landscape-1446736582-g-sleep-depression-559124325

Easy come easy go?

Jag har märkt av ett beteende som hänt lite för många gånger för att bara vara en slump. Personer som är extremt “på” i början av en relation, verkar ofta svalna lika snabbt. Oftast sker detta i samma andetag som den andre partnern (som kanske var mer försiktigt inställd i början) börjar riva sina skyddsmurar och vågar släppa in personen i sitt hjärta.

Den här typen har några karaktärsdrag som nästan alltid prickas in. De fösta veckorna kan se ut så här:

1. Det är stora ord och kärleksförklaringar, väldigt tidigt. Personen vill kyssas och kan inte hålla händerna borta från dig en enda minut.
2. Du blir överröst med komplimanger om hur speciell du är och hur speciellt det ni har tillsammans är.
3. Personen har inga problem att prata om er gemensamma framtid, återigen, väldigt snabbt.

4. Personen är otroligt romantisk, uppvaktar dig och får dig att känna dig som att du är solen som allt kretsar kring.

Efter ytterligare ett par veckor brukar dock mönstret ändras till följande:

1. Hen blir allt svårare att få tag i, stänger av telefonen eller går upp i rök ett par dagar. Har ni bestämt att ses händer det att hen avbokar i sista sekunden.
2. Hen blir irriterad och undflyende om du försöker tala allvar om er relation. Istället blir DU skuldbelagd för att du inte litar på personen i fråga.
3. Du får en magkänsla att något är fel utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det är.
4. Dina vänner och familj verkar skeptiska till er relation även om de inte säger det rakt ut.
5. På ett eller annat sätt tar relationen slut lika hastigt som den påbörjades.

Hur ska man då gå tillväga om man träffar en sådan här känslostorm till person? Ska man vara fientligt inställd till alla som ger en uppmärksamhet och tro att allt bara är snack? Nej, det tycker jag inte. Ibland är ju faktiskt förälskelse precis så där passionerad och “golvande” och det kan gå snabbt. Men det jag tycker man ska vara uppmärksam på är om personen kör på som ett lokomotiv utan att läsa av dig och dina signaler. Kärlek och passion ska vara ömsesidigt och inte något som ska behövas tjatas och övertygas om.

Har ni råkat ut för easy come easy go – personligheten? 
dating


There are 646 comments

Add yours
  1. Hasse

    Jag tror man får ställa sig frågan om man kan tänkas ha sådana “känsloknarkare” i sitt liv. Jag har träffat sådana tjejer och jag backar direkt. Två gånger har jag t o m varit tvungen att hota med polis. För mig slukar de all energi och inleda förhållande är otänkbart.

    Att få höra “Du är min livskamrat” efter första dejten och “bröllopsplaner” efter andra är inte friskt i min värld. 😂

  2. ViraStina

    Jag läste nyligen om en psykologisk undersökning som visade att förhållanden som växt fram under lite lugnare former, hade större sannolikhet att bli långvariga.

    Medan de som byggde på att man gått på den omedelbara kemin, löpte större risk att krascha.

    Inte för att jag vet hur man genomför en sådan undersökning – den måste ju bygga enbart på hur personerna själva beskriver hur det gick till – men i mina öron är det ganska logiskt.

    • Crazy8000

      Huvudet mitt på spiken.

      Övertänd snabb start bränns ut väldigt snabbt.

      Men detta är vad många söker idag och tror det ska bli mer och hålla.

      Brukar bli så när den ena inte hänger med, med känslorna och strulet är ett faktum, flamman får inget bränsle precis som en tändsticka som inte får något att tända.

      Det bästa brukar vara om man är den som inte hänger med, med känslorna att vara tydlig med tålamod mot den andre. berätta att jag utvecklas saktare än hen mot samma mål och ber hen om att ha tålamod. strulet brukar bli när den som inte hänger med är otydlig ej övertygande vad som händer och sker hur man står/känner/tycker.
      Väldigt många sabbar för att de inte gör detta bara för att de inte hänger med i samma takt. men antyd aldrig eller vag.
      (Dessa snabb flammande klarar inte av spel)

  3. Romantisk-tjej

    Jag kan känna kemi men gör det ytterst sällan. Kanske två-tre gånger det hänt under hela mitt liv.
    Men det behöver inte vara vid första mötet. Däremot krävs det att jag finner killen sympatisk för att jag ska gå vidare och utforska om det kan bli något mer.

    Med min pojkvän började det kännas bra redan i telefon. Därmed blev jag ganska nyfiken och ville träffa honom.. Pratade mycket, ringde ofta. Jag var i en kris så betedde mig ganska forcerat. Han undrade och blev misstänksam först, men han var själv i en kris så han tog även upp personliga saker själv. Han verkade öppen och det gillade jag.

    När vi sågs första gången i några timmar ville han träffa mig redan nästa dag, trots att han fann mig lite för mycket, han var till och med lite skraj att jag hade psykiska problem (har han sagt i efterhand, han är väldigt ärlig) Men han blev väldigt nyfiken på vem jag var och ville lära känna mig.

    Efter 4 träffar blev jag plötsligt handlöst förälskad…Jag kunde inte låta bli att vara nära o.s.v. Detta är ytterst ovanligt för mig. Jag är en person som helst inte har kroppskontakt och har svårt att lita på andra. Men med honom var det en kemi som var svår att stävja. Det var som en feber. 😀 Han däremot visade inget fysiskt intresse alls. Det var ganska jobbigt för jag ville ha bekräftelse på att han tyckte om mig mer som vän. Men det fick jag inte. Så jag fick vänta ut honom och kanske acceptera att han bara ville vara vän som han sa från början. Det var sååå hemskt.

    Om jag visste vad som skulle komma sedan hade jag ju inte betett mig så galet… Det började med att han satte sig nära mig när vi var på utflykt med hans barn. När vi gick hemåt tog han min hand, men han sa inget. När jag frågade varför samma kväll i telefon sa han att han inte visste varför. Sedan pratade han om att han hade känslor men att han ändå ville vara vän…Ja det var väldigt tvetydigt allting.

    Sedan träffades vi inte på en vecka eftersom jag var bortrest. Vi pratade mycket på telefon. Hann skrev en hel del poesi, något han inte gjort sedan 20-årsåldern. Och då var det mycket längtan från honom också. När vi sågs exploderade all denna längtan och han insåg då att han var kär. Vi umgicks i 5 dagar och blev ihop på en klippa vid havet på västkusten. Efter det grät han varje dag i telefon när jag var bortrest. Han höll på att gå sönder sa han…

    Olika människor behöver olika lång tid innan de kan känna saker. Men måste låta dem ha det. Men ändå vara noga med att visa intresse och hålla kontakten samt vara lyhörd. Inte alltid lätt om man har starka explosiva känslor inom sig. Och om man väntat hela livet på att få en relation. Som jag har gjort…

    • ViraStina

      Vi var ju inne lite på detta i tråden som blev över 300 inlägg…
      Vi diskuterade om man som kvinna måste hålla sig framme för att inte missa chansen, eller om man ska ta det lugnt och avvakta. Och vi hade ju lite olika erfarenheter.

      För mig har det aldrig funkat att visa intresse genom att driva på aktivt. Om jag t ex har börjat skicka sms, ringa och föreslå saker eller söka upp honom – då har det genomgående varit dödsdömt. En kort tids uppmärksamhet har jag förstås kunnat få, eftersom killen kanske blev smickrad.

      Men det har aldrig resulterat i någon varaktig relation. Det har alltid ganska snart slutat precis som Cecilia skriver i huvudinlägget. Plötsligt backar han, drar sig undan, blir mer otillgänglig, hittar på ursäkter…

      Samma sak om han tog initiativet till kontakten, och jag i början var lite avvaktande. Så länge han har fått driva, behöll han intresset. Men så fort jag började känna att “jo men det här kan nog bli något!” och själv hoppade in i den drivande rollen för att få saker och ting att hända – då landade det ofelbart i samma dike igen. Plötsligt kändes det inte rätt. Plötsligt blev han tveksam och behövde utrymme.

      Vad som däremot har funkat, det är när jag har varit tydligt uppmuntrande. När jag har visat att jag gillar honom och hans sällskap. Men utan att ta över och börja driva på. Och här är min erfarenhet att det som vi kvinnor ser som helt oskyldiga sms, frågor, förslag osv, ofta uppfattas som mycket mer krävande av män än vad vi tror.

    • PECKA

      Det var en rörande historia om,, en kille med dålig självkänsla ? ja inte vet jag ? men en man som sitter och gråter av saknad varje dag du är bortrest efter dig efter några veckor Hallå,, det är konstigt beteende jag förstår och vet att man kan bli halvgalen av längtan varje fiber i kroppen skriker efter partnern ,, om man är utpräglad känslomsk Han var i kris säger du nej snarare i katastrof läge.

      En vuxen msk vet att man inte kan träffas varje dag mkt beroende på att man inte har hunnit ställa om livet tillsammans med den nya kärleken
      man har vänner som man måste trappa ner med släkt osv arbetsuppgifter resor som varit inplanerade sen långt tillbaka ,,,
      den förståelsen gör ju att man självklart inte bryter ihop efter tre veckor av saknad inte efter tre år heller,, det måste ha berott på att han inte litade vad ni kände för varandra och han trodde att du skulle ha kul med andra och blåsa honom på en framtid med dig.

      Det var ju lite konstigt att du Dizzar din kille så m,kt för det var bland det knasigaste beteende jag har hört om det nu är sant. Urfjantigt hur kan en kvinna tända på en så Mesig man med sån låg självkänsla och självförtroende. eller kanske det är det som fick dig att gå i gång du fick makt och kontroll över en mkt svagare person än dig jag tror att kärleken var underordnad betydelse

  4. Catwoman

    Oj, ja, Cecilia, här slår du verkligen huvudet på spiken! Det här har man varit med om några gånger, särskilt det där med att den andre plötsligt blir irriterad och börjar skylla allt på mig, t.ex. när jag blir irriterad över att han med kort varsel avbokar en helgträff, och påpekar att det var han som var så angelägen om att vi skulle träffas och att jag avbokade andra saker för hans skull, eftersom han gärna ville träffas den helgen… Då tycker han att jag är för “på” och han behöver minsann tid för sig själv, osv osv… Men man lär sig så länge man lever, nu vet man att man inte ska ta de inledande översvallande uppvaktande signalerna så allvarligt, de betyder oftast inte något på lite längre sikt…

    • Hasse

      Ja usch vilken sorg när ett “förhållande” tar slut efter 2 månader. Styrkekram. Håll ut det vänder.

    • Anette81

      Jag struntar vad du tycker om hur länge det har varit. Jag har känslor för honom och kan inte bara glömma och gå vidare. För mig var det 2 av de bästa månader i mitt liv.

    • Håkan1

      Så är det. Ju äldre ni kvinnor blir ju mindre intressanta blir ni. Hade jag fått välja mellan en yngre kvinna och en äldre så hade jag valt den yngre. Jag har inga barn och vill gärna ha. Då faller valet på den yngre för hon har störst chans att bli med barn. Ju äldre ni blir ju svårare blir ni med barn.

      Det roliga med dom flesta kvinnor verkar vara att ni tror att ni ser ut som tjugo år hela livet. Oavsett hur gamla ni blir tycks en del tro att det bara är att välja å vraka bland männen där ute. Det är lite småkul och läsa om er här när verkligheten kommer ifatt er och ni blir bittra och sura över det. Verkligheten är den att ju äldre ni blir ju mindre attraktiva blir ni precis som vi män. Modernatur gör inga undantag för kvinnor, ni åldras precis som vi.

    • M

      Förstår dig verkligen 🙁 Sådant suger och tar mycket energi. Eftersom det blev så var det nog inte den rätta för dig.
      Håll ut, det kommer så småningom en person som kommer vilja vara med dig och ingen annan!

    • Anette81

      Tack M.
      Men jag är så otroligt kär i denna killen så det är svårt för mig att han har valt en annan. 🙁

    • Karmanoid

      Fråga dig själv varför du är kär i honom?
      Känslor ljuger ofta och måste ifrågasättas och vändas ut och in för att se om det finns nån substans innan man kan lita på den. Vad grundar sig känslan på? smicker, komplimanger, attraktion? Analysera mera! 🙂

    • Anette81

      Jag är kär i honom för att jag tycker om att vara med honom. Tycker om hans närhet. Han gillade mig trots mina problem. Jag är attraherad av honom. Han har egenskaperna som jag söker hos en kille. Han fick mig att skratta och må bra.

    • Hasse

      Parodin fortsätter… nu i en annan tråd. Jag kokar kaffe och väntar på nästa snyftinlägg. Nu kör vi.

    • Anette81

      Hasse: Dina inlägg är så onödiga, om du inte har annat att göra än att trycka ner folk så behöver du inte vara här.

    • Crazy8000

      Motpolen skapar attraktion oavsett om det är bra eller dåligt.
      En för lik person som en själv brukar ses som tråkigt omedvetet.

      Det handlar om kompletterings mekanismen när man söker partner.

    • Andrea

      Hm… Kan det vara så att han fick dig att känna dig speciell, att han verkade se dig som bättre än du själv tyckte du var?
      Eller kanske gav han sken över du förstod honom såsom ingen annan kan?

      Oavsett.
      Jag hatar att erkänna det för spel är så falskt, men det känns att ex/män söker en inte när man som mest vill ha dem tillbaka, när man kan böna å be i desperation.
      De kommer när man börjat bli starkare igen och de inser vad de missat.
      Alla är nog iofs inte så, tack å lov!

      Du säger att det blir bättre bara han är din, men varför? Tillit då? Kommer det inte att finnas en oro hos dig att han lämnar dig igen?
      Att någon av er tar den andra för givet?
      Känslor kan vara blinda och oavsett hur gärna du kanske bara vill återgå till hur det var innan… Det ni hade fungerade ju tydligen inte, för då hade ni ju fortfarande varit tillsammans?

    • Anette81

      Andrea:
      Jo det är möjligt att han fick mig att känna mig speciell eftersom han gillade mig som jag är. Han gillade hur jag såg ut och så.
      Jag tror att jag förstod han ganska mycket bättre än någon annan eftersom vi har samma psykiska problem. Man visste hur den andre kände sig när man mådde dåligt.

      Jag tror inte att han någonsin kommer tillbaka. Han har ju hittat en ny tjej och även om det inte håller så vill han inte ha mig.

      För att jag tycker om honom såklart.
      Nej inte om vi skulle vara tillsammans.

      Vi var inte tillsammans

  5. Hasse

    Ja så är det, George. Kvinnor i min ålder är inte mycket att titta på. Är hellre singel än har en kvinna där det mesta bara hänger. Inget ögongodis alls. 😂

  6. Sussi

    Det hade kunnat vara värre George : Tänk om vi hade blivit dumma eleka eller arroganta istället ? Tack och lov verkar detta mest drabba medelålders män 🙂

  7. M

    Vilka otroligt trista kommentarer.
    Tur att det finns män som har den där fina förmågan att se det vackra i andra oavsett ålder.

  8. ViraStina

    Jamen absolut. Alla kvinnor jag känner i min egen ålder går verkligen runt och tror att de ser ut som när de var 20. Utan undantag.

    Inte en jäkel av dem har noterat rynkor, häng, viktuppgång, gråa hår eller krånglande knän. Lyckligt omedvetna hela bunten. Det är helt fantastiskt. Det måste helt enkelt bero på att vi börjar se suddigt på nära håll, nu när vi passerat 40.

  9. George

    Nadine

    Härligt…

    Då är du kvinnan som går igång på gubbar med stora fläskiga magar med bleka hängrövar o gula tånaglar. Män med flottigt hår, stinkandes svett o tobak. Så gött det är med icke ytliga kvinnor som ser förbi det yttre hos männen. Du ger hopp till oss icke fagra män, tack Nadine.

    • Nadine

      Ja för då ser väl alla kvinnor ut? Det är resultatet av alla skönhetssalonger . Nej vet du vad ni killar har alla fördelar för kvinnor gör sig fina. Det gör inte män i samna utsträckning långt ifrån 💆

    • george

      Hasse

      Håller med dig. Det är därför jag inte går ut på krogen längre. Är för gammal för att lyckas få en yngre tjej. Sen har jag inget intresse för kvinnor i min ålder. Det är tur att man är gammal. Jag har format mitt liv som ensam med aktiviteter o hobbys. Har helt enkelt inte tid o lust för kärlek längre. Man ska vara ung o formbar om man ska ha tid med kärlek.

  10. Jocke

    Jag kan känna igen mig i beskrivningen till viss del, jag kan bara tala utifrån mitt perspektiv.

    Om jag vet att den andra personen får mig att må bra, och den har rätt förutsättningar/kvalitéer jag finner åtråvärda – då kör jag på.

    Det ligger kanske lite ansvar att få den andra att hänga med i mitt tempo. Men om personen tenderar att vela eller på något sätt verkar sval, vart ligger då incitamentet att driva det vidare?!

    Det kanske har med åldern att göra, vad vet jag?!

    Men om hon är minst lika “på” – ja, då har jag hittat min match enligt mig. Sluta vela, va driftig – för jag söker någon som vet vad den vill och aktivt söker det. För det gör jag!

  11. karmanoid

    har inget emot 50 plusare i sig, men när de saknar självinsikt och all form av stil och självrespekt så är det motbjudande.

    • Hasse

      Bittra är väl alla som sitter här med eller utan självdistans 😂 Kvinnor gör sig fina? Det var nog på 60-70-talet nu ser alla ut som medlemmar i en unisex-klubb.

  12. Dold

    GEORGE:

    Mindre intressanta och attraktiva? Det beror på vem man frågar. Nätdejtande medelålders kvinnor är väldigt eftertraktade av yngre män. Inte trots, utan på grund av, vår fysiska och mentala mognad. Vem behöver griniga gubbar som sitter fast i stenåldern, när det finns unga, vältränade snyggingar att njuta av? Helt gratis.

    • ViraStina

      Men Hasse, om du själv inte hör till de utseendefixerades skara, varför bryr du dig då om ifall alla ser ut som medlemmar i en unisexklubb…?

    • Hasse

      Jag tycker om kvinnor som klär sig kvinnligt, Virastina. Jag vet det är hemskt. Jag är en hemsk man. Förlåt.

    • ViraStina

      Hasse:
      Och jag föredrar män som är normalviktiga, precis som jag själv. Jag ska fundera en stund på vem av dig och mig som är ytligast.

    • ViraStina

      Nej, jag tror inte att det lämpar sig som grupparbete, utan vi jobbar var och en för sig med den här frågeställningen. Sen ses vi igen här efter fikat, okej?

    • Hasse

      Jag har strax ett affärsmöte… men jag känner att det här är viktigare. Vi behöver reda ut detta. Jag ska se om jag kan boka om. 😂

    • Hasse

      Ingen fara. Jag tar upp vår problematik med styrgruppen i morgon. Är det något du vill lufta så maila mig, så tar jag upp det också.

    • Hasse

      Vi lägger aldrig nivån så lågt. Genus- och feminismfrågor tar för mycket energi. I vår styrgrupp är temat alltid: Glädje. Därav finns bara en kvinna med och det är hon som fixar fikat. 😂

    • ViraStina

      Det är nog lugnt, likabehandlingsgänget brukar inte ställa orimliga krav på de anställda, så de kommer knappast kräva att några män ska klara av den uppgiften ännu. Vi måste tänka små steg, så att vi inte får facket på halsen angående det utökade ansvaret.

      Men i nästa kompetensutvecklingsplan finns det en grundkurs i kaffebryggning för män. Vid tidigare utbildningstillfällen blev de flesta godkända efter två eller tre tillfällen, så då kan vi nog förvänta oss att lönestatistiken går upp för killarna snart också.

    • ViraStina

      Jaha, nu klubbade HR-avdelningen kvickt igenom ett beslut om en sockerfri miljö på arbetstid, samt ett leasingavtal på en Selecta-automat. Bra jobbat, Hasse! Bye bye fikabröd. Det slår aldrig fel. Samma visa så fort man börjar blanda in karlarna i verksamheten.

      Jag går och tar en kopp automatkaffe med vitt.

  13. Oskar

    Cecilia:
    Jag tycker det du beskriver påminner om ett fenomen jag lagt märke till.
    Och det är att ge omvänd reaktion på ett beteende.

    Lite så här då.

    Jag är intresserad av en tjej, vilket jag visar henne = Positivt beteende
    Tjejen svarar med att dra sig undan och värja sig = Negativ reaktion

    Jag är Inte intresserad, vilket jag visar genom att vara nonchalant och avvisande = Negativt beteende
    Tjejen svarar med att inte kunna lämna mig ifred. Hon är jägaren = Positiv reaktion

    Med andra ord, det första du skrev. Punkterna under de första veckorna.
    En person är lite reserverad, kanske inte vågar öppna sig riktigt. Vilket kan tolkas som en negativ reaktion på motpartens översvallande positiva beteende.

    Sedan tinar personen upp, skyddsmurarna rämnar, han, hon kanske börjar släppa in motparten i sitt hjärta.

    Men det är ju en positiv reaktion. Vilket innebär att motparten nästan per automatik måste börja bete sig negativt. Vilket han, hon, också gör genom att börja dra sig tillbaka, stänga av telefonen, och vad vi nu pratar om?

    Så det du pratar om är ju varken ovanligt eller konstigt. Det är ju förmodligen bara en reaktion på någon form av bakvänd psykologisk logik?

    • M

      Även om det kan vara en vanlig reaktion, för en del personer är det tyvärr tecken på att de har svårt att handskas med närhet och känslor. Så fort det är de som initierar eller “jagar” eller visar saker så är det safe och de kör på, de är in control liksom. När den andra börjar visa att den också vill, så blir en del rädda…för då blir det på riktigt liksom och de riskerar tappa kontrollen vilket leder till att de drar sig undan. Paradoxalt och trist. Men, man kan också tänka att det är bra att det blev så från starten istället för att glida in i relation med en “undvikare” och sedan gå och undrar vad alla turer står för.
      Att bli lite skraj och rädd när någon visar närhet är vanligt, men är man mogen, trygg och stabil hittar man sundare sätt att handskas med det istället för att stänga den andra ute och bete sig ambivalent.

  14. Anette81

    Crazy8000
    Men är man för olik så kommer det ju inte att funka.

    Han och jag var lika på vissa punkter som t ex att vi hade samma psykiska problem och några andra saker.

  15. Anette81

    Tokdumpad på riktigt nu.
    Jag kommer skita i allt vad kärlek heter. Jag duger inte åt någon sån jag skiter i allt istället.

    • Hasse

      Det finns ingen kärlek bara människor med bekräftelsebehov. Du gör rätt i att strunta i det. Fokusera på ditt liv och skit i allt. Pallar inte med fruntimmer heller… bara yta…

    • Anna

      Har läst många av dina tidigare kommentarer i denna å andra trådar nu.
      Månne jag föreslå att du söker causal strul, kk i någon form?
      Då kan du ju få fysik närhet och vänja dig vid att det inte är detsamma som en långvarig relation. Att öva dig i det sociala å kanske få lite välbehövd bekräftelse av dig själv också. På så vis blir puss å kramar med framtida dejt mer något trevligt, pirrigt istället för: ja nu Måste vi ju vara mer än vänner och han verkligen vilja ha Mig?

      Säkert raka motsatsen mot vad som rekommenderas för någon med uttalad social ångest och känslomänniska.

      Personligen tycker jag att det känns befriande även om jag får kolla av med mig själv då och då att jag verkligen är okej med att han träffar andra, att jag inte börja få känslor.
      Jag behöver fysisk närhet och även om jag inte känner mig stark nog i mig själv än…, eller har ekonomin å fysiken mm tillräckligt ordnat just nu, för att verkligen vara Helt öppen för kärlek… Framför allt någon som är tillräckligt lik mig, ‘matchande, så pallar jag inte vara helt ensam. Utöver vänner å familj men de fyller ju inte samma “behov”.

      Det är skönt att ibland kunna krama om och mysa osv med någon jag känner fysiskt är attraktiv, men som samtidigt har flera saker jag Inte söker hos min kärlek. De sistnämnda ger mig lite extra boost ifall jag någon stund funderar över mina känslor. Jag kan bygga upp mig själv såpass att jag känner mig redo och attraktiv nog att nå den jag verkligen söker, istället för att börja bli desperat och sänka min krav för mycket.
      Inte såsom med mitt ex där fysisk kemi och starka känslor , även från honom, kom bra långt innan vi verkligen lärt varandra.

    • Anette81

      Nej men med tanke på att jag inte är bara ute efter sex och att jag lätt får känslor så är det inget för mig

    • Oskar

      Anette:
      Först och främst tycker jag på ett sätt det är bra att du känner dig själv. Du vet uppenbarligen vad du vill ha, hur du vill ha det.

      Men samtidigt undrar jag om just det kan vara vad som ligger dig i fatet?

      För tiderna ändras. Det blir mer och mer vanligt med kravlösa förbindelser. Och då bäddar kanske din attityd för att du gång på gång skall bli besviken?

      För om du bara ger dig till killar med förväntningen att de också vill ha mer, samtidigt som killarna bara ser det som en kravlös, tillfällig, förbindelse, tja, då blir det ju i slutändan fel.

      Alltså kanske det Anna beskriver kan vara värt att prova i alla fall?
      För att du skall komma in i matchen igen. Eller hur man nu skall uttrycka sig?

      Anna:
      Var bor du? ;-))

    • Romantisk-tjej

      Att föreslå ONS till en känslig tjej som Anette verkar vara är helt uppåt väggarna!
      Jag kan bara utgå från mig själv som försökte ha ONS eftersom “alla andra” kunde ha det. Än idag ångrar jag att jag gjorde det. Kändes mest äckligt och plågsamt. Man går ju inte och säger att en homosexuell ska prova att vara med någon av motsatt kön, framför allt inte om de redan provat det och att det då kändes fel.

      Idag har man myntat ett begrepp för människor som jag (och kanske Anette) som heter demisexuell. Det innebär att man måste känna något för en person innan man kan få sexuella känslor. Jag är sådan men samhället att prackat på mig att det inte är naturligt På HP fick jag ständigt höra att jag var fel ute för att jag inte kunde ha ONS. “Du har bara träffat folk som var dåliga i sängen” fick jag till exempel veta. Helt absurt.

      Jag har aldrig gillat kroppskontakt, utan mest tyckte det känts obehagligt. Jag har dock gått med på det för att jag kände mig så fel och hade svag självkänsla. Har alltid mått hemskt av det, så klokt nog slutade jag ganska snart och tog tillbaka min självkänsla.

      De få gånger jag känt kärlek har dock kroppskontakt varit oerhört härligt. Som nu när jag har en pojkvän som jag älskar. Då blir jag mycket fysisk. Faktum var ju att jag inte kunde låta bli honom när jag blev förälskad, utan det var han som behövde mer tid. Även han kan bara ha sex om han är kär. Att finna en kille som var lika på det viset var guld värt för mig. Det är lika viktigt som att jag anknyter på ett själsligt plan, personen blir som en del av mig, som min familj. Jag har mycket svårt att tänka mig att inte ha honom i mitt liv. Han står mig lika nära som min närmaste familj.

      Jag känner mig ofta i minoritet. Man pratar så sällan om stora romantiska känslor och att bli störtkär nuförtiden. Nu är det mest en lista på egenskaper som en person ska ha för att duga. Lite som att bläddra i en katalog för varor. Lite som resonemangsäktenskap.

      Det finns ingen plats för en spontan förälskelse som är så stark att man knappt kan äta och sova. Det jag upplevde med min pojkvän var precis så. De flesta vill ha kontroll numera. Det ska vara perfektion och se bra ut. Det får inte finnas något som stör, en egenskap som kan vara jobbig, barn som kan vara i vägen, en ålder som är fel..Lite lagom sådär.
      Det är som att kärleken blivit marknadsmässig. Det är ingen spontan, oplanerad förälskelse utan allt ska man kalkylera och analysera.

    • Anette81

      ROMANTISK-TJEJ
      Kk eller ons är inget för mig.
      Jag kan inte ha sex med någon som jag inte känner några känslor för.

      Jag älskar att ha kroppskontakt med den jag tycker om.

  16. Anette81

    Jag kämpade i 2 månader för honom och sen kommer hon bara och knäpper med fingrarna så är han hos henne.
    Hon behövde inte kämpa alls. Så jävla orättvist.

    • ViraStina

      Anette:
      Vet du – om du var tvungen att kämpa, så var han inte rätt. Du ska inte behöva KÄMPA för att övertyga en karl om att välja dig. Det är fel väg.

    • Anette81

      Alltså inte kämpade så. Menade att jag var mig själv och jag gjorde allt för att han skulle se att jag tycker om honom att jag ville något med honom. Att jag var beredd på att gå vidare till nästa steg med honom.

    • ViraStina

      Men om han inte tog motsvarande steg, fanns det ändå inget att bygga vidare på.

      Engagemanget och ansträngningarna ska absolut inte bara gå i ena riktningen. Då fattas det grundläggande intresset från ena parten.

      Och här kan det ju ibland se lovande ut de första veckorna. Som Cecilia skriver om i sitt ursprungsinlägg. Men ofta falnar det där första ivriga intresset efter en tid. Så att titta vem som stannar kvar med bibehållet intresse är en del av urvalsprocessen!

  17. Romantisk-tjej

    Kan det inte vara så att vissa vill ligga lågt ett tag för att se vad den andre går för? Du Virastina har skrivit något i stil med att din kille fick kämpa lite för att få dig. Att du inte blev intresserad/förälskad i honom förrän han visade intresse. Innan det var han bara en vän.

    Mitt intresse är oberoende av den andres intresse. Jag vet bara att jag blivit förälskad, för den känslan gör att jag inte kan äta och sova och går omkring som i ett rus. Och det är sällsynt hos mig. Det krävs att killen verkligen är någon som jag har många beröringspunkter med, att samstämmighet uppstår, att jag får känslan av ett flow där tid lätt glöms av, att jag känner mig stark och kan vara mig själv, att det finns något med honom som jag längtat efter, att jag känner attraktion o.s.v.

    Jag vet att det händer sällan så därför blir det så stort, det är en stark triggande känsla som gör mig euforisk. Jag vill göra ALLT för honom. Och varför måste man kväva alla härliga känslor trots att jag hellre vill vara så där galen och “på”? För mig är det rätt när jag blir sådan. Jag är mig själv. Det kanske tar 10 år eller mer innan jag får uppleva det igen. Det borde vara högt i tak för starka känslor. Och det är det ju inte. Folk blir misstänksamma. Helst ska man ju vara sådär lagom hela tiden. Och inte bejaka det smått galna och kreativa som följer med en stark förälskelse.

    • ViraStina

      Jo, det är sant, jag har aldrig blivit intresserad av någon bara genom att se någon på en fest eller på krogen, till exempel. Det har aldrig hänt att jag gått in i ett rum, sett någon kille på andra sidan och tänkt wow.

      Innan jag har lärt känna någon lite närmare är han bara… en person. Anonym. Ointressant. För mig är det väldigt märkligt att folk faktiskt blir intresserade bara av att spana in någon, innan de ens vet något om vederbörande! Obegripligt. Men många funkar ju så. Både män och kvinnor.

      Jag är heller inte den som blir intresserad först. Jag har märkt att jag måste notera ett intresse från andra hållet innan tanken ens väcks hos mig. Och det är därför en kille behöver jobba för att få mig på kroken. Det är alltså inte för att jag spelar svår. Jag är tvärtom väldigt lättflirtad. Visa att du är intresserad, så är jag din! Nåja, inte riktigt. men lite åt det hållet.

      Mitt återkommande problem har följt samma mönster gång på gång: En kille visar att han är intresserad. Jag är ganska neutral först, men ju mer engagemang han visar, desto mer intresserad blir jag. Efter en tid har jag gått om honom! Då är han kvar på det där lite nyfikna startläget, medan jag börjar tycka att det är dags att ta nästa steg. Jag börjar driva på för att sätta lite fart på honom – och när rollerna byts, drar han sig plötsligt tillbaka och tappar intresset, som i Cecilias scenario här ovan.

      Med min nuvarande kille bröt jag detta mönster. Jag tog inte över, utan jag väntade in honom tills han sa uttryckligen att han ville att vi skulle vara ett par på riktigt.

      Men jag tycker egentligen inte att det är fel att visa sina känslor. Problemet uppstår dock om man snabbt får starka känslor, och föremålet i fråga inte alls hänger med i tempot. Det är ju vanligt att man är lite osynkade i början. Då blir det lätt väldigt jobbigt om den ene är översvallande romantisk, och den andre inte alls vet vad hen vill ännu.

      Jag har varit med om män som varit alldeles för “på”, med alldeles för starka känslor alldeles för tidigt. Det var inte alls roligt. Det kändes som om jag var tvungen att värja mig. Och det är svårt att bortse ifrån den känslan, även om de är vettiga, trevliga killar i övrigt. Klart oromantiskt. Därför kan jag förstå hur många män känner sig, när kvinnorna ligger långt före, visar massor med känslor och börjar ställa krav.

      Så enligt min erfarenhet är det effektivast om den som är snabbare försöker hålla igen lite grann, tills man vet att partnern är på samma nivå. Då kan man frossa desto mer i känslobruset sedan! Hittar man någon som hänger med i känsloutvecklingen är det förstås idealt. Men har man fullständigt olika tidslinjer, då blir det nog svårt att matcha ihop det hela.

  18. Romantisk-tjej

    Jag kan aldrig få känslor för någon jag inte känner. Att det uppstår kemi har att göra med att jag upplever en särskild samhörighet med en person. Och det gör jag mycket sällan. Att jag ser någon i ett rum kan väcka fantasier (och då kan jag tänka “wow”) men det går sällan så långt som till förälskelse. Då krävs det mycket mer.

    Jag har gått på krogen hela mitt vuxna liv, jag har aldrig haft en period med mys i soffan som alla andra haft. De flesta har nämligen haft ett förhållande och till och med familj. När vänner hittade någon fortsatte jag att vara ute och “spana”. Även om jag periodvis varit ensam på min kammare en hel del också.

    Eftersom tidsperioden som ensam sträckt sig över nästan tre decennier har jag hunnit träffa folk i många olika sammanhang. Men förälskelse fanns för mig sällan i verkligheten, mest i fantasin. Jag kunde vara intresserad och nyfiken i början men det var aldrig tal om förälskelse och därmed aldrig något förhållande.

    Om killen man uppvaktar tycker man är på är det troligtvis bara svaga känslor vi pratar om, för jag är säker på att killen inte skulle dra så lättvindigt om det var frågan om kvinnan i hans liv. I andra fall handlar det om anknytningsproblematik, och är det så är det bara bra om han drar redan i början, för mardrömmen är nämligen en velig typ som inte vill binda sig eller ändrar sig efter ett tag.

    Jag vill ha en som knyter an just till mig och aldrig tvekar. Precis sådan är jag själv; jag vet när någon är rätt. Jag kan vara som en isprinsessa med fel kille men är jag förälskad snackar vi atomenergi. Då finns inte mycket som kan svalka mig. 😀

    Och nu pratar jag om att man setts flera gånger. Och stämmer allt brukar man också vilja vara tillsammans. Det märks redan första gången om man trivs. Så frågan är då varför killen skulle bli så skrämd att man aldrig vill ses igen – för att jag var “på” efter att ha setts flera gånger? Varför inte säga att man vill ta det lugnt och avvakta. Det sa min kille. MEN – han ville fortfarande träffa mig. Ofta.
    Men varför dra och aldrig höra av sig? Då anser jag att den killen ändå skulle sjappa hur jag än betedde mig. Då var jag inte rätt.

    Jag är lite tvärtom mot Virastina, jag smickras sällan av att någon är intresserad av mig. Det har hänt så många gånger på krogen bland annat, och det brukar inte betyda något om jag inte först känner killen. Och det gör det inte med någon man träffat bara en kväll ute. Killar som överöser mig med kommentarer och smicker i början är jag ofta skeptisk till. Det är en ovana vissa killar har och man kan vara ganska säker på att de gör samma sak med ett dussin andra tjejer också!
    Ofta handlar det endast om att de blir triggade av något utseendemässigt. Och jag föredrar att det händer något på ett djupare plan. Och det sker sällan i första mötet.

    • ViraStina

      Nej, nu missförstår du mig. Smicker biter inte alls på mig. Jag har hört min beskärda del av “Man måste ha flytväst när man ser dig i ögonen, annars drunknar man…”

      Det är ganska ointressant, om än något underhållande.

      Men vad som funkar är någon som visar intresse och lever upp till det han säger, även efter de första veckorna. Och då efterfrågar jag inte något passionerat intresse inledningsvis, utan hellre ett varaktigt och växande intresse. En man som visar att han vill vara med mig och lära känna mig utan att lova guld och gröna skogar första tiden, är betydligt mer trovärdig i mina ögon än någon som hävdar efter någon vecka att jag är kvinnan i hans liv.

      Sånt känns som meningslöst smicker för mig. Han känner mig ju inte ens efter så kort tid. Och mina erfarenheter av det beteendet är inte övertygande. Det har oftast varit mycket snack och lite verkstad i de fallen. Därför går jag hellre på handlingarna. En kille som ringer regelbundet, bestämmer träffar, hittar på aktiviteter, ser till att göra tid för mig och visar att han prioriterar mig under en längre period – han får mig lätt intresserad.

      Så har jag fungerat hela livet. Det enda jag egentligen har förändrat rent tankemässigt på senare år, är just att jag tittar ytterst medvetet på uthålligheten idag. Jag har lärt mig via trial and error att väldigt många beter sig som i Cecilias beskrivning. Och därför vill jag numera se om deras intresse håller i sig över tid. Det är viktigare för mig än vilken nivå de visar upp initialt.

    • Romantisk-tjej

      Virastina:

      Okej, då vet jag 🙂
      Men jag förstår inte hur man vet att någon är intresserad mer än vän om de aldrig ger smicker och ömhetsbetygelser?

      Jag kan ta ett exempel från en vän som träffade en tjej förra våren som ville vara med honom väldigt ofta, stuvade om i schemat, ägnade alla helger åt honom o.s.v Min vän trodde definitivt att hon ville bli tillsammans med honom efter allt de gjort tillsammans.

      Jag var dock tveksam när jag fick veta att hon inte gjort en enda “framstöt” som visade något mer än vänskap. Alltså inga komplimanger, passionerade sms/samtal, fysisk kontakt mer än kramar o.s.v.

      Hon gav tvetydiga svar, att hon behövde tid… det gick ett helt halvår innan han började dejta andra igen. Alltså ägnade han helgerna åt sina nya dejter och då tog deras “förhållande” slut. Hon tyckte att han försummade henne. Men han orkade inte vara “en kompis som kanske kan bli något mer”, utan han ville ha bekräftelse på att han var attraktiv.

      Det dröjde inte länge innan nästa tjej dök upp som gjorde ungefär likadant. Ville träffas, var entusiastisk, men – ville tänka! Det betyder väldigt ofta att de bara vill vara vänner. Om man ska vara lite elak tog de ju faktiskt upp hans tid och han hoppades i onödan.

      Nu har han hittat en tjej som däremot gärna vill vara fysisk, skriver passionerade sms, bjuder på middag och fika…De ses så fort de hinner och det är intensivt. Det är nog den mest seriösa tjej han hittat hittills. Det ser ut att bli något på riktigt. Och det märktes redan i början. Just för att hon faktiskt uppvaktade honom. Han behövde inte vara den som ständigt måste vänta. Det var en underbar känsla för honom.

    • ViraStina

      Det vet man inte! 🙂

      Men det gör man ju inte även om de ger en massa komplimanger heller, bevisligen. Fagra ord och smicker kan betyda precis ingenting. Det är inte ens ovanligt, om man läser i kommentarerna här.

      Jag personligen går alltså efter hur väl en killes handlingar stämmer med det han säger. Många män (här på HP t ex) har efter lång tids mailande lovat att “jomenvisst ska vi träffas!” Sedan har det aldrig blivit av. De har förhalat det in absurdum. Det är verkligen inte klokt vad männen på HP har mycket att göra!

      Dyker det däremot upp en kille som säger att han vill ses, och som ser till att genomföra det i praktiken – då vet jag att han har ett grundläggande intresse.

      Sedan är det bara att fortsätta kolla. Säger han att “det här var kul, det får vi göra om!”, då avvaktar jag för att se om han menar det på riktigt. Eller om det bara var en artighetsfras, och han egentligen redan vet att jag inte var något för honom. Men hör han av sig igen, och vill ses en gång till, då är det ett tydligt tecken på att han vill lära känna mig bättre.

      Säger han att han är ute efter en riktig relation, men inte tar några som helst steg i den riktningen efter en tid, då kan jag ju ganska snart dra slutsatsen att det inte är med mig han vill ha den där seriösa relationen. Men om han säger det, och dessutom flyttar fram positionerna i motsvarande grad (t ex genom att bli mer fysisk och vilja träffa mig allt oftare) då kan jag ju utgå ifrån att han menar det.

      Egentligen är det ju fullständigt logiskt. Det krävs liksom ingen genibegåvning för att inse detta. Men trots det, är det förvånansvärt många som står där med ett kraschat sms-förhållande och inte fattar vad som gick snett. “Han SA ju att han gillade mig!”

      Okej – men VISADE han i praktiken att du var något annat än en sms-kompis? Gjorde han något konkret som tydde på att han ville utveckla relationen med dig? Nä. Just det. Jag tror att både jag och alla mina singelväninnor har varit med om detta mer än en gång.

    • Romantisk-tjej

      Nu pratade jag iofs inte om en sms kontakt utan en där man har en nära relation med men där inget fysiskt intresse finns från den ene parten. Ingen passion eller önskan om något mer, trots nära kontakt.
      Men ändå vill personen ses hela tiden.

    • ViraStina

      Om någon vill ses ofta men inte visar något som helst romantiskt intresse, bör man utgå från att de faktiskt inte har något romantiskt intresse. Inte tillräckligt för att skapa en relation i alla fall.

      Återigen tycker jag att handlingarna avslöjar mest.

    • Romantisk-tjej

      Ungefär när bör personen visa intresse menar du? Det är det jag försöker diskutera. Folk kan vara hur mysiga och gulliga som helst och vilja träffas jämt. Men de vill vänta och se hur de känner. Just detta har min killkompis råkat ut för i 2 års tid med olika tjejer. Och ingen av dessa blev intresserade senare heller. Även om de ville ses och var flexibla på alla tänkbara sätt.

      Det är först nu en tjej visar att hon är intresserad FRÅN BÖRJAN. Hon velade inte och behövde inte tänka. Hon ville ha fysisk kontakt, hon ville bjuda på fika, hon ville sms:a hela tiden o.s.v. Ett tydligt intresse fanns där, mer än som kompis. Där skiljer hon sig rejält från de andra tjejerna som sade sig behöva god tid på sig (vilket ofta faktiskt handlar om förtäckt ointresse).

      Jag tror nämligen inte på att chansen är så stor att passionen dyker upp om ett halvår om den inte visat sig den första månaden av INTENSIV kontakt.

      Jag tror nämligen tjejer har lätt att veta om en kille är någon de kan bli kär i eller inte.
      Men väldigt många tjejer gillar att mysa med killkompisar utan att känna att de måste ha fysisk kontakt/sex. Killar brukar benämna det som kompisfacket.

      För det mesta vill killen ha sex för de har det så bra ihop, men tjejen kan bara ha sex vid fysisk attraktion. Men hon vill absolut träffa honom ändå, för hon trivs med honom. Och killen sitter och hoppas på något mer och mister andra chanser eftersom hon tar upp hans fritid. Detta är vad som hände min killkompis, flera gånger.

      Så jag sa till honom att han inte borde fortsätta dejta vänskapsmaterial. Utan han ska känna om det finns ett fysiskt intresse även från tjejens håll inom några träffar. Annars bryta. Och så har han gjort.
      Den här tjejen ville ha passion och det var precis det han behövde. Nu har han fått massor av energi och mår bra. Dessutom har hon nu även berättat om honom för barnen vilket också tyder på att hon menar allvar. Nu har det gått några månader och det verkar bara bli bättre och bättre. Han behövde inga fler tjejkompisar!

    • Romantisk-tjej

      Virastina: Handlingarna har det inte varit något fel på. Han var med henne i hennes sommarstuga och de myste hela sommaren. Men romantiska känslor uteblev.. Handlingarna kan vara guld och gröna skogar. Men betyder inte att de vill ha närhet och/ eller ett förhållande!

      Och det är det jag menar: De flesta tror väl att intresse finns av alla fina handlingar som gjorts. Men tyvärr räcker inte det. De kanske bara ville ha sällskap. Och kompisar gör ofta tjänster åt varann. Inga konstigheter.

      Men finns det inga romantiska vibbar ska man se upp. Då kan man ju missa den där stora kärleken om man sitter där ute i skogen och hoppas på kompisen istället för att ge sig ut och finna en kärlekshistoria med romantik och passion! (som jag fick, btw) 😀

    • ViraStina

      Nej, några garantier får man ju aldrig i kärlek och relationer. Det enda man kan göra, är att fortlöpande utvärdera de tecken man får, och fatta beslut därefter.

      Anders skriver här om en tjej som försvann spårlöst fast han var övertygad om att de hade ett riktigt förhållande. De hade stängt sina profiler kvällen innan. En sån grej kan man ju aldrig förutsäga eller förhindra, oavsett vilka muntliga löften eller övertygande handlingar man får.

      Tidsaspekten går ju heller inte att säga generellt. Jag personligen skulle inte tolka någon som intresserad på allvar om månaderna gick, utan att han visade några tecken på att vilja avancera. Efter en tid skulle jag helt enkelt konfrontera honom. “Jag är ute efter en riktig relation, inte ett nytt kompisförhållande. Vad tänker du om det?”

      Då, om inte förr, får man svar. Säger han att han vill vänta ett tag, att det är för tidigt, att han är osäker… Tja, då skulle jag själv avbryta det hela. Säga att vi uppenbarligen inte söker samma sak.

      Om han däremot, som min kille gjorde, hela tiden driver relationen framåt, då har jag betydligt mer tålamod. 🙂

    • ViraStina

      Tillägg:
      Din kompis märkte ju uppenbarligen på något vis att tjejerna inte ville gå vidare? Det är ju svar nog i sig, tänker jag.

      Vad jag menar är att ord och löften är tämligen värdelösa, om de inte återföljs av handlingar. Det kvittar ju om en kille talar om för mig att han jättegärna vill träffa mig… bara inte just nu. Kan han inte leva upp till det via sina handlingar, då är det med största sannolikhet bristande intresse som ligger bakom.

      Och handlingar kan säga mycket mer än ord. Att någon ser till att få träffa dig regelbundet, är betydligt mycket mer värt än att han SÄGER regelbundet att han vill träffa dig “när det har lugnat ner sig.”

    • Romantisk-tjej

      Fast det var ju inte så att tjejerna inte ville träffas – tvärtom, de sågs varje dag och ibland i flera dygn i sträck. De reste tillsammans. En tjej bjöd till och med på en resa. Så då har de väl levt upp till sina handlingar??? De verkade ju hur intresserade som helst. men de kunde inte säga om de ville vara ihop med honom än. Alltså visste han inte säkert. Och han vill såklart inte pressa dem heller, utan de hade ju roligt ihop.

      Han ville ha en flickvän och såg de här tjejerna som flickvänsmaterial. Däremot kan ju inte HAN bestämma när de ska få känslor. Men de visade inte tydligt att de bara ville vara vän, så som jag skulle gjort på typ dag 2..
      Så han väntade. För han gillade dem. Var attraherad av dem. Och de verkade ju så intresserade..

      Om jag går till mig själv skulle jag aldrig vara med en kille i veckor utan att visa ömhetsbetygelser. Jag funkar inte så att jag kan stänga av mina känslor. Mina känslor är som blixtnedslag, som en storm..Killen skulle inom några veckor veta om jag ville ha honom. Jag har inga som helst problem att veta om jag är kär eller inte, det syns på 100 meters avstånd att jag är kär…

      Jag är alltid av eller på. Ingen behöver fundera. Men däremot är det många killar som vägrar se det. När killar är intresserade verkar det inte vara av någon betydelse om tjejen inte är det. Jag däremot ser ganska bra om killen är intresserad och är lyhörd och tar reda på det. Det betyder inte att jag inte försöker. Jag skulle aldrig låta en chans försvinna men jag skulle heller inte banka på en stängd dörr gång på gång. Vill han inte så går jag vidare.

      Men de här tjejerna var mycket tvetydiga. Som tjej är jag själv väldigt tydlig har jag förstått…för det kan ju inte vara en slump att mina killkompisar ständigt råkar ut för tjejer som inte kan bestämma sig.
      Mina killkompisar fick veta efter två träffar att jag inte kan känna något för dem. Så då behövde de inte tro och hoppas på något som inte fanns. Det var ju därför vi är vänner och inget mer.

    • ViraStina

      Nja, de har ju inte levt upp i handling till det man kan förvänta sig av någon som vill ha en relation. Möjligtvis av någon som vill ha en vänskapsrelation.

      Om de velade och tvekade om det romantiska, då visade de ju INTE i handlingarna att de ville ha en relation. Tvärtom. Deras handlingar visade att de var tveksamma.

      Jag tycker att uppskjutande, velande och “vi får se”-ande, är brist på handling. De agerade ju inte. De kanske SA att de ville ha en relation, men de handlade inte efter det. De var tvetydiga. Vilket faktiskt är ett tydligt besked i sig.

      Sedan är ju frågan hur lång tid man kan vänta. Alla har inte samma tempo och det bör man förstås ta hänsyn till. Men som sagt var – om veckorna och månaderna går utan att de visar i handling att de vill ha en kärleksrelation, då är det ju bara att fråga sig själv hur länge man kan tänka sig att vänta, och när man ska sätta stopp.

    • Romantisk-tjej

      Ja de velade i det romantiska men för övrigt var de intresserade. Och det tror jag många killar tolkar som att det kan bli “hetare” med tiden. Han tänker att det är intresse nog om hon vill ses på all ledig tid. Det betyder ju faktiskt att hon valt honom framför alla andra hon dejtar. Någon tjej pausade dessutom dejtingsidan vilket också kan tolkas som intresse utöver det vanliga. Hon hade ju faktiskt pausat dejtandet när hon träffade honom. Och det fanns ingen tid att dejta någon, hon var ju med honom all ledig tid.

      Han ville att tjejen skulle ta första initiativet till romantiskt intresse. Men som diskuterats här så tar ju tjejer sällan första initiativet.
      (Jag själv skiljer ju mig från de flesta tjejer på det sättet).

      Tidigare var det han som uppvaktade tjejer men då hade de en benägenhet att försvinna. Därför ändrade han taktik och tog det lugnare. Då var tjejerna kvar och ville vara med honom. Men tyvärr hamnade han istället i ett vänskapsfack. Dock trodde han att det kunde ändras med tiden och ville inte ha bråttom.

      Därmed har de slösat med hans tid. För de hade istället kunnat förklara att de inte är attraherade åtminstone efter några veckor. Så att han kunde dejta vidare.
      Eller, de kunde ta initiativ; till exempel diskutera om det kan bli något mer, om träffarna räknades som dejt o.s.v. Det är ju inte bara killens jobb att ta initiativ. Killar blir jätteglada om en tjej gör det. Många tycker det är attraktivt.

    • ViraStina

      Romantisk tjej:
      Jag förstår vad du menar, men ändå hade ju killen ifråga kunnat se på dessa tjejers handlingar att de inte levde upp till det han önskade/behövde/efterfrågade. Det stod ju honom fritt att säga “Jag märker att detta inte leder någon vart, nu går jag vidare, ha ett bra liv”.

      Men han valde att stanna och hoppades att de skulle bli mer intresserade med tiden, han ville att de skulle ta initiativ, han trodde att situationen skulle ändras om han väntade.

      Det är klart man kan gå runt och hoppas på att den andra parten ska börja leverera till sist. Jag har ju själv befunnit mig i den positionen ett antal gånger. “Nu har vi mailat massor, nu borde han verkligen vilja ses på riktigt! Det är fullständigt logiskt, så mycket kontakt som vi har haft!”

      Och din killkompis tänkte antagligen “Nu har vi träffats massor, nu borde hon snart börja visa ett mer seriöst intresse! Det är fullständigt logiskt, så mycket som vi har träffats!”

      Det är bara det att det inte inträffade. Varken för mig eller honom. De stod still på samma nivå. De visade inga tecken på att vilja gå vidare, utan såg ut att trivas väldigt bra på den där kravlösa nivån. En behaglig nivå som ger lagom bekräftelse utan att man måste välja, fatta beslut, binda sig…

      Så för att förtydliga detta med att bedöma handlingarna, menar jag alltså att dessa tjejers handlingar definitivt tycktes vara tillräckliga för att han skulle se dem som seriösa och trovärdiga, men bara ett kort tag. Kanske några veckor? Det beror ju lite på hur bråttom man själv har. Men återigen – om inget händer, om det står still och stampar lång tid och relationen inte går framåt – då tycker jag att det likaväl är ens eget ansvar att avsluta.

      Jag har också upplevt känslan av att män slösar med min tid. Att de har uppehållit mig i månader, och liksom låst mig känslomässigt. Men helt krasst TILLÄT jag dem göra det. Jag accepterade deras icke-handlingar, deras icke-avancemang, och gick runt och hoppades i månader. Det är inte deras fel. Det var mitt eget. Och det är just det misstaget jag aldrig tänker göra igen.

    • Oskar

      Romantisk Tjej:
      För mig låter det som att din kompis träffade två typiska tjejer.
      De ger vinkar, antydningar, skickar subtila signaler. Men, det skulle Aldrig någonsin falla dem in att ta ett aktivt initiativ. Utan det är hela tiden, varje gång, upp till killen.

      Så hade han varit lite modigare och svarat med att ragga aktivt, så hade han nog varit ihop med någon av de två första tjejerna i dag.

      Sedan träffade han uppenbarligen en tjej som har modet att frångå de här gamla stereotypa könsbeteendena vi också pratar om i nästa tråd. Hon visar öppet och aktivt att hon är intresserad.

      Vad som förvånar mig är dock att din kompis lyckades träffa henne på tredje försöket. Och inte trehundrade.

    • Romantisk-tjej

      Virastina:
      Anledningen till att han inte bröt med dem är att de var nära vänner.
      Med en av tjejerna kom var dock brytningen som ett faktum långt senare. Han började nämligen dejta såpass mycket att det inkräktare på den tid de hade tillsammans (ses hos varandra, åka till hennes sommarstuga över helgen o.s.v). När han ställde in ett sådant möte blev de osams och det ena ledde till det andra och han bröt därmed med tjejen.

      Jag undrade om du ställde frågan om ni kan ses när du hade lång brevkontakt som du skrev att du hade med en kille? Eller väntade du på initiativ?

      Jag har också haft lång brevkontakt men då har jag heller inte väntat mig att han ska fråga om träffar. Det kan ha att göra medan vi bodde långt från varann och då nöjde jag mig med att skriva.

      På en dejting sida har jag däremot alltid frågat om träff inom de första två veckorna av intensiv mail kontakt. Utan resultat som jag skrivit om flera gånger tidigare.

    • ViraStina

      Romantisk tjej:
      Om jag hade fått bra kontakt med en kille på en dejtingsida, och vi mailade mycket, då brukade jag känna efter någon vecka att vi borde ses IRL. Men jag brukade avvakta ytterligare en liten tid innan jag föreslog det. Bara för att inte stressa på eller vara påflugen. Men jag hade inga principer om vem som skulle ta initiativ. Jag gick helt på känn.

      Men det ledde ju aldrig någon vart. De svarade ofta positivt. “Ja absolut, det måste vi göra…” Men sedan kom det alltid ett “men”.

      De var ju alltid så himla upptagna. Just nu fanns det helt enkelt inte tid. De jobbade massor, och de hade barn varannan vecka och det var än det ena, än det andra. Det var väldigt körigt hela tiden, faktiskt.

      Och jag, mitt snille, försökte ÖVERTALA dem. Nu i efterhand fattar jag inte hur jag tänkte. Jag körde med förnuftig argumentation. Jag drog till med argument i stil med “Det behöver ju inte ta lång tid!” eller “Jamen ett par timmar kan du väl avsätta om du bokar det redan nu?”

      Det är direkt pinsamt att jag inte såg detta för vad det var: rena undanflykter. De ville ju inte! I min värld var det nämligen obegripligt att man hänger på en dejtingsida och mailar massor med någon, men utan avsikt att någonsin träffas. Det gick inte in i min enkelspåriga hjärna. Jag trodde alla var lika målinriktade som jag.

      En kille var effektiv, minns jag. Han föreslog först att vi skulle ses, efter ett par veckors mailande. Och då blev det av också! Vi sågs några gånger, men sen bröt han. Men mina erfarenheter av att själv försöka ta initiativ och driva på män är beklämmande usla.

    • George

      Romantisk-tjej

      Vad har hänt? Har du äntligen förstått det här med kompisfack? Det är så många män har det. Vi vill mer men det blir inget. Den killen du skrev om ska tacka sin lyckliga stjärna att han träffade henne med stort H till slut. Själv gav jag upp hoppet för länge sen. Tröttnade på kompisfacken.

    • George

      Romantisk-tjej

      Men väldigt många tjejer gillar att mysa med killkompisar utan att känna att de måste ha fysisk kontakt/sex. Killar brukar benämna det som kompisfacket.
      För det mesta vill killen ha sex för de har det så bra ihop, men tjejen kan bara ha sex vid fysisk attraktion. Men hon vill absolut träffa honom ändå, för hon trivs med honom. Och killen sitter och hoppas på något mer och mister andra chanser eftersom hon tar upp hans fritid. Detta är vad som hände min killkompis, flera gånger.

      Är så sant som det är skrivet. p g a kompisfacken så har jag lagt kvinnor o kärlek på hyllan för gott. Kompisfacken suger rejält.

    • ViraStina

      George:
      Då är vi tillbaka i att man måste använda sitt eget omdöme. Din killkompis kan inte anklaga tjejerna för att ha “tagit” hans fritid, såvida de inte höll honom fastbunden vid en köksstol.

      Han VALDE att tillbringa tid med dem, baserat på enbart sitt eget hopp. De gillade att umgås med honom, men ville inget mer. Han kunde förmodligen ganska kvickt märka att det hela inte verkade leda någonstans. Att de inte var intresserade av något mer. Och då var han förstås helt fri att gå. Men av någon anledning blev han kvar.

      Det är samma historia som Anette berättar här i tråden. Man hoppas på mer än vad man får, och stannar längre än vad man borde ha gjort, för man tycker att personen är skyldig en ett förhållande, nu när man har umgåtts så mycket!

    • Romantisk-tjej

      Jag tar inte parti för varken tjejer eller killar. Utan försöker se det från bådas håll. Därför kan jag se att killar kan hamna i den situationen. Kan bara vara så enkelt att killar ofta har lättare att ha sex med någon de inte har djupare känslor för. Och många tjejer tycker det är otillfredställande/obehagligt/oskönt att ha sex med en kille de bara har kompiskänslor för.

      Men nu var det ju inte så enkelt som Virastina skrev, att han bara kunde gå när hon ändå bara vill vara hans kompis. Det kan ju faktiskt vara så att killen trivs väldigt bra med den här tjejen. Och om han inte har något att göra och alternativet är att han kan ha trevligt med henne, ta en weekendresa eller mysa i hennes sommarstuga, så föredrar han henne. Eller hur lätt är det att säga nej till några glas vin på favoritbaren som ligger i närheten eller när hon sms:ar att hon så gärna vill komma över när han sitter ensam hemma och vill ha sällskap?

      Det jag också vill förtydliga åter igen är att tjejen inte uttryckligen sagt: “Bara så du vet, jag kan aldrig tänka mig att ha sex med dig, jag är inte attraherad och jag vill inte bli din flickvän”.
      Tvärtom har hon hintat om att hon kanske kan ha sex. Men hon behöver lite tid. Det var inte så att hon sa: “Jag kan ha sex med dig nästa helg”, men heller inte “jag kan aldrig ha sex med dig”,
      alltså fanns det ju en chans typ inom den närmsta tiden. Eftersom de ofta sov i samma säng när de sov över hos varandra var det ju inte omöjligt eftersom de redan var så nära.

      Jag personligen skulle inte gå så nära mina killkompisar, delvis för att det är viktigt för mig att sätta en gräns och delvis för att jag inte är intresserad av kroppskontakt med folk jag inte har några känslor för. (Om jag har känslor vill jag bli ihop med honom och då lär han bli varse om det ganska snart…) Jag sover dessutom bäst ensam.
      I det här fallet gällande två av hans tjejkompisar var det gränsfall. Och det är svårt att bara säga hej då till personer man tycker om och som dessutom ständigt ringer, sms:ar och vill träffas.

      När det gäller Anette var det annorlunda.. De hade intim kontakt och ville båda vara nära, pussas och ha sex.
      I det fallet var det mycket mer tydligt att båda ville mer än vara kompisar. Att killen sedan försvann är bara att beklaga. Tyvärr är det inte ovanligt att killar visar ett stort intresse i början och vill vara intima nästan direkt. Men att de sedan ändrar sig. De tar ofta alldeles för lätt på intimitet men för många tjejer är det betydligt mer allvarligt och utlämnande. För dem kan sex betyda att de redan skapat starka band. Killen kanske ser det mer som ett trevligt möte som inte förpliktigar till något. Då blir det självklart problem.

      Jag föredrar att vara kompisar i några veckor först. Så båda har tid att komma på vad de känner. Sedan gäller det att vara tydlig och ärlig med sina avsikter. Även om det är obekvämt att berätta att man inte är intresserad av något seriöst. Ju senare något kommer fram desto hårdare tar det känslomässigt. Om tjejen/killen är särskilt sårbar och påtalat just detta bör man vara extra försiktig och ta hänsyn till det.

  19. Anders

    Men här måste jag bara skriva av mig. För snart två år sen fick jag tag på vad jag tycke var världens mest goa tjej på mötesplatsen. Vi träffades, vi träffades mer, vi ringde till varandra, vi träffades hos varandra. Vi var så gott som ett par även om vi inte hade sagt det till varandra.

    Hon fetratade mig så till den milda grad att jag inte har hämtat mig än. Det var verkligen att mista tron på sig själv.

    Sista gången jag träffade henne var hos henne, och då sov jag över mellan söndag och måndag. Vi gick upp riktigt tidigt när hon började jobba jättetidigt. Puss och hej då och hörs i kväll så stack vi från varandra. På kvällen innan, när jag var hos henne och på hennes dator stängde jag av Mötesplatsen. La ner det, sket i att jag hade betalat ett par hundra i onödan. Den sidan behövdes inte mer. Hon gjorde samma sak.Man satt liksom riktigt med känslan av att nu är det klart. Ej singel mer.

    Hon totalförsvann den måndagen. Inget svar på sms. Inget svar i telefon. Det där reagerade inte jag på riktig de första dagarna. Det hade blivit sent, vi gick upp tidigt. Hennes barn hade kommit till henne. Men när tystnaden bara höll i sig började jag misstänka att något var fel. Efter ytterligare några dagar startade jag en helt påhittad profil på Mötesplatsen igen.

    Där var hon! Det enda som skiljde hennes profil från den hon hade stängt av ett par dagar tidigare var att profilbilden var utbytt. Hon hade valt en jävligt lyckad bild som jag hade tagit med hennes mobil. Jag satt och grät framför datorn när jag såg hennes profil.

    Det var sånt totalt svek jag upplevde så det vet inte till sig.

    När jag ringde till henne, och då från anonymt nummer, och konfronterade henne bara la hon på luren i örat på mig.

    Så tjejer på nätdejting. Nej tack. Stort nej tack. Jag lever hellre som singel då. Vill någon tjej ha mig kan hon få lov att leta upp mig.

    • Crazy8000

      Samlingsplats för mentalt ostabila. Samma sak för 10 år sen men minoritet.

      Sök efter att träffa intressanta personer istället om du inte redan gör saker som har högt personflöde IRL.

      Desto bättre romantisk utstrålning på kontaktsidor desto mer mentalt ostabila flickor dras till en med skiten som följd.

    • Romantisk-tjej

      Tråkigt att det gick som det gick! Låter som en person med mycket omoget beteende som inte vågar konfrontera dig med vad hon egentligen känner. Men så fungerar verkligen inte alla tjejer.

      Jag ser hellre att en person är ärlig från början och säger att det troligtvis inte kommer bli något. Så man har chans att gå vidare. Eller att man säger att man vill testa att vara VÄNNER till att börja med.

      Jag vill veta vartåt det lutar i början så jag inte står där blåst på konfekten. Man kan aldrig vara säker. Men ta det försiktigt nästa gång och starta relationen som vän om det är möjligt. Var lyhörd för vad som händer när ni ses. Många visar ganska mycket i sitt kropps språk, blickar och ordval. Det kan ge mycket information.

  20. Romantisk-tjej

    Jag har svårt att se min pojkvän flirta med en tjej, det är inte alls hans stil. Han har berättat om en tjej som flög på honom när han var på krogen, satte sig i hans knä och började tafsa. Han ville bara sjunka genom jorden. Och märkligt nog har han varit med om att tjejer flugit på honom flera gånger. Han skulle aldrig utnyttja sådana tillfällen.. Däremot var han inte särskilt blyg när han träffade mig 😀

    Han kan bara vara med en tjej han är kär i. Det är något jag högt uppskattar. Otrohet känns långt borta.

  21. Anette81

    Nu verkar det som att han redan har ett förhållande med nya tjejen. Väldigt konstigt att det gick så snabbt nu. Till mig sa han att han ville lära känna personen i kanske 6 månader först innan. Hon skriver och frågar mig en massa om honom så tydligen vet hon inte mycket om den hon har ett förhållande med.
    Alltså tillsammans efter att ha haft kontakt i drygt 3 veckor.

    • Anette81

      Och ja, jag är otroligt svartsjuk och otroligt ledsen att jag inte får vara med honom med tanke på hur mycket jag tycker om honom. 🙁
      Så jävla orättvist :'(

    • Crazy8000

      Om du vill fortsätta att må skit bibehåll kontakten med han och henne, även alla som pratar om han och hans partners!

      Vill du ha han som bara vän, håll dig borta i 1-2 månader och försök hitta någon ny innan ni börjar ha kontakt som vänner.

    • Anna

      Du är en grå, svag människa full av bagage , en börda ingen orkar dela med dig. Du är så hotlös och chanslös att få den du vill ha. Såpass att hans tjej kan fråga dig en massa om honom utan någonsin behöver nojja över att du fortfarande är tillgänglig i hans liv. För varför skulle han någonsin välja dig framför någon annan. Så desperat efter minsta lilla smula oavsett hur han behandlar dig och för alla andra än Dig är det kristallklart att han aldrig Egentligen såg dig som framtida flickvän eller ens äkta förälske.

      Känns det rätt nu? Är det så du ser dig själv, hur du värderar dig själv?

      Det finns bara en person du har relation med livet ut. En som kan behandla dig allra värst elller skänka dig största glädje och trygghet. Det är du. Å har din psykolog emot social fobi nått en vägg med dig är det dags att uppsöka en ny. Å kanske inte bara för social fobi utan även depressionen som uppenbarligen förlamar dig och hindra dig ifrån att ta steg i riktning som skulle få dig att höja självkänsla, självförtroende och livskvalité.

      Hur tusan du nu ska kunna förmå dig att slita dig själv ifrån ditt självplågeri och uppsöka riktig hjälp IRL.

      Jag skriver detta ifrån djupaste omtanke. Det fanns en kväll under en period med min allra första hjärtesorg som tonåring, då jag kände sådan hopplöshet att det kändes skrämmande lockande att hämta kniv ifrån
      Köket och hugga i handlederna. Jag kunde se det tydligt framför mig, sådan stark impuls. Tanken på all sorg och smärta det skulle orsaka min familj lyckades hindra mig.

      Idag känns det skrattretande att jag känt så starkt för någon som egentligen inte visat det tillbaka och som jag knappt kände å som emotionellt behandlat mig illa, med psykiska problem som ursäkt, problem som då hade gjort mina känslor än kraftigare.

      Sedan dess har jag haft en riktigt ömsesidig kärlek, omtanke och längre förhållande , t.o.m sambo en period. Annat kom emellan senare som drev oss isär. Ömsesidig omtanke emot varandra kvarstår dock.

      Erfarenheten har gett mig stark insikt i skillnaden mellan Kärlek och starka känslor ifrån en fantasibild man byggt upp själv som egentligen saknar förankring i verkligheten. Å att man är värd mer än smulor.

  22. Crazy8000

    Vad man säger och vad som händer när det blixtrar till med känslor är två skilda saker.
    Tid kvittar.

    Blev själv ihop redan på första träffen med min nuvarande vän. sedan om det inte funkar som par efter ett tag är en annan sak.

  23. Anette81

    Hur länge ska man må såhär? 🙁 Hur länge ska man bara längta efter att få vara med honom igen? Jag vill att det var som förut när vi träffades och messade 🙁
    Jag orkar med mer smärta i mitt hjärta nu. Jag vill bara att allt ska vara en mardröm och att jag ska vakna upp och att allt är bra igen. 🙁
    Han fattar inte hur mycket jag tycker om honom och bara vill vara med honom. 🙁

    • Crazy8000

      Självklart kan jag skuta dig i en skottkärra och tippa dig ner i närmsta vattensamling 😉

      Det kommer vara jobbigt så länge du ser det som jobbiga känslor.
      Undvik allt som har med han att göra eller konfrontera.
      När du har börjat släppa kommer du märka.

      Fråga dig själv och skriv ner svaren som poppar upp på ett papper för dig själv.
      1. Vad har han gjort för att förtjäna dig?
      2. Vad har han gjort för att förtjäna dina känslor?
      3. Är han värd dina känslor?
      4. Är han värd dig?
      5. Får han dig att må bra?
      6. Vad gör han för att få dig att må bra?
      7. Vad gör han för att få dig att må skit?
      8. Varför ska jag må dåligt egentligen?
      9. Varför ska jag behöva må så?
      10. Vad blir det om jag inte känna så?

      Gör detta varje dag på en ny lapp utan att läsa den förra vad du har svarat.

      Läs alla dagarnas svar vad du har skrivit efter en vecka.

    • Andrea

      Du har nada chans att börja må bättre utan att bryta kontakten med honom, vilket alla utom du här verkar förstå.

      Bara för att du hänger kvar som kontaktbar kommer han inte mirakulöst plötsligt vara din.

      Skriv ett långt mail/brev med allt du känner, allt du ångrar, önskar hade gjort. Hur du trodde en framtid med honom skulle vara. Gräv ned dig i det, fäst det i pränt. Skriv det till honom och skriv det till ditt tidigare jag som om du hade haft en tidsmaskin.
      Fråga honom allt vad hon har som inte du har. Skicka det eller skicka inte.
      Hursomhelst är det en början till att må bättre. Ibland måste man sjunka till botten för att orka kravla sig upp.

      Det eller det motsatta sättet att, blockera ut allt runtomkring dig som påminner om honom, allt romantiskt och fokusera på dig själv och dra kanske en krogrunda.
      Träning i många former frigör endorfiner sägs det, kanske kan lindra det lite i alla fall.

    • Anette81

      Det är ju jobbiga känslor. Jag är kär i en person som jag aldrig mer kommer få vara med eller aldrig mer kommer få krama, pussa osv. Är det konstigt att man mår dåligt då?

      Förra gången tog det nästan 2 år att komma över exet. Jag orkar inte må dåligt så länge igen. 🙁

      Jag kan inte acceptera detta. Att han har valt en annan. Vi hade kontakt mycket längre och så kommer hon bara och helt plötsligt skiter han i våra 2 månader.

    • Anna

      Jag tror att det du inte kan acceptera är att han inte såg på dig som du såg honom. Mängden tid ni hade är irrelevant.

      Btw, nu var ni ju uppenbarligen aldrig Ihop, men det påstås att det tar ungefär lika lång tid som förhållandet var för att verkligen vara komma över det. Två månader till då?

      Eller skriv det där långa mailet med exakt hur du känner och allt du önskar gjort annorlunda och allt vill framöver. All smärta du känner nu.
      Se det som sista chansen att han kan ändra sig. Han kanske han skriva saker som han inte kunnat IRL. Få honom att ge svar på alla “om” & “varför” inom dig.

  24. Pnina

    Jag har råkat ut för många otrevliga sexfixerade män,
    som har skickar komplimanger att jag är snygg o sexig.
    Men när jag har bestämt träff ute så har jag blivit nobbad.
    Alla männen ville bara ha sex med mej utan att ha träffat mej!!!
    Mycket märkligt beteende!!
    Många män är myckett rädda för äkta kärlek o känslor!!
    Bara KK förhållande!!!
    Stackars reptiltänkande män!!!

    • Hasse

      Vad ska vi har er till förutom sex? Ni kan inget mer än gnälla, puta med läpparna, ta selfies och hänga på köpcentrum. Go MGTOW.

    • Anna

      Bättre att de är ärliga än att de drar en rövare om att de söker kärlek bara för att få dig i sängen eller några ggr innan de drar.
      Det känns som om många män bara kollar foton och sedan mailar. Alla åldersgränser och annat bryr de sig inte om. Dessa som passar på att söka ligga på HP där det inte kostar dem något att vara medlem.
      Googlar man happypancake kommer det ju t.o.m upp forum där det frågas hur lätt det är att få ligg där.

      Att det finns gratis sajter och appar specifikt för sexkontakter eller för hookups verkar ha gått dem förbi. Badoo och Tinder exempelvis, där det visserligen även finns dem som påstår sig söka seriöstxP
      Där kan de iofs inte lika enkelt skriva till någon Utan att motparten Gillat de oxå. Kanske är det som hindrar? Om jag inte missminner mig finns väl mer öppenhet på kk.se?

    • Crazy8000

      kk.se har varit nedstängd i över 2 år om du inte visste.
      Badoo är som HP fast med andra tekniska funktioner.
      Tinder är lite som HP med mindre censur.
      BC är där emot en sådan gratis sida och är du tjejer kan du få ligg på kommando där, 10 män på varje tjej, bara att ta en i mängden som haglar in i inkorgen, dom har bara censur när det handlar om försäljning minderårig och andra saker som är olagligt IRL.

      De sidor som värkar vara för sex som poppar upp överallt är bluffsidor ifrån en av de två bluff bolagen som är registrerade utanför lagens långa arm för att luras på pengar.

      De som brukar skryta på dessa forum om hur lätt de får och många är samma typ av personer som brukade göra det IRL förr och de brukar sällan få något om inget alls.

  25. Anette81

    Anna:
    Jag ser på mig precis som du skriver och ännu värre nu när han inte ens vill vara med mig.
    Ja varför skulle han välja mig framför någon annan?
    Det finns ju inget bra med mig så.

    Ja har tydligen inget värde eftersom han inte vill ha mig.

    Jag vet att det bara finns en person som jag har en relation med livet ut.

    Det finns tyvärr bara en psykolog här.

    Han fick mig att må bra dessa 2 månader. Han lyckades dra mig upp ur depressionen lite. Han fick mig att skratta och vara glad.

    Det har jag ingen aning om.

    Jag har aldrig tänkt sådana tankar.

    Jag har ingen fantasibild av honom.

    • Anna

      Du har VISST en fantasibild, hade det inte varit så hade han inte valt någon annan.
      Det år inte sunt att någon annan är hela ens värld. Det är inte smickrande, det är sjukligt. Stöd ja, en ljuspunkt som gör vardagen lite bättre, javisst. Men att Bokstavligen inte Kunnna Leva utan, nej.
      Btw skrev du inte att du hade ett barn, kan du inte fånga styrka för ditt barn skull?

      Det måste väl finnas mer än en psykolog? Eller psykiatriker, kurator osv.
      Å du har väl full rätt att även välja/söka upp någon på annan ort.

      Det finns mer än en kärlek i livet, man inser bara inte det förrän man mött nästa.
      Livet ut är ett utdaterat fenomen ifrån då skilsmässa var tabu.

      Ta min mormor, 80 år gammal mötte hon morfar ung, han dog i 50-års ålder i sjukdom. Mormor var singel några år, började sedan dejta och så småningom fann hon ny kärlek och till slut den nuvarande.
      Mamma mötte pappa ung och var tsm nästan 30 år, efter det har hon haft både lösa dejter och kärlek inkl sambo. Pappa likaså

    • Anna

      Så, hur tänkte du ändra på din självbild?
      Är din lösning att vänta på Prince Charming? Har du överhuvudtaget någon idé över hur du går vidare?

    • Hasse

      Anna, hon är inte intresserad av att gå vidare. Hon vill bara ha sin kille. Som inte vill ha henne. Men det hjälper inte. Det är hennes rättighet att ha just den här killen.

  26. Anette81

    Andrea:

    Klart att jag förstår det. Men mina känslor är så starka så inte lätt att bara släppa.

    Det går inte att skicka till honom.

    Jag dricker inte alkohol.

    • Andrea

      Skicka det till tjejen som fortfarande skriver det då?
      Du kan ju skriva det Bara för att få ur dig allt ifrån Huvudet också.

      Dags att börja då kanske? Eller inte , i ditt nuvarande tillstånd är väl inte alkoholism långt ifrån. Om inte annat når du antagligen fler människor om du inte är nykterist. Du behöver inte va full på krogen heller, mer för att komma ut och möta folk mer utan press.

  27. Romantisk-tjej

    Försök ändå att ta del av allt stöd du får här! Det är oerhört stort att så många människor engagerar sig och bryr sig om dig här.

    Jag har själv gått igenom svåra sorger inte alls så längesen. Min far dog plötsligt och mycket oväntat (och till råga på allt var det just jag som hittade honom), en vän svek mig, jag blev av med ett jobb, ingen ville träffas på ett halvårs intensivt sökande på dejtingsidor.

    Då fanns det inte mycket kvar att leva för. Ensam var jag ju också, hade ingen kärlek. Jag levde bara för att stötta min mamma i sorgen efter pappa. Jag hann inte ens sörja själv.
    Om jag också skulle försvinna skulle mamma inte heller överleva.

    Nyckeln är osjälviskhet. Ibland hjälper det oerhört att ställa sig utanför sig själv. Ha distans till sitt eget ömkande jag. Och kanske hjälpa andra, till exempel via volontärarbete. Då kommer du växa som människa och se ditt värde. Jag det låter klyschigt, men så är det.

    Människan har en oerhörd förmåga att läka sig själv. Men det tar tid. Men jag tror att du verkligen skulle behöva gå upp i något , ett intresse, träning (som även nämnts här).

    • Anette81

      Jag är tacksam för alla tips jag får.
      Och tacksam för att folk bryr sig. Har inga vänner irl så känns skönt att folk härinne bryr sig fast jag inte känner dom.

      Beklagar det med din pappa.

      Det är möjligt att Nyckeln är osjälviskhet.
      Men jag känner att jag just nu bara kan tänka på mig själv.

      Att det tar tid har jag redan fått erfara några gånger. Men när man verkligen vill vara med någon så otroligt mycket och inte får så går man verkligen sönder inombords.

  28. 00cosy

    Jag tror att det finns två typer som beter sig så här 1 huvudjägaren hen som blir extatisk över varje potentiell partner som faller för dom msk med extremt låg självkänsla måste ständigt bekräftas av nya kortvariga partners .

    sen tror jag att det finns ett antal som kanske vill förföra och få partnern dit dom vill av skumma avsikter.

    Men det finns oxo dom som vi säger blir förälskade vid första ögonkastet och verkligen bekräftar o manifesterar det i varje ögonblick personligen tycker jag att det är härlig typ av msk.

    • Romantisk-tjej

      00Cosy:

      Jag tycker också det är härligt med en plötslig stark förälskelse. Så kände pappa första gången han såg mamma för många herrans år sedan, han gjorde allt för att komma i kontakt med henne igen. Men hon var gift när de sågs. Och de bodde/jobbade i olika länder. Omständigheterna ändrades och de blev tillsammans. Han var trogen henne tills han dog.

      Jag har pratat med många äldre människor. Och de talar ofta om storartad passion. Förvånansvärt ofta är det alltid dessa stora förälskelser de återkommit till. Det har varit det som var det de minns starkast i sina liv. Många har också haft förmånen att leva ett långt liv tillsammans.

      När man hör deras historier hur de träffades så inser man hur långt det är från idag, då de flesta aldrig hittar kärlek och är för cyniska för att tro på något storartat alls. Misstänksamhet och en förhärdad syn på romantik är vardag.

  29. Anette81

    Anna:
    I början hade han samma intresse som mig. Sen vet jag inte vad som hände.

    Var ihop med exet i 10 månader. Tog nästan 2 år att komma över.

    Han kommer inte ändra sig. Han är i ett förhållande med nya tjejen nu.

    • ViraStina

      Anette:
      Det behöver inte ha hänt något särskilt alls.

      Kanske visste han redan från början att det inte skulle bli något seriöst med dig, och ville bryta när han märkte att du blev alltför involverad.. Kanske trodde han först att det kunde bli seriöst – men ändrade sig. Kanske tyckte han att du var för “på”. Kanske ville han inte ha någon seriös relation över huvud taget, utan bara lite sällskap, men ändrade sig på den punkten när han träffade nästa tjej. Kanske hade du kunnat göra annorlunda, kanske inte.

      Det enda du vet, är att ni inte hade samma idé om relationen efter en tid. Sånt händer. Ganska ofta, tyvärr. Saker vi inte vill ska hända, händer hela tiden. Särskilt när andra människor är inblandade. Man måste förhålla sig till det.

    • Anette81

      Om han nu visste från början då kunde han ju faktiskt sagt det.
      Då hade inte jag hunnit få känslor.
      Jag tror att han från början trodde att det kunde bli något mellan oss.
      Han tyckte ju på slutet att jag var för på, det skrev han ju. Men jag tycker inte det. Jag ville bara träffas.

      Jag hade säkert kunnat göra annorlunda, ändrat mig innan jag blev för på.

      Jag vill bara fortsätta kämpa för honom, att han ska se mig och ge mig en chans

    • ViraStina

      Förvånansvärt många män säger faktiskt redan i början att de inte är intresserade av en seriös relation. Okej, en kille säger inte bokstavligen: “Anette, jag tänker inte ha en seriös relation med dig, bara så du vet. Detta är endast ett tillfälligt strul. Bli inte kär i mig!”

      Inte särskilt ofta i alla fall. Men däremot säger han kanske att han har fått nog av relationer, att han inte orkar leva med någon igen just nu, att han gillar att vara fri, att han inte har lust att fastna i svenssonfällan igen, att han får se om han träffar någon i framtiden… Osv.

      Kort sagt en massa antydningar som pekar på att någon relation inte är aktuell just nu, med dig. Vi kvinnor är dock ofta ganska bra på att tolka den sortens uttalande som att han syftar till ANDRA kvinnor. Att vi är den som ska få honom att ändra sig. Dumt värre.

      Och i det här fallet tyckte han kanske att han faktiskt sade till och avbröt i tid. Det hade ju trots allt bara gått några veckor, och ni hade främst haft SMS-kontakt. Jag har svårt att tro att han skulle begripa hur viktigt det hela var för dig, och hur mycket du kände för honom.

  30. Anette81

    Han sa att han ville lära känna mig och se om man trivdes med varandra.

    Han sa inte att han inte vill ha en relation med någon, det var ju därför han var på sidan för att hitta någon.

    Han avbröt efter 2 månader, det tycker jag inte är i tid. Han hade massor av tillfällen att avbryta tidigare om han ville det men det verkar ju inte som han ville avsluta då.

    Jag berättat för honom många gånger hur jag kände för honom och hur jag trivdes med honom och att han fick mig att må bra och vara glad. Så han borde ha förstått hur jag kände och tyckte om allt detta.

    • Hasse

      Dina känslor och uppfattningar är inte hans ansvar. Var och en måste ta ansvar för sina känslor. Ta ansvar för ditt eget liv. Kanske dags för det?

    • Hasse

      Det är inte hans ansvar vad du känner. Du älskar att tycka synd om dig själv. Livet pågår där ute medan du snyftar omkring i ditt elände. Känns det bra?

    • Anette81

      Vad spelar det för roll vad som händer därute när jag ändå inte får spendera tiden med den jag tycker om därute.

    • ViraStina

      Anette:
      Det kryllar av människor på dejtingsidor som säger att de vill ha en relation, men inte vill det egentligen. Ibland tror de kanske t o m sig själva.

      Och jag tror dessutom att du måste acceptera att två månaders sms:ande (med få riktiga träffar) ÄR en kort tid för väldigt många. Kanske för de flesta. Det är ungefär den tid det kan ta att inse att “nja, det här leder ingen vart”. Då har man gett det en chans, men märkte att det inte funkade.

      Och om du säger till en kille att du trivs med honom och att han gör dig glad, samtidigt som du accepterar att knappt träffa honom under dessa två månader, då kommer han tolka det som att du är glad och nöjd av att sms:a med honom. Som att du inte är ute efter något mer.

      Han kommer inte tro att du har kärat ner dig i honom. Och det verkar ju faktiskt som om den här killen backade direkt när han slutligen förstod det. På så sätt tog han ju sitt ansvar.

    • Anette81

      Ja men för mig var det inte kort tid.
      Du menar att han backade för att han inte trodde att jag var kär i honom??
      Han vet ju att jag var ute efter något , jag sa det flera gånger. Och jag har ju visat det genom att jag försökte att få till träffar med honom ofta. Jag frågade ju om vi kunde ses ofta. Både i verkligheten och på sms.

    • ViraStina

      Nej, jag tror att han backade när han fattade att du hade mycket starkare känslor än han. Kanske tänkte han “Hoppsan, hon verkar ta det här mycket allvarligare än jag. Bäst att bryta direkt.”

      Och det är inte det sämsta, trots allt. Det finns en hel del män som skulle ha utnyttjat situationen och sårat dig betydligt mer.

  31. Hasse

    Det går inte att hänga upp sitt liv på att andra ska göra dig lycklig. Du skapar din egen lycka. När du har lärt dig det kommer livet att börja. Du väljer hur du ska förhålla dig till dina “motgångar”. Själv har jag både skiljt mig, haft cancer, och fan alla väggar jag har dunkat skallen i. Men jag gått starkt ur allt för att jag har aldrig sett mig som ett offer. Det är varken synd om dig eller mig.

    Jag har också sett vad som händer när människor ger upp och det är ingen vacker syn. Vem vill umgås med ett offer? Ingen. Inte någon längre tid i alla fall.

    • Anette81

      Beklagar att du har haft cancer och har skilt dig.

      Nej det vet jag att det inte går att göra men de kan vara en del av att man är lycklig.
      Att dom är en del av ens liv och att på så vis gör en lycklig.

      Jag tvingar ingen att umgås med mig så folk väljer själv.

    • Hasse

      Tack Anette det värmde.

      Ja du väljer själv hur du ska förhålla dig till saker och ting även om det kan vara förbannat tufft ibland. När du får distans till allt så löser det mesta sig.

      Nu ska inte detta vara VM i misär, men samtidigt som jag fick cancer svek min tjej mig. Hur då? Genom att berätta att hon var gift och hon kände sig tvunget att berätta detta då jag inte visste om jag skulle överleva. Visst är människor fina mot varandra?

      Själv längtar jag också, precis som du, efter kärleken, men tills den kommer ska jag ha så roligt jag kan. 🙂

    • Anette81

      Varsågod.

      Jo jag hade precis kommit över exet när jag reggade mig på denna dejtingsidan i mitten på sommaren.
      Och allt kändes så bra med denna killen. Så jag gjorde allt jag kunde för att han skulle tycka om mig och känna att jag var någon som han också ville vara med.
      I början kändes det verkligen som att han ville vara med mig, han föreslog att vi skulle ses och så.

      Det var väldigt elakt gjort mot dig. Hur kunde du inte veta att hon var gift??

      Förstår att du också längtar efter kärleken.

      Det var ju precis det jag hade, hade så roligt jag kunde med denna killen som jag verkligen trodde skulle min så småningom. 🙁

    • Hasse

      Anette: En lång och komplicerad historia men hon bar aldrig ring och sa över huvud taget aldrig det förrän det var för sent. Nu så här efter är det lättare att se hur lurad jag blev… hemsk människa.

  32. Anette81

    Virastina :
    Bryta direkt?
    2 månader efter bröt han.
    Jag hade ju haft känslorna ett tag då.

    Han utnyttjade ju mig i 2 månader då som jag ser det.

    • ViraStina

      Jag tror att i hans ögon bröt han direkt som han fattade att du ville ha något mer seriöst. Jag tror inte att han anade att någon kunde bli så intresserad efter så lite kontakt, under bara två månaders tid.

      Du känner dig utnyttjad, men som jag har förstått det har inte lovat dig något? Ni hade ingen uttalad relation, har du berättat.

      Och därför tror jag inte att han hade för avsikt att utnyttja dig. Han trodde nog att ni var på ungefär samma nivå. “Få se om det här kan leda någonstans”, typ.

      När det inte ledde någonstans för honom, och han förstod att det var mer seriöst för dig, bröt han kontakten. Jag tror inte han hade kunnat göra på annat sätt. Det är ju alltid en känslomässig risk att börja lära känna andra människor. Man kan bli sårad. Men jag tycker inte det verkar som om han har betett sig illa på något sätt?

    • Anette81

      Då borde han ju brutit ganska direkt isåfall..
      Med tanke på att hans barns mamma flyttade ihop med honom efter 2 veckor så borde han nog förstå att man kan bli intresserad snabbt.

      Nej han har inte direkt lovat mig något men hade du läst alla sms vi har skickat till varandra så tror jag att du skulle ha samma uppfattning som mig om saker och ting.
      Han kan omöjligt ha trott att vi var på samma nivå om han inte ville samma sak som mig. För det gick inte att ta miste på vad JAG ville. Jag var inte på nivån får se om det leder någonstans på slutet. Jag visste att jag ville vara med honom.
      Och jag sa som sagt många gånger att jag tycker om dig till honom.

      Jo han hade kunnat vara ärlig helt från början.

    • ViraStina

      Ja, i min värld är ju åtta veckor ganska direkt…

      Jag har haft motsvarande fjuttiga kontaktnivå med män i över ett år. Jag skojar inte. Så länge lyckades jag hålla hoppet uppe, trots att absolut ingenting hände som tydde på att det skulle ändras. Mer än i min egen hjärna. Det var livliga skriftliga konversationer, men ytterst få riktiga träffar. De hade ju väldigt ont om tid. Förstås.

      Mitt misstag var att jag övertolkade det skriftliga intresset. Jag trodde att det måste betyda något att de återkom efter en tids uppehåll. Jag intalade mig att de inte skulle fortsätta maila så intensivt om de inte var intresserade på allvar.

      Det är därför jag varnar dig så övertydligt nu.

    • ViraStina

      Tillägg:
      De här männen var inte elaka på något sätt. De tyckte säkert att det var kul att maila med mig. Men de tog inget eget ansvar att sätta stopp, bara för att de märkte att de kanske inte var särskilt intresserade. Själva skulle de förmodligen aldrig involvera sig känslomässigt under de där förutsättningarna. Då föll det dem inte in att någon annan kan göra det heller. De bara fortsatte i samma gamla hjulspår.

      Folk funkar ofta så. Du kan inte kräva att de ska sätta gränser runt dig och dina behov. Det måste du göra själv.

    • Anette81

      Ok inte för mig.

      Som sagt läser man smsen så får man en bild av hur det är.

      Nur iallafall allt förstört och jag önskar bara att hag hade gjort annorlunda från början

    • ViraStina

      Det du hade kunnat göra annorlunda från början är egentligen bara två saker, som hänger ihop med varandra:

      Dels hade du kunnat ta det kallare. Inte investera så mycket känslor. Även om du har sagt att det är svårt för dig. Som en följd av detta, hade du i så fall heller inte känt behovet av att börja fråga honom om relationen.

      Och så hade du kunnat se lite klarare på vad han faktiskt gjorde. Han var uppenbarligen inte intresserad av att ta relationen framåt. Ni hade en kontakt som främst byggde på sms och ströträffar, även efter ett par månader. Det är ett ganska otvetydigt tecken på att han inte hade något djupare intresse.

      Om du ser att en kille inte är intresserad av att driva på och gå framåt, utan att han verkar vara nöjd med att skicka sms på behagligt avstånd och bara träffas undantagsvis – då ska du helt enkelt inte investera alla de där känslorna. Oavsett vad som står i sms:en.

    • Anette81

      Jag hade nog undrat vad han tyckte ändå.

      Jag var och ringde på hans dörr idag och nya tjejen var där.
      Ställde han mot väggen och frågade hur han kunde behandla mig såhär efter 2 månaders kontakt.
      Han sa att han inte behövde förklara sig. Och att han bestämde hur han skulle behandla folk. Nej sa jag du bestämmer inte hur du ska behandla mig. Man behandlar inte mig såhär.
      Och så mumlade han något och så stängde han dörren.
      Ringde på en gång till och sa att jag vill ha en förklaring.
      Varför hade du kontakt med mig i 2 månader frågade jag?
      För att jag ville se och känna efter.
      Jag är inte kär i dig och har aldrig varit.

      Vilken jävla käftsmäll! :'(

      Han lär ju ha vetat det tidigare

  33. Romantisk-tjej

    Människor är olika där, vissa anknyter hårt till en person och får stark separationsångest när den här särskilda personen försvinner ur deras liv. Det har inget med tid att göra, man kan bli fäst vid någon på mycket kort tid. Det har hänt mig också.

    Personer som kan stoppa ner sina känslor i en liten ask och går vidare respekteras mer än sådana som inte kan glömma. De senare ses som eländiga och svaga och degraderas för att de inte lyckas bli bättre inom den tid som anses lämpligt.

    Man kanske inte alltid orkar vara ensam. Och alla kan inte vara starka och självständiga. Det är ju som att säga att personer med handikapp borde rycka upp sig.

    Ingen säger väl att en som har asperger kan ändra sig och börja förstå och känna sådant som personer som inte har det personlighetsdraget kan.

    Vi sätter människor i fack, vilka som borde kunna förändra sig och vilka som vi kan vara mer förlåtande emot att de inte kan. Människor är olika känslomässigt. Och det tar olika tid för olika personer att komma över sorger i livet.

    Vi har belöningssystem som triggas på olika sätt. Vissa kan bli väldigt beroende. Det kan även gälla kärleken till en person likaväl som ett begär efter alkohol, narkotika och socker. Nervsystemet reagerar olika.

    Separation i tidig ålder kan innebära att man i vuxen ålder får stark ångest om man anknyter till någon som sedan försvinner. Det är en reaktion som sitter så djupt att du inte har kontroll över den.

    Det går att må riktigt dåligt och hamna i kriser även i avsaknad av någon diagnos eller liknande. Det räcker att personen är särskilt känslig!

    • Anette81

      Jag är nog sån jag som du beskriver, anknyter hårt till personer och får stark separationsångest när den här särskilda personen försvinner ur deras liv.

      Jag har inte lätt att glömma och kan inte bara stoppa undan mina känslor.

      Nej jag är inte stark men kan vara ganska självständig ibland.

      Precis det tar olika tid för olika personer att komma över sorger i livet. För mig tar det långt tid att komma över

      Det är möjligt att jag har det problemet att jag får stark ångest om man anknyter till någon som sedan försvinner.
      Jag är en otrolig känslig person.

  34. Anette81

    Jag var och ringde på hans dörr idag och nya tjejen var där.
    Ställde han mot väggen och frågade hur han kunde behandla mig såhär efter 2 månaders kontakt.
    Han sa att han inte behövde förklara sig. Och att han bestämde hur han skulle behandla folk. Nej sa jag du bestämmer inte hur du ska behandla mig. Man behandlar inte mig såhär.
    Och så mumlade han något och så stängde han dörren.
    Ringde på en gång till och sa att jag vill ha en förklaring.
    Varför hade du kontakt med mig i 2 månader frågade jag?
    För att jag ville se och känna efter.
    Jag är inte kär i dig och har aldrig varit.

    Vilken jävla käftsmäll! :'(

    Han lär ju ha vetat det tidigare

  35. Romantisk-tjej

    Nu har du svart på vitt att han inte är intresserad. Du kan inte få några fler svar.

    Jag hade en kompis för många år sedan som blev kär i mig. Jag sa att jag inte ville träffas mer av olika anledningar men han accepterade inte det och ringde på dörren och lade in lappar, först kärleksfulla, men när jag inte svarade blev det till förtäckta hot. Han kunde smyga runt huset,vänta och kliva fram när jag gick ut o.s.v. Han var knappast kär eftersom han skadade mig. Det var däremot en besatthet. Men det förstod han inte alls.

    I ditt fall liknar det också någon sorts besatthet. Jag tror inte du kommer skada honom på något sätt, men jag tror du kommer skada dig själv, du förnedrar dig själv.

    Jag tycker inte du ska ta någon som helst kontakt. Det blir ännu plågsammare för dig än om du låter bli att kontakta honom. Du kommer inte få de svar du vill ha. Det går inte att tvinga fram att en person ska vilja träffas och gilla en. Du måste acceptera att han inte vill.

    • Anette81

      Det känns så fel bara, 2 månader och känslor har jag lagt på honom.
      Jag har varit utanför hans hus någon gång men mer än så har jag inte gjort, förutom igår när jag ringde på för att få svar.
      Nej jag skulle inte skada honom. Och jag är redan skadad efter detta som han gjorde mot mig.
      Nej för han vill inte ge mig svaren jag vill ha.

    • Vincit

      Anette81:
      Kanske du behöver ta emot hjälp för att kunna bearbeta det som hänt, tex mha en terapeut. Det kan hjälpa mycket att få prata med någon med kunskap om sådana här problem, speciellt om du kanske har fastnat i smärtan o sorgen av att denne man försvunnit ur ditt liv.
      Ditt enda val är egentligen att göra allt för att kunna gå vidare, ta små steg framåt o kämpa vidare för ditt eget bästa o självklart oxå för din dotters skull.
      Släpp honom o drömmen om honom för det är bara destruktivt att hålla fast vid det. Skickar många styrkekramar till dig💞

    • Anette81

      Hur släpper man någon som man tycker så otroligt mycket om? :'(
      Jag vill bara vara med honom. Hade gjort vad som helst. 🙁

      Min psykolog är värdelös. Dom kan inte få mina känslor att försvinna. Så vet inte hur dom kan hjälpa mig.

      Jag mår verkligen inte bra av detta. Vill att han ska veta hur mycket jag tycker om honom och att jag skulle göra mycket för honom.

      Önskar jag kunde släppa men tycker om honom alldeles för mycket. 🙁
      Tack för styrkekramarna.

    • Hasse

      Din psykolog kan inte hjälpa dig. Ditt dåliga mående handlar inte om den här killen det sitter djupare än så. Du behöver gå till djupet med sig själv. Sluta projicera och ta ansvar.

      Du väljer själv.

    • Anna

      Vad är det du saknar ifrån honom?
      Du tycker inte att du har en fantasibild av honom men det har du faktiskt. Du saknar inte honom utan din Bild av honom. Din fantasi.

      Erfarenheten av vad som skedde när du försökte konfrontera honom sjönk ju inte in.
      Du lägger fortfarande allt på dig själv och ignorerar hans agerande.

      Han sade , enligt dig, att han har rätt att behandla människor som han vill.
      Varför vill du vara med någon som är så?

      Han anser, uppenbarligen, att tiden ni hade inte berättigar något. Han har bokstavligen sagt att han inte är kär i dig.

      Du anser dig ha bevis på att han visst tyckte mycket om dig och att han visste hur mycket känslor du hade. Antingen misstolkade du eller så ljög han.
      Du säger att han har skadat dig men ändå är han din högsta önskan för lycka.

      Du är fast i din egen bubbla och du vill uppenbarligen inte förändras. Du skyller på känslor, du menar att ingen förstår dig eller kan hjälpa dig. Ingen kan hjälpa dig om din enda lösning är något som inte kommer hända.
      Du lever kvar i motstridigheten att någon annan är lösningen på din lycka samtidigt som du anser dig för värdelös för att någon skulle välja dig.
      Det är därför kommentarernas resonemang går runt, runt och runt.

      Vet inte om det hjälper dig att försöka fråga dig: om du hade vänner, en redigt go vän som alltid tycks se mer i dig själv än du själv gör och som verkligen bryr sig om dig och inte heller rädds att dela ut lite “tough Love”… Vad hon sagt?
      Vad hade du sagt till en nära vän om hon varit du nu?

      Saker och känslor förändras inte i en handvändning men du måste Vilja. Å du vill inte nu, det vore en lögn att påstå annat. Du behöver verkligen psykisk hjälp.
      Kan du inte tvinga dig själv till förändring så behöver du någon annan som tvingar dig. En familjemedlem, en vän, en psykiatriker eller vad det en må vara.

      Youtube kryllar av självhjälpsvideos som är gratis. Börja där om inte annat. Såsom självdisciplin och mindre vetenskapliga som The Secret och The Secret 2: The compass.
      Diverse av Jack Canfeild Success principles.

      Gamla tv-serien sjunde himlen gav ett tips: lägg en bestämd stund varje dag/vecka där du tillåter dig själv att känna all sorg osv och verkligen vara ledsen. Men efter det resten av dagen fokusera på annat, något som tar dig framåt.

    • Anette81

      Jag saknar våra träffar, sms.
      Hur han var mot mig när vi träffades.
      Gullig, kramig, ville pussas hela tiden, snäll, omtänksam. Han fick mig att må bra när vi träffades och messade.

      Jag har ju också rätt att behandla folk hur jag vill men jag gör inte det bara för det.
      Han menade väl att det tyckte att han bestämde hur han skulle hantera detta med mig.

      Han kan inte ha misstagit mina känslor för honom eftersom jag både sa det och visade det för honom.

      Jag har inte sagt att han tyckte mycket om mig men något hat han känt i början för annars beter man inte sig så.

      Skadat, alltså blivit sårad över att han gjorde så.

      Jag vill bara att det ska bli som.det var förut innan han träffade henne när han och jag hade kontakt och träffades.

      Ingen aning, jag har aldrig haft en sån vän så.

      Att hon skulle kämpat för honom.

    • ViraStina

      Anette:
      Det går inte att kämpa för någon som inte VILL ha en relation. Det är totalt lönlöst. Det är vad du ska säga till dig själv, och till en tjejkompis i samma situation.

      Kämpar i en relation, det gör man när någon blir sjuk eller arbetslös eller om man har problem med barnen. Till exempel. Och då är det en gemensam kamp.

      Men man ska inte kämpa för att få den andra att tycka om en. Den kampen går nämligen inte att vinna. Den kommer ge precis motsatt effekt.

      Ju mer man “kämpar” (det vill säga tjatar, övertalar, kräver svar, fortsätter hålla kontakt och vägrar släppa taget) – desto längre bort kommer den andre att fly.

    • Anette81

      Han vill tydligen ha en relation, men inte med mig. 🙁
      Varför jag inte duger åt honom förstår jag inte.

      Det tror jag inte att jag behövde göra i början heller. Då verkade han tycka om mig.

      Kan han fly längre bort än till tjejen han har nu då? 🙁
      Nej 🙁

    • ViraStina

      Anette:
      Nej, precis. Han vill inte ha en relation med dig. Det spelar ingen roll varför. Det kan finnas tusen skäl eller ett enda skäl.

      Och det faktum att han inte vill, är tillräckligt för att du inte ens ska tänka tanken att “kämpa”. Det finns inget att kämpa för i det här läget. Du kommer aldrig få honom att ändra sig. Bara göra honom mer avskräckt.

    • Anette81

      Virastina:
      För mig spelar det roll varför han inte vill vara med mig. Varför det är fel på mig enligt honom.

      Jag fattar ärligt talat inte varför han inte vill ha mig.

    • ViraStina

      Anette:
      Kanske för att du gick upp för mycket i honom för tidigt? Kanske av någon helt annan orsak? Du kan grubbla dig blå på det, men du kommer aldrig få veta. Förmodligen kan han själv inte heller tala om någon exakt orsak. Han bara KÄNNER att han inte är intresserad längre.

      Sånt är livet för alla.

      Jag vet inte heller varför den kille jag allra helst ville ha, inte ville ha mig. Det såg ju bra ut i början. Men han ändrade sig efter en sommar. Sånt händer. Och jag fick inte heller någon förklaring till varför han tröttnade. Han sa bara att han träffat en annan. Och jag fick hacka i mig att han betydde mycket mer för mig, än vad jag gjorde för honom.

      Jag var alltså ganska lätt utbytbar för honom. Och därför vill jag inte ha honom heller längre. Jag vill nämligen ha en man som värderar mig högre än så.

      Livet är för kort för att springa efter män som har valt bort en. Oavsett vad man själv kände under den där perioden.

    • ViraStina

      Det finns inte särskilt mycket som är logiskt med känslor. Eller jo – rent biokemiskt är det förstås logiskt, längst inne. Hormoner, reflexer, signalsubstanser och liknande som reagerar på vissa stimuli och skapar diverse känsloeffekter.

      Men det är ju inte alltid begripligt eller förutsägbart för oss. Varken att känslorna dyker upp, eller att de försvinner. Eller att de INTE försvinner, fast de borde.

      Vi kan helt enkelt inte förvänta oss att begripa alla känslor. Det finns människor som vi borde bli intresserade av, av praktiska skäl. – men vi blir det inte. Och det finns människor som vi absolut inte borde bli intresserade av, rent praktiskt, men vi blir det ändå.

      Attraktion, känslor och kärlek följer sin egen logik. Och du vet faktiskt rätt mycket om logiken bakom dina känslor. Du knyter an fort. Även utan särskilt mycket fysisk kontakt. Sex gör dig ännu mer knuten till personen. Du attraheras av igenkänning, att någon har samma erfarenheter som du. Attraktionen gör dig osäker, då vill du ha bekräftelse från den andre. Känslorna stannar även kvar länge, du har svårt att ruska av dig och gå vidare. Osv.

      Ser du? Du kan lära dig mycket av dig själv. Och de kunskaperna kan du använda för att inte råka ut för samma sak igen och igen.

      Men det är också den enda logik du kan få ut av alltihop, är jag rädd.

    • Anette81

      “Attraktion, känslor och kärlek följer sin egen logik. Och du vet faktiskt rätt mycket om logiken bakom dina känslor. Du knyter an fort. Även utan särskilt mycket fysisk kontakt. Sex gör dig ännu mer knuten till personen. Du attraheras av igenkänning, att någon har samma erfarenheter som du. Attraktionen gör dig osäker, då vill du ha bekräftelse från den andre. Känslorna stannar även kvar länge, du har svårt att ruska av dig och gå vidare. Osv.”

      Jo jag vet redan dessa saker om mig själv.

    • George

      Anette81

      Försök glömma honom. Jag råkade ut för liknande händelser och det var en smärtsam tid vill jag lova. Radera honom ur ditt liv. Det är jobbigt och djävligt tufft i början… Livet går vidare. Var glad att det bara var i två månader. I mitt fall var det år. Fick en fin natt med henne. Jag trodde det var kärlek, att det äntligen skulle bli vi två. Men så fel jag hade. Hon var bara kåt den natten, Det blev inget mer. Jag raderade bort henne ur mitt liv. Hon försökte ta kontakt nåt år senare och jag sa åt henne att jag hade bättre vänner än henne. Nu har det gått 8år och ibland tänker jag på henne men jag har lärt mig leva utan henne. Det kommer du också att göra. Lära dig leva utan honom.

  36. Anna

    Anette81 Jag känner igen mig i det du skriver, jag har själv varit med om det och vet att det är förjäkligt att komma över någon som man hunnit få starka känslor för. Men tiden läker alla sår och du får acceptera att han ibland dyker upp i dina tankar, tillåt dig att tänka på honom, men du måste inse att du aldrig kommer få honom. Se istället tiden du fått med honom som något fint och som du kan se som en erfarenhet.

    Men man måste inse att kärlek inte alltid är ömsesidigt och att acceptera att bara för att du gillar en kille så betyder det inte att han är din. Att killen sköter det på ett dåligt sätt- borde egentligen göra oss avskräckta, men tyvärr är det ju svårt att stå emot våra känslor. Du har fått ett tydligt avslut från hans sida, han vill inte och han såg det kanske inte på det lika seriöst som du. Tror att du som jag har skapat en drömbild av en kille men det som de har gjort- smsat, pussats och varit gulliga, det är väl något de flesta killar kan göra egentligen?

    Inse att killen inte är smart, han lämnade dig, och du är värd någon bättre. Se ditt egna värde och försök sysselsätt dig med saker som är viktiga för dig. Att bli fullt upptagen av en annan människa är inte bra, vi alla måste kunna stå på egna ben, inte minst för att en annan människa en gång ska kunna älska oss.

    • Anette81

      Han finns i mina tankar typ hela tiden.
      Bara tanken på att jag aldrig kommer få honom tar dö på mig faktiskt jag vill så otroligt mycket vara med honom. :'(

      Jo jag tänker på sakerna vi gjorde men att vi aldrig kommer göra det igen gör mig så otroligt ledsen.

      Nej jag har aldrig fått någon kille jag har varit kär i så jag är van. Alltid likadant.

      Han vågade väl inte säga annat när tjejen satt där.

      Han är speciell för mig.

      Är han inte smart för att han lämnade mig??

      Jag står på egna ben

  37. Anna

    Antingen missförstod du eller så ljög han. Det kvarstår, svårsmält men det är så det är. Du hade inte betett dig så om du inte…
    Det är inte samma sak.

    Precis som att någon kan vara min enda vän och därmed min bästa vän, men det är inte detsamma som att jag är Hennes bästa och närmaste vän.

    Nej, du ska absolut inte kämpa för honom.
    Jag hoppades på att någonstans inom dig fanns självdistans nog att fatta det. Att få fram det där Aha någon får när de inser att de gör något de absolut inte skulle rekommendera eller acceptera att någon annan gör.

    Det du saknar kan faktiskt någon annan ge dig, det är bara klassiska delar av ett förhållande. Det är saker jag kan sakna ifrån då jag var tillsammans med mitt ex, men det är inte honom jag saknar. Det är mys, att känna sig lite speciell i någon annans ögon. Men det är inte specifikt för honom och det är inte Honom jag vill ha.
    Det insåg jag inte direkt, det tog Tid, distans. Att inse saker jag inte insett tidigare.

    Kämpa för dig, inte för någon som inte vill ha dig.

    Men allt vi säger är ju tomma ord för du vill inte. Du vägrar. Å jag tänker sluta slösa energi nu. Du har fått så många råd, så mycket stöd och hjälp ifrån främlingar som förgäves försöker hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Som inte vill förändras.
    Kan ju bara hoppas att Något fastnat trots allt.

    • Anette81

      Jag vet ju att det är denna killen jag vill vara med.
      Dom kan inte ge mig det han gav mig. Det var speciellt från honom.

      Jag kan inte släppa honom så är det bara.

      Det är mycket som har fastnat men jag kan inte göra dom sakerna nu

    • Crazy8000

      Anette81

      Just nu är du låst i din hjärna och är inte mottaglig för något dina känslor inte vill höra.

      Du har tappat kontrollen över dina känslor!

      Ditt känslor-centra lurar din logiska del av hjärnan att det är logiskt oavsett vad det är.

      Du behöver egentligen inte veta någon mer anledning än att han: Inte Vill Ha Dig! Han Vill Inte Ha Med Dig Att Göra!

      Du måste lära dig att livet går vidare med eller utan dig.
      Du har fastnat i en känslomässig besatthet.

      Du har blivit den tjejen som jagar efter de hon inte kan få!

      Känslor kommer och går.
      Känslor är temporära.

      HAN HATAR DIG!

  38. Anette81

    Kommer ihåg en gång.
    Vi messade och han fick reda på att jag var på en affär och handlade. Då kom han dit bara för att han ville träffa mig och sa åt sin dotter att dem behövde plastpåsar fast dom inte alls behövde det.
    Gör man typ såna saker om man inte är intresserad??

  39. Anna

    Finns ingen som säger att han inte var intresserad. Ett intresse kan gå upp och ner. Kan vara flera anledningar till att han tappade intresset helt enkelt, inget du kan rå för. Nu är han inte intresserad i alla fall, var tacksam över att du har fått det svart på vitt så du slipper fundera om han är intresserad eller ej, nu handlar det om att släppa honom för det är inte längre ömsesidigt. Accepter vad han känner.

    • Hasse

      Ni kände knappt varandra. Han bröt för att han inte kände att där fanns något att bygga på. Var tacksam istället… han kunde varit elak och utnyttjat dig i månader.

    • Anna

      Tänk dig in i att någon du inte är intresserad av, gör allt för att försöka få dig. Trots att du säger till den att du inte är intresserad så ger den sig inte. Det spelar det ingen roll vad den personen gör, du vill inte ha med den att göra.

  40. Romantisk-tjej

    Han var snäll jämfört med många andra. Finns killar som tycker det är bekvämt att ha en tjej som är så kär att hon gör allt, hon fixar mat, handlar, passar upp och har sex. Men sedan försvinner killen efter ett år för att han blir kär på riktigt i en annan tjej.

    Då kan vi snacka om att tjejen blivit utnyttjad. HAN kunde lämna hur lätt som helst när något roligare dök upp. Han anknöt inte till tjejen utan hon var mest ett andrahandsval tills “rätt” tjej dök upp.

    Har en kompis som råkat ut för det. Hon var förblindad av kärlek att hon ställde upp och gillade att göra allt för den här killen. Hon fick inte så mycket kärlek tillbaka men ville inte verka krävande.

    Då är det bättre att bli lämnad redan på dejtingstadiet de första månaderna än att råka ut för någon som utnyttjar i ett låtsasförhållande.

  41. Jens

    Kvinnor på denna sidan lever i en påhittad fantasi. Jag har skrivit rakt och tydligt att jag INTE är intresserad av äldre kvinnor men trots det fortsätter de att skriva mail. Tror kvinnor att de ser ut som 20 hela livet eller vad är det jag har missat?

    Sen är de allra flesta kvinnor extremt passiva och tar i princip aldrig initiativ till kontakt. Om ni kvinnor någon gång ska tillämpa jämlikhet (som ni jämt gnäller om), får ni börja ta initiativ också. Annars får ni stå ut med att killar som ni inte vill ha, skriver till er. Men nej nej, ni är dödsrädda av att bli nekade, eller hur? Ni vill ha makten till att välja och vraka, vilket även leder till att drömprinsen från Hollywood aldrig verkar hitta eran profil.

    Jag testade att skapa ett tjejkonto UTAN bild och fick minst 20 mail om dagen varje gång jag loggade in. Skaffa lite självinsikt tjejer och börja ta lite initiativ själva. Man kan inte få allt serverat på silverfat hela livet. Och man slipper även tjatet om “ööhhh det är bara killar som jag inte vill ha som skriver”. SKRIV själva till killen ni vill ha är en bra början. Det räcker inte med att besöka en profil och invänta mail. SKRIV! Ni får ju trots allt en massa mail i vilket fall som.

    • Romantisk-tjej

      Väldigt ytligt att vilja att alla tjejer ska se ut som 20! Som att ålder och utseende är det enda som räknas. Människor har en personlighet också och kan vara ytterst välbevarade och ha en värdig utstrålning som 40, medan det finns många 25-åringar som är trashiga och inte har förmåga att anknyta seriöst till en kille.

      Dessutom har du fel när du påstår att tjejer inte skriver. Jag känner ingen tjej som nöjer sig endast med att svara på mailen hon får. Det fanns många intressanta killar som inte råkade se just min profil, så självklart skrev jag till dem, annars skulle de inte ens sett att jag existerat. Så tänker alla jag pratat med, man vill inte missa dem man matchar med. Alltså letar man upp dem.

      Att du får mail på en tjejprofil utan bild beror i de allra flesta fall på att det lockar oseriösa. Många som är ute efter att sexchatta, vara otrogna, söker ONS skriver till bildlösa profiler. Många tror att tjejen vill vara dold eftersom hon redan är i ett förhållande och vill vara otrogen. Andra tycker det är spännande att veta vad som döljer sig bakom en bildlös profil.

      Jag har vänner som tagit bort bilden eftersom de kände att de fick många mail bara på grund av utseendet. Killar som skrev läste aldrig pres:en och de var ute efter en kille som tyckte om deras personligheter (presentationen speglade just detta). Istället blev det fler snuskmail än vanligt och massor av spam-mail av oseriös karaktär. Knappast något att upphetsa sig över. Bara sorgligt!

      Vi är många tjejer som undrar varför majoriteten av killar inte vill träffas och inte lära känna oss. Vi kanske får många mail men bland dessa är ytterst få som vill engagera sig och klarar av att ses.

      Jag slutade efter att ha skrivit till över 1000 profiler och svarat ännu fler. Jag fick aldrig napp och många killar fick alldeles för mycket mail och orkade inte svara. Många pausade redan första tre månaderna. Då hade de redan hittat en tjej.

      Verkar så mycket enklare för killar. Har många killkompisar som dejtade varje helg. Jag blev utan på ett helt halvårs intensivt skrivande och slutade därför med dejting.
      Att säga att tjejer kan välja och vraka är rent b u l l s h i t!

    • HoppfullSkeptiker

      Akta dig, Jens. Påpekar man detta dyker det alltid upp enstaka kvinnor som säger att “jag får minsann inte en massa mail” eller “jag tar minsann visst initiativ”.

      Och visst, det finns säkerligen kvinnor som inte får lika mycket mail som alla andra, och det finns absolut vissa kvinnor som tar initiativ också. Mina exflickvänner tog alla initiativ t.ex.. MEN, de är ärligt talat undantagen som bekräftar regeln.

      Fakta:
      1: “ett tjejkonto UTAN bild” får “minst 20 mail om dagen”.
      2: ett konto för en man med vettiga bilder, vettigt ifylld profil, söker tydligt seriöst förhållande, osv, får i snitt NOLL mail om dagen.

      Så visst finns det undantag. Men tjejer, snälla, sluta låtsas som om nätdejting ser likadant ut och är lika svårt för kvinnor och män för det ÄR det bara inte. Inte på långa vägar.

    • Andrea

      Svårt av olika anledningar.

      De med utseende för sig kommer alltid att få mer mail än de som inte har det. Män med självförtroende kommer locka till sig fler än de utan.

      Sedan är det väl olika om man mäter framgång på dejtingsajter med att nå just de man söker och blir tillsammans med… Eller huruvida man får mail eller ej, eller hur många mail man får.

      Kvantitet eller kvalitet?:p

    • ViraStina

      Hoppfullskeptiker och Jens:

      Och ett annat kvinnligt konto, tvåbarnsmamma, drygt 40, Norrland, med bild, kan få sisådär ett eller två mail om dagen. Det ena innehåller ordet “Kik?” och det andra “Läget?”

      Ingen av dem svarar för övrigt när man skriver tillbaka.

    • HoppfullSkeptiker

      ViraStina:
      Ingen har försökt påstå att det är likadant för alla.
      Ett eller två mail om dagen är fortfarande ett eller två mail mer än vad jag får i månaden.

    • HoppfullSkeptiker

      RomantiskTjej:

      ”Väldigt ytligt att vilja att alla tjejer ska se ut som 20!”

      Det sa han iofs inte alls, men ok…

      ”Dessutom har du fel när du påstår att tjejer inte skriver.”

      Det sa han inte heller. Han sa ”de allra flesta kvinnor”, och att de ”i princip aldrig” tar initiativ. Det betyder inte ”ingen kvinna tar någonsin kontakt”. #NotAll.

      ”Att du får mail på en tjejprofil utan bild beror i de allra flesta fall på att det lockar oseriösa.”

      Tror du att det är mycket lättare att hitta seriösa tjejer än seriösa killar, eller?
      Såhär: både tjejer och killar som vill ha ett seriöst förhållande måste sålla igenom en massa oseriösa för att hitta någon seriös. Så är det för ALLA. Säg för sakens skull att 1 på 10 är seriösa. för att hitta 1 seriös måste man alltså komma i kontakt med minst 10 personer. Ju fler man kommer i kontakt med, desto större chans har man att komma i kontakt med någon seriös. Om man aldrig kommer i kontakt med någon så har man ingen chans att komma i kontakt med någon seriös.

      Alltså: att komma i kontakt med en massa oseriösa är MYCKET BÄTTRE än att aldrig komma i kontakt med någon överhuvudtaget! Detta behöver en del av er tjejer försöka fatta.

      ”Jag har vänner som tagit bort bilden eftersom de kände att de fick många mail bara på grund av utseendet.”

      Boo fucking hoo. Jag får i princip noll matches på Tinder och Happn men min chef som är lika gammal som jag men som inte skriver nånting i sin profil och har några bilder från sina dagar som amatörmodell, han får matchningar hela jäkla tiden. Varje dag hör jag Tinder plinga i hans mobil. Så du kan ta och glömma att killar skulle vara mer utseendefixerade än tjejer. DET är ren bullshit.

      ”Vi är många tjejer som undrar varför majoriteten av killar inte vill träffas och inte lära känna oss.”

      Och vi är många killar som undrar varför majoriteten av tjejer inte vill träffas och inte lära känna oss, eller för den delen ens utbyta ett enda ord med oss till att börja med. Vart vill du komma?

      ”Vi kanske får många mail men bland dessa är ytterst få som vill engagera sig och klarar av att ses.”

      Se ovan.

      ”Verkar så mycket enklare för killar.”

      HAH.

      ”Har många killkompisar som dejtade varje helg.”

      Kul för dina killkompisar. De representerar tyvärr inte alls killar i allmänhet. Av alla män som yttrar sig här på forumet har i princip alla förutom en vittnat om samma enorma svårigheter att få kontakt med nån kvinna öht. Den enda som faktiskt verkade ha lätt för sig var han den där snubben som var så himla snygg, vad han nu hette.

    • ViraStina

      Hoppfullskeptiker:
      Ja, om du blir gladare av det, kan jag regga mig igen och skicka ett par meningslösa blaha-mail till dig då och då. Då slipper du i alla fall en tom inbox.

      Fast vänta nu. Du är ju inte här för att få idiotmail utan innehåll eller syfte. Du är ju här för att du vill träffa någon. Ja, just det.

      Jag vill inte göra mig lustig över din situation på något sätt. Jag är bara så gruvligt less på icke-argumentet att det “trots allt är enklare för kvinnor.”

      Ja, för vissa kvinnor är det säkert så. Å andra sidan är det skitenkelt för vissa killar också. Gör det er andra gladare? Nej, förmodligen inte. Det är totalt irrelevant. Precis som det är för mig att Jens falska kvinnoprofil fick 20 mail om dagen.

      Jag lovar att jag kan skapa en falsk killprofil som får fler mail, än vad min egen äkta tjejprofil fick. Men det bevisar liksom inte att det därmed egentligen är ganska enkelt för dig eller för Jens i verkligheten.

    • Dold

      JENS:

      Det här får vi bena ut. 🙂

      Du klagar på att du får mejl från fel kvinnor, men du vill slippa samma klagomål från kvinnor? Kvinnor ska dessutom stå ut med att få mejl från oönskade män, som konsekvens av att de inte tar initiativ och skriver (till just dig)?

      Kvinnor vill ha makten att välja och vraka, men är dödsrädda för att bli nekade? Hur kan vi rimligtvis bli nekade, när vi kan välja och vraka? Fast bara bland oönskade mejl, serverade på silverfat?

      Det vore intressant att veta hur mycket substans det var i dessa 20 mejl om dagen.

    • Catwoman

      OK, jag försöker mig på att delta i diskussionen, även om det i regel tar ca tre dygn innan moderatorn släpper igenom mina inlägg, och vid det laget är diskussionen ofta över och har dragit vidare till nästa bloggpost…

      Hoppfullskeptiker: Jo, se det var precis vad han skrev. Jens skrev “tror kvinnor att de ser ut som 20 hela livet eller vad har jag missat?” Med andra ord: Tjejer som ser ut som 20 får gärna skriva, inga andra. Det är nog dags att inse att om ni män verkligen vill att kvinnor ska ta lika mycket initiativ som ni själva gör, då får ni stå ut med att bli kontaktade av en massa personer som ni inte är intresserade av, precis som kvinnor får. Det inbegriper också många som uppenbarligen ligger utanför ens kravspecifikation, vad gäller ålder, geografi, seriositet, osv. Med lite tur kan man hitta någon bland dem som hör av sig som kan vara intressant. Det enda man kan vara säker på är att de snyggaste och charmigaste kommer inte att höra av sig, de kommer alltid att få många mail och kunna välja och vraka, och behöver inte anstränga sig själva, det gäller f.ö. båda könen.

      Sen har vi ju det gamla vanliga argumentet att de män som skriver här har väldigt allmängiltiga erfarenheter, som de flesta män delar, medan vi kvinnor som skriver här är undantag, med väldigt unika och för kvinnor otypiska erfarenheter. Detta presenterar ni som Fakta. Gång på gång avfärdas våra erfarenheter som kvinnor i dejtingvärlden, och det vi har hört i våra respektive vänkretser, medan era egna erfarenheter upphöjs till en generell Sanning. Skulle vara intressant att höra vad den Sanningen kommer ifrån… Nån som kan referera till några vetenskapliga studier som har gjorts eller nåt?

    • Romantisk-tjej

      Hoppfullskeptiker:
      Jag talar av erfarenhet. Tyvärr fick jag se två killkompisar varav den ene väldigt kort och lite överviktig få dejter medans jag som anses vara feminin och ser 10 år yngre ut, är i medellängd, och inte är överviktig fick noll dejter på över 1000 kontakter.

      Han har nu en tjej sedan flera månader från en dejtingsajt. Han har varit tillsammans med två tjejer från en dejtingsida och dejtat ett 20-tal.

      Den andra killen har asperger och har alltid haft svårt att få tjejer. Han och hans tjej (som han hittade på en dejtingsida) håller nu på att kolla på lägenhet ihop. De har varit tillsammans i över ett år, och har bott i tjejens lilla lägenhet. Nu tar de nästa steg i relationen och köper ett gemensamt boende.

      Och detta var exempel på lite udda killar som man normalt kanske inte förknippar med “hunkar” eller ens särskilt “manliga”. (så som normen brukar definiera manlig).

      Förutom detta har jag mina egna erfarenheter, killar var ju inte var särskilt intresserade att träffas eller ens maila, och det kan ju knappast bero på att jag var den enda tjejen som skrivit till dem? För om det var så, ja då skulle de väl vara eld och lågor över att någon ville skriva och träffa just dem? Killar vill ju ha mail enligt dig.

      Eller åtminstone liiite glada? Jo för att de redan skrev till flera stycken. Många av dem klagade på att tjejerna var så “på” hela tiden…Bara en sådan sak! Killar gillar inte tjejer som tar initiativ. Väldigt få gillar det.

    • HoppfullSkeptiker

      CATWOMAN:
      “Jo, se det var precis vad han skrev.”

      Att han själv personligen inte är intresserad av “äldre kvinnor” och gillar såna som ser ut som att de är 20 är dock inte alls samma sak som att säga att “kvinnor ska se ut som 20, punkt slut”. Han får ha en ålderspreferens precis som alla andra, det betyder inte att han tycker att alla kvinnor i alla åldrar ska se ut som att de är 20.

      “Det är nog dags att inse att om ni män verkligen vill att kvinnor ska ta lika mycket initiativ som ni själva gör, då får ni stå ut med att bli kontaktade av en massa personer som ni inte är intresserade av, precis som kvinnor får. Det inbegriper också många som uppenbarligen ligger utanför ens kravspecifikation, vad gäller ålder, geografi, seriositet, osv.”

      Nu kan jag ju bara tala för mig själv, men för min del så är de flesta av de sällsynta mail jag får från just kvinnor som ligger utanför vad jag själv söker, men jag är ändå alltid trevlig och svarar och är ofta tillochmed villig att gå på dejt för att ge dem en chans. Så: jag står redan ut med det, tack. Kvinnor tar inte mer initiativ för det.

      “Skulle vara intressant att höra vad den Sanningen kommer ifrån… Nån som kan referera till några vetenskapliga studier som har gjorts eller nåt?”

      Jomenvisst. OKCupid t.ex. har genomfört en del intressanta djupdykningar i deras statistik. Deras blog OKTrends har en del intressanta inlägg om det. Här är några citat från ett av dem:
      “Most women — regardless of sexual orientation — do not send the first message, with straight women 3.5x less likely to compared to straight men.”
      “Even if a woman receives zero, 10 or 20 messages, she’s not likely to send more.”
      “Turns out age doesn’t really matter, either. Generally speaking: young or old, your outboxes are empty.”
      “If a woman sends the first message, everything changes in her favor. (..) That’s because men tend to respond, a lot. In fact, women are 2.5x more likely to get a response than men if they initiate. If you’re a woman who sends the first message, not only are you more likely to get more responses in general, but you’ll be having conversations with more attractive guys.”
      “If you’re a woman on OkCupid, you’re at an incredible advantage.”

      Från ett annat bloginlägg:
      “As you can see from the gray line, women rate an incredible 80% of guys as worse-looking than medium. Very harsh. (..) Paradoxically, it seems it’s women, not men, who have unrealistic standards for the “average” member of the opposite sex.”

      Ett annat intressant experiment (googla på “cupid on trial 4 month experiment”) kom också fram till talande resultat:
      “The women as a group received over 20 times more messages than the men.”
      “Each woman received at least one message (..) Only one man received any messages.”
      “It took 2 months, 13 days for the most popular woman’s inbox to fill up. At the current rate it would take the most popular man 2.3 years to fill up his.”

      De visade även hur den mest attraktive mannen i experimentet fick färre meddelanden än alla kvinnor i experimentet förutom den minst attraktiva.

      Osv, osv…

    • HoppfullSkeptiker

      RomantiskTjej:
      “Jag talar av erfarenhet.”

      Jag har aldrig påstått att det inte finns undantag, bara att du och dina killkompisar inte representerar de generella trenderna. Se min kommentar ovan med citat från statistiska undersökningar för mer info.

      “Killar gillar inte tjejer som tar initiativ. Väldigt få gillar det.”

      Va konstigt, för jag själv älskar tjejer som tar initiativ, och alla män jag känner och har talat med om detta säger samma sak, och sen har vi ju det som jag citerade ovan från OKCupid-statistiken:
      “If a woman sends the first message, everything changes in her favor. (..) That’s because men tend to respond, a lot. In fact, women are 2.5x more likely to get a response than men if they initiate. If you’re a woman who sends the first message, not only are you more likely to get more responses in general, but you’ll be having conversations with more attractive guys.”

      Konstigt att statistiken visar att män svarar på meddelanden från kvinnor i mycket högre utsträckning än kvinnor svarar män, om män nu tycker så illa om kvinnor som skriver först. 😛

      Än en gång: att din personliga erfarenhet skiljer sig motbevisar inte de övergripande trenderna.

    • Andrea

      Visst skulle kvinnor kunna skriva mer och många män kanske borde skriva färre.
      Färre som i att vara mer kräsen och lägga mer värde i att få svar ifrån någon ömsesidigt intresserad än att få svar alls. Har man inte självförtroende/självkänsla till det bör man nog inte heller vara på dejtingsidor.

      Samtidigt undrar jag hur pass relevant cupid är för Sverige eftersom det känns som att engelsktalande länder har i högre utsträckning än Sverige fokus på att männen ska uppvakta, be fadern om lov vid förlovning osv än vad vi har i Sverige.

      Hursom, problemet med dejtingsajter tror jag ligger mycket i att få verkligen söker kärlek och samtidigt verkligen vet Vem de är och vad de verkligen söker. Å vad den de söker skulle se i en själv.
      Majoriteten blir istället folk som är ute efter att ligga(fastän det Egentligen redan finns Andra sajter för just det), bekräftelsesökande, och de som är desperata efter kärlek men har svårt attrahera någon som de själva är intressanta… Å bittra människor som blir allt bittrare av att ingen tycks ge dem chansen som de anser sig vara värda.
      Om världen bara annorlunda , då skulle…

      Fast, förändring sker ju långsamt och är du inte charmig och väldigt attraktivt samt i lagom ålder… Ja då får man tålamod och arbeta med sig själv under tiden och jobba på att verkligen vara den du vill vara.
      Lösa strul kan ju ge dig lite tillfällig värme och bättre tålamod.

      För dejtingsajter har ju trots allt medlemmar som förhoppningsvis verkligen är singlar men inte mer än så. De är varken oseriösa eller ytliga bara för att de inte vill ha kontakt med just Dig.
      Om vem som helst hade dugit är det ju bara att skriva ett plakat och ställa dig på gatan å se om någon nappar.

    • HoppfullSkeptiker

      Andrea,

      “Har man inte självförtroende/självkänsla till det bör man nog inte heller vara på dejtingsidor.”

      Intressant att du säger så med tanke på att jag känner att mitt självförtroende och min självkänsla blivit mycket sämre av att vara på dejtingsidor och bemötandet jag som man får av i princip alla kvinnor.

      “Samtidigt undrar jag hur pass relevant cupid är för Sverige eftersom det känns som att engelsktalande länder har i högre utsträckning än Sverige fokus på att männen ska uppvakta”

      Det är möjligt, men just dejting och kanske i synnerhet nätdejting är ett av de områden där vi även i Sverige verkligen inte har kommit långt i jämställdhetsarbetet. Även om vi är mer jämlika än de flesta andra länder så är det fortfarande väldigt mycket så att det är männen som “ska” uppvakta även här i Sverige.

      “Om vem som helst hade dugit är det ju bara att skriva ett plakat och ställa dig på gatan å se om någon nappar.”

      Såklart att inte vem som helst duger. Fattar inte riktigt vad du menade med den här kommentaren…

    • ViraStina

      Hoppfullskeptiker:

      Samma undersökning visade ju att män är mycket mer benägna att skriva enbart till de snyggaste kvinnorna, medan kvinnorna skrev färre mail, men till ett större spann av män.

      Två tredjedelar av de manliga mailen går till en tredjedel av kvinnorna, enligt undersökningen . Och med tanke på att det redan är en sned könsfördelning, så är det inte så konstigt att denna tredjedel av kvinnorna hinner engagera sig i alla mail.

      Och visst, jag säger ju inte att just du är en av dessa män som skriver till den allra mest eftertraktade minoriteten och sedan klagar över att du inte får svar… Men de personliga erfarenheterna väger ju lätt mot statistiken, som bekant.

  42. Anna

    Håller med om att nätdejting inte ser likadant ut för män och kvinnor och att det kan vara lättare för kvinnor att få kontakt med killar. MEN det svåra för oss tjejer, som detta blogginlägget handlar om är att många killar visar intresse i början för att sedan försvinna, till och med efter lång kontakt utan att ge någon förklaring. Så fort man visar minsta intresse för att man börjar få känslor, så försvinner han. Man betydde ingenting. Varför gör ni så här?

    Hade mått bättre av att ha svårt att få kontakt med killar än att ständigt bli sviken.

    • Crazy8000

      En hel del tjejer går det di beskriver män gör mot er.
      Sug på denna att träffas regelbundet i nästan 4 månader 1-3 gånger i veckan även kontakt nästan varje dag och sedan totalignorerar efter sista träffen när man fick träffa systern. Blev tvungen att ringa med dolt nummer för att det skulle svaras och hon la på efter hon fick mitt namn när hon frågade efter det.

      Kvinnor gör mer fucked upp skit än män brukar göra. Hör för jämnan ifrån kvinnliga vänner när de är på kontakt sidor hur han är si och så han kan jag inte svara på. Varför ska jag skriva först. Vill du ha kontakt med mig måste du skriva först.
      Bara en ut av dem är en som tar initiativ.
      Alla tjejer jag har sett och stött på sedan tonåren har varit avvaktande med ursäkten att männen ska ta kontakt först och få det att leda någon stans.

    • ViraStina

      Det som jag kunde lyckas någorlunda med, var att få brevvänner.

      Jag fick kontakt med en handfull killar som fortsatte skriva rätt länge. Men ytterst få – någon enstaka på över ett år – var intresserad av att ses på riktigt.

      De allra flesta som svarade, ville helt enkelt bara ha skriftlig kontakt. Det tog en löjligt lång tid innan jag begrep att det faktiskt ser ut på det viset. Jag trodde att jag bara hade otur, eller var allmänt oattraktiv.

      Men sen, när jag började läsa de kvinnliga kommentarerna här på bloggen, och pratade runt lite med singelväninnor – då förstod jag att det är det vanliga. Det hör till undantagen att man får en kille att lämna brevskrivar- eller sms-stadiet.

    • HoppfullSkeptiker

      Anna,
      Exakt samma sak händer oss män. De allra flesta av de försvinnande få kvinnor som öht skriver något till att börja med slutar vanligtvis svara helt utan förvarning efter några meddelanden. Varför gör “ni” så?

      Att ha svårt att få kontakt är också ett sätt att ständigt bli besviken. Att skriva något till någon som verkar vettig och trevlig, se att meddelandet blir läst, se att de besöker ens profil, och sedan bara bemötas av tystnad, börjar tära något enormt på självkänslan när det händer gång på gång på gång på gång, månad ut och månad in. Till slut börjar man längta efter oseriösa mail, för det skulle ju iallafall betyda att någon åtminstone vill säga hej till en.

    • Anna

      Exakt Virastina! Detta är anledningen till att jag inte är lika aktiv på dejtingsidorna längre. Jag är den som kan fatta rätt så mycket intresse för en person innan man har träffats så att bara ses som en smskompis- gör en besviken. Jag kan också tycka att det är trevligt att småskriva med människor men finns det inget intresse från min sida, så visar jag det i tid och avbryter kontakten såvida inte killen är med på kompiskontakt snarare än chans till något mer. Det handlar om att respektera en annan människa.

    • Anette81

      Anna: “Jag är den som kan fatta rätt så mycket intresse för en person innan man har träffats så att bara ses som en smskompis- gör en besviken”

      Precis sån är jag med.

  43. Anna

    Jag slutar skriva med folk om man kanske bara skrivit några dagar och inte kommit in på något djupare. Ganska förståeligt då man inte kan bli intresserad av alla man skriver med. Det jag snackar om är en personligare kontakt efter att man kanske skrivit med varandra i flera månader. Detta påverkar mig djupare att komma över än alla korta kontakter som tar slut, jag accepterar att inte alla kan bli intresserade av mig och kräver inte en förklaring i de fallen.

    • Romantisk-tjej

      Anna:
      Håller med dig. Att inte få svar är verkligen att föredra än att spendera timmar och förtroenden med någon som försvinner spårlöst. Eller ännu värre: finns kvar på dejtingsidan och inloggad i månader men igonererar en totalt. Det är ett svek som får långt större effekter för självkänslan än att inte få svar på första mailet.

      En killkompis till mig skulle övertyga mig om att han får färre dejter än jag. Han är en kille som klagade att han aldrig får tjejer. Han tycker jag ser bra ut så han slog vad om att jag skulle få en dejt innan honom. Han startade ett konto. Jag vann vadet på 3 veckor. Då hade han redan två dejter. Jag behöver väl inte säga att jag inte fick någon på månader…

      Men – han fick skriva till över 100 tjejer innan någon svarade. Han var påloggad 4-8 timmar per dag, ungefär lika ofta som jag. Skillnaden är att han fick TRÄFFA de få som svarade. Det kanske var 3 på 300 som svarade. Medan jag hade mer än 10 gånger så många svar, så lyckades jag inte få någon att boka in en träff.

      Det visar tydligt att tjejer är mer benägna att träffas än sitta och chatta på kik eller slö-maila. Nu skrev han mail som väckte nyfikenhet, alltså aldrig någonsin “läget”, “vad gör du i kväll “och “kik?” utan personliga mail som anknöt till deras presentationer. Och även lite annorlunda och tankeväckande frågor i de första mailen. Tjejerna var jättenyfikna och bokade in dejter.
      Han har haft två tjejer från en dejtingsida och innan han började med dejting var han singel i 5 år.

      Och kontentan är att många tjejer inte får dejta trots hundratals svar, medan killarna har större chans att träffa de FÅ tjejer som svarar/skriver.

  44. Hasse

    Det fungerar sällan att hålla på och söka partner hela tiden. Man får leva sitt liv och fylla det med aktiviteter som man tycker är roligt. Sen är det bara att inse fakta att ju äldre man blir desto svårare blir det…

    • ViraStina

      Jag har ingen susning om hur det är för andra kvinnor, men för mig funkar det mycket bättre IRL än på dejtingsidor.

      Jag är 43, och som medelålders kvinna på en dejtingsida tycks jag vara tämligen ointressant för män i min egen ålder. I verkligheten däremot, visar jämnåriga män ganska ofta intresse för mig. Och det har faktiskt inte blivit sämre med stigande ålder.

      Inte så att jag kan välja och vraka fritt, nej! 🙂 Men responsen jag får i verkligheten, stämmer överens med min egen självbild på ett helt annat sätt.

      Om det beror på att jag inte ger rätt bild av mig själv på nätet, eller på om det mestadels är fel typ av män på dejtingsidorna, eller kanske en kombination av båda, det ska jag låta vara osagt.

    • ViraStina

      Inte riktigt, för mitt favoritämne är egentligen “Därför är verkligheten bättre än dejtingsidorna!”.

      Men jag tror tyvärr inte att det ämnet någonsin kommer att bli en bloggpost från Christian eller Cecilia…. 😀

    • Romantisk-tjej

      Jag håller med Virastina att jag hellre träffar en kille IRL första gången. Det svåra är bara hur man bär sig åt. Jag har tagit mod till mig och gått fram och pratat men då visar det sig oftast att killen är upptagen. Eller så blir de misstänksamma för att man gör något som de flesta inte skulle göra. Många tror också att man bara är ute efter sex, inte att man främst vill lära känna dem och bli vän. Det har ofta blivit tråkiga missförstånd. Och det är ju inte lämpligt att följa med en man hem som man inte känner.

      Men jag har definitivt fått mycket blickar och uppmärksamhet, men det finns få platser man kan träffa singlar seriöst och avslappnat. De flesta vågar ju inte prata med nya människor om det inte är i speciella sammanhang där det är kutym att prata, som till exempel mingel och fester.

      Jag är annorlunda på så vis att jag kan tänka mig att fråga om vi kan ta en fika även utanför dessa sammanhang. Men få killar är öppna för den sortens spontanitet. De flesta har ett inrutat liv med tider att passa, det är sällan någon kan göra något oplanerat just nu. Det krävs en speciell person som är ovanligt öppen och nyfiken.

  45. Anette81

    Helt plötsligt är hon hos honom hela tiden.
    Dom träffades hela helgen och nu är hon där igen.
    :'(

    Seriöst jag orkar inte mer……

    • Romantisk-tjej

      Nä besöksförbud blir det inte. Killar har stalkat mig långt värre än vad Anette ens kan få för sig att göra. Jag var tvungen att sätta en falsk namnskylt och byta bostad med en kompis så att killen skulle tro att jag flyttat. det funkade eftersom kompisen öppnade dörren när han ringde på och sa att hon bodde där nu och att hon inte kände mig och därför inte visste var jag var. Men att hon trodde jag hade flyttat utomlands. Eftersom jag hade jobbat utomlands tidigare gick han med på den förklaringen och försvann.

      Men jag var rädd långt efter det och fick ingen hjälp. Två stycken har jag haft problem med, den ena värre än den andra. Vågade inte träffa en kille i många år efter det. Gick nästan aldrig ut.

    • Anette81

      För mig är han speciell. Och jag kommer inte hitta en likadan kille igen tyvärr.
      Ingen kan veta hur någon annan känner.

  46. Anette81

    George :
    Det är inte så lätt bara att glömma någon som man tycker mycket om och som fick en att tro och hoppas på något.
    Han fick mig att må bra också.
    Jo men 2 månader var tillräckligt för att jag skulle få starka känslor för honom.

    Tråkigt att hon behandlade dig så.

  47. Sussi

    Angående diskussionen ovan så kan även jag skriva under på ännu en gång att antal mail eller antal kontakter inte har något att göra med hur många som vill träffas irl.Många visar intresse för en kort stund , några hänger kvar lite längre men väldigt få av de killar som är på nätet är intresserade av att träffas irl det är väldigt sällan det som är målet.Och jag har inte mötts av tystnad i samma stora utsträckning som killar verkar göra efter sitt första mail.Däremot har jag blivit ghostad hundratalet gånger efter inledd mailkontakt.I bästa fall efter bara några mail men ibland efter längre kontakt.Jag har även gått på dejt två gånger där killen helt uteblivit trots att vi stämt av precis innan träffen.

    Och som tjej är det inte framgångsrikt att vara pådrivande.Jag lärde mig efter ett tag att vara aktivt passiv , dvs ge hintar men att vara direkt på är som att skjuta sig själv i foten det funkar tyvärr inte om man vill ha kontakt med killar på nätet.

    Jag tror seriösa killar har ett större utbud av seriösa tjejer att välja på än tvärtom på nätet.

  48. Anette81

    Hoppas att han gillar rosor. Lämnade ett paket med en röd ros i och ett kort där jag skrev lite hur jag känner utanför hans dörr.
    Han hade redan hunnit åka till jobbet tydligen. Så då ser han det när han kommer hem istället.

    • Crazy8000

      Vill du ge han obehag?

      Riktig kärlek = Gör man saker som får den andre att må bra utan att tänka på vad man själv behöver. Inga krav eller förväntningar på något tillbaka. Även att låta den andre försvinna ut ur sitt liv för det gör hen lycklig (även om det är med en annan).

      Besatt/ fastnat = Utgår vad man själv behöver och vill oavsett vad den andre vill och behöver.

      Förfölja/ stalking = Att inte låta personen vara, bara fokuserad vad du vill/måste utan att bry sig om konsekvenserna av sitt agerande. (Konsekvens: Kan ge försöksförbud, även fängelse i värsta fall, är i brottsregistret, kan inte bli insläppt i vissa länder, kan inte få många jobb för att många arbetsgivare kollar upp dig mot brottsregister som är offentligt i Sverige. Du kan hamna i klammeri om du är passande att ta hand om dina barn)

      Rent ut sagt Sluta förfölja han. Du är obehaglig för han.

      Du har blivit en STALKER!

    • Anna

      Hade du själv velat få rosor och bli stalkad på detta sätt av en kille som var kär i dig men som du inte ville ha med att göra, dessutom om du redan vore i ett förhållande med någon annan??? Låt killen vara, han har gjort sitt val, herregud tror jag svimmar.. Kärlek handlar om ömsesidighet, annars handlar det om besatthet/ stalkning.

    • Romantisk-tjej

      Men då är du alltså lite som den killen jag skrev om som stalkade mig. Jag tog upp det som ett varnande exempel hur det kan bli att vara besatt av någon. Att ringa på och störa, lägga lappar/gåvor/blommor utanför dörren, skicka sms fast man inte får svar, kolla upp var personen befinner sig o.s.v. är INTE OKEJ

      Det är besatthet för du lämnar honom inte ifred även nu när han inte vill ha kontakt med dig. Alltså går du mot hans vilja, det är inte kärlek. Du har redan ringt på dörren och det räcker. Du har fått veta att ha har en annan tjej, hon var till och med där.
      Gå vidare nu! Du kommer ångra dig annars. Tro mig.

      Ta hand om dig själv men låt killen leva sitt liv. Han blir inte glad av att få rosor, han är inte kär i dig. Men andra killar kan bli kär i dig om du har lite tålamod och ser tiden an.

    • Anette81

      Jag hade blivit glad att få blommor av någon som var kär i mig, det hade visat att jag betydde något för honom.

    • Romantisk-tjej

      Det har du redan visat. Och han kommer inte att bli imponerad. Tyvärr tycker han att du är obehaglig som jagar honom hela tiden.

      Det bästa du kan göra nu är att hålla dig borta helt och hållet. Aldrig höra av dig mer. Du har redan gjort ditt. Inse att det är över.

  49. Anette81

    Så jävla orättvist!!!!!
    Jag och han hade kontakt nästan 2 månader och sen kommer hon efter 1 vecka och bara tar honom.
    🙁

    • Anette81

      Han frågade varför jag ringde han till honom.
      Jag sa att jag bad om ursäkt för det och att jag inte visste vad jag skulle göra när han inte ville prata med mig.
      Jag berättade för honom att jag är kär i honom och då sa han att mina känslor borde ha försvunnit när han skrev de sakerna till mig som han gjorde på slutet.
      Att han ogillade mig och att han inte ville träffa mig. Och han frågade om jag trodde att han skulle ta tillbaka mig efter allt jag har gjort nu. Och så sa han om blommorna, att det var en fin omtanke men att det var vid fel tillfälle nu när han hade ett förhållande.
      Pratade i 23 minuter

    • Anette81

      “Att jag trodde att han skulle ta mig tillbaka efter det jag hade gjort,”
      Skulle han gjort det annars då? Eller vad menar han?

    • Apan

      Han menar att han ogillar dig extra mycket för att du stalkat honom och den nya tjejen och för att du inte accepterar ett nej.

    • Andrea

      Det har du sagt i många dagar nu men du finns ju här ännu, en dag i taget. Det är vad du känner, inte kalla fakta.

      Så, vad ska du göra nu? Han vill inte, han gillar dig inte. Dina egna känslor och det du upplevt vara hans ngn gång förändrar inte nuet.

  50. Romantisk-tjej

    Först och främst måste du acceptera att han inte vill vara med dig. När du gjort det kan du börja intressera dig för något som gör dig glad och nyfiken, då kommer det att ta upp din tankeverksamhet. Men då måste du ha viljan att få honom ur skallen. Du måste våga tänka i nya banor.
    Tankarna kommer då så småningom blekna och du kommer känna dig starkare.
    Vill du glömma honom eller inte?

    • Crazy8000

      Tänk lite tvärt om. Hur många kan ha fått göra sak med dig. att släppa dig för du inte har haft känslor tillbaka eller att du inte har sett den personen, du har träffat någon, varit ihop med någon sedan du var tonåring.
      Är det inte samma sak?
      Är det inte synd om de?
      Varför blev du inte ihop med dessa bara för att de hade känslor för dig?

    • Andrea

      Låg självkänsla & lågt självförtroende är sällan attraherande. Det är surt att känna sig som livets femte hjul, att man aldrig tycks vara någons nummer ett. Bli arg, var ledsen, frustrerad… Men förändrar inget om inte du förändrar dig.

      Du undrar vad du ska göra nu, hur du kommer vidare. Du kan ju börja med att läsa igenom alla kommentarer till dig på bloggen. Där finns Många råd, du kan ju börja med dem, prova något/några varje dag.

  51. S.J

    Jag hoppas att ANETTE81 endast försöker driva oss som läser till vansinne:)))
    Att detta är ett stort skämt!
    Annars: gå direkt till en akutpsykolog. Förmodligen den enda som kan hjälpa dig.
    Kram

  52. Romantisk-tjej

    Söker man akut blir man ofta hemskickad, det är bara livshotande tillstånd som behandlas. Möjligen får man ett recept utskrivet. Du kan boka tid till kbt, finns på många vårdcentraler. Kärlekssorg är en sådan sak som är väldigt jobbig men det är bäst att klara sig ur det själv.

    Många kan nog känna så starkt att det är svårt att ta sig igenom dagen, men få skulle skriva om det så mycket på en blogg som du Anette gör. De flesta skulle gå ut, prata med kompisar och familj och kanske göra något fysiskt utmanande, starta ett projekt, leva sig in i en bra bok, åka iväg på en härlig resa, meditera…ja vad som helst för att komma igenom sin sorg eller separation.

    • Anette81

      Jag har inga kompisar, jag är ute varje dag, jag kan som sagt inte åka någonstans,
      Varje dag kämpar jag med att försöka orka detta, ingen förstår hur starka känslor jag har för honom, inte han heller tydligen.

    • ViraStina

      Men du motarbetar dig själv när du fortsätter tänka på honom. Du stannar kvar längre än nödvändigt i misären, när du ältar hur orättvist det är att någon annan har fått honom.

      Och du gör allting värre för dig själv, när du söker upp honom fast han har sagt att han inte vill vara med dig.

      Det blir ju som en sårskorpa som du river upp gång på gång. Sluta med det. Låt tiden göra sitt jobb istället. Då kommer du att läka.

    • Anette81

      Men svårt att låta bli när så mycket saker påminner om honom hela tiden.
      För det är ju orättvist att han är med någon annan när jag vill vara med honom. Jag hade gjort vad som helst för honom.

      Jag vill bara få se honom.

      Hur läker man från att man inte får vara med den man är kär i och tycker så mycket om.

    • ViraStina

      Det är klart att det känns orättvist för dig.

      Men det vore ju mer orättvist att tvinga honom att vara med dig, när han hellre vill vara med någon annan.

      Jag upprepar det jag har sagt tidigare: Du måste först och främst göra något åt din egen självkänsla och ditt eget mående. Just nu tror du att ditt välbefinnande hänger på en annan person. Att han är det enda som kan få dig att må bra.

      Men det är ett fruktansvärt tungt ansvar att lägga på en annan person. Jag skulle aldrig i livet vilja ha en relation med en man som lägger större delen av sitt välmående på mig! Det blir inget bra förhållande!

      Människor vill ha en livskamrat. De vill inte vara livboj åt någon.

    • Anette81

      Jag behövde inte tvinga honom förut. Han bara bytt håll.

      Jag menar att han fick mig att må bra och han hjälpte på så vis mig att må bättre och komma upp lite från botten.

      Jag la inget ansvar på honom att han skulle hjälpa mig att må bra han bara gjorde det. Genom att han va med mig och så. Det gjorde mig gladare och fick mig uppåt.

    • ViraStina

      Det är klart att du inte krävde uttalat av honom att han skulle få dig att må bättre.

      Men han uppfattade det med största sannolikhet ändå efter en tid. Tro mig, människor märker undermedvetet om de har blivit viktiga på fel sätt för någon. De känner om någon hänger upp alldeles för mycket av sitt eget välmående på dem. Och då flyr de.

  53. Anette81

    Crazy8000
    Det har aldrig varit någon som har behövt släppa mig för ingen har haft obesvarade känslor för mig.
    Så ingen har varit olyckligt kär i mig.

  54. Anette81

    Virastina :
    Jag har aldrig sagt att jag har kopplat hela mitt mående till honom.
    Jag sa att han fick mig att må bra när vi var med varandra och messade med varandra.

    Och han verkade också må bra då.

    • Andrea

      Du kanske borde ta och läsa igenom alla kommentarer du själv skrivit på bloggen.

      För det är ju bilden du gett: ensam, vänlös och desperat efter minsta lilla smula av kontakt med honom du kan, ivrig att göra vad som helst bara han är din. Du upprepar att du känner dig falla samman och inte orka något nu när han inte är del av din vardag, ditt liv osv.

      Hur är det Inte att koppla hela till ditt mående till någon du känt i två månader?

      Du borde verkligen läsa igenom allt det du skrivit och andra skrivit till dig. Jag tror att det vore väldigt nyttigt för dig.

  55. Anette81

    Hur som helst har jag förstört allt jag ville med denna killen. Önskar att det fanns något jag kunde göra för att få göra om allt från början.
    Jag kommer inte hitta en annan kille som förstår mig på samma sätt.

  56. Anette81

    Virastina: Ja nu ja. Men inte när han och jag träffades. Nu är det ju för att han har fått mig att må så dåligt för att han lämnade mig och hittade en annan. Det kan jag ju knappast glädjas åt,

    • ViraStina

      Men om du inte hade hängt upp alldeles för mycket på honom, hade du inte mått så här dåligt över att någon försvinner efter två månaders bekantskap.

      Det är en orimlig förväntan och förhoppning som du har kopplat ihop med honom.

    • Anette81

      Jo för att jag tycker om honom och då är det väl inte så konstigt att jag inte mår bra när han hittar en annan tjej.
      Orimlig förväntan? För att jag vill vara med den jag är kär i?

    • ViraStina

      Det orimliga är att du mer eller mindre kraschar för att någon som du känt i två månader, och bara träffat några gånger, inte vill fortsätta med dig.

      Det är att hänga upp för mycket på en person.

    • George

      Anette81

      Herre gud Anette81. Jag tror att alla här inne har nån olycklig förälskelse i bagaget. Vi har alla fått släppa det. Tiden läker inga sår den lär oss att leva med det. Ju mer du jagar honom, ser honom mm. Ju längre tid tar det för dig att glömma honom.

      Radera honom o gå vidare. Det är inte sunt att hålla på som du gör.

    • ViraStina

      Men det är orimligt för de allra flesta män att bli centrum i någon annans liv, efter två månaders sms:ande och några få träffar.

      Det rimliga för dem i det läget, blir att lägga benen på ryggen.

    • ViraStina

      Tyvärr hjälper det inte vad du anser, ifall männen ändå flyr fältet.

      Du har givetvis rätt till din åsikt och din känsla. Men de har lika mycket rätt till sina åsikter och känslor. Och uppfattar de att du kväver dem med för mycket förväntningar efter alltför kort tid – då är det sanningen för dem.

      Och det är den som vill minst, som har makten.

      Du kommer aldrig kunna övertyga en kille om att tiden och förväntningarna är precis lagom, ifall han känner att det inte är det. Det enda du kan styra, är dig själv.

    • Anette81

      Ja jag är ju inget att ha så klart att killar flyr fältet.
      Alltid jag som ska glömma mina känslor och gå vidare.

    • Hasse

      Jag har sagt det förr och kan säga det ingen: Ingen vill vara med ett offer. I alla fall ingen sunt tänkande människa. Ni förgiftar omgivningen med er usla energi. Har du provat att säga nej till dina känslor? Ungefär som när man lär sig hantera ångest. Det går. Tro mig. Lämna din offerroll så ska du se att det händer positiva saker i livet.

  57. Anette81

    Nej och jag vill inte vara den som blir ett offer hela tiden.
    Jag har ingen aning hur man gör det.
    Jag kan inte bara stänga av mina känslor för honom.
    Jag trodde verkligen att det skulle bli han och jag.
    Min offerroll? Positiva saker? Det har jag verkligen inte märkt.
    Händer aldrig något bra och när det gör det som i detta fall när jag träffade honom så försvinner det lika snabbt igen.

    • Andrea

      Sök ny psykologisk hjälp om du inte själv kan förändra dig och se något positivt i vardagen. Du sökte för social fobi men det kanske egentligen var din depression som gav symptom av social fobi. Träffar man sällan folk och har låg självbild är det inte underligt att känna sig minst sagt obekväm i offentliga sociala sammanhang.

    • ViraStina

      Jag märker hur jag går i cirklar nu, men det är för att allting leder tillbaka till samma sak: Dig själv.

      Killar flyr inte för att du är värdelös. De flyr för att du kväver dem med stora känslor för tidigt. Det kan du faktiskt göra något åt.

      Och att det alltid är du som måste glömma dina känslor, är inte heller för att du är värdelös. Det är för att du bygger massor av känslor kring en person alldeles för snabbt. Egentligen innan du ens känner honom.

      Det beteendet hos dig, är själva anledningen till att du tycker att dina känslor aldrig är besvarade på samma nivå: Det är för att ingen annan kan hänga med i din känsloutveckling.

      När killen märker att du har skapat alltför stora känslor, kommer han börja tycka att du är klängig, jobbig och desperat, och tappa det intresse han hade i början. Han vet det kanske inte medvetet. Han kanske inte formulerar det för sig själv. Än mindre lär han säga det till dig. Men han kommer KÄNNA det väldigt tydligt.

      Och detta kan du faktiskt också göra något åt. Precis som din självkänsla. Allting som handlar om dig själv, dina känslor, dina reaktioner, ditt beteende, kan du förändra. Det är inte statiskt. Du har gjort dig till ett passivt offer för dina känslor. Typ “Jag kan inte hjälpa hur jag känner!”

      Men dina känslor är du själv. De är ingen yttre makt. Du kan bestämma precis hur du ska bete dig oavsett vilka känslor som poppar upp. Eller som Hasse skriver – du kan välja att notera känslan, men sedan säga nej till den. Inte agera på den. Inte låta den styra ditt liv. Det kräver träning, men det går.

    • Andrea

      Depression påverkar Allt och kan både skapa och förvärra social fobi. Poängen är ju att om du Bara sökt hjälp för Social Fobi och inte även Depression så är det Hög tid att Göra det. Det finns gott om självtester online för depression, vilket jag tror att du kommer testa depression på av Någon grad.

      Å ang läsa om tidigare bloggtrådar: du har fått en Massa råd och det vore väl nyttigt att repetera Dessa.
      Sedan är det ju skillnad på att Veta hur du mår nu och bilden du Antagligen tror att du gett… Än att läsa om sina egna ord ord med en dos självdistans.

      Du tar ju inte till dig Något som någon här har sagt. Alltid är det:
      Ingen förstår dig.
      Ingen har någon har någonsin känt som du.
      Ingen kan ha någon Aning om Något.

      Som en tonårings bråk med en förälder.

      För någon utan socialt liv och till synes fruktansvärt dålig insikt i hur andra människor än Du fungerar och kan fungera har du en sjukt förvånande ovilja att lära dig något nytt eller prova något nytt.

      Jag tror att några strul och känslokallhet skulle dig göra mycket gott. Mycket mer än din Hollywood-romans-klyschiga-fina-pryda fröken-…. Du, någonting… Någonsin förstå.

      För att börja ta livet Lättsammare och sluta lägga sex & närhet på en pedistal som skapar en känslostorm av minsta lilla av det. Sex och fysisk närhet kan vara som bäst i ett romantiskt förhållande men det utesluter inte att det kan vara Nyttigt, Skönt och.Bra, lärorikt, när det Inte är känslor.

    • Crazy8000

      Andrea

      Du slår vatten på en gås just nu.
      Personer som är i det mentala stadiet tar bara in vad den vill höra. Det gör det inte bättre att hon visar vissa typiska personlighetsdrag som gör det mer problematiskt. (konsekvens tänk, impulsivitet, dubbelmoral, mental blindhet, egen fokus, på eller av, livet är en tragedi, svårigheter med förståelse hur andra, besatthet, lär sig bäst vid upprepad obehag, och så vidare) (brukar kalla det för åsna syndromet)
      Hon har mycket att utvecklas mentalt för att slippa problematiken och få mer mental energi.

      Det är inte bra att försöka gå in i en partner relation om man inte mår riktigt bra mentalt i det stora hela.
      Den andre är inte den som ska fixa en eller är lösningen för att ska bli bättre. Man måste fixa detta innan man går in i en partner relation annars är man naivt självisk destruktive.

      Har man lite ryggrad fixar man sig själv istället för att fly sina problem eller så pass mycket att den andre inte drabbas!

      Ångest, depressioner drar ner de som är runt en och brukar göra den andre lika dålig vid konstant dålighet även om det är uppåt ibland! (motsatsen vad de flesta är att man är konstant uppe med dippar ibland)

    • George

      ViraStina

      Vi drar aldrig jämt men jag måste erkänna att det du skrev om att dom som vill minst har makten är jävligt sant. Det har man upplevt och lärt sig av.

  58. Anette81

    Konstigt att han inte flydde när den nya tjejen fick känslor snabbt. Dom har träffats i 1 månad. Och har redan ett förhållande, vad säger du om det då??
    Så teorin att de flyr när de stora känslorna kommer stämmer ju inte då.

    Konstigt att han inte gör något av detta nu fast det har gått kortare tid med henne. Han flyr inte, han har inget emot att hon får känslor direkt.

    I min känsloutveckling?
    Som sagt konstigt att han kan hänga med i hennes känsloutveckling.
    Konstigt att han inte tycker att hon är
    klängig, jobbig och desperat, och tappade det intresset för henne som han hade från början när hon har gjort samma sak som mig.

    Väldigt konstigt…..

    • Hasse

      Vad skulle han göra? Leva som en munk resten av livet för att inte såra prinsessan Anette?

      Det är DITT ansvar att få livet att funka ingen annans. DITT ANSVAR!

      Jisses. Är du fem år gammal?

    • ViraStina

      Nej, det är inte ett dugg konstigt. Dels kan man vara snabb med någon och behöva längre tid med en annan. Men i det här fallet tror jag helt krasst att han har haft henne på lut en lång tid. Det gick garanterat inte så snabbt som det såg ut.

      Min spontana gissning är att den nya tjejen signalerade mycket mer självkänsla än du. Mycket mindre desperation. Och då kommer hans tveksamhet automatiskt minska. Hon kommer att framstå som mer eftersträvansvärd. Kanske upplevde han att det var han som fick jaga henne, istället för tvärtom.

      Det är rena matematiken. Ju mer du pushar, desto mer kommer männen att backa.

      Och “pusha” kan alltså betyda så lite som att du börjar ställa frågor alldeles för tidigt, t ex. Eller att du signalerar att du vill veta vad han känner, eftersom du vill ha bekräftelse. Då brukar deras intresse krympa, eftersom det ger ett ängsligt och klängigt intryck.

  59. Anna

    Det handlar om inställning. Om du råkat ut för nåt jobbigt har du två val. Du kan sätta dig och älta hur synd det är om dig och hur orättvist allt är, eller så kan du inse att sånt är livet och bestämma dig för att resa dig och gå framåt. Du kan inte ändra det som har hänt, men du kan välja hur mkt det ska få påverka dig. Livet är inte rättvist, kärleken är inte rättvis, det tar bara massa kraft om du ska gå runt och vara frustrerad och ledsen för det. Nu är det som det är, hur gör du bäst för att komma framåt?

    Mitt tips – slit dig från skärmen och hitta på nåt. Sysselsätt dig. Bestäm att du inte får tänka på honom på ett par dar, tvinga dig själv att tänka på och göra annat. Påminn dig om att ALLA drabbas av olycklig kärlek nån gång, ALLA blir dumpade nån gång. Jag har blivit det massa ggr. Det suger, men det är livet. Du kommer över det, men du måste sluta klamra dig fast vid det som var. Saker tar slut och ibland fattar man inte varför. Då får man bara acceptera. It is what it is och This too shall pass, brukar jag tänka. Lycka till!

  60. Anette81

    Virastina:

    Dom träffades den veckan som han hade egentid och träffades då några gånger på den veckan för sen var det ju på söndagen som han skickade sms:et.

    ALLA signalerar nog mer självkänsla än mig. Mindre desperation vet jag inte om hon gjorde, ingen aning hur hon är så.

    Konstigt att det bara var så med mig då och inte med henne

    • ViraStina

      Eller också är du lite väl naiv.

      Han sa till DIG att de träffades då. Det behöver absolut inte betyda att det var så. Han kanske har trånat efter henne länge.

    • ViraStina

      Innan han träffade dig, till exempel. De kan ha haft kontakt hela tiden på dejtingsidan, även medan du fanns med i bilden.

      Kanske var det han som var ivrigast där, och vägrade ge upp hoppet om henne. Och om tjejen bestämde sig för att ge honom en seriös chans, rusade han dit direkt.

      Eller också var det på något helt annat sätt. Men hur det än var, är det en anledning till att inte gå upp så mycket i någon innan man vet tillräckligt mycket om dem. Innan man ser att man är på samma intressenivå under en längre period.

    • ViraStina

      Skulle du?

      Det skulle nämligen innebära att du måste
      1) stärka din självkänsla på allvar
      2) sluta involvera dig starkt känslomässigt med någon du nyss har lärt känna
      3) släppa idén att du kan få veta vart relationen är på väg, efter enbart några veckor
      4) sluta noja över vad mannen tycker och tänker, efter enbart några veckor

      Alla dessa saker är avgörande för om du ska lyckas skapa en sund relation med någon. Men du har konsekvent svarat att du inte KAN ändra på dessa saker, för att du inte kan hjälpa vad du känner.

      När du säger att du skulle göra vad som helst, verkar du snarare mena helt verkningslösa saker. Som att försöka förklara för honom hur viktig han är för dig, prata ut eller skicka blommor. Eller försöka bli bättre på att dölja dina jätteförväntningar för honom. Att fejka, alltså.

      Men är du beredd att försöka göra det som faktiskt fungerar…?

    • Anette81

      Nu menar jag att jag skulle göra vad som helst för Att få honom tillbaka.

      Dessa saker nedan hjälper ju inte att få honom tillbaka även om jag skulle göra dom.

      Även om jag stärker min självkänsla,
      slutar involvera mig starkt känslomässigt med någon jag nyss har lärt känna, släppa idén att jag kan få veta vart relationen är på väg, efter enbart några veckor, sluta noja över vad mannen tycker och tänker, efter enbart några veckor.

      Dessa saker får inte honom tillbaka hur mycket jag än gör dom.
      Ja jag menar att jag ska berätta för honom hur viktig han är för mig.
      Jag fejkar väl inte om jag berättar hur viktig han är för mig eftersom det är sant???
      Vaddå dölja mina jätteförväntningar för honom??

    • ViraStina

      Det är förstås svårt att få tillbaka just den här snubben. Även om jag faktiskt har hört om män som har ändrat sig och gått tillbaka, när kvinnan ändrar sin egen inställning. Men det är inget jag skulle hoppas på.

      Men dessa punkter är i vilket fall ett minimum. Du skulle ha varit tvungen att leva upp till dem tidigare, om du överhuvudtaget skulle ha haft en chans från första början med honom.

      Och du måste leva upp till dem om du vill ha en chans med någon annan i framtiden. Men du har sagt att det är omöjligt för dig att ändra på dig. Och därför frågar jag om du verkligen är beredd att göra vad som helst.

      Med att dölja dina förväntningar, syftar jag till tidigare kommentarer från dig. Där antydde du att om du bara hade dämpat dig och inte avslöjat så tidigt för honom hur viktig han hade blivit, så skulle han kanske inte ha blivit ivägskrämd.

      Men det är fel väg att gå. Då fejkar du bara. Den egentliga orsaken till att han drar öronen åt sig – nämligen din osäkerhet och din dåliga självkänsla – finns ju ändå kvar i botten. Du ska alltså inte låtsas att du inte är desperat. Du ska helt enkelt se till att inte vara desperat. Det är stor skillnad.

    • Anette81

      Virastina:

      Jag säger ju det, spelar ingen roll vad jag gör. Jag kan aldrig få honom tillbaka 🙁

      Jag tror inte att jag hade behövt det om han hade gett mig en chans från början.

      Inte beredd att göra vad som helst för att ändra på mig utan göra vad som helst för att få honom tillbaka. Alltså att jag skulle kämpa mer eller vad han nu hade velat.

      Jag fejkar väl inte för att jag hade dämpat mig eller avslöjat hur viktig han var så tidigt.

      Men min osäkerhet och min dåliga självkänsla hade ju blivit bättre med tiden om jag hade fått vara med honom. då hade jag ju sett att han bara ville vara med mig och att han bara tyckte om mig.

      Jag var inte desperat i början heller det kom ju när han ville ha sin egentidsvecka.

    • ViraStina

      Du gör ett grundmisstag när du behöver hans gillande för att kunna bygga självkänsla.

      Du måste ha självkänslan först. Inifrån dig själv. Den ska vara helt oberoende av om en viss kille gillar dig eller inte.

      Annars är det inte självkänsla, utan bara bekräftelsebehov. Och det brukar inte folk gilla i relationer.

  61. Romantisk-tjej

    Jag tror att killen helt enkelt är kär i den andra tjejen. Många tror att om man bara säger/gör rätt saker kan man få någon att bli kär. Jag tror inte på det. Man blir kär i en person för den han/hon är.
    Åtminstone är det så jag funkar.

    • ViraStina

      Jo, men ytterst få män blir kära på allvar i kvinnor som framstår som ängsliga, krävande, bekräftelsetörstiga eller desperata. Även om de är bra tjejer i övrigt.

      Det är förstås långt ifrån säkert att Anette hade kunnat få den här killen att bli intresserad på allvar, oavsett hur hon hade betett sig. Det krävs ju en hel del andra faktorer också. Och han är ju i sin fulla rätt att bli kär i någon annan!

      Men genom att bete sig klängigt och osäkert, sabbar man ofta även de möjligheter där det faktiskt hade kunnat bli något allvarligt av det hela. Killen kan ha tyckt att det kändes bra först, men när han börjar urskilja osäkerheten, då falnar intresset undan för undan. Det är extremt vanligt.

      Jag har haft liknande problem, fast inte av samma orsak. Jag har också uppfattats som alltför “på”, trots att jag väldigt sällan har känt mig desperat. Jag är en i grunden självsäker och trygg person, men eftersom jag lätt blir bossig och gärna vill vara effektiv, har män ofta uppfattat mig som alltför drivande.

      -Jamen vad säger du, det här var ju himla kul, ska vi ta och boka in ett nytt datum nu på en gång? *fram med almanackan och börja bläddra*

      En sån replik är väldigt typiskt mig, men den kan vara på tok för framfusig för en kille som än så länge bara är lite nyfiket intresserad. Då känner han snarare att han är på ett stressigt jobbmöte med en massa krav, än på en potentiellt romantisk dejt.

      Jag har lärt mig att många män hellre vill ta det där initiativet själva. I sin egen takt. Och att de kan behöva mer tid att landa i sina känslor. Jag har helt enkelt lärt mig att avvakta. Så både jag och Anette kan ha nytta av att slappna av och släppa kontrollen, även om det beror på helt skilda orsaker.

    • Anette81

      Han var ju intresserad i början av mig, för den jag är.
      Sen sabbade jag det genom att fråga för mycket tydligen.

      Ja han verkar ju vara det tyvärr 🙁
      Konstigt att han kunde bli det så snabbt sen då.

    • Anette81

      Jag ville bara att han skulle tycka om mig, så som han gjorde i början när vi sågs.
      Jag fattar inte vad han ser hos henne…..

      Alltid jag som är den stora förloraren, ingen blir någonsin kär i mig.

      Jag hade ju hans intresse i början och då trivdes han med mig.

      Men vad ska man göra då om man har blivit kär och bara vill få träffa killen så ofta man kan och visa att man tycker om honom?
      Det är väl inte så konstigt att man vill träffa den man tycker om??

      Om det nu stämmer som han sa då när vi pratade i telefonen den lördagsnatten när han ringde mig så sa han att han var intresserad fram till att jag började åka till stan varje dag och då skickade sms till honom och frågade om vi kunde träffas. Då började han tycka att jag blev för på tydligen. Men vill man inte träffa den man tycker om då? Var ju därför jag ville träffa honom.

      Då känns det som att jag hade fått vänta i evighet på att denna killen skulle ta det initiativet själv. Han måste ju ha vetat på ett ungefär vad han tyckte om mig fast vi inte hade setts så mycket, man får ju en uppfattning om folk ganska snabbt.

      Jag vill inte behöva sitta och vänta på det,

    • ViraStina

      Nej, det är klart att man inte VILL sitta och vänta på att nån karl ska ta initiativ. Men om alternativet är att skrämma bort alla, så är valet enkelt för mig i alla fall. Det beror helt på hur man är som person. Och hur mycket man är villig att justera i sitt eget beteende.

      Och du kan visst visa att du gillar någon. Hade jag inte visat det för min kille under tiden som han började söka upp mig alltmer, hade han kanske backat av den anledningen. Han ville ju veta att jag uppskattade hans sällskap!

      Men det är skillnad på att visa att man gillar någon, och på att börja driva på för mycket.

      Jag visade min kille att jag gillade honom genom att säga “ja” till allt han föreslog. Genom att säga “oj vad glad jag blir att du ringer!” Genom att vara glad och lättsam när vi sågs. Genom att tala om hur kul jag hade haft. Genom att berömma hans initiativ och förmåga att hitta på roliga saker. Genom att säga att jag såg fram emot nästa gång.

      Men inte genom att själv ringa eller sms:a, eller föreslå aktiviteter eller hitta på anledningar att söka upp honom. Jag litade på att han skulle söka upp mig i det tempo som passade honom. Och det gjorde han.

      Den som är mest ivrig, har alltid ett underläge. Den blir automatiskt mest desperat. Och det kan man jämna ut genom att helt enkelt låta den andra styra tempot, och själv bara följa med. Som en bonus, sållar man samtidigt bort de som inte är seriöst intresserade. De kommer nämligen inte anstränga sig.

    • Hasse

      Då är det inte självkänsla utan bekräftelsebehov, precis om ViraStina skriver. Du är krävande och ingen pallar med en sådan person i längden. Punkt.

    • ViraStina

      Men det är inte självkänsla.

      Självkänsla kommer inifrån. Från honom kan du få bekräftelse, och en egoboost och lite annat, som i och för sig är trevligt.

      Men du kan inte bygga självkänsla på att någon gillar dig. Den har du oberoende av vad någon annan anser.

    • Anette81

      Nej det vet jag att det inte är självkänsla men jag menade om bekräftelsebehov som Hasse skrev om. Att han skrev att ingen pallar en sån människa i längden.

  62. Anette81

    Jag har ju ingen lust att vänta i flera veckor för att han ska ta reda på hur han känner.

    Ser ju bara nu hur mycket tid jag har slösat på dessa killar. 3 månader på den ena och 2 månader på denna.

    Jag tror att han skulle uppskatta att jag ville träffa honom så fort det gick.

    Jag tackade ju också ja när denna killen föreslog att vi skulle ses. Och då borde jag väl också ha visat honom att jag gillade honom. Sa ju också när vi sågs att jag var glad att träffa honom.
    Och att jag såg framemot nästa gång vi skulle ses.

    Vi messade ju så det blev ju att vi skrev med varandra och då fick jag ju svara när han skrev såklart.

    • ViraStina

      Men du nöjde dig inte med att ge honom muntlig uppskattning. Du började “jaga” honom genom att åka in till stan och föreslå träffar. Det ger signaler om att du är alldeles för ivrig.

      Det är dock bara ett symptom. Grundproblemet är att du har för låg självkänsla. Det gör att du agerar alltför desperat, och accepterar villkor som man aldrig skulle gå med på om man har stoltheten i behåll.

      Har man en sund självkänsla, accepterar man inte ett förhållande som efter närmare två månader fortfarande bygger på sms, och några enstaka korta träffar. Och än mindre blir man så kär i killen – trots hans bristande engagemang! – att man bryter ihop när han försvinner. Oavsett om man har mycket gemensamt med honom.

      Nej, en sån kille dumpar man långt innan, med motiveringen att man letar en riktig relation. Inte en sms-kompis som knappt hinner ses. Annars slösar man bort sin tid, som du skriver.

      Hade du haft tydligare villkor, hade du sett redan efter ett par veckor att den här killen inte var särskilt intresserad av att sätta fart på relationen. Då hade du märkt att han förmodligen var väldigt nöjd med att ha en kravlös sms-relation, och att han knappast hade börjat anstränga sig mer, även om du inte pressat honom med frågor.

      Han skulle med största sannolikhet ha försvunnit så fort du gjorde klart för honom att du ville ha en seriös relation.

      Om du ska skona dig själv i framtiden, måste du lära dig identifiera vilka nya kontakter som eventuellt kan leda till något varaktigt, och vilka som är rena återvändsgränderna. Det ser man fort, om man vet vad man ska titta efter.

  63. Anette81

    Men det var ju för att jag upplevde det som att han ville träffa mig med och då passade jag ju på att fråga honom när jag ändå var i stan.
    Jag vet att jag inte har någon självkänsla.

    Vilka villkor syftar du på nu?

    Jag visste ju att han inte mådde psykiskt bra så jag lät mig hållas med sms och enstaka träffar och tänkte att det skulle bli mer så småningom. Då kan ju inte han heller ha haft en sund självkänsla isåfall. Jag blev ju kär i han när vi började ha mer närhet, när vi kramades och pussades mer när vi sågs.

    Jag visste ju inte att det skulle sluta såhär. Jag trodde han ville ta det lugnt bara för det hade han sagt att han inte hade bråttom.

    Han visste ju mina villkor. Att jag sökte något seriöst och det verkade han ju med göra.

    • ViraStina

      Jag syftar på villkoren att du nöjde dig med SMS-kontakt, sällsynta träffar och att han aldrig hade tid för dig. Ändå satte du inte ner foten, trots att veckorna gick.

      Att tro att det ska bli bättre är totalt bortkastad tid. Om en kille inte förmår visa det mest grundläggande i början (typ ringa och vilja träffa dig regelbundet) kommer han inte göra det senare heller. Det psykiska måendet är ingen ursäkt. I så fall är man inte redo för en relation. Och han verkar ju ha haft energi till den nya..?

      Om du nöjer dig med det lilla han erbjuder, kommer han vara jättenöjd över att slippa anstränga sig mer. Såvida han inte är intresserad på allvar förstås. För då kommer han anstränga sig utan att du ens behöver säga något! Men en kille som inte är särskilt engagerad, han kommer inte göra ett dyft mer än han behöver.

      Ja, du hade SAGT dina villkor till honom. Men du levde inte upp till dem. Du ruckade på dem, för hans skull. Du gick med på en icke-relation i två månader, utan att stå upp för dina egna behov. Du hade t o m sex med honom, fast du har sagt att du inte vill ha sex utanför en riktig relation. Ändå gick du med på det. Kanske för att du hoppades att det skulle öka hans intresse för dig?

      Det är ju därför du känner dig utnyttjad. Men det är inte hans jobb att hålla ordning på dina behov. Det måste du göra själv.

  64. Romantisk-tjej

    Om man är i underläge när man tar initiativ finns tyvärr risken att ingen tar initiativ. Eller att man håller hårt på att “nu har jag ringt en gång då får han ringa nästa gång”. Det har aldrig funkat för mig. Istället har jag fått höra att jag verkade ointresserad. (Det jag gjorde var att vänta på hans tur. )
    Det som funkat är att själv vara drivande. Oftast är det ju ändå jag som har påhittigheter till olika aktiviteter. Har aldrig träffat en kille som kan boka in en tid och planera en hel dag och sedan framföra planen till mig. Mycket få ringer, de vill inte störa (?) Om jag skulle vänta skulle jag vara singel 25 år till….Det räcker med att jag varit singel ända fram till förra året.
    Nu var jag mycket drivande. När jag senare nämnde hur jag skämdes över mitt beteende sa han att han inte tänkt på det. Istället berättade han om två andra tjejer som var mycket värre än jag…

    • Anette81

      Därför var jag också drivande men då anses jag tydligen som för på. Jag sa ju också det till honom att jag bad om ursäkt att jag hade varit så på

    • ViraStina

      Ja, somliga killar gillar inte att själva ta initiativ. Och av det du har berättat om den typ du gillar, tror jag att det stämmer för dig.

      Men för de flesta är det inte så. Den stora majoriteten av män (jag kan höfta till med 75-80% eller något liknande) blir ganska lätt avskräckta av drivande kvinnor. Och av det Anette har berättat om hur männen reagerat på hennes beteende, törs jag lova att de faller inom den stora kategorin.

  65. Romantisk-tjej

    Många är inte ute efter att bli ihop med någon just nu. Och då ser de inte heller den tjej/kille som står där framför dem. De har inte någon “radar” i gång. Har varit med om många killar som helt missat att jag varit intresserad.

    Jag själv testar de flesta killar I tanken. “Skulle han kunna vara något?” Jag missar aldrig en chans.

    På senare tid har jag varit mer på, och det har gett mer resultat. Tidigare var jag för blyg och rädd för att bli avvisad.

    • ViraStina

      Romantisk tjej:
      Man kan visa sitt intresse, utan problem. Man behöver inte stå osynlig. Men att börja driva, jaga och ligga på – nej, det har aldrig funkat för mig.

      Tro mig, jag har försökt många gånger!

      Ingen av mina långvariga relationer började med att jag var intresserad. Det var männen som tog kontakt, medan jag var lite tveksam inledningsvis. Sedan lyckades de vinna över mig. De relationerna höll länge.

      Och ingen av de män som jag har sökt upp och försökte närma mig, har blivit intresserade på allvar. Alltså, noll. Varken ute i vanliga livet, eller på dejtingsidor.

      Visst blev de smickrade. Men det slutade alltid på exakt samma sätt: Deras intresse svalnade ganska fort, utan att de riktigt visste varför. Det kändes inte riktigt rätt. De var inte redo för någon relation. Sedan gick de ändå in i ett seriöst förhållande med en annan tjej ett par veckor senare. En tjej som inte alls hade tagit några initiativ!

      Jag tror att skillnaden mellan oss till stor del beror på vilken typ av män vi söker oss till. Din typ är ovanligare.

  66. Anette81

    Första killen jag träffade i somras tyckte att jag var för blyg och försiktig och nu testade jag att vara på andra hållet med denna killen och det dög inte heller.

  67. Anette81

    Jag nöjde inte mig med SMS-kontakt, sällsynta träffar och att han aldrig hade tid för mig. Därför jag försökte att få till fler träffar. Därför jag visade honom art jag verkligen var intresserad av honom.

    Som sagt i början träffades vi oftare.

    Jag hade sex med honom för att jag är kär i honom och jag trodde verkligen att det skulle bli något mellan oss sen.

    • ViraStina

      Jo, du nöjde dig eftersom du fortsatte träffa honom på de premisserna, istället för att dumpa honom. Du hade ju hela tiden valet att säga “Sorry, det här är inte tillräckligt för mig! Jag vill ha en riktig relation!”

      Men du fortsatte träffa honom på de usla villkoren, när du egentligen borde ha stått upp för dig själv.

      Övertalning, tjat och liknande är helt lönlöst. Det är hundra gånger bättre att kolla på vad han gör frivilligt, utan att du försöker påverka honom. Det säger oändligt mycket mer.

      Om ni hade setts mer i början, och sedan minskade det, då hade du ett väldigt tydligt svar där. Då går kurvan åt fel håll, och då är det läge att tacka för kaffet och gå vidare. Inte påbörja någon övertalningskampanj för att försöka få honom att ändra sig. Och absolut inte börja ha sex med honom.

    • Romantisk-tjej

      Anette skrev att han mådde dåligt psykiskt och det kan vara en förklaring att han inte orkade träffade henne, lägg där till tidsbrist med barn och jobb OCH långt avstånd. Därför tror jag du (Anette) tänkte att han kanske får mer tid senare?

      I det läget kanske inte tanken är att dumpa utan att ge personen tid. Om man är kär dumpar man ju inte personen efter en sådan sak utan avvaktar. För det var ju inte så att han slutade höra av sig. (?)

      Däremot är det lönlöst att försöka nu, för han har tydligt tagit avstånd och är i en relation. Då finns det såklart inget man kan göra.

    • ViraStina

      Men att hålla på och leta orsaker till att någon först hör av sig för lite, och sedan minskar det ännu mer – det är i princip alltid dödfött.

      Det är då man hamnar i Anettes situation. Man går runt, hoppas, uppfinner anledningar till ointresset, är överdrivet förstående, väntar lite till, får mer och mer känslor – och sedan blir man tvärdumpad. Tycker man. Fast tecknen fanns där. Och så känner man sig sviken och utnyttjad, och skyller det på honom, eller på den nya.

      Är någon intresserad av en relation, då hittar de tid och ork. Som han gjorde med den nya tjejen.

  68. Romantisk-tjej

    Jag har träffat många killar som tagit initiativen men det var personer jag mest ville vara kompis med eller som inte attraherar mig. Jag faller mest för killar som inte brukar jaga tjejer, som kanske är lite nogräknade vad gäller smak och preferenser.
    De kanske lever mycket för sina intressen och hobbies eller är upptagna på annat sätt.

    Jag blir bara misstänksam om jag träffar en kille med flera korta förhållanden i bagaget. Den killen kanske inte är så seriös och bara vill testa, ändrar sig ofta, kan tänka sig bli ihop/ligga fast han inte är kär etc Min pojkvän har samma farhågor om dylika tjejer.
    Han berättade det innan jag hann säga samma sak om killar 🙂

    • ViraStina

      Och jag dras till män som är egensinniga kansjälvare. Sådana som ser till att fixa det de vill ha. Vare sig det gäller jobb, bostad, livssituation eller relation. Sådana som struntar totalt i vad den stora massan värderar, eller om de anses som kufar. De går sin egen väg på riktigt.

      Och sådana män är det ingen idé att jaga, har jag märkt…

      Men även bland mainstreammännen är det fler som blir avskräckta av alltför intensiv uppvaktning, än som tycker det är toppen.

    • Romantisk-tjej

      Min kille gör det han känner för utan att först snegla på vad andra gör. Han är inte ängslig på det sättet, men han kan vara känslig med andra saker. Han är inte typen som blir helt till sig bara för att han pratar med en snygg tjej. (för mig räcker det att han blir till sig när han är kär). 😉

      Det störde inte honom att jag var ängslig, efterhängsen och rädd för att mista honom. Jag visste ju att det inte fanns någon annan för mig, så det är väl klart jag är rädd att han glömmer mig. Men det skrämde inte honom. Kanske för att han har liknande drag själv och då blir det inte lika främmande.

      Och han var tacksam att jag hörde av mig så ofta annars skulle allt runnit ut i sanden. Han kände inte mig och visste inte vad han hade kunnat gå miste om. Samtidigt som han inte var ute efter ett förhållande till att börja med, så var det inte bråttom i början att ringa och föreslå träffar.

      Jag hade själv gett upp allt vad förhållande heter. Jag ville bara ha en vän och hade just då ett stort behov av att prata. Jag tänkte aldrig att han skulle vara någon för mig. Däremot var det ensamheten som gjorde att jag ringde varje dag. Och det var ju så lätt att prata med honom.

      Det var när vi träffades som vi blev vänner. Då kände både han och jag att vi måste ses redan nästa dag. Fast det var på vänskapsnivå då, skulle det snart komma att ändras drastiskt efter 4-5 träffar. Jag blev störtkär helt enkelt…Han behövde mer tid att känna efter, men när han väl visste vad han kände var han ostoppbar 😀

      Senare har han berättat att han kollat in mig redan på första träffen. På första och andra andra träffen badade vi och det var två varma dagar så vi satt nakna i handdukar på en klippa vid sjön. Som vänner. Bara en sådan sak 😀

    • ViraStina

      Jo, min karl hade i och för sig också spanat in mig en tid. Vi var redan ytligt bekanta. Sedan ringde han (på kompisbasis, trodde jag) och småpratade och frågade i förbifarten hur det var mellan mig och maken. Om vi hade lyckats rädda äktenskapet. Han visste ju att vi hade separerat.

      Jag sa att vi hade gett upp det nu, och att exet hade hittat en ny. Okej, sa han och bytte ämne. Jag tyckte han var lite charmig som ställde vänskapliga frågor om hur vi mådde, trots att han inte alls är typen som pratar känslor och relationer. 😀

      Och sedan började han dyka upp.

      Men han var låååångsam. Han är väldigt lugn i sättet och stressar aldrig. Och det tog bara några månader innan jag hade sprungit förbi honom i det där känsloloppet. Trots att han hade försprång. Då blev det plötsligt skiftbyte i Bregottfabriken – då var det jag som var mest intresserad..!

      Och i det läget gäller det att ligga lågt, om man är en hurtig och driftig projektledartyp som gärna vill styra upp allting så effektiv som möjligt. Men man får ju inte bli sval och distanserad heller, förstås.

      Till sist blev det dock balans, utan några emotionella dikeskörningar att tala om.

  69. Anette81

    Jag har inte dejtat på 12år.
    Jag tänkte väl att det skulle ändra sig ju längre vi träffade varandra.
    Som sagt jag trodde att det skulle bli bättre.

    Det var inte planerat att jag skulle ha sex med honom. Jag är kär i honom och jag trodde som sagt att han ville samma sak då när vi hade sex. Att han ville gå vidare sen

  70. Anette81

    ROMANTISK-TJEJ

    Inte att han skulle få mer tid senare utan att vi skulle kunna planera bättre när vi kunde ses.

    Nej jag ville ge honom tid om det var det han behövde som han ville den veckan.

    Det var 1 vecka när han hade egentidvecka som han inte hörde av sig på de senare dagarna den veckan.

    Men jag anser inte att jag har fått chansen att visa och så.

  71. Anette81

    Nej försvinn! Du kastar skit på mig och den jag älskar. Och du fattar inte hur mycket jag hatar dig Anette. Skriv aldrig mer. Vill inte veta av dig!

    Oj älskar efter 1 månad redan?
    Snabba ryck.
    Och så klagar ni att jag blev kär snabbt i honom.

    • Anette81

      Han har behandlat mig dåligt och har ljugit för mig och nu får han känna på hur det känns att vara i min sits.

    • ViraStina

      Men av det du har berättat här, kan jag inte hålla med om att han har behandlat dig dåligt.

      Han har betett sig som vilken person som helst som inte är överdrivet intresserad, men ändå vill se om det kan bli något. Så där som män (och kanske kvinnor också) gör när de tänker att någon kanske har potential, och man vill ha lite kontakt för att se hur det utvecklas.

      Eller som folk beter sig när de bara söker ett tidsfördriv. Eller när de inte alls vet vad de vill.

      Som jag har förstått det, har han inte lovat dig något. Han dejtade dig bara. Ganska dåligt, dessutom. Mest via sms. Så att du mår dåligt, beror ju egentligen inte på honom, utan på att du har skapat helt orealistiska drömmar runtomkring honom.

      Det gör inte dina känslor mindre. Men du borde tänka om angående att han ska få känna på hur det är att vara i din sits. Din sits är faktiskt inte hans fel. Inte den nya tjejens heller.

    • Anette81

      Då har du nog inte uppfattat hur han har betett sig

      Han sa att vi skulle vara vänner/mer än vänner tills man hade kommit på ovanstående.

      Klart att det är hans fel, han har gett mig mixade signaler

    • ViraStina

      Ja? Det var ju precis det han gjorde också?

      Han fortsatte träffa dig/ha sex med dig tills han bestämt sig. Så skulle jag ha tolkat det, om någon sagt så till mig.

      Men jag skulle inte gå med på det villkoret, eftersom jag blir mer och mer knuten till en man ju mer jag träffar honom. Det betyder att om han behöver “fundera” i flera veckor eller månader över vad han känner för mig, då är jag redan alltför involverad i honom.

      Behöver någon fundera över om han vill vara tillsammans med mig eller inte, då får han fundera på det ett tag utan att träffa mig alls. Allt annat är helt otänkbart.

    • ViraStina

      Alltså, när en dejt säger att han är osäker på framtiden, men att “vi kan väl vara vänner/mer än vänner tillsvidare” – då betyder det att han gärna behåller en kravlös kontakt, och kanske har lika kravlöst sex.

      Det är inget löfte om en fortsättning, eller att man inte ska träffa någon annan. Oftast betyder det faktiskt att “jag är inte tillräckligt intresserad av dig, men jag kan tänka mig att ligga med dig tills jag träffar någon annan”.

      Och det var ju precis så han gjorde. Jag tycker att han har agerat ungefär som man brukar, när man föreslår att man ska vara vänner, eller mer än vänner.

    • Anette81

      Han sa att vi skulle vara vänner/mer än vänner tills man hade kommit på ovanstående.

      Med ovanstående så menade han detta:
      Men man lär tänka ett steg till hur man skulle göra om det blir allvar senare.
      Att dejta med vårt avstånd är väl inga problem. Men tänk scenariot att det blir allvar och man vill flytta ihop efter ett halvår, då blir det bekymmer med ungar,dagis,skola,avstånd osv 🙃Har för mig att du absolut inte kunde tänka dig att va särbo?
      Det blir man ju i ett år då säg innan man flyttat ihop…
      Är man ens flyttbar, vem flyttar, var skulle man bo, funkar det ens med barnen, är det realistiskt?

      Undrar om han ens har tänkt på dessa saker med tjejen som bor 10 mil bort. Jag bor 1,6 mil bort.

    • ViraStina

      Nu är jag övertygad om att du tolkade honom alldeles för välvilligt och bokstavligt. Självklart skyllde han på avstånd och liknande. Det är så de flesta gör, istället för att säga rätt ut att de inte är särskilt intresserade.

      Var det hans egen kommentar som du återgav här ovanför? Hans egna ord?

      För den formuleringen är oerhört tydlig för mig i alla fall. En kille som skriver så, menar med allra största säkerhet att han inte ser någon gemensam framtid. Och så lindar han in det lite snällt och diplomatiskt.

      Jag har mötts av liknande undanflykter. Det är helt lönlöst att fortsätta med någon som har den inställningen. Det är för många uppradade tveksamheter, hinder och problem angående framtiden. Och dessa hinder handlar egentligen inte om verkligheten, eftersom 1,5 mil inte är något att tala om, precis som du själv konstaterar.

      Ren och skär undanflykt, alltså. Hade han varit intresserad, skulle han ha sett lösningar på dessa praktiska problem istället för att förstora upp dem. Eller inte ens dragit upp dem.

    • Anette81

      Allting jag skrev ovan är exakt så han skrev i smsen till mig.

      Han syftade nog på att jag inte kan flytta hur som helst eftersom jag har barn precis som han. Behövs tillåtelse från den andra föräldern om man ska flytta till ett annat ställe.

      Jag förstår ju honom på ett sätt. Jag har ju också haft funderingar kring hur det skulle bli om vi blev ett par.
      Var man skulle bo i framtiden om man skulle flytta ihop och såna saker.

      Den nya tjejen bor 10 mil bort men har inga barn.
      Så hon har väl lättare att flytta på sig isåfall

    • ViraStina

      Men det låter ju som att det t o m var samma kommun, med det lilla avståndet? Hur skulle något ex kunna sätta käppar i hjulet för det?

      Det blir ju förstås protester om man vill ta ungarna med sig och flytta 30 mil, men det där var bara svepskäl. Han ville inte lova dig något. Då var det praktiskt att skylla lite diffust på barn och bostäder och sånt.

      Jag tror du måste tänka lite annorlunda kring hans agerande. Jag tror inte att han ändrade sig snabbt när det gällde dig, och plötsligt träffade en annan. Jag tror aldrig att du var särskilt högintressant. Då skulle han ha betett sig annorlunda.

    • ViraStina

      Okej, så här då:
      Jag tror att han enbart ändrade sig från att tänka
      “Jag är visserligen inte nämnvärt intresserad av henne, men jag kan tänka mig att träffa henne ett tag”

      till
      “Nu har jag ingen lust att träffa henne längre, nu börjar det kännas för jobbigt”

      Jag tror alltså inte att han någonsin var allvarligt intresserad av dig. Bara ytligt. Som en tillfällig historia. Och det säger jag absolut inte för att vara elak, utan för att få dig att inse att du förmodligen inte har missat något i praktiken. En kille som egentligen inte ville ha dig har försvunnit. Och det är ingen äkta förlust.

      Det är tråkigt att du hade högre förväntningar, men det är i första hand förväntningarna du har förlorat. Inte en blivande pojkvän.

    • ViraStina

      Det finns massor att säga. Kaka söker maka, är det som först dyker upp i huvudet. 🙂

      Men sedan låter det också som en lämplig grej att säga till ett ex som inte lämnar en i fred. För att hon ska fatta allvaret.

    • Anette81

      Om du menar att det betyder att man söker någon som är lik så själv så är han och jag mycket mer lika än han och hon.
      Jag tror ju ändå inte på att han älskar henne så

    • ViraStina

      Jag tänkte kanske att de som är impulsiva och agerar med tvära kast söker sig till varandra.

      Men i vilket fall lutar jag ändå mest åt teorin att han redan kände henne, och att hon hela tiden var förstahandsvalet.

      Jag har varit med om en liknande grej. Jag mailade väldigt intensivt med en kille en period. Fast han hade ju inte tid att träffa mig, förstås, mer än någon enstaka gång. Det var så stressigt och rörigt hela tiden, så det gick aldrig att genomföra. Men han antydde jämt att längre fram skulle det nog bli bättre.

      Men vips meddelade han att han träffat en annan, och att det var ganska seriöst! Och det hade givetvis inte gått på bara någon vecka. Han hade ju haft kontakt med oss båda parallellt, och jag var förstås bara en backup. Ifall det inte skulle bli något med tjejen som han egentligen ville ha.

      Vilket jag skulle ha insett mycket tidigare, ifall jag använt huvudet en aning och inte accepterat alla hans bortförklaringar. Då skulle jag ha förstått ganska snart att han inte var tillräckligt intresserad, och då hade jag släppt honom. Men man lär sig, vet du!

    • ViraStina

      Som sagt var, de kan ha träffats innan du ens kom in i bilden. Sen kan de ha tagit en paus, men ändå hållit mailkontakt. Bara som exempel. Finns inga hinder alls.

    • Romantisk-tjej

      Du berättade förut att han inte kunde släppa dejtingsidorna. Han mailade säkert andra innan eller parallellt med dig. Sedan kanske de hade sms-kontakt.

      Det är vanligt att killar skriver och /eller dejtar fler än en. De är nyfikna på om “gräset är grönare” och dejtar därför andra – om de kan. Just när ni träffades kanske hon inte var anträffbar eller hade en annan dejt på gång. Sedan dök hon upp och han blev kär i henne.

      Tvärtom mot vad killar brukar skriva här, så har jag märkt att de flesta killar hade andra tjejer på lut, de hade inga större problem att hitta dejter. Och jag har inte träffat på någon där just jag har varit förstahandsvalet.

  72. Anette81

    Då verkar de konstigare hon aldrig skickade sms när vi träffades.

    Det var ingen som skrev till honom mer än jag sa han. Och han hade ingen lust att skriva med någon då heller.

    Han loggade ju inte in varje dag på dejtingsidorna när vi träffades.

    Jag har aldrig träffat på någon kille som har träffat eller skrivit med någon mer än mig åt gången.

  73. Romantisk-tjej

    Eftersom det är orimligt för dig att skriva till fler än en utgår du kanske från att andra också tänker så. Du kan aldrig veta om han skrev till någon. Han kan fått ett mail från henne men inte velat berätta det. Hon kanske dök upp på slutet, när ni inte träffades och bara hade sms-kontakt.

    Han kanske inte ville berätta för att han var rädd att såra dig. Dumt, jag vet eftersom du ändå kommer veta om det senare. Men folk agerar inte alltid korrekt. Det är vanligare att dra vita lögner än konfrontera någon direkt.

    Om telefonen var på ljudlöst vet du inte om hon skickade sms. Ni träffades inte så många gånger så hon kunde faktiskt ha sms:at de andra dagarna. Eller så mailade hon.

    • ViraStina

      En kille som säger till mig att han behöver ha egentid för att tänka över om han vill fortsätta med mig, är förstås helt fri att göra det.

      Men då sitter ju inte jag passiv under tiden. Då ger jag mig ut och träffar andra, jag med. Och så får han väl återkomma när han har kommit fram till något. Men han kan ju inte vara säker på att jag finns kvar då. Jag har kanske hittat någon mer intressant under tiden. Eller bestämt mig för att jag inte längre vill ha honom, om han är så pass osäker.

      En sådan kommentar är alltså en tydlig signal till mig att jag ska börja kolla andra alternativ, och överväga om han överhuvudtaget är värd min energi.

      Det är en risk man tar om man tar en paus. Man riskerar att förlora den andre. Men din snubbe visste förmodligen att du skulle finnas kvar, troget väntande. Han tog ingen som helst risk genom att ge järnet med den andra. (Som han garanterat redan kände!)

      Han visste att om det inte skulle funka med henne, kunde han ha dig som tillfällig backup ett tag till. Tills nån ny dök upp.

      Nej Anette, det är din sviktande självkänsla igen som gör att du inte bara accepterar att bli trampad på. Du ser det t o m som naturligt. Det duger inte! Du måste börja lyfta dig själv!

    • Crazy8000

      Eller har hon varit med i bilden hela tiden som vän och känslorna mognade på grund av dig, att han kom underfund med att han älskar henne med hjälp av att träffa dig.

      Ibland behövs det visa händelser för att man ska bli medveten om sina känslor som gror i det undermedvetna. Att det ska komma upp i det medvetna.

  74. Anette81

    Andrea:
    Jag vet vad jag har,skrivit i bloggen.
    Jag är ju ensam, utan vänner och “desperat” efter att få ha någon kontakt med honom. Jag skulle ju göra mycket för att få tillbaka hur det var i början.

    Jag mådde ju dåligt innan jag träffade honom också men tog mig upp lite när jag var med honom eftersom han gjorde mig glad och så.

  75. Anette81

    Anna:
    Så jag ska inse att det är alltid så mitt liv ser ut? Alltid jag som blir lämnad med mina känslor kvar. Alltid jag som är olycklig kär och får aldrig den jag vill ha fast jag lägger ner mycket tid på dom. Klart att det påverkar mig när jag inte får vara med den jag vill vara med. Vore konstigt annars.

    Jag är ute varje dag och så, finns inte så mycket saker att göra när man är ensam utan kompisar.
    Önskar att jag kunde bestämma mig för det men det är omöjligt, hans finns till och med i mina drömmar när jag sover nu också.
    Jag vet att alla drabbas av olycklig kärlek någon gång men de kanske inte blir behandlade på detta sättet då.

  76. Anette81

    Jag delar inte samma åsikt som dig. Jag vet hur han var i början och fram till i början på oktober när han ville ha 1 veckas egentid. Jag vet vad han skrev och vad han sa när vi träffades så därför tycker jag inte som du om detta.

    Han ville inte ha egentid att tänka över om han vill fortsätta med mig, utan han ville ha egentid för att han tyckte att det hade varit för mycket på senaste tiden. Haft sin dotter mycket, jobbat mycket, messat med mig mycket och träffat mig.
    Han tyckte inte att han hann göra det han ville, träna, kolla fotboll och såna saker.

    Jag vill som sagt inte träffa andra samtidigt så det fanns inte som alternativ att jag skulle ge mig ut och leta efter någon annan när jag visste att det var honom jag vill lära känna och träffa mer.

    Jo för jag trodde ju att han bara ville få vara själv 1 vecka och sen skulle vi börja träffas och messa igen, trodde inte att han tänkte avsluta något med mig då som han gjorde. Därför väntade jag på honom.

    Vad skulle han ha mig till om det inte funkade med henne då?

    Jag accepterar inte att bli trampad på och jag ser verkligen inte det som naturligt.

    • ViraStina

      Att acceptera alla hans undanflykter och hans låga intresse (enbart SMS-kontakt och några få träffar) och ändå vilja ha tillbaka honom efter att han har valt bort dig för en annan – det ÄR att låta sig trampas på!

    • ViraStina

      Att fortsätta tråna efter någon som inte värderar en, är också att låta sig trampas på. Eller snarare att trampa på sig själv.

    • Apan

      Ja du har ju alternativen:

      1. Stalka honom och den nya tjejen tills du får besöksförbud/kontaktförbud.

      2. Glöm honom och gå vidare med ditt liv.

      Vilket alternativ väljer du?

      Sen är du inte kär i honom utan i din fantasibild av honom. Du inser väl själv att han aldrig kommer vilja vara med dig?

    • Anette81

      Tack för att du får mig att må ännu sämre genom att säga så.
      Vad vet du om att jag inte är kär i HONOM?
      Inte så lätt att glömma någon som man så gärna ville vara med och som man vet att man skulle få ett bra liv med

  77. Anna

    Ok, en undran då . Du tycker att han har behandlat dig väldigt illa, men du vill ändå ha honom tillbaka mer än nånting annat. Varför vill du vara med nån som behandlat dig illa? Om det nu är som du säger, att du inte accepterar att bli trampad på, så borde du ju inte vilja ha nåt mer med honom att göra. Jag fattar att du tyckte det var bra när ni först träffades, men sett till hur det är nu så verkar du ju tycka att han beter sig svinigt. Han brydde sig om dig i början, nu skiter han i dina känslor. Det är så situationen ser ut nu. Det känns såklart tufft, men det finns inget du kan göra för att ändra på det. Går ju inte att vrida tillbaka tiden och få det som det var i början.

    Eller hur tänker du själv? Tror du att ni kommer bli ihop igen? Om inte, vad ska du göra för att komma vidare? Har du fått några tips här som du tänker testa?

    • Anette81

      Det är ju när han träffade henne som jag tycker att han har behandlat mig dåligt.

      Innan dess tycker jag inte att han gjorde det.

      Varför ska jag alltid vara den som står och tittar på när den jag är kär i tar någon annan framför ögonen på mig…

      Vi har aldrig varit ihop.
      Jag vet inte vad jag ska göra.
      Fortsätta att skicka sms så att han vet att jag saknar honom.

    • HoppfullSkeptiker

      Alltså Anette81… Snälla… För guds skull… FÖRSÖK att bara släppa den här besattheten av den här stackars killen.

      Han vet redan att du saknar honom, att skicka ännu fler SMS kommer inte hjälpa. Han vill inte vara med dig, han vill vara med sin nya tjej. Acceptera den verkligheten och gå vidare. Allt du håller på med nu, allt ältande, allt “men, men, men, tänk om, men, varför, men…” kommer enbart att hålla dig kvar i misär längre. Du gör det enbart svårare för dig själv.

      “Varför ska jag alltid vara den som står och tittar på när den jag är kär i tar någon annan framför ögonen på mig…”

      Livet är orättvist. Fucking DEAL WITH IT. Du kan inte tvinga andra att vara som du vill bara för att det vore mer rättvist för dig.

      Försök acceptera och gå vidare. Snälla, söta, rara. För din egen och alla andras skull. Ingen mår bra av detta ändlösa ältande och tjatande.

    • Andrea

      Tja som någon sade, är du i en… nåt, där du endast tar in det som stärker det du själv tror, eller t.o.m vrider det så att det passar dig.

      Han är spisplattan du bränner dig själv på gång gång fastän du för länge sedan egentligen borde veta att det inte förändrar vad som händer. Liksom spisplattan och handen är det irrelevant om det är han som skadat dig tidigare eller om det nu är du som gör det.

      Det är synd om Honom nu på sitt vis med hur du beter dig, det är ditt beteende och ditt agerande. Det för du stå för själv oavsett vad han tidigare gjort eller hur du anser honom vara eller ha varit.

      Han har sagt upprepade gånger att han inte vill ha med dig att göra. Han har inte sagt att han lämnar Henne bara du förändrar dig eller visar hur mycket Du tycker om honom.

      Btw såg i annan tråd att du undrade varför någon är 40 år tror att du kunde vara intresserad. Det är ju bara 5 år så så underligt är det ju inte.
      Men om du utryckt att du söker inom en viss ålder så är det förstås surt att någon inte respekterar det.

      Men 29-37 när du är 35, varför så litet åldersspann? Lägg till 2 år åtminstone så ökar du ju möjligheterna.

      Sedan är nog vänner mer relevant än livspartner för dig. Eftersom du inte alls klarar dig så bra själv som du tror att du gör. Så slipper allt hamna på En person.

    • Romantisk-tjej

      Ja Anettes längtan till killen är ju värre än alla som skriver om hur hemska tjejer är…Hon skriver åtminstone att hon kan göra allt för en kille. Skulle vilja se den kille som skriver samma om sin kärlek till en tjej. Det hade varit något.

      Om man läser bloggen här har de flesta killar stämplat alla tjejer som förfärliga och berättar hur illa de beter sig. Tjejen själv har ingen talan. Vi tjejer som skriver här blir inte trodda eller ses som sällsynta undantag när vi berättar hur vi ständigt tog initiativ på dejtingsidor men fick nobben.

      Och sedan är det fritt fram att kalla tjejer på bloggen för diverse tillmälen som t.e.x grälsjuka käringar utan att en enda kille reagerar.

      Men om Anette har krossat hjärta då är det synd om KILLEN hon är kär i, han som är lycklig och funnit kärleken. Man baxnar!

    • Dold

      Jag tycker oerhört synd om killen och hans flickvän, som får sin nya förälskelse förpestad av en besatt stalker. Det måste kännas helt fruktansvärt.

      Jag tycker oerhört synd om Anette, som uppenbarligen är djupt störd, och helt i avsaknad av självinsikt, empati, självrespekt och respekt för andra.

      Mest synd tycker jag dock om Anettes dotter, vars mor inte har förmågan att se vilka konsekvenser detta vansinniga beteende kan få för dottern. Det är så beklämmande, att jag saknar ord.

      Jag känner även stor sympati för alla de som ansträngt sig för att hjälpa Anette, och sedan får läsa att “ingen minsann bryr sig om mig”. Det måste kännas väldigt otacksamt, och om Anette inte vore så sjuk som hon är, skulle jag inte dra mig för att kalla henne den mest odrägliga snorunge jag någonsin träffat på, samt tillagt att hon borde skämmas härifrån och till evigheten.

    • Romantisk-tjej

      Vi vet inget om hur Anette tar hand om sin dotter, man kan vara ledsen och lägga det åt sidan när hon umgås med sin dotter.

      Jag tycker också det är drastiskt att direkt pådyvla folk att de är sjuka så fort de lider av sorg. Människor tar separationer väldigt olika, för vissa kan det kännas som att dö.

      Jag är själv sådan och har haft några rejäla kärlekssorger som nästan tog mitt liv..Som tur var läkte jag från sorgerna med tiden och med hjälp av vänner med förståelse och tålamod.

      Jag är högkänslig och det är ett personlighetsdrag som inte innebär att man är “sjuk”. Men det kan innebära att saker känns 100 gånger starkare än för dem som är normalkänsliga. Därför förstår jag Anette, det betyder dock inte samma sak som att jag tycker det är okej att stalka någon. Det innebär bara att jag förstår den gränslösheten starka känslor kan medföra. Det är som att vara beroende av en drog.

      Då är det viktigt att ha nära vänner och/eller familj som kan tvinga en bort från att göra dumma saker den första tiden. Tyvärr ser inte psykvården allvaret i kärlekssorg och jag har själv legat där en dag för att en vän körde dit mig i min värsta kärlekssorg, då hade jag tappat all sans och kontroll…Jag blev hemskickad nästa dag. De tyckte jag var friskast på avdelningen trots att jag var den enda som sprang i korridoren gråtandes hela natten trots 30 mg stesolid (stor dos, särskilt för en som väger 55 kg) och samtidigt intag av sömnmedicinen som de gav mig.

      Visst är det skönt att bli friskstämplad, men samtidigt fick jag ju ingen hjälp av den anledningen.

      Jag har själv haft killar efter mig som stalkat, så jag vet precis hur jobbigt det är. Men då har jag inte varit trygg hemma med en partner (som Anettes kärlek) utan helt ensam och utlämnad. Dessutom hotade en av killarna med att ta dit folk som skulle förstöra för mig, se till att jag miste jobbet, slå in dörren, slå ihjäl mig o.s.v Han följde efter mig när jag tog mig till jobbet eller gick ut och gjorde ärenden. Han drog in andra (killens vänner) i hotkarusellen. Jag fick ingen hjälp alls av myndigheter och var tvungen att ordna med allt själv, hyra ut bostaden var bara en av de saker jag var tvungen att göra.

      Den killen som var värst jagade mig i 5 år sammanlagt. Idag (22 år senare) vet jag inte om han lever eller bor utomlands. Men jag drömmer ibland fortfarande mardrömmar om
      människan.

      Jag tror knappast Anette skulle skicka hela sin vänkrets på killen och hota honom till livet. Jag hoppas det stannade vid en ros utanför dörren? Men vad vet jag, jag kanske har fel, Anette?

      Man kan ha sympati med en människa i sorg. Varför klagar ni inte på de som skriver i andra trådar och säger vidriga saker om tjejer? Är det något som inte förfärar er alls? Varför är en ensam tjej utan vänner som lider av en plågsam sorg ett större hot än dessa män?

    • Anette81

      Precis Dold, du har ingen aning hur Jag tar hand om min dotter så dra inte in henne i detta.
      Ja tydligen är man sjuk för att man sörjer en kille som jag inte fick hur mycket jag än kämpade.

      Jag tror att jag också är högkänslig.

      Nu har jag tyvärr inga vänner eller någon direkt i min familj som kan hjälpa mig.

      Jag har lämnat en ros, skickar sms och ringer dolt nummer ibland

    • Dold

      ROMANTISK-TJEJ:

      Att vara sjuk av kärlekssorg, är något helt annat än att vara besatt av någon man inte kan få. Att inte släppa taget eller låta personen vara ifred trots att den uttryckligen ber om det, har i min mening inget med kärlekssorg att göra. Att anse sig ha rätt till en persons kärlek för att man träffade honom först, tyder på en väldigt skev verklighetsuppfattning.

      Av Anettes kommentarer, framgår att hon åker hem till den här killen och kollar, fortsätter att skicka SMS trots att han bett henne sluta, att hon mer eller mindre har kartlagt hans flickvän samt kontaktat henne osv. Detta är ett osunt och stört beteende. Detta är inte kärlek.

      Konsekvenserna för dottern, och Anettes relation med henne, kan bli förödande. En polisanmälan som leder till besöks/kontaktförbud, eventuell granskning av de sociala myndigheterna etc. För att inte tala om hur lätt sådant här hamnar på diverse diskussionsforum. Ska dottern så småningom – av “välvilliga” kamrater – få veta att det finns en tråd någonstans, som handlar om hennes mamma, stalkern? Det scenariot finner jag inte alls otroligt om detta fortsätter. Oförmågan att lägga band på sig, och tänka framåt, är oroväckande.

      Om du menar, att det är acceptabelt att bli “måttligt” stalkad bara för att man har trygghet och kärlek i sitt liv, så håller jag absolut inte med. All stalkning är fruktansvärd för den som drabbas, oavsett form och intensitet.

    • Apan

      Dold: ja hon filtrerar ganska friskt som ditt exempel där “ingen” bryr sig eftersom det är bara den där ointresserade killen som räknas. Sen att 20 andra personer brytt sig registrerar hon inte ens.

      Samma sak som att “ingen” kille är intresserad vilket egentligen betyder att inga yngre killar som bor granne har skrivit, för inga andra räknas.

      Sen om det ska finnas en universell rättvishet, varför ska sex år yngre killar dejta henne när killar som är ett år äldre än henne är för gamla?

    • Anette81

      Jag offrade 2 månader på honom och ville han inget kunde han sagt det tidigare istället för att låta mig tro något i 2 månader.

      Jag får som sagt aldrig den jag vill ha.

      Så han har rätt att behandla mig hur som helst och sen ska jag bara behandla han hur bra som helst?

    • Anette81

      Jo jag registrerar visst att någon har skrivit och brytt sig. Men jag kan inte bara glömma honom sådär.
      Ingen vet vad det har stått i alla sms som han och jag har skickat till varandra eller hur det har varit när vi har träffats.
      Ingen förstår hur ju JAG känner.
      Jag vill inte ha en kille äldre än 36 år och jag vill inte ha en kille som bor långt bort. Inga konstiga krav.

      Jag sa upptill 36år alltså är killar som är 1 år äldre inte för gamla om du har läst vad jag har skrivit…..

    • Apan

      Anette: Så killen får vara ett år äldre men du tar gärna någon som är sex år yngre? Hur är det “rättvist” för att använda ditt eget ord? Låter väldigt kräset om inte annat.

    • HoppfullSkeptiker

      “Jag får som sagt aldrig den jag vill ha.”

      Välkommen till livet. Livet är inte rättvist. Deal with it.

      “Så han har rätt att behandla mig hur som helst och sen ska jag bara behandla han hur bra som helst?”

      Menar du att du har rätt att straffa honom för att ha behandlat dig illa, genom att du fortsätter kontakta honom mot hans vilja, eller? Det låter ju väldigt sunt…

  78. Anna

    Ok. Verkar han uppskatta sms-en? Tror du att de kommer göra att han vill vara med dig? Eller är det tvärtom, får de honom att gilla dig mindre?

  79. Alice

    Jag tycker att du borde söka vänner, att vara i socialt umgänge /ha någon att prata med betyder så mycket. Om det så bara är en nät vän. Finns grupper på nätet tex inriktade på soc fobi och andra tillstånd. Gör något för dig själv som du tycker om, gå å simma, yoga, biblioteket eller vad som helst där man samtidigt får tillfälle att prata med andra eller inte men ändå vara en del av något. Om du börjar i den änden så tror jag att det andra kommer av sig själv och du kommer må bättre. Jag hejar på dig 🙂

    • Anette81

      Det är ju en kille för ett förhållande som jag söker. Inte vänner. Även om jag nu inte har några.

      Jag tycker att det är skönt på ett sätt att vara själv och inte ha några vänner, fast ibland skulle man ju vilja ha någon att göra saker med.
      Men då tänker jag främst på en partner. Inte så mycket på vänner faktiskt.
      Har aldrig haft några direkta vänner så jag är van att göra saker själv och vara själv. Om jag inte har haft ett förhållande där jag har gjort saker med min kille.
      Tack för att du hejar på mig.

      Synd bara att jag aldrig kan få tillbaka denna killen :'(

    • Anette81

      Pga detta har jag gått ner 5-6 kilo, kan inte sova om nätterna, min mage har kollapsat. Jag går runt med en panik liknande känsla i kroppen hela tiden.

  80. Anette81

    Crazy8000

    Jag vill väl inte att han ska bli kär i henne på grund av mig???
    Jag vill ju att han ska bli kär i mig såklart.

  81. Anette81

    Romantisk tjej;
    Ja jag har inte heller sett en kille som skriver samma om sin kärlek till en tjej.

    Precis vi blir stämplade som du skriver som förfärliga och så men ändå är det vi som har tagit initiativ på dejtingsidor men killarna nobbade oss.

    Precis, varför är det synd om honom som inte behöver stå kvar med sina obesvarade känslor och inte får den man vill ha. Han har ju en tjej nu och är lycklig, på vilket sätt är det synd o honom liksom??

    • ViraStina

      Det är synd om honom för att du inte lämnar honom i fred fast han har bett om det. Ingen vill ha ett ex som inte släpper taget. Vare sig man har en ny relation eller inte.

      Men detta är ingen tävling i vem det är mest synd om. Det betyder inte att det inte är synd om dig också. Du mår uppenbarligen inte bra. Och det verkar som om du saknar förmåga att ta dig samman på egen hand.

    • Romantisk-tjej

      Jo fast det jag menar är ju att killen har sitt på det torra. Han slipper ju ångest och ensamhet. Han är kär och lycklig. Vill de bli av med Anette kan han byta nummer och flytta, (de kanske ändå flyttar ihop om de är så kära?)

      Hur som helst är det Anette som går ut som förloraren hur man än vänder och vrider på det.

      Men de flesta här tycks oroa sig mer för killen. Det var det jag tyckte var lite bisarrt. Jag är rädd att Anette skadar sig själv. Hon är ensam utan familj och vänner. Då är man i en mycket utsatt position. Dessutom har hon en minderårig att ta hand om som kan tas ifrån henne om allt fortsätter.

      Ingen behöver säga att hon är oförskämd som inte lyder våra råd. Jag försöker hjälpa henne men det är upp till henne om hon lyssnar på mina råd. Jag har ingen rätt att döma henne för att hon inte följer dem. Det är hennes problem, inte våra. Mina råd är gratis. Jag behöver ingen motprestation från Anette. Men jag önskar såklart innerligt att hon kommer på fötter. För hennes och hennes dotters skull!

      Och sluta släng dynga om att folk är sjuka, gråterskor, instabila och annat tråkigt på folk som redan ligger. Släng sk*t på de som mobbar svaga istället.

      Det finns många här som inte säger något vettigt alls och skriver samma glåpord gång på gång. De är bara här för att göra ner andra. Klaga på dem istället.

    • Anette81

      Dom bor 10 mil ifrån varandra. Inget av det han har sagt till mig om förhållande och tiden innan man flyttar ihop och allt annat möjligt har ju inte stämt så vad vet jag om någon ihopsflyttning.

      Ja jag är förloraren som vanligt.

      Ja för det är ju så synd om honom som har fått mig efter sig. Ingen bryr sig om hur jag har det.

      Jag vet att jag får råd men jag kan inte ta emot dom.
      Jag kan inte släppa honom. Tycker om honom för mycket

    • Dold

      ROMANTISK-TJEJ:

      Att bli stalkad kan väl om något skapa ångest och oro? Och varför ska han behöva göra en enda förändring av sitt liv, när han blir terroriserad av en person som inte lämnar honom ifred? Det är ju helt orimligt.

      Anette skadar redan sig själv, med detta beteende. Och den enda som gör att allt fortsätter är ju Anette? Det är hon som utsätter sig för risken att förlora dottern; hela situationen ligger i händerna på henne, ingen annan.

      Jag har precis samma önskan som du för Anette, men det finns bara en person som kan åstadkomma en förändring, och det är hon själv, genom att söka vård.

    • Romantisk-tjej

      Jag har blivit stalkad av en kille som var ungefär som Anette. Nej det är inte roligt. Men skulle jag vara här hemma med en kille hade det mest varit synd om stalkaren. För då skulle han även se att jag har en som älskar mig och han skulle bli helt knäckt. Jag vet inte om det skulle vara så synd om mig då. Jag skulle ju vara med min kille…Men då hade jag inte någon.

      Den första killen var däremot läskigare eftersom han hotade mig och mycket oftare satt utanför där jag bor än den andre. Den andre kunde ge mig kärleksbrev medans den första ville slå in dörren och slå även mig. Det var mer sjuk besatthet. Då var jag såklart livrädd, var ju helt ensam dessutom.

      Så jag tycker det finns gradskillnader här. Men precis som Virastina sa är det ingen tävling om vem som har det värst.

      Jag tror inte man får vård tyvärr, har sett så många exempel på motsatsen. En person som bodde i närheten av där min mamma bor tog sitt liv på grund av kärlekssorg. Även han stalkade sitt ex. Och han fick ingen hjälp.

      Men jag tycker självklart att du ska försöka få någon att prata med snarast. du kan ju ha tur och få hjälp ändå.

      Jag kan annars rekommendera kyrkan. Prata med en diakon eller präst, det har hjälpt mig mer än vården. Många som jobbar i kyrkan är mer ödmjuka och stämplar inte folk i olika diagnoser och de kräver inga motprestationer.

      Jag har trivts väldigt bra med många som jobbar där. Har fått mitt självförtroende tillbaka när jag själv krisat. De har sagt så fina saker så jag blir tårögd bara jag tänker på det..
      Och de har tagit mig på stort allvar vilket vården sällan gjort. När jag mådde som sämst kunde en diakon ringa mig för att höra hur jag hade det. Trots att hon alltid var i tidspress med sitt jobb.

      Det har aldrig någon gjort i vården. Om man inte dyker upp får man bara en räkning hemskickad. Men ingen hör av sig. Det blir så opersonligt.

    • ViraStina

      Jag instämmer med Dold om att det inte är en bagatell att behöva byta telefonnummer, eller ännu värre tvingas flytta, för att någon förföljer en.

      Hade jag haft ett ex efter mig på det här viset, hade jag blivit väldigt orolig. Likaså om min kille hade haft det. Det skulle ha varit extremt obehagligt, och jag skulle inte kunna slappna av alls. Det känns som om det skulle kvitta ifall jag är i en ny relation eller inte i det fallet. Jag skulle ändå inte känna mig trygg överhuvudtaget.

      Nu hoppas jag att Anette inte aktivt är ute efter att skapa rädsla hos killen och hans nya. Jag hoppas att hon helt enkelt inte inser hur skrämmande det förmodligen upplevs.

      Anette:
      Kyrkan var ett bra tips av Romantisk tjej. Det finns jourhavande präst att ringa dygnet runt, vill jag minnas. Och söker man upp sin församling, finns det både diakoner och präster som är utbildade i samtalsstöd. Man behöver ofta inte ens vara medlem för att få krishjälp. Du behöver någon som lyssnar på riktigt.

      Och jag håller även med Romantisk tjej om att det är läge att sluta vara hånfull.

    • Anette81

      Vi var inte ihop så jag är väl inget ex??
      Nej jag vill inte skapa rädsla. Jag vill bara vara med honom.

      Nja jag vill helst inte blanda in mig i kyrkan. Jag är inte religiös.
      Men kanske ett tips för någon annan

    • Crazy8000

      Många av de som förföljer resonerar. (Stalkers)

      Det finns terapi för det på psyket för att hjälpa dig med det. Kanske inte på orten du bor men på en lite större ort. Inga piller kan lösa det.

    • ViraStina

      Om du kallar dig ex eller inte, är ju bara en teknikalitet. Det är antagligen inte roligare att känna sig förföljd av någon som inte är ett ex heller.

      Du behöver inte vara det minsta troende för att prata med en präst. Hen kommer inte blanda in Jesus av princip. De är utbildade i att möta och stötta människor, oavsett tro.

      Jag är i det närmaste ateist, men jag är medlem i Svenska kyrkan ändå, för jag tycker de gör mycket bra för att hjälpa utsatta. Fattigpensionärer, flyktingar, barn som inte får några julklappar, människor i psykiska svårigheter…

      De gör ett hästjobb med många som inte får hjälp av socialen, sjukvården osv.

    • Romantisk-tjej

      Virastina:

      Jag mådde oerhört dåligt när jag blev stalkad även av honom som “bara” skrev mail, kärleksbrev, sms och ringde hela dagarna. Men jag bytte nummer för att få någorlunda ro. Och tyckte det var krångligt såklart (även om jag inte har en lång kontaktlista) men det var värt allt besvär för att slippa mycket av eländet.

      Jag har inte blivit tagen på allvar av myndigheter och det visar ju att detta är struntsaker enligt dem. men de som levt ett tryggt liv och alltid haft folk omkring sig och varit trygga kanske ser detta som ett fruktansvärt brott. Men för polisen som ser hemskare saker ser det inte så. “Han kommer nog sluta snart om du ignorerar alla samtal och brev.” är vad jag fick höra. Vi kan inte göra något om det inte finns bevis för allvarliga hot, o.s.v.

      Så när killen sprang fram till mig utanför mitt hus och sa saker att han ska se till att slå ihjäl mig om jag inte svarar i telefonen så fanns det ju inga bevis. De skrivna breven var inte uttalade hotfulla. Visst jag kunde ju gå med inspelningsutrustning hela dagarna…men nej det var inte möjligt.

      Dessutom hade han ingen fast bostadsadress som jag förstod det, utan bodde inneboende med post box adress. Så polisen nådde honom inte. Och mer resurser kunde de inte ge mig eftersom han inte var straffad tidigare och de inte hade tillräckligt med bevis.

      Jag pratade senare med en grupp tjejer med liknande erfarenheter. Ingen av dem fick hjälp. Förfarandet var samma, killen pratade när ingen annan hörde, väntade utanför huset, åkte förbi då och då, ringde till jobbet, skickade kärleksbrev med hotfull underton (men ändå inte tillräckligt hotfulla), ringde från dolt nr och lade på o.s.v.

      Någon lyckades få besöksförbud på sin stalker, men det överskred han och polisen hade inte tid att komma dit. Hon var ju inte skadad fysiskt när det hände vilket gjorde att de inte prioriterade det. Dessutom handlade han varor i hennes affär o.s.v. För besöksförbudet gällde bara huset och trädgården. De kan alltså fortfarande hänga i krokarna. Obehagligt!

    • Romantisk-tjej

      Virastina:

      Ja du har rätt att kyrkan hjälper svaga och diakonerna och prästen nämnde inte Gud eller Jesus under alla de år jag hade kontakt med dem. De funkar som socialarbetare.
      Jag träffar ofta på agnostiker (som jag själv) och ateister i kyrkan.

    • ViraStina

      Romantisk tjej:
      Ja, jag är en rätt kaxig typ till vardags. Är inte det minsta rädd att gå hem ensam kvällstid, t ex. Men när jag nätdejtade var jag alltid en gnutta orolig att få nån stalkertyp efter mig. Jag var mer rädd för det, än att han skulle börja uppträda hotfullt på första dejten. Som du säger, så finns det ju väldigt sällan någon hjälp att få, hur förföljd man än känner sig, och jag har hört så många skräckexempel.

      Men jag ville ju inte låsa in mig av rädsla heller. Det är inget vettigt liv. Så när jag fick kontakt med någon, gjorde jag en form av riskkalkyl varje gång, innan jag lämnade ut mina uppgifter. Väl medveten om att det inte går att veta i förväg vem som är potentiellt farlig. Inte efter några träffar heller.

      I grunden litar jag dock på människor, och jag har hittills aldrig råkat ut för något hotfullt för egen del. Men själva rädslan är ju begränsande och hämmande i sig.

      I praktiken verkar det som om man helst ska vänta med att anmäla tills stalkern har begått ett allvarligt brott, precis som du säger. Först då blir det ett ärende. Det där med förebyggande tycks inte fungera riktigt, för att uttrycka det milt…

      Och kvinnor verkar mötas av rena skolgårdsundanflykterna: -Han gillar dig ju bara! Om du struntar i honom så tröttnar han nog snart!

    • Romantisk-tjej

      Jag var också anonym när jag dejtade. Jag berättade inte ens vilken sida av stan jag bodde på och jag har ett oregistrerat mobilnummer.

      Men det var tråkigt nog ett hinder i dejtingen, många som såg att jag hade oregistrerat nummer undrade vad jag ville dölja. Samma sak när jag inte ville lämnade ut mitt efternamn. Det var mycket misstänksamhet på dejtingsidor generellt.

      Ändå var det jag som föreslog träffar och ville ringa. Det var det däremot få som sa ja till. Fast jag bjöd på mig själv och ville träffas hakade så många upp sig på detta att jag inte ville uppge min adress samt mitt oreggade nummer.
      I Stockholm är det vanligast att man ses på stan på något fik, bar eller liknande. Då har de ju ingen nytta av min adress.

      Jag berättar aldrig var jag bor förrän jag känner mig trygg med en person. Det är olika från person till person.

      Den första som stalkade mig var en bekant till en bekant. Vi dejtade aldrig men sågs hemma hos kompisen där han sov över ibland. Vi hade setts i många år men efter ett tag umgicks jag inte längre med kompisen (där han brukade befinna sig) och då ville han ha kontakt med bara mig.

      Han köpte konsertbiljetter till oss och vi gick tillsammans. Sedan ville han träffa mig allt mer ofta. Jag var inte intresserad men han hörde av sig ändå. Sedan eskalerade det, han hotade till slut att ta sitt liv om jag inte träffade honom. Och sedan hotade han mig. (det jag skrev om tidigare). Vi hade aldrig rört varandra.

      Den andra var en kille som en annan bekant introducerade mig till många år senare. Vi dejtade ett tag men jag märkte att han hade en del sidor som jag hade svårt för så jag bestämde mig för att avsluta kontakten. Det var då han började stalka mig. Vi hade träffats 4-5 gånger. Vi hade inte sex.

  82. Anna

    Du gör ju honom iofs mindre lycklig när du skickar massa sms och inte respekterar hans önskan om att bli lämnad ifred. Att han inte ens besvarar dem talar ju sitt tydliga språk – han vill inte ha dem. Är det det du vill – att göra honom mindre lycklig? För att det är orättvist att du ska vara den enda som är olycklig?

    Det handlar ju inte riktigt om vem som var med honom först, utan om vilka två personer som väljer varandra. Man äger inte en person för att man är kär i den. Om så var fallet skulle ju ingen nånsin få lämna sin första kärlek om hen sa nej, då skulle man vara bunden till hen resten av livet.

    Om du mår så dåligt som du beskriver så instämmer jag i vad som skrivits här tidigare – du behöver hjälp. Du klarar inte att ändra din inställning och ditt mående själv, du fastnar i samma ältande hela tiden. Leta tills du hittar en psykolog som du får förtroende för och gå till denne tills du fått verktyg att hantera din situation. Du kommer aldrig få just den här killen, men du kan ta dig uppåt och framåt så att du slipper må såhär.

    Vill du det? Att vilja gå vidare är en förutsättning, annars går det inte. Om du vill det är jag säker på att en bra psykolog kan hjälpa dig. Men då behöver du lyssna och ta till dig av de råd du får och agera därefter.

  83. Andrea

    Jodå vi vet inte allt men vi vet ju en hel del av allt du sagt. Det är den bild av dig du gett av dig själv och skulle du uppvisa någon annan kan vi ju ändra åsikt då i så fall.

    Dold sammanfattade allt på ett bra hyfsat opartiskt sätt. Kudos till Dold.

  84. ViraStina

    Jag vill bara ge en fet virtuell applåd åt Romantisk tjej och Dold, som båda kan diskutera sakligt, lyfta fram olika synvinklar och erfarenheter och vara oense, utan att börja gaffla om att den andra är grälsjuk, asexuell eller borde ägna sig åt något annat än att hänga här.

    Egentligen är det förstås självklarheter, men på den här bloggen har tyvärr den förmågan nedprioriterats och t o m förlöjligats. Äntligen lite läsvärda inlägg!

  85. Anette81

    Så jobbigt att veta att han troligen är med tjejen hemma hos honom nu 🙁
    Alltså jag klarar inte av att veta det, mår så jävla dåligt

  86. Anna

    Du tänker alltså inte testa nåt av råden du fått här – inte försöka träffa nya vänner, inte gå till en psykolog, inte prata med en läkare, inte söka hjälp hos kyrkan. Då tror jag tyvärr inte att nån här kan bidra med så många fler idéer. Det känns inte som att du vill bli hjälpt, du vill klamra dig fast vid det som får dig att må såhär dåligt och fortsätta obsessa om den här killen och hans nya tjej.

    Om du menar allvar med att du inte vill ha det såhär längre har du självklart inget att förlora på att söka hjälp hos t.ex. kyrkan. Hur kan du dissa de råd du fått här, om du nu verkligen vill få ett slut på ältandet? Det lär ju knappast bli värre. Kanske inte bättre heller, men det vet du ju inte om du inte testar.

  87. Anette81

    Fy så jävla orättvist detta är. Jag har så mycket kärlek att ge till honom och så vill han inte ens ha den. :'( vi hade kunnat hjälpa och stötta varandra så mycket i våra svårigheter. Det var tydligen inte heller värt något. Jag fattar inte hur man inte kan känna något för någon som man har messat och träffat under 2 månaders tid. Hur det inte kan betyda någonting alls? :'( 💔
    Hur kan man leka med någon annans känslor sådär? Jag skulle aldrig kunna göra det.

    • ViraStina

      Kärlek skapas inte på praktiska grunder. Jag skulle inte bli kär i en kille bara för att han hade en massa kärlek att ge mig. Inte heller för att vi skulle kunna stötta varandra i likartade problem.

      Det krävs helt andra faktorer för att jag ska bli intresserad.

      Det hjälper heller inte vem som kom först. Om jag har sms:at med någon i två månader, och bara träffat honom några få gånger, har inte han förtur bara för det. Träffar jag någon som jag känner mer för och klickar med, kommer jag välja honom istället. Även om han kom in i bilden senare.

      Det är normalt dejtingförfarande.

      Förtur, det har man i en fast relation. Om man har bestämt att man är ett par, springer man inte iväg så fort man ser någon annan som verkar intressant. Men du har ju själv sagt att ni inte var ett par.

    • Anette81

      Jag tycker inte som du.
      Klart man vill ha någon som kan ge en massa kärlek.
      Den som hade kontakt först borde få första chansen tycker jag. Och jag anser inte att jag fick det.

      Jag förstår inte hur han inte tycker att det klickade mellan oss….

    • ViraStina

      Men det är ju inte rimligt att jag ska stanna med en kille som jag inte känner särskilt mycket för, bara för att jag pratade med honom först, och säga nej till någon som jag känner är rätt.

      På vilket sätt ska jag ge den förste en chans i så fall, tycker du? Genom att bli hop med honom av princip, fast jag har insett att jag inte är nämnvärt intresserad? Bara för att han så gärna vill?

      Det låter ärligt talat ytterst konstigt. Och inte som en metod att få en bra relation.

    • Anette81

      Menar att man kan lära känna personen bättre och se om det kan bli något. Inte bara avgöra efter en kort tid.
      Innan man har bråttom till nästa.
      Denna killen hann ju inte ens lära känna mig något speciellt innan han bara hade bråttom till nästa.

    • ViraStina

      Två månaders sms:ande och några IRL-träffar är fullt tillräckligt för många för att känna att det inte kommer leda någon vart. Han anser helt enkelt att han har gett dig en chans, men att det inte funkade. Och inget skulle heller ha ändrats om han väntat några veckor till. Han hade inte blivit mer intresserad av det.

      Detta är för övrigt ungefär den tid och det engagemang jag själv skulle kunna lägga på någon som jag inte är säker på, men ändå vill ge en chans. Så jag tycker inte att han gav upp för fort.

      Jag har varit med om att män dumpat mig efter betydligt kortare tid än så. Det har sina fördelar, det med.

    • Anette81

      Jag anser inte att jag fick en chans, han hade inte hunnit lära känna mig tillräckligt för att kunna avgöra.

      Jag håller inte med dig

    • Andrea

      Nu verkar du ju oförmögen till självdistans, men varför är det är rimligt att du får så starka känslor på den tiden men orimligt att han fick motsatta uppfattningen på samma tid?

    • HoppfullSkeptiker

      “Hur kan man leka med någon annans känslor sådär? Jag skulle aldrig kunna göra det.”

      Nejdå, du leker bara med hans (och hans nya flickväns) känslor genom att fortsätta stalka honom fastän han bett dig sluta…

    • HoppfullSkeptiker

      “Jag anser inte att jag fick en chans”

      Tråkigt.
      Livet är orättvist.
      Acceptera och gå vidare.
      Det är det ENDA du kan göra.
      Snälla söta rara försök att inse detta!!!

  88. Anette81

    Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra
    🙁
    Jag vill inte vara utan honom. Jag vill träffa honom igen och krama om honom som jag fick göra förut. Känna hans närhet. Varför är det alltid jag som ska bli lämnad och få kämpa för att orka??
    Det borde få vara jag som fick vara lycklig med honom inte hon.

    • Apan

      Han hatar dig och du kommer inte få känna hans närhet, så du vet vad du ska göra (och det är inte att skicka fler SMS eller smyga utanför hans bostad).

    • HoppfullSkeptiker

      “Nej jag vet inte vad jag ska göra…”

      Släpp honom. Sluta älta. Kontakta honom INTE igen!
      Acceptera att det är som det är, och gå vidare i ditt liv.

      Om du känner att du behöver hjälp, vilket du helt uppenbart gör, gå då till din vårdcentral och be om remiss till psykolog. Uppenbarligen har hundratals meddelanden med försök till råd, tips och hjälp här i detta forum inte hjälpt ett enda dyft eftersom du fortfarande är lika besatt och självömkande…

  89. Anette81

    Andrea:

    Detta hade aldrig hänt om han inte hade valt henne eller vad valt att hantera detta på detta sätt han har gjort.

    Nej han har inte sagt det men jag kommer kämpa för honom.

    Nej jag är inte intresserad av någon som är äldre än 36-37år. Jag är ändå inte intresserad av någon annan så vad det står för ålder spelar mindre roll.

    5år är mycket för mig.

    Jag söker väl en partner inte vänner, jag söker någon att dela livet med och jag hade hittat den jag ville ha.

    För om ni hade läst alla sms han har skickat sen i början när vi började träffas och messade så hade ni ändrat uppfattning och förstått att han hade ett intresse för mig.

    • ViraStina

      Han HADE ett intresse för dig, ja. Men det gick över.

      Det är så det funkar när man dejtar någon lite fram och tillbaka en period. Först kan någon verka intressant. Sedan lär man känna personen mer, och kommer fram till att det inte längre känns rätt.

      Och jag måste hålla med Andrea här: Du känner dig tvärsäker efter två månader på att han är mannen i ditt liv. Det var alltså en fullt tillräcklig tidsperiod för dig att kunna bestämma dig.

      Men när det gäller HANS beslut att du inte är kvinnan i hans liv – då är plötsligt tidsperioden för kort? Då kan han inte veta det efter två månader?

    • Apan

      När de messade och han kunde tänka sig att träffas och ha sex då var det hans äkta könslor, men nu när han säger att han hatar henne så är det plötsligt för att han inte känner henne tillräckligt bra… fast han uppenbart kände henne ännu sämre när de skulle haft det så fantastiskt.

    • HoppfullSkeptiker

      “Detta hade aldrig hänt om han inte hade valt henne eller vad valt att hantera detta på detta sätt han har gjort.”

      Det är mycket möjligt, men nu är det så att han gjort det valet och det är inget du kan göra något åt. Hur mycket du än vill så kan du inte ta ifrån honom rätten att få välja sitt eget liv, och han har valt att inte ha dig i sitt liv. Acceptera det!

  90. Romantisk-tjej

    Jag ser det på ett annat sätt än er. Jag tror Anette är här för att skriva av sig. Hon är nog inte ute efter råd för hon vet såklart att vi inte kan lägga en förtrollning över hennes kärlek så han väljer henne istället. För det är ju faktiskt det enda hon vill, ha tillbaka killen.

    Och om vi ser det från hennes viewpoint är det ju inte råd om hur hon ska glömma som är prioritet just nu. Hon skriver bara i desperation. Tänk också på att hon inte har vänner, och då har man ju ingen att älta/bearbeta med heller. Däremot är det omtänksamt att ändå ge henne dessa i all välmening.
    Men förvänta er inte att hon ska följa dem.

    Kolla i den senaste tråden så kan ni se hur killar avreagerar sig på tjejer. Det är inte heller särskilt konstruktivt, tycker jag. Tyvärr använder många bloggen som ett chattforum och klotterplank.
    Och det verkar ju vara okej enligt trådskaparen. annars hade de väl haft en moderator som rensar? Så tänker jag.

  91. Anette81

    Anna:

    Om han är lycklig med sin tjej så borde inte mina sms göra någon skillnad på så vis att det skulle göra honom olycklig??
    Så det är bara hans önskan som ska respekteras? Inte vad jag vill…
    Jag vet iallafall att han får dom, och han kan då läsa att jag saknar honom, längtar efter honom och vill bara att det ska bli som förut.
    Ja det är orättvist att jag ska vara den som är olycklig när det var han och jag som hade kontakt först.

    Vi valde ju varandra till hon helt plötsligt kom in i bilden.

    Det är ju killens fel att jag mår dåligt, hade han inte gjort såhär så hade det varit annorlunda.
    Nej precis vad jag än gör så kommer jag aldrig få denna killen så vad spelar det för roll då??

    Jag vet hur det funkar att gå hos en psykolog så jag vet vad man måste göra och inte göra.

    Jag har försökt att skaffa vänner hur länge som helst men som sagt jag är ensam än så svaret på den frågan är att jag redan har försökt.
    Psykolog har jag gått till och hon kunde inte hjälpa mig längre med mina problem som jag sökte för då. Vad ska en läkare hjälpa mig med????

    Sen har jag redan testat massa förra gången jag blev lämnad och mådde dåligt i 2år över exet.

    • Anette81

      Sucka hur mycket du vill. Du behöver inte ens vara här och läsa och kommentera om det är så jobbigt med vad jag skriver

    • Apan

      Lagen säger nog att hans önskan att inte bli stalkad och trakasserad är viktigare än din önskan om att stalka och trakassera.

  92. Romantisk-tjej

    Nej alla blir inte hjälpt av psykologer som många tycks tro. Jag tycker att läsa böcker har hjälpt mig mer. Då har jag med min fantasi och föreställningsförmåga kunnat få idéer och stoft som redskap att gå vidare i svåra situationer. Musik kan också göra underverk. Speciellt om man har en musikalisk ådra.

    Samtalsgrupper kan också vara bra, människor har många erfarenheter att dela med sig av och det kan vara långt mer läkande än psykologer. Finns så många människor med fantastiska insikter där ute. Filosofiska diskussioner kan vara intressant och där tas saker upp i större sammanhang.

    Man kan annonsera på olika forum om att starta en grupp som samtalar om separation, olycklig kärlek eller vad som helst. Bara att få träffa likasinnade är nyttigt. Och dela erfarenheter och bearbeta tillsammans.

    Bara för att man har utbildning i psykologi/psykiatri betyder inte att man kan sätta sig in i hur människor känner sig och deras komplexitet. En del jag har träffat är ganska unga utan livserfarenhet och det funkar inte om man själv har mycket erfarenhet i bagaget. Jag är förvånad hur fyrkantigt det kan vara inom psykiatrin.

    Jag vänder mig hellre till visa, medvetna och ödmjuka människor. Oavsett utbildning men som är rika på erfarenheter.

    • Hasse

      Romantisk-tjej: Jag instämmer. Jag tror också, av erfarenhet, att ha en plan och framförallt vilja må bättre. Att vakna upp och tänka: nu måste jag ta tag i detta. Vill man inte det spelar det ingen roll vad någon annan säger.

      I veckan sa jag upp en vänskap sedan tjugo år. Den här personen vill inte må bättre. Jag har varit en fin vän; lyssnat, kommit med förslag, och fasen vet allt, men personen vill inte må bättre. Och nu gick det så långt att jag inte orkade längre.

      Så jag tror på att lägga upp ett schema som man följer direkt på morgonen. Det hjälpte mig när jag var som sämst. Äta bra. Sova ordentligt. Lägga ner Facebook och annat som tar bort fokus.

      Men som sagt; man måste vilja må bättre.

    • Romantisk-tjej

      Hasse:

      Bra tips att ha ett schema man följer, särskilt när man är arbetslös eller sjukskriven.

      Jag har också haft bekanta som aldrig blir bra, men det är många människor som inte klarar av livet helt enkelt. De hittar ingen mening.

      Förutom det är det ofta alkohol/droger som förstör för många.

    • George

      Håller med dom flesta här som skriver till Anette81

      När jag mådde som sämst satte jag mig ner och funderade på vad jag skulle göra med mitt liv. Jag vaknade helt enkelt. Jag drog ner på så många tråkiga måsten som möjligt. Gjorde ett schema.

      1. Städning, tvätta = skittrist. Skaffade mig en mindre lägenhet. Städningen gick snabbare.

      Räkningar = ännu tristare. Tyckte att allt man tjänade gick till räkningar. Hade aldrig pengar över till annat. Gjorde avbetalningsplaner för att kunna spara pengar så att man kunde gör nåt kul.

      La ner sociala medier som Facebook, insta mm. Dom sakerna fick mig att må dåligt. Alla hittade på roliga saker utom jag läste man. Kändes rätt bra när jag möte en vän häromdan som frågade vad jag gjorde nuförtiden. Man Läser ju inget om dig längre på fejan sa han.

      Visst vissa tråkiga måsten måste man göra men att minska på dom gör livet bättre för mig. Och sen att man ser till att man gör det man gillar och tycker är kul så mår man bättre.

      Sen styrketräning är nåt jag gillar. Höll på å färga kalsingarna när jag tryckte upp 600kg i benpressen häromdan.

      Precis som med dom som har drogproblem. Personen måste själv vakna och vilja må bättre om förändring ska ske. För Anette81 här måste själv vakna för att hon ska må bättre.

  93. Anette81

    Jag vet inte om jag är här för att skriva av mig, är nog mest här för att berätta hur det är att dejta någon som man har blivit kär i som helst plötsligt bara hittar någon annan när man själv inte har en aning att han letade efter någon annan.
    Ja jag vill bara ha tillbaka det som det var innan allt detta med den nya hände.
    Jag vill inte glömma honom, hur glömmer man bara någon som man har så starka känslor för?

    Musik har hjälpt mig mycket förut, lyssnar på musik jämnt, går med musik i hörlurarna hela tiden, var jag än är.

    Min psykolog som jag hade var yngre än mig så det kändes inte som att hon förstod mig så bra, att hon kanske inte hade upplevt så mycket så att hon skulle kunna hjälpa mig.

  94. Anette81

    Jag har mått dåligt så länge och har försökt länge att försöka må bättre men så fort jag är på väg lite uppåt så dyker det upp nya saker som får mig att ramla ner igen.
    Jag var på väg att börja må lite bättre nu i somras och började känna mig ganska glad och så igen men då träffade jag denna killen och han fick mig att bli ännu gladare och fick mig att må bra inombords. Men sen när detta hände så ramlade jag neråt igen och där är jag nu då.

    Jag följer ju ett schema kan man säga. På fb har jag bara familjen och någon nätvän. Det är inget som tar bort fokus.

  95. Anette81

    Virastina:

    Han hade ju inte lärt känna mig tillräckligt för att kunna veta egentligen.

    Jag har aldrig sagt att han är mannen i mitt liv, jag vet hur jag känner nu och att jag är kär i honom och jag kan ju inte säga hur länge det hade varat om vi blev tillsammans. Jag vet bara att jag vill vara med honom nu

    För att han kände inte mig lika mycket som jag kände honom, jag visste mer om honom än vad han visste om mig.
    Jag frågade mer och så därför vet jag vet mer saker. Och har mer grund att lägga känslorna på

  96. Anette81

    Det spelar ingen roll, ingen förstår mig ändå så inte lönt att jag försöker förklara. Ingen av er var där när han och jag träffades och pratade och messade på telefon, så ingen mer än han och jag vet vad som sades och vad som skrevs. Och min tolkning på det är som jag har sagt. Ni får tolka det som ni vill.

    • Anette81

      Jag vet egentligen inte varför jag har skrivit här för ingen förstår mig ändå. Ingen vet vad han och jag har pratat och messat om och då skulle ni nog tolka allt på samma sätt som jag har gjort. Allt han har skrivit till mig och på vilket sätt han gjorde det.

    • Andrea

      Näh det är inte att vi inte hör eller förstår dig utan att vi lever i nuet och tänker på framtiden medan du lever kvar i Då.

      Därför struntar vi i vad som varit och fokus blir istället hur han ignorerar dig och har sagt till dig att han är intresserad av någon annan inte dig.

    • ViraStina

      Nej, vi vet inte exakt vad ni har skrivit till varandra.

      Men vi är väldigt många – de flesta gissar – som har UPPLEVT att vi har haft jättebra kontakt med någon viss person.

      Vi har KÄNT att det är något särskilt med just den personen. Och vi har TROTT att det var ömsesidigt. Att det verkligen var på riktigt.

      Och sen – pladask. Personen gör slut. Träffar en annan. Eller bara försvinner spårlöst. Då har vi stått där och undrat om personen lurade oss hela tiden. Eller om vi inbillade oss alltihop. Om vi misstolkade alla sms, alla ord, alla handlingar…

      Precis så som du har det nu, alltså. Så vi är inte helt oerfarna, vi andra heller. Vi förstår känslan ganska bra, skulle jag tro. Den är skitjobbig. Och vi tycker synd om dig, de flesta som skriver här.

      Vad som är svårare att förstå är att du inte tänker sluta kontakta en person som uttryckligen har bett dig om det. Och det är nog mer det hela handlar om just nu. För den grejen är ju inte okej.

    • Romantisk-tjej

      Jag tror många kan förstå dig. Jag har också varit olyckligt kär och tänkt att en speciell kille verkligen skulle passa mig. Men så drog han innan han lärde känna mig. Det har hänt mig flera gånger.

      Senare insåg jag att jag hade läst in för mycket av mina egna önskningar om hur killarna var. Och då insåg jag att det var bra att det inte blev vi. För det visade sig att en av dem hade flera tjejer som kk, Och då slog mina känslor av direkt. En hade alkoholproblem och en var ganska ohygienisk..

      Det var effektivt som tusan att veta de här sakerna, för det tog bort alla känslor. De här killarna skulle bara vara en plåga om jag levde med dem.

      Och killen du favoriserar har säkert flera dåliga sidor också, men du ser dem inte just nu.

      När man träffar någon och BÅDA vill vara tillsammans har man hittat rätt. Man kan såklart inte få andra att älska en, kommer det inte av sig själv är det inte äkta. Och då håller det ändå inte.
      Det går inte att forcera fram känslor, det får däremot ofta helt motsatt effekt.

  97. Anette81

    Vi har haft sex 1!!!! gång.

    Han hatar väl inte mig för att han inte kände mig???
    Du vet nog inte vad du skriver verkar det som. Du verkar inte ha koll på vad som är skrivet.

    Nu syftade jag på min önskan att få honom tillbaka. Vet inte vad du svamlar om???

    • ViraStina

      Ja, det är ju så enligt lagen.

      Om du vill vara tillsammans med honom, men han inte vill vara tillsammans med dig – då är det hans önskan som ska respekteras. Det kan ju inte vara en nyhet för dig?

      Vi kan ju inte börja tvinga folk att umgås med någon som de vill slippa, bara för att det ska bli rättvist. Hur vansinnigt skulle inte det bli?

      Och vill han slippa sms från dig, så måste du respektera det också. Hur gärna du än vill skicka dem. Annars blir det till sist tal om trakasserier.

      Jag måste varna dig här. Om det vore min kille som inte fick vara ifred för en kvinna, då hade jag uppmanat honom att spara varje sms. Och att göra en notering i almanackan ifall den kvinnan ringde eller lämnade något vid dörren. Som framtida bevis, ifall han skulle känna sig tvungen att göra en anmälan.

      Och det är fullt möjligt att han gör det redan nu. Så jag skulle verkligen rekommendera dig att sluta sms:a honom omedelbart.

  98. Anette81

    Virastina:

    Jag vill att han ska veta att jag saknar honom, vill vara med honom och vill att han sa ändra sig bara. Jag vill inte ge upp honom 🙁
    Han är den jag vill ha och vara med 🙁

    Jag skickar ett sms om dagen från en sida på nätet där det inte står vem det är ifrån

  99. Anette81

    Det finns ju inga fel med denna killen så jag kan tyvärr inte tänka så. Nej jag har inte hittat några dåliga sidor hos honom.

    Han skrev och sa så många gånger att han gillade mig så

    • ViraStina

      Jo, det finns en oöverstiglig nackdel på honom ur din synvinkel: Han vill inte ha dig.

      Och han kommer inte ändra sig. Då kvittar det om han är den mest fulländade personen på jorden i allting annat. För problemet med att han inte längre är intresserad (utan snarare ruskigt uppretad) finns det ingen lösning på.

      Givetvis kan han spara även webb-sms. Och givetvis går det att ta reda på vem som skickat dem. Du är inte anonym. Det är man aldrig på internet. Man bara luras att tro det.

    • Dold

      VIRASTINA:

      Du skrev en gång att du inte har något tålamod. Jag tycker att du visar prov på ett oändligt tålamod i detta Sisyfosarbete! 🙂

      Själv hoppas jag allt mer att detta bara är trolleri, av en ensam och olycklig människa, för då finns det mindre att oroa sig för.

    • ViraStina

      Dold:
      Tålamod är nära besläktat med fascination… 🙂

      Jo, jag har redan sedan förra tråden tänkt att det mest sannolika är att Anette driver med oss. Alltihop känns fullständigt orimligt. Särskilt nu, med stalkingbeteendet.

      Men ämnet intresserade mig. Det var allmängiltigt i början, oavsett sanningshalten i alltihop. Diskussioner om hur fort nån blir intresserad på allvar, vilka tecken man ska titta efter, vad som kan leda till att man skrämmer bort någon, vad som gör att man uppfattas som alltför desperat, hur mycket initiativ kvinnor kan ta, hur länge det är värt att vänta på någon…

      Det blev en massa intressanta sidospår med diverse synpunkter om hur olika alla fungerar!

      Anettes problem blev som en katalysator för andra diskussioner. Och då spelar det ingen roll om det är fejk. tänkte jag. Men nu känns det som vägs ände, bluff eller ej.

  100. ViraStina

    Anette:
    Så länge det handlade om helt rimliga saker, som att du kände dig sviken av den här killen, och om att män har sagt till dig tidigare att du har varit för “på”, och om din låga självkänsla osv – då tänkte jag inte ens tanken att det inte skulle vara sant.

    För det är ju sånt som de flesta av oss kan relatera till. Och du fick massor av input från många av oss. Vi diskuterade även annat runtomkring detta också, till exempel Romantisk tjejs upplevelser att hon tvärtom hade tagit för lite initiativ under årens lopp. Sånt är intressant att ta del av.

    Men den eviga rundgången att du vill ha honom – nästan anser att du har RÄTT till honom – fast han har sagt tydligt att han inte vill ha dig, den känns väldigt extrem. Det är en förnekelse av verkligheten som känns bisarr, minst sagt. Liksom förföljartendenserna. De sakerna blir svåra att ta på allvar.

    Den spontana reaktionen blir därför förstås “Men driver hon med oss?!” Och jag håller med Dold – jag hoppas att du gör det. För då är ju ingen skada skedd. Men samtidigt är jag inte övertygad. Jag är lite orolig över att alltihop faktiskt är på riktigt. Och i så fall är det väldigt sorgligt.

    • Hasse

      Virastina: googla “Jag vet inte om jag orkar med mer smärta nu” så kan du/ni lära dig mer i ämnet…

  101. Romantisk-tjej

    Fast då tror ni inte på mig heller då som varit med om killar som betett sig långt värre än Anette?

    Är inte detta lite som att man vill förneka att den där fina välanpassade killen kollar barnporr och är så besatt att han inte ens kan hålla sig borta det på jobbet? Nä det går ju inte, han som är så trevlig…Det måste vara ett misstag.

    Eller är det inte som polisen som säger “äsch han gillar dig bara” när en kille förföljer mig dag och natt?

    Vi vill tro alla om gott. Me jag har sett för mycket av vad som händer bakom slutna dörrar för att tro det, tyvärr. Vi människor är komplexa varelser. Många faller tyvärr ner i avgrunden. Det förbjudna lockar många. Och många tappar kontrollen över sina beroenden, kärlek, sex, droger, mat…hjärnan kidnappas.

    Mår man dåligt är dejt lätt att ta till något som triggar hjärnans belöningssystem. Många triggas av dopaminet. Är man deprimerad kanske den jakten känns som det enda som kan ge lite livslust.

    Mycket handlar om tvång också. Vissa blir lugna om de följer sina tvångsmässiga idéer. Även om dessa infall kan bli tokiga och störa andra.

    • ViraStina

      Romantisk tjej:
      Jo, jag håller med dig om att historien trots allt inte behöver vara orimlig, eftersom stalking och liknande faktiskt inträffar på riktigt. Och på något sätt uppfattar jag faktiskt en äkta känsla i inläggen. Även om innehållet faller långt utanför min begreppsvärld! “Sådär kan man ju inte resonera!” tänker jag. “Det kan inte vara sant!”.

      Jag tror att det jag (vi?) inte riktigt kan smälta, är just bristen på självinsikt. Förnekelsen av uppenbara fakta.

      Å andra sidan har detta fått mig att fundera över vad som kan driva äkta stalkers. Det är en sån där psykologisk mekanism som jag aldrig har förstått. Men osannolikt eller ej – här har jag faktiskt fått åtminstone en förklaring till beteendet som känns ganska trovärdig! Att man inte ser att man gör något fel. Att man anser sig ha rätt till en person. Att man känner sig orättvist behandlad och vill ha upprättelse. Kanske är det faktiskt den vanligaste förklaringen?

      Fortfarande hoppas jag dock att alltihop är överdrivet. Det skulle kännas lite bättre då.

  102. Romantisk-tjej

    Ja, jag tror vi vill rätta till saker för att få dem mer förståeliga. Men vad förstår vi egentligen? Betraktar vi mänskligheten “utifrån” undrar man vad som är meningen med allt. Det vi gör är märkligt och kortsiktigt med tanke på framtiden. Inget förvånar mig när det gäller mänskligt beteende.

    Ja, jag tror det handlar om upprättelse, personen som blir lämnad dög inte och då kan det till och med vara så att den som lämnade tog första initiativet. Och då anser den lämnade att denne har skyldighet att fullfölja det han först lovade. Den lämnade blir grundlurad och dessutom av med sin kärlek. Två stora förluster som smärtar.

    Människor inte bara förföljer andra för att få sina pengar de anser tillhör dem. De mördar också i pengarnas namn. Kärleken är också en drivkraft som kan vara minst lika stark. Man har ju hört talas om att någon dödar sin kärleksrival. Många kvinnor får sätta livet till för att killen är svartsjuk. Svartsjukan har ofta inte ens grund i verkligheten.

    En kvinna mördas var tredje, fjärde vecka av en man (som säger si älska dem). Det är lätt att bara läsa statistiken. Men det händer faktiskt i verkligheten.

    Är inte svårt då att räkna ut att det finns svagare grader av svartsjuka/ägande behov. Men det går inte alltid så långt som till misshandel och hot. Utan blir förföljelser med telefonsamtal, sms, kärleksbrev… Jobbigt för den drabbade men självklart också för den som stalkar. Den personen drift är svartsjuka och är något som är mycket lågt i status och skamligt. Hen kommer stämplas som sjuk och stackare.

  103. Anette81

    Virastina :
    Jag vill ju få vara med honom för att jag är kär i honom. Jag har aldrig trott att jag äger honom

    Jag driver inte med er. Det är sanningen som har jag skrivit här.

    Jag har/gör dessa saker som jag har skrivit om här i tråden.

    • ViraStina

      Besviken är nog fel ord. Bekymrad, skulle jag säga.

      Mest över att du inte vill söka hjälp i någon form. Att du avfärdar allting. Visst, ingen hjälp är perfekt. Psykologer är inte perfekta. Kyrkan är inte perfekt. Samtalsgrupper är inte perfekta. Men allihop är mycket bättre än ingenting.

    • Crazy8000

      Om psykologen är bra handlar det inte om det när man får hjälp. Det handlar om att få din hjärna att komma på andra tankar, ifrågasätter säg själv som leder till insikt rationaliserande och avslut rent mentalt där känslorna dödas automatiskt och hamnar som ett minne.
      Men ska du vara en åsna i tankegången kommer du att stanna kvar i det förflutna med depressioner och sorg.
      Nu gissar jag lite. Du har redan lägre mental energi och den är extremt låg nu där du känner dig trött och håglös.
      Det blir bara värre om du inte får den hjälpen som jag skrev i början. Det kommer sluka dig. normala fall brukar man göra det själv för att gå vidare men du värkar stanna kvar i lopande känslor som bara bygger sig större.
      Sluta älta om han.
      sluta att försöka börja tänka något om han.
      Annars gör du det värre för dig själv.
      Prata om annat här istället än han, prata om någon annan sedan tidigare istället.

      Det brukar ta tid att hjärnan slutar producera oxytocin som åter startar känslor.
      Använd din envishet att du vill inte ha han, du är värds något bättre. Dina känslor kommer försöka lurar din logiska del av hjärnan och kommer värka väldigt övertygande, gå inte på det, lita inte på de tankarna.

    • ViraStina

      Nej, men de kan faktiskt hjälpa dig att komma vidare.

      Jag menar – de kan vara ett otroligt stöd för någon som t ex mist ett barn. Då borde de kunna vara ett stöd för dig också.

    • Anette81

      Hur ska jag kunna tänka på något annat när jag inte vill ha någon annan??
      När jag hade gjort vad som helst för att få honom igen.
      Värd någon bättre? Han hade ju allt som jag sökte.
      Jag vet att jag aldrig kommer träffa en kille som honom igen.
      Han är speciell för mig.

    • Hasse

      Så länge folk svarar skriver hon. Inte första sajten hon använder som sin privata blogg. Snart kommer recept på kanelbullar också.

    • ViraStina

      Anette:
      Men den energin som du lägger här, skulle du kunna lägga på en mer givande stödfunktion.

      Uppenbarligen behöver du älta och prata. Inget fel med det. Jag har själv skrivit av mig problem i webbdiskussioner. Men ditt behov är oändligt mycket större än vad främlingar på en dejtingblogg kan bistå med.

      Jämför följande två alternativ:

      1. Du kan inte få tillbaka honom, så du skriver massor av inlägg på en blogg där du visserligen får många svar, men det blir väldigt anonymt och opersonligt, och inte alltid så förstående.

      2. Du kan inte få tillbaka honom, så du går och pratar regelbundet med en person eller grupp som ger ungefär samma svar, men som möter dig personligt och ser dig och bekräftar dig.

      Vilket låter som bäst använd tid?

    • Anette81

      Spelar ingen roll faktiskt. Eftersom svaren kommer säkerligen vara samma. Den enda önskan jag har verkar ju aldrig kunna bli sann ändå. Vet inte hur jag ska kunna göra för att kämpa mer för honom.

    • Hasse

      “Ja i ren desperation. För att jag inte vet vad jag ska göra.”

      Och din slutsats är då att göra ingenting. Du kan ALDRIG få honom tillbaka så den vägen kan du stryka från din karta.

      Nu får du välja en annan väg.

    • HoppfullSkeptiker

      Det enda du uppnår med det där är att hålla dig själv kvar i det förflutna, i misär och sorg och saknad och lidande.

      SLÄPP honom, gå vidare. För din egen skull, för ditt barns skull, för hans skull.

  104. Anette81

    Kämpa mer för mig själv? Till vilken nytta? Jag står ensam kvar utan den jag är kär i.

    Då får jag vara kvar där.
    Vill inte släppa, jag hoppas ju att han kan ändra sig

    • HoppfullSkeptiker

      Så du vill vara kvar i misär, alltså?

      Ssläpp honom, gå vidare. För din egen skull, för ditt barns skull, för hans skull.

      Du plågar enbart dig själv genom att krampaktigt hålla kvar vid honom fastän han har en annan tjej han är kär i och har gjort det väldigt tydligt för dig att han inte vill ha dig. Du MÅSTE acceptera detta. Du MÅSTE. Du har inget annat val. Han har redan gjort sitt val och du kan inte göra något åt det. Det enda du kan göra nu är att välja mellan att älta eller att gå vidare. Att fortsätta älta kommer bara hålla dig kvar i olycka längre än nödvändigt, och kommer gå ut över ditt barn. Släpp honom.

    • HoppfullSkeptiker

      Det spelar ingen roll hur mycket du tycker om honom, eftersom han gjort det klart och tydligt för dig att han inte tycker om dig på samma sätt och inte vill vara med dig, utan istället vill vara med sin flickvän.

      Jag kan inte göra annat än att upprepa mig: du plågar enbart dig själv genom att så envist hålla fast vid hur mycket du tycker om honom. Att fortsätta älta kommer bara hålla dig kvar i olycka längre än nödvändigt, och kommer gå ut över ditt barn.

      Släpp honom.
      Du måste.
      Du har inget val.

      Han har redan gjort sitt val, och han valde inte dig. Hur mycket du än vill så kan du inte göra något åt det. Acceptera verklighen, sörj, och gå vidare. Du har inget annat val. Du kommer enbart att förstöra ditt eget och ditt barns liv om du insisterar på att fortsätta med detta. Det är inte sunt, det är destruktivt.

      Känslor förändras över tid. Du kommer inte alltid känna som du gör nu. Låt tiden gå och gör ditt bästa för att bara försöka släppa honom så kan jag nästan garantera att du kommer att må bättre allteftersom.

      Det är det enda du KAN göra! Försök att acceptera det! Läs detta meddelande hundra gånger om du måste! Snälla söta rara!

  105. Anette81

    Det spelar tydligen aldrig någon roll hur mycket jag tycker om någon. Alltid jag som ska ge upp någon.

    Alltid mitt fel….

    Nej jag blir aldrig vald av den jag vill ha.

    Jag kommer aldrig sluta tycka om honom för att för mig var han speciell och det sa jag till honom många gånger också.

    Finns ingen kille som passar mig bättre än vad han gör. På många olika sätt.

    Kommer inte må bättre om jag någonsin skulle komma över honom heller.

    • Andrea

      Om du alltid fullständigt skiter i om motparten vill ha dig eller ej, så ja då kommer du alltid vara den som”ger upp om någon”.

      Egentligen är det enda du ger upp din egen självömkan och skeva bild av dig själv och omvärlden.

    • HoppfullSkeptiker

      Du är verkligen inte ensam om att behöva ge upp någon. Du är verkligen inte ensam om att inte bli vald av den du vill ha. Livet är orättist, det är det för oss alla. Acceptera det och gå vidare.

      Ingen har sagt att det är ditt fel, han valde dig bara inte. Acceptera det och gå vidare.

      Oavsett hur mycket du tycker om honom eller hur bra du tycker att han passar dig så kommer du inte kunna få honom för han vill inte vara med dig och har dessutom en flickvän. Acceptera det och gå vidare!

      Du vet inte nu hur du kommer må i framtiden. Ingen kan veta det. Det enda du kan göra är att acceptera och gå vidare!

      Acceptera och gå vidare! Du har inget annat val! Du har ältat här i hundratals meddelanden nu och du har inte fått något annat svar och kommer inte få något annat svar.

  106. Anette81

    Och inte killen innan dess, och inte killen innan dess osv. Ingen har någonsin valt mig.

    Han hade ingen flickvän förut.

    Och det spelar ingen roll hur jag kommer må i framtiden heller.

    Och du kommer inte heller få några andra svar av mig än dom du har fått förut

    • Andrea

      Det är ju precis vad du gör när du aldrig vill släppa honom, aldrig ger upp.

      Men så är ju har din bristande självinsikt varit återkommande tydlig.

    • HoppfullSkeptiker

      Du! Har! Inget! Val!

      Han har redan gett upp dig. Du kommer enbart att hålla kvar dig själv i misär och sorg genom att hålla fast vid någon du aldrig kommer att få.

      Släpp honom!

  107. Anette81

    Allt är mitt fel som vanligt. Det var jag som knuffade honom i armarna på en annan tjej. Det är mitt fel att jag var för på. Mitt fel att jag inte kämpade mer. Jag har gjort alla fel man kan. Hur ska man kunna leva med sig själv efter det? Det kan man inte. Jag saknar och längtar efter honom varje dag. Tänker på honom hela tiden. Och önskar att jag fick vara med honom och leva mitt liv med honom. Istället sitter jag nu ensam och kommer aldrig att få vara med honom igen pga mig själv. Kommer aldrig att förlåta mig själv för detta. Jag gjorde så att killen jag vill vara med försvann från mig och valde en annan pga mitt beteende. Som vanligt förstörde jag det jag ville ha.

    • HoppfullSkeptiker

      Gnäll, gnäll, självömkan, självömkan. Lägg ner det där.

      Ingen har sagt att det är ditt fel. Det spelar ingen som helst roll vems “fel” det är. Det enda som spelar roll är att han inte valde dig utan valde någon annan och att du aldrig kommer få honom hur mycket du än vill, och att du därför måste släppa honom.

      Att sitta och tycka synd om dig själv i all oändlighet kommer inte att leda till något gott, varken för dig eller för ditt barn.

      Skärp dig! Ta dig samman! Släpp honom!

      Klarar du inte det på egen hand så vänd dig till vårdcentralen och få remiss till psykolog.

      Snälla söta rara!

      Du kan inte bara sitta vecka efter vecka och älta det här och tjata om hur du vägrar släppa honom fastän han valt bort dig. Det enda det leder till är att du håller kvar dig själv i misär och gör oss andra trötta och irriterade.

      Släpp honom!!! Sluta älta!!!

    • Anette81

      Jag kommer aldrig acceptera att han valde henne framför mig
      Jag kommer aldrig ge upp hoppet.

      Jag kan sluta skriva här så slipper du bli irriterad

    • HoppfullSkeptiker

      Alltså gör du själv ett aktivt val att fortsätta vara olycklig och du motarbetar sörjande-och-läkande-processen…

      Den enda som kan hjälpa dig ut ur hålet du gräver ner dig själv i är du själv.

      Lycka till.

    • Hasse

      Du ger alltså bort all din makt över ditt liv till en person som du träffat under två månader. Fantastiskt tänkande. Det är alltså han som ska se till att du får ett arbete och mening med ditt liv?

    • HoppfullSkeptiker

      “Nej det är bara han som kan hjälpa mig upp och eftersom han inte vill vara med mig så kommer jag få vara här föralltid.”

      Ursäkta mina hårda ord, men du snackar verkligen fullkomligt struntprat här.
      Bara DU och ingen annan än DU styr över DINA egna känslor och DITT eget liv.

      Ta ansvar för dig själv!
      Ta ansvar för dina egna känslor!
      Ta ansvar för ditt eget liv!!!

      Om inte för din egen skull så för ditt barns skull! Sluta tycka så j-vla synd om dig själv! Vill du att ditt barn ska växa upp med en sådan mamma??

      Allvarligt talat, det här är bara patetiskt. Jag förstår att du är ledsen men du vältrar dig ju bara envist i gyttjan och vägrar ta till dig av något alls av allt som vi säger. Skärp dig, eller sök hjälp om du inte klarar av det på egen hand!

      Allvarligt talat!
      Skärp dig eller sök hjälp!!! Det här funkar inte!

    • HoppfullSkeptiker

      Bra! Du borde ge upp. Hoppet om honom, alltså. Det är nog enbart bra för dig i längden att sluta kämpa med något du ändå aldrig kommer kunna “vinna”.

      Lycka till med resten av livet!

    • Anette81

      Tack. Jag hade önskat att det blev en god jul, tyvärr kommer jag sitta alldeles ensam hemma då dottern inte kommer vara med mig i jul. Och jag hade så gärna velat vara med killen också 🙁

    • HoppfullSkeptiker

      Men… Vad menade du med att du inte orkar kämpa och ger upp då?

      Menade du bara att du inte orkar kämpa med att försöka övertyga oss andra om att du visst borde hålla fast vid den här killen?

    • Anette81

      För att jag helt enkelt inte känner för det, träffar min mamma så ofta ändå så jag orkar inte fira jul där också.

    • Anette81

      Kommer inte vara med min dotter så då kan julen kvitta. Hade velat vara med denna killen eftersom jag inte kommer fira med min dotter men så blir det ju inte heller 🙁

    • Romantisk-tjej

      Förstår. Livet blir ju inte ofta som man vill. inte för mig i alla fall. En jul för många år sedan åkte mina föräldrar bort och då upptäckte jag att jag inte hade någon att fira hos. Då hjälpte jag kyrkan och hemlösa. Köpte inga julklappar, jagade inte runt på stan. Fridfullt och givande.

      En jul i livet kan man göra något nyttigt eller åtminstone annorlunda, tycker jag.

      Julafton är trots allt bara en dag om året. De andra dagarna kring jul kan man gå och äta något julbord eller mysa hos vänner. Då får man ändå julkänslan. Att pynta och ha ljusstakar och många ljus hemma får mig i julstämning, även då jag varit ensam.

    • Crazy8000

      Jo man kan blockera dolda nummer. operatören kan blockera ditt nummer också under vissa omständigheter även om du har dolt.
      Skicka dolda meddelanden går inte sedan början av 2000 talet på grund av sådant du gör och liknande.

      Vill du nu förstöra dig själv är upp till dig med att låsa upp dig på något som inte kan bli, din medvetna ohälsa, väldigt självdestruktivt.
      Men för inblandade är det en mardröm för att du inte förstår att man släpper den man älskar även om det drabbar en själv för den andres lycka/välmående, du skadar de närmst dig utan att vara medveten om det. varför du fortfarande ältar detta efter 4 månader är självplågeri för ingen nytta.

      Frågan är om du egentligen har fastnat (attached) och förväxlar känslorna med att du älskar personen. När man fastnat (attached) tänker man bara på sig själv oavsett hur den andre tycker/känner/vill.

      God Jul och ge dig själv julfrid lika väl som andra människor.

  108. Anette81

    Han hade inte blockerat dolt nummer.
    Jag skickar sms från en sida där mitt nummer inte står som avsändare.
    Jag vill att han ska ge mig en ny chans.

    Klart man inte släpper den man älskar till någon annan. Jag vill väl för fan inte att han ska vara lycklig med någon annan när jag vill vara med honom? Det förstår du väl???
    För att jag fortfarande tycker om honom såklart vad annars??

    Jag tänker på att jag vill få en ny chans av honom.
    Blir svårt med julfrid när jag inte får vara med honom

    • Crazy8000

      Är du narcissist?
      För det där är besatthet (attached) själviskt.

      En som verkligen älskar någon vill att den andre är lycklig oavsett om det är med eller utan en själv.
      Inte bara när det bara är med en själv för då har man narcissistiska drag.

      Det där att försöka vrida det till rätt när det är galet funkar inte Anett.

      Gör som Hasse sa och du kan får en händelserik jul i ett rum med kudde madrass fönster och en låst dörr. kanske en fotband med en dosa på i efterhand.

    • ViraStina

      Att du vill vara med honom är en sak.

      Det kan man vilja, även om man inser förnuftsmässigt att det inte kommer att bli så. Känslor kan vara helt irrationella ibland.

      Så det är alltså inte alls särskilt konstigt att du vill ha honom. Det som är konstigt är att du tror att dina känslor ger dig rätt att göra helt orimliga saker. Det håller inte att motivera telefonförföljelse med “men jag tycker ju om honom!”.

    • ViraStina

      Oavsett vad du känner, vad du vill eller vad du hoppas på, ger det dig ingen rätt att trakassera honom med oönskade sms, eller någon annan form av kontakt, som han uttryckligen har undanbett sig.

      Att du vill få honom att ändra sig, är alltså heller inget godtagbart skäl att inte lämna honom ifred. Det finns faktiskt inga godtagbara skäl alls.

    • ViraStina

      Men du likställer ju “kämpa” med “avskräcka honom till max”.

      Den ENDA chans man har att någonsin få tillbaka någon, är att lämna personen ifred. Då händer det – om än ganska sällan – att de kommer tillbaka av egen fri vilja. När de har fått lite perspektiv på saken.

      Men om man fortsätter försöka hålla kontakten med personen mot dennes vilja, då förstör man varenda liten chans som eventuellt fanns där. Då skapar man enbart motvilja.

    • ViraStina

      Räcker mer än väl för att avskräcka någon, ja.

      Ingen man går tillbaka till en kvinna som inte kan respektera att han inte är intresserad. Det du kallar för att kämpa, kallar han för att tjata. Eller stalka. Och det är ett bombsäkert sätt att sabba sina chanser. Det måste du ju inse någonstans.

  109. Anette81

    Är just det att ingen vill vara med mig ju som jag vill ha. Har vi ju märkt nu.
    Jag ville verkligen vara med denna killen. Jag vet att vi hade kunnat få det så bra tillsammans.

    • ViraStina

      Det hade bara kunnat bli bra om han hade velat ha dig också. Han känner inte samma som du. Därför kan det aldrig bli bra med honom.

      Jag har träffat flera killar där jag verkligen tyckte att vi passade jättebra ihop. Bra kemi, bra kommunikation, liknande värderingar, massor av saker gemensamt… Men de valde bort mig ändå, av olika skäl.

      Och då var de ju aldrig rätt för mig. Bara i mitt huvud. Men inte i verkligheten.

      Jag slösade för mycket tid på att grubbla över dem efteråt, istället för att inse det självklara: En kille som inte vill ha mig på lång sikt, är aldrig rätt för mig. Oavsett hur bra JAG tycker att det känns under en period.

      Då har han själv visat att han är fel. Simply as that.

      En av de här killarna är mån att hålla kontakten med mig fortfarande. Och jag tycker fortfarande att han är attraktiv. Men jag skulle aldrig välja honom ändå, även om han skulle göra ett nytt försök i framtiden, om jag blev singel. Jag vet ju nu att jag bara är hans andrahandsval, i bästa fall. Någon som han kontaktar om han inte får den han verkligen vill ha. Och det räcker inte för mig.

      Du borde försöka tänka i liknande banor.

  110. Anette81

    Jag vet att han ville det i början. Och därför fortsatte jag ju kämpa. Men blev för på istället.

    Jag vet att denna killen hade varit så rätt för mig.

    Tyvärr kommer nog aldrig denna killen att kontakta mig även om det inte skulle funka med tjejen även om han tyckte att jag var attraktiv.

    Jag kan inte det eftersom jag är kär i honom.

    • ViraStina

      Men snälla nån. Jag var definitivt kär i den här killen, som fortfarande hör av sig till mig regelbundet. Och det tog tid innan han släppte taget om mitt känslosystem, det ska sägas. Men så är det för alla.

      Han var väldigt intresserad av mig i början. Folk runtomkring kommenterade vår relation, trots att den aldrig blev riktigt på allvar. Det var så uppenbart att vi hade kemi. Och så passande!

      Men se, det hjälper inte det minsta hur bra man passar ihop, om en av personerna inte vill fortsätta, trots allt. Då måste man borsta av sig och gå vidare i livet. Även om det gör ont. Även om man fortfarande är kär och knäsvag och tror att livet har förlorat sin mening. Även när man får veta att han har skaffat barn med sin nya.

      Frågan är inte om man “kan” gå vidare eller inte. Grejen är att det faktiskt inte finns något alternativ. Du är trots allt inte unik. Alla har haft en motsvarande förlust. Eller flera. Som sagt – det ingår i livet.

  111. Anette81

    Men då kan jag lika gärna ge upp allt. För att jag kommer aldrig sluta att tycka om honom och aldrig sluta att vilja ha honom. Jag hade verkligen hittat den rätte nu

    • ViraStina

      Nope, han var bevisligen inte den rätte.

      Den rätte försvinner inte efter två månader. Det är de tillfälliga som gör det.

    • ViraStina

      Nej, du nämnde det. Men att du anser det, spelar alltså ingen roll. I verkligheten måste nämligen intresset gå åt båda hållen.

      Annars skulle ju vilken karl som helst i din närhet (en granne, en kollega, ett ex, en främling på gatan, en kändis…) kunna börja betrakta DIG som “den rätta”. Sedan skulle han strunta totalt i vad DU känner. Han skulle bara följa sina egna känslor.

      Du kanske skulle tycka att han var för gammal, för ung, för ful eller för knäpp eller vad som helst. Du vill bara slippa honom. Men det skulle inte han bry sig om. Han skulle tränga sig på ändå.

      -Jag tycker ju om Anette! säger han. Då vill jag ju ha kontakt med henne!
      -Men hon vill inte ha kontakt med dig, säger alla andra. Då måste du lämna henne i fred.
      -Det kan jag inte. Jag känner att hon är den rätta.
      -Men hon tycker ju inte att du är rätt, säger omgivningen.
      -Det tycker jag.

      Ett helt orimligt resonemang, förstås. Precis som ditt. Och det vet du ju egentligen.

      Men du måste inse på allvar att en relation ska vara ömsesidig. Den är totalt värdelös om bara en person vill ha den. Då finns den inte. Dina känslor finns, men inte relationen. Det är samma sak som när elvaåringar trånar efter en idolplansch.

      Och det finns säkert någon underliggande förklaring till varför du håller fast vid en fantasi istället för att börja leva i verkligheten. Men det borde du låta något proffs hjälpa dig med att reda ut.

  112. Anette81

    Nej det spelar aldrig roll vad jag tycker eller känner, det har tydligen aldrig betydelse.

    Ingen kille är någonsin intresserad av mig, det har vi ju märkt nu. Ingen vill något med mig… Så ingen risk att jag skulle råkat för något liknande.

    Han är ingen fantasi för mig.
    Han är fullt verklig

    • ViraStina

      Ja, han är en verklig person, precis som kändisen på idolplanschen. Men relationen är en fantasi, eftersom den inte är ömsesidig.

      I en relation är det ömsesidigheten som avgör. Inte den enes känslor. Det handlar inte om att just DINA känslor är oviktiga, utan så är det för alla.

      Jag kan längta hur mycket som helst efter någon. Mina känslor kan vara hur starka som helst. Och verkliga. Men de kretsar ändå kring en fantasi, ifall han inte vill ha mig.

      Eller anser du att någon skulle ha rätt till dig, om bara hans känslor var tillräckligt starka? Som i mitt exempel? Strunt samma om du tror att det aldrig skulle hända. Det är en principfråga.

      Om någon inbillar sig att du är den rätta för honom – har han då rätt att tränga sig in i ditt liv? Måste du då stå ut med hans tjat och efterhängsenhet? Är det rimligt att han fortsätter ringa och sms:a dig från dolt nummer, bara för att HAN tycker att ni skulle passa ihop? För att han inte kan släppa dig?

    • ViraStina

      Jo, du behöver definitivt fundera över om du tycker det vore rimligt eller inte. Eftersom du själv beter dig så.