3fceb96f3b35d4251f32f00e1a81f43b

”Går vi för fort fram?”

Hej,

Har efter mycket skepsis träffat en superfin kille på en dejting sida. Vi klickade direkt efter bara några rader! Kunde inte sluta skriva till varandra…ville ses och lära känna varandra bättre. Hördes så fort vi vaknade och det sista vi gjorde innan vi somnade. Semestertider och barn på olika håll gjorde att vi inte kunde ses direkt men lyckades få till en första dejt efter 4 dagar med barnvakt. En mycket lyckad dejt med middag ute och blev skjutsad hem, inget hände förutom en kram innan vi skiljdes åt.

Vi hördes direkt på sms efter och båda var glada och tyckte att det kändes bra!!!! Längtade tills nästa gång och räknade dagarna…. Fortsatte att höras intensivt från morgon till kväll hela tiden! Lite smått besatt! Men väldigt ömsesidigt. Kände båda två att det var konstigt att vi kunde längta efter varandra när man setts en gång. Vi har varit väldigt raka och öppna från första början och är båda ute efter att träffa ngn på riktigt. Inte bara för sex. Vi har båda barn och har varit separerade ca 4 år båda två…med ngt kortare förhållande däremellan. Vi sågs äntligen efter ytterligare 5 dagar och kändes overkligt bekvämt direkt! Blev att vi umgicks och sov ihop från måndag till onsdag. Blev intensivt…träffade kompisar och hans pappa av en slump. Kändes inte ens konstigt.

Efter ngn dag ifrån varandra frågade jag när vi skulle ses…och vi bestämde lördag. Alltså från onsdag till lördag utan varandra…inget konstigt egentligen. Men blev orolig direkt…min egna osäkerhet. Fick sen höra på fredagen att han bara ville säga hur han funkar, att det är bra om vi tar det lugnt och inte ses för mkt i början då han är van vid sin egentid och kan få lite panik om han känner att han inte får den. Att det hänt att han slutat träffa tjejen då… Nu menade han inte att det var så med mig men bara att det var så han funkade. Uppskattade att han sa det och sa att han behöver vara öppen och berätta sånt. Lördagen kom och var mysig! På söndag när jag skulle hem pratade vi och jag sa att jag tänkt lite på det och det har verkligen gått fort fram! Att det är bra om vi tar det lugnt….vi ska ju lära känna varandra. Hörs inte lika besatt som förut men ändå flera ggr om dagen…

Borde inte oroa mig så mkt…. Vi sågs sen onsdag till fredag morgon, så ytterligare två nätter ihop. Intensivt igen. Kändes bra….mysigt, känns nästan lite för bekvämt. Hans vänner var över. Vi gör vardagliga saker. Jag känner mig extremt hemma hos honom och det har han inga problem med, han kan t om åka iväg och lämna mig ensam på morgonen mm.

Det har gått väldigt fort fram!!!!! Gillar honom väldigt mycket! Är rädd att det ska sabbas! Hur bromsar man på rätt sätt? Hur gör man när det gått så fort? Vill inte att han ska få panik? Jag har ju egentligen inte bråttom….alls! Vi har ju bara drivits med….så har det blivit som det blivit.

Men konstigt att tänka att för tre veckor sen visste jag inte ens att han fanns! Och nu vill jag bara fortsätta lära känna honom och få fortsätta njuta utav hans sällskap. Vi är båda fysiska och kramiga…ibland är jag rädd att jag är för kramig!

Har ni några tips och åsikter vad man ska göra för att få det här att funka trots att vi gjort allt lite bakvägen??

 

Håkan svarar

Hej,

Tack för ditt mail och dina funderingar. Förälskelsen har ”drabbat” er och rusar skoningslöst fram med olika känslostormar. Vore vi förälskade hela tiden skulle vi dö av stress menar vissa. Förälskelsen är som ett rus. Förnuftet lägger vi åt sidan, istället gör vi allt för att få vara med varandra. Helst dygnets alla timmar, gärna omslingrandes där vi sänder ut kärleksbetygelser till varandra. Du är det bästa som har hänt, utan dig känner jag mig inte hel, med dig känner jag livet mer meningsfullt, o.s.v. Kärlekskarusellen snurrar fort och i berusningen tar vi många gånger stora steg och snabba beslut. Förlovning, samboskap, involvera varandras barn, vänner, släkt, o.s.v. Dels för att visa världen hur lycklig jag är, men också ens strävan till trygghet. Vi har sällan så många fantasier som nu om på vilket sätt jag kan bevisa att jag gillar dig och vi är också lyhörda för signaler om att du gillar mig. Fort, fort rullar det på, tills någon förr eller senare drar i handbromsen.

Osäkerheten träder in. Går vi för fort fram? Kanske vi skulle ta det lite långsammare? Tänk om kärleksfesten tar slut?

En del upplever kärleksruset uppslukande och uttrycker efter en tid behovet av frihet. Andra vill istället berusa sig mer. Vanligt i en relation vilket jag också har skrivit om förut, är ytterligheterna. Den ena har behov av distans/egen tid medan den andra har behov av närhet, kramas mer. Oavsett vad, är det olika uttryckssätt till att visa omsorg om relationen och den förälskelse man är i.

Kramas vi mer känner jag mig trygg, får jag utrymme, känner jag mig fri. Ytterligheter som är viktiga i en relation, vilket vi också inför varandra behöver ta hänsyn till. Ytterligheterna kan misstolkas som om du inte tycker om mig när du säger att du har behov av frihet. Alternativt, när jag aldrig får vara ifred, utan du pockar på att få kramas hela tiden, kan jag uppleva en otillräcklighet av att inte kunna leva upp till dina behov. Oavsett i vilken av ytterligheterna jag befinner mig betyder det alltså inte att jag inte ”tycker om”, utan ett medel till att skapa möjligheten till att tycka om.

Utifrån det du skriver är min upplevelse att ni inte har gått bakvägen, snarare är ni ett bra exempel på vad som uppstår för många när förälskelsen knackar på. Mitt råd är att stanna upp något, se er omkring, reflektera och samtala med varandra kring det som pågår och var lyhörda och nyfikna på varandras behov. Precis som du gör nu, med frågeställningen till HP. Låt förälskelsen ta sin tid och utmana er till att vara kvar i den njutbarhet och osäkerhet som förälskelse innebär. Istället för att snabbt inordna sig i en slags vardag, som förr eller senare kommer ändå.

Ett sätt att jobba med tilliten om att du finns där även imorgon.

Italienaren Franscso Alberoni, professor i sociologi har bl.a. skrivet boken, Förälskelse och Kärlek. Där han menar att vi förälskar oss när det vardagliga livet upplevs färglöst och förutsägbart. Att förälskelsen hjälper oss att bryta upp från livsklistret och kliva in i något nytt, spännande, oväntat. Utifrån det perspektivet kan man se det som om förälskelse också är en längtan till att expandera, d.v.s. utvecklas själv. Då kan man å andra sidan se förälskelsen som en egoistisk handling. Kanhända en svindlande tanke, men värd att tänka på då och då.

Lycka till.
Håkan

dating


Det finns 9 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Boccaccios

    Nu du Håkan, nu finns kanske chansen att jag förolämpar dig?

    Men, jag har helt enkelt svårt att tro på texten som en tjej uppges ha skrivit.

    Jag upplever nämligen att den är för perfekt.
    Den innehåller beskrivningar av Alla uppenbara fällor som finns när man är blixtförälskad i någon.

    Och det gör att för mig känns det närmast som att någon har slagit upp en lärobok i relationspsykologi och kopierat avsnittet, ”hur det kan kännas när en förälskelse går för fort.”

    Vilket återigen gör att misstanken vaknar i mig att ni på HP har novellförfattare anställda som diktar ihop sagor för att det skall bli lite aktivitet på bloggen.

    Ungefär som jag misstänker är fallet med alla ”solskenshistorier.”

    • MiMi

      Hur ser din bild ut om du tänker dig att du skulle träffa någon och ni gillar varandra ömsesidigt? Vad tänker du ska hända efter några dejter? *nyfiken*

      (Jag har vänner som träffat partners på HP, för vissa har vägen varit krokig innan det blivit ett förhållande och för andra har det varit väldigt intensivt efter första dejten. Solskenshistorier finns! Om jag inte hade trott på dessa levande exempel hade jag knappast varit registrerad själv – eller hur? Är vi inte alla här för att vi hoppas på att få uppleva den omtumlande förälskelsen och kärleken? Jag hoppas det! )

      För att svara på själva inlägget tänker jag att det bara är att låta saker hända när det känns bra. I och med att det finns barn inblandade så är det nog bra att låta det ta lite tid innan de kommer in i relationen, men i övrigt… Go with the flow! Njut varje minut och analysera inte varje steg, det överanalyseras alldeles för mycket. =)

    • Sandra

      Ett av paren som nyligen var med under ”solskenshistorier” känner jag och kan intyga att den är verklig. Det låter ju väldigt sorgligt att du har tappat hoppet om att det kan gå till så här i verkliga livet. Cynism är aldrig en attraktiv egenskap och det är lätt att man drabbas av den emellanåt.

    • Boccaccios

      Sandra, Mimi:

      Det är Inte cynism jag drabbats av. Det är realism.
      Efter att ha varit intresserad av tjejer i 30 år har jag äntligen insett hur verkligheten ser ut för mig.

      Och den verkligheten gör att jag inte längre tror att romantik existerar för mig.
      För det enda jag har upplevt är hur tjejer placerat mig i det vidriga kompisfacket.
      Och sedan utnyttjar de mig för diverse olika ändamål.

      Favoriten är som terapeut.
      För det har förtroende för mig, så mycket förtroende att de mer än gärna använder mig för att kunna häva ur sig sina besvikelser över hur de blir behandlade av andra killar.
      Och sedan vill de gärna ha råd och tips om hur killar tänker.

      Alltså Mimi, min bild av hur det kommer se ut om jag träffar någon och vi gillar varandra ömsesidigt? Och vad som kommer hända efter några dejter?
      Tja, det kommer aldrig hända helt enkelt.

      Har i och för sig varit på några första dejter, man aldrig en andra dejt.
      Tjejer försöker nämligen placera mig i kompisfacket redan på första dejten.

      Och nu kan ni argumentera om att det beror på att jag gör fel.
      Jag hävdar dock att det beror på att tjejer är så otroligt otåliga att de inte tar sig tiden att upptäcka alla mina styrkor. I stället avfärdar de mig blixtrande snabbt och sedan jagar de vidare för att leta efter den omedelbara fixen.

      Och allt detta innebär numera att jag har givit upp tanken på romantisk kärlek.
      Och romantik över huvud taget.
      I stället har jag övergått till att bara ha Ett intresse av tjejer.
      Vilket är att ligga.

      Jag Kan i och för sig tänka mig att bli kompis med en tjej.
      Men Bara om det ingår förmåner.

      Därför har jag också sagt upp mitt medlemskap på HP.
      Finns ingenting där för mig ändå.

      Utan för att åstadkomma vad jag eftersträvar lever jag i dag efter en väldigt enkel regel.
      Som jag hellre använder IRL i stället för på nätet.

      ”Vill en tjej Inte ligga med mig så vill inte jag ägna en sekund åt att lära känna henne.
      Eller för den delen med att ens prata med henne.”

      Och nu tycker ni kanske att det är tragiskt?
      Men tro mig, sedan jag kom till denna insikten så har mitt liv blivit så otroligt mycket enklare. Att sluta bry mig om tjejer var det bästa beslut jag någonsin har tagit.

      I dag lever jag fri och obunden, gör vad jag vill, och slipper hamna i kompisfacket 🙂

    • MiMi

      Boccaccios:
      Jag upplever ungefär detsamma; att killar inte har tid att upptäcka vem jag är.

      Det där med kompisfacket låter besvärligt och jag kan förstå varför du nu väljer att göra precis det motsatta. Funkar inte det ena så testar man det andra. Här har det varit tvärtom. Då många killar bara har varit ute efter sex så har jag börjat fokusera på att inleda mer vänskapligt så min person hamnar mer i fokus än min kropp. (Däremot är jag tydlig med att det är HAN som är intressant & inte några andra killar. Fysiska närmanden svarar jag på & det handlar inte om månader innan man blir intima.)
      Jag har också sett över vilka typer av killar jag dragits till och tagit mig ur den gamla boxen. Tyvärr har det inte varit någon skillnad på utfallet. Det blir bra kontakt, några riktigt lyckade dejter och sen rövas de bort av aliens(?). Man blir inte klokare av det!

    • Boccaccios

      Ja du Mimi, snacka om olika erfarenheter 🙂

      För som jag sade, det sista jag vill numera är att min person skall hamna i fokus.
      Jag vill i stället att tjejer Bara skall se mig som kropp 🙂

      Sedan det du säger om att se till vilken typ man tidigare dragits till och ta sig ur den boxen, är ett argument jag verkligen inte förstår?

      För om jag ser till tjejerna jag blivit intresserad av genom åren är variationen enorm.
      Har i och för sig skrivit om detta i någon annan tråd tidigare, men okej 🙂

      Det har varit högskoleutbildade tjejer, gymnasieutbildade tjejer och tjejer som börjat jobba direkt efter högstadiet. De har jobbat som kassörskor, sjuksköterskor, taxichaufförer, mäklare, arkitekt, brandkvinna, gymnasielärare och så vidare, och så vidare.
      De har varit mörkhåriga, blonda, rödhåriga. De har varit längre, kortare och medellängd.
      De har varit knubbiga, feta, vältränade, slanka och haft bröst i alla storlekar från A- kupa till…? D- kupa?

      De har haft fritidsintressen som sträckt sig från schack till surfing via drejning och dans.
      Och jag har träffat dem på så olika ställen som jobbet, tåget, butiken och så vidare.

      Och nu har dom fysiska attributen ingenting med saken att göra, jag vet.
      Men vad jag försöker säga är att jag har träffat och blivit intresserad av tjejer med alla möjliga olika utbildningar, yrken, fritidsintressen och utseenden. Och resultatet har i princip alltid varit det samma. Kompisfacket.

      Jag tycker dock du är stark som står på dig och lever efter din övertygelse 🙂
      Vill du ha fokus på din person inledningsvis så eftersträva det, absolut.

      För min del hoppas jag dock på att träffa tjejer som Inte tänker så.
      Eftersom det numera inte duger med eventuell intimitet efter tre, fyra, kanske fem dejter.
      Jag vill i stället ha sex första gången vi träffas.
      Annars får det vara.

  2. Sutta9000

    Har själv varit med om en snabb historia med den biten så pass snabb så första träffen var vi ett par så det är möjligt i det korta perspektivet men i det långa brukar det dö ut efter ca 2 år när ruset rinner av av hopplös romantisk kärlek och brukar dras ut några år till innan det bryts upp.
    Som sagt möjligt. Nackdelen är att majoriteten av människor som dejtar via internet får inget napp och ger upp på den biten och brukar hitta någon IRL istället.

  3. xxxx

    jag anser att det viktigaste är att ha självkännedom/att känna sig själv som person! Och också känna sig själv såpass väl så att man vet om det verkligen är kärlek för ”personen ifråga?´´ eller om man som person är kär ”i själva kärleken?´´ som då är nåt helt annat!? och de gäller ju såklart båda parter som person,och för varandra!


Kommentera