singelliv ensam

”En del säger att jag har för höga krav”

Hej!
Jag har väldigt stora problem när det gäller kärlek! Jag är väldigt känslig och tycker allt som har med detta är väldigt jobbigt och svårt När jag har dejtat någon som jag varit intresserad av har jag också samtidigt mått väldigt väldigt dåligt. Har ådragit mig tex magkatarr och ångest! Inte fått det att fungera! Därför är jag väldigt rädd för att ge mig in i en relation där jag faktiskt bryr mig om och tycker om den jag dejtar. Detta har i sin tur lett till att jag bara väljer sådana personer som det absolut inte skulle göra mig någonting om jag skulle mista. Jag skulle inte gråta. Bli speciellt ledsen eller känna någonting egentligen…..detta leder ju till att jag bara väljer sådana människor som jag inte är kära i eller har några speciellt starka känslor för…..vilket också är väldigt beklämmande och jobbigt för mig. För jag vill ju som andra hitta någon att vara förälskad i! Men när jag träffar någon som jag skulle kunna tänka mig så har det aldrig fungerat!

Jag är nu 39 år och känner mig bara hjälplös och bitter! Jag har testat KBT jag har testat självhjälps böcker som ”Från ögonkast till varaktig relation” vilket gjorde mig om möjligt ännu mer deprimerad eftersom jag tyckte att samtliga anknytnings-”fel” stämde in på mig.

Jag stämde in på ambivalent otrygg, klängig, undvikande mm…..alla problem som räknades upp som icke trygga tyckte jag stämde in på mig…. vilket gjorde att jag bara mådde sämre av att läsa alla dåliga exempel….att jag blev rädd för att sänka mig ännu mer…. En teori varför jag är själv är väl också att alla i min famil varit själva och att jag växt upp i en otrygg dysfunktionell familj. När min pappa dog när jag var 5 år och min mamma varit singel sedan dess. Min bror har också alltid levt ensam, och han är 50 år. En del säger att jag har för höga krav, och att jag är bra på många sätt och att dom inte förstår varför  jag inte är själv. Jag har även ett hett temperament…vilket kanske kan skrämma iväg människor, har någon sagt . Vet inte om det är sant….men så kan det kanske vara….. Jag verkar som sagt bara dejta ”fel” killar…..sådana som jag inte känner något för…. eller som det inte fungerar med, så att jag blir ännu räddare.

Tacksam för svar! <3
/Från ”Jag hoppas att jag kommer att bli kär en dag!

 

Helena svarar

Hej!

Tack för ditt mail. Du verkar ha god insikt i vad du hamnar i för återkommande mönster och detta är en bra start. Det betyder att du förstår vad som händer och det är alltid lättare att försöka göra något åt ditt problem då. Du har testat KBT skriver du. Vad saknade du? Varför tror du att det inte fungerade för dig? Oftast är det mycket positivt att söka hjälp hos en legitimerad psykolog. På så sätt kan man i en trygg miljö utforska sin anknytningsstil och komma fram till vad ens rädslor är, vad man behöver göra för att försöka förändra det man bär med sig och hur man gör. Kanske kan terapeuten guida dig framåt om du träffar en person som du verkligen tycker om. I terapin kan ni då utforska vad som händer i relationen mellan dig och din partner och hur man kan göra annorlunda för att må bättre. Angående anknytning vill jag påpeka att ca 60-70 % av befolkningen tryggt anknutna. Detta innebär alltså att ca 30-40 % inte hamnar i just den gruppen utan innefattas av någon av de andra anknytningsstilarna. Alla dessa människor lever inte ensamma utan kan vara i fungerade sunda och härliga relationer trots att man inte är tryggt anknuten enligt teorin.

Eftersom du skriver att du drabbats av magkatarr och ångest borde det betyda att du blir väldigt stressad och rädd. Vad är du mest rädd för? För många är det en rädsla av att man inte ska duga till eller att den man träffat inte ska vilja ha en relation och att man därmed ska mista personen. Är det så för dig? I så fall är detta en reell rädsla i och med att det är en risk man tar i en relation. Det gör alla människor. Att ta denna risken är också enda sättet för dig att få nya och goda erfarenheter av relationer. Det som uppstår då du dejtar killar som är ”fel” och som du vet att du inte vill vara tillsammans med, är att du får dåliga erfarenheter av relationer istället för positiva. Därför är det viktigt att bemöta dina rädslor och samla mod för att våga träffa någon du tycker om. Att våga och att ge energi åt en relation du vill ha är ett sätt att kunna bygga en positiv erfarenhet av en relation.

Här kommer två tips. Försök att inte fokusera så mycket på hur den andra personen agerar. Fokusera istället på vad du kan förändra hos dig själv. Det är den enda vi egentligen kan, att försöka förändra oss själva för att skapa bättre relationer.
Sätt upp mål som du tror att du kan nå. Bestäm dig för att berätta något personligt eller bestäm dig för att våga prata med någon du faktiskt tycker om. Detta kommer att väcka rädslor. Detta är rädslor som en gång gjort att du lärt dig låta bli. Utmana dessa rädslor. Anklaga inte dig själv om det är omöjligt, det viktiga är att du provar att sträcka dig lite längre.

Du skriver att din mor levt ensam sedan din far dog. I och med att du levt med din mor så är hon din modell för världsbilden. Jag tror att något i din barndom skapat de rädslor du beskriver och att det är dem som hänger med dig. Kanske är det likadant för din bror. Du har identifierat ditt mönster. Du vet vad du vill och önskar i framtiden. Nu behöver du utmana dig själv. Ofta är det svårast av allt, men du skriver att du gärna vill. Försök att följa din vilja och låt din rädsla stå tillbaka.

Lycka till,
Helena

dating


Det finns 4 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Yoron

    Aj du, låter knepigt. Det finns många bra killar, kanske du kan hitta någon att gilla genom dina tjejkompisars bekantskaps krets? Om det bara är sk**, så bör du nog fundera över dina kompisars val med 🙂 Sen så blir det ju inte lättare med ålder, då dom flesta troligen blir mer försiktiga ju äldre de blir. Finns inga enkla lösningar gumman, och den där typen av oresonlig kärlek man upplevde som ung är nog mera svårfångad, för alla parter. Slappna av lite och bestäm dig för att du inte nödvändigtvis måste bli kär, men att det måste kännas kul i alla fall, för att betyda något, för både dig och din motpart.

  2. Claes

    Hur fungerar du med din vänner och bekanta som inte är objekt för din sexualitet? Har du förmågan att ha kompisar, vänner, bästisar osv? Om svaret är ”ja” kanske du ska fundera på din syn på förhållande.
    En återkommande uppfattning, som jag stött på genom livet, om en parrelation är att den andra ska fylla ALLT i ens liv. Det är naturligtvis en pervers uppfattning.

  3. maiden

    wow, vilken situation.
    vet du, jag tror inte att din problematik ligger i att du har höga krav.
    med tanke på allt du beskriver skulle jag vilja veta om du provat annan form av terapi förutom KBT? för jag skulle tro att KBT är det sista du behöver då dina känslor och anknytningar ligger långt nere i barndomen. Hade jag varit du hade jag skaffat mig en självremiss inom psykiatriska öppenvården för att få komma i kontakt med en psykolog eller samtalsterapeut med inriktning på psykodynamisk terapi. Jag skulle till och med våga tro att du möjligen som en följd av dina dysfunktionella familjeförhållanden och brist i anknytningen utvecklat en personlighetsstörning; BPD eller IPS. det är kanske inte det roligaste att höra men att läsa på om det och ha insikt i vem man är kan göra många saker enklare i livet. en anknytningsskada kan du inte ta bort, du måste lära dig att leva med den. följderna av din barndom går heller inte att ”bota”, du får leva med det också.
    att du söker dig till människor som du ändå inte tycker om betyder att du har ett skal om dig, för att skydda dig från fler besvikelser. att ha någon nära som KAN försvinna – det är en risk som du i dig själv inte kan tillåta dig att ha, därav tar du någon som inte fyller en större funktion = du blir heller inte ledsen när de försvinner. jag tror dock att deras försvinnande på något sätt validerar en viss ”sanning” inom dig, att ingen kommer att stanna för alltid, hur mycket du än ger. jag tycker att du bör kolla upp begreppet ”iscensättning” för det är det fenomenet jag tror att du lever igenom om och om och om igen. kanske har det med din pappas död att göra. att förklara död för en femåring är inte det lättaste. att din mamma sedan inte levt med en annan man/kvinna har gjort att du inte på naturlig väg fått se hur ett kärleksförhållande kan se ut, med sina bra och sina sämre stunder. vi ser till våra föräldrar i första hand då de är de personer vi för första gången identifierar oss med men om de inte kan visa saker som ”social interaktion” eller ”kärleksförhållanden” så kan det få djupgående konsekvenser för oss som varar hela livet om vi inte accepterar smärtan, insikten om att livet inte varit snällt mot oss och försöker bearbeta så mycket vi kan om vår barn- och ungdom.

    kanske är jag helt ute och cyklar. men någonstans tror jag inte att jag är det. berätta gärna dina tankar om vad jag skrivit.

  4. Alax

    Psykologer ger bra råd och det finns nyttig erfarenhet hos oss, vanliga singla kvinnor som söker sitt. Innan man ger sig på nätdejting skall man tänka över vad söker man? Vad kan man acceptera eller inte acceptera? Men viktigaste är målsättning. Vi slår på stort i sökande efter mister Rätt, tänker på hur kan det kännas och fungera att BO IHOP/VARA GIFT med honom. Inte konstigt att ångest kommer! Om vi vänder på kakan blir det lättare att söka och man skall må bättre. Dvs man tänker inte bo ihop eller gifta sig med den kille som man vill se i verkligheten. Blir man panikslagen om man tänker ha trevligt i en timme med en trevlig kille och kopp kaffe? En som verkar vara snäll och den som man aldrig skall återse? Jag tycker att det är inte krav som är för stora utan målsättning är för stort. Män eller vänner sak samma. En person kan inte stå för allting. Det finns vänner som man kan resa med och ingenting annat. vänner som man kan dela sina bekymmer med, vänner som man kan prata om sina intressen osv. Samma sak blir det med blivande partner. Han kanske passar som pratpartner? ”Ta hand om mig”-partner? Endast sexpartner? Middagspartner? Om man delar upp helheten på partner som vi söker kan man acceptera många killar och bland dem finns det kanske en helhet. Jag vill säga en sak för kvinnor som ängslas. Försök bilda sin uppfattning vad kan det vara trevligt att göra med just den kille och börja med den utan att föreställa honom som sin blivande sambo/make. Så klart skall man tycka om kille innan man beslutar om dejten. Då får man trevlig tid. Kort eller lång tid får man kommer det att visa efter dejten. Lycka till att dejta utan ångest.


Kommentera