jul

Formad av familjen?

Julen är en stor familjehögtid. Men det är inte överallt som det råder lugn och frid. I familjer med en historia av bråk och svek kan julen väcka smärtsamma minnen. Påverkar en trasslig familjebakgrund också vårt sätt att dejta och vår syn på relationer?

I veckan lyssnade jag på en dokumentär om kvinnor som vuxit upp utan sin far. Pappan hade alltså lämnat mamman vid barnets födsel och sedan avsagt sig all kontakt. Trots att döttrarna, när de blev äldre, vid upprepade tillfällen både ringt och skrivit brev var tystnaden total.

Som uppvuxen i en fungerande familj är det oerhört svårt att föreställa sig hur det där känns. Men kvinnorna vittnade om att de under hela sitt liv burit på en känsla av att ha blivit övergivna. Även om de i teorin förstod att det var modern som blev lämnad, och inte dem, hjälpte det inte. Känslan av övergivenhet gick inte att få bort.

Det här påverkade döttrarnas syn på kärleksrelationer. Eftersom de vuxit upp utan en bra manlig förebild fick de en snedvriden bild av män, berättade kvinnorna med några års självdistans. För i deras värld var män inte att lita på. De skulle svika, förr eller senare. Men för att försöka motverka detta använde de två strategier.

  1. Att vara väldigt ”på” och göra allt för sin pojkvän, så att mannen aldrig skulle kunna få några skäl att sticka.
  2. Att ständigt vara på sin vakt, även i en relation. Att inte låta partnern komma för nära, så att det skulle bli jobbigt om han försvann. Ett tredje alternativ var att inte träffa någon alls, för att slippa smärtan att bli lämnad.

Med facit i hand kunde kvinnorna konstatera att inget av sätten ovan var särskilt lyckosamma för att bygga en varaktig och djup relation. Ändå var deras beteende så svårt att förändra.

Jag vet att många så här i jultider, på gott och ont, funderar på olika saker kring familj och släkt. Vad har ni för erfarenheter? Hur har er familjebakgrund format er när det gäller dejting och relationer?

God Jul!

 

/Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake.

dating


Det finns 137 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Hasse

    Julen är reflektionens högtid. Även om det är många år sedan jag skilde mig kommer sorgens tankar vid jul. Det är ett brutalt nederlag att inte lyckas hålla ihop familjen. Jag tycker det blir värre ju äldre jag blir också. Men hej tomtegubbar på er allihopa. 🎅

  2. Troglodyte

    Först vill jag bara flika in att jag ogillar bilden av att det alltid är män som gestaltas som boven i dramat. Lite nyansering vore trevligt, som att det finns gott om exempel med kvinnor som sliter iväg sina barn ifrån fäder som inget hellre vill än att vara en god förebild men inte tillåts vara det. Slå gärna ett slag för de männen, ingen annan verkar göra det.

    Gällande frågeställningen så har jag växt upp i en kärnfamilj. Ni vet, det där fula ordet som man inte riktigt verkar få nämna längre utan att få sneda blickar riktade mot sig. Det har gjort mig stark i mig själv, självständig och harmonisk och detta reflekteras i mitt sökande. Men tyvärr så förlorade jag det genetiska lotteriet och då kan du ha mer självkänsla än någon annan utan att det gör ett smack. Åtminstone när tidsandan ser ut som den gör idag.

    Jag är övertygad om att en stark familj står i centrum för att skapa välmående människor. Dessvärre så tror jag att vi har några grundvalar som vi alla behöver jobba på: Mindre egoism, mindre ytlighet och mer empati. Så länge vi endast ser till ytan på varandra så mister vi förmågan att komma inpå djupet där vi finner tillit, anknytning och sympati. Detta är saker som skapar förankring och stabilitet. Ser du endast till dina egna intressen så kan du inte heller göra uppoffringar för andra. Kan du inte se genom någon annans ögon så får du inte förståelse för hur du kan hjälpa dem. Alla dessa saker tillsammans ser jag som ett måste för att skapa trygghet. För att skapa en grund. För att skapa en familj.

    • Christian Persson

      Troglodyte,

      Jag har själv manliga vänner som upplevt precis det du beskriver, så jag vet hur problematiskt det kan vara för män som hamnar i sådana situationer. I det här fallet var det inte min mening att ”välja sida”, utan jag refererade till en podd jag hört. Jag skulle lika gärna kunna ha skrivit om söner som blivit lämnade av sina mödrar, känslan av övergivenhet borde ju vara densamma.

    • Troglodyte

      Christian:
      Jodå, jag förstod att du refererade till podcasten som du hade hört och att du valde att fokusera ditt inlägg på den. Jag kände bara att just den aspekten tas upp så ofta och att den andra sidan av myntet nästan alltid hamnar i skymundan. Jag ville därför provocera lite, hoppas du inte tog alltför illa vid dig. 🙂

      Jag ser hur som helst fram emot många nya tankeställare och synvinklar från dig, även om jag inte alltid håller med dem. Dina blogginlägg är mycket läsvärda.

    • Christian Persson

      Troglodyte,

      Jag tog absolut inte illa upp, att vi har olika syn på saker är bara uppfriskande. Och jag håller verkligen med dig om att den andra sidan av myntet ofta hamnar i skymundan, har som sagt vänner som hamnat i den situationen. Det kanske inte var en slump att man gjorde en podd om svikande fädrar och inte mödrar.

      Kul att du gillar blogginläggen och god jul!

    • John G

      Christian:

      Jag tycker inte det är ett dugg märkligt att podden handlade om svikande fäder, och inte mödrar.

      För så ser samhällsklimatet ut i dag. Mannen är Alltid skurken. Och kvinnan är det Alltid synd om. Eftersom hon helt omotiverat får ta en massa skit från den stora skurken, mannen.

      Det är vad den feministiska propagandamaskinen har åstadkommit.

      Och jag ser ju lite samma tendens här på bloggen.

      Nu har du skrivit ett inlägg om män som överger sina barn. För bara ett kort tag sedan skrev du ett inlägg om hur dåliga män är på att bli avvisade.

      Men efter vad jag kan komma ihåg har varken du eller Cecilia någonsin skrivit ett inlägg om kvinnors negativa egenskaper.

      Utan normalen är att ni väldigt noga betonar att inlägget gäller både kvinnor och män.

      Alltså är inläggen här på bloggen antingen könsneutrala. Eller så pekar de ut mannen som bov i dramat.

      Och jag kan bara gissa att det handlar om din feministiska chef? Som förmodligen aldrig hade tillåtit dig att skriva ett inlägg som visar på kvinnan som bov.

    • Christian Persson

      John G,

      Det är rätt intressant på vilka sätt en text kan tolkas. Du menar att jag skrivit en text som smutskastar män som överger sina barn, att det liksom är hela min poäng. Mitt syfte var att ta upp hur det är att i tidig ålder bli övergiven av en förälder och hur det påverkar oss i livet, till exempel när det gäller relationer. I det här fallet berättar tjejerna om hur de blivit kontrollerande, inbundna, klängiga och en massa andra dåliga egenskaper som förmodligen gör att de söker sig till ”dåliga killar”. Men istället för att tro att de här tjejerna medvetet väljer ”svin” som pojkvänner tror jag att det ofta finns bakomliggande orsaker. Där har vi säkert olika uppfattningar.

      När jag skriver om hur dåliga män är på att bli avvisade har du också invändningar. Här var min poäng att alla, både tjejer och killar, blir avvisade men att det visar sig på olika sätt. Killar är mer aggressiva, vilket all respons jag fått talar för stämmer. Men jag tar också upp varför jag tror att det är så, att många män är frustrerade över att det är så svårt att få till en dejt. Om du menar att det här är att smutskasta män får du givetvis tycka det.

      Och nej, jag bestämmer faktiskt själv vad jag vill skriva om. Jag är inte en del av någon propagandamaskin.

      God jul!

    • KARL- INGE

      TROGOLYTE JOHN G

      Ett litet stickspår med anknytning till att mannen i slutänden är om inte skurk så lite skuld bandit i alla lägen.

      Jag läste det här i en av dom största kvällstidningarna för många år sen..
      en kille i 25 års åldern blev oskyldigt dömd visade det sig för våldtäkt
      på en tjej som var olyckligt kär i honom men blev ratad .
      han blev dömd och fängslad jag kommer inte i håg hur länge
      han avtjänade sitt straff och startade om livet efter ca ett halvår tar han med sig en kvinna hem till lägenheten och fullbordar samlag ,dagen efter så polisanmäls han för våldtäkt igen ,åklagaren häktar honom på stående fot nu är han serie vålds täckare , Men under förhören så säger han att han är oskyldig och kan bevisade genom att han har monterat en dold kamera som spelat in allt som hänt i sovrummet
      det visade sig att tjejen som anmälde honom var en kompis till den första tjejen som gjort anmälan och gjort falsk anmälan ,, Nåväl han blir dömd till böter för att olagligen haft en dold kamera i sovrummet men frikänd för båda våld täkterna då båda kvinnorna erkände sanningen och därmed upprättelse.

    • George

      John g

      Att dom inte skriver om kvinnors dåliga sidor är för att kvinnor inte klarar av att höra sanningen om sitt eget kön. Vi män matas ideligen av sanningar om vårat kön men det spelar ju ingen roll för vi är ju män och ska tåla sånt eller? Skulle vi klaga det minsta kommer feminist tanterna här och pikar oss direkt. Jag tror kvinnorna här är oförmögna och se hur denna blogg utvecklat sig. Som du skrev så har det aldrig skrivits om kvinnors negativa sidor här. Bara om män och hur hemska vi är. Sen när vi protesterar mot detta så är vi barnsliga mm.

      Jämställdhet finns inte på denna blogg.

    • George

      Jag kan rabbla många dumheter som kvinnor gör.

      T ex om kvinnor som skyller på att dom inte visste att dom var gravida. Dom kvinnorna åker till BB istället för farbror doktorn när dom får värkar.

      Hade jag varit gravid utan att veta om det så hade jag blivit orolig när värkarna började och uppsökt en läkare på vårdcentralen inte åkt till BB. Bara det att dom åker till BB bevisar att dom visste om det.

    • George

      KARL- INGE

      Intressant. Ska nog skaffa mig en kamera för säkerhets skull. Hellre böter för olovlig filminspelning än oskyldigt dömd som våldtäktsman sittandes i fängelse.

      Lite moment 22. Kvinnor rädda för att bli våldtagna. Män rädda för att bli oskyldigt dömda som våldtäktsmän.

  3. ViraStina

    Jo, nog påverkar uppväxten i hög grad våra preferenser. Jag märker att jag följer den psykologiska standardmodellen och dras till män som påminner om min far på ett eller annat sätt.

    Och nu var han en väldigt positiv förebild. Närvarande, genomsnäll, begåvad och ganska kufiskt egensinnig. En nördig skogstomte med lappade kläder, politiskt omvärldsintresse och en musikalisk talang utöver det vanliga.

    Det är därför det blir så underhållande när män talar om för mig att jag egentligen gillar välbeställda killar som skryter med lyxprylar och dyra vanor! 😀

    • John G

      ViraStina:

      Men varför skulle du vara annorlunda än exempelvis mig?

      Varje gång jag har pratat om vilka bekymmer jag upplever med tjejer så heter det ju omedelbart att jag hela tiden väljer Fel typ av tjej.

      Och när jag protesterar mot det, så blir ju uppföljningen att jag är blind för mina egna tillkortakommanden. Jag är helt enkelt inte kapabel att se mina egna misstag.

      Nu är det dock så att jag styrs inte oavkortat av mina känslor, utan logik och rationellt tänkande är en stor del av min personlighet. Samtidigt som jag faktiskt är exceptionellt intelligent.

      Vilket gör att jag ser mönster. Jag ser beteenden. Och jag lär mig.

      Alltså blir det på motsvarande sätt väldigt underhållande, nära på löjligt i bland, när tjejer talar om för mig att jag hela tiden väljer fel typ av tjejer.

      Och jag menar, om jag nu inte är kapabel att se mina egna tillkortakommanden, varför skulle då du vara det?

    • ViraStina

      Skillnaden är att du lägger ansvaret för dina resultat på andra, medan jag lägger ansvaret för mina resultat på mig själv.

      När jag ständigt råkade ut för samma misslyckanden gång på gång i dejtingvärlden, var det förstås frestande att skylla detta på killarna. Det var ju DE som betedde sig som omogna relationsfobiker! Men så enkelt är det aldrig. Man utgör alltid minst hälften av kvaliteten på en relation. Ibland mer, ifall man är medveten och drivande.

      Och jag såg rätt snart att jag visserligen inte valde fel typ av män, men att jag gick in i relationer på fel sätt. På fel premisser, med fel förväntningar. Och jag började därför arbeta aktivt för att förändra mitt beteende. Det är ett sätt att reflektera över sina egna tillkortakommanden.

      Men du blir allt mer fast i övertygelsen om att det är fel på alla kvinnor. Att dina svårigheter inte har med dig att göra, eller vilka kvinnor du dras till, utan att de beror på någon sorts gemensamt fabrikationsfel hos halva befolkningen. Och det är ju raka motsatsen till att se sina egna tillkortakommanden.

    • 00cosy

      VIRASTINA

      Resonerar sig fram till att hon har minst hälften av ansvaret för att män inte ville ha ngn fast relation med henne. Sen kommer överslätningarna ,, det var rätt typ av män såklart dom var lik pappa,
      men fel grunder och förväntningar från Virastina,, Det är ju inga direkta personliga fel typ vara elak , dominant, eller överlägsen.. Utan mer av missförståndstyp,, svaren fick hon efter en självanalys ,,, grattis snyggt jobbat att kunna vara så objektiv mkt få förunnat.. Det borgar ju för att du är nästintill den perfekta makan och oerhört lätt att leva med . God jul VIRASTINA

    • ViraStina

      00Cosy:
      Jag väntar fortfarande på ett enda inlägg från dig där du inte gissar hejvilt om mina personliga egenskaper. Men det tycks vara dig övermäktigt.

  4. 00cosy

    TROGLODYTE

    Jag var inne på samma spår ,, det förekommer att många mammor inte ens drar med sig barnen,,
    utan överger dom blir bortadopterade, fosterbarn, eller struntar i barnen pga missbruk av olika slag.
    Det skulle rimligen innebära att söner till såna mödrar blir dysfunktionella och har samma mönster som kvinnorna du beskriver christian, eller blir större % män utåtagerande och kanske players ?
    Ja tyvärr så försvinner dom g a värdena,, att släkten familjen ska vara tillsammans på julen juldan gick man inte ens ut förr,,,
    nu är det krogen för många halva befolkningen är ju singlar o utlandsresor är fullbokade

    Jag skriver under på att det vore bra att dom goda värdena skulle få råda egoism som kom som en brandstorm i Reinfeld politik fick tyvärr fäste i landet och själv har han suttit och plockat ut miljonlön varje år från riksdagen pga av arbetslöshet trots att han har ett företag som tjänar multum men skattetekniska saker gör att han kan plundra sverige girighet och egoism är hans paroll och det har msk blundat för.
    VIRASTINA jag skrev att det fanns undantag men om du inte har varit utsatt för situationen så vet du inte om du reagerar som du tror ,
    det låter ju inte riktigt sunt att du dras till män som liknar din far du måste missat ngt i din frigörelse och uppväxt

    • ViraStina

      Aha, du tycker att det är ”osunt”.

      Ja, det kan man ju tycka om man vill. Annars brukar det vara ett tecken på en normal anknytning till föräldrarna.

    • Romantisk-tjej

      Det är nog vanligt, knappast osunt. Jag vet inte om jag påverkats av hur min far var.
      Jag hade redan min killtyp klar i mellanstadiet. Jag blev alltid kär i outsiders redan då. Killar som stack ut från mängden, som vågade gå emot konventioner. Och som var ensamvargar. Och sådana killar faller jag för än idag. Men det har nog inget med pappa att göra 😀 Utan något jag har inom mig.

    • ViraStina

      Romantisk tjej:

      Min far var definitivt en smula udda. En egensinnig outsider, om än inte det minsta ensamvarg. Men det är egentligen först nu, i medelåldern, som jag tydligt ser likheterna mellan honom och mina män, när jag tittar tillbaka. Det behövdes lite perspektiv för att se mönstret!

      Det mest framträdande är dock den genuina vänligheten. Godmodigheten. Den är sällsynt. Det är så många som är cyniska. Många män lägger till och med en stolthet i att vara cyniska. Men det draget saknas totalt hos såväl mina ex som hos min nuvarande. Precis som det gjorde hos min pappa. Och jag har ju svårt att se något osunt i att söka sig till sådana personer. 🙂

    • 00cosy

      VIRASTINA

      synd att du inte inser att gissningarnas tid är förbi ,, är dina inlägg överensstämmande med din personlighet så står det svart på vitt

    • ViraStina

      Onekligen svart på vitt, ja.

      Du har hackat på mig oupphörligen i en månads tid. Jag vet faktiskt inte ens om du är medveten om det, men skulle jag skriva på motsvarande sätt om dig, som du gör om mig, skulle det se ut ungefär så här:

      ”Oj då, stackars 00Cosy blev folkskygg och var tvungen att flytta ut i skogen för han tålde inte att bli nobbad! Där sitter han och fantiserar om att han får besök av tjejer! Och nu sprider han sin maniska bitterhet på ett anonymt forum och fiskar medhåll från andra killar. Antagligen har han elallergi och 14 katter, och gömmer sig under köksbordet när brevbäraren kommer! Sedan skriver han patetiska god-jul-inlägg mellan mobbingen och tror att han ska vinna sympatier!”

      Trevlig ton? Intressant för någon? Konstruktiv debatt? Nope. Ingendera. Bara irrelevanta angrepp. Och hur mycket du än letar, kommer du inte hitta något liknande av mig någonstans. Det är du som står för inlägg av den typen, i tråd efter tråd. Ändå jobbar du stenhårt på att försöka lansera mig som ”elak, dominant och överlägsen”.

      Lägg ner.

  5. Romantisk-tjej

    Min barndoms ”Fanny och Alexander”-jular, allt juligt fanns där, det var oerhört spännande när jag var barn. Den vackra granen, inomhus smakfullt pyntat och utomhus med ljus, klapparna, alla ljus, snölyktorna och snöhyddorna vi byggt i trädgården, pyntet och den underbara maten mamma lagade med sådan omsorg.

    Jag har aldrig lyckats skaffa en egen familj. Har levt ensam i alla år och träffat föräldrar och syskon på julen. Syskonen hade med sig sina respektive, sedan kom syskonbarnen (som jag ibland passade när de var små på 80-talet) med sina partners.. Jag var dock ensam varje jul.
    Alla hade för längesedan slutat fråga om jag träffat någon. Och sedan blev jag medelålders och hade parkerat mig på glasberget. Trodde jag.

    Jag träffade min ”sagoprins”, (nåja 🙂 ) min första pojkvän, en varm sommardag vid en sjö förra året.
    Vi firade julen på olika håll men hade nyåret tillsammans istället.

    I år kommer jag och min pojkvän fira jul helt ensamma, för första gången. Det är en underbar känsla, något jag alltid längtat efter. Inga stora sammankomster. Ingen stress. En romantisk jul på tu man hand i all sin enkelhet. Och inte med vilken person som helst; mitt livs kärlek, min enda kärlek, min enda kille jag haft i mitt liv.
    Jag känner mig som 20, som min pojkvän brukar säga. 😀

    • 00cosy

      ROMANTISK TJEJ

      Grattis att lyckan äntligen har kommit till dig !
      jag visste inte att man kunde gå genom livet utan att få uppleva kärleksmöten då och då i alla fall..i modern tid
      det är tänkvärt och jag får nog ta tillbaka mina grövsta uttalanden. Jag önskar er av hela mitt hjärta en underbar jul tillsammans och många efter den.
      Jag själv har alltid haft känslan av att jag får den kvinnan jag vill, i stort sett och det har jag verkligen utnyttjat, vilket fått mig att fira jul tillsammans med många olika kvinnor

      Ditt modiga berättande om din livssituation respekterar jag och det stämmer som sagt till eftertanke

    • Romantisk-tjej

      00Cosy:

      Tack för din respektfulla kommentar! Kudos till dig! 🙂

      Även i modern tid finns det många olika livsöden som kan innefatta djup ensamhet. Det är bara att man sällan får ta del av dessa. Det är inget folk pratar öppet om på fikarasten på jobbet till exempel. Jag har alltid haft stark integritet, tror många aldrig förstått hur ensam jag varit. Många svek har gjort mig försiktig. Det har samtidigt givit mig styrka att klara allt ensam.

      Men nu har jag gått in en fas med sällskap, även om jag fortfarande bor ensam 🙂

      Jag önskar dig en härlig jul!

    • Hasse

      RT: Tack för att du delar med dig. Känner så igen mig i det du beskriver. Jag har levt själv i 25 år… slutat hoppas att någon ska komma och krama om mig och säga; ”det fixar sig Hasse”, utan blivit tvungen att stänga av för att bara orka. Visst blir man stark av att själv få gå igenom sjukdomar och annat elände livet kan ”bjuda” på, men till sist tar man slut.

      Glad att du äntligen får lite ljus över ensamheten. 😘

    • 00cosy

      VIRASTINA

      Skrattar hahahaa jag är mkt medveten om att jag ifrågasätter och motsäger dig i det mesta , det är min fulla rätt att göra, det är jätteintressant vad du gör för kopplingar skrattar

      när man säger emot dig ,, då hackar man och förföljer dig mobbar kanske men då du säger emot alla män då är det smarta inlägg som ska respekteras , DU vill få ett par tjejer att tro på att sitter inne med ngn sort sanning och gjort dig taleskvinna för dom oavsett om dom vill det eller inte
      HASSE SA att du är en feminist det är ju sant t o m en suffragett skulle vara stolt

      JOHN G SITTER du ock läxar upp i ett par inlägg ovanför här där du sitter och anklagar honom för att klaga på andra det gör minsann inte du du tar tag idig själv och gör en 360 grader kullerbytta och kommer ut med dom rätta svaren ,,, då gick jag in och ifrågasatte dig och dina kognitiva mästerverk

      VIRASTINA DU KLAGAR PÅ ANDRA MEN KLARAR INTE LITE KUNSTRUKTIV KRITIK SJÄLV

    • ViraStina

      Konstruktiv kritik?

      Du menar i alla inlägg där du har tramsat om att jag skulle vara asexuell, att jag har en massa diagnoser och att det är synd om min partner? Alla inlägg där du inte en enda gång har kunnat svara på sakinnehållet i det jag skriver, utan du bara börjar spekulera om mina egenskaper för att hitta något att gnälla på? Där du enbart är ute efter att försöka håna mig, och där du har anklagat mig för att ljuga?

      Men då utgår jag från att du tycker att mitt lilla exempel angående dig, också var konstruktiv kritik. Det är alltså den nivån du föredrar.

    • Romantisk-tjej

      Själva konsten i en diskussion är att undvika att ta till personangrepp och att försöka se saker från olika synvinklar. Nyansera er och skriv inte på näsan vad andra har för egenskaper, det blir bara pajkastning och en låg nivå, inte smart. Stoppa in lite mer diplomati och ARTIGHET, mina herrar. Lämna caveman-attityden.

      Nu blev jag självutnämnd moderator, men det kan väl behövas vid det här laget? 🙂

  6. Romantisk-tjej

    Hasse:
    Varsågod! 🙂 Tack för att du bjöd på en inblick i ditt liv!

    Jag har klarat mig för att jag har ett rikt inre liv, har alltid förmågan att fly in i min egna värld när det blir jobbigt. När jag träffar människor som säger sig få panik över att vara ensam en enda helg (eller att telefonen var tyst en hel dag) kan jag bli förvånad. Då förstår jag hur ensam jag har varit. För mig var en ensamma helger standard under många år.

    I perioder var jag ute mycket men det blev för slitsamt och ytligt med allt festande. Vad jag alltid längtat efter var en person som står mig nära, som ville vara hos mig, somna med mig, äta frukost och middag med mig, åka på semestrar med mig, älska mig, planera framtiden. En sådan person hade jag aldrig. Inte på 25 år, sedan jag flyttade hemifrån.

    Jag lagade alltid middag för en, dukade för en..Men jag bestämde mig för att göra det till en fin ritual, vackra dukar, porslin, levande ljus. Cynismen bestämde jag mig för att inte ta i med tång. Även om jag såklart inte kunde vaccinera mig helt ifrån den efter alla tråkigheter jag gått igenom.

    Jag önskar dig en underbar jul, Hasse!

    • George

      Romantisk-tjej

      Du har levt det liv jag lever nu. 25år själv. Det är tur att jag har min kreativa sida att försvinna till. Kan sitta i timmar och måla. Enda skillnaden mellan oss är att jag hade ett förhållande för 25år sen. Hon var nog den lataste personen på vår jord.

      Mina jular har varit varma och fina. Har en fantastisk mor. Än i dag kan hon göra julen magisk.

      Jag växte upp utan en pappa. Men jag saknade inte honom. Jag hade min morfar som förebild. Vid tre års ålder ritade jag en fullt utrustad lastbil med släp. Det stod till och med OK på sidorna i rött. Min morfar körde lastbil. Den bilden fick stor uppmärksamhet av barnavårdscentralens läkare o sköterskor. Jag var en naturbegåvning enligt dom.

      God jul o gott nytt år

    • 00cosy

      VIRASTINA

      skrattar hahahaaa du är fri att skriva vad du vill vad det anbelangar mig jag blir road faktiskt

      att du utmålar dig som ett offer får mig att skaka på huvet du verkar vara lite hysterisk och intalar dig att du är förföljd nu kan du lägga till dom egenskaperna också du verkar spara och samla på dig så att du kan övertyga dig själv om det,
      I min värld så debatterar jag varje nytt blogginlägg för sig ,, låt vara att jag inte är särskilt bra på det men det är skoj,,,,,sen glömmer jag och tar mig ann nästa nya blogginlägg ,, vad du säger så sparar du på oförrätter som du tycker att du har upplevt , varför gör du det
      känns det angeläget för dig att tro att jag skulle driva ngn hemlig agenda mot dig

      jag svarade och gav dig ett exempel men att du underkänner det,,
      är inte mitt problem

    • George

      Romantisk tjej

      Du gjorde helt rätt. Varför ska man som singel leva i misär? Själv så går jag på bio om jag känner för det. Eller går ut på restaurang om jag vill det. Leva ett liv där jag tycker synd om mig själv passar inte mig. Man har ett liv så det gäller att ta tillvara på dom få positiva stunderna man får.

    • ViraStina

      Jag behöver dessvärre inte spara några oförrätter, eftersom du kör samma stil i varje nytt inlägg till mig. Och det är ju väldigt uppenbart att du har lagt mina kommentarer på hög, eftersom du ständigt refererar tillbaka till sådant som jag har skrivit tidigare. Oavsett vad mitt senaste inlägg handlar om. Vill du ha ett omdöme av mig, för omväxlings skull? Du tycks vara rysligt långsur! 😀

      Sedan vet jag inte vad du menar för svar och exempel som du har gett mig. Är det mitt svar till John G, som du tyckte var ett påhopp?

      I så fall: Nej. Det var inget påhopp.

      John G ställde en fråga till mig. Han undrade hur jag kunde påstå att jag har identifierat mina egna problematiska mönster, men att han inte skulle ha lyckats göra det. Han syftar till att vi flera gånger tidigare har pratat om att han söker sig till en viss sorts kvinnor. ”Fel” sort. Nu senast handlade det, som du säkert minns, om att han enbart tycks träffa kvinnor som gillar ekonomisk status.

      Mitt svar gick ut på att så länge som man är förvissad om att alla ens problem beror på att det är fel på alla av det motsatta könet – då har man inte identifierat sina egna mönster. Det blir en psykologisk självmotsägelse.

      Varken du eller John G behöver gilla mitt tonfall, eller hålla med om innehållet i mitt svar. Men det är trots detta inget påhopp. Jag har inte skapat någon påhittad karaktärsbedömning, eller gissningar om John G:s egenskaper i avsikt att få honom att framstå som osympatisk. Jag skrev ingenting om att han har diverse diagnoser, om hans sexualitet eller att det är synd om de kvinnor han träffar. Jag började faktiskt inte ens ifrågasätta varför han skriver här. Du vet, så som du brukar göra.

      Och John G har själv sagt att han blir alltmer övertygad om att alla kvinnor är på ett visst sätt. Inte ens det har jag alltså gissat.

      Så lugna dig, 00Cosy. Du kan sluta slåss mot väderkvarnarna nu. Känn julefriden istället. Jag blir lite orolig över din gallproduktion, så som du går an.

  7. 00cosy

    HASSE
    Jag trodde att det var gamla msk 80+ som satt ensamma efter att maken makan avlidit det är ju massmediebilden och jag har inte fattat ngt annat heller det här kom som en chock för mig jag trodde det var lite spel för gallerian visst ensam ibland men vadå ! Nu vet jag bättre NI MÅSTE prata med varandra bilda ngn sort förening ja inte på pappret men ngt kontaktnät så här behöver det ju inte alls vara

    HASSE vi snacka s nog vid innan jul men jag skickar en varm julhälsning till dig redan nu.

    • Hasse

      00cosy; har du sett dokumentären The Swedish Theory of Love? Den sändes på SVT, kan hända den ligger kvar på Svtplay. Där får du en liten inblick hur det ser ut med ensamheten och varför.

    • 00cosy

      VIRASTINA

      ja du har ju lugnat ner dig betydligt skrattar så det kan väl jag med

      du förstår fortfarande inte att jag inte tar det här personligt jag och min galla mår alldeles utmärkt
      så tack för din medkänsla och omtanke om mig , nej jag slåss varken med väderkvarnar eller ngn på bloggen jag är här för att det roar mig , och där ingår inte några stridigheter

      ungefär som våra politiker det kan sägas både det ena och andra i debatten men när den är slut så är det ingen osämja efteråt försök att ta det lite mer opersonligt VS

    • ViraStina

      00Cosy:
      Det handlar inte om att jag tar något personligt. Hade jag gjort det, hade jag inte varit aktiv på diverse olika forum, där debatterna ofta är betydligt hårdare än här. Jag inser ju att ingen kan bilda sig en rättvis uppfattning om mig utifrån vad jag skriver i en webbdiskussion.

      Nej, det handlar om att jag vill diskutera sakfrågorna. Inte mig själv och mina egenskaper. Riktigt så narcissistisk är jag inte. Och jag har även svårt att tro att någon annan här finner det särskilt intressant heller. Den dagen Christian eller Cecilia skriver ett inlägg som heter ”Gissa varandras sämsta egenskaper!” får jag väl hacka i mig kommentarerna, men innan dess ser jag inte vitsen.

      Jag ser däremot fram emot att läsa vad du anser om originalämnet i bloggposten. Jo, jag menar allvar. Hur har dina vuxenrelationer påverkats av din familj och din uppväxt? Det skulle jag vilja läsa mer av från allihopa här.

  8. Troglodyte

    00cosy:
    Det är trevligt att höra att jag ändå inte är helt ensam där ute med min inställning till familjen. Vem vet, någon gång kanske fler personer får upp ögonen för hur det skulle kunna vara. Jag hade hoppats på att få i alla fall några till att reflektera och filosofera lite, men en person är bättre än ingen. 🙂

    Till resterande, jag läser generellt sett alla kommentarer på den här bloggen men kommenterar själv väldigt sällan. Nu vill jag dock passa på att säga god jul och håll hårt i de som står er nära.

    • 00cosy

      HASSE NU FÖRST SÅG JAG DITT INLÄGG OM DEN SVENSKA TEORIN

      jag ska kolla på svt play tack för tipset det ni har så modigt berättat är ju fullständigt bedrövligt

      seriöst så borde det startas ngn form av organisation för och av dom drabbade ,

      för ca 15 år sen valde jag frivilligt att flytta ut i skogen av olika anledningar
      jag köpte en nedlagd minkfarm
      med 30 ha mark,,, vid Dalälven 1 mil rakt in 150 årig gran skog över en mil till närmaste granne där levde jag ensam med kvinnobesök regelbundet var 14 dag annars helt isolerad i 3år,, jag hade bil och några mobiler som jag laddade i stan vid besök för övrigt ransonerade jag med dom o hade bara igång dom vissa tider
      jag hade inget modernt inomhus inget vatten el eller VC Det var en stor järnspis och öppna spisar som matades med ved första 2 åren sen uppgraderade jag allt sista året. Jag var alldeles ensam med mig själv och fick möta mig själv det var tufft och det var nyttigt detta var själv valt så det kan inte jämföras med er ,, men jag anar vilket helvete ni måste ha gått i genom vissa stunder ,, för ensamheten är minst lika jobbig som vilken svår sjukdom som helst

  9. John G

    Julen är här.

    Och som vanligt kan jag inte låta bli utan att förundras över hur personligheter förändras när det är jul.

    Osämja glöms bort, fiender blir vänner.
    Som under första världskriget 1914. När engelska och tyska soldater spelade fotboll mot varandra i ingenmansland mellan skyttegravarna.

    Men tyvärr kan jag inte dela den muntra stämningen. För om jag sänker garden ens det minsta lilla, om jag ger minsta del av mitt lillfinger till tjejer, så kommer det innebära att de omedelbart försöker tugga i sig inte bara handen, utan förmodligen också armen, axeln, och sedan resten av mig.

    Och sedan är jag återigen den sympatiska, schyssta killen, som det är helt okej att utnyttja, köra över, och behandla som en dörrmatta.

    Så trots att det är jul tänker jag fortsätta bete mig som ett svin. För det innebär ju i alla fall att jag får ligga. Vilket numer, enligt mig, är det enda tjejer duger till.

    Men God Jul på er.

    • Hasse

      Är det inte så att julen får oss att sakta in? Sen kan det ju hända saker i livet som gör att man prioriterar glädje istället för att ständigt ligga med kikarsiktet och glo på fi. Eller?

      Själv har jag sjukdom i familjen att ta hand om och då är internetfajter inte så värst värdefulla, det betyder inte att ryggraden är krökt, och jag har fler sidor än den som i anonymitet kommer fram här, det hoppas jag ni också har, annars blir jag rädd.

      God Jul.

    • Nadine

      Då har du mkt att stå i, Hasse. Och behöver mkt stöd i din svåra situation. Sjukdom gör att man förstår vad som är värt något. Har själv upplevt närstående som varit sjuka. Man inser att det inte är värt att lägga energi på att göra ner andra personer bara för att avreagera sig. Man inser vad kort livet kan vara. Att allt kan vara över i morgon
      jag blir rädd när jag ser vad vissa skriver här. Visade nyss några kompisar flera av inläggen från andra trådar. Dom bara skakade på huvudet. Vad har hänt mänskligheten? Hur kan man sjunka så lågt? Håll hårt i dom ni har som ni litar på. Dom är guld värda säger jag. Ja jag håller din hand Hasse . 😘 kram

    • George

      John g

      Ibland måste även svin få vila lite.. :-).

      Mina erfarenheter stämmer väl med dina. Är man snäll hamnar man alltid sist. Man får se sina halvkriminella grottmän till kompisar gifta sig, skaffa familj mm. Medan jag den snälle får titta på.

      Det märkliga är att dom tjejerna som satte mig i kompisfacket eller hade mig som dörrmatta när vi var unga börjar nu i medelåldern visa intresse för mig. Det har gått så långt att jag har raderat alla sociala medier samt skaffat mig hemligt telefon nummer. Jag var intresserad av dom när vi var unga inte nu när dom blivit skabb.

      Så oavsett vad kvinnorna säger här så har mitt liv som den snälle gjort att jag idag lever singel. Det är min erfarenhet och den kan inte kvinnorna prata bort.

    • ViraStina

      George:
      Eftersom vi nu har pratat om nyansering, vill jag göra just det med ditt inlägg.

      Grejen är att det där med ”snäll”-syndromet, gäller oss kvinnor i precis lika hög utsträckning. Jag var en snäll, skötsam plugghäst i tonåren. Och därmed totalt ointressant för alla killar. Även för de pluggiga killarna, lustigt nog.

      Den absoluta majoriteten – både killar och tjejer – fantiserade ju om högstatuspersonerna! Och som töntig snäll tonårsflicka, hörde jag inte dit. Det var helt andra, kaxigare tjejer som killarna tävlade om.

      Och jag själv var inte det minsta intresserad av några ”farliga” killar. Nej, min syn på hög status var istället en snygg, präktig, studiemotiverad kille som dels var lärarnas favorit, och dels stod högt i kurs bland kompisarna, eftersom han var väldigt duktig i gympa. Han var en snäll figur och brukade göra mig sällskap hem från skolan, trots att jag inte ingick i något innegäng. Oemotståndligt för en osynlig tapetblomma som jag, förstås.

      Men nu i 40-årsåldern är jag betydligt mer intressant för den kategorin killar. Och det beror inte på att jag har blivit elakare. Det beror på att jag idag har bättre självkänsla och vågar ta mer plats. Det var det som saknades förr. Det var det killarna såg hos de eftertraktade tjejerna, när vi var unga.

      En ”snäll” person kan lätt tas för mesig, ointressant, viljesvag, tråkig osv. Även kvinnor. Och då är vi precis lika chanslösa som alla ”snälla” killar. Då får vi också stå och titta på när killarna faller som käglor för betydligt mer spännande tjejer, som inte alls är särskilt snälla.

    • George

      ViraStina

      Då kan man fråga sig varför måste jag vara ett svin för att få tjejer i säng? Varför kan jag inte få vara den jag är när jag är hemma. Tro mig, jag har provat båda metoderna och kommit fram till att svineriet leder mer in i säng än att vara snäll. När jag var som värst satt tjejerna med neddragna byxor i knät på mig och visade mig hur dom ville bli slickade. Jag tröttnade på svineriet även om det ledde mer töser i säng. Jag ville vara den jag var och nå framgångar med tjejerna på ett artigt och respektfullt sätt. Man kan inte vara ett svin hela livet. Man måste växa upp och mogna.

      egentligen är det sjukt att man måste vara ett svin för att nå framgångar med tjejer. Bara en sån sak som Hasse skrev om TV programmet bonde söker. Där tjejen hellre valde svinet istället för den snälle goe killen.

    • ViraStina

      George:
      Nåja, TV-program kan man knappast använda som mall över vad det motsatta könet gillar i verkligheten. Det är ju knappast de snälla, anonyma the-girl-next-door-kvinnorna som har mest framgång bland männen i TV heller. Varken i dokusåpor eller i filmer.

      Nu har jag ingen TV, så jag följer inga serier mer ingående. Men häromåret såg jag ändå några klipp från Bonde söker fru, eftersom jag har många bekanta som känner en av bönderna från en tidigare säsong. Stefan tror jag att han hette. Och han lyckades ju hitta en jättesöt tjej. Båda verkade genomsympatiska, av det som sågs i klippen. Inte sjutton framställdes han som något svin? Han var ju romantisk och gullig, av det man såg i TV. Och hon med.

    • Romantisk-tjej

      George:

      Min kille är en pojkaktig, på gränsen till nördig person som bara har haft en tjej och aldrig någonsin haft sex med någon han inte varit kär i, och jag beundrar honom som
      f-n, bland annat därför. Han är en av få som fått ha sex med mig..Och det är med den mest genuina hänförelse och kärlek som vi älskar. En mer trogen kille är svårt att hitta. Han behöver bara mig och jag behöver bara honom.

      Så du har fel som tror att alla tjejer vill ha en äcklig kille som bara vill ligga utan kärlek.

      Jag har levde i celibat i 15 år för att jag inte hittade en kille som var känslosam, fin romantisk och intelligent. Och jag skulle ALDRIG ge dem min kropp. Inte ens lillfingret.

      Jag om någon har sett sviniga killar, jag har gjort klubbar i Stockholm sedan slutet av 80-talet till tja..2007 . Jag har sett det mesta. Men till skillnad från 00Cosy hade jag aldrig sex. Jag var ute för musiken och för att jag älskar att dansa.

      Och de sviniga killarna fick välja andra tjejer, för jag var aldrig intresserad. Jag drömde om en helt annan kille. En kille jag kunde känna beundran, respekt och sympati för. Och som drog undan mattan under mina fötter för att han är så ÄKTA. Så är min pojkvän. Inte felfri, men unik bland alla killar jag mött.

    • Catwoman

      GEORGE: Nu är jag lite nyfiken: När du säger att du började bete dig som ett ”svin”, varpå du plötsligt lyckades få tjejer i säng, vad mer exakt var det då du gjorde, som enligt dig var ”svinigt”? Den diskussionen har vi haft med någon annan kille här på bloggen också, och då visade det sig att det inte alls var så särskilt ”sviniga” saker han gjorde, utan det handlade mer om att han började visa tydligare för tjejerna att han var intresserad. OBS jag ställer frågan för att jag verkligen är intresserad av svaret, inte för att ställa till med nåt ”ställningskrig” här…

    • John G

      CatWoman:

      Nu kan inte jag svara på din fråga för Georges räkning. Men jag kan svara för egen del.

      Och så här ser mina upplevelser ut.
      Under väldigt många år har jag haft väldigt många tjejkompisar. Och min definition av vad som är en svinig kille, baserar sig på vad alla tjejkompisar har berättat och beskrivit.

      Det är en kille som enbart och uteslutande är intresserad av sex, utan att han samtidigt tar hänsyn till tjejens känslor.

      Det är en kille som lovar att han och tjejen skall träffas. Men när tiden kommer och de skall träffas är han i stället upptagen med andra kompisar.

      Det är en kille som helt plötsligt, under en, två, tre, dagar inte svarar på sms. Utan tjejen får gå och oroa sig. Och fundera på om han helt plötsligt har tappat intresset?

      Det är killen som är lite smått ohövlig och spydig mot tjejen, samtidigt som han blandar sin elakhet med humor och komplimanger.

      Det är killen som hela tiden tänjer på gränserna och inte fullt ut tar tjejens nej på allvar. För samtidigt som han, enligt tjejen, är ett svin och skitjobbig, så gör ju ändå hans ständigt återkommande närmanden, tafsanden, raggande, att han också bevisar att han är intresserad på riktigt. men så fort tjejen faller för hans ihärdiga, många gånger respektlösa raggande, så övergår den killen till punkt ett, två, tre och fyra.

      Och nu finns det flera faktorer. Men i princip kan man säga att enligt tjejkompisarnas definition, så är en svinig kille han som hela tiden lyckas hålla tjejen i obalans. Han som gör att hon aldrig vet, utan hon känner hela tiden osäkerhet och måste gissa.

      Men samtidigt som alla mina tjejkompisar har sagt så, är det också den killen de på allvar inte kan hålla sig borta ifrån. Därför att osäkerheten och gissandet skapar samtidigt den spänning, kemi, attraktion som är så avgörande.

      Och numera har jag tagit efter den beskrivningen

      Borta är den gemytliga, schyssta, tillmötesgående, hänsynstagande John, som tjejer förvisso älskar och har fullt förtroende för. Men som de samtidigt inte ens vill röra vid med tång. Mer än för att placera mig i sina kompisfack.

      I stället är jag en ny person. Som skiter högaktningsfullt i vad tjejer tycker och tänker. Jag bryr mig inte längre för fem öre om vad en tjej har för intressen, vad hon vet, vad hon kan. Utan det enda som intresserar mig numera är att ligga.

      Och sedan jag började bete mig enligt tjejkompisarnas definition av ett svin, så är det också vad jag får göra. Äntligen 🙂

    • George

      I min ungdom så hade jag många tjejkompisar. Man var den snälle, trygge, artige och omtänksamma gossen alla mödrar gillar. Man gjorde några försök med tjejerna man var kär i att det skulle bli mer än vänskap. De svar man fick var. – Jag gillar dig, du är snäll o söt men… -Jag vill inte förstöra vår vänskap mm.

      Sånt var aldrig kul att få höra när man var kär i tjejen i fråga. Hela högstadiet o gymnasiet sattes man i dessa ” kompisfack” eller så blev man en ”dörrmatta” Jag var aldrig framfusig eller otrevlig. Jag respekterade tjejer helt enkelt.

      Sent ska syndaren vakna eller vad det nu heter. Jag började med att sluta höra av mig till mina tjejkompisar. När dom hörde av sig var jag alltid upptagen med andra saker. Sen såg jag till att inte vara en klagomur. Sånt hade jag fått nog av. Sitta och höra hur dom blev behandlade av sin killar, känslor mm. Det var i deras klagan det gick upp för mig att dessa killar var ju svin helt enkelt. Det är så man behandlar tjejer tänkte jag.

      Lite som John G skriver. Låt tjejen sväva i ovisshet och när man till slut möts är det sex som gäller. För har tjejerna nån klagan får dom vända sig till en psykolog. Dom har betalt för att lyssna på folks problem.

      Så att vara snäll är verkligen bortkastad tid. Sen jag ändrade min syn på kvinnor så har jag fått mer sex.

      Sen märkte jag att man skulle skriva dom fel man hittade på kvinnornas profiler om man ville ha kontakt. Aldrig skriva nåt snällt eller liknande. Då blev breven obesvarade.

    • ViraStina

      John G + George:

      Men det ni beskriver, gäller ju i lika hög grad för kvinnor också. Det är absolut inte den snälla, tillgängliga tjejen som hör av sig regelbundet som blir eftertraktad bland männen.

      Det är istället de där kvinnorna som ständigt tycks vara upptagna med annat. De som har spännande saker för sig, och som många män konkurrerar om. De som ”glömmer” att de hade sagt att de skulle ringa, för det kom ju så mycket annat emellan.

      En tjej med lite mer dramaqueen-tendenser har alltid fler beundrare än en stadig, präktig tjej som inte gör något galet och spontant. En tjej som sitter troget och lyssnar på killkompisens bekymmer, bara för att hon är hemligt kär i honom, kommer aldrig ha någon framgång. Hon kommer aldrig få någon belöning för sin trofasthet.

      Den killkompisen kommer nämligen tråna efter den där lite vilda, galna tjejen som inte ägnar honom och hans problem en tanke, utan som retar honom lite lagom, och är kaxig istället för att vara förstående.

      Som tjej har man alltså mycket att vinna på att spela lite svår, att vara lite lagom okänslig och hänsynslös mot killarna och att inte vara så himla snäll och kompismässigt förstående. Om jag tar tre dagar på mig att sms:a honom tillbaka, blir jag genast mer intressant i mäns ögon än om jag svarar efter tre minuter. Särskilt om jag inte ber om ursäkt, utan får det att verka helt självklart.

      Det är ingen som helst skillnad på könen i detta fall. Men vad jag inte instämmer i, är att dessa mer eftertraktade personer är ”svin”.

      ”Svin” för mig är något mycket grövre. Lovar du kvinnor guld och gröna skogar, och får dem att tro att de är ditt livs kärlek, när du i själva verket tänker smita i gryningen och lägga ut en smygfilmad sexvideo på nätet – då är du ett svin.

      Men om du träffar kvinnor utan löften om fortsättning, eller dröjer några dagar med att ringa tillbaka till någon som du nyss träffat, eller kör ett retsamt tonfall – det räcker verkligen inte för att kvala in i svinfållan.

    • Romantisk-tjej

      Instämmer delvis med Virastina.
      Var tyst och blyg i skolan och fick aldrig killar, de kollade in tjejerna som var mer framåt och utåtriktade. De som var bra i idrott hade dessutom alltid beundrare. Jag var flickaktig/blyg/feminin och sådant gillar inte unga killar, enligt min erfarenhet.

      När jag var i 20-30årsåldern, var jag mer en känslosam dramaqueen som älskade skådespeleri. Och då var killarna visserligen intresserade, men aldrig någonsin på något seriöst sätt, de ville inte ha en relation med mig (och det var just det jag ville ha). När jag blev kär betydde killen ALLT. Jag byggde hela mitt liv kring honom. Och ville ge honom guld och gröna skogar. Men blev bara utnyttjad.

      Precis som Virastina skriver var det mer intressant med tjejer som inte visade något stort intresse och hade mycket annat på gång. Alltså självständiga tjejer som inte blev lika ”attached” som jag blev. Jag skrämde sk*ten av killar för att jag var så känslosam och feminin.

      Äldre män (som jag tyvärr inte tände på) var däremot väldigt intresserade. Så på sätt och vis har jag samma dilemma som George. Jag vill heller inte ha medelålders, men det är alltid de som flörtar med mig.

    • ViraStina

      Romantisk tjej:
      Du har rätt i att dramaqueen-tjejerna sällan blev kvar i långvariga förhållanden. De var mer lockande på kort sikt. Men det är ju samma princip med de där ”spännande” killarna. De är snarare tillfälligt intressanta. Särskilt så länge de är ouppnåeliga.

      Och när man kommit upp i medelåldern, märker man att männen i hög grad tröttnat på dramatjejernas känsloutbrott och turbulensen som det medför. Då blir plötsligt en sådan som jag mer intressant.

      Vore jag lagd åt bitterhet, skulle jag säga som ett flertal av männen här gör: ”Jaha, nu duger man minsann! När de där snygga, spännande tjejerna som ni sprang efter i ungdomen, inte är så snygga längre! När de framstår som jobbiga istället för spännande! Men nu vill inte jag ha er, haha!”

      Men det gör jag inte, för jag betraktar det hela mer som en sorts omoget ungdomsfenomen. Jag tror det är oerhört vanligt att lite yngre människor dras till spännande, smågalna, impulsiva människor som det händer mycket runtomkring. Det är inte nödvändigtvis fel, utan bara att vänta.

      Istället tycker jag det är bra att folk mognar på sig och börjar söka andra egenskaper när de vill ha något mer varaktigt. Det känns lite fånigt att försöka straffa någon i efterhand för att de var unga och omogna en gång i tiden…

    • Romantisk-tjej

      Ja exakt, vem är det man straffar? Inte är det tjejen som nobbade i ungdomen utan en annan tjej som inte har med saken att göra. Men för att boosta sitt ego utnyttjar man eller är elak mot en medelålders tjej som visar intresse ”för hon verkar vara en av dem som skulle ha nobbat mig i ungdomen”. Det är bisarrt.

      Istället kan man njuta av att någon faktiskt är intresserad nu och lägga ner det som hände för 20, 30 år sedan. Det är ju ändå inte aktuellt idag. Vi lever ju inte i dåtid.

      Och precis som Virastina skriver så är det vanligt att man söker sig till mer ”spännande” personer när man är yngre. De gör de flesta.

      Det är mycket lättare att förstå vad man behöver när man är över 40. Och då är det också större chans att det blir på riktigt, (kärlek) och att det håller länge.

    • John G

      ViraStina:

      Jag kan bara säga att angående mig har du helt fel.

      För om en tjej tar tre dagar på sig att svara på ett sms, så är hon enligt mig bara oförskämd. Och om en tjej är så upptagen att hon ständigt tackar nej till mina inbjudningar så skiter jag i det efter tre, fyra försök. För enligt mig skall det handla om ett ömsesidigt intresse. Den ena parten skall inte behöva stå för allt jagande.

      Och ärligt talat, en dramaqueen är bara jobbig. Inte attraktiv.

      Och jag hade lätt kunnat bli intresserad av tjejen som sitter och lyssnar på mig. Om hon bara visar lika mycket intressera tillbaka som jag visar henne.

      Sedan skall jag i ärligthetens namn också säga att i bland kan det bli för mycket till och med för mig.

      Har nämligen ett par erfarenheter där tjejen var upp över öronen förälskad i mig innan jag ens hade börjat fundera på att bli intresserad av henne. Nu senast för bara ett par månader sedan.

      Träffade en tjej som redan efter vår första dejt hade börjat planera att jag skulle träffa hennes föräldrar under julhelgen. Och hennes kompisar på nyårsafton. Hennes barn fick jag träffa på andra dejten. Och då hade hon också planerat vårt fortsatta liv tillsammans. Att jag skulle börja leta jobb där hon bodde. Och att jag kunde flytta in med henne när jag fick det jobbet.

      Men i det stora hela vill jag inte hålla med om att din beskrivning skulle passa in på mig. Jag väljer gärna den tystlåtna, balanserade, förståndiga tjejen framför den populäraste, ständigt jagade dramaqueenen.

    • ViraStina

      John G:
      Ja, det är ju fullt möjligt att mina erfarenheter inte stämmer just på dig.

      Men när vi kvinnor som skriver här, påstår att den där idén att ALLA kvinnor gillar badboys inte stämmer på oss – då brukar vi inte bli trodda… 😉

      George: Jag tycker väldigt synd om dig.

    • ViraStina

      Jag lät mer raljant än vad jag avsåg i mitt svar till John G, märker jag. 🙂

      Faktum är att jag inte alls är raljant – och jag avfärdar heller inte det du säger helt och hållet. Men min egen erfarenhet är att män visserligen tycker att dramaqueens är jobbiga – men de dras obevekligt till dem ändå. De blir galna på dem och sliter sitt hår över ”hur kvinnor är”, men de kan ändå inte släppa dem.

      Jag har ju alltid varit den där duktiga/snälla/tråkiga/förnuftiga tjejen som inte ställer till några scener. Och jag har gång på gång stått vid sidan och noterat att en dramatisk läggning lönar sig! Åtminstone på kort sikt. Det skapar spänning.

      Men som sagt var, jag tycker att detta i viss mån är ett ungdomsfenomen. Den där fascinationen som många killar känner över dessa intensiva, färgstarka kvinnor i 20-någonting-åldern, tycks avta ju äldre männen blir. Sakta men säkert börjar majoriteten uppskatta stabilitet och ett jämnt humör hos sin partner istället för den där oemotståndliga spänningen.

    • John G

      ViraStina:

      Som vanligt kan man skriva hur mycket som helst. Och alla nyanser kommer ändå inte att visa sig 🙂

      Ja, du har rätt, killen som är ärlig med att han bara vill ha sex är inget svin. Medan om han lovar tjejen guld och gröna skogar, övertygar henne om att hon är den enda, och sedan smiter i gryningen, ja, han är ett svin.

      Men samtidigt upplever jag att väldigt många tjejer själva bäddar för att bli blåsta på det sättet. I alla fall är det så med alla tjejer jag känt eller varit bekant med genom åren.

      För någonting som är gemensamt i det mina tjejkompisar säger, är att de hade sex med killen därför att han fick dem att känna sig speciella, han skapade upplevelsen att just där, just då, så var hon den enda.

      Och då reagerade de instinktivt på honom.

      Problemet, som jag ser det, är dock att när väl de här tjejernas instinkter börjat säga ja, ja, ja, så slutar de tänka logiskt och rationellt.

      Med resultatet att helt plötsligt tolkar de hela tiden det killen säger på positivast möjliga sätt. Lite matematiskt kan man säga att de hela tiden avrundar killens kommentarer uppåt. Eller för den delen, de slutar helt enkelt lyssna på vad han egentligen säger. Och börjar i stället höra det de vill höra. Och det innebär att hon hör guld och gröna skogar, oavsett vad killen egentligen säger.

      Och det är någonting killarna utnyttjar. Därför att de är ju bara intresserade av att få det de själva vill ha, sex. Sedan vad det får för konsekvenser för tjejen i efterhand, skiter ju de högaktningsfullt i.

      Vilket jag anser gör dem till svin. För just där, just då, så utnyttjar de helt enkelt tjejens svaghet för sina egna egoistiska syften.

      Och det kan väl liknas vid en god man som stjäl den sjuka, sängliggande, förvirrade pensionärens pengar. Den gode mannen utnyttjar pensionärens svaghet för sina egna egoistiska syften. Vilket gör honom, henne, till ett svin också.

      Nu kan man i och för sig argumentera att tjejerna får skylla sig själva?
      Att var och en måste ta ansvar för sig själv. Och blir en tjej lurad därför att hon hoppades på någonting mer, så är det bara hennes eget fel.

      Men precis DET tankesättet gör ju att jag hävdar att vi lever i ett cyniskt, egoistiskt, hänsynslöst, samhälle. Och skall vi kunna ändra på det, skapa ett bättre, gemytligare samhälle, ja, då Måste vi börja ta hänsyn till, till och med ansvar för, andra människor. Och inte bara oss själva.

  10. Nadine

    Men va f,, det var ju så bra stämning! Typiskt killar att ta upp vapnen igen! Skäms John G 😣😠 Vilket gnäll, skyller allt på tjejen. Kolla vad tjejer skriver här, alla vet att det inte är den enes fel!!! Varför förstår inte du det? Med ditt negativa sätt kommer du bara locks till dig fel tjejer. 👎Sånt syns, tro mig! Du håller fanns högt för hur hemska kvinnor är! Varför skulle kvinna respektera dig? Allvarligt lägg ner och ha ett bra liv! 😤

    • J.G

      Fast din arga kommentar gör ju inte saker bättre 😀 Typiskt kvinnor att bli hysteriska och generalisera… lät det bra när jag skrev så? Även du behöver tänka efter vilken framtoning du visar.

  11. Nadine

    Förresten vill jag ge en fet eloge till vira Stina, dina inlägg är sjukt nyanserade och intelligenta! Du skriver utan att döma någon, helt opartiskt och utan att vräka ur dig spydigheter. God jul på dig! 🎄 Hasse, glöm inte gymmet efter jul godsakerna. 😉😉💃⛄❄🐮📼💪

    • Hasse

      Jag låter gymmet vila över helgerna. Så viktigt är det inte. Långa promenader får det bli. Ska vi hålla handen? 😂😘🤠

    • ViraStina

      Det var snällt sagt, Nadine, tack för det! 🙂

      Och jo, även om jag vet att inte alla håller med dig, försöker jag ständigt att inte vara spydig eller ta till personangrepp. Diskussionerna blir så mycket roligare då.

    • 00cosy

      HASSE

      Klokt att göra ett uppehåll på ett par veckor med styrketräningen och bara gå långa promenader, ca 7 mil en normalvecka det är mitt recept oxo alternativt jogga 4 dagar i veckan , det motverkar ju att vi blir för biffiga skrattar

    • Hasse

      00cosy; sen är det bomull för hjärnan att få upp pulsen. Har man lätt för att bli deprimerad är löpning en bra medicin. 🏃

  12. Nadine

    Kvinnor ska inte höras, inte ens när de ser orättvisor. Ja just det,,,vi tjejer får inte bli arga för då är vi hysterikor. Fräscht och modernt, j.g,,,😜

    • J.G

      Lär dig läsa svenska kanske?

      Jag kanske behöver stava ut det i lätt svenska?

      Du generaliserar om killar.
      Du klagar på gnäll genom att gnälla.
      Du säger att alla vet att det inte är den enes fel, men vägrar se ditt eget?

      Jag anmärker på din generalisering, och ger dig ett exempel på en egen. Och frågar hur du tycker det känns. Och genast blir du upprörd över min teoretiska generalisering. Så jag fick mitt svar, du tycker inte det är så kul helt enkelt.

      Och avslutar med att implicera att jag är motsatsen till fräsch och modern. Så därför börjar jag detta svar med att vara lika nedlåtande mot dig som du är mot andra. Känns det fortfarande bra? Eller tycker du det är orättvist att bli behandlad på det sättet?

    • 00cosy

      HASSE
      ENLIGT VETENSKAPENS VÄRLD så är styrketräning det bästa om man vill öka sin hjärnkapacitet med 20%
      dvs hjärnan växer så mkt kombinerar du det med jogg löpning ca 30 min x 3 i veckan så blir hjärnan större och det byggs mer synapser mm detta är mkt säkra data

      så sant jag känner efter 40min promenad hur stressen formligen rinner av mig i takt med svettningen endorfinerna rusar runt och ger glädjeskutt över allt ,,,, ja det är en nobelpristagare i Medicin som sa att kunde dom stoppat alla goda effekter som det blir av motion i en tablett så skulle det rendera världssensation och nobelpriset

  13. Nadine

    Konstigt att du inte reagerar alls när killar här pratar ner tjejer totalt, dömer ut ett helt kön. Nej då är det att hålla med om allt då är det rygg dunkande som gäller. Tänk om samma sak gjordes om något etniskt ursprung. Då skulle inläggen censureras direkt.

  14. Nadine

    Vet du vad, jag är inte ute efter att kriga med människor. Jag var arg för att det är så mkt negativt här. Jag gillade att det blev vapenvila som en tjej skrev här. Så skönt! Tyvärr var det en kille som ville gå tillbaka till kriget igen. Själv var jag nöjd med vapenstillestånd. Har heller inte lyckats inom dejting. Dom killar jag varit ihop med har jag funnit på andra ställen. Jag har positiva tjejer o killar i min närhet och tänker fortsätta träffa människor som vill mig väl. För tvärtemot vad de flesta (killar) skriver här så finns det bra tjejer. Det ser jag bland mina vänner. Har många vänner och kollegor som kan intyga detta. Själv har jag blivit nedgjord av killar men bara för det säger jag inte att ALLA killar är såna. Jag undviker dom dåliga. Går på nederlag ibland, men sedan reser jag mig. Förresten jag kan visst förstå och läsa svenska. Är född här, svensk pappa, fransk mamma. Talar flera språk. God jul alla! Håll ihop ihop, var vänner! 🎄🎅🎆

  15. Classe

    Den som har bra självkänsla säger att det är inte hur man har det, utan hur man tar det som är viktigt, ja eller har betydelse.

    Många verkar mer bry sig om vad andra har för åsikter om hur saker o ting ska vara och därvidlag så mår dom inte sällan så bra i sin egen själ.

  16. 00cosy

    CLASSE

    DU KAN VÄNDA PÅ DET åter kloka ord från en gammal indian för 200 år sen men inte mer sant för det,

    har du det inte bra ,,, så lär inte heller självkänslan vara på topp

    men har du stark självkänsla innan du får problem så tar det längre tid innan du mår dåligt
    god jul Classe

    • Classe

      vadå får problem.
      Vad som är problem är upp till var och en och mycket subjektivt.
      Det som en individ tycker är ett stort problem, kanske en annan tycker är inget speciellt.

      Tex en del människor ältar ”oförätter” hur länge som helst, andra bara släpper och går vidare.

      Det här handlar inte så mycket om att vara pos. eller neg. mer om att släppa problem som går att släppa. Fast har man fått problemet obotlig cancer så går det ju inte så lätt att släppa, men dom flesta problemen är inte sådana.

      God Jul tillbaka önskar jag.

    • 00cosy

      CLASSE

      Jag håller med oss visst är det som du och jag säger jag kunde bara inte låta bli och dra mitt strå till julklappshögen

  17. Hasse

    OT: Såg Bachelor igår. Där sitter 20 brudar/kvinnor/tjejer och beklagar sig över stackars Sebastian, som är en player. De åker till Aruba för att träffa en player och sen beklagar sig över att han är; en player.

    Herregud alltså, ridån går ner hur korkade en del är. 😂

    • 00cosy

      HASSE

      EU DIREKTIVET med fri rörlighet och fri konkurrens det är helt i linje med Sebastians vision
      Han spelar ut dom mot varandra i kväll slår dom i hjäl varann catfight slåss så det ryker naglar och hår

      alla ska få smaka av hans företagsamhet en liten bit , det är ju demokratiskt och rättvist så snäll skulle jag med vara,, och brudarna vet vad som gäller ,, spela med och få tv tid , för dom här brudarna är det vardagsmat med falskspel och otroheter och Sebastian är som ett barn i godisbutiken

    • Hasse

      RT: Vad ”man” gör vet jag inte men för mig är det kulturella livet brett. Jag läser minst två romaner i månaden, kan njuta av både Diana Krall och uppskatta glädjen i gamla Boney M, och lägga mig och se ett hjärndött program på teve.

    • Dold

      ROMANTISK-TJEJ:

      Väldigt vacker musik, tack för tipset! Jag har haft flera relationer med män som alltid kom med ny musik att lyssna på och upptäcka. Det är något jag verkligen saknar. Själv lyssnar jag nu på Closer to the edge med 30 Seconds To Mars. Inte så lugnt, men perfekt att städa till! 🙂

    • Romantisk-tjej

      Roligt att höra, Dold!

      Jag upptäckte VAST när jag hälsade på min syster i USA för många år sedan. Hennes man hade massor av musik nedladdat på ipoden i bilen när vi tog en lång biltur från Arizona till Californien. Och musiken med VAST var som ett soundtrack för mig på den här roadtrippen. Landskapet från bilrutan var magiskt, långsträckta öknar, jätte-kaktusar, dramatisk, ödesmättade vyer..Musiken satt som en smäck i bakgrunden.

      Sedan började jag lyssna på dem när jag kom hem.

      Min pojkvän har fått mig att upptäcka bra musik, bl a geniet Steven Wilson.
      Ja, det är en klar fördel att ha en kille med bra musiksmak med sig i bagaget 🙂

    • ViraStina

      Jag lyssnar på gammal smörig amerikansk julmusik nu i julstöket. Frank Sinatra, Dean Martin, Andrew Sisters, Eartha Kitt, Bing Crosby… Stråkar, bjällror, klockringning och extra allt. Det ger Disney-julstämning!

  18. 00cosy

    På begäran av VS
    Mitt hem splittrades när jag var 10 år pga att min pappa som jobbade extra som lärare i fackförbundet på kvällarna hade mängder med olika kvinnor som han raggade på kurserna,,
    men droppen var en kvinna som han hade haft förhållande med i tre år som ringde och berättade det för morsan, Hon blev förtvivlad och hemskillnad på ett år sen skilsmässa,, morsan drabbades av flera svåra sjukdomar som krävde operationer och efterbehandlingar och farsan fortsatte att byta kvinnor om inte dagligen men veckovis ,
    jag bodde hos morsan men hon var ju mest på sjukhus i långa perioder och mina tre äldre systrar hade sitt yngsta syrran fick stipendium till ett college i USA på 2år mellansyrran drog till folkhögskola och bodde där äldsta syrran var gift och hade barn på annan ort , och Farsan hade lägenhet och vi hördes vid sporadiskt kanske en ggr i månaden, så i praktiken var jag ensam vid 12 års ålder

    Hur har det här påverkat mig 1 jag lovade mig själv att aldrig vara otrogen och svika min kvinna pga sorgen och smärtan som jag såg min mamma fick uppleva pga pappas otrohetsaffärer, det har jag hållit till dags dato,, samtidigt verkar jag ha ärvt beteendet att träffa mkt kvinnor , det började redan i 7klass grabbarna i klassen sprang och jagade en tennisboll på skolplan ,,
    jag jagade brudarna från 7-9klass
    och jag var mkt populär och fick det jag ville hur mkt som helst,, som 16 åring satt jag som styrelseelev på fackförbundet handel och resorna och hotellvistelserna var rena sexträffarna med snygga unga kassörskor
    jag var även boxare och efter matcherna var det alltid villiga brudar som spanat in mig eller jag dom ,
    sjömannen hade en kvinna i varje hamn jag hade en kvinna i varje stad , jag hade börjat gå på krogen oxo och det var väldigt mkt kvinnor i medelåldern och yngre som ville träffa en ung snygg kille jag tacka inte nej.
    Att säga att jag var framåt är en stor underdrift jag levde ut livet skojade och tog plats i vilket sammanhang som helst . som 19 åring var jag gift och pappa det kom ett par kids till och det höll i 10 år sen blev det vilt uteliv och jag tog igen 10 år tid snabbt vad det gällde kvinnor.
    Till dags dato
    har det varit ett antal sambos och särbos ,, i mellan varje förhållande vilt uteliv där jag närmast har lagt min hatt på ny plats varje vecka. ångrar jag mig nej inte en sekund
    Men om jag hade träffat min soulmate eller stora kärlek hade jag bytt ut alla mina möten mot ett fast förhållanden med henne

    mina systrar var alla runt 16 års ålder när dom träffade sina män och dom är samtliga gifta och verka r kära och lyckliga efter äldsta 50 års tid nu mellansyrran 45 år och yngsta syrran ca 42 år så jag är SVARTA FÅRET

    • ViraStina

      Det var en intressant historia. Jag tänker inte överanalysera den, men den får mig att grubbla mer över vad i våra beteenden som är biologiskt arv, och vad som är socialt.

      Samt vad man kan styra själv över sitt liv, genom aktiva val och medvetna beslut.

      Sådant är spännande, eftersom vi på ett sätt tycks vara dömda att föra vår familjs mönster vidare i hög utsträckning, samtidigt som vi är väldigt fria att bryta oss loss och skapa något eget.

      Frågan är vad som avgör vilka faktorer vi bestämmer oss för att förändra. Och vad som gör att andra familjemönster förs vidare i generationer. Oavsett om de är positiva eller negativa.

      Jag får fundera på detta medan jag kokar fudge och chokladtryffel!

    • Troglodyte

      Jag får väl säga att jag blev lite inspirerad av 00COSY och tänkte berätta min egen historia om mitt liv med koppling till familjen och sökandet efter en relation. Jag tvivlar väl på att någon egentligen vill läsa den, men kanske hjälper den någon eller ger lite inblickar i hur andra kan ha det.

      I kontrast till 00COSYs berättelse så har min nog varit precis tvärt om. Mina föräldrar träffades i mycket ung ålder och håller ihop än idag. De hittar alltid på nya saker tillsammans och förgyller varandras tillvaro. Under hela min uppväxt så fick jag lära mig värden som vänlighet, ödmjuket och förståelse. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Så det är nog därför som jag alltid har sökt (och fortfarande söker) efter någon att riktigt slå ner rötterna med, att bygga något likt det som jag har fått uppleva med mina föräldrar. Tyvärr så har det sökandet ej burit frukt.

      I min ungdom så var jag aldrig den som behövde hävda mig, eller trycka ner andra för att känna mig överlägsen. Jag var en lugn kille som fokuserade på det som jag tyckte var roligt och gladde mig åt när andra delade det med mig. Jag hade inställningen att vara snäll mot alla jag träffade på. Det gjorde mig förstås till ett lätt mål för mobbare och jag fick utstå mycket av den varan under alla skolåren. Jag valde dock att inte låta det förstöra mig utan kvarhöll min generella inställning att människor i stort är vänliga. Allt stöd jag fick från föräldrarna hjälpte mig förstås med den bedriften.

      Genom min tid som ungdom fram till dagens datum så har alla mina interaktioner med det motsatta könet slutat på samma sätt. Jag agerade med vänlighet, respekt och uppriktighet men responsen blev alltid densamma: ”Du är en så fin person, men jag faller inte för just dig!”. Jag hade likväl kunnat få en dolkstöt i lungan, för luften gick ur mig varje gång. Men än värre var den gången som involverade någon jag verkligen kände starka känslor för och som jag hade känt sedan barndomsår. Hon var införstådd i mina känslor men fann det ändå lämpligt att berätta för mig i detalj om hennes äventyr med andra män medan det svartnade för mina ögon. Tomheten jag kände då är svår att beskriva. Jag var bara ett skal av en människa och det tog lång tid för mig att återhämta mig. Hur man kan göra så mot en annan person har jag än idag ej lyckats förstå. Men allra mest förödande är ändå känslan av att de värden som jag har gått igenom livet med inte verkar vara så pass högaktade av andra som jag trott. Eller så trumfar det ytliga allt.

      Så här sitter jag. Patetiskt kanske somliga skulle kalla det. Jag har aldrig haft någon relation och aldrig heller fått uppleva fysisk intimitet. Jag lever ständigt i skuggan av det som mina föräldrar byggt upp. Jag kan dock inte beskylla dem för något. Hade det inte varit för deras uppfostran och tro på mig så hade jag nog idag endast varit ännu ett bidrag till männens alltför höga självmordsstatistik.

      Som slutord vill jag be alla att ha lite översyn med när en del killar här i kommentarerna brusar upp en smula. Man vet aldrig vad de har behövt gå igenom i livet och det är inte alltid lätt att hålla sig i schack. Förståelse, mina vänner.

    • Klaz

      TROGLODYTE
      Känner igen mig i det mesta du beskriver, om hur jag är och var som person i min ungdom, bristen på relationer och intimitet, och vad jag söker. Så du är inte ensam.

      Har ofta tänkt att om jag hade haft en manlig förebild när jag gick igenom mina sista tonår och puberteten så skulle det sett annorlunda ut. Men din berättelse har fått mig att fundera om lite där, om att mitt liv kanske hade sett likadant ut ändå, och att lyckliga föräldrar med en bra relation inte är någon indikation på att man själv kommer gå samma väg.

      Apropå föräldrar så tänkte jag också dela med mig av en av mina tre jobbigaste situationer i mitt liv, hittills.

      Min barndom ser jag, bortsett från en annan händelse, som övervägande lycklig. I alla fall fram tills det att mina föräldrar flyttade isär vid 13 års ålder i en ganska trasslig separation. Min pappa flyttade till en lägenhet ett par kilometer från mitt barndomshem där jag bodde kvar med min mamma och min syster. Något som funkade bra men där min pappa hörde av sig allt mer sällan, och till slut träffade vi honom inte alls.

      Spola fram 1½ år och jag har inte hört av min pappa på nästan ett år. Jag går i högstadiet i en ny skola och är på väg in till stan med några kompisar. Vi kliver på bussen längst fram, jag sist, och på en av de första raderna sitter min pappa och tittar ut genom fönstret. Mina kompisar fortsätter bak medan jag stannar till vid hans säte.

      Det är svårt att beskriva hur många känslor och tankar som går igenom mitt huvud och min kropp vid det här laget, men jag får ändå fram ett ”hej”.

      Han vänder huvudet mot mig och säger också ”hej”, håller kvar blicken en kort stund men vänder sig sedan om mot fönstret igen. Jag står kvar ett par sekunder och vet inte vad jag ska göra.
      Går bak till mina kompisar och första frågan jag får är, ”Känner du honom?”

      Vad svarar man på det?

    • ViraStina

      Triglodyte + Klaz:

      Åtminstone jag tycker att det är väldigt intressant att läsa lite mer djupgående om era liv. Och inte minst om era egna reflektioner kring det.

      Precis som Klaz säger: Vet man mer om någons tillvaro, ökar förståelsen och man blir automatiskt mindre benägen att tolka allting till det värsta.

    • Dold

      TROGLODYTE och KLAZ:

      Era berättelser gör mig väldigt berörd. Tack för att ni delar med er!

      Troglodyte, tvivla inte på att någon vill ta del av det du har att säga, även om du kanske inte alltid får svar. Jag själv läser allt med stort intresse, precis som många andra. I hela mitt liv har jag strävat efter att förstå andra – och mig själv – och bli en bättre människa i alla slags relationer. Berättelser som de här ger mig så mycket mer i den vägen, än att få höra att alla kvinnor är värdelösa.

  19. 00cosy

    VIRASTINA
    i min släkt är äktenskap och långa förhållande det som gäller ,
    det är nästan bara jag som inte kunnat följa mönstret vill nog tro att miljön påverkade mig mest
    samtidigt vet jag att min farfar var en kvinnokarl ända upp till 76 års åldern,,
    han var omgift med en annan kvinna än farmor,, den sista skandalen jag hörde om honom var när han hade ett flertal romanser med gifta kvinnor i sin kolonistuga det blev skandal och respass han fick tvång sälja stugan och skaffa en sommarstuga i skogen då var farfar 76år

    • Romantisk-tjej

      Sådant går i arv, som så mycket annat. Har hört om adopterade som undrade varför just de hade viss fallenhet (talanger) eller vissa läggningar, till exempel ”playboys” som inte kan nöja sig med en kvinna, det visade sig att papporna hade liknande mönster. De hade aldrig träffat papporna utan fått veta det långt i efterhand. De hade inte påverkats av adoptivfföräldrarna, utan det kom inifrån dem själva.

      Detta får mig att tänka på det Virastina tog upp om att kvinnor väljer partner som liknar deras pappor. Jag tänker mer att det kan vara så att flickan ärvt preferenserna från mamman och därför söker liknande karlar som ens mamma gjorde?

      Min mammas karlar skiljer sig mycket från varandra. Hon har haft två förhållanden. Min mamma skaffade ganska många barn. (med två män). Men både min mamma och min pappa (R.I.P.) har inga syskon. Vilket betyder att både mina mor och farföräldrar inte var särskilt benägna att skaffa barn. Och det har kanske gått i arv till mig och en av mina syskon, som är barnlösa. Min syster har aldrig velat ha barn, och lever med en man som heller inte vill ha. Själv var jag tveksam till barn långt upp i åldern. Jag kunde bara tänka mig barn om jag hittade min själsfrände. Och det gjorde jag aldrig.

    • ViraStina

      Men det var ju en kul tanke. Jag kanske inte i första hand är så socialt präglad på min far, utan jag kanske mer brås på min mor?

      Hon har haft få relationer. Bara en enda, innan hon träffade min pappa. Sedan höll de ihop hela livet. Pappa hade ingen annan än henne överhuvudtaget.

      Själv har jag också haft få riktiga relationer. Egentligen är det bara mitt drygt 15-åriga äktenskap, och så mitt nuvarande årsgamla förhållande som jag kan räkna. Övriga har varit korta historier som aldrig ledde någon vart. Men som jag lade alldeles för mycket engagemang och känslor på!

      Det är ju ett svårt ämne att forska på, detta med socialt och biologiskt arv. Det krävs att man tittar på adopterade, som du skriver om, och på tvillingar som växt upp i olika miljöer etc.

    • ViraStina

      Ja, det är himla intressant! Man kan kanske inte dra några långtgående slutsatser av det, men man får ändå lite tankeställare om hur olika man kan påverkas av familjesituationer och diverse livshändelser.

    • clabbe

      Tycker inte man ska hålla på och älta sådant häringa och övertolka o överanalysera en massa ”skit” (ursäkta).
      Nya dagar, nya möjligheter..!! *bam bam…*

    • ViraStina

      Clabbe:
      Nej, överanalysera behöver man ju inte göra.

      Men det är ofrånkomligt att vi styrs rätt mycket av vår bakgrund, och då tycker jag det är kul att fundera över hur det påverkar livet i stort.

      Mycket av det vi anser vara helt naturligt, logiskt och självklart i vårt eget beteende är egentligen inlärda grejer som vi har snappat upp från våra föräldrar sedan barnsben. Men vi är kanske inte ens medvetna om att det är inlärt.

    • 00cosy

      TROGLODYTE
      hej min vän så sant som du säger man ska ta på sig den andra msk skor och gå ett tag i dennes fotspår så kanske man blir mer ödmjuk. precis som du pekar på så verkar jag vara din motsats i uppväxten,

      jag fick hävda mig i alla lägen och det är en stark drivkraft både bra och dålig så klart, När jag läser din story så finns det likheter när jag ser tillbaka mitt eviga byte av kvinnor måste ju i egentligen varit ngn desperat längtan efter den rätta för mig som skulle ge mig lugn och trygghet visst var det många ggr som , jag kanske hittade rätt, men inte stannade upp och insåg det,
      men just då jag var inne i karusellen så kändes det jättebra att bli bekräftad ständigt och jämt. Även jag har varit med om en kvinna som varje ggr hon blev berusad berättade vad hon upplevt med andra män.
      när jag konfronterade henne dagen där på så berättade hon att hon blev svartsjuk pga av mitt tidigare liv och ville såra mig och göra mig svartsjuk tyvärr för henne så tyckte jag bara att hon var patetisk och struntade fullständigt i hennes angrepp,.. Jag hoppas att du och klaz kan lämna era tråkiga ledsamheter bakom er .. för ni är värda mkt mer än så. försök hitta ngt som gör att ni träffar bra tjejer utan ngr krav exp buggkurs eller vad ni är intresserade av God Jul

    • 00cosy

      Jag vill bara klargöra en sak jag har alltid liksom flera andra här varit snäll och omtänksam , mjuk och följsam mot alla tjejer jag har mött , däremot om dom har kört den hårda nonchalanta stilen eller varit jävliga på annat sätt så har jag satt ner foten mkt tungt men jag har aldrig provocerat fram det,

      angående Mobbing så har jag och trogolyte det gemensamt att jag har fysiskt slagits med gäng på 4 , 5 st då dom mobbat killar som du beskriver dig själv första ggr i 5 klass jag fick dom på mig,, men dom ville aldrig slåss mer med mig bara det faktum att jag inte backade gjorde dom tillräckligt osäkra men jag kände ju att dom var arga på mig och jag var aldrig mer trygg att det inte skulle bli ngt överfall på mig i 5klass 0ch 6an sen flyttade jag

  20. Dold

    Men att skriva samma sak i olika trådar, under olika namn, verkar ju inte konstigt alls. 🙂

    P.S. Du (ni?) glömde punkten efter ”hennes bror” men ingen är ju felfri, eller hur? D.S.

  21. SB

    Fått lära mig av mina föräldrar att man kan vara rätt så olika till person. Så länge intresset finns och man har någon gemensam mark, och inte är rädd för friktioner utan värderar kommunikation så kan man komma långt.

    Känner att alla beskriver sin partner som exakt likadan som sig själv och att det är väldigt viktigt. Själv ser jag inte det som något viktigt. Det handlar om något helt annat än hur lika man är. Handlar mer om engagemang och ömsesidig respekt. Jag vill lära mig och utvecklas i en relation och inte bara gå i samma spår.

    • 00cosy

      SB
      Jag konstaterar att du är ung eller hade moderna fritänkande föräldrar som uppfostrade dig att vara öppen för olikheter,
      När jag växte upp så fanns det knappt några invandrare lite italienare och jugoslaver som var arbetskraftsinvandrare och bodde i baracker dom kom i slutet av 50talet, Dom flesta hade med sig sina fruar men det fanns ungkarlar och det var näst intill skandal om en svensk kvinna träffade dom hela släkten ansågs utskämd
      och senare 60talet så kom det från iran och Irak , turkiet och tjejer som träffade dom killarna dom var förlorade för svenska killar dom sorterade bort sig själva fördömandet var inte nådigt och dom fick flytta till Stockholm om dom ville börja om och träffa svenska killar eller vem som helst .
      den sociala strukturen medgav inte tolerans eller avvikande beteende vilket det var frågan om,
      en stad på 100, 000 hade max 20 tjejer som träffade invandrare fram till ca 1966- , 67
      och vilka var då tjejerna jo det var antingen överklass flickor med föräldrar som varit ute i världen och toleranta och en karriär som var viktigast av allt. Eller döttrar till ensamstående mammor med problem oftast, och på det viset blev bärare av icke tolerans och utstötthet , på ett vis var ju tjejerna föredöme och trendbrytare men inte utan att få lida mkt

      Män löste problem på den tiden med alkohol och våld kvinnors strategi var ikläda sig sjukdom typ en typisk kvinnlig sjukdom hysteri män var melankoliska,,
      så det relativt sett öppna toleranta samhället vi har i dag bygger på unga kvinnors lidande och kom från i huvudsak dysfunktionella familjer en ensamma stående mamma var inte välsedd på 50 -60talets början oavsett anledning mannen alkoholist det borde inte varit en anledning kvinnan borde kämpat . Änkor undantagna men dom skulle sörja några år minst innan dom fick se åt ngn ny man Media var även dom intoleranta och fördömande men journalisterna var vanliga medborgare med dåtidens värderingar även dom..

  22. 00cosy

    JOHN G din analys av ett manligt svin är inget jag säger emot,

    men tänk om mannen / kvinnan är tillsammans jätte mkt i 1-2 månader med sin partner och visar fysiskt och verbalt att hen är allt för dom, inge förhoppningar om en gemensam framtid och BANG,,,,,
    så säger vederbörande att tyvärr så älskar jag dig för mkt och känner att jag inte är värd dig du ska träffa ngn som är mkt bättre än mig jag har en massa fel och brister jag är inte rätt för dig,, jag vill ditt bästa för jag älskar dig så mkt , punkt och avslut vänder på klacken och går
    nu är det här en överdrift men principen Det är ett ärkesvin

  23. 00cosy

    HEJ Hasse

    Hen är väl det nya att hon / Han ska vara könsneutralt exp hon kanske känner sig som en kille
    Så du har varit med om en re karnation i julhelgen fin julklapp må jag säga gå från helig ko till vilda västerns värsting ZEB Macahan för mkt marklyft släpar med vänster ben

    • Hasse

      Jag vet vad ”hen” är, men förstår bara inte varför man anpassar sig till den tramset.

      Jag och Zeb kör våra träningspass i skogen. 🏋️‍♀️

  24. 00cosy

    Klart man måste anpassa sig så dom inte får depressioner på förskolan eller i samhället,
    tänk om man säger fel lasse och han känner sig som lotta ,,, då kan det bli svåra följer för att man varit okänslig och inte hängt med i utvecklingen

    va e du skogstomte nu med klättra i träd och bryta grenar böja granar och bära stenar

  25. 00cosy

    Hasse definitionen IQ är väl annars att man kan anpassa sig i alla situationer ock fungera bra där och komma på lösningar som ger dig ngt bra

    • Catwoman

      HASSE: Jag kan glädja dig med att ingen kommer tvinga dig att börja använda ”hen”, eller för den delen något annat ord som du inte tycker om. Du är helt fri att använda precis den vokabulär du vill för att uttrycka det du vill ha sagt, i tal eller skrift. Däremot så kommer du, precis som vi andra, att behöva respektera att andra också har den friheten. Vissa av oss tycker att ”hen” är ett praktiskt ord, andra tycker inte det, det är helt enkelt upp tillvaron en att bestämma vilka ord man vill använda. Bra, va?

  26. 00cosy

    SLÄPP DET

    klart man inte ska göra oliktänkande och lite anarki är det som har utvecklat samhället exp martin luther han med teserna eller galeo galeo solen har sina fläckar jorden är inte universums centrum

    expl är hur många som helst

  27. Kristina

    Jag hörde för första gången idag en ”klassiker” i en annan tappning, som jag skulle vilja ge er alla!
    The Sound of Silence/Disturbed
    Med förhoppning om ett Bra Nytt År!

  28. Maud

    Jag beundrar bloggskribenterna som orkar ladda för nya inlägg. Vad de än skriver, så är ”könskriget” i full gång. Jeeeesus!


Kommentera

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)