första dejten

Bilda dig din egen uppfattning

Hur viktigt är det att få veta sin dejts kärlekshistorik, till exempel hur många partners hen haft och när det senaste förhållandet tog slut? Är den informationen avgörande, eller är det bättre att bilda sig sin egen uppfattning om personen? Jag röstar för det senare.

Ganska tidigt brukar, enligt mina erfarenheter, snacket om gamla relationer komma upp. Ibland, när personkemin stämmer, kan det kännas som ett väldigt naturligt samtalsämne. Man kan sätta sig in den andres situation och förstå varandra. Men det har också funnits tillfällen då det bara känts obekvämt att prata om sitt förflutna. Då menar jag de gånger när de här frågorna bara poppat upp från ingenstans, när man liksom inte hunnit ”bonda” med sin dejt.

– Jaha, hur länge har du varit singel då?

Ungefär så kan det låta och det är ju egentligen väldigt enkelt att svara på den frågan, det är ju bara att ange en siffra. Eller siffror om man haft det riktigt tungt på dejtingfronten. Men svaret på VARFÖR man varit singel är ju betydligt mer komplext. Det kan finnas en mängd anledningar till att man varit själv, men det glöms ofta bort. Och tiden till att förklara finns inte alltid.

Jag förstår mycket väl varför man ställer frågan om tidigare relationer. Man vill ju snabbt få en fingervisning om vad det är för människa man har att göra med. Har någon haft få relationer, eller inga alls. Ja, då kanske hen inte är så populär. Eller så har personen kanske svårt för närhet. Om någon haft en massa förhållanden kan det tänkas att denne betraktas som attraktiv, men kanske också opålitlig eftersom hen tycks kasta sig in i saker utan att tänka efter.

Och fine, visst kan det finnas en poäng med att veta sånt när man träffar en ny människa. Men jag anser att det också kan vara negativt. Jag tror nämligen att informationen kan missbrukas, så att gamla mönster bara förstärks. Om du till exempel vet att din dejt rent historiskt haft svårt att finna en partner hittar du nog snart anledningar till varför, tecken du aldrig hade lagt märke till om du inte visste hens bakgrund. Det märker såklart den som redan har dåligt självförtroende i relationer och blir ännu osäkrare. Så därför man kanske bara ska strunta i att rota i gamla saker, i alla fall tills man lärt känna varandra bättre.

I dagarna lyssnade jag på en podcast med en allsvensk fotbollstränare. Han har gjort sig känd som en mästare på att ta sig an ”strulpellar”, alltså väldigt begåvade fotbollsspelare som ofta pajar sina karriärer genom att ständigt hamna i trubbel. Reportern frågade honom vad knepet var. Till exempel måste han väl lägga ner ett stort arbete på research, alltså typ ringa upp lirarens gamla tränare för att ta reda på vad som gått snett förut. Svaret överraskade.

– Det är precis det jag INTE gör. Jag behandlar nya spelare som oskrivna blad och bildar mig en egen uppfattning.

Så kanske vi ska tänka inom dejting också.

Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på HappyPancake.

dating


Det finns 62 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Mim

    Jag vill nog veta lite, och därför är jag väldigt öppen med mina egna krasher om det efterfrågas endel är ju inte krasher heller utan bara en överenskommelse att nä vi struntar i detta, det behöver inte betyda att man ältar utan bara komma närmare varandra och jag blir nog lite misstänksam om det ämnet inte kan beröras.
    Det kan komma upp i början eller senare, men bildar mig en egen uppfattning gör jag alltid

  2. Alexander

    Jag skulle i flera fall besparats en massa lidande om jag hade gjort bättre efterforskningar. Man ska komma ihåg att oseriösa människor ofta är medvetna om sitt beteende och lär sig dölja det. Istället för att ställa frågor är det bättre att läsa av mer subtila signaler.

    En kvinna i Stockholm blev i början av juni brutalt misshandlat till döds av sitt ex. Det verkar som att mannen hade hoppat på hennes huvud och lungor. Personen i fråga hade en lång bakgrund som våldsman. Man behöver självfallet inte ta upp en sådan extrem händelse, men faktum är att de flesta av mina kompisar som gör dumheter fortsätter göra det. Många gånger har jag sett människor som förändrats och bytt bana i livet återfalla i det gamla beteendet.

  3. Agda

    Håller med Christian. Frågan ”hur länge har du varit singel” är i nätdejtingsammanhang lika vanlig och slentrianmässigt ställd som frågan ”och vad jobbar du med”. Har nog själv slänga ur mig det också. Det är ju en av få saker vi vet om varandra. Men svaret på frågan blir säkrat bättre om man väntar med det. Kommer den för tidigt så svarar jag så öppet jag kan, men på ett rätt opersonligt sätt.

    • Christian Persson

      Agda,

      Det är klart att den frågan ibland kan vara befogad. Har man till exempel ”råkat ut” för personer som inte kommit över sina ex vill man inte göra det igen, därför vill man kanske veta hur länge ens dejt varit singel. Men om nu personen svarar på den frågan får man försöka att inte döma alltför hårt. Det finns ju inget facit på vad som är rätt.

  4. Romantisk-tjej

    Jag lärde mig snart att vara försiktig med att berätta om min relationshistorik eftersom jag inte har någon. De flesta blir misstänksamma om en medelålders kvinna aldrig varit i en relation. Kanske särskilt också om hon ser bra ut. Då måste det vara något annat fel på henne.

    Men eftersom jag är väldigt öppen när jag umgås med en person (som jag känner mig trygg med) på tu man hand berättar jag oftast precis som det är.

    Nu har jag haft pojkvän i snart ett år, men han har aldrig undrat varför jag varit en ständig singel. Men det kan säkert ha att göra med att jag redan berättade det på första träffen. Och flera gånger efter det. Så han vet redan hur det ligger till och verkar inte lägga någon vikt vid det. Han är nog mest glad att jag inte har några ex som sms:ar eller som han behöver träffa. Han är säkert glad att vara min första pojkvän också 🙂

    Det är väldigt skönt att han inte letar fel eller är misstänksam.

    Min pojkväns ex, (tillika barnens mor) måste han ju träffa i och med barnen. Men det blir endast vid barnens överlämning. Han har svårt för henne men vill ändå kunna prata om barnens angelägenheter. Men det har inte varit helt lätt då hon beter sig undvikande.

    När det gäller att ta reda på saker från killar jag träffat, så tycker jag det är enklast att få info om frågorna vävs in i diskussionen, till exempel om killen pratar om något ex. Då frågar jag: ”hur länge var ni ihop”. Och så får man bilden klar för sig efter ett tag. Genom att lyssna och ställa frågorna så att de kommer in naturligt i diskussionen, blir det mindre stressande för den andre. Korsförhör bör alltså undvikas.

    • Tord

      I såna fall sitter vi i samma båt. Inte för att jag kunnat haft för chanser har det funnits, men jag var ganska rädd för tjejer i unga år. Nu för tiden är jag rätt så avtrubbad i skallen (trött) och mindre rädd, men mina känslor för en annan person har också försvunnit tyvärr

    • Micke

      Känner igen mig i båda era erfarenheter. Jag är snart 45 och har aldrig haft ett förhållande. Är både rädd och trött, men hoppas att jag en dag råkar på hon med stort H.

  5. Apan

    Att få frågan hur länge man varit singel är väl inte så konstigt men vad säger ni om:

    – Varför tog ditt förra förhållande slut? (Exakt ALLA dejter jag haft har frågat det, utan undantag).

    – Pratar du med andra tjejer på HP också?

    – Hur gammal är ditt ex? Vad gör hon nu? Var bor hon?

    etc…

    • Mim

      Eh!
      näe jag pratar inte med ngn annan på hp 🙂

      jo men det kan väl va bra att veta varför det tog slut eller inte, men det kommer väl upp en eller annan gång ,,, är en kille som är sluten om sitt förflutna så blir jag undrande faktiskt

    • Apan

      MIM: Ja det kan väl vara bra men det känns lite onödigt att behöva redovisa detaljerat om mina och exets känslor för en okänd kvinna som antagligen inte ens vill träffa mig igen… OK om det är på tredje dejten men första?

    • Christian Persson

      Apan,

      Jag håller med dig. Det känns märkligt att sitta och ”redovisa” sina förhållanden när man inte ens vet om man ska ses igen. Men kanske är det en form av kontrollfråga, så att man vet att personen i alla fall är singel.

    • Mim

      Exakt nån måtta på dumheterna får det ju vara, men om man seriöst är seriöst intresserad av nån så måste man nog släppa lite på ”principiperna” det kan va en pärla som man skrämmer bort.
      Jag har en otrolig ”passkontroll” innan jag ens dejtar ngn å det kan oxå va ett riktigt misstag. Men å andra sidan den som härdar ut och förstår mig, kan få en riktigt fin och givande dejt 🙂

    • Apan

      Jag brukar snällt svara på alla frågor, men det känns ändå lite sådär.

      Hur är passkontrollen? Är det som tjejen jag nyss pratat med som vill att vi ska tala detaljerat om hur vi vill ha sex INNAN vi ens träffats för att se om vi är kompatibla? Nej, jag säger som en kvinna skrivit i sin presentation: ”Skamliga förslag mottages gärna, men efter vi har träffats några gånger på stan först”.

    • Mim

      @ apan
      Passkontrollen hos mig ser ut enligt följande
      jag behöver prata å prata ännumer innan jag vill dejta ,,, är inte det möjligt så blir det ingen dejt,,, inget sexprat då drar jag direkt,, det är inget som jag vill dela med en främling,,

  6. Miss Z

    Oftast ställs frågan slentrianmässigt ”hur länge har du varit singel”…
    Brukar sällan döma personen utifrån svaret, har den varit singel länge behöver inte betyda något negativt. Bara att personen inte hittat rätt eller aktivt letat. Själv kan jag känna det rätt skönt om nån vart singel länge, eftersom man själv varit det och då slipper förklara varför. Och man har förståelse för om den andra vill ta det lugnt och inte stressa in i saker.

    Nåt jag inte upplevt med dater som haft långa eller många tidigare relationer. Några få undantag. Date en som vart gift 2 gånger, där kändes det mest som att denne leta partner för att slippa vara ensam. Inte att han ville ha en relation med mig. För mig känns det inte seriöst. Utan mer att personen har svårt för att vara i sitt eget sällskap.

    Till skillnad från en som varit singel länge, vill jag gärna tro att när den väl går in i en relation med nån är det för han/hon vill vara med just den personen. Inte för att slippa vara ensam…

    • Christian Persson

      Miss Z,

      Jag känner som du. Jag blir heller inte avskräckt om någon varit singel länge, för då vet man att det är en person som inte stressar in i saker. Och som inte dejtar för att slippa vara ensam. Men man kan såklart tolka långvarigt singelskap på andra sätt också.

  7. S.J

    Jag tycker inte man behöver veta hur länge någon varit singel. Absolut inte varför man blev singel…. Inte till att börja med i alla fall!
    Att man måste ha kontakt med barns andra förälder är självklart och att man har barn bör framgå redan i Profiltexten eller faktatexter:)
    Man kan börja diskutera hur länge och varför senare, när man träffats några gånger och börjar känna sig bekväm med varandra.
    Det bästa är att bilda sig en egen uppfattning.
    Bara för att man inte passar ihop med vissa människor betyder det ju inte att man inte passar ihop med någon alls….. Hoppas jag innerligt 😃😃😃

  8. Jag

    Jag bryr mig inte direkt om hur en kvinnas tidigare relationer sett ut men jag ställer absolut frågan hur länge en kvinna varit singel… Av ett enda skäl… Har hon varit singel kortare tid än 6 månader tackar jag för mig (jag kan göra undantag beroende på omständigheterna men oftast inte).

    Mer än en gång har jag fått berättat för mig vid dejt att hon varit singel typ 2-4 veckor bara och sett hp som ”en kul grej” och när det kommer till kritan så har hon inte varit det minsta redo, klar med det gamla eller ens intresserad av att binda sig igen. Vissa har inte ens hittat eget boende än utan bor fortfarande med exet.

    Jag vill träffa någon som är klar med det gamla, som lekt singellivet av sig och som har ordnade förhållanden ang. vårdnad av eventuella barn osv.

    Om hon sen varit singel i 2 år eller 12 år är oväsentligt… Det gamla ska helt enkelt vara ute ur bilden till 100%.

    • Axer

      Och det går inte om man varit singel i 4 månader? och dom som har varit klara i 2 år innan dom blev singel då? Vilket defenitivt, och tyvärr, är rätt vanligt. Alla fall är väl unika, om man säger, och i stället för att överhuvudtaget ha en regel om ‘6 mån’….ja vet inte, lyssna på vad personen i fråga har att säga om det? Jag blir helt…överväldigad….av alla jäla regler folk har. Men, men, to each, their own, det är ju dej din regel drabbar, typ 😉 och kanske i viss mån stackarna som du beslutar inte är klara….:-)

    • Jag

      Det är självklart så att det handlar om mer än det och att siffran 6 månader inte är någon magisk gräns… men om man som jag är i en ålder att de jag dejtar till 95% har minderåriga barn (eftersom jag söker i en ålder nära min) så är det mycket praktiskt som ska ordnas vårdnad, fungerande växelvis boende, har hon ett mycket lång förhållande bakom sig osv. osv.

      Att jag ställer mig tveksam till att dejta de som varit singlar en väldigt kort tid handlar uteslutande om gjorda erfarenheter… Mer än en gång har jag råkat ut för dom som haft en stor vilja men som inte varit klara… antingen med det gamla eller att dom inte hunnit göra klart sitt fria singelliv… Dom har inte landat i en fungerande vardag. Allt handlar om fall till fall… Men generellt passar jag mig… Av gjorda erfarenheter. Blir mer än gärna dumpad för att rätt kemi inte finns, men är väldigt färdig med att bli dumpad för att den jag träffat plötsligt inser att dom inte gjort klart gammalt eller vill leva singellivets glada dagar s.a.s. Man blir ganska cynisk med tiden så även om jag inte per automatik ratar någon för att dom varit singlar ”för kort tid” så passar jag mig.

  9. John G

    Det tipset Christian, tror jag hade gjort allting med dejting väldigt mycket enklare. Att se varje ny dejt som ett oskrivet blad. Bilda sig en egen uppfattningen om människan.

    Men på nätet verkar det vara svårt. Min uppfattning är att det finns människor som är livrädda, som avskriver andra människor baserat på minsta lilla detalj som inte känns 100%.

    Det kan vara minsta lilla oklarhet i presentationen. Eller för den delen minsta lilla felaktighet i ett mejl. Och frågan är varför?

    Men kanske är det som jag läste för några år sedan i en avhandling. Slutsatsen doktoranderna drog var att internet gör oss mer okänsliga, mindre empatiska, mer egoistiska, gentemot andra människor. Väldigt mycket baserat på anonymitet, som ger möjligheten att bete sig i princip hur som helst, utan att det får några konsekvenser.

    Sedan funderar jag vidare på hur det ser ut IRL?
    Hur mycket påverkas vi av vårt rykte när vi träffar nya människor?
    Ryktet som vi har bland kompisar och bekanta.

    Nu vet jag i och för sig inte vad jag har för rykte? Men kanske heter det bland kompisarna att jag är en individualist? Att jag är väldigt självständig? Att jag är Liiite annorlunda, eftersom jag inte har FB, jag behöver inte vara kontaktbar på telefon Hela Tiden, jag är tämligen ointresserad av att titta på sport. Som fotbolls- EM. Att jag har mina egna idéer om saker och ting? Att jag aldrig haft ett förhållande?

    Och hur påverkar det tjejer som kanske blir nyfikna på mig? Men som tar omvägen med att fråga kompisarna om mig, innan hon börjar prata med mig.

    • Håkan

      Johng

      Det var intressant.

      Du har rätt. Man vet inte vad ens kompisar har målat upp för bild på en. En bild som blivit till efter missförstånd? Eller andras tolkningar? Det ska jag på ett fint sätt ta reda på faktiskt. Det var ett tänkvärt tips.

    • mikeserius

      Det är nog mera givande om ryktet går om en och att man blir kallad för ”hästen” framför ”prinskorven”…

    • Romantisk-tjej

      Har aldrig varit med om att någon dejt har träffat mina vänner först. Det är nog mer vanligt om man träffas via vännerna från början?

      Min pojkvän har aldrig träffat mina vänner och nu har vi känt varann i ett år… Har inte ens tänkt på varför det blivit så. Vännerna träffar jag mer sporadiskt och vi har en del telefon och sms-kontakt. Det har dock inte kommit upp något tillfälle där det varit naturligt att jag skulle ta med pojkvännen vid de tillfällena vi setts. Istället har jag besökt vänner på de dagar då min pojkvän och jag inte ses.
      Samma sak är det med hans bekanta.

      Jag tror dock att jag kommer träffa en av min pojkväns vänner nästa vecka. De ses sällan eftersom han bor på annan ort. Och jag tror vi gör något tillsammans när han kommer och hälsar på (med sin flickvän) eftersom vi har semester då.

    • J.G

      John G:

      Jag trodde det var mig du beskrev där ett tag 🙂

      Jag har inte FB, eller något annat liknande. Kan lägga ifrån mig telefonen och glömma ta med den när jag går ut. Sedan på kvällen kan man se att man har missade samtal eller sms. Har den även på ljudlöst när jag sover. Jag är också ointresserad av sport, kan titta med vänner av vänskap, men inte för att jag är intresserad. Sedan får de göra något jag tycker är kul 🙂

      Kul att det finns fler vettiga personer där ute!

    • Christian Persson

      John G,

      Kan det kanske vara så att man inte litar på sig själv? Då är det ju lättare att titta på den ”statistik” en person har. Och utifrån den göra sina bedömningar.

    • John G

      Tack Håkan.

      Tror jag också MikeSerius.

      Romantisk Tjej:
      Det var den situationen jag syftade på.
      Att något nytillskott i kompisgänget blir nyfiken på dig.
      Eller kanske någon på festen där du känner 10% av deltagarna. Men den som blir intresserad känner någon av dina kompisar.

      Gott J.G. Stora hjärnor tänker lika 🙂

      Christian:
      Där sade du nog ett väldigt sant ord. Man försöker få en bild målad innan man pratar med personen. I stället för att se honom, henne, som ett omålat blad.

  10. Agda

    Intressant att höra om andras erfarenheter. Det lär jag mig på och jag kommer definitivt vara mer försiktig med just den här slentrianfrågan. I alla fall vid dejter som jag tror kan leda vidare.

  11. Romantisk-tjej

    Att allt ska vara ute ur bilden till 100% är inget man kan begära. Och hur vet man det i såfall? Det är ju en process. Det är ju inte så att man vaknar upp en dag och så är allt från det förflutna löst. Personligen tycker jag att det räcker att kärleken tagit slut med exet och att de definitivt gått skilda vägar samt flyttat ifrån varandra (ifall de bodde ihop.) Sedan märker man ganska snart hur mycket eller lite exet betyder. Och utifrån det kan man avgöra om det är värt att gå vidare seriöst.

    Men andras känslor för övrigt kan man inte ha kontroll över. Min pojkvän var inte klar med det gamla när vi sågs som vänner i början. Men det betydde inte att han ville tillbaka till sitt ex, tvärtom. De hade definitivt gått skilda vägar. Men han höll på att bearbeta att hans familj hade splittrats och det var svårt att ta in att han nu skulle leva ett helt nytt liv och var osäker på hur det skulle se ut, hur blir det med barnen, bostaden, skilsmässan o.s.v.

    Varken jag eller han hade planerat att bli kära. Men det är ju sånt som händer. Och de banden vi hade var så starka att vi tog oss igenom prövningarna.

    Att något är jobbigt betyder inte att man måste springa med benen på ryggen. Jag förstod ju att allt kommer bli annorlunda med tiden. Jag hade själv en kris för att jag kände mig ensammare än någonsin av olika anledningar. Jag stod inför ännu en singel- sommar utan att ha lyckats dejta någon på hela vintern och våren.

    Där och då behövde vi båda stöd och det förde oss samman än mer. Kriserna gjorde att vi lärde känna varandra snabbt och vi insåg vi att vi hörde ihop redan efter en månad.

    Att söka en Vän som ville ses i verkligheten blev det vinnande konceptet när killar på dejtingsajter inte orkade träffas irl. Att vi sedan blev störtförälskade var en stor bonus. 🙂

    • Jag

      jag tycker definitivt att jag kan begära att en kvinna ska vara klar med sitt ex… Om jag ska engagera mig i henne, investera av min tid så vill jag inte att det ska finnas gamla historier kvar som slå kilar i det… VARJE gång jag träffat någon som inte löst sitt gamla, så är det också det gamla som gjort att det inte funkat.

      Mina senaste erfarenheter inom området: En hade inte gjort upp ett skit om vårdnad om barn etc. vilket gjorde att exet bråkade för att förstöra… hon stack för hon kunde inte engagera sig i en ny med allt det som hängde över. En annan stack tillbaka till exet så fort han kom och ”viftade med den” för hon upptäckte då att hon inte var över honom… ytterligare en menade att hennes dröm fortfarande var att hon och exet en dag skulle återförenas…

      Jo jag ställer definitivt kravet att det gamla ska vara klart, hon ska vara klar med singellivet och inte känna att hon måste springa på nattklubbar varje helg osv. osv. Därför vill jag träffa någon som gjort klart allt, och det har man inte om man är på hp 2 veckor efter senaste relationen sprack.

      dom som accepterar att träffa någon som inte släppt sitt gamla och har stök kvar med det… dom får väl göra det… jag gör det inte… för känner man igen versen, då brukar man kunna refrängen.

    • Romantisk-tjej

      Jag menar självklart att det är ett måste att ha kommit över sitt ex. Men praktiska saker kan ändå komma emellan. Det kan ha att göra med en krånglig skilsmässa eller att exet vägrar tar itu med nödvändiga saker för att separationen ska gå smidigt. Sådant råder man inte över.

      Man släpper väl inte en människa man älskar bara för att något krånglar just nu men som man förstår kommer lösa sig snart? Ska man avsluta kontakten, sitta ensam och olycklig på var sitt håll och återkomma om ett år? Nej, jag tror på att kämpa tillsammans. Speciellt om båda vill det.

      Och även om min kille ibland har haft det så jobbigt med allt rörande separationen och barnen så har han aldrig någonsin velat vara i exets närhet annat än om de diskuterar praktiska saker eller överlämnar barnen. Han ser henne som en främling och förstår inte hur han kunnat vara med henne i alla år. Han får alltid en dålig känsla när han är där. Bara det har vänt upp och ner på allt i hans liv. Han förstår inte varför han en gång valde henne och skaffade barn med henne. Och det är ju inte konstigt att man mår dåligt då.
      Det var ett uppvaknande för honom.

      Om det uppstår kärlek är det nog en helt annan sak än om man bara dejtar någon. Om man inte kan leva utan en person då tror jag man skärper sig och förstår vad man måste göra. Och framför allt: man VILL göra förändringarna själv. Och man har inte den minsta lust att gå tillbaka till det som var innan man fann varandra.

      Han känner att han hittat rätt och jag känner att jag hittat rätt. Vi har bara ett liv. Och vi vill leva ihop tills vi dör. Vi kommer inte lämna varandra för att vi har någon dispyt eller att något praktiskt krånglar. Vi kan stötta varandra och kämpa tillsammans. Kärlek är en otroligt stark kraft. Den övervinner det mesta!

  12. Håkan

    Förstår inte detta

    Måste man verkligen berätta om hur länge man varit singel eller om man haft förhållande. Och hur länge det i så fall varade?

    Jag tycker att livet innan dejten är ett avslutat kapitel. Du går på dejt för att du är redo för det nya livet. Om inte så är det ju rätt meningslöst att dejta. Hålla på att älta gamla saker gör ingen lycklig. Som en kille sa en gång… Se aldrig tillbaka, den vägen ska du inte gå,

    • OriginalPer

      Håkan:
      Har personen nyligen gjort slut är det nödvändigt att veta. Jag vill inte har fler rebound-förhållanden. Och jag vill även veta vad personen vill i sitt liv. Och om den vill lika mycket som jag i olika frågor. Jag kan ha överseende med misslyckanden.

    • John G

      Håkan:

      Jag tror det finns många orsaker till varför frågan kommer upp.
      Och sett ur min synvinkel ser det ut så här.

      Tjejer frågar mig hur länge jag varit singel, dels för att inte behöva hamna i den situationen JAG beskriver. Att jag kanske inte har kommit över mitt X. Men också för att försäkra sig om att jag inte varit singel så länge att jag blivit bekväm med det.

      De vill försäkra sig om att jag är beredd att engagera mig i ett nytt förhållande.

      När jag då berättar att jag aldrig haft något förhållande så börjar de i bästa fall fråga om det. Förmodligen för att ta reda på vad som är fel med mig. Vad är det som gör att jag aldrig haft ett förhållande?

      Är det för att jag egentligen inte vill ha en flickvän?
      Eller kan det vara så att jag har problem med närhet och intimitet?
      Är jag så annorlunda att tjejer helt enkelt flyr när de lär känna mig?
      Och så vidare.

      I sämsta fall är det i stället tvärnit när de får reda på att jag varit singel hela livet. Det blir inga frågor. Och ingen mer kontakt. Utan det är tack och adjö.

    • Håkan

      Om man nu vet att det blir tvärnit pga att man varit singel länge eller hela livet. Varför då ta upp det? Då får man väl köra med Fake it til you make it.

      Sen varför måste man veta om den andra har avslutat ett förhållande eller ej. Ska man hålla på så kan man lika gärna vara själv. Jag förutsätter att går du på dejt så vill du börja om på nytt. Blir det inte så, ja då får man ta den smällen då.

    • S.J

      Håkan: livet före dejten blir aldrig ett avslutat kapitel. Vi har alla ett bagage därifrån. Det kan vara lätt eller tungt. Beror på vad du varit med om.
      Ett förhållande ska ALLTID vara avslutat innan man ger sig in i nåt nytt!!! MEN om man har barn sen tidigare så är det ett måste att ha kontakt med den andra föräldern…..
      Och ärlighet varar längst!

  13. Romantisk-tjej

    John G:
    Vilken tur då att jag började med vänskap och slapp allt detta. Just dejting är ju bara som att söka arbete och hamna hos en rekryterare som granskar dig från topp till tå.

    Själv ville jag bara umgås och ha roligt med intressanta diskussioner. Utan krav. Och medans man umgås märker man om man passar ihop. Det är väldigt enkelt egentligen. Dejting är alldeles för uppstyltat och nervöst.

    Vi träffades ute under avslappnade förhållanden. Det var hur bra som helst. Känslan var att vi var vänner och var på liknande våglängd. I ett sådant klimat är det också lättare att så småningom känna något mer. Det kanske stannar på vänskapsnivå och det är inte fel heller. Men dejting däremot, verkar ju bara sluta med tack och hej. Med vänskap finns det åtminstone en chans att lära känna någon och träffas fler gånger.

    Och i vårt fall uppstod känslor ganska så snart. Det kan bero på att vi öppnade oss om allt redan i början och märkte hur vi förstod varandra. Det fanns dessutom personkemi.
    Eftersom vi blev vänner träffades vi flera gånger. Och det krävs ofta om det ska uppstå något mer.

  14. Ericsdotter

    För mig är det en viktig fråga, precis som alla andra frågor jag ställer, eller snarare – svaren. Hur han svarar och vad han svarar. Det är en bit av hans historia och säger lite om hur han är och vem han är. Om han inte vill svara på såna frågor, tänker jag att han antingen har något att dölja eller har svårt att prata om personliga saker, och då är han inget för mig.

    • Christian Persson

      Ericsdotter,

      Ja, om någon inte vill svara blir man såklart misstänksam. Men jag känner att frågan om tidigare relationer ibland ställs slentrianmässigt, utan att man kanske går djupare in på varför det blivit si eller så. Och utan den informationen är frågan ”Hur länge har du varit singel?” lite meningslös, kan jag tycka.

  15. Agda

    Håller med John G här om att ärlighet är det enda rätta. Om det är något som kan få mig att tvärnita så är det upptäckten eller känslan av att en man ljuger om något. Sedan kan man lägga fram sanningar på olika sätt.
    Det där med att ”vara klar med” är som Romantisk tjej skriver en komplex fråga. Självklart ska det inte finnas någon lust att gå tillbaka. Det kan ju däremot finnas andra band.
    Samarbeten kring gemensamma barn är så viktig att motsatsen borde vara straffbar. Men det kan finnas andra saker. Jag vet flera som på olika sätt och av varierande skäl kan välja ett t ex stötta eller hjälpa en tidigare partner, utan att det för den saken skull påverkar deras nuvarande relation. Där får man som vuxen kunna känna tillit och inte låta sig styras av svartsjuka och kontrollbehov.

  16. Sussi

    Tidigare relationer är nog det vanligaste man frågar om.Jag tror samtliga jag träffat frågat mig om det och det är något jag själv vill veta.
    I mitt fall har det handlat om en fingervisning om personen ifråga är på samma ställe i livet som jag själv.Jag gjorde misstaget att träffa några väldigt nyskilda män när jag började nätdejta och de hade inget intresse för mig som person de ville älta och få lite tröst i form av intimitet.Nu kanske inte alla är så men jag tror det är få som kan gå från ett långt förhållande och bara kliva in i nästa de flesta behöver några år för att bearbeta tror jag.

    Å andra sidan stöter du lätt på problem när du träffar någon som varit singel väldigt länge och kanske lagt sig till med vanor att det är svårt göra plats för en ny person.Det kanske tom blir jobbigt att engagera sig i någon när man inte är van?Men sen är inte alla stöpta i samma form och om man får frågan så tror jag de flesta frågar av välmening då de kanske är genuint nyfikna på just den de frågar.

    Har man aldrig varit i ett förhållande kanske man vid en första kontakt kan svara att man varit singel alldeles för länge ? Då ljuger man inte och visar samtidigt man vill vara i en relation att man är färdig med singellivet.

    • Christian Persson

      Sussi,

      Man kan nog vända och vrida på det här hur mycket som helst. Har man levt i ett långt, men dåligt, förhållande är man kanske inte bättre rustad för en ny relation än någon som varit singel länge. Den senare kan såklart lagt sig till med vanor, men kan ju också ha en hunger efter att bry sig om någon annan än själv.

      ”Alldeles för länge”, var ett bra förslag på svar!

    • Romantisk-tjej

      Sussi:
      Jag tänker att man märker om någon är intresserad av lite intimitet eller är riktigt kär? Om båda känner samma?

      Min pojkvän var relativt nyseparerad när vi träffades. Han hade massor att bearbeta.
      Men – man kan inte bestämma den exakta tidpunkten för sitt livs kärlek. Nu råkade det vara så att vi tyvärr inte träffades två år efter separationen utan efter ett halvår. Men betyder det då att vi skulle skulle träffas alls? Då skulle det säkert rinna ut i sanden och jag skulle gå miste om vad både han och jag tror är vårt livs kärlek.

      Han säger att han vill leva med mig resten av sitt liv. Och även om det varit en hel del arbete skulle jag inte vilja vara utan det här året tillsammans med honom. Det har varit en utveckling för oss båda. Och ibland får man ställa krav på partnern om det är något hen gör som blir besvärligt. Då har partnern också chans att ändra sig. Men samtidigt tycker jag inte man ska vara så hård utan ge en människa en chans. Och hjälpa till, framför allt!

      Ibland låter det som många vill ha allt klappat och klart och problemfritt. Hela ryggsäcken från det förflutna ska vara bearbetad och klar och nu ska personen bara vara redo, felfri och glad. Annars ska man inte dejta? Eller? Så fungerar det sällan. Kanske en ytlig relation, men delar man med sig av hela sitt liv och går på djupet i känslolivet så kommer det även fram sådant som kan bli tufft. Då tror jag många bara drar.

      Jag kan bara säga att en ärligare och uppriktigare kille har jag aldrig träffat. Han skulle aldrig smickra in sig för att få något, aldrig ljuga ens om de mest ofördelaktiga saker han gjort eller varit med om. Han super aldrig, röker aldrig, äter nyttigt och sköter jobbet och har bra hand om sin ekonomi är alltid fräsch och renlig och städar efter sig. Och han har definitivt inga känslor för sitt ex. Hon är helt ute ur bilden.

      Men ja, han bearbetar saker fortfarande. Han grubblar mycket. Det finns mycket som ställts på ända sedan separationen. Han levde ett annat liv med henne och de var ett par ända sedan de var någonstans i 25-årsåldern. Det är förändringen som kan skrämma honom och få honom att grubbla. Och att familjen splittrats.

      Förändringen när han träffade mig är total. Jag skiljer mig dessutom väldigt mycket från hans ex. Hon var enligt honom en tyst, lite killaktig person helt utan längtan efter intimitet. Idag träffar han mig som är en fantasifull, feminin, passionerad och intensiv. Som dessutom är högkänslig precis som han själv är. Han kan äntligen prata om hans inre demoner. Med någon som kan förklara och lägga fram nya bilder. Han kan vara sig själv och jag står ändå kvar. Och ger honom bekräftelse och kärlek, är omhändertagande och delar med mig av drömmar och längtan. Samtidigt kan jag vara brutalt ärlig och vill förändra det som går trögt. Jag vill utvecklas.

      Han säger ständigt: varför träffades vi inte när jag var 18? För det var en tjej som jag han alltid drömt om. Han har till och med skrivit ett poem om en tjej som är precis som jag. Som han såg inför sin inre syn när han var 18. Sedan försvann den känslan och nu över 20 år efter har han hittat tillbaka. Jag har själv alltid drömt om en kille som är så känslosam. aldrig träffat någon som kommer i närheten av det. Så nog är det något speciellt. Även om det kan bli turbulent med våra respektive känslor. Dock sällan dramatiskt. Grälen vi haft har alltid lett till ännu mer förståelse för varandra och våra svaga punkter.

    • John G

      Christian:

      Lycka till 🙂

      Någonting jag märkt de gånger jag dejtat är nämligen att när en tjej ställer en viss typ av fråga, eller närmare bestämt, när hon ställer frågan på ett visst sätt, så är det fullständigt meningslöst att försöka med ett undvikande svar.

      Och det behöver inte vara i dejtingsammanhang heller för den delen.
      Det räcker att du umgås med tjejkompisar.

      Ställer tjejer en viss typ av fråga, på ett visst sätt, så är du chanslös. För då är det enda godtagbara alternativet fullständig ärlighet.

      Och om du på minsta lilla vis försöker ducka under den frågan, svara det minsta lilla undvikande, ja du, då känner tjejer direkt att du försöker mörka någonting. Och sedan börjar de slita i dig med följdfrågor, på samma sätt som hajar sliter i sitt byte när de känt lukten av blod. Skoningslöst.

  17. Varken troll eller intelligensbefriad

    Vågar knappt sticka ut näsan, nu! Är konflikträdd, och riskerar definitivt påhopp… Samtidigt vill jag berätta…

    Det kan ha varit ”mig” ni träffat!

    Jag har, trots åldern och trots långvariga förhållande, väldigt svårt för att dejta. Och min taktik gör knappast att jag bygger upp någon erfarenhet, heller…

    Rädsla har fått mig att ljuga i dejtsammanhang, och då totalt tvärtemot det ni pratar om. Jag säger att jag har flera dejter på G, att det inte alls är längesedan jag blev singel, och en gång tom att jag redan är i ett förhållande! Detta för att jag inte vet hur man ska uppföra sig, ifall man inte gillar dejten. Jag behöver en bakdörr att skylla på, och då skyller jag hellre på en annan kille än att behöva säga att dejten inte föll mig i smaken.

    Inget jag rekommenderar eller är stolt över. Inte heller har det resulterat i något positivt. Dessutom tenderar det att vara utanför trådens ämne.

    Men det är tyvärr sån jag är…

    • John G

      Du har i alla fall tillräckligt med självinsikt för att se hur du själv är.
      Dessutom har du modet att erkänna det. Okej, kanske inte för dina dejter, men för oss här på bloggen. Det tycker jag är starkt.

  18. Agda

    Jag är tvärtom överärlig. Har ett antal gånger helt i onödan påpekat för olika kontakter att jag har andra dejter på gång. Har insett att det inte är något man behöver säga, men har svårt för spela med dolda kort.

    • Apan

      Om någon måste avbryta dejten för att skynda vidare till en annan dejt så hade jag nog tagit ganska illa upp, annars är det väl OK men jag vill inte höra om det. Sen tycker jag det är oseriöst att fortsätta dejta flera personer under en tid bara för att se vilken som är bäst…

      Att försöka boka in flera dejter samtidigt (men inte samma dag) är väl OK, de flesta leder ingen vart ändå.

    • S.J

      Klart man kan dejta flera typ samtidigt, olika dagar….. Men känner man att man vill dejta nån speciell fler gånger så tycker jag att man ska stoppa fler andra dejter och koncentrera sig på den speciella!

  19. Sussi

    Fast vad menas med andra dejter på gång egentligen ? Att man pratade med flera betyder det verkligen att man har flera på gång ? 99 av 100 kontakter rann ju ut i sanden utan att man setts.Att ha en dejt på gång är i mitt tycke att man träffat någon minst en gång och det är tal om en dejt till innan dess så var det ju bara någon man pratade med på nätet och som med största sannolikhet stannade där.

  20. GymC

    Frågan vad man jobbar med är väl nästintill lika vanlig, eller kanske t.o.m. vanligare. Jag har fått listor till meddelanden att fylla i också: utbildning, jobb, ambitioner, etc. etc. Och människan trodde seriöst att jag skulle deklarera för allt det där. Tack och adjö. Inte en chans. Mina stålar hamnar inte i en ”gold-diggers” fickor i alla fall Oavsett mina inkomster eller min levnadsstandard.

    Att fråga om någons förflutna på ytan är inte konstigt. Det handlar inte om klockslag, namn eller adresser utan i största allmänhet. Det bottnar väl i att få igång en diskussion helt enkelt. Jobbsnacket är ett av de mest trista ämnena skulle jag vilja påstå. Personligen så skiter jag fullständigt i det så länge hon inte är prostituerad eller något annat mindre roligt i en relation.

  21. Agda

    I mitt fall har det handlat om att det i bland dyker upp flera frågor om en första dejt mer eller mindre samtidigt, och där jag till nummer två som hör sig för berättar att jag redan har en på gång. Inser att jag lika gärna svara gärna, men inte den här veckan, utan att förklara varför. Men jag kan som sagt vara lite överårig och har då sagt att ja men så att du vet ska jag träffa någon då och då,.

    • Ericsdotter

      Jag tycker att man absolut kan träffa flera parallellt för en första dejt. Om man sedan går vidare med en andra dejt, och en tredje med någon så släpper man självklart de andra eftersom inget intresse finns. Satsar man allt på ett kort, kan man bli väldigt besviken, för det finns många man inte klickar med alls…

  22. Crazy8000

    Gu vilka attityder vissa har. Tur man inte är aktive via nätet längre bara tar en titt i lådan ibland.
    Inte undra på att det är en lekstuga.
    Folk har väldigt dålig tolerans/överseende/likgiltighet/dubbelmoral/rädsla/desperata/ får för sig saker om andra på dåliga slutsatser på erfarenhet och så vidare.

    Lär er ert egna skit först innan ni dömer någon annans skit lika väl som att försöka skapa något hållbart med någon.

    Allt är relativt med konsekvenser.

    Skjuta över känslor på en ny är destruktivt. Vill ni själva hamna i den sitsen själva? eller är ni så desperata på tvåsamhet?

    De som brukar ha blivit bekväma i att vara singlar brukar också veta vem de är har självkänsla/självförtroende inifrån och vad de behöver/värda i skillnad ifrån motpolen.

  23. Erik

    Jag har inte frågat om nån historik och har inte heller blivit tillfrågad men jag kan tänka mig att det finns en poäng i att veta sånt eftersom det kan säga en del om hur man är och vad man har för syn på förhållanden och sånt.

  24. Agda

    Det slog mig just nu att de två män som jag just nu har väldigt bra kontakt med via nätet med mycket skrivande och telefonsamtal, så har de frågor som diskuteras här inte ställts. Kanske just för att vi har så bra kontakt att vi lär känna varandra genom annat än frågor kring tidigare relationer?
    Tror att det viktigaste inte är när de frågorna ställs utan att de gör det på ett sätt och i en situation där svaren blir ärliga och inte bara skrap på ytan.
    Med de två som jag pratar med nu så vet jag en del men det är sånt som har kommit fram bit för bit i samtal som egentligen rör annat.

  25. ViraStina

    Min erfarenhet är att den frågan kommer upp ganska sent, ifall man har fått en givande kontakt. Börjar folk ställa den sortens intervjufrågor omedelbart, har det ändå inte funnits någon riktig ”connection”. Då har det mest varit tompladder, för att ha något att säga.

    Jag tycker man märker ifall de där frågorna är äkta. Det märks när någon frågar uppriktigt, för att de är nyfikna på mig, hur jag är som person och vad som format mig. Eller om de bara ställer mekaniska kontrollfrågor.

    Har man fått en bra anknytning, blir frågor om tidigare förhållanden meningsfulla. Då stärker de relationsbygget ytterligare. Man kommer närmare varandra. Lär känna varandra djupare. Men på en ytligare nivå skapar de snarare distans, eftersom man mest känner sig inspekterad och granskad.


Kommentera