489809600

Det lilla extra kan komma senare

Tillhör ni också skaran som tror att kärlek kan växa fram? Att ”det lilla extra” inte måste finnas direkt. För er måste jag dela med mig av en solskenshistoria.

För drygt ett år sedan var min kompis på en dejt med en tjej. De sågs över en öl och min vän tyckte att det kändes bra. Det tyckte visserligen hon också, men samtidigt var hon tydlig med att det där lilla extra saknades och att hon inte kände den rätta attraktionen. Det beskedet har jag ju själv fått ett antal gånger och det aldrig roligt att få. Förr såg jag det som ett stort personligt misslyckande, men det gör jag inte längre. För hur sannolikt är att en dejt, som knappt känner mig, efter en timmes umgänge ska känna att jag är den rätte i hennes liv?

Min polare kände likadant och gjorde då något som jag tror är ganska sällsynt i dagens dejtingvärld. Istället för att gräva ner sig över att ha blivit nobbad fokuserade han på att tjejen ju trots allt hade sagt att hon gillade hans personlighet. Han såg därför till att hålla kontakten flytande. Under det senaste året har de gått på bio hop, hängt på konserter, fikat och snackat om livet. Men utan att prata om vilken relation de har till varandra, under den här perioden de lärt känna varandra har båda dejtat på varsitt håll. Men för några veckor sedan hände något. Efter att ha setts allt oftare fanns plötsligt ”det” där och nu är de ett nyförälskat par.

Jag vet inte om jag skulle rekommendera att dejta på detta sätt. Den totala ovissheten kring var man har varandra kan ställa till det och det otroligt lätt att den ena får starkare känslor än den andra. Men det är uppfriskande att se att det kan bli så här, att man som i tjejens fall kan bli starkt attraherad av någon man först tydligt avfärdade.

Det här exemplet väcker också tankar hos mig om just ”det lilla extra”. Jag tror faktiskt att jag blivit för gammal för att söka detta när jag är på en första dejt. För mig handlar det idag snarare om att få känslan att jag vill träffa personen fler gånger, så att jag på sikt ska kunna känna det ”lilla extra”. Jag kan helt enkelt inte utveckla några starkare känslor för någon inte känner. Jag räknar heller inte med att någon ser en framtid med mig utan att förstå vem jag är och hur jag fungerar.

Vad tycker ni? Kärlek vid första ögonkastet eller kan känslor utvecklas långsammare?


/Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på HappyPancake.

dating


There are 49 comments

Add yours
  1. Singingman

    ”Det lilla extra” handlar mer om att personen inte fyller alla ouppnåeliga krav för den som avvisar.
    På en timme hinner man inte lära känna någon och definitivt inte hitta det lilla extra. Och får du det är risken skyhög att den personen är väldigt bra på att manipulera…

  2. Romantisk-tjej

    Varför denna trend att dejta? Tidigare, när ordet dejta inte fanns i vokabulären gjorde de flesta så som du beskrev i texten om din polare. Nämligen att man träffar folk man trivs med och delar gemensamma intressen med. ÄVEN folk av motsatt kön. Ibland uppstår det kärlek och ibland stannar det vid vänskap.

    Ibland blir bara ena personen förälskad och då får man diskutera hur man ska göra. Om det blir för smärtsamt kan man träffas mindre och kanske umgås med andra ett tag. Har man starka band eller bara tycker särskilt mycket om att höras/ses finns det ingen anledning att ta “farväl”.

    Jag har varit med om detta med en killkompis, men vi fortsatte att träffas som vänner trots att han var intresserad av mig. Han mådde inte dåligt av att träffa mig även då jag saknade känslor för honom. Vi hade kul ändå. Vi är fortfarande goda vänner. Han började träffa andra tjejer och snart hade han en flickvän och vår vänskap fortsatte – med den enda skillnaden att vi sågs mindre frekvent. Vilket berodde på att vi båda hittade partners till slut.

    Men om jag ska gå till mig själv så är jag typen som inte klarar av att vara kompis med en kille jag är förälskad i. Det är för smärtsamt. Men så är det inte för alla.

    Känslor kan dessutom ändras efter en tid. De kan uppstå eller bli både starkare och svagare. Inga konstigheter.

    Att träffa en person en gång och bli störtförälskad direkt tror jag mest hör till ungdomen.

    • Christian Persson

      Romantisk-tjej,

      Jag håller helt med dig. Idag är vi så otroligt snabba med att sätta etikett på varandra, typ vän, tänkbar partner och så vidare. Så att vi inte ska spilla någon tid i onödan. Jag skulle också önska att vi inte tänker så mycket, utan att vi helt fortsätter att umgås med en person om vi gillar dennes sällskap. Sedan får man helt enkelt se var det landar. Skulle det bli en obalans i känslorna får man liksom ta det då.

  3. KARL- INGE

    Christan det är ca ett år sen samma ämne var uppe på tapeten !
    Jag har provat sen dess att se om det växer fram mer känslor sista dejten var ca 14 veckor och det var en trevlig rolig snygg tjej 15 år yngre med mkt bra moral och ordnad tillvaro tyvärr klicka det aldrig det där extra,
    vi hade bra sex och vi trivdes ihop , hon bodde hos mig på helgerna och vi hade mkt kontakt på mobilen där i mellan , jag avslutade förhållandet pga av att jag inte längtade tillräckligt mkt efter henne och det fanns inte den djupa känslan thats it.

    Nu har jag en kvinna som är betydligt mer innanför skinnet på mig , jag somnar o vaknar med henne på näthinnan, söt 14 år yngre mkt skötsam bra värderingar och vi har mkt kemi hon har hittills sagt och visat att hon är mkt kär förälskad , dvs jag ser med stor nyfikenhet och förhoppningar på framtiden ,,, brasklappen är dock vi har bara umgåtts i 2 veckor,, men vi känner och vet allt om varandra känns det som ,, totalt öppet och närhet och omtänksamhet, sexet då ?

    Gissa !

    • Romantisk-tjej

      Har träffat många personer som bara måste vara förälskade eftersom personen är perfekt, har bra ekonomi, är snygg, social, gillar hela deras släkt och är lätt att umgås med, o.s.v. Men det är inte det som gör att man älskar någon. Det är något större, på djupet. Och det tror jag många missar.
      Många gör kärlek till något praktiskt som ska passa in som en pusselbit i just deras liv. De vill helst inte ändra något och utvecklas heller.

      Jag är en person som har väldigt svårt att säga “jag älskar dig”. Men med min pojkvän har det varit självklart. Jag skulle aldrig vara ihop med någon som är perfekt. För mig ger inte en sådan kille starka band och passion. Det är helt andra saker.

      Men många kan tänka sig att leva med någon utan att känna den här starka själsliga kopplingen och passionen. Och det är ju bra för dem. Själv är jag hellre singel än att ha något som inte känns på riktigt. Jag är inte intresserad av att visa upp en trofé för vänner och familj.

    • ML

      Är det moraliskt fel att bli vän med någon man träffat i dejtingsammanhang? Är det moraliskt fel att dejta andra när man de facto är fri att göra så? De hade ju lika gärna kunnat klicka med någon av de andra de dejtade?

    • Andrea

      Öppenhet är väl allt det handlar om, om man är exklusiva eller inte.

      Sedan så framgår det väl inte hur de varandra innan de blev, om de verkligen var vänner och inget annat, inget flörtande, mys osv.

    • Jag

      Hahaha! ML 😂
      What a load if BS…

      Du vet också hans intentioner med att holla kontakten flytande, dejta andra va ett sidospår för hans del… För henne med kanske. Destinationen var nog densamma för båda. Fel att träffa andra och få andra att tro de är nåt speciellt då om man redan dejtar en.

    • ML

      Nej, jag tycker inte det är BS. Varför tänka att “destinationen” är ett förhållande om man trivs ihop men inte känner att man vill ha ett förhållande med den personen, åtminstone inte då? Tror inte att de flesta är så beräknande. Speciellt inte de som uttryckligen säger att de inte känner den där gnistan.

    • Jag

      ML handlar inte om att vara beräknande på det sättet som du syftar på, det va hon som inte kände gnistan, gillade hans personlighet, han tog fasta på det och höll kontakten flytande. Han hade nog ett mer intresse och ihop om att väcka ett hos henne höll han sig kvar. Kanske inte medvetet, men tanken fanns nog där.

    • Christian Persson

      Jag, ML, Andrea,

      Jag kan berätta hur det var i det här fallet. Min vän har, tyvärr, en stor vana vid beskedet “tack, du verkar trevlig men jag känner inget mer”. Och för det mesta lägger man ju ner sina försök till något mer då, vilket han också gjorde. Men han bestämde sig i alla fall för att det kunde vara trevligt att ha någon att hänga lite med och så. Under tiden dejtade han andra väldigt seriöst och det gjorde hon också. De satt till och med och pratade om hur det gick för varandra på dejtingfronten. Så det var alltså inte tal om att de både dejtade varandra och andra. Det skulle vara helt fel, tycker jag, eftersom man då skulle blanda in andras känslor. De dejtade andra till 100 procent och det fanns liksom inte på kartan att de två skulle bli tillsammans.

    • Jag

      Christian!

      Till skillnad från vad ML uppfatta mitt inlägg finner jag inget moraliskt fel i att bli vän med nån man lärt känna genom en dejtingsida. Ibland kan man utveckla en väldigt fin vänskap med någon via en dejtingsida som inte alls behöver leda till något mer…

      Har själv utvecklat vänskap med en del man träffat via dejtingsidor för många år sen, grejen är dock att det sker ett visst harmlöst flörtande periodvis. Kanske för att boosta varandras ego lite. Men man vet att det inte finns det intresset där hos nån av oss. Vi peppar och stöttar varann istället i dejtingvärden.

    • Christian Persson

      Jag,

      Jag förstår hur du menar. Jag tycker också att det är fel att “harmlöst dejta”, samtidigt som man dejtar någon annan seriöst. Men så var det inte i min kompis fall. Här var det liksom så solklart att det inte skulle bli något mer än vänskap.

      Jag tycker också att det kan vara fint att få vänner via dejtingen, även om det inte leder till något mer. Jag tänker ibland på hur många personer man haft kontakt med och som man börjat lärt känna via dejtingen, som sedan bara försvunnit ur i ens liv. För mig känns det ganska sorgligt, att människor kommer och går på det sättet. Det känns så meningslöst. Då kan det vara skönt med någon som faktiskt finns kvar som vän, tycker jag.

  4. P

    Underbart! Vet själv att jag avfärdat mååånga i och med ångesten som kommer av dejtandet och de frågor som dyker upp och krav och annat. Jag får sån ångest att jag inte vill leva. Jag har GAD och tyvärr har det verkligen fuckat upp mig totalt när det gäller att kunna gå in i en relation. Ändå är det vad jag så hett önskar. 40 år och kan inte förstå hur jag nånsin ska lyckas bara känna lugnet och att jag hittat nån för mig. Konstant stress att känna efter för om det inte känns som det är den rätte måste jag sätta fart att leta vidare. Klockan tickar… Såååå rädd för att bli ensam

  5. tjej79

    Fast det är ju just det. Man behöver tid för att ens kunna få känslor för någon 🙂
    Första intrycket kan både ändras, fördjupas och bli till vänskap eller mer. Men, det förutsätter ju att båda vill träffas trots det ej slår magiska gnistor på första träffen som många verkar tro det ska göra hehe.

    Roligt för det paret! Låter som de utvecklat en stabil grund ihop.

    • Christian Persson

      tjej79,

      Ja, att det kan bli så här skänker faktiskt lite hopp!

      Tyvärr verkar det som om vi helt tappat förmågan att “ses förutsättningslöst”. Det känns som vi idag måste sätta etikett på varandra direkt, utan att man känner varandra. Kanske är man rädd för att “lova för mycket” genom att umgås med någon man inte är helt säker på är den rätte. Men hur ska man kunna veta det om man inte träffas?

  6. Hasse

    Det är ju så man träffades förr. Det fanns ett annat tålamod. Personligen är jag en slow starter och det passar illa idag.

  7. Pankakare

    Tack för ett intressant inlägg. Håller med om att man inte har lika lätt att bli bli förälskad på studs. Men jag kan definitivt känna attraktion vid första dejten. Inträffar lite då och då 🙂 Ska man trots att man inte känner nått för den andre ändå bara träffas för att hänga regelbundet? Visst, absolut, men då ska man inte ha nån baktanke.. Sen vet man aldrig vad som kan hända i livet. Det blir aldrig vad man tänkt sig

    • Christian Persson

      Pannkakare,

      Tack, roligt att du uppskattade inlägget.

      Jag tror att din frågeställning handlar om hur man tänker kring attraktion och vilka erfarenheter man har. Jag har själv blivit förälskad i någon jag inte känt en omedelbar och stark attraktion till, vilket såklart speglar mitt sätt att se på saken. Dock har jag aldrig blivit förälskad i någon jag direkt känt “nej” kring. Så att fortsätta träffa någon om man bär på den känslan är ingen större idé för mig.
      Utifrån hur jag fungerar räcker det för mig att träffa någon “neutral” rent attraktionsmässigt. Då vet jag att en fin personlighet ofta kan få mig att känna mer.

      Baktankar är nog rätt vanliga inom kärleken, men här är det respekt som gäller. Att “spela” att man är någons vän, när man egentligen vill mer, är väldigt taskigt. Dessutom är det psykiskt tortyr för en själv.

  8. Elle_

    Jag tror eventuellt att det råder viss begreppsförvirring här… när jag fortfarande dejtade förväntade jag mig aldrig att känna attraktion direkt, eftersom det händer väldigt sällan för mig. Det var till och med så att jag backade från en väldigt intressant dejt för att han hade för bråttom, hade gärna träffat honom igen egentligen men jag fick inte tid att känna efter vad jag kände eftersom han var så på redan första timmen. (Vi höll kontakten men han blev ihop med någon som inte var lika trögstartad ganska snabbt, sedan.)

    När jag deklarerade för någon dejt att jag inte känt “det lilla extra” menade jag inte att attraktionen saknades, _utan att jag inte blev nyfiken alls_. Dvs kände noll lust att träffa honom igen, ens som kompis. Det låter ju lite hårt att specifiera på det viset, dock, så det låter man helst bli.

    Jag tycker att det är roligt och intressant att prata med i stort sett vem som helt i en timme eller fem, men sedan räcker det ofta för min del och det känns ju varken juste mot mig eller dejten att ses igen om jag inte skulle se fram emot det över huvud taget.

    Jag har gått på flera “andra och tredjedejter” i mitt liv utan att vara det minsta attraherad, då vi hängt som kompisar. Finns ju många fina män därute, det är inte som att man måste hoppa i säng med dem, eller bli kär i dem, för att få ut något av deras sällskap.

    • Romantisk-tjej

      Jag kan känna mig neutral (som med min pojkvän, som jag blev störtkär i senare), jag kan också känna ett tydligt nej, det gjorde jag t ex med min bästa killkompis. Men jag är nyfiken av mig så lät mig utmanas i det fallet. Jag rannsakade mig själv varför jag kände nej. Och lät det bara ske. Jag träffade honom ändå. Det var egentligen inte svårt, för han hörde av sig både skriftligt och via telefon flera gånger per dag. Det skulle skrämma iväg de flesta, men jag såg tydligt att han var ganska harmlös person. Och så var det.

      Han flyttade till min stad och vi blev vi goda vänner och har upplevt många roliga saker tillsammans. Dessutom stärkte han min självkänsla rejält, som ingen annan lyckats med tidigare. Jag har alltid haft svårt att få vänner, de flesta har tyckt att jag är för annorlunda,för känslig eller att jag säger fel saker. Men med honom blev jag respekterad och älskad. Även om det var platoniskt. Han nästan såg upp till mig då han var många år yngre också.

      Vissa runt omkring förstod inte oss, att vi inte kunde vara utan varandra, att vi var så olika åldrar och personligheter o.s.v. Andra förstod inte varför vi inte blev ihop. Jag kände ingen fysisk attraktion så det var uteslutet. Bara det verkade andra inte förstå. Kille och tjej som är så nära vänner och umgås jämt kan också bli ihop, det är en vanlig uppfattning hos många. Därför såg andra oss som ett par, t ex hans föräldrar, på våra semestrar och vid många andra tillfällen.

      Numera är vår vänskap inte på samma intensiva, nära nivå. Men vi kan skratta och minnas det som var. Och minnas de äventyr vi båda upplevde genom att bryta mönster. Det var en nyttig erfarenhet. Det är också typiskt mig att utmana det konventionella och se vartåt det bär.

      När vi dejtade brukade vi också diskutera våra dejter. Men det var en viktig skillnad: Som kille hade han mycket lättare att dejta än jag som tjej. Han blev aldrig spammad av snuskmai… han fick visserligen få mail medans jag fick många. Men – det var han som fick DEJTA…Klart jag blev avundsjuk. Jag fick höra om alla hans dejter varje helg medans jag fick sitta kvar hemma vid tangentbordet…Trots att han slog han vad om att jag skulle vinna dejter med hästlängder. “Du som är så vacker, herregud det är klart du får dejta”.
      Tji fick jag…

  9. Eros

    för min del så måste jag bli nyfiken på henne då jag träffar henne första gången… Den där känslan och nyfikenheten som gör att hon är intressant och att det finns potential annars blir det inte en andra dejt… Jag känner mig själv oerhört väl och jag vet att kommer den inte första gången så kommer den inte senare heller… Jag har försökt att träffa kvinnor mer än en gång trots att den här känslan saknats och inte en enda gång har den kommit senare.

    Sen kan den känslan infinna sig utan att det nödvändigtvis utvecklas vidare… men känslan måste finnas från början för mig för att det överhuvudtaget ska kunna utvecklas till känslor.

    • Eros

      Elle: jag är restriktiv med det, kanske för att jag har en väldigt stor vänskapskrets och mitt syfte med HP inte främst är att hitta nya vänner… sen ska man aldrig säga aldrig men vänskap tills någon av oss hittar en partner intresserar mig inte… kan tänkas att det låter väldigt fyrkantigt men ungefär så fungerar jag… men ingen regel utan undantag. 🙂

  10. catwoman

    Förlig passar det också bäst att lära känna någon som vän först, umgås, “hänga” tillsammans, så ser man om det utvecklar sig känslor efter ett tag. På så sätt har de djupaste känslor jag har haft för någon utvecklats. Problemet är att det naturligtvis inte finns några garantier att det utvecklar sig till något mer än vänskap, och många killar (kanske även tjejer) tycker det är “slöseri med tid” att vara vän med en kvinna (man) som man inte får ha sex med, ens efter en tids bekantskap. Då anser de att de har blivit “lurade”. Därför tvekar man ju att föreslå ett sådant upplägg, man vill ju inte få någon att känna sig lurad…

    • Christian Persson

      catwoman,

      Jag tror att du har helt rätt. Ingen vill slösa tid på något som man inte vet ger resultat. Och ingen vill ge falska förhoppningar. Det har väl egentligen ingen någonsin velat, men med dagens teknik och utbud är det så otroligt mycket enklare att bara leta vidare. Istället för att stanna upp och försöka att lära känna en person lite mer.

    • Romantisk-tjej

      Men tänker man verkligen så om människor? Att de ska ge “resultat”? För mig låter det verkligen ytligt och spekulativt. Om jag tycker om en kille tänker jag inte “det är lika bra att aldrig träffa honom mer” bara för att jag inte är säker på att han kan bli kär i mig och vill bli ihop med mig – även fast vi gillar varandra och trivs ihop? Det kanske till och med råkar vara den bästa människa jag träffat på länge.

      Jag skulle bli bedrövad om en kille tänkte så om mig. Min bästa vän var intresserad av mig som tjej från början, men han ville slösa tid på mig för att han trivdes med mig. Varför skulle han anse att han kastade bort sin tid om vi trivdes och hade kul? Med ert resonemang slösar man sin tid så fort man umgås med människor där det inte finns garantier för sex – alternativt att man får “nytta” av hen på annat sätt?
      Att tycka om någon räcker inte?
      Jag häpnar!

    • Elle_

      Jag håller med dig, Romantisk_Tjej, jag har hållit kontakten med och hängt med flera män som jag träffat via dejtingsidor, och som jag aldrig varit intresserad av på ett romantiskt plan. Jag har fått nya vänner som jag är mycket glad och tacksam över. Men jag vet att risken finns att den andra parten kan känna sig lurad så jag är alltid aktsam, vaksam på signaler och väldigt tydlig med vad jag står. Många män tycker tyvärr att kvinnor inte är värda att alls lägga tid på om det inte finns chans till sex förr eller senare, det är sorgligt men något man måste ha med i beräkningarna som världen ser ut idag. Kvinnor är bara en kropp med ett mer eller mindre besvärande personlighetsbihang för många män…

    • Eros

      Catwoman: Jag tror att det är ett vanligt problem både bland män och kvinnor. jag har träffat ett flertal kvinnor som jag blivit riktigt bra vän med… attraktionen har inte funnits på ett romantiskt plan varken för dom eller mig, men vi har klickat jättebra som vänner och vi har umgåtts som just vänner, tagit en öl, fika osv… Men 90% av dom har sedan försvunnit från jordens yta och aldrig mer hört av sig så fort dom träffat en karl dom gillat, ibland med förklaringen att “han är svartsjuk”, ibland utan förklaring alls mer än att dom hittat kärleken. Därav är jag väldigt restriktiv då det gäller att fortsätta umgås om ett djupare intresse inte finns… Jag lägger ner det helt enkelt… eftersom erfarenheten är att den här vänskapen troligen kommer att upphöra så fort hon träffar någon. Givetvis är jag helt medveten om att jag längs vägen kan ha missat någon som kunde blivit en väldigt bra vän. 🙂

    • Elle_

      EROS: Det har hänt mig med alla mina nära manliga vänner också. Vi håller iofs kontakten lite sporadiskt fortfarande, men jag har full förståelse för att dom inte har tid med mig i samma utsträckning när de har flickvän och/eller familj. Det var värt det ändå, vi hade ju kul tills dess? Du tycker inte det, alltså?

    • Eros

      Elle: såg att mitt svar hamnade i fel tråd: Jag är restriktiv med det, kanske för att jag har en väldigt stor vänskapskrets och mitt syfte med HP inte främst är att hitta nya vänner… sen ska man aldrig säga aldrig men vänskap tills någon av oss hittar en partner intresserar mig inte… kan tänkas att det låter väldigt fyrkantigt men ungefär så fungerar jag… men ingen regel utan undantag. 🙂

    • catwoman

      Många intressanta svar och aspekter på detta! Min poäng var att många män tyvärr tycker det är helt ointressant med vänskap med kvinnor, det är “slöseri med tid”, det har man kunnat läsa bl.a. i kommentarer här i bloggen. Ordet “kompisfacket” är ju ett negativt uttryck som används av den anledningen. Detta gör mig väldigt ledsen eftersom många av mina bästa vänner är och har varit genom åren, just killar/män. Sen händer det absolut att vänner “försvinner” när de skaffar ett förhållande och/eller när de skaffar barn. Det är för mig lika vanligt, om inte vanligare hos kvinnliga vänner. Det är hemskt tråkigt, men för mig knappast en anledning till att låta bli att inleda en vänskap med någon man trivs och har kul ihop med, tycker jag.

    • Eros

      Catwoman: Jag har väldigt gott om tjejkompisar och uppskattar det väldigt mycket… speciellt eftersom jag är en känslomänniska och gärna pratar djupare tankar…

      Men som jag skrev så är min erfarenhet på HP att dom tjejkompisar man träffar där försvinner så fort dom hittat någon. Det du nämner om män har jag hört mina tjejkompisar säga också så det betvivlar jag definitivt inte. 🙂

    • Romantisk-tjej

      Oj så det är så lätt för dig att få tjejkompisar alltså…Själv tycker jag det är svårt att hitta nära vänner som jag trivs med. Ofta blir kontakterna ytliga och man hörs bara då och då. Jag har haft några tillfällen i livet då jag och den nya kompisen är synkade vad gäller “frihet” från heltidsjobb eller en tidskrävande familj/relation och att man därför kan fördjupa vänskapen även i vardagen. Först då har jag kunnat utveckla en nära vänskap.

      För mig är tid nyckeln. För att orka engagera sig måste båda kunna avvara tid först och främst. Annars blir det bara att man hörs då och då. Det berömda livspusslet kommer emellan. Jag antar att jag ser vänskap på ett annat sätt än många andra. Träffar jag en person jag känner är speciell med är det guld för mig. Den personen dumpar jag inte för att jag “redan har vänner”.

      Jag ser om personen kan ge mig helt andra insikter och dela saker med mig på ett helt annat plan än de bekanta jag redan har. Dessa kanske jag mest gick ut på krogen med eller delat något intresse med eller träffade tillsammans med andra. De är inte så “intima” att vi suttit hemma hos varandra och “glömt av tid och rum”.

      Vänskap som är mer intensiv, ungefär som när man är ung och har en bästa vän. Man delar alla hemligheter har interna skämt och språk, umgås hela dygn, glömmer av tiden när man är tillsammans, man blir en enhet.

      Så om det saknas attraktion på en dejt men en gnutta av kemi som senare kan leda till att vi blir “bästa kompisar” säger inte jag tack och hej i alla fall. Jag dras till de som har vissa excentriska drag i sin personlighet. De passar mig bäst, helt enkelt. Och den typen av kufiska personer eller nytänkande personer som jag kommit i kontakt med har oftast varit just killar. Utan att jag för den skull blivit förälskade i alla.

  11. Teodora

    Något initialt intresse, någon kemi, måste finnas, tror jag. Inför min nuvarande älskade man kände jag spontant vid första dejten att oj, vilket litet huvud han har och osexig. Lite hår dessutom. Och han var oförståndig på denna första dejt och satt och glodde på Facebook och till och med pekade ut en tjej där på sitt konto som han tyckte var rolig. Jag ville småkramas för att kolla av eventuell attraktion som kanske fanns dold i våra armar och andetag, men han backade. Han for hem. Jag avpolleterade honom som något för mig och gick vidare som vanligt. Han fortsatte smsa, skriva på messenger, ville ringas. Jag var avslagen men messade väl då och då, vi ringdes ibland. Han ville träffas igen och då hade jag plötsligt helt andra glasögon och såg och kände att oj den här mannen är ju vansinnigt spännande och attraktiv. Ingen sk snygging men jag har ju aldrig dragits till uppenbart bildsköna personer.

    Men med det initiala intresset, kemin, menar jag i just vårt fall, att vi varit flick och pojkvän i tidiga tonåren, och när vi nu nästan 30 år senare fick kontakt igen så var det på något märkligt vis som att kroppen och själen mindes. Jag tror faktiskt att det inte hade spelat någon som helst roll hur vi hade sett ut nu som vuxna och mogna. Jag gjorde slut med honom på den tiden, jag saknade inte attraktion, men jag suktade efter något mer utmanande och spännande. Men nu var han allt jag någonsin kan önska. Men han brukar skämtsamt säga att ” Ja nu duger man, när det inte är just någon annan som vill ha dig” hahahahahahaha. Notera där att jag var en skönhet som tonåring och uppåt 25. Men nu duger den här mannen! Notera humor och härlig självsinsikt. Han kanske lämnar mig för någon yngre, men Gud förbjude.

    • george

      Teodora

      Precis som alla andra kvinnor. När dom är unga är dom kräsna som fan. Vill ha nåt häftigare och bättre. Sen när åldern tar ut sin rätt i utseende mm. Då passar det med den snälle ointressanta mannen. Precis som han så till dig… Nu duger man åt dig.

      Hoppas han finner en bättre kvinna än dig.

    • tjej79

      George, du får ta och försöka få bort den här kvinnan ur ditt huvud som behandlat dig som skit en gång i tiden för det verkar påverka dina relationer du har framför dig under förutsättning att du vill träffa ngn.
      Ja, jag leker lite hobbyterapheut nu, men det blir inte så bra när man hamnar i tänket, ALLA är si eller så eller beter sig såhär när detta eller detta sker. Det vet jag själv.

      Du vet ju inget alls om detta pars relation, de verkar ändå kunna lyfta det i deras relation.
      För mannen kunde lika gärna valt att säga hej då. Men, det har han ju inte gjort.
      Så, uppenbarligen finns där något ändå.

    • ViraStina

      Det där med att folk mognar med åldern är inte riktigt din grej va, George? Du tycks mest bli provocerad av det.

      Först är du arg på ungdomar för att de är omogna och ytliga. Sen är du arga på medelålders, för att de har växt på sig.

      Gäller det enbart kvinnor, förresten? Eller är du lika ilsk på alla killar som gillade de snygga och coola tjejerna som unga, men i lite högre ålder kommit fram till att det är andra egenskaper som väger högre? Anser du att även de borde straffas med evig ensamhet för det?

      Själv är jag himla glad åt att så många män faktiskt mognar med åldern. Du själv är ju visserligen kvar i det där ytliga fortfarande, och hånar kvinnor gång på gång för deras utseende, men lyckligtvis är det inte så vanligt bland andra medelålders män.

  12. Nadine

    George unga snygga killar vill heller inte ha mindre snygga tjejer,,,ingen skillnad. Ni vill väl inte ens ha dom när ni är äldre ??? Då vill ni fortfarande ha unga snygga tjejer.👯ni har tydligen inte fattat att ni åldras Oxå😭🤡👴 Den här tjejen ville ju ha den mindre snygga killen senare iaf. Du skulle inte vilja ha den f*la tjejen nu heller om jag förstått dig rätt,,,så klaga inte på andra😒

  13. Kristina

    Hej igen!
    Jag blev bara lite besviken, efter ha varit borta ett tag, komma tillbaka, se samma frågor och svar som tidigare oavsett vilket ämne.
    Annars var det oxå lite nytt 🙂 och Christian som verkar delta lite mer..

  14. J.A

    CHRISTIAN, egentligen tror jag att båda sakerna kan hända- en förälskelse vid första ögonkastet eller nåt som växer fram. Min senaste dumpning har dock tagit hårt på mig tyvärr och mitt brustna hjärta är lite bittert just nu. Finns det kärlek ens undrar jag vissa dagar? Att något som är så enkelt, rätt och besvarat från bådas sida plötsligt inte finns längre hos den ene, från en dag till den andra… Och att andra bara känns onödiga, ointressanta och allt känns blä :/. Men jag studsar tillbaka, snart. Det brukar vara så även om denna gång varit annorlunda på flera sätt.

  15. juha

    Jag är en sådan c Kille, Jag har accepterat att jag aldrig kommer att hitta en partner. Ja har lärt mig att jag attraheras av “trasiga” kvinnor, och dom mig.

    Detta har varit så illa att jag blivit allvarligt utsatt för farliga upplevelser för min hälsa. Satt i situationer där jag kunnat blivit dödad. Allt pga av kvinnor som jag under tiden känt mycket för.

    Nu är jag väldigt klar och ser detta på några sekunder. Det är ett specifikt beteende mönster som får mig att instinktivt må illa.

    Eftersom 4 av 5 dejter från internet dating sidor har varit så. Så för mig, så är det farligt med internetdejting och ser det som att det är patienter till en stor utsträckning som finns på dem.

    Nu kan jag inte se vad en poäng skulle vara med ett förhållande längre. Det är ju bara destruktivt, Om en kvinna inte delar mina intressen vad har man då gemensamt förutom sex? Och en kvinna som i min erfarenhet oftast är mer labil än stabil, så kan jag inte ge ett förtroende längre. Och detta har varit specifikt mina erfarenheter av internet dejting, men det beror ju också på att jag inte ser ut som en fotomodell, eller har mycket pengar heller. Nu är det inte så att jag menar att kvinnor attraheras av yta och pengar, utan det är snarare attraktionen av stabiliteten som dom gillar. För mig är det personen, men jag kanske alltid varit fel ute. Vilket jag uppenbarligen varit.

    Istället för att tänka på ett förhållande, skapa familj etc. Måste man fokusera på sig själv, göra saker man själv tycker om. Istället för att spela det sociala spelet dejting vilket bara är en lögn ändå. Så för mig, är det ganska skönt att slippa läsa kvinnors ihopljugna presentationer. och lägga ned tid på viktigare saker i livet som lycka, framgång och ro.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)