19f080235f5123e910c35f0294c3400d

“Bara vara vänner”

Vi hade känt varandra sedan vi var 14 år. Nu var vi 20- någonting och vi låg i din säng och kollade på filmen WALL-E. Jag hade som vanligt dragit på mig dina mjukisbyxor och en stor t-shirt eftersom mina jeans var för obekväma. Allt var som vanligt, men ändå alldeles ovanligt. För det var nu som vi plötsligt kysste varandra.

Jag vet inte vem som tog initiativet eller hur det blev så – men så här i backspegeln var det kanske oundvikligt. Vi var båda nyblivna singlar och hade alltid mer eller mindre skoj-flirtat med varandra på fyllan. Men samtidigt var du min bästa vän och du visste ALLT om mig. Det var ju med dig jag hade diskuterat och analyserat  alla mina relationer det senaste decenniet. Det var mot dina axlar jag hade gråtit ut när ytterligare en pojkvän krossat mitt hjärta. Och det var du som hållit upp mitt hår när jag spydde på ditt badrumsgolv efter att ha druckit alldeles för mycket rödvin.

Jag hade fantiserat så många gånger om hur det skulle vara om det blev vi två. Egentligen borde vi ju vara det perfekta paret tyckte jag. Men eftersom du alltid hade haft långa förhållanden så hade jag fått trycka bort de tankarna och vara tacksam för vår vänskap istället.

Men nu var vi här. I ditt pojkrum, hånglandes framför en animerad robotfilm. Jag vågade inte se på dig efteråt och med dunkande hjärta och blossande kinder smög jag in i gästrummet och kröp ner i sängen. Där låg jag och stirrade ut i luften och undrade vad i helvete det var som hade hänt.

Efter den där natten följde två turbulenta år där vi gick från vänskap till något mer, men ändå aldrig hela vägen till ett förhållande. Det var smärtsamt att inse att vi inte delade samma känslor och till sist tvingades jag att bryta vänskapen och säga upp kontakten. Jag orkade helt enkelt inte träffa dig efter allt som hade hänt, och med det förlorade jag min bästa vän.

Idag har vi smått börjat hitta tillbaka till varandra igen och ses ibland över en öl. Vi kommer aldrig att kunna vara så nära som vi en gång var, men jag är ändå glad över våra nya, lite mer städade, vänskap. Vi gjorde det komplicerat och det kostade oss en hel del, men jag ångrar det ändå inte. Hade det inte blivit som det blivit hade jag antagligen undrat hela livet om det hade kunnat bli vi? Nu vet jag.

Kanske låter jag trist men jag är inte säker på att det går att ha en så nära (straight ) vän av motsatt kön i vuxen ålder. Någon som man kan sova i samma säng med och prata i telefon hela nätterna med. Det känns som att det hör tonåren till och att många glider ifrån dessa vänskapsrelationer när de skaffar sig en fast partner. Det är synd, men kanske oundvikligt? Vad tänker ni? Och vad gör man egentligen om man blir förälskad i sin kompis?

dating


There are 183 comments

Add yours
  1. Bosse 48

    Jag misstänker att Cecilia, i likhet med alla andra kvinnor, gillar att retas med oss förlorare som aldrig fått och aldrig kommer att få uppleva hur det är att vara ung och ha värsta snygga flickvännen. Som att de får ut något slags sadistiskt nöje av att beskriva situationer så som i början av inlägget.

  2. aWa

    När jag var med i en relation så har jag altid tyckt det var jobbigt med min pokväns “kvinnliga vänner”.
    Vissa har en så konstig relation till sin vän.
    Dom har större förtoende för sin vän än sin pojkvän eller flickvän.
    Hela poängen med en realtion är att bygga upp ett förtoende för varandra,så att personen blir ens bästa vän med.
    Är dessa vänner i mitten av relationen jämnt,så skapar det bara en massa problem.
    Ett sunt relation bygger på att man är bara 2 i ett förhållande.

    • Justme

      Håller med. Du kan rent krasst inte prioritera din vän högre än din partner. Jag råkade ut för det med min (ex)make. Han hade dessutom varit tillsammans med henne i tre perioder innan. Han till och med skvallrade om mig med henne, mycket obehagligt. Jag har många manliga vänner – men jag skulle aldrig sätta dem högre än den person jag har en relation med. Det gäller för övrigt vänner av det motsatta könet också!

    • HoppfullSkeptiker

      Är det inte fullkomligt normalt att ha vänner av båda könen oavsett om man har ett förhållande eller ej?

      Om jag dejtade en kvinna som började kräva att jag sa upp bekantskapen med mina kvinnliga vänner och bekanta så skulle jag ärligt talat verkligen tvivla på att den kvinnan är någon att satsa på för mig.

    • Molly_1

      Normalt är att man bygger en framtid tillsammans med sin partner och inte ens vänner.
      Det är bara normalt att vännerna försvinner sakta ur bilden och ens partner blir nr 1.
      Är någon i mitten av ens förhållande så brukar inte det förhållande hålla länge heller.
      Man kan inte vara så naiv att inte se detta.
      Svartsjuka och konkurrens finns i alla människor,medvetet eller omedvetet.
      En bra “vän” skulle själv förklara att hon/han finns där när som,men att det viktigaste är att skapa sig en framtid.
      Tycker det är väldigt självisk att inte tänka på hur den nya personen ser på vänskap-relationen.
      Jag hade också tvivlat på den man som inte tänker på mina känslor,han kan absolut inte vara rätt för mig om hans kvinnliga-vänner kommer framför mig.

    • AM

      Svartsjuka finns inte i allas liv. Det är en sjukdom man blir av med när man slutar vara monogam. Då blir man även av med bitterheten folk tydligen har mot vänner.

    • HoppfullSkeptiker

      Jag håller inte alls med om att det är “normalt att vännerna försvinner sakta ur bilden” även om “ens partner blir nr 1”. Det är väl snarare fullt normalt att både kunna ha en partner OCH vänner?

      Såklart det inte är bra om vännerna kommer ivägen, eller om den ena partnern inte tänker på den andras känslor (det är såklart ett riktigt allvarligt problem för alla sorters relationer), men det betyder väl ändå inte att man “inte ska ha” vänner överhuvudtaget?

    • Molly_1

      Varför är man tvungen att ha vänner av det andra könet,när man är i ett förhållande?
      Visst kan man ha vänner (av samma kön),men man kan inte umgås lika mycket som när man var singel.
      Man ska även få sin partner att känna sig trygg och det kan man inte göra sålänge ens vän (av det andra könet) smsar en/ringer en konstant.
      Har själv manliga vänner och vi kramas,kan hålla om varandra eller lägga mitt huvud på axeln osv.
      Men hade jag vissat detta framför min partner,skulle han bli väldig svartsjuk och få för sig saker.
      Om vi ska vara helt ärliga,så är vi inte stela med våra “vänner” och har strikta regler på att ej kramas,ej hålla om varandra osv.
      Detta skulle dock inte alls accepteras när man är i ett förhållande.
      Ska man då ändra sitt relation till (vännen) så länge man är i ett förhållande bara och sen när man gör slut så är man kramgo igen.
      Nej,jag tycker inte detta är acceptabelt.
      Vill man ha något seriöst så får man vissa att man är seriös med,och att man kan hålla sina vänner utanför relationen.
      Jag hade inte gjort något som jag själv inte hade velat att den andre gör mot mig.

    • Justme

      Att ha vänner av båda könen är ju långt ifrån att man ligger och pratar hela nätterna med varandra…

    • Camilla

      Det låter inte sunt och jag hade direkt dragit om jag träffat en sådan person. Varför ska du avgöra könet på någons vänner? Om din partner säger att du inte ska umgås med män på jobbet, slutar du då med det eller låter det som rätt ohälsosam svartsjuka?

    • Molly_1

      Camilla,
      Om jag respekterar min partner och kan se en framtid med han,så lyssnar jag på vad han har att säga.
      Jag ger 100% i ett förhållande för annars är det inte ens lönt att gå in i ett.
      Att försöka ändra på saker som kan glädja den andre och kanske även skapa ett starkare band mellan oss,gör jag så gärna.
      Jag vinner inget på att vara envis som en åsna i ett förhållande.

    • MrD

      Att inte kunna få ha en tjejkompis som man eller inte få ha en killkompis som kvinna är nog ren mognadsfråga. När jag jobbade som säljare efter gymnasietiden ville jag ta en fika med en kollega på jobbet i 20-årsåldern. Jag hade en dejt med annan då. Så det var endast ur en vänskaplig synvinkel och jag var ganska tydlig med det. Hon vägrade alla acceptera förslag för hon “fick inte för sin kille”. Min fd. sambo på 41 år hade däremot inga som helst problem med det. Inte heller de allra flesta vänner i åtminstone min umgängeskrets (runt 30 – 50 år) har några problem med det. Jag umgås mest med ganska mogna och ansvarsfulla människor dvs. föräldrar och akademiker utan så mkt sociala problem. Desto fler runt 20 på mitt campus där jag jobbat har det problemet med svartsjuka i relationer. Så, min erfarenhet att bara att det är (i regel) en mognadfråga som sagt. /MrD, 26 år

  3. Boccaccios

    För min del håller jag med fullständigt om det sista i inlägget.
    Det går inte att ha en vän av motsatt kön.
    Och det beror väl på att killar och tjejer tänker olika?

    Jag har nämligen blivit placerad i kompisfacket oftare än vad som känns rimligt.
    Vilket slutar med att jag får sitta och lyssna hur dessa tjejer pratar om andra killar de träffar.
    Och Det gör ont. För jag vill inte bara Prata sex med dessa tjejerna, jag vill också ligga med dem.
    Alltså innebär det att jag känner åtrå och längtan efter att få ligga med dessa tjejerna.
    Men det enda jag får uppleva är att de pratar om andra killar de ligger med.

    Nu har jag funderat mycket på Varför tjejer beter sig så här?
    Jag menar, Varför förutsätter dessa tjejer att jag Vill sitta och prata sex med dem?

    Har diskuterat frågan intensivt med en nätkompis som är tjej och hon ger följande förklaring.

    Tjejer pratar sex därför att det är ett sätt för dem att skapa närhet och förtroende.
    Därför pratar de gärna sex med mig, för att vi skall bli närmare vänner.

    Problemet är bara att jag resonerar inte så.
    För mig skapas den närheten och det förtroendet av att Ha sex, inte prata om det.
    Alltså vill jag gärna Ha sex med tjejerna, av samma anledning som de gärna Pratar sex.

    För mig är det nämligen tvärtom mot vad alla dessa tjejer tror.
    Att Bara Prata sex med dem skapar i stället avståndstagande och irritation hos mig.

    Det är därför jag numera inte umgås med tjejer som bara vill prata sex med mig.

    Nu vet jag dock inte hur det är för alla andra?
    Men denna fundamentala skillnad i tankesätt gör att jag aldrig mer kommer bli placerad i det neutrala kompisfacket av en tjej.

    Visst, jag kan bli kompis med en tjej. Men då kommer det också innebära förmåner.
    För det är på det sättet jag skapar närhet och förtroende, det är så jag blir bättre vän med en tjej.

    Och nu tänker ni kanske att så kan man ju inte göra.
    Det går ju inte att jämföra prat med att ha sex.

    Och nej, jag håller med. Jag jämför verkligen inte sex med att bara prata.

    Därför att jag tycker sex är fullständigt okomplicerat. Sex kan man använda som ett enkelt tidsfördriv bara för att man inte har någonting annat att göra. Sex är kul, skönt, hälsosamt och det skapar som sagt närhet och förtroende.
    Bara positiva upplevelser.

    Att prata sex med en tjej är däremot olustigt, obekvämt, nedbrytande och det skapar bara avståndstagande och distanserande.
    Bara negativa upplevelser.

    Nu föreställer jag mig dock att det stora flertalet tjejer som läser vad jag precis skrivit opponerar sig? Ni kanske till och med vänder taggarna utåt lite? Tycker jag är en idiot?
    Därför att ni ser det precis tvärtom?

    Det är sex som skapar de negativa upplevelserna i en vänskapsrelation,
    medan att snacka Bara är positivt.

    Vilket är min poäng då 🙂

    Tjejer och killar tänker så olika att vi borde verkligen inte vara vänner.
    För i alla typer av vänskap mellan killar och tjejer är det Alltid någon som mår dåligt.

    Så Tror jag det är i alla fall?

    • Boccaccios

      Camilla:

      Varför kommer du med den kommentaren???

      Ja, jag skriver utifrån MINA erfarenheter och talar om vad JAG tror och tycker.
      Det är väl ganska underförstått eller???

      För om jag hade hävdat att jag skriver för ALLA människor hade väl jag haft signaturen “HELA MÄNNSKLIGHETEN” i stället för Boccaccios???

      Så mitt förslag till dig är:
      Lägg ner attityden och ägna dig åt ditt i stället!!!

    • Camilla

      Fast det är ju just det du göt, hävdar att alla män fungerar som dig. Att kvinnor och män fungerar på olika sätt, män som dig

    • Marie84

      Jag har läst vad Boccaccios har skrivit och det står inte någonstans att han beskriver hur ALLA män fungerar.
      Han skriver klart och tydligt att det är hans egen erfarenhet som han utgår ifrån.

    • Boccaccios

      Tack Marie 🙂

      När jag läser igenom mitt inlägg igen ser jag att det faktiskt är Väldigt, Väldigt tydligt att jag skrev om mina erfarenheter och vad jag Tror.

      Undrar hur Camilla kunde missa det???

    • HoppfullSkeptiker

      Boccaccios,
      Jag får nog hålla med Camilla här… Du skrev ju såhär:

      “Tjejer och killar tänker så olika att vi borde verkligen inte vara vänner.
      För i alla typer av vänskap mellan killar och tjejer är det Alltid någon som mår dåligt.”

      Förvisso säger du sen att “Så Tror jag det är iallafall”, så du säger ju inte direkt att “såhär MÅSTE det vara”, men du uttalar dig ju ändå rätt tydligt om “alla typer av vänskap mellan killar och tjejer”, som om det gällde för alla och inte bara för dig själv. Så jag förstår definitivt varför Camilla tolkade dig som hon gjorde.

      Själv är jag iallafall rätt säker på att det finns vänskaper mellan killar och tjejer där ingen av dem mår dåligt av det. Jag har exempel på det både i mitt eget liv och bland vänner och familj.

    • Boccaccios

      Hoppfullskeptiker:

      Om du läser ungefär halvvägs in i mitt inlägg så står det en fråga,
      “Nu vet jag dock inte hur det är för alla andra?”

      Sedan avslutar jag med det du refererade till:
      “Så Tror jag det är i alla fall?”

      Och då blir min fråga till dig:
      Vad begär du av mig egentligen?
      Hur tydlig vill du att jag skall vara?
      Vill du att jag skall börja med fotnoter eller slutnoter för att verkligen vara övertydlig?

      Nu tycker inte jag det skall behövas dock, för så länge det jag skriver står under signaturen Boccaccios så är det Mina åsikter, Mina erfarenheter, Mina tankar jag skriver om.
      Och jag talar verkligen inte för någon annan.

    • Marie84

      Boccaccios:

      Konstigt hur det kan bli missförstånd när du skriver tydligt och korrekt.
      Kanske är skrivandet ett betydligt mindre problem jämfört med hur svårt vissa har att tyda en text.

    • Boccaccios

      Hahaha… 🙂

      Ja du Marie, då uppstår ju en lite rolig fråga också.

      Kan Det vara skälet till att jag fick så dåligt med svar på HP?

      För jag skrev en ganska utförlig presentation.
      Och jag bemödade mig verkligen med att skriva individuellt och personligt när jag skrev ett första brev till en tjej.

      Men Kanske, Kanske, Kanske, var det så att tjejerna läste helt enkelt inte det jag skrev.

      Utan på något sätt lyckades de tolka all min text till att bli en mening:

      “LIGGA!!! När kan vi ses???

      För det hade kanske förklarat en hel del?

      Och en konsekvens av deras eventuella feltolkning är ju att i dag tänker jag exakt så som de trodde att jag tänkte då 🙂

    • Linus Wenell

      Lyckligtvis är inte alla killar likadana, och inte alla tjejer heller. Jag har då inga tjejpolare som vill snacka sex, och jag vill heller inte ha sex, så det där känns helt främmande för mig. Jag skulle heller aldrig acceptera att säga upp vänskapen med mina tjejpolare för någon, det tyder på en egoistisk och svartsjuk personlighet och det intresserar mig inte alls.

  4. xxx

    jag är själv väldigt anti mot just detta med att killar ska ha tjejkompisar? Så jag håller med molly_1
    Och varför vill vissa killar ha tjejkompisar egentligen? Den övervägande orsaken till att vissa eller de flesta killar vill ha tjejkompisar är väl just de att killen/mannen själv vill ha nån slags låtsaskompisinsyn hos det motsatta könet,och vill få en tjejkompis att tro att han inte alls tänker några sexuella känslor om sin tjejkompis! bara för att t.ex. då bl.a tjejkompisen ska kunna klä av sig fritt i killens åsyn som då“BARA´´är en kompis´´!!? De är ju för fan sjuk helt enkelt! Och änvärre om någon av parterna som ska kalla det för kompisskap dessutom har en kille/el. tjej de redan har ett förhållande med som inte ont anar nåt om vad som kan pågå bakom kulisserna! Tror det är mer vanligt än vad kanske många vet att det finns många som har ett förhållande,men ska samtidigt ha “såkallade kompisar´´ av motsatta könet! För de är nog presis vad det övervägande handlar om bland killar som då ska låtsas kalla det för tjejkompisar? eller tjejer som då ska låtsas kalla det för killkompisar!?! Och handlar det inte om detta? ja då är väl killen homosexuellt lagd!? Och då blir det mer äkta att en kille som då är homosxuellt lagd faktiskt kan ha en tjej som kompis,eftersom intresset då är enbart på killar eller män för den homosexuelle mannen/killen.!

    – Jag anser att Den enda ggn. en kille som har en tjejkompis? eller en tjej som har en såkallad killkompis? Och då kan säga att det faktiskt enbart är en kompis? är om båda parter “absolut inte´´ känner någonsomhelst attraction sexuellt till den andra parten av motsatt kön! Då möjligen kan jag tro på att det endast handlar om ärligt sann kompisskap mellan 2 parter av motsatt kön! Men aldrig annars!

    • HoppfullSkeptiker

      Varför är det så svårt att förstå hur eller acceptera att heterosexuella män och kvinnor kan vara platoniska vänner med varandra? Vad är poängen med att vara “anti” detta?

      De exempel du beskriver låter onekligen rätt sjuka, men de är just det: dina exempel. Det du beskriver stämmer knappast in på alla.

      Om du inte vill ha manliga vänner, eller om du inte vill att din partner ska ha kvinnliga vänner, då får du såklart tycka det. Men varför vara “anti”? Vad andra människor har för vänner och av vilket kön är väl ändå deras ensak.

  5. Jag

    men varför skulle man inte kunna ha vänner av motsatta könet? jag tycker frågan är väldigt underlig. Vänskap är vänskap i min värld, inget annat…

    Jag har sedan mer än 10 år en oerhört nära relation till en tjejkompis… hon är min “andliga syster”. Det har definitivt pratats om oss vilket vi båda vet om… Främst har pratet rört sig runt ämnet: “jaja, hon ser ju bra ut, klart han vill något med henne”.

    Men allt eftersom åren gått så har folk i vår närhet “accepterat” att hon och jag är bara vänner och ingen av oss ser på den andre på “det sättet”. Inte en chans i världen! Hon är min vän… Jag ligger INTE med mina vänner, oavsett kön… För jag vill inte.

    Går vi ut på krogen tillsammans så ser vi samma fenomen alltid… Inte en kvinna närmar sig mig av två skäl.

    1: Jag är ute med en kvinna.
    2. Hon ser väldigt bra ut.

    Männen funkar annorlunda… Då jag ska på toaletten brukar jag säga till henne: “100 spänn på att någon kommer att ta sin chans nu och fråga dig om vi är ett par”. Det slår nästan aldrig fel utan är standard. Då dessa män får klart för sig att vi INTE är ett par kommer de att flytta över till vårt bord och sen brukar den första timmen se ut ungefär så här: Han är väldigt inställsam och väldigt “på” då han pratar med henne… Jag kommer att bli behandlad som luft av honom, få sura blickar och bli behandlad som någon sorts konkurrent som ska spelas bort. Inställningen verkar vara att vår vänskap måste bero på att HON inte vill något annat. Det brukar sluta med att jag säger åt de här männen att dom kan vara trevliga mot mig också, hon och jag är enbart vänner för att INGEN AV OSS vill något annat… Jag är inget hot, ingen konkurrent! Då brukar dom tina upp och ofta ser man att han skäms en aning över sitt tidigare beteende.

    De gånger hon träffat någon man har hon alltid varit tydlig mot dom om vår nära vänskap och framförallt att det bara är vänskap och varken hon eller jag önskar något annat, och framför allt: vi har båda levt ensamma under långa perioder… Om vi viljat något annat med varandra så har vi haft all tid i världen att skruva ihop det… det har vi inte gjort så varför skulle vi göra det precis då den andre har en partner? dessa män har accepterat det fullt ut och aldrig upplevt mig som ett hot.

    Den röda tråden som jag dock alltid ser angående synen på vår vänskap handlar just om hennes utseende… Folk betvivlar inte hennes uppsåt, men dom betvivlar mitt… som jag skrev tidigt i tråden: “jaja, hon ser ju bra ut, klart han vill något med henne”… Det tycker jag är fruktansvärt trångsynt. Män och kvinnor kan faktiskt vara väldigt nära vänner, men enbart vänner! 🙂

  6. AM

    Det finns alltså folk som anser att kvinnor och män inte kan vara vänner? Det betyder att bisexuella inte kan ha vänner alls, eller hur? Konstigt, konstigt. Jag är faktiskt väldigt säker på att jag har vänner.

    • Molly_1

      Det är fullt möjligt att man känner sig attraherad av vänner.
      Hela poängen med att man inte vill att ens partner ska ha en för nära kontakt,med sin vän/vänner av det andra könet ,är att man kan känna sig attraherad av varandra.
      Vare sig man dras till det ena könet bara eller till bägge kön,är samma sak.
      Det handlar också om att ha respekt för sin partner,tar ens partner illa upp av relationen med vänner (vare sig det handlar om det ena könet eller bägge kön),så borde man lyssna på det och försöka göra en ändring.
      Spelar ingen roll om vem som har varit i ens liv längst,allt handlar om hur man vill att ens framtid ska se ut.
      Dom flesta som accepterar att man har vänner av det andra kön,är oftast dom som också har det och dom hade heller inte kunnat se sitt liv utan dessa människor.
      Kan man acceptera från bägge sidor att man umgås med vänner (kanske på ett intimt sätt med) så finns det inget problem alls.
      Men alla accepterar inte detta och det värsta man kan göra är att strunta helt i vad den andre personen känner/vill.

    • AM

      “Det handlar också om att ha respekt för sin partner,tar ens partner illa upp av relationen med vänner (vare sig det handlar om det ena könet eller bägge kön),så borde man lyssna på det och försöka göra en ändring.”

      Ja, man gör en ändring. Partnern åker ut. Direkt. Man vill inte ha en framtid med en sån människa. Att en människa ens kan tänka sig att stanna med någon sån gör mig illamående.

    • Marie84

      Partnern åker ut.Direkt?

      Är man så snabb med att göra slut med någon,så är man nog inte så kär eller ens kan säga att man älskar den personen.
      Vissa byter partner som dom byter strumpor.
      En sån person förtjänar heller inte att vara med någon som söker nåt seriöst.
      Att man inte kan ta hänsyn till sin partner är omoget och självisk.

    • AM

      Ja, partnern åker ut direkt. Som sagt vill man inte vara med en sån person.
      Du vet kanske hur det skulle sluta, det har nog folk sagt åt dig innan. Du kommer ligga där, blodig och ensam på ett golv, och intala dig att ni trots allt älskar varandra. Han klarar det lätt, eftersom han innan gjorde dig ensam. Han gjorde dig alldeles för beroende av honom. Han gjorde sig till ALLT. Så han vet att ingen kommer hjälpa dig. Och själv sticker du inte. Så han kan göra vad han vill. Du är ju så väldresserad. Och du tror att du är värd smärtan.

    • Marie84

      Hur jag är som person,har du ingen anning om.
      Att yttra sig om mig som är helt främmande för dig,är mer än idiotiskt.
      Framför ditt argument om du nu har ett ,annars så behöver du inte skriva något alls!
      Du får mer än gärna bytta partner som du bytter strumpor och sen tro att du gör det för att du har en stark personlighet.
      Men att stanna kvar i ett förhållande och faktiskt behöva kommunicera är något som varenda mogen vuxen känner till.
      Att sticka så fort något är svårt vissar mer på en svaghet.
      Att vara mogen betyder inte att man låter folk nedvärdera en.
      Men det är klart och tydligt att det är inget du känner till.

    • Molly_1

      AM
      Om någon har en annan åsikt från dig själv så får du respektera det utan att gå till en personlig attack mot någon, för det är inte acceptabelt.
      Tror heller inte att Admin skulle tycka att detta vore acceptabelt??
      Hur du ens har fått för dig att någon skulle acceptera att nedvärderas har jag ingen aning om,för jag har inte läst det i någon kommentar..
      Tycker att ditt kommentar är väldigt obehaglig!

    • AM

      Du måste missat nåt. Det var en varning. Jag är orolig. Jag vill inte att någon ska råka illa ut, vilket är det som händer när man låter någon bestämma över ens liv. Hur kan du tolkat saker så fel?
      Och ja, du ska vara orolig. Ditt liv är viktigt, som alla andras, och du borde se upp så att du inte låter dig luras och skadas.

    • Marie84

      Molly_1:
      Jag bryr mig inte ens att svara eller lägga ner energi på någon som är så aggresiv i sitt kommentar.
      Men visst har du rätt i att det är en väldig obehaglig kommentar som borde granskas.

    • Molly_1

      Marie84
      Det är kanske ett bättre strategi att ignorera någon än att konfrontera någon som själv inte ens förstår hur illa det låter för den som läser kommentaren:)

    • ViraStina

      Jag tror verkligen inte att AM avsåg att själv vara hotfull, om det är vad ni syftar till. Jag tycker det framgår rätt tydligt att h*n enbart varnar för vad som kan hända i en relation där den ena börjar ha synpunkter på vilka vänner den andra umgås med.

      Och även om det var drastiskt uttryckt, håller jag med i sak. Det finns en gemensam nämnare med alla dessa misshandelshistorier som man läser om. De börjar alltid med att den ena vill begränsa den andras övriga umgänge. Inledningsvis med hänvisningen till att “det är ju du och jag nu, jag vill ju vara med dig så mycket som möjligt”.

      En sorts romantisk utpressning alltså. Jag skulle vara otroligt mycket på min vakt om en partner tog till den metoden, eftersom jag har sett precis detta hos en nära anhörig. Det gick precis enligt mönstret och slutade följaktligen med katastrof.

      Om man inte är i balans, alltså inte är grundläggande överens om hur mycket tid man vill spendera ihop i relationen, då bör man först reda ut den saken, innan man börjar kontrollera vilka partnern umgås med.

    • Marie84

      Stina:
      Jag skrev nog tydligt att jag tycker det handlar om att ta hänsyn till sin partner, om man väljer att ändra på det som stör hen.
      Det har inget med att kontrollera någon annan.
      Att ta det jag har skrivit till en helt annan nivå,är som att göra en höna utav en fjäder.
      Sen att uttala sig om mitt privatliv som personen i sig ,inte ens har någon anning om är inte alls att man oroar sig för en.
      En vuxen människa är nog fullt kapabel till att ta egna beslut.
      Man kan heller inte ge “rätt” råd till en främmande människa på nätet,när man inte ens vet hur hens liv är/ser ut eller vilka relationer man har haft.
      I detta sammanhang så är det jag/kvinnor som tycker att ens partner, inte ska ha vänner av det andra könet.
      Så varför kommer det in kommentarer om män som behandlar en illa?
      Här håller man sig heller inte till ämnet.

    • ViraStina

      Marie84:
      Eftersom det rätt kvickt dök upp kommentarer om att det var överflödigt med vänner av samma kön när man väl har en partner, är det ju inte så konstigt att flera av oss kommenterar vidare på det. Jag tror faktiskt inte HP tar illa upp heller.

      Och nej, man kan inte säga exakt vad som gäller för en annan människa, känd eller okänd. Men man kan peka ut vilka beteenden som är generella varningstecken.

      En partner som inte vill att man har några vänner av motsatt kön är definitivt ett sådant varningstecken. Men somliga skribenter här tycks anse att det är en normal och sund uppoffring, vilket jag och några till reagerar på.

    • Marie84

      Stina:
      För det första så tycker jag att det är väldigt orealistisk av hen att peka ut varningstecken för en okänd människa,baserat utifrån ett par kommentarer.
      För det andra så står det väldigt fel när varningstecken var menat för mina expartner och eventuell partner.
      Ifall det är jag som har problem med att min eventuell partner har kvinnliga vänner,så borde det vara jag som har något kontrollbehov och det borde isåfall vara jag som misshandlar denna stakars man.
      Hela kommentaren i sig är fel bara och du skriver att du håller med om vad som står där??

      Hela inlägget handlade om hur lätt det är att plötsligt bli attraherad av sin “vän”,sen så började vissa tänka ett steg framåt som att tänk om detta “vänskap” skulle fortsätta fastän man inleder ett förhållande med någon annan.
      Vissa tänkte även att dom är i ett förhållande med någon och attraktionen mellan sin partner och hens “vän” av motsatt kön har inte uppståt ännu,men att det kan göra det.
      Detta tycker jag är helt ok,och har faktiskt med själva ämnet i sig att göra.
      Men när man börjar ta in misshandel i det hela så har ämnet spårat ut bara.

    • AM

      “För det andra så står det väldigt fel när varningstecken var menat för mina expartner och eventuell partner.”

      Det är riktat till alla som kan tänkas hamna i en sådan situation. Det är för övrigt alla.
      Det är inte riktat till någon som du, eller någon annan, kommer bli tillsammas med i framtiden. Det är riktat till DIG och alla andra som läser det här. Det är riktat till alla de jag hoppas inte ska bli framtida offer.

      Det är konstigt hur mycket folk kan misstolka om de bara vill.
      Läs igen. Saker har skrivits tydligt och de ska inte behöva förklaras flera gånger bara för att någon hittar på själv vad det står.

    • HoppfullSkeptiker

      MOLLY_1 skrev:
      “Det är rätt vanligt att kvinnor slår män medvetslösa om dom inte lyder,man måste ha pli på sin man haha.”

      På vilken planet är detta något att skratta åt???? Hade du uppskattat om en man sa så om att slå kvinnor??

      Citat från en BRÅ-rapport om våld i nära relationer:

      “En tredjedel av både män och kvinnor uppger att de blivit utsatta för någon typ av våld från sin partner under det senaste året (knuffar, dragande i håret, kastande av saker, slag m.m.). På frågan om huruvida man blivit slagen av sin partner svarade 11 procent män och 5 procent kvinnor jakande. Lika många kvinnor som män uppger att de blivit utsatta för allvarlig misshandel (6 procent).”

    • Molly_1

      AM
      Ja, partnern åker ut direkt. Som sagt vill man inte vara med en sån person.
      Du vet kanske hur det skulle sluta, det har nog folk sagt åt dig innan. Du kommer ligga där, blodig och ensam på ett golv, och intala dig att ni trots allt älskar varandra. Han klarar det lätt, eftersom han innan gjorde dig ensam. Han gjorde dig alldeles för beroende av honom. Han gjorde sig till ALLT. Så han vet att ingen kommer hjälpa dig. Och själv sticker du inte. Så han kan göra vad han vill. Du är ju så väldresserad. Och du tror att du är värd smärtan

      Är detta verkligen tydligt?
      Det är riktad till ALLA som läser detta men du svarade på Maries kommentar.
      Hennes kommentar hade inget med misshandel att göra utan att hon tycker som jag att det inte är ok att ens partner har vänner av motsatt kön.
      Här var det Marie som faktiskt ställde krav på en man men ändå så är det hon som kommer att ligga blodig och ensam på ett golv?Hur kan mannen göra sig till allt när det handlar om att kvinnan ställer krav på mannen!Som om inte allt det andra var nog så är Marie väldresserad också när det är hon som ställer krav!Vad är det som ska vara tydligt.Allt är bara förrvirrande.
      Varför tar du ens upp allt detta när INGEN alls har kommenterat något om misshandel.
      Allt handlar om vänner kan vara mer än bara vänner och sen har ämnet gått lite vidare till om man har en partner så vill man inte chansa att det kan bli något mellan ens partner och hans vän.
      Detta har inget med misshandel att göra.
      Vi är inga slavar och tillhör inte någon vit man i 2015.
      Därför är vi fria att göra vad vi vill.
      Vi kan uttrycka vår åsikt om saker och argumentera men bara för att någon har en annan åsikt så betyder inte det att ni faktiskt är tvugna att gå efter någons åsikt.
      Så som visa tycker att det är hemskt om ens vänner av motsatt kön skulle försvinna ur bilden så fort man får ett förhållande så tycker andra tvärtom.
      Andra kan absolut inte tänka sig att ha ett förhållande med någon som har vänner av motsatt kön.
      Sen om detta beror på att man har haft hemska erfarenhet eller att man är osäker på sig själv eller på sin partner,vem vet det kan bero på hur många saker som helst.
      Men detta har inget alls med misshandel att göra och jag tycker heller inte att detta behöver tas upp i detta ämne!

    • Marie84

      Molly-1:
      Bry dig inte om vad en skeptiker skriver:)
      Om du inte har läst hans kommentarer innan så kan jag berätta för dig att dom brukar alltid innehålla något påpekande,eller vad som är fel/rätt av andra att göra.
      Utöver detta så hänger han upp sig på något specifikt ord/menning och allt fokus läggs där,istället för att läsa allt och tyda det som verkligen står där.
      Har man börjat kommentera med han så slutar han heller alldrig,så det bästa är att bara släppa det:)

      AM:
      Du är inte tydlig med vad du skriver och ditt argument hör inte till detta ämne heller.
      Ingen blir misshandlat för att man förväntar sig saker av ens partner.
      Jag tror och hoppas att folk diskuterar vissa saker innan dom går in i ett förhållande och då kan man avgöra vad som är ok och inte ok.
      Tycker man inte att kraven som ställs av den ena personen är rimligt,så säger man bara nej tack och går vidare med sitt liv.
      Men att gå in med en person i ett förhållande och så har bägge olika åsikter om hur förhållandet ska vara leder till stort missförstånd.
      Gör man slut med personen efter att man gått in i ett förhållande pågrund av att man inte kunnde ha en konversation, om hur förhållandet ska se ut innan så är man bara omogen och självisk.

    • HoppfullSkeptiker

      Marie84,

      Kan du vara så snäll att sluta snacka skit om mig?

      Du känner inte mig alls utöver vad du fått för dig baserat på några kommentarer, men ändå tar du dig friheten att förklara för någon annan vem jag är och hur jag tänker och fungerar. Vem tror du att du är egentligen?

    • AM

      Ni som inte förstår: Läs allt, igen eller för första gången, så förstår ni nog bättre. Jag har ingen anledning att förklara saker som är så tydliga.
      Jag önskar er lycka till. På riktigt.

    • BlueEye

      Hoppas att det går bra att hoppa in en liten stund i denna konversation,utan att få huvudet avbiten -ler mot molly-
      När jag läser hela konversationen,så ser jag lite allvar blandat med lite skämt.
      Men det är verkligen inget man ska bli upprörd av.
      Måste även påpeka hur onödigt det var att du HoppfullSkeptiker,hoppade in i mitten av hela konversationen.
      Det är precis så här det brukar urarta ifrån själva ämnet och kan bli en massa onödigt tjafs -kollar runt så ingen tar det på fel sätt-
      Det är nödvändigt med lite skämt ibland -ler-
      Livet hade blivit så trist om vi alltid är seriösa.
      Angående Maries kommentar så får jag känslan att hon försöker förklara för molly, att inte ta åt sig kommentaren som HoppfullSkeptiker skrev,för det är kanske något han brukar påpeka utan att tänka hur illa upp någon kan ta det?
      När man gör något bra för någon så kan någon annan ta illa upp.
      Så uppfattade jag det hela åtminstone.
      Den lärdom man kan dra ifrån det hela här,är att tänka sig för innan man hoppar in mellan konversationer lite hux flux-ler-

    • Molly_1

      En kommentar jag skrev blev borttagen.wow asså.
      Snacka om att ha tabu på visa ord medan “att ligga blodig på ett golv” är acceptabelt.

    • Marie84

      HoppfullSkeptiker:
      Kan du vara så snäll och lära dig att förstå vad man skriver:)
      Jag har gjort mig en bild av dig just ifrån kommentarer och jag tar exempel endast därifrån.
      Du var tvungen att rätta molly,när hon skrev ett skämt till mig.
      Så dramatisk du är om allt.
      Tänker skriva som en viss person också skrev.
      lägg ner hela attityden och leta efter tjafs någon annanstans för du är inte ens värd min tid!

    • HoppfullSkeptiker

      Så, vad ni säger är att jag gjorde något “fel” för att jag påpekade _i_ett_öppet_forum_ att det är osmakligt att skratta åt misshandel…?

      Ni är banne mig inte kloka.

    • Linus Wenell

      “Att man inte kan ta hänsyn till sin partner är omoget och självisk.”

      Ja att inte ta hänsyn till att ens partner har vänner av olika kön är omoget och själviskt, där håller jag med. Varför skulle man vilja vara med någon som är så självisk och inte visar hänsyn? 😛

    • Marie84

      Linus Wenell:
      Inte skulle någon tvinga dig att vara med någon du inte kommer överens med.
      Jag skulle vilja tro att man kan prata om vad man gillar/ogillar och vad man vill uppnå med själva förhållandet,innan man blir ett par.
      Då kan du säga hej då och kalla person för omogen/självisk om hen inte tycker om att du har kvinliga vänner.
      Men om du gör slut med hen när du har gått in i ett förhållande, och endast tagit reda på då att ni inte tycker likadant om saker,så skulle jag kalla dig för omogen och självisk.

    • Marie84

      Vi har alla olika syn på hur ett förhållande ska se ut.
      Vissa personer tycker att det är obekvämt och obehagligt med vänner av motsatt kön.
      Andra kan tycka att det finns något annat som är obekvämt i en relation.
      Istället för att tvinga någon att acceptera hur man vill att en relation ska se ut/vara,så letar man sig istället till någon som har samma syn som en själv!
      Det är inte mer komplicerat än så:)

  7. fia

    Jag hävdar att män o kvinnor kan vara vänner. Jag har dock hört att män kan vara vän men har en avsikt med det. Att det blir mer. Vill inte tro det då jag har flera manliga vänner. Me har frågat män, o de säger faktiskt det, att det finns en baktanke. Fia

    • HoppfullSkeptiker

      Såklart det kan finnas en baktanke, men att det KAN finnas en baktanke betyder inte att det alltid finns en baktanke. Alla är ju olika.

  8. AnnaE

    Mina tre närmast vänner är killar. Killar jag känt länge. Mellan 8 och 20 år. De är mina vänner och om jag har ett förhållande med en kille så får han helt enkelt acceptera det. Han får acceptera att han inte alltid ska hänga med mig när jag träffar mina vänner som råkar vara killar, precis som att han inte alltid ska hänga med när jag träffar mina vänner som är tjejer (vilket killar oftast tycker är helt naturligt…att de inte hänger med när jag träffar tjejkompisarna…).
    Jag tycker absolut inte att det är konstigt att man har vänner av motsatt kön. Man är väl inte attraherad av alla människor?
    Om jag har en partner som har tjejer som vänner är jag helt ok med det. Förhållande handlar om tillit och finns inte tilliten så kan förhållandet skippas tycker jag.
    Men, jag ska tillägga att jag nog hade haft lite svårare om min partner kom hem och sa att “jag ska bara ut och ta en öl med min kollega Sofia ikväll”. Nya tjejkompisar hade varit aningen svårare. Men jag hade accepterat det också och litat på att han talar sanning och att de bara är vänner.
    Tillit, tillit, tillit!!

  9. Miss Z

    Beror väl på omständigheterna. Är man vänner sen barnsben, och det inte finns någon attraktion från någons sida är det ok.

    Men kanske är skillnad på om man är 20 eller om man är 35+. Nån som har en tjejkompis som ligger i samma säng med hans kläder för att hennes egna var för obekväma? Nära vänner ja, men så nära?

    • HoppfullSkeptiker

      Ursäkta, men är det verkligen upp till dig att avgöra vems vänskap som är “ok” eller inte? Får inte två vuxna, samtyckande människor vara vänner med varandra om de vill det, oavsett vilka kön de har eller om du tycker det är “ok”?

    • Camilla

      Skulle du resonera på samma sätt om det varit e en manlig vän han hade i sängen? Och nej ingen domderar vem som ligger i min säng, partner eller ej

    • Molly_1

      Camilla,
      Du verkar inte bry dig för mycket om andras känslor.
      Vissa människor passar bättre som singel än i ett förhållande.
      Är man i ett förhållande så måste man alltid tänka på den andres känslor, och att säga att ingen bestämmer vem du har i sängen låter inte som ett sunt förhållande.
      Bryr mig inte vilket kön det än är,jag skulle inte vilja att min partner delar säng med någon annan förutom mig.
      Min åsikt ska spela roll för min partner,gör det inte så har han noll respekt för mig ,och det kommer heller inte finnas någon framtid för oss!

    • ViraStina

      Molly1:
      Du verkar snarare mena att man måste vara överens om vad som gäller, än att man ska ta hänsyn till varandras känslor.

      Annars kan man ju lika gärna vända på det. Jag kräver nämligen av min partner att han litar på mig och låter mig avgöra vilka vänner jag träffar. Att diktera vilken umgängeskrets partnern “får” ha, är ju raka motsatsen till att ta hänsyn till dennes känslor.

      Visst, i ett förhållande anpassar man sig ju alltid efter varandra i viss mån. Klart man ska ta hänsyn och lyssna på den andres önskemål. Men att ens önska att partnern ska välja bort sina vänner låter inte alls bra. Jag skulle personligen aldrig acceptera ett sådant villkor. Det skulle leda till att jag kände mig kontrollerad och instängd, och det för dessutom tankarna till första stadiet i en misshandelsrelation.

    • Molly_1

      Vira,
      Du låter väldig dramatisk!
      Vill man stanna i “vän-stadiet” även när alla andra omkring påbörjar något seriöst som att ha familj och barn,så är man helt enkelt inte redo för ett seriöst förhållande.
      Det är bara narurligt om man börjar prioritera andra saker som är viktigare än ens “vänner”.
      Ens vänner kommer också att gå vidare när dom börjar ha något mer seriöst och sen är “du” kvar ensam,för att du har stöttat bort alla män pågrund av dina vänner.
      Vänner tillhör också den viktiga delen när man är yngre och inte när man är vuxen.
      När man är vuxen så slutar man också dela säng med vännen av det andra könet!
      Det är ett typiskt tonårs beteende bara.

    • ViraStina

      Hoppla, det där lät betydligt mer dramatiskt i mina öron! Vänner som försvinner in i tvåsamheten, och så jag som står ensam kvar när jag har stött bort alla män som inte accepterar att jag vill välja umgänge själv, som en omogen tonåring..!

      Ett ruskigt scenario, på min ära! Lyckligtvis har inget av detta inträffat i mitt liv hittills. Jag har faktiskt bara haft relationer med trygga män som inte alls lagt sig i vilka vänner jag har. Mer än att de gärna också har börjat umgås med dem, då. Och vice versa.

      Visst blir det mindre tid över till vänner om man bildar familj, det är väl helt självklart. Men att det skulle vara tonårsmässigt att vårda sina vänskapsrelationer låter helmysko. Något sådant har jag heller inte stött på i verkligheten. Tvärtom, de flesta jag känner försöker prioritera sina vänner så gott det går.

      Många verkar snöa in på det där med sängen i den här diskussionen. Men själv delar jag inte säng med några kompisar, oavsett kön. Är det så vanligt att umgås i sängen nu för tiden att man måste ha regler om det också? Det känns som om jag har missat något i så fall.

    • Camilla

      Molly låter som ett väldigt tråkigt scenario. Jag har familj och vänner. De är minst lika viktiga för mig nu som när jag var yngre. Och många av dem har både barn och partner, det har knapp st gjort att vi slutat vara vänner. Jag vet faktiskt ingen som valt ett en salt liv med sin partner

    • Marie84

      “Bara vara vänner” inlägget handlar om att dela säng med sin bästa vän som råkar vara av det andra könet.
      Jag trodde det var självklart att man kommenterar om det som inlägget handlar om.
      Men dom flesta verkar komma bort ifrån ämnet…
      Att man har ett sunt förhållande med vänner (oavsett kön) är inget som jag är emot .
      Men det är ett stort skillnad att ha ett sunt förhållande med vänner i vuxen ålder och att ha ett förhållande med vänner på ett tonårs aktigt sätt.
      Att jämnt ha kontakt med sin vän (som är av det andra könet) genom sms/prata i telefon,när man är med sin partner är inte alls sunt.
      Eller att träffa sin “vän” mer än sin partner är heller inte sunt.
      Att lägga sin vän förre sin partner är inte sunt alls.
      Har hur många exempel som helst där ett förhållande med sin vän inte alls är ok.
      Att ställa krav på att inte träffa sin “vän” när man har ett osunt förhållande till varandra,ser inte jag som något problem alls.

    • Molly_1

      Marie84,
      Du förstår precis vad jag ville få sagt 🙂
      Jag har inte alls emot någon som har ett sunt förhållande till sina vänner,speciellt när vännerna också har något seriöst på gång.
      Man kan även ha trevligt med att träffas alla osv.
      Problemet är när vännerna tar all fokus,och ens partner kommer på 2 plats.
      Jag tycker att ens partner kommer på 1 plats alltid och därför är det viktigt att höra vad en partner har att säga och ändra på saker om det går överstyr.

    • Marie84

      Om du inte visste det innan så vet du nu,att många kommer bort ifrån själva ämnet och börjar skriva om heeeellltt andra saker,hehe.

    • ViraStina

      Va? Drog diskussionen iväg? Tänk om ett ämne råkar leda in på närliggande områden, så att folk debatterar lite friare? Upprörande!

      In i ledet med er, kamrater! Och så läser alla igenom sina inlägg några sidor tillbaka och kontrollerar att det inte står något som inte refererar exakt till ursprungsinlägget.

      För att själv hålla mig till topic: Som jag tolkade det, handlade Cecilias inlägg inte alls om vad en eventuell partner tycker om vännerna. Utan om ifall man kan vara bästis med någon av motsatt kön utan att det uppstår attraktion, och om vänskapen blir förstörd ifall man går över gränsen.

    • Marie84

      Ja visst,det är väldigt upprörande när man kommer ifrån själva ämnet.
      Det tycker HP åtminstone,deras regler är faktiskt att hålla sig så mycket det går till själva ämnet.
      Cecilias inlägg säger tydligt att det är fullt möjligt att vänner kan attraheras av varandra.
      Så varför försöker många argumentera emot med att det inte är möjligt,att vänner kan attraheras till varandra?
      Just med detta själva exemplet som cecilia ger så är det inte alls konstigt om vissa blir “svartsjuka” av sig ,när dom går in i ett förhållande med en person som har ett lite väl nära relation med sin vän/vänner.

    • Boccaccios

      Som jag läser det handlar Cecilias inlägg om att hon är tveksam till att killar och tjejer kan vara vänner.

      Och som avslutning ställer hon frågan vad vi tror om saken.

      Eller?

    • ViraStina

      Jag måste genast läsa in mig på HP:s regler, så att jag inte skenar iväg. Eller ännu värre – nappar på något OT som någon annan skrivit. Jag vill ju inte riskera att bli bannad. 🙂

      Jag tror ingen ifrågasätter att man kan bli intresserad av en vän. Själv går jag nästan alltid den vägen. Först gillar jag någon som kompis, och sedan märker jag att jag nog gillar honom lite mer också. Men det innebär ju inte att det inte går att ha en vänskapsrelation med någon av motsatt kön. Eller att det alltid blir på det viset. Det är trots allt väldigt många kompisar som jag aldrig har blivit intresserad av.

      Den mest spännande OT-frågan kring detta tycker jag är ifall man måste skrota sina vänskaper när man får ett förhållande, enbart på grund av risken att man kanske blir intresserad av en kompis istället. Somliga verkar tycka det.

      Och den roligaste topic-frågan är: Måste det verkligen vara så pinsamt att råka hångla med en kompis att man måste springa därifrån?

    • Molly_1

      Vira
      Du borde läsa fler kommentarer för det är en del som säger att det är omöjligt att det kan finnas attraktion till en vän.
      Eftersom dom tror detta så tycker dom heller inte att det är ett problem i sig att ha vänner av det andra könet,eftersom det är helt omöjligt att det kommer att hända något.
      Om man tror att det är fullt möjligt med att attraheras av sin vän så är det därför bättre att hålla vänen borta.
      Att ta bort någon från ens liv helt och hållet behövs inte,men att man spenderar mer tid med sin partner och låter pausa sin relation med sin vän.
      Genom att göra detta så visar man för sin partner att man faktiskt tar relationen seriöst och att ens partner kommer framför vänen.
      Detta kan stärka bandet mera och när den andre personen känner sig mer säker med sin partner och deras relation,så kan man ta in vänen i bilden igen.
      Allt detta kan skötas på ett fint sätt om man har känslor för varandra,men har man inte det så gör man som någon annan sa att den partner som börjar ställa krav ska bort.

    • ViraStina

      Molly_1
      Du skrev ju själv längre upp att du inte tyckte att man behövde ha vänner av motsatt kön när man har en partner. Det tolkar jag som att du tycker att jag borde dumpa killkompisarna om jag hamnar i ett förhållande..?

      I övrigt är vi säkert överens – jag tycker också det är rimligt att partnern kommer före i prioriteringslistan. Inte skulle jag vilja att min karl ständigt föredrog att umgås med sina vänner istället för mig. Men jag skulle heller inte kräva att han slutade umgås med vissa, oavsett vilket kön de har. Det är ett tydligt tecken på bristande tillit och ett osunt kontrollbeteende, anser jag.

      Det handlar helt enkelt om att man har ungefär samma uppfattning om hur mycket tid som är “par-tid” och hur mycket som är “egen-tid”.

    • Molly_1

      VirA
      Jisses asså vad har jag med ditt kärleksliv att göra?
      Vad du gör är asså upp till dig.
      Jag beskriver hur jag vill att mitt kärleksliv ska vara.
      Tror att dom flesta också beskriver ur sitt eget perspektiv vad dom tycker är ok i ett förhållande och hur dom vill att det ska vara.
      Inte har jag läst att någon lägger sig i hur ANDRAS LIV ska vara eller se ut.

    • ViraStina

      Molly_1:
      Okej, så då ska jag tolka ditt inlägg längre upp på sidan som att det är just du som inte har något behov av manliga vänner när du själv är i ett förhållande? Inte att det är en generell åsikt? Du skrev ju annars i väldigt allmäna ordalag där. T ex att man inte ska ha vänner av motstt kön om man vill att relationen ska hålla.

      Du har en udda syn på dina egna vänner i vilket fall, måste jag säga. Som att de bara betyder något så länge du är singel. Men det är ju förstås upp till dig.

    • Molly_1

      Vira
      Har du så pass svårt att förstå allt jag menar,så är det bättre att inte läsa någon av mina kommentarer och heller inte svara på dom.
      Bara för att jag inte skriver direkt ner JAG MENAR NU SÅHär,så skriver inte jag för andra människor.
      Om jag skriver vad jag tycker så är det självklart att det är mina egna erfarenheter och min syn som jag har om ett sunt förhållande.
      Jag dikterar inte folks liv!
      Jag har märkt att du använder ordet “tolka” väldigt mycket,det är synd att du inte kan använda ordet “förstå” istället.
      Ännu en gång påpekar du hur konstig syn du tycker att jag har men när andra påpekar hur konstig syn du har om andra saker så hoppar du upp i taket.
      Du argumenterar emot andras syn och tankesätt med.
      Du förväntar dig mycket av människor men du själv ger inte tillbaka ens hälften till andra av vad du förväntar dig av dom!

    • Molly_1

      Tycker det är så barnsligt att komma med kommentarer som Du sa detta och betyder det då att JAG måste då göra si och så.
      Det enda JAG och alla andra gör är att förklara hur vi ser på saker och vad vi skulle må bra av och inte må bra av i ett förhållande.
      Förstår inte ens hur någon alls kan hänga upp sig av vad jag skriver.
      All är fria att göra vad dom vill.
      Är inte hela poängen med att kommentera att kunna få skriva hur var och en ser på saker?
      Att bara reta sig på vad andra skriver och sen hoppa in där och förklara det är nog inte poängen med att kommentera.

    • ViraStina

      Att jag inte använder ordet “tolka” istället för “förstå” är för att de inte är synonymer. Men just ja – det får jag ju inte skriva här, för det kan ju uppfattas som en korrigering, bevars! 🙂

      Jag undrar alltså hur jag ska tolka ditt inlägg längre upp, eftersom det finns minst två möjliga tolkningar. Om du syftar till dig själv, eller om det är en allmän åsikt som du anser gäller alla. Det är inte för att leta fel, om du nu trodde det. Vi är många som skriver “man” när vi egentligen avser oss själva. Men om det förvirrar debatten, är det väl ingen stor sak att förtydliga? Det gjorde ju t ex Boccaccios högre upp, när någon tyckte att han uttryckte sig för generellt.

      Och nej, jag hoppar absolut inte i taket av att någon tycker att jag har en konstig syn på något. Tvärtom, det är ju det som skapar debatter. Du måste höra till dem som tror att motargumentation innebär att åsiktsmotståndaren är upprörd.

      Du är alldeles utmärkt fri att skriva och tycka vad du vill. Men kommentarsfältet är öppet för alla och du kan ju inte förbjuda andra att svara på det du skriver. Vill du inte ha någon diskussion, låter du bara bli att svara om någon kommenterar det du har skrivit. Eller lägg till en rad om att det här är dina åsikter och att du inte har för avsikt att debattera. Svårare än så är det inte.

    • Molly_1

      Hur du än tolkar det så tolkAR du det ändå fel.
      Inte värt att lägga ner min tid att förklara för någon som dig.
      Du hoppar inte alls i taket om någon kommenterar något om dig va hahaha
      Varför blir du så upprörd av ordet språkpolis eller om någon påstår att du har tvångssyndrom!
      Du kallade alla som inte accepterar att ens partner har vänner av motsatt kön för kontrollbeteende,men ingen tog illa vid sig.
      Jag tog bara upp det som ett exempel men inte mer än så.
      Du får kalla folk vad du vill och sen kommer du undan med för att du har förklaringar på det,och vänder och vrider på vad du menade egentligen.
      Du är en sann hyklare.

    • Marie84

      Stina:
      Du är extrem dramatisk nu:)
      Var det någon som skrev att du inte får skriva ordet “förstå”?
      Jag skriver det ordet jämnt och jag gör det för att jag faktiskt förstår vad folk vill få sagt,när jag tolkar saker så är det samma som att gissa sig fram till vad hen vill få sagt.
      Missförstånd görs när man tolkar saker.
      Precis som jag förstod vad boccaccios skrev (när vissa missuppfattade det) så förstår jag nu också vad molly vill få sagt.
      Hon skriver både sin egen åsikt och hon skriver generellt.
      Vad tycker du är svårt att förstå?
      Hade hon inriktat sig på någon speciell person (som du trodde att hon inriktade sig på dig i en kommentar) så är jag säker på att hon hade skrivit hens namn också:)
      Förresten så tycker jag inte att det är konstigt alls om molly tror att du är upprörd när du kommenterar,du tyckte också att hon blev upprörd i någon kommentar för att hon skrev stora bokstäver kanske,eller använde andra ord som du kanske inte hade använt?
      Tycker det är klart och tydligt att ni uttrycker er på totallt olika sätt och det är inte alls konstigt om det blir missförstånd.
      Att behöva förklara sig hela tiden för någon kan vara otroligt irriterande,hade inte du tyckt det med?
      Jag kan hålla med om att det är inte lönt att fortsätta kommentera ifall man inte alls förstår varandra.
      Men du är extrem på ,av någon anledning?
      Man ska få ut något av att kommentera eller även debattera som du kallar detta för,så min fråga till dig är,vad får du ut av att debattera emot någon som du inte ens förstår vad hon vill få sagt?
      Om du inte förstår molly,vad är det du debatterar emot då:)

    • ViraStina

      Molly_1:
      Okej, jag tar det en gång till, så att du får chansen att förstå (sic!) vad jag faktiskt skriver:

      Jag har sagt att om man vill styra vilka personer ens partner umgås med, är det ett tecken på ett osunt kontrollbehov som i värsta fall kan vara inledningen till något värre. Märk väl – det är ingen diagnos, utan ett beteende. Och beter sig ens partner så, bör man vara på sin vakt. Det är ingenting jag har uppfunnit själv. Kolla gärna med närmaste kvinnojour, kurator eller valfri relationsexpert.

      Nästa upprepning (det verkar behövas ett antal, men jag är en tålmodig natur):
      Nej, jag är inte upprörd. Varför tror du det? Använder jag för få smileys? Har jag svurit eller tagit till kraftuttryck? Eller har jag kanske diagnosticerat någon.? För det sistnämnda kan ju göra att man framstår som lite irriterad. 🙂

      Och ännu en favorit i repris: Jag har sagt att det är olämpligt att använda medicinska diagnoser som skällsord, ja. Inte för att det gör mig upprörd. Men det är dålig stil mot de som faktiskt har diagnosen. Jag utgår från att du inte var en av de som skrek “CP” efter dina klasskompisar när du var förbannad på dem? För i så fall finns det ingen anledning att börja med det beteendet i vuxen ålder heller.

      Om du nu fortfarande anser att jag bara har vridit och vänt detta, och att jag innerst inne egentligen menar något annat än vad jag faktiskt har skrivit, får du återkomma så kan jag förtydliga ytterligare en gång.

    • Marie84

      Stina:
      Du verkar tycka att det är helt ok att skriva “osunt kontrollbehov” och lägga in alla människor som är emot att ens partner har kvinnliga vänner i denna fack.
      Men du tycker det är fel hur jag använder “tvångssyndrom” för någon som jämnt påpekar andras fel!
      Så skillnaden mellan att göra fel och rätt här,är att du har skrivit folks beteende (vilket du verkar tro att detta är hellt ok),medans jag har tagit ordet “diagnos” och detta verkar vara helt fel?
      Bägge två kan ses som diagnos likaväl som bägge två kan ses som ett beteende.
      Finns ingen skillnad alls!
      Jag har haft relationer där ingen av oss, har haft vänner av mottsat kön och jag kan säga dig att det har fungerat utmärkt:)
      Ingen blev slagen/misshandlat eller kontrollerad.
      Vi kom helt enkelkt överenss om hur vår förhållande skulle se ut och det fungerade för oss.
      Bara för att du inte kan tänka dig att ha en sådan relation,så behöver du inte lägga alla (som inte ser likadant som du på relationer) i en fack och utspå att deras relation kommer gå åt pippan.

    • ViraStina

      Marie84:
      Ja, Molly_1 tyckte tydligen att jag borde använda ordet “förstå” istället för “tolka”. Jag misstänker att huvudsyftet var att lite fint försöka beskylla mig för att ha problem med förståndet. Och det gör mig väldigt lite, faktiskt.

      Det svåra att förstå med Mollys resonemang är att hon formulerar sig väldigt generellt, men när hon får följdfrågor om de generella åsikterna, säger hon att hon bara talar om sig själv. Exempel:

      “I ett förhållande så ska man inte ha kvinnliga /manliga vänner om man vill att förhållandet ska hålla.”

      Och:

      “Vill man stanna i ”vän-stadiet” även när alla andra omkring påbörjar något seriöst som att ha familj och barn,så är man helt enkelt inte redo för ett seriöst förhållande.”

      Mer allmängiltigt än så är svårt att formulera sig. Det låter verkligen som att hon anser att detta gäller de flesta. Men sedan gör hon helt om och säger att hon bara talar om hur hon vill ha en relation.

      Då begick jag det oförlåtliga misstaget att fråga om jag alltså skulle tolka de tidigare inläggen (t ex citaten ovan) som att hon bara syftar till sina egna relationer. Det hade varit bra att veta för att kunna diskutera på rätt nivå. Men någonstans i den vevan förstod jag att Molly_1 inte alls var intresserad av att reda ut detta. Hon nöjde sig med att inkompetensförklara mig. Och det gör i ärlighetens namn inte heller så mycket. 🙂

      Bäst att förtydliga det, eftersom ni är så övertygade om att jag är upprörd.

    • ViraStina

      Marie84:
      Tillägg – Jo, det är stor skillnad på diagnoser och beteenden. Många med en formell diagnos ogillar skarpt att man använder deras diagnos som skällsord.

      Att peka ut ett beteende är något helt annat.

      Du får gärna säga att du inte gillar när folk värderar andras språk på en dejtingsida. Skriv för all del att du tycker det är ytligt, allmänt snobbigt eller vad som helst. Då angriper du ett beteende. Och det kan vi diskutera till döddagar. Men om du säger att det innebär att de har tvångssyndrom, är du ute och cyklar.

      På samma sätt kan jag säga att det är ett varningstecken när folk har behov av att kontrollera sin partners umgänge. Jag kan peka ut beteendet, särskilt som det är välkända fakta. Men jag kan ju inte hävda hur som helst att de har personlighetsstörning, borderline eller någon annan diagnos.

    • Marie84

      Du tolkar molly´s kommentarer som att hon uttrycker sig för alla, och ännu en gång så uppfattar jag texten helt annorlunda från dig:)
      Jag utgår alltid ifrån att man kommenterar och skriver saker ifrån ens eget erfarenhet,på så sätt blir det heller inte missförstånd.
      Skulle gärna vilja tolka din menning som handlar om “kontrollbehov” att det är endast är skrivet utifrån din egen erfarenhet,men när du tar in kvinnojour osv så blir det självklart att du skriver det som att det ska gälla alla.
      Jag förstår att det är svårt att veta vem som skriver för alla och vem som skriver sin egen syn när du skriver som du gör.
      Men som jag skrev innan så har ni,som alla andra också har,helt olika sätt att skriva och uttrycka sig på.

    • Marie84

      Stina:
      Du är helt otrolig!
      Det är självklart att du inte kan se ditt eget beteende när du skriver så.
      Även om du har fel om något så skriver du att du kan ändå peka ut någons beteende.
      Jag tror faktiskt inte på att du eller någon annan kan peka ut någon beteende utifrån ett par kommentarer,som du desutom har missförståt.
      Men du har din fulla rätt att tro att du vet hur folks relationer kommer se ut och även sluta,om du nu vill det.
      Du kan även förklara att ditt sätt att använda ord på är helt ok,men tyvärr så delar inte jag din uppfattning:)
      Vi kommer alltid att få oss en bild av folk och även kasta ur oss saker,det är inget som du eller någon annan kan stoppa.
      Vi kan inte ändra andra människors tänkande eller beteende,det enda vi har kontroll över är hur vi hanterar vårt eget beteende och känslor.

    • HoppfullSkeptiker

      “Jag tror faktiskt inte på att du eller någon annan kan peka ut någon beteende utifrån ett par kommentarer,som du desutom har missförståt.”

      Om inte ViraStina eller någon annan kan peka ut något beteende, hur kommer det sig då att du själv tydligen kan göra det? Är du speciell?

    • Marie84

      Hoppfullskeptiker:

      Jag ska försöka förklara nu utan att det blir något tjafs.
      Om vi tar Stina´s exempel på “kontrollbehov” först.
      Hon beskriver alla som föredrar att förhållandet ska se ut på ett viss sätt.
      Dom som blir utpekade för att ha ett kontrollbehov har bara en sak gemensamt ,det är att dom tycker det är obehagligt om ens partner har vänner av mottsat kön.
      Vi vet inget om varandras förhållande,hur har dom sett ut,vem har gjort slut med vem osv.
      För mig så betyder ett kontrollbehov att ha för alla saker och inte bara en grej.
      Dessutom så ser jag framför mig en väldig dominant personlighet som ska vara länkad till ett kontrollbehov.
      Det är mycket som ska stämma ihop med hela personligheten och det går bara helt enkelt inte ihop för mig.
      Tror helt enkelt inte att man kan se folks framtid utifrån ett par kommentarer.

      Nu kan jag förklara hur jag använder ord.
      Jag märkte av vissa drag och beteende hos någon/några.
      Därför skrev jag att det stämmde in på någon diagnos.
      Jag drog dock inte in alla i någon diagnos.
      Förklarade också i en kommentar att det är skillnad på att uppskatta “korrekt” svenska och även att vilja ha en partner som skriver lika petig som en själv.
      Det jag stör mig på är när man tar detta med att skriva till en större nivå.
      Jag har ingen koll på hur petig du är och hur många du har rättat här,men jag har sett en hel del kommentarer där du lägger dig i mycket som är onödigt.
      Detta gjorde att jag fick in en bild och började tänka på diagnoser som passar in med beteende.
      Så det jag vill få sagt är att det är en stor skillnad på hur Stina använder orden och hur jag använder orden.
      Men oavsett så kan ingen av oss påverka vad andra människor gör.
      Nu har jag fått reda på hur Stina tänker och varför hon tycker att hennes användande av ord är “korrekt”.

      Men i grund och botten så har ingen av oss någon kontroll över hur människor använder ord.
      Man kan bara ta in information,kanske komma lite närmare någons tankesätt/syn.
      Men mer än så kan vi inte göra.
      Jag uttrycker min åsikt bara men det betyder inte att jag försöker stoppa någon från att använda vissa ord.
      Tycker det är like komisk hur du och en del andra försöker få mig att sluta använda tvånssyndrom,hehe.
      Så länge det inte är ett brott man begår så är jag rätt säker på ,att man kan använda vilket ord man vill för att beskriva folk.
      Man kan kommentera emot och även uttrycka att man ogillar orden men man har ingen mer påverkan än så.

      Lustigt att jag eller andra inte har hängt upp oss så pass mycket på ordet kontrollbehov,som du och stina har hängt upp er på ordet tvångssyndrom.
      Det är intressant hur vi agerar så olika på samma situationer.

    • Molly_1

      Skeptiker
      jisses asså,du vädjar för mindre hat mot dig,men varför kan inte du göra samma sak mot andra??
      Du hänger dig fast vid samma sak i andra inlägg.
      Maries inlägg handlade om något som jag var med i och du fick det hela att handla om DIG.
      Så egotrippad du är.
      Du letar bara tjafs och du älskar när du hittar något “fel” att peka ut hos någon,men när någon gör samma sak mot dig då blir du bara arg!
      Men Marie hanterar situationen hur bra som helt,hon låter sig inte dras in i ditt tjafs som du så gärna vill ha.

      Bra svar du ger också Marie 🙂

    • Molly_1

      Vira
      Du låter väldigt paranoid.
      Bägge 2 som är i ett förhållande måste tycka att något är fel och inte du.
      Du lägger upp “regler” på vad man ska akta sig för och vilka personligheter som är ok,jisses asså.
      Varför skulle det vara ok att du pekar ut personlihetsdrag,är du någon expert på det endast utifrån enstaka kommentarer??
      Jag tycker inte att du beteer dig så vuxen av dig som du hackar upp dig på saker ,så därför förstår inte jag varför du ska förklara hur man beteer sig som en lämplig vuxen!
      Angående dom exempel du tog upp som jag skrev är MINA EGNA erfarenheter och MINA personliga åsikter.
      Bara för att jag skriver “man” så betyder inte det att jag menar att ALLA ska göra vad jag tycker.
      Konstig syn du har på saker.
      Dom enda jag har märkt som försöker diktera folks liv är faktisk du och skeptiker,ni har bägge 2 kommenterat hur fel det är att låta en man bjuda en kvinna och ni tycker att dom som inte tycker som er ska skämmas.
      Ni är dom enda som föröker bestämma över folk och ändra deras tankesätt,kanske inte så konstigt då att du tror att jag gör samma sak.

    • HoppfullSkeptiker

      Molly_1,
      “Dom enda jag har märkt som försöker diktera folks liv är faktisk du och skeptiker,ni har bägge 2 kommenterat hur fel det är att låta en man bjuda en kvinna och ni tycker att dom som inte tycker som er ska skämmas.”

      Sluta ljuga om vad jag och ViraStina har sagt, är du snäll.

      Såhär skrev jag flera gånger i den tråden:” Det är inget fel med att tycka om att bli bjuden, eller att tycka om att bjuda.”

      Och såhär skrev ViraStina: “Nejdå, vi tycker inte alls att det är hemskt att någon vill bjuda en annan på fika.”

      Kom tillbaka när du är villig att prata om verkligheten istället för att bara hitta på och stoppa ord i munnen på mig/oss.

      Förresten, som ViraStina sa: Nej, jag är inte arg eller upprörd bara för att jag argumenterar emot.

    • HoppfullSkeptiker

      Marie84,
      Jag känner att det inte riktigt går ihop när du å ena sidan är rätt snabb med att reagera när du anser att någon “blir utpekade för att ha ett kontrollbehov”, men å andra sidan verkar du inte alls applicera samma tankesätt på dig själv när du pekar ut andra för att ha “tvångssyndrom”. Om du tycker att det är fel av ViraStina att tillskriva vissa människor “kontrollbeteende”, så borde det väl vara minst lika fel av dig att tillskriva vissa människor “störning” och “tvångssyndrom”?

      Jag menar, “tvångssyndrom” är en faktisk medicinsk diagnos. En sjukdom. I mina ögon är detta mycket mer allvarligt än att säga att någon visar “tecken på ett osunt kontrollbeteende”, för kontrollbeteende är ingen diagnos eller någon sjukdom. Enligt Psykologiguiden t.ex. så är “kontrollbeteende” en del av definitionen på något så vardagligt som “svartsjuka”, vilket de flesta människor upplever någon gång i livet.

      Du får såklart använda vilka ord du vill, men då får du också vara beredd på reaktioner. Om du vill tala om brott: man kan gå väldigt långt i hur nedlåtande och otrevliga saker man kan säga till andra människor innan det blir olagligt, men det betyder ju inte att det är “socialt acceptabelt” att kalla folk för precis vad som helst så länge man inte bryter mot lagen.

    • ViraStina

      Hurra, en ny diagnos! Nu är jag paranoid också! 😀 Jag kommer kunna ställa upp som provkarta inom psykiatrin innan dagen är slut!

      Nej, allvarligt, detta har gått i cirklar ett bra tag, så nu försöker jag runda av mitt deltagande här. Jag tror inte att fler inlägg kommer att leda någonvart.

      Jag kan givetvis inte peka ut ett beteende från enstaka rader. Men om någon uttryckligen skriver i en svepande formulering att “man” inte ska ha vänner av motsatt kön när man är i en relation, så framstår det som om vederbörande anser att det är helt normalt att bestämma vilka personer partnern får umgås med. Vilket är ett dåligt tecken, enligt de flesta kunniga på området.

      Det betyder inte att jag slår fast en färdig diagnos, utan som jag har skrivit gång på gång, skulle jag ta det som en varning. Om jag chattade med en kille som uttryckte åsikter åt det hållet, skulle jag definitivt ställa följdfrågor och kräva förtydliganden. Och visade det sig att han faktiskt anser att hans partner inte får ha manliga vänner, skulle jag aldrig dejta honom.

      Marie84: Du säger att du utgår från att allt skrivs ur ett personligt perspektiv, för då blir det inga missförstånd. Redan där uppstår dock ett kraftigt missförstånd, eftersom många faktiskt skriver ur generella perspektiv och vill diskutera mer övergripande principer.

      Det är väldigt stor skillnad i innehåll och diskussionsvärde beroende på hur generellt man uttrycker sig. Jämför dessa två exempel.

      Person 1:
      “Jag gillar inte att min partner har vänner av samma kön, åtminstone inte om han prioriterar dem före mig. Det är ändå svårt att få tiden att räcka till för varandra.”

      Person 2:
      “Man ska inte ha vänner av samma kön när man är i ett förhållande.”

      Det är fullt möjligt att dessa två personer egentligen menar samma sak, men det går inte att veta. Om man inte börjar ställa motfrågor och ifrågasätta. Och de efterföljande diskussionerna kommer därför ta helt olika vägar.

      Enda sättet att klargöra vad man syftar till i respektive inlägg, är alltså att formulera sig så tydligt som möjligt, för att visa om man avser främst sig själv, eller anser sig diskutera generella sanningar, Och det är svårt för alla, särskilt som läsarna har så olika utgångspunkter och upplägget i detta forum är allt annat än överskådligt.

      Därför anser jag att man måste kunna be om förtydliganden utan att bli avsnäst. Fast jag vet ju att det inte fungerar så, eftersom många gärna vill känna sig angripna (apropå tolkningar), men hoppet är det sista som överger människan, som bekant.

    • Romantisk-tjej

      Då har jag tydligen ett osunt kontrollbehov som det verkar. Jag har nämligen en gång i mitt liv sagt åt en kille jag dejtade att han ska sluta träffa en av sina tjejkompisar. Jag tyckte de var för tajta. När jag sedan slutade dejta honom fick jag veta att de hade sex då och då , de var s.k kk’s.
      Jag vet dock inte om de hade sex någon gång under tiden vi dejtade, men det kändes inte bra att han träffade henne och jag gick starkt på min känsla. Men jag kanske var helt ute och cyklade och borde besökt psykologen istället….

    • HoppfullSkeptiker

      Romantisk-Tjej,
      Man får såklart skilja på specifika fall och generella principer, alla kontrollbehov är inte nödvändigtvis osunda. Jag menar, du var ju svartsjuk och du ville ju kontrollera huruvida han umgicks med den där tjejen eller inte, men du hade ju också god anledning till det och hade ju dessutom tydligen rätt till slut. Det låter inte osunt, tycker jag.

      Det är väl först när man börjar bemöta alla ens partners vänner av könet de attraheras av med sådan misstänksamhet som det blir osunt.

    • Marie84

      Hoppfullskeptiker:
      Jag har inte sagt att mitt beteende skulle vara bra,absolut är det inte bra att peka ut folk och kalla dom för saker.
      Det spelar ingen roll vem som än gör det så kan man inte säga säkert vem som har vad.
      Jag kan säga att jag tycker det är jobbigt att bli ifrågasatt av främmande människor,och nu menar jag inte att det är endast du som har gjort det.
      När jag tycker att något är jobbigt så försöker jag hitta svar, på vad som kan leda en person till att göra en viss sak.
      Eftersom jag har läst psykologi så kom det upp för mig att vissa människor(som har ett tvång eller annan diagnos) brukar påpeka fel utan att dom menar något illa med det,jag kan acceptera saker lättare om jag vet orsaken till varför någon gör en viss sak.
      Precis som du tog upp i någon kommentar om att du trodde att du hjälpte folk med att påpeka om dom skrev fel,då förstår jag att du inte tänker på att någon kan ta illa upp istället.
      Jag har inget emot diagnoser och är van vid att folk oftast har en eller flera diagnoser,så därför såg inte jag detta som något negativ.
      Men vi tar illa upp av olika saker och det är något man får ta in och tänka på.

    • Marie84

      Stina:
      Jag håller med dig att det kan absolut bli missförstånd främst om man har helt olika syn och tankesätt.
      Visst blir det lättare ju mer tydlig man är med sitt skrivande.
      Men när man börjar ifrågasätta något man missförstår,så kan den andre ta det som ett påhopp/något negativ.
      Hur ska man då nå den andre personen att förstå att man faktiskt inte menar något illa?
      För att det inte ska bli missförstånd så utgår jag alltid ifrån att hen skriver egna erfarenheter och syn/åsikt.
      Men det är klart att man inte kan veta det exakt om man nu inte frågar och det är inget fel med att fråga,fast man får fråga på rätt sätt tycker jag.
      Att veta sen vilket sätt som är rätt är det kluriga,vi förstår saker så olika när vi läser det:)

    • Molly_1

      Skeptik

      Har märkt hur du bara tar visa ord och då försvinner hela innehållet också.
      tillexempel som att du bara tar med en del av viras kommentar istället för att ta med hela innehållet OCH då hade det sett ut såhär:

      Nejdå, vi tycker inte alls att det är hemskt att någon vill bjuda en annan på fika.
      Vi tycker bara att det är ojämställt och gammelmodigt att det prompt är mannen som ska göra det, för att inte dömas ut som snål.

      Ditt uttalande liknar viras uttalande.
      Du skriver att det är inget fel med att tycka om att bli bjuden MEN ändå försöker du ändra folks syn på hur dom ser på hela bjuda biten.som du skriver här:

      Vem som bjuder har absolut med jämlikhet att göra. Att förvänta sig att enbart mannen ska stå för utgifterna ÄR ojämlikt, eftersom det ställer krav på mannen som inte ställs på kvinnan. Det ÄR en fråga om jämlikhet, och det är inte en personlig åsikt.

      Ni kan skriva att en sak är ok samtidigt som ni pekar ut HUR fel det är.
      VARFÖR har ni rätt att kalla folk för gammalmodiga och tycka om att mannen bjuder påmminer om 50-TALET.
      MEN det är inte alls ok om någon kallar er för saker utifrån hur ni beteer ER?
      Ni kallar folk för gammalmodiga utifrån deras beteende OCH detta ska vara OK?
      Det är stor skillnad på att argumentera emot och säga åt folk hur saker SKA VARA och ÄR!
      Som sagt så är det bara ni 2 som dikterar folks liv,dom flesta skriver om egna erfarenheter och personliga åsikter.
      Man skulle kunna tro att ni sitter ihop så som ni alltid tar efter varandra och skriver!
      Ska man kalla er för SkeptikVIra istället för att tilltala er var för sig?

    • Molly_1

      Jisses asså!
      Vira skriver om kontrollbehov Och när Romantisk-Tjej ifrågasätter det SÅ svarar Skeptik!
      Underligt hur Du kan svara för något som du inte skrivit ELLer har du skrivit det med ett annat namn Bara?
      Eller finns det telepati mellan er Kanske därför som ni skriver likadant och Även kan svara för varandra!

    • Molly_1

      Vira
      Stora applåder för att du äntligen kan sluta att kommentera istället för att försöka banka in i mitt huvud vad du TROR att jag inte förstår.
      jag förstår mycket väll vad du vill få sagt Men jag tycker inte du har rätt bara.tycker du är en hycklare som pekar ut andras fel men du gör samma sak och sen bortförklarar du det också för att det ska låta som att det du gör är BRA.När du skriver om dom som är “kunniga inom området Att peka ut vem som har ett kontrollbehov Är du en av dom?
      Du har inte kallat “kontrollbehovet” för diagnos För att du tycker detta är fel!
      Istället har du gett det namnet ett “beteende” för att det ska låta finare när du dömer ut vissa människor som kontrolfreaks!men nu kallar du detta för en varning bara Väldigt konstigt hur du kan skriva att JAG är otydlig i mitt sätt att skriva när du är lika otydlig med.Är det inte daxs att sluta påpeka andras fel och även sluta göra samma fel och sen förklara bort det hela??

    • ViraStina

      Molly_1:
      En slutkommentar. Kolla gärna DSM-IV för att se de formella kriterierna för olika diagnoser. Den manualen är ett av mina arbetsverktyg, så en gnutta insikt har jag när jag säger att det inte är mina egna definitioner av saker och ting som jag hänvisar till.

    • HoppfullSkeptiker

      Molly_1:
      Varför börjar du bråka om saker från en helt annan gammal avslutad kommentarstråd som ingen ens sagt något i på ett par veckor?

      Jag är verkligen inte intresserad av att upprepa mina förklaringar ännu en gång om du av nån anledning fortfarande inte kan förstå eller acceptera min åsikt i den frågan.

    • Boccaccios

      Nu blir jag lite nyfiken.

      Vad är syftet med denna blogg och att kommentera varandra?

      Jag kan inte låta bli utan att lägga märke till att du Molly_1 opponerar dig mot HoppfullSkeptiker, eftersom du tycker att han försöker ändra andra människors åsikter och sätt att tänka.

      Och är inte just det syftet med en debatt?
      Att försöka få andra människor att ändra åsikt.

      För jag menar, det är ju precis vad en politiker gör under en valdebatt, hen försöker få dig att hålla med om en åsikt.
      En tidningskrönikör försöker göra det med vad hen skriver, påverkar din åsikt.
      Vi försöker Alla få andra att ändra åsikt här på bloggen.
      Precis som de gör som producerar en tv- dokumentär om hur illa behandlad exempelvis Ragnar har blivit av sjukvården. De försöker få oss att ta parti för Ragnar, mot sjukvården. De försöker ändra våra åsikter.

      Vilket för mig innebär att om vi skall börja hacka på varandra för att vi försöker ändra hur andra människor tänker, ja, då kan vi ju lika gärna lägga ner hela bloggen. Eller?

    • Molly_1

      Skeptik:
      Hur många människor har du “förstått”?
      När har du accepterat någons “åsikt”?Konstigt att när man påpekar fel du har gjort så bråkar man Men när du påpekar fel hos andra så Gör du vad?
      Vira:
      Så klart att du är tvungen att lämna en slutkommentar!inte kunnde du lämna tråden med att Känna att du har gjort nåt fel!

    • Molly_1

      BoCCa:
      Detta är inte ETT Valdebatt och Vi är inte politiker!
      Här skriver man Egna åsikter och Kommentarer.håller man inte med Så uttrycker man egna åsikter och koMmentarer MEN nEJ poängen med att Kommentera är inte att Ändra folks tankesäTT.finns ingen respekt I det hela Då!
      Man kan debattera genom att framföra sina motkommentarer Men varför ÄR det så viktigt att ändra Folks tankesätt?Vill man ändra på folk så betyder det Att man tycker ens egna åsikter och tankesätt Är det enda rätta.vem är så pass perfekt att kunna säga deras syn på ALLT är bra?
      Man ska VILJA ändra sitt tankesätt för att någon annans tankesätt är bättre MEN man ska Inte tvinga på andra sitt tankesätt.jag stör mig på hycklare.Hur påpekar man andras fel När man själv gör samma sak?Om du inte märkt det så är det PREcis så all tjafs börjar här!tror inte det är poängen med hela bloggen.det är hur många typer som helst här och Flera olika personligheter som Skiver här.Man får en massa ny tänkande bara UTav att läsa alla Kommentarer.därför är det MER än onödigt att tvinga på folk SITT sätt av tankesätt!
      Man hade lärt sig Något nytt och även fått ut nåt personligt Genom att försöka FÖRSTÅ hur andra tänker Istället för att ändra deras tankesätt.

    • HoppfullSkeptiker

      Molly_1,

      Du stoppar ord i munnen på mig och förvanskar det jag säger, du stämplar mig med medicinska diagnoser, du drar upp gamla avslutade argument, och du är allmänt konfrontativ.

      Inget av detta är saklig kritik av något jag gjort fel, det är bara bråk och trams. Jag ser ärligt talat ingen anledning att ta dig på allvar och bemöta dina överdrivna anklagelser.

  10. Miss

    Gisses snacka om att feltolka helt åt fanders. Om det är som Cecilia beskriver det är det INTE okej. Nu handlade det om vänskap mellan två olika kön, och i det fallet som beskrivs här uppe. Och om nu killen vill ha en sådan relation med en annan tjej, så får han ha det men då inte med mig i bilden. Vänner får han ha men inte ha en så intim relation med en annan tjej. Tagga ner lite…

    • HoppfullSkeptiker

      Jovisst, fast i det fallet som Cecilia beskriver så handlade det ju också om två personer som båda var singlar.

    • Miss Z

      Ja de är nyblivna singlar, men i exemplet står det inte heller om de dela säng på de visset under tiden de var i förhållande. Hon skriver att de flörta med varann på skämt mer eller mindre.

      Det handlar inte om svartsjuka eller psykopatiska diton som så föraktfullt sägs här. Att inte få ha nära vänner.
      Utan att ta viss hänsyn till den andra. Är man i dejtingsfasen, början av relationen anser jag att man kan inte kräva att tilit finns där redan från början, lika lite som att kräva att partnern inte ska få ha nära vänner av motsatta könet. Vill man ha en förstående partner får man kanske vara det själv också. Att totalt skita i den andras känslor, gynnar inte nån.
      Självklart får han ha vänner, men inte ligga i samma säng som dem.

  11. Lottis

    Självklart kan man vara enbart vän med personer av det motsatta könet! Jag har massor av manliga kompisar (och nej, de är inte vän med mig för att de vill ligga!) eftersom vi gillar varandras synsätt på saker och ting och uppskattar varandra som människorna vi är innanför skalet!
    Avskyr när deras flickvänner får för sig att jag skulle vara nån form av hot mot dom och öppet visar sin fientlighet. Och själv skulle jag aldrig nånsin acceptera om min kille ville att jag sa upp vänskapen med dom!
    Tycker många snöar in på att man “måste” vilja ha sex med sina vänner?! Vänskap är vänskap och sex är sex, två helt skilda saker!

  12. Miss Z

    Jag skulle inte ha några problem om min kille har vänner av det motsatta könet om de är vänner sen barnsben, men jag skulle inte gilla att han ligger i samma säng som dem och kollar på tv och hon har hans kläder på sig. Det anser jag vara för intim situation.

    Och då har jag min fulla rätt att säga ifrån. Och vill inte han förstå får han ju fortsätta träffa sin tjejkompis precis som han vill men då med mig ute ur bilden. Vänner ja, men inte så intimt.

  13. Erik

    Så länge personen i fråga kan ignorera eventuella nya partners svartsjuka beteenden och rent psykopatiska diton .. så tror jag alltid att vänskap kan hålla hur länge som helst.

  14. Anders

    Inte konstigt att Sverige är ett av världens mest singeltäta länder med alla dessa svartsjuka individer. Svartsjuka förstör mycket för alla inblandade och är dels farligt, dels en stor tragik som bottnar i dålig självkänsla. Tillit måste finnas i ett förhållande om det ska fungera i längden. Det har hänt att potentiella flickvänner visat sig vara svartsjuka och krävt att jag säger upp bekantskapen med kvinnliga vänner. Det har resulterat i att jag gjort slut från förhållanden som knappt hunnit starta. Vem vill leva i ett fängelse? Inte jag i alla fall. Och jag hoppas någon gång hitta en sund kvinna med sund inställning som tänker förståndigt och klokt.

  15. Frasvåffla

    Vissa här har ju en sjukt deppig och påfallande generaliserande syn på vänskap mellan könen. Klart att det finns äkta vänskapsrelationer och i ärlighetens namn, är det inte en del av det vi strävar mot när vi försöker bryta de inrutade könsmönstren. Nej, jag tycker man ska lita på att ens partner klarar av att umgås med motsatta könet utan att det börjas sexas, och i de fall där det börjar sexas så beror det på individerna inte det faktum att det är en vänskapsrelation över könsgränsen

  16. Martin

    Jag skulle säga att det beror på, det finns alltid dem som försöker bli vän med en person för att komma närmare dem i förhoppningen att känslor ska växa fram.
    De kan så klart inte vara vänner, då lurar man ju den personen.

    Jag hade aldrig tjejkompisar i mina yngre dagar men på senare tid har jag träffat mycket tjejer genom jobbet och fått flera bra vänner. Min bästa vän är en tjej!
    Om bägge är helt ärliga med varandra och ute efter samma sak så funkar det.

    Om man försöker bli vän med en person av motsatta könet i förhoppningen att det ska bli något mer så kommer man direkt att hamna i kompisfacket och då är det kört.
    Det bästa är att vara ärlig och så fort som möjligt berätta att man är ute efter något mer.

  17. fenrisulven

    Vafalls, värst vad folk hänger upp sig på könet och utseende. Jag har både en kvinnlig och en manlig (homosexuell) kompis som båda är snygga och trevliga, men jag är inte attraherad till någon av dem så det kommer inte hända något där, I värsta fall glider vi ifrån varandra.
    Jag tycker jag inte har många dealbreakers men om en partner säger att jag skall sluta vara vän med någon så kommer det inte bli vi. Om det blir vi så hoppas jag dessutom att hans/hons kompisar blir mina kompisar och tvärtom.

  18. Jahopp

    Jag skulle mycket gärna vilja ha manliga vänner, och har försökt ett antal gånger. Dock har jag blivit besviken 100% av gångerna eftersom de förr eller senare velat ha mig i säng, trots att jag varit tydlig med att det endast är vänskap som gäller. Sex är vansinnigt skönt, men jag ligger inte med mina vänner.

  19. yoron

    Suck 🙂

    Du var mig en djup en, och din före detta bästa vän var bara tacksam över hela historien? Och numer i extas över att ni har hittat tillbaka? Vad du beskriver låter mer som en tjej relation, med tjejer, än vad en kille vill ha.

    Å andra sidan, vi är alla olika 🙂

  20. yoron

    Låt mig uttrycka det så här. Om jag gillar en tjej så är ‘kompis’ bara en bit av det. Jag vill ha henne isåfall, hela vägen utan reservationer. Finns dom så är det troligen nånting vaj med det hela. Men det är ju jag 🙂

  21. Modus

    Man får snacka med varandra. Vänskap och sex borde kunna förenas, i alla fall i teorin. Hänsyn är huvudsaken. Men polyamori är inte enkelt. Kommer att ta flera generationer innan det blir okontroversiellt, om någonsin.

  22. been there

    var i ett förhållande med en tjej under 2.5 år där hon hade en killkompis som jag instinktivt kände ville mer än att vara vänner. när det tog skslut mellan oss hade han vid ett tillfälle sagt till henne att han var tänd på henne.

  23. standart

    Med ålder fick några av oss kvinnor negativa erfarenheter av vänner när man har förhållande. Jag alltid accepterade “bara vänner” som betyder att man delar massor med vänner förutom sex och fysisk närhet. Samma rättigheter att ha kvinnliga vänner kunde min dåvarande kille ha tyckte jag. Han hade en väninna som ofta vistades hos oss. Jag fick hjälpa henne med olika små problem om hon hade behov av det. Vad hände? Jag upptäckte att hela tiden hade tjejen sex med min pojkvän bakom ryggen på mig. De kallade det för vänskap. Jag fortfarande tycker att manliga vänner är härliga att ha men pga erfarenheter har jag blivit mycket försiktig om min pojkvän säger att har kvinnliga väninnor. Kanske han är ärlig mot mig och väninnor endast väninnor. Kanske inte. Svårt att koppla ihop förhållande och vänner. Man måste ha stor tillit för sin partner

    • HoppfullSkeptiker

      Jag menar inte alls att förringa din uppenbart hemska upplevelse, men visar inte detta mest hur viktigt det är med ärlighet, kommunikation och tillit? Snarare än att det är nåt fel i allmänhet med att ha väninnor, menar jag.

      Det vill säga: det stora problemet i detta fall var väl inte just “att han hade en väninna”, utan att han faktiskt var otrogen mot dig, hade sex med henne bakom din rygg och helt enkelt inte alls var ärlig gentemot dig. Eller om han nu inte såg det som att han gjorde något fel – att ni inte hade kommunicerat tillräckligt om hur ni såg på dessa saker så att ni var överens om vad som var “ok” för er båda.

      Jag menar, det är ju absolut inget som säger att en sådan situation/vänskap alltid måste leda till otrohet. Det gör det ju bara om personen ifråga är oärlig och falsk och är villig att ligga runt bakom sin partners rygg, vilket lyckligtvis absolut inte stämmer in på alla människor.

      Som su säger, man måste ha stor tillit för sin partner! Det är rätt så tragiskt för mänskligheten att den minoritet av falska idioter som finns där ute ställer till sånt förtret att vi andra får svårt att lita på varandra också…

    • standart

      Tack för respons. Jag fortfarande accepterar och har vänner oavsett deras kön. Man får annorlunda syn på saker när man lyssnar på deras synpunkter. Angående den kille som hade “väninna” måste jag lägga till att han och jag startade förhållande just pga vi kunde kommunisera bra. Redan från början fick vi klarhet i vem kan acceptera eller inte acceptera vad. Tyvärr visade sig att kille hade varit inte bara otrogen utan notorisk lögnare i allting. Tex presenterade han sig för mina vänner eller för nya vänner med att han är rallyförare, cirkusartist. blivande kosmonaut, musiker, dykare mm. Fantasi hade inte sinat för honom. Hemma kunde kille gömma telefoner som han har fått från tjejer som han jagade nån stopp hela livet. Jag träffade den kille flera gångar efter att vi gick skilda vägar. Nu är han gammal, har inga vänner och fortfarande jagar tjejer. Helst så där 40 år yngre än han själv är. Jag fick bra skratt när jag sist hade sett honom. Jag frågade “Nu är du mogen man med dina 60 år. Lugnade du dig med ditt sökande efter nya tjejer?”. Han svarade att han har en tjej, ganska nöjd med förhållandet men att igår han blev bekant med en balettflicka i 20 års ålder och att hon är helt fantastisk!” hehehehe Ränderna går aldrig ut ur zebran. Att leva hela livet och ha inga vänner är väl hans straff för hans lögner.

  24. BlueEye

    Kan män och kvinnor vara vänner?
    Både ja och nej.
    Man kan vara vänner i många år utan att det uppstår någon attraktion.
    Men man kan också vara hemlig kär i sin vän och just denna sortens vän kan göra stor skada.
    En vän som är kär i en kan gå runt med förhoppning om att det ska bli ett par så småningom.
    Denna vän kommer alltid att komma med tips och råd när du går in i ett förhållande.
    Dessa tips och råd är egentligen till för att förhållandet ska gå dåligt och på så sätt ha dig för en själv.
    Sen finns det vänner som bägge är kära i varandra men ingen av dom vågar göra något åt saken.
    Istället går dom in i ett förhållande och hoppas på att känslorna dom har för varandra ska förvinna med tiden.
    Det finns hur många relationer som helst mellan vänner.
    Vissa relationer man har med vänner kan vara skadliga för förhållanden,medans andra berör inte förhållandet alls.
    Eftersom det är helt omöjligt att veta vilka slags vänner nån kan ha,så är kommunikation viktigt.
    Ärlighet och kommunikation är bara så jädrans viktigt!

  25. Sussi

    Jag träffade en kille för några år sedan som hade en tjej som bästa vän.Detta var inget jag reflekterade över först eftersom jag själv alltid haft vänner av båda könen och det aldrig funnits några tveksamheter om att det just är vänner vi är.

    Men efter ett tag kände jag att hon var svartsjuk på mig.Killen hade varit singel i flera år men hon hade alltid varit i en relation men när vi träffades blev det ombytta roller då hon nyligen blivit singel.

    Det var väldigt viktigt för henne att alltid ringa och säga godnatt och godmorgon tex.Min kille blev stressad av hennes beteende och började stänga av sin telefon eftersom det kändes som om hon var med oss i sovrummet annars.Hennes behov av ständig uppmärksamhet gjorde att vi inte kunde komma vidare i vårt förhållande.Jag kunde inte be honom välja mellan oss ,men kunde inte heller fortsätta förhållandet eftersom deras kompisrelation inte kändes sund ur mitt perspektiv.

    Det var ett väldigt tungt beslut att avsluta den relationen eftersom jag var så otroligt förälskad.

    Jag vårdar mina kompisrelationer av båda könen men deras respektive behöver aldrig tvivla på mina avsikter för jag är vän med dem också.

  26. Fredrik

    Självklart kan män och kvinnor vara vänner. Jag ser bara två saker som kan hindra en sådan vänskap:

    1. En svartsjuk, kontrollerande partner.
    2. Att den ena av vännerna får känslor för den andra

    Den svartsjuke partnern kommer förstås hävda att scenario 2 kommer inträffa för eller senare ändå. Men det tror jag sitter mer i hens svartsjuka.

    Själv väljer jag att lita på min partner när jag är i förhållande.

  27. xxx

    Har innan skrivit en kommentar ang. detta med att jag iaf. “Inte´´ tycker det är okej att bli ihop med en kille/man som har behov av att ha kvinnliga vänner på sidan om mig,eller samtidigt som man då är såattsäga ett par i ett parförhållande!
    Och det är främst ! sak och den enda saken jag undrar över ang. killar/män? eller tillika tjejer/kvinnor som har vänner/såkallade kompisar av motsatta könet?
    Alltså jag kan förstå om en kille/man som man då kanske blivit tillsammans med kanske känner till/eller känner nån tjej/kvinna som då killen/mannen kanske jobbat ihop med,eller träffat och blivit bekant med hos nån vän/eller vänner, eller kanske under nån studietid etc. och de är ju på en sorts nivo!

    Men då kommer just min undran? Varför måste killen/mannen,eller t.ex. en tjej/kvinna ha någon dom känner till, som då nån slags kompis som dom tydligen då ska umgås med som kompis som man kanske gjorde när man var liten och lekte med spade och hink i sandlådan eller vad? Alltså på vilket sätt menar t.ex. du då “Hoppfull skeptiker´´ att du är kompis med dina tjejvänner? Alltså vad gör ni för nåt när ni är kompis? träffas ni och går på bio? festar tillsammans? eller ta ni en fika på stan tillsammans ? fattar som inte vad det är meningen att detta kompisskap ska gå ut på?
    Så om du Hoppfullskeptiker eller andra som håller med Hoppfullskeptiker?t.ex. då är med en tjej/kvinna i ett seriöst parförhållande? Går du då ut med dina såkallade tjej/kvinnovänner och gör lite olika saker medans då din andra hälft sitter hemma eller vad?

    • Linus Wenell

      Jag gör samma saker med mina tjejkompisar som mina killkompisar; träffas på stan, fikar, festar, filmkväll, åker och badar.. Varför skulle det vara nån skillnad på vad man gör? Och varför skulle jag lämna min andra hälft hemma (om hon nu inte vill det förstås)?

    • HoppfullSkeptiker

      Jag är inte säker på om jag förstår vad du frågar efter, för det låter lite som att du undrar vad en vänskap med en annan människa “ska gå ut på” överhuvudtaget…

      De flesta människor har vänner.
      Vänner brukar umgås och hitta på saker tillsammans.
      En del vänner är singlar, andra vänner är i förhållanden.
      En del vänner är killar, andra vänner är tjejer.
      Enligt min erfarenhet brukar folk inte säga upp kontakten med sina vänner när de hittar en partner.

      Menar du att detta låter konstigt för dig?

  28. xxx

    Hoppfullskeptiker? jag riktar mig till dig i första hand eftersom jag kikade tillbaka lite och såg lite kommentarer du lagt in här och verkar så jävulskt bestämd med vad du anser och tycker i den frågan om att? : Du skulle nog minsann överväga om du alls skulle bli ihop med en tjej/kvinna om hon inte tolererade att Du har dina tjej/kvinnokompisar kvar?
    Okej? Men då glömde jag ju i mitt föregående inlägg fråga dig om?

    Har DU varit ihop med någon tjej/kvinna som gillat och tyckt att det är “Helt okej att du drar med dina tjej vänner och gör de du vill göra med dom som såkallad kompis?

    • HoppfullSkeptiker

      Nej, ingen tjej/kvinna jag nånsin varit ihop med har haft några problem med att jag haft vänner och bekanta som är kvinnor.

      Jag kan tillägga att alla även haft egna vänner och bekanta av det manliga könet.

  29. xxx

    Kom på en grej till ang. t.ex. killar/män som har såkallade kompisar av motsatta könet?

    -De anser jag iaf. oftast handlar om Killar/män som isf. aldrig ens haft ett förhållande med en tjej/kvinna i sitt liv,och därför söker en massa tjejer/kvinnor att iaf. ha som vänner på nåt sätt? Eller också är de killar/män som kanske är i ett förhållande,men som helt enkelt inte är tillräckligt kär i sin andra hälft och därför söker sig till andra tjejer/kvinnor att då ha som såkallade kompisar,för att få ha lite intima fantasier om i hemlighet, då förstås inte killen/mannens egna hälft känns nog attraktiv! DE är min starka åsikt och inget annat!

  30. xxx

    Jag menar att ? Blir man ihop,eller redan ÄR ihop med en partner i ett förhållande där kärleken är äkta och spirar mellan varandra, och att det verkligen känns bra för båda parter? Då finns inte ens LUSTEN el. TIDEN till att ha behov av kompisar av det motsatta könet heller! För är man tillsammans med en partner man älskar,och också då såklart gärna vill göra saker tillsammans med den man älskar? Så tänker man väl inte på att hinna passa i kompisar av det motsatta könet då heller! Eller vad säger vissa av Ni? som tydligen tycker att det “Inte alls´´ är nåt fel eller konstigt att ha kompisar av det motsatta könet om man redan är i ett förhållande med en partner!?
    Jag säger bara de ännu en ggn.! Nej..Nej..! Ni har aldrig upplevt äkta kärlek helt enkelt! Så ni pratar helt enkelt i Nattmössan!

    • Linus Wenell

      Kompisar är kompisar oavsett kön, så att ha tid eller behov av just “motsatta könet” handlar det väl inte riktigt om.

    • HoppfullSkeptiker

      Om du har “LUSTEN el. TIDEN till att ha behov av kompisar” överhuvudtaget medan du är i ett förhållande, vad spelar det då för roll vilket kön dessa kompisar har?

      Menar du att du säger upp bekantskapen med alla dina vänner när du är i ett förhållande?

      Eller menar du att du inte får ut nånting av en vänskap med en man om han inte är en potentiell sex- eller kärlekspartner?

    • ViraStina

      Med det resonemanget kan man ju lika gärna sluta umgås med sina föräldrar och syskon också. Och sluta med olika fritidsaktiviteter som man haft tidigare. Om ändå all tid ska läggas på partnern, menar jag.

      Personligen föredrar jag att sprida min tid på lite olika människor och sysselsättningar. Och jag ser helst att partnern också har ett annat umgänge och andra intressen än enbart mig.

  31. Molly_1

    3x
    Håller med om en hel du skriver.
    Tänker på i början när jag är såå kär i en partner då vill vi vara med varandra jämnt.
    I början av relationen så har det automatiskt blivit att man hör av sig mindre till vänner och detta är helt ok.
    Dom flesta av mina vänner är gifta/sambo och har barn.
    Så man får mer förståelse och dom vill gärna att det blir något seriöst med nån.
    Jag har väldigt sällan gjort något själv när jag var i förhållande,oftast har vi alltid gjort allt som par.
    På senare år har det inte funnits några problem med killens tjej-kompisar.
    Jag kom på 1 plats så länge vi var i ett förhållande.
    När jag var yngre så hade jag jämnt problem med killars tjej-kompisar som hade kontakt nonstop med han.
    Detta var irriterande och ingen av dessa förhållande har hållit heller.
    Jag tycker dte är ett moget sätt att kunna lägga sin partner på första hand och även ta bort allt som kan leda till problem i förhållande.

  32. Romantisk-tjej

    Det jag finner märkligt är att ingen tagit upp tidsaspekten här. När hinner man träffa vänner om man knappt hinner träffa partnern? Vilket bara det kan vara svårt i ett modernt samhälle.
    Det räcker att en i förhållandet har ett heltidsjobb så finns det väldigt lite tid till att träffas i veckorna. Detta gäller framför allt om man bor på skilda håll.

    Förutom arbetet ska man ju helst hinna ha lite egentid också med att läsa en bok/lyssna på musik/träna. Utöver det ska man hinna “marktjänsten” med tvätt, städning, handla osv.
    Lägg där till en hobby/fritidsintresse så förstår vem som helst att inte tiden räcker till för vänner.

    Helgen blir ju “helig” tid när man äntligen kan umgås med sin partner utan stress och verkligen planera något tillsammans. Då har jag svårt att förstå att man har tid att umgås med vännerna OCKSÅ.

    Har någon eller båda dessutom barn försvinner ytterligare ledig tid.

  33. Marie84

    Håller med dig romantisk-tjej.
    Hur får man tid över för vänner när man knappt får tid över för sin partner ibland?
    Det kan vara väldigt tröttsamnt om man ska vara “rättvis” med att dela upp sin tid,för både vänner och relation.

  34. xxx

    Hoppfullskeptiker: Nej..! Jag har inte män som kompisar att umgås med,,gå på bio..ta ett fika på stan eller fika ute i naturen.,gå på badis, sitta och se film ihop m.m.! jag har överhuvudtaget inga manliga kompisar. jag kan ju såklart känna till en kille/el. en man,men vi umgås ju inte bara för att man känner till någon man innan lärt känna vid nåt tillfälle,eller pratat med och liknande! Dom killar och män jag känner till? dom umgås som kompisar med sina manliga vänner och inte kvinnor på de sättet som du och andra förklarar att ni gör? man kan möjligt vis heja på varandra och kanske kasta några ord om man råkar se varandra på en affär,eller annan plats! Men inte att jag umgås som nån kompis som du eller vissa andra här på tråden förklara det med att ni tydligen gör? med att typ gå på bio,,ta en kaffe,se film tillsammans m.m.? Nä.. inte på de sättet..inte är jag otrevlig för den skull,utan mina kompisar är väninnor och inget annat. Killa/män har inte jag som nån slags motsvarande vänninakompis heller! Den dagen jag kommer att umgås med en kille/man på de sättet ni förklarar att ni gör när ni umgås med era såkallade tjej/kvinnorvänner? Den dagen blir när jag ev. hittar min livskamrat,som såklart också kommer att vara både min vän,käraste & partner.
    Av erfarenhet från t.ex. denna sid H.P? Så har jag haft ett otal med killar som vill bli min såkallade kompis? Men? Med såkallade förmåner? JA..då fattar ni vad jag menar!

    • HoppfullSkeptiker

      XXX,
      Ursäkta om detta är känsligt eller privat, men det råkar inte vara så att du är muslim?

      Jag har nämligen aldrig stött på någon sekulär svensk som har en sådan syn på vänskap mellan könen som du beskriver, men det är ju däremot inte ovanligt att någorlunda traditionella muslimer lever med just en sådan social uppdelning mellan män och kvinnor.

    • HoppfullSkeptiker

      Jag blir förresten nyfiken på hur ditt synsätt appliceras på homosexuella och bisexuella.

      Kan t.ex. lesbiska kvinnor bara umgås med män när de är i ett förhållande?
      Kan bisexuella inte ha några vänner alls när de är i ett förhållande?
      Är det ok för en heterosexuell man att ha en vän som är en lesbisk kvinna?

      Jag bara undrar…

    • Molly_1

      Du verkar vara rätt inboxad om du tror att detta har med religion att göra!
      Jag är kristen och har samma syn på relationer OjDå hur din bubbla sprack nu!

  35. xxx

    Och jag anser att “Killar/män som har behov av att ha tjejer/kvinnor som kompisar med att t.ex. gå på bio med?ta en fika med? se film med? och liknande m.m.? Dessa killar/ & män har nog i regel också problem med sin egen manlighet! Och det är inget jag presis går igång på om jag får säga min åsikt och hur jag iaf. känner inför detta!
    Jag personligen söker iaf. en kille/man som står för sin manlighet,och också vet att han är man? och inte en kille/man som måste ut och ha lekkompisar av det motsatta könet samtidigt som han tydligen ska låtsas som att han är i nåt slags behov av att ingå ett parförhållande med en tjej/kvinna? Nej tack säger jag bara..några sådana killar/män söker iaf. deffinitivt inte jag! Dom kan fortsätta leka i sin fantasi om dom tycker att dom har sånt stort behov av detta!

    • Linus Wenell

      Hur i hela fridens namn kan det ha med “manlighet” att göra? Måste man vara kvinnlig för att umgås med kvinnor? Det var det dummaste jag hört! Och att kalla det “lekkompisar” är fruktansvärt nedlåtande och inskränkt sätt att se det på. Bara för att du är inkapabel till att ha riktiga vänner oavsett kön utan att på nåt sätt minska din “kvinnlighet” betyder det inte att alla är det. Det är snarare du som verkar ha problem, inte männen.

    • Linus Wenell

      Sen kan du ju förklara vad du anser är “manlighet”. Ska man vara timmerhuggare, tugga snus och åka Harley? Kostym, bakåtslickat hår och 14 miljoner på banken? Tatuerad bodybuilder som tränar kampsport?

    • HoppfullSkeptiker

      Jag förstår inte heller alls vad detta har med manlighet att göra… Är det “omanligt” att vara vän med en kvinna? Varför?

    • Molly_1

      Jisses asså!
      Klart att det inte är manligt att en man ska ha en kvinna som sin BÄSTA VÄN.dEn mannen MÅSTE vara extrem kvinnlig eftersom kvinnor förstår han bättre än vad en MAN kan göra.
      Precis som pojk-flickor kommer mer överens med killar än med tjejer.man måste inte vara en snille för att fatta detta!
      Jag fattar att visa vill sudda ut gränsen mellan kille och tjej för att allt ska vara “jämlikt” och så könsneutralt som möjligt MEN detta är överdrivet.

  36. Molly_1

    JA visst skulle man kunna tycka att det jag skrev var ironisk Men nej det var Inte det.
    Manlighet har inget alls med Hur man ser ut på utsidan.det har mer att göra med hur ens personlighet är Och ja det finns gott om Kvinnliga män.jag kan även förstå att om man är väldig “känslig” Av sig som kille så söker man sig också till kvinnor då Och vice versa.välkänd att kvinnor vill diskutera saker mer än män och även Höra om ens känslor jämnt.En kille som är mer feminin av sig då är i behov av dessa samtal med tjejer.medans tjejer som är mer pojk-flicka tycker det är mer Bekvämt med killar som inte alltid Behöver prata om känslor.

    • Linus Wenell

      Varför skulle inte en “manlig” man kunna umgås med kvinnor som vänner? Vänskap handlar väl inte bara om att ha nån viss sorts samtal.. eller?

    • molly_1

      Vad ska en “manlig” man göra med en kvinnlig vän???
      dom flesta män specielt om dom är manliga Tycker det är jobbigt att umgås med sin flickvän för mycket.Han vill kolla på sport medans hon vill kolla på reality-tv Hon vill prata om sin dag/höra om hans dag Medans han vill bara slappna av.feminina män däremot vill göra allt en kvinna vill göra också och butchiga tjejer vill hellere slappna av och kolla på sport med män.
      Dessa relationer funkar utmärkt om killen är feminin och tjejen är butchig Då kan man ha vänner av mottsat kön.MEN en manlig man vill ha något av sin kvinnliga vän (oftast komma inanför trosorna) för där finns det inget gemensamt intresse alls!
      Dom som är feminina har i princip bättre kontakt med tjej-vänner Än med kill-vänner så därför förstå jag att denna kontakt är viktig.

    • HoppfullSkeptiker

      “dom flesta män specielt om dom är manliga Tycker det är jobbigt att umgås med sin flickvän för mycket.”

      Ok… Så eftersom du uppenbarligen tycker att män ska vara manliga… Menar du alltså att du VILL att din eventuella pojkvän SKA tycka att “det är jobbigt att umgås med sin flickvän [dvs dig] för mycket”?

    • molly_1

      Skeptik
      Var skrev jag att JAG vill ha en man med ett manligt beteende Eller att jag VILl ha en man som tycker det är jobbigt att umgås med mig??Seriöst??så som du tar vissa ord eller någon Mening ur hela innehållet Stör mig oerhört mycket!tänker verkligen inte förklara vartenda litet ord jag skrivit För någon som helt klart är slö i tänkandet!

    • HoppfullSkeptiker

      Så väldigt oväntat att du genast drar till med personliga förolämpningar…

      Jag får be så hemskt mycket om ursäkt om jag tolkade dig fel, men du ger inte direkt intrycket av att du har en så värst positiv bild av vad du kallar “feminina män”.

    • molly_1

      DU tar illa upp av ALLT så blir inte alls förvånad att allt är förolämpning eller personligt för dig!
      Varför behöver man tolka något man inte fattar eller ens kommentera?det logiska borde vara att MAN FÖrst tar reda på vad som menas med något och SEN kan man kommentera!JAG har en väldig dominant personlighet så jag kan uppskatta både någon feminin man och en manlig man.JAG bestämmer i ett förhållande med en feminin man Och med en manlig man är det mer jämlikt!Så nu vet DU ngåot om mina förhållanden Var ju tvungen att berätta det eftersom Du verkar vara så intresserad!jag vill ha min egentid och inte sitta vid mobilen och smsa Prata jämnt med personen som jag är med.därför uppskattar jag någon som inte är klängig av sig!En manlig man uppskattas mer än en feminin man men jag har ingen kontroll över vem jag blir kär i så det kvittar helt och Hållet hur en man är!Tycker det är så störigt att man inte ens kan säga sanningen om något som ALLA kan se utan att det blir en stor grej av det hela.problemet är att om man skriver något som passar in på andra så tar dom så illa upp och Känner sig tvunga att kommentera emot.Väldigt lönt asså!

    • HoppfullSkeptiker

      Problemet här är väl snarare att du verkar tro att din egen personliga syn på detta är “sanningen” “som ALLA kan se”. Människor är olika och alla tänker faktiskt inte precis som du när det gäller manligt och kvinnligt.

      Förresten, att jag påpekar att det är en onödig förolämpning att kalla någon för “slö i tänkandet” betyder inte att jag tar illa upp.

    • molly_1

      DOM enda som INTE tänker som mig är just feminina MÄN som tycker att det är en STOR förolämpning att bli kallad för feminin!om jag inte ser det som någon förolämpning utan bara säger vad mina egna ögon ser Så ligger felet hos dig då och inte hos MIG!Skrev ju att jag har dejtat feminina män och även dom visste om att dom ÄR feminina.OM MAN vill dölja vem man är så det är skam man känner för sig själv OCH då ska man inte låta det gå ut på andra som bara påpekar det!
      TAr du inte illa upp av att bli kallad slö i tänkande så behöver du heller inte påpeka det!När man påpekar något så gör man det bara för att ANDRa ska veta att man känner sig som ett offer.ATT säga sanningen och att förolämpa någon är 2 helt olika saker SÅ lär dig skillnaden precis som du borde lära dig att förstå en text innan du kommenterar!har tyvärr 0 tålamod med folk som letar efter tjafs i onödan och drar felaktiga slutsatser BARA för att dom inte kan förstå vad någon annan skriver!JAg läser ofta kommentarer som jag inte förstår mig på för dom skriver för flummigt MEN inte hoppar jag in då och börjar kommentera!DU hoppar in i ALLT DU inte förstår och börjar kommentera emot bara!LÖJLIGT!

    • molly_1

      Föresten sÅ finns det inget problem här ALLS!DU hittar problem i ALLA saker.DU försöker ändra folk syn på allt.DU TROR att du har ett modernt tänkande och är öppensinnad av dig MEN det tycker inte JAg.DU försöker stoppa folk från att uttrycka sig som dom vill och säga vad dom ser.JAG kan se om någon är en tönt,datanörd,feminin,gay eller what ever och bara för att jag påpekar det betyder inte att det är fel att vara det.Eftersom jag är rak på med saker så är jag också säker på att jag har mer erfarenhet av FLERA olika typer av människor än vad du har!DEt lilla jag har sett av vad du skriver är helt löjligt!DU TROR att man måste vara muslim för att inte vilja ens partner har vänner av mottsat kön hahaha SÅ löjligt tänkande.JAG har sett detta hos alla raser inklusivt hos svenska tjejer.du borde verkligen komma ut mer och lära dig hur andra människor tänker och inte bara såna som ser ut som dig och tycker och tänker likadant som dig!JAG skulle inte kalla detta för modernt tänkande alls!JAG har träffat flera olika typer av killar och det som drog mig till dom var att dom erkännde för sig själv och för mig vilken personlighet dom hade.var dom datanördar så erkännde dom det OCh var dom feminina i sättet så erkännde dom det med.DET fanns ingen skam i hur dom var men när man försöker stoppa folk från att säga dessa ord bara för att man själv känner skam SÅ VISAR det på väldigt låg självförtoende OCH det är något som jag Aldrig skulle kunna bli kär i!VArför ska man skämmas för vem man är,kan man skämta om det och till och mED erkänna det så är det jäkligt sexigt.

  37. Sorno

    Hu… vilken diskussion.

    En liten, liten observation. Diskussionen har några gånger ramlar tillbaka till sängens varande eller icke-varande som acceptabel umgängesyta för vänner. Det ursprungliga inlägget handlade just om två unga personer i 20-årsåldern. I min umgängeskrets under universitetstiden bodde de flesta i mindre lägenheter där helt enkelt sängen fick vara som vilken möbel/soffa som helst. Det fanns helt inte så många andra ställen att sitta. Att detta kan ses som annorlunda när man blir “vuxen” är kanske just av den anledningen till att de allra flesta helt enkelt har fler möbler varpå sängen ofta därmed blir reserverad för mer privata och intima umgängen. Sängen blir där med associerad till sex och därmed umgänge i den som sexuellt-kopplat Skulle det påverkat diskussionen om Cecilia med sin vän suttit i en soffa tillsammans – hade det också ansetts som “tonårsbeteende”/”osund vänskap”?

    Nog om det. Jag var uppriktigt sagt förvånad att den här frågan om män och kvinnor kan vara “bara vänner” ställdes överhuvudtaget. I min värld trodde jag att de flesta hade kommit längre än så. Jag förnekar inte de upplevelser som uttrycks här om svek, dubbelspel och lögner, och kan vara beklaga detta. Min erfarenhet är att många människor lever uppdelade i “tjejgäng” och “killgäng” med “tjejkvällar” respektive “killkvällar”. Detta var något som jag själv upplevde, främst under gymnasietiden. Men min umgängeskrets som skapades under högskolestudierna har alltid präglats av en heterogen umgängesform där både män och kvinnor umgåtts blandat. Jag tänker inte på om mina närmsta vänner är män eller kvinnor. Det är inte det som avgör hur jag umgås med dem eller beter mig runt dem, utan deras person, deras erfarenheter, deras intressen och deras livssituation. Olika personer har olika egenskaper och det formar relationen till den personen.

    Jag tycker det är lite sorgligt med diskussionen om manlighet/kvinnlighet. Om vi tar manlighet ( motsv. gäller kvinnlighet) anser jag att det är en socialt/kulturellt konstruerad villfarelse. Denna konstruktion menar att antingen är en person man i all sin manlighet, eller kvinna i all sin kvinnlighet. Detta är arketyperna och om någon har egenskaper som inte anses tillhöra arketypen anses det som avvikande. Känslor är något som i vår kultur förknippas med kvinnor, varför en man som har förmåga att uttrycka hur han känner sig per automatik skulle vara mer lik en kvinna, och därmed vara mindre manlig. Detta är ett tankesätt som jag anser är fel, föråldrat och skadligt. Det enda det bidrar till är att fortsätta odla myten om den äkta mannen eller den äkta kvinnan. En myt som få, om någon, faktiskt lever helt bekväm i. Det är skadligt eftersom det tvingar alla att mer eller mindre medvetet anpassa sig till ett liv och beteende som inte är dem helt naturligt, utan för att passa en viss mall.

    Ja, det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Denna skillnad har dock inget med varken förmåga att prata känslor, fritidsintressen, förmågan att som man förstå en kvinna eller en kvinna att förstå en man eller sexuella dragningar eller behov för den delen att göra. Vad som i högre grad formar en person är de erfarenheter man dragit under livet. Personer som delar erfarenheter förstår ofta varandra bättre varför det inte är konstigt att det ibland blir svårt att förstå och kommunicera om man levt i skilda världar. Återigen, detta har inte med könet på personen att göra, skulle jag hävda, utan hur vårt samhälle i mångt och mycket format de erfarenheter vi var och en samlat på oss och de förväntningar som uttryckts. Förväntningar som ofta skiljer sig åt beroende på om en är man eller kvinna, eftersom tidigare generationer lyft över sin syn på hur saker och ting bör vara på efterkommande generation. Att en man har förmåga att uttrycka känslor eller förmåga att kommunicera med en kvinna på lika vilket innebär inte att han är mindre man för det. Vad det innebär är att personen haft möjligheten att utveckla dessa förmågor tack vara de situationer personen stött på tidigare.

    Så, ja; män och kvinnor kan definitivt vara “bara vänner”. Det finns absolut inget konstigt med det. Däremot finns det kvinnor och män som inte är “bara vänner”, men ändå kallar sig vänner. Det är något helt annat och då kan det leda till problem som de erfarenheter som uttrycks ovan berättar om. Frågan Cecilia egentligen ställer kanske är: kan man vara vänner när den ena vill något annat?

    För att göra ett svepande uttalande, så tror jag att väldigt många är rädda. Rädda för att vara konstiga, rädda för att göra bort sig, rädda för inte passa in, rädda för att vara ärliga, rädda för att bli ensamma, för att kommunicera öppet med andra med risken att stöta på motstånd och kanske få drömmar att gå i kras. All denna rädsla leder till att man inte kommunicerar vilket leder till skam, missförstånd, svartsjuka, otrohet och mer rädsla.

    När ska vi få vara hela, kompletta och komplexa människor – som överskrider epiteten man eller kvinna – där de än mer komplexa mänskliga relationer inte försöker förklaras utifrån könet hos personerna.

    • HoppfullSkeptiker

      Bra skrivet, jag håller med om alltihop!

      Litet tips bara: akta dig för att säga att någons tankesätt är “fel”, det kan bli ett jäkla liv här på bloggen då. 😉

    • molly_1

      Vem skrev att det är fel att vara feminin eller butchig i sättet??JA Jag tog upp beteende hos båda kön MEN inte skrev jag att det är fel och att folk MÅSTE passa in i något mall!vissa har rakt hår medans andra har lockigt hår Det är inget fel om man ser detta eller påpekar det!Ska vi vara helt blinda för hur folk ser ut eller beteer sig För att inte ha ett “skadligt” tänkande??Jisses!

  38. Ohmigod

    Min personliga erfarenhet av att “bara vara vänner” är att det är fullt möjligt, fullt normalt och väldigt vanligt att vara vän med det motsatta könet utan att tycke uppstår. Dock finns det alltid utrymme för missförstånd om man inte är öppen med sin partner och drar gränser tidigt i förhållandet. Min bästa vän jag någonsin haft är en fysiskt attraktiv man men även om jag kan uppskatta hans utseende (precis som jag kan uppskatta en vacker solnedgång) känner jag ingen som helst dragning till honom och önskar inte heller ett intimt förhållande med honom. Vi är “bara vänner” och kommer alltid vara “bara vänner”.

    För att återknyta till tidigare diskussion om kontrollbehov och svartsjuka så har jag själv varit inblandad i just en sådan situation som nämns längre upp i diskussionen; När partnern ställer krav på att vänskapsband ska skäras av till förmån för kärleksrelationen. Min bästa vän träffade en kvinna som efter bara någon månad in i förhållandet krävde att han skulle säga upp kontakten med mig med motiveringen; Du kan inte ha henne som bästa vän, du ska bara vara min vän. När han vägrade ge upp kontakten med mig, vilken enbart skedde över skype eftersom vi bor i olika länder, ringde hon, efter att ha gått genom hans telefon, helt sonika upp mig och meddelade att hädanefter skulle vi inte ha någon kontakt eftersom han inte “behövde” mig mer.

    För att göra en lång historia kort tvingade hon honom till slut att säga upp kontakten med mig efter ett antal bråk och hot om att göra slut. Eftersom jag förespråkar öppenhet och ärlighet godtog jag till slut detta och höll mig borta från min vän då det inte hade varit rätt att smyga med vår vänskap bakom hennes rygg. Några månader senare fick jag på omvägar höra att efter jag försvunnit ur bilden hade den här tjejen raskt tagit itu med hans andra vänner, bekantskaper, arbetskamrater och även hans bröders flickvänner och helt skurit av honom från all kontakt med det motsatta könet. Till slut var han begränsad till att enbart umgås med henne och manliga vänner som inte hade flickvän.

    Nu är ju detta en ganska extrem situation och säkert finns det gånger när flickvännens/pojkvännens kompis av motsatt kön inte har helt rent mjöl i påsen men att inte lita på sin partner och försöka inskränka hens (herregud detta ord) liv på det här sättet anser inte jag är varken kärleksfullt eller respektfullt. En relation handlar, i mitt tycke, inte om att bara få som man vill och ta bort minsta antydan till anledning till konflikt. I så fall skulle jag lika gärna kunna låsa in mig själv i ett rum, sätta mig i ett hörn och stirra in i väggen och hoppas vid gud att ingenting upprörande händer.

    Även om jag är i ett kärleksfullt, givande förhållande vill jag ändå ha ett rikt liv där jag möter alla sorters människor, av bägge kön, så att jag kan fortsätta utvecklas som människa och jag hoppas att min partner vill samma sak för stagnation är döden för intellektet.

    • HoppfullSkeptiker

      OHMIGOD,
      “Nu är ju detta en ganska extrem situation”
      Det hade jag också trott (och hoppats), men efter att ha läst kommentarerna här och sett hur många det är som ändå verkar resonera exakt som kvinnan du beskriver så verkar det ju tyvärr som att det inte alls är så värst ovanligt…

    • Ohmigod

      Det är i sådana här fall jag verkligen förvånas över kvinnor och män som ser svartsjuka som nånting positivt.

      “Jamen att Kalle klappade till brevbäraren i torsdags morse för att han log mot mig när han lämnade över Ellos-katalogen betyder ju att Kalle bryr sig om mig och är rädd att förlora mig.” Kalle kanske skulle må bra av anger management och upplysas om att man inte äger sin partner?

      “Johanna slängde ut alla mina kläder genom fönstret och gömde mina bilnycklar så jag fick gå endast iförd toppluva och kängor till jobbet efter hon av misstag svarat i telefonen när gammelmoster Berit ringde och skulle gratta på min namnsdag förra veckan.”
      Nu skulle jag få till en bra poäng där men påminde mig själv istället ofrivilligt om scenen i Yrrol. “Blanda inte in mig i vårt förhållande!”

      Vad pratade vi om?

    • molly_1

      OmG
      VÄLDIGt extrem historia du skriver!Föresten om den ena personen tycker svartsjuka är något fint eller tror att det visar på omtanke från den andreså Får den personen tycka det!det krävs alltid 2 st för att kunna gå framåt med nåt.båda måste acceptera varandras beteende för annars funkar inte förhållandet.Det JAG tycker är så konstigt är hur folk har en massa åsikter om vad som är FEL på andras förhållande medans dom själva är singel!

  39. Romantisk-tjej

    Låter mest som extremfall. Alla som har förhållanden som jag känner har vänner av motsatt kön. Många är t.o.m kompisar med sina ex.

    Här är det ju vanligt att folk överdriver. Det är lätt att tro att inga killar får mail när man läser kommentarerna här. Jag har fortfarande inte hittat en enda kille i min bekantskapskrets (eller bland bekantas bekanta heller för den delen) som INTE får mail och dejter på HP. Däremot har jag fortfarande kvinnliga bekanta som fortfarande måste nöja sig med oseriösa mail om sexträffar.
    Så verkligheten är inte riktigt som den verkar vara i den här lilla blogg-ankdammen 😉

    • HoppfullSkeptiker

      Jag överdriver iallafall inte när jag säger att jag bara gått på en dejt under 2015. Att det finns olika människor som har olika uppevelser betyder inte att “folk överdriver”, eller att det vi beskriver inte är den verklighet vi själva lever i.

    • Romantisk-tjej

      Nej men jag upphör inte att förvånas. 🙂 Åt båda hållen. Att killar IRL (vissa av dem är inte ens särskilt tränade/snygga/manliga) får dejter just på HP är svårt att förstå när jag läser om alla killar här som upplever motsatsen.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)