes gömmas undan?

Han skulle komma om 30 minuter. Samtidigt som jag började att städa i ett hysteriskt tempo, försökte jag att på samma gång sminka mig, byta om (inte för uppklätt så att det såg ut som att jag hade gjort mig till, men inte heller något trist som jag hade haft på jobbet…), borsta tänderna, raka benen och fixa håret. Det var dessutom viktigt att lägenheten signalerade ”rätt stämning”. Var det pinsamt att tända ljus? Jag tände ett par stycken men blåste sedan ut dem igen. Lät ett doftljus brinna i hallen bara. Vilken musik skulle jag ha på i bakgrunden? Det blev en Spotifylista med namnet ”Afternoon acoustic”. Var det för uppenbart romantiskt? Jag var osäker men hade inte tid att fundera, för det ringde på dörren.

Han fick ett glas vin i handen och satte sig försiktigt i min soffa och såg sig omkring. Babblade obesvärat på, men jag hörde knappt ett ord av vad han sa. Inom mig hade det nämligen utbrutit ett totalt uppror i kroppen. Det tjöt i öronen, ansiktet hettade, hjärtat skenade och händerna skakade så att jag var tvungen att hålla dem hårt i knät. Det enda jag kunde göra var att försöka spela så normal som möjligt. Nicka och le åt det han sa och skratta på de rätta ställena. Det enda jag tänkte var att jag ville fly från den här soffan och att jag hatade mig själv för att jag hade bjudit över honom. Han skulle märka hur nervös jag var och kvällen skulle bli fruktansvärd. Kanske kunde jag ljuga och säga att jag var sjuk? Hitta på någon otrolig historia om magsjuka eller dödsfall i släkten? Det här gick inte! Men allt eftersom minuterna gick så saktade mitt hjärta ner farten. Jag drack ett glas vatten och mina händer hade slutat skaka. Plötsligt kunde jag faktiskt höra vad han sa på riktigt och jag vågade möta hans blick.

Vi begav oss till kvarterskrogen och satt där och pratade i timmar, ända tills ägaren irriterat tände lampan och började ta upp stolarna på borden. När jag frågade honom några veckor senare om han hade märkt att jag var nervös den där första dejten så svarade han ”nej, inte det minsta. Jag var själv så nervös så jag tänkte bara på mig själv.”

nervös

 

Peppande kram /Cecilia

__________________________________________________________________________________________________

Över 80 % av Happy pancakés medlemmar avslöjar i en medlemsundersökning att de brukar bli måttligt eller väldigt nervösa inför en första dejt. Vår expert Håkan Mattson ger sina bästa tips för att övervinna nervositeten.

  1. Kom i god tid till dejten istället för att komma med andan i halsen.  Det ger dig chans att hinna smita in på toaletten om du behöver och ta några djupa andetag och peppa dig själv.
  2. Välj en plats att träffas där du känner dig trygg. Varför inte välja ditt favoritcafé eller kvarterskrogen?
  3. Var medveten om dina känslor. Nervositet är bara en fysisk och helt normal reaktion i kroppen, som kommer att släppa efter ett tag.
  4. Berätta att du är nervös, troligen känner den du dejtar likadant, vilket kan vara en isbrytare. Ibland kan faktiskt nervositet släppa bara av att man uttalar att den finns där. Kanske kan ni till och med skratta åt den?

Håkan Mattson är relationsterapeut och Happy Pancake´s bloggexpert. Läs mer om Håkan: Livscentrum.se håkan

dating


Det finns 18 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Bigsis

    Självklart blir man nervös inför första dejten!
    Jag blir hypernervös och känner mig allmänt dum och klumpig… Men vad (för min del) egentligen är värst är hur man ska hälsa på varandra… En kram givetvis! är det säkert många som säger nu och skakar förundrat på huvudet för att jag ens tar upp det…
    Men saken är den att jag inte naturligt kramar alla människor hur som helst. Jag kramar dom som står mig riktigt nära, familjen och min eventuella partner. Inte ens mina bästa vänner åtnjuter en kram när vi ses eller skiljs… Och en dejt är någon man knappt känner…
    Jag hamnar alltså i en fruktansvärd situation (för mig) dels en enorm nervositet och till råga på allt känner jag mig obekväm med hela hälsningsgrejen.
    Handslag känns ju nästan som att säga: Hej, kul vi kunde träffas, men jag är inte särskilt intresserad.
    Och en motvillig kram säger väl ungefär detsamma…

    • Lis

      Haha, jag är likadan. Blir stel och tråkig i kramen, men har lärt mig att krama främlingar efter många års träning. Det är också rätt intressant att känna hur kramen ändras för varje gång man ses.
      Mitt problem är ävenledes att det tar lång tid för mig att bli avslappnad och ostel även i mer intima sammanhang, vilket kan uppfattas som att jag inte vill/är intresserad. Skulle väl antagligen bli bättre med träning, men det är ju inte en grej jag gärna ”tränar” på.
      🙂

    • Bigsis

      Aj då! Då har du det värre än mig måste jag säga…
      Jag har också ”tränat” på att krama folk, men jag måste ändå påstå att krama nån jag inte känner gör mig oerhört obekväm! Däremot har jag inga problem om jag kommer så långt att jag hamnar i mer ”intima” situationer. Då är ju ”muren” nerriven och jag är helt bekväm med mig själv och hela ”rörandegrejen”. Men jag håller med dig om att DET är något man inte vill ”träna” på hur som helst! 😀

  2. Sandra S

    Intressant mina dejter har tyvärr alltid styrts om från en fika på stan till att killen vill komma hem till mig och mysa med en flaska vin istället ( dvs det blir aldrig någon dejt)..men om jag väl träffar på någon som är så seriös och intresserad av mig att de tom kan tänka sig att ses på stan kommer jag nog bara vara överlycklig 🙂

    • Erik

      Om det är en återkommande situation för dig Sandra, så kanske du kan fundera lite på om just den typen av killar kanske är någon du skulle undvika att dejta och istället försöka ge en helt annan typ av kille chansen för att få just den typen av dejt som du gillar?
      Detta inte menat som kritik nu, utan som en tanke bara.
      Jag må vara konstig som kille men jag har faktiskt haft tjejer som velat gå hem direkt utan något dejttjafs .. dvs bara ha sex, vilket för mig har varit rätt ointressant eftersom sex utan ett förhållande känns ungefär som att äta en tårta utan innehåll (bara blöt tårtbotten typ).

    • 40 årig tjej

      Haha vilken liknelse Erik !
      Jag undrar, hur gammal är du ?
      En dejt är ju ett möte för att se om det finns något mera emellan och sex är ju så långt ifrån : )
      En kille sa till mig att han ville ” testa ” om vi fungerade i sängen först för annars ville han inte ses…
      Haha bad honom att inte höra av sig igen !

      Ej desperat : )

    • Sara

      Nja, jag tycker nog det ligger något klokt i det Erik säger ändå.
      Det är nog att göra det lite för lätt för sig, att säga ”alla killar är såna”….
      Jag vill inte ha den fördomen (jag vill helst inte ha några fördomar alls), därför ansträngde jag mig lite extra när jag gick in i pancake, att se till att slippa få bekräftelse på bilden/fördomen: killar är djur / sexgalningar.

      Så i förberedande syfte försökte har forma min sida till att signalera noll sex, noll romantik, egentligen. Bata typ ”människa” (söker ‘annan mönniska”). Med risken att få nailboxen full av brev från homosexuella män! Men det var en risk jag var villig att ta – hellre få tio trevliga homosexuella vänner att välkomna än 10 översexualiserade heteros som jag skulle tvingas avvisa.

      Jag gick till väga lite som Erik var inne på – bilderna var få, påklädda o gärna med något djur i famnen. Även min press signalerade snarare ”vän” än ”kvinna” .
      EN kille av femtio ville träffas hemma hos mig. Ingen annan.

    • Fredrik

      Så Sara… Jag tycker det är bra med en sida som inte framhäver någon speciell attribut, utan presenterar dig som människa.

      Men jag kan inte för mitt liv släppa detta: ”EN kille av femtio ville träffas hemma hos mig. Ingen annan.”

      Har du haft 50 killar intresserade av att träffa dig?
      Kudos till dig då…

    • 40 årig tjej

      Det var intressant men är du nöjd med det och träffar du någon av killarna igen ?
      Jag har än så länge inte fått en ”dejt” på stan till en sexdejt men inte träffat dem igen heller…

      Däremot träffat en kille på en fika sen hembjuden på middag och stannat över helgen men vi hade en flört i några månader …

    • Sara

      Ja, jag har träffat en av dem igen, vi ”kilar stadigt” för stunden.
      Och de två andra dejter var också trevliga med trevliga killar.
      En av dem var hemma hos mig då (japp, jag gjorde faktiskt ett undantag för den där ende killen, eftersom han hade kryssat i ”vän” på sin sida, och bedyrade hur ointresserad han var av något annat än vänskap. Fast sen pussade han mig ändå… Trixy..? Jag hade ändå gärna träffat honom igen för han var en söt person och pussades bra, även om jag blev överraskad, men han verkade tyvörr förvirras av sin egen dubbelsidighet det blev missförstånd och han försvann tillslut iväg genom något maskhål innan det blev någon andra dejt.)
      Den andra dejten, vi tog inte ens en kaffe, utan det blev en timmas promenad genom vackert vinterstockholm och prat. Jag tyckte det gick jättebra. Men han hörde aldrig mer av sig igen och besvarade heller aldrig mina mail. Blev nästan orolig att jag sårat honom eller varit otrevlig på något vis, nen hur jag än rannsakade mig så kunde jag bara finna att jag betett mig reko respektfullt och trevligt på dejten/promenaden. Men han orkade kanske inte trycka ner tangenterna och söga tack för trevlig dejt men nej tack. Jag menar, ibland är man ju bara verkligen såååå trött, eller? 😀
      Hoppas fler på pannkakan jan få fler trevliga upplevelser, likt dem jag har vågat. Jag tycker det känns så sorgligt att så många verkar rädda, misstänksamma, stötta, disrespekterade, avvisade, negligerade, – illa och otrevligt behandlade helt enkelt. Så vill vi väl inte ha det här, på våran community?
      Vad säger ni, jan vi inte gemensamt fatta en enda enkel tegel som alla kan följa –
      No matter what – var. alltid. trevlig.
      Tro mig, man kan till och med vara otrevlig, på ett trevligt, nja men i alla fall respektabelt, sätt. Prova! Det finns inget att förlora. Kanske får du några nya vänner längs vägen? Det fick jag, när jag en dag bestämde mig att prova att alltid vara trevlig, no matter what. Det mesta blev enklare. En av vännerna blev till och med pojkvän. Det kallar jag en win-win-win-metod. Prova! Fridens på alla och Happy Valentibe i förskott!

    • Sara

      Förlåt en naiv korkad fråga – men Vad är en ”sex-dejt” ?
      Är det när man kryssat i ”kort romans” ?

    • Jonas

      Sandra S, för mig så har samtliga dejter jag nånsin gått på med nån från HP eller så alltid inneburit en fika eller en promenad i parken eller så. Jag har aldrig föreslagit nåt om att ”mysa hemma hos dig” på första dejten.

      Samtidigt säger du att det ”tyvärr alltid” blivit så för dig och att du skulle vara ”överlycklig” om nån är seriös och bara vill ses på stan… Detta låter kanske lite bittert, men för mig som är seriös och gärna ses på stan så är det ändå fruktansvärt svårt att hitta någon kvinna som vill gå på dejt med mig. Det är ärligt talat fruktansvärt svårt att öht ens få kontakt med någon kvinna eftersom ”ni” nästan aldrig svarar på mail ni får (för att ni får så många, antar jag).

      Så jag vet inte riktigt vilken sorts killar du tar upp kontakt med som alltid vill hem till dig på första dejten, men tro mig, det är faktiskt verkligen inte svårt att hitta seriösa killar som vill gå på vanliga seriösa dejter.

    • margarethberglund

      Happypancake verkar glömma bort att kärlekslängtan varar hela livet. De rådgivare som sajten erbjuder förmodar jag har modernare ”tuffare” värderingar än vad 40-50talister relaterar till….jo jag har spionerat lite…testat med några frågor och fått underliga oprofessionella svar… Det ter sig oerhört smaklöst när åldrade män och kvinnor råds uppträda som ungdomar. Att vara i sin ålder är alltid mer klädsamt än att ständigt föryngra sig…

      När människan åldras ökar behoven av intellektuella egenskaper och harmoni. Sexsökningsfasen är över och man har lärt sig att njuta gemenskapen med en kärleksrelation…

      Håkan Larsson påstår sig vara ”relationsexpert” och jag undrar hur han blivit det…Tvivlar lite på detta då han är helt okänd i sammanhagen… Kanske kan vi få ett klargörande på det? ”Expert” stämpeln undrar…

  3. margarethberglund

    Jag är KBT och auktoriserad sexualterapeut. Hjälper enskilda och par i deras relationsproblem, sexuella problem som ofta i dagens samhälle kan bli oerhört stora och där relationerna förlorar sin harmoni och balans. Happypancake borde ha ett forum där folk kan mötas och samtala innan de tar kontakt med varandra. Många är alltför fixerade på könsmöten i tron att man skal vara så ”nuförtiden” och den vänliga kamratligheten får inte grunda relationerna.

    • Sara

      Hej Margareth. Jag tror du har helt rätt, du verkar klok. Folk _tror_ nåt ska vara på ett visst sätt, även om de inte gillar det, så istället för att fokusera på sin grej, och hur man vill ha det i kontakterna, hur man själv vill vara, blir man istället misstänksam och letar efter signaler på det där man inte gillar. Och blir antingen 1) sur eller 2) spelar med. I ett spel man aldrig gillade från början.

      Så jag bestämde mig att sluta tänka kategoriskt eller fördomsfullt , försöka ”känna igen” tecken på att någon var en sån eller sån typ, och bestämde istället att spela mitt eget spel – som jag gillar. Sen får den som vill dansa med eller inte, det är ju valfritt, men jag försöker vara så öppen och tydlig och vänlig och örlig som möjligt. Oavsett vem jag har på tråden.

      Hittills har alla, utom 1, gillat mitt spel, och blev själva ärliga och öppna, och det blev bra kontakter av alla. Jag skojar inte – alla. Så 99 av 100 (min erfarenhet) är således : ärliga öppna och respektfulla. Om man bjuder in dem till det. Några kontakter var kortare, några längre, några brevväxlar jag intill denna dag med. Några få, betraktar jag till och med idag som vänner. Riktiga vänner. Om än ej nära.
      Män är inte djur. Inte kvinnor heller. Så låt oss sluta uppföra oss som sådana – bufflar, grisar, hundar, hyndor/bitchar, lejon/vargar, what have you, – och låt oss agera som människor istället. Och behandla varann humant och mänskligt – med humor och medkännande. Vad tror ni? Kan det bli bra/bättre då?

  4. Sara

    Margaretha – Happy Pancake har ett forum, är ett forum, där folk kan mötas och samtala innan de tar kontakt med varandra. (hur nu det går till? ;-))
    Men folk utnyttjar det inte till sin fulla potential.

    Du menar kanske ett öppet chattrum, där folk samtalar online? Min erfarenhet är att sådana rum ofta kan bli stressade, flamsiga och lätt oseriösa (även otrevliga, i anonymitetens namn).

    Men en möjlighet att mötas, mer ”bland folk”, öppet, på happy pancake, är ju tex att lämna kommentarer i sådana här rutor. Seriösa samtal, som kanske ibland leder till att två i samma kommentartråd finner varandra och går vidare att prata privat?
    Det tror jag skulle kunna vara en variant. I de här trådarna är man inte löngre ”osynlig” utan måste ”uppföra sig som folk”. Det kan vara en poäng. När en del kanske har lättare att bli otrevliga i privata mailväxlungar, där ingen annan ser etiketssbrotten man de facto kanske gör sig skyldig till. Av olika anledningar.

    Önskar dig lycka till Margaretha. Du har ett viktigt jobb, och du gör det nog bra oxå misstänker jag. Mer harmoni i relationerna män-kvinnor. röstar jag för i alla fall. Make Love…. Not war.


Kommentera