happy pancake middle age

Att träffa kärleken ”sent” i livet

Jag tror att jag vet hur ni kommer att reagera på rubriken. Ni runt 50 och över tycker att jag, som 35-åring, fortfarande har all tid i världen att hitta den stora kärleken. Ni kring 20-25 menar att det är kört för mig för längesen. Sanningen ligger väl någonstans mittemellan. I alla fall ska dagens blogginlägg handla om att leta efter en partner när de flesta av ens vänner redan har familj. Kanske finns det fördelar?

Jag skulle säga att Christian, 25, och Christian, 35, är två vitt skilda individer. Jag påstår inte att den ene är bättre eller sämre än den andre, utan helt enkel bara väldigt olika. I yngre år var jag väldigt organiserad, ganska tillbakadragen och gjorde många saker på rutin. Idag känns det ständigt som om jag ute i sista sekunden, jag driven en egen blogg och tar de flesta beslut på känsla. Båda mina versioner har sina plus och minus. Men en sak är säker, jag föredrar ju en helt annan typ av partner idag än för tio år sedan.

Därför kan jag ibland fundera på hur mitt liv hade sett ut om jag träffat min livskamrat typ 2006. Hade jag då varit den är jag idag? Kanske inte, eftersom jag såklart hade influerats av kvinnan jag valt att leva med. Men tänk om jag hade utvecklats på samma sätt ändå. Då hade ju den som var rätt för mig då varit helt fel för mig nu. Och det förhållandet hade förmodligen blivit ganska jobbigt.

När kärleksjakten känns hopplös, och man känner att livet håller på att rinna ifrån en, brukar jag tänka på just detta. Jag kan delvis känna mig lättad över att jag inte träffade någon som jag vet inte skulle passa mig 2016. Jag känner mig betydligt mer färdig som person, vilket jag tror ökar möjligheterna till en riktigt bra relation. Men vem vet, kanske sitter jag här om tio år med en helt annan personlighet och tycker att Christian a la 2016 var en konstig figur.

händer

Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake.

dating


Det finns 160 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. John G

    Hmmm… Alltså… Inte för att det egentligen har någon betydelse. Men vem är det som skrivit inlägget? Cecilia eller Christian? För det är måndag, vilket liksom texten talar för Christian.

    Men samtidigt, om det är du på bilden Christian så har du verkligen förändrats sedan förra veckan. Inte tog det tio år inte 🙂 Dessutom har du ju bytt namn också.

    Men i alla fall, nu pratar du ju fysik faktiskt. Visste du att det finns fysiker som hävdar att för varje val vi människor gör, så skapas det en alternativ dimension? Och i den dimensionen är det i stället det andra valet som görs.

    Skulle ju varit intressant om vi haft tillgång till de andra dimensionerna. För att se hur våra liv hade kunnat vara 🙂

  2. MisterBister

    Intressant ämne. Har ju sett mer än ett par som bildat familj i unga år, och sedan visat sig fungera dåligt som par när livet börjat stabilisera sig.

    Problemet när man blir äldre är att man skaffar sig mer bagage, och det är fler saker som måste klicka (alternativt fler vanor som måste förändras). Man vänjer sig vid en viss typ av liv och investerar mer i sin livsstil; inte bara pengar utan tid, energi och en del av sin identitet.

    Fördelen när man blir äldre är att man vet vad som är viktigt. Nackdelen när man blir äldre är att man vet vad som är viktigt.

  3. Mim

    visst har du all tid i världen, men för olika saker. Är man man så springer ju den biologiska klockan inte så fort när det gäller fortplantning.
    Jag fick unge nr 1 när jag var 19, nr 2 när jag var 23. Att skaffa barn så tidigt var medvetet eftersom jag själv hade gamla föräldrar och det hade kommit typ 12 ungar innan mig. (inte att rekommendera varken gamla föräldrar eller toppat fotbollslag)
    Han jag mötte när jag var 15 å som är far till mina 2, skulle jag aldrig välja nu.
    Den jag väljer idag har gjort bort det där m ungar, spelar inte spel. Och är redo för ”vuxensaker” redo att fokusera på att ge varandra det bästa av livet.
    Gärna särbo (förr ville man ju boa så fort som möjligt)
    Gärna ha ett eget liv å ge mig resten 🙂
    Däremot så tror jag att om man som mina päron är gifta i 48 år innan den andre väljer att dö, så växer man ihop eller så inte. Evig kärlek finns men den kostar på.

    • MISS Z

      Nackdelen med att träffa nån senare i livet, är att ju äldre man blir desto svårare är det att hitta någon som är singel och utan barn… Har inget emot barn, men väldigt ofta känns som att den utan barn ska anpassa sig efter den med barn. Och de har legitimt skäl att utnyttja när de vill ställa in en dejt eller ses. Tyvärr stöter man på pappor vars enda intresse verkar vara att träffa en singel tjej som de kan hoppa i säng med när de nattat barnen och dricker sitt rödvin framför tvn. För dem är det High Life på nåt sätt. Många är nöjda med de barn de skaffat, träffar de en tjej utan barn finns det inte i deras värld att den tjejen kanske också vill ha barn…. Nej nej, inga fler barn…. Jaha tack för det.. Jag skulle definitivt inte välja samma typ av killar idag som för 10 år sen. Men å andra sidan vet man inte om en gammal flamma skulle dyka upp och helt plötsligt vilja göra ett nytt försök…

  4. NamNam

    Jag hade nog valt samma som jag brukar göra, en man med egna hobbies, intressen och vänner, en man som är kritiskt tänkande och inte sväljer all skit med hull och hår, en man med humor och som är omtänksam, en man som kompletterar mig, som hänger med i svängarna och som gillar att jag är en självständig individ med egna åsikter och idéer.

    Jag vill fortfarande ha den mannen och jag ville ha den killen när jag var yngre, sen att saker händer i livet som gör att man går skilda vägar är någonting helt annat, det finns så många fantastiska män och killar där ute att när livet vill annat så hittar man någon annan man inte kan leva utan.

  5. Romantisk-tjej

    Jag sökte också en barnfri kille och det var väldigt svårt att hitta en sådan mellan 35-45.
    Och när jag äntligen hittade barnfria killar ville de ha en tjej som är i barnafödande ålder…Det fanns inte många killar kvar när de var bortsållade.

    Nu har jag en kille som har barn men han har inte ställt in träffar med mig på grund av dem. Jag umgås med honom även de helger han har dem. Det blir förstås inte samma sak som när vi är ensamma, men han har dem inte så ofta och aldrig en hel vecka i taget.

    Jag träffade barnen redan på andra ”dejten” så de var tidigt med i bilden. Jag har hunnit anpassa mig ganska bra men precis som du skriver är det den barnlösa som får anpassa sig mest.

    Det är lättare att acceptera varandras bagage om man känner att man hör ihop.
    Det är svårt att hitta någon som inte har något mer eller mindre besvärligt med sig. Man kan aldrig få precis det man önskar.

    Man kan träffa någon där allt verkar perfekt på ytan men å andra sidan kanske det aldrig kan uppstå äkta kärlek och samförstånd med just den personen. Och då är det ändå ingenting värt enligt mig.

    • MISS Z

      Har självklart inget emot bagage, jag har mitt eget. Men väldigt många killar man pratar med verkar ta för givet att bara för att man inte har barn ska man anpassa sig efter dem. Att gå på en date veckan de har barn verkar näst intill omöjligt.

      De har fullt upp med barn, barnens aktiviteter, jobb etc. Men de vill träffa nån de kan ha en relationen med dötiden. Då de inte har nåt bättre för sig. Inte kompromissa utan vill jag träffa honom får jag vackert foga mig till hans vilkor.

      Inte alla är så… Men många pappor verkar inte vara öppna inför vad det innebär för en utan barn att dejta en med barn. Utan det ska vara upp till den utan barn att förstå vad det innbär.

      Träffar jag en med barn som kan förstå det då är jag mer öppen för att vilja dejta/inleda en relation med honom..

    • MisterBister

      Väldigt många föräldrar, oavsett kön, glömmer bort hur det var innan de fick barn; de ”vet” att deras barn är det viktigaste i världen och förstår inte hur någon annan kan ha andra prioriteringar.

      Det är komplicerat; självklart måste man respektera att barnen är prio ett för en förälder, men samtidigt måste föräldern respektera att deras barn inte automatiskt blir prio ett för den de dejtar – speciellt inte tidigt i en relation, då man inte vet om det kommer fungera.

    • Romantisk-tjej

      Sussi:
      Det låter verkligen tråkigt att tidsbrist var det som gjorde att ni till slut inte kunde vara tillsammans.
      Jag hoppas att jag jag och min pojkvän ändå kan få till alla bitar även fast han har små barn.
      Jag älskar honom och har svårt att tänka mig att leva utan honom. Så jag tänker att på något sätt måste det väl gå? Just nu träffar han barnen ganska sällan, varannan helg, vet inte hur det kommer bli framöver. Jag tycker det är okej att träffas även med barnen.

      Det är inte nödvändigt att ses varje, varannan dag, det är härligt att längta också. Vi är båda ganska upptagna med vårt eget när vi inte ses. Det kan bli två gånger i veckan ibland tre,fyra. Det är okej för oss båda. Vet inte hur andra par gör, de kanske ses oftare?

      Jag tycker alla verkar flytta ihop så snabbt. Vi har inga planer på det, vi trivs som särbo. Vi har snart varit tillsammans i ett år.

  6. Trötter

    Jag är i medelåldern och jag tror inte på kärlek längre. Jag har aldrig bott ihop med nån tjej. Dock har jag varit tillsammans med några stycken. Den tid man har kvar i livet är den trista halvan då sjukdomar, krämpor och till och med dödsfall blir ens vardag. Att sen bli tillsammans med en kvinna som också vandrar på den trista halvan av livet är jag inte så intresserad av. Jag har nog med mig själv.

    Kärlek är till för de yngre, inte för oss gamlingar.

    • Sussi

      Misterbister :kunde inte svara direkt under ditt inlägg men det är ju just detta som är så oerhört tungt och knepigt när man träffas mitt i livet.

      Jag har nyligen avslutat en relation med en man jag träffade i somras och där det tyvärr blev för tungt att pussla med allt.Denna gång var det ett gemensamt beslut just för att våra scheman krockade och hans barn var yngre än mina och därför behövde sin pappa mer än jag.Men visst är det sorgligt.Jag har svårt tänka mig att dejta någon som inte är förälder själv eftersom det brukar ( nu generaliserar jag) vara en enorm skillnad på mognad.Nackdelen är just att det är mycket svårare på alla plan.

    • Crazy8000

      Både ja och nej angående mer mogen på de delarna du menar. Har hört det argumentet både innan jag fick barn och nu efter och har samma syn och bemötande. Kan inte mer än tycka det är roande att höra varje gång 🙂
      Har faktiskt märkt genom åren att det värkar vara en hel del päron som resonerar så och självsaboterar många fina tillfällen till lycka.

      De som brukar hamna i den skaran du är kite rädd för brukar ha narcissism i sig (självupptagna) och dessa märker du väldigt snabbt vid några träffar och ibland redan i mer avancerad textande.

      Tycker ni gjorde rätt i en sådan situation istället för att dumma er som en del gör.

  7. Nova

    Jag är 48,träffade vad jag kände var ”mitt livs kärlek” då jag var 19. Vi höll ihop över 23 år,men vi fick aldrig några barn. När jag träffade nästa man sökte jag inget speciellt utan jag ville få liv i mitt fullkomligt stendöda sexliv! Men visst sökte jag en man som var kapabel att kommunicera,en jämlik man med lite fart i! Han var mörk,skäggig och musiker som min första sambo. Min typ och är densamma som den alltid varit. Han var i inledningsskeendet väldigt lättpratad och social,men där mitt ex hade varit mjuk,lätt att umgås med och senare blivit likgiltig för mkt (inkl sin egen hälsa och sjukdom) var den nye både lik och samtidigt total motsats! Han brydde sej om mej på ett sätt som utvecklades till ett enormt kontrollbeteende.
    Det upptäckte jag inte förrän jag flyttat halva världen runt och bosatt mej i hans hemland och han höll mej såpass isolerad att jag inte hade någon att vända mej till mer än honom.
    Om jag inte varit så desperat efter uppmärksamhet och kärlek efter att den första relationen dött ut så hade jag nog sett varningsklockorna. Efter den relationen har självkänslan fått sej en rejäl törn och det var inte lätt att bli singel vid 47. Visst jämför jag mycket,det är ofrånkomligt.
    Jag intresserar mej fortfarande för män av samma typ och gärna i samma bransch,men det kan jag ju inte direkt kräva – då blir det snudd på omöjligt. Men jag kan ju säga att mannen som ringde mej och spelade schlagerlåtar gick fetbort för här är det rock som gäller! 😉
    Att mannen visar mej respekt är ännu viktigare nu än låt säga när jag var 19. Då fanns det inte på kartan att jag inte skulle bli behandlad med respekt,men efter att ha blivit psykiskt misshandlad känner jag att jag hellre förblir ensam än att gå genom det helvetet igen.
    Att inte ha barn är ingen fördel när man hoppas träffa en seriös man, för man får ta smällen av mannens tidigare dejtande med kvinnor han anser inte förstått att barnen kommer först.
    Som Miss Z skrev ovan ville de med barn bara träffas för att ha sex de veckor de var barnfria. De hade i princip NOLL intresse av ett förhållande! Och det är min bild av 40plus-mannen! Han vill bara leka rommen av sej som värsta tonåringen. Standardfrasen är ”Måste det vara så seriöst?” alltmedan jag numera suckar ”Måste det vara så oseriöst?” för det ger inte mej mer än njutning för stunden med någon som bara vill leka.
    När jag bröt med första sambon undslapp han sej att vi inte varit ett par på 10 år! Det blev ett slag i ansiktet på mej som var över 40 och kände att om han nu känt så,varför hade han inte tagit upp det utan bara låtit allt rulla på….För mej var det för sent att bilda familj med någon annan. Jag var förbrukad,för gammal för det och det var bittert och gjorde mej jävligt ledsen.
    Med nästa man fick jag styvsöner på 21 och 23 och ett litet styvbarnbarn som jag sannolikt aldrig kommer träffa igen då vi bor så långt ifrån varandra. Kontakten har också ebbat ut till ett minimum. 🙁 Det är tungt,riktigt tungt….
    Man vet aldrig hur livet kommer se ut och för var och en är deras situation jävligare och ensammare än andras för att just DE lever i den realiteten.
    Själv försöker jag att inte vara för bitter,inte klandra andra män för vad jag upplevt,att inte försitta några chanser till min egen lycka som faktiskt jag själv måste finna – utan en man!
    Jag är däremot mer blåögd än misstänksam så jag tror mannen är seriös om jag är det,så det har blivit några hinkar tårar! Just nu håller jag lite paus och ska skaffa mej en hund igen och sluta vara så desperat. Kanske möter nån mysig hundägare på kvällsrundan – vem vet!

  8. Danne

    Till er som kommenterat så vill jag påpeka att alla män i 40 års åldern inte kan dras över samma kam. Jag har barn både på heltid och deltid och är inte intresserad av att träffa någon som tar hand om barnen åt mig -det klarar jag själv. Vill heller inte bara träffa tjejen de barnfria veckorna eftersom att jag inte har några sådana. Det är ju givet att man som singelpappa har ganska stor prioritet på sina barn och deras välmående , men jag vill inte undanhålla något för mina barn då jag vet att mitt välmående är lika viktigt för dem som deras är för mig.
    Jag är väldigt öppen med att låta tjejen få veta att om det är så att hon vill ha barn så är jag inte helt stängd på det planet men det måste kännas rätt från start. Det finns inget i människors liv som är så komplicerat som relationer och inte någon kan förstå hur en annan människa fungerar… Allt bygger bara på en serie av antaganden och egna analyser och i de flesta fall så är man inte ens i närheten av att förstå sin medmänniska.
    Det som är mest tragiskt är ändå att man som 40plussare får en stämpel som verkar vara vedertagen i hela landet och att det inte spelar någon roll hur du framställer dig i en presentation på en datingsida- för alla har redan bestämt sig för hur du är …. Även de som skriver att de inte har några fördomar.
    Jag är av den åsikten att om man ska kunna hitta någon som passar så måste man utvidga sökområdet…hade han eller hon funnits i närheten så borde man ju ha hittat den utan en sån här sida…eller ?
    Jag kan förstå en tjej som tvekar inför att träffa en som har barn om hon inte har några själv , det är en enorm press som de måste känna … Jag kan bara ge ett gott råd :
    Ni ska inte känna någon press !!! Allt kommer att komma helt naturligt om ni bara är er själva. Man kan aldrig spela för ett barn – de ser rakt igenom utan undantag… Så var bara er själva hela tiden annars så spricker det för den skull!!
    Kan inte hålla med att jag som 20 åring letade efter en annan typ av tjej än vad jag gör nu, utan har hållit mig till samma typ hela tiden och det som kännetecknar henne är : ärlighet stabilitet trohet!!!! Barn eller inte barn har aldrig spelat någon roll, har ett stort hjärta så det finns plats för många barn -men bara en kvinna/ tjej

    • Nova

      Danne: Eftersom du försvarar om 40-plus män antar jag att du delvis syftar på mitt inlägg.
      Mina inlägg baserar jag på mina egna upplevelser.
      Du har de här männen att tacka för min åsikt. För mej känns det som att man är älskarinna mer än några som försöker skapa en relation när mannen blir ”kall”,onåbar och otillgänglig när han har barnen. Inte ens kärleksfull i sms. Veckan utan är det mycket sex och ständig kontakt.
      Jag är inte dummare än att jag begriper att alla män inte är likadana,men om jag generaliserar så är det baserat på just MINA EGNA UPPLEVELSER. Inte någon annans.
      Kan tillägga att de män jag träffat inte haft småbarn utan barn i 8-9 års ålder samt i övre tonåren. Givetvis förstår jag att barnen alltid kommer gå först och det ska de också. Jag skulle inte kunna respektera en man som väljer sej själv före barnen och jag vill inte vara anledning till att barnen försummas av pappa.
      Det jag absolut inte tycker är ok är att jag plockats fram den barnfria veckan,som ett tidsfördriv och för att ligga med men behandlas som luft den andra veckan. Det är respektlöst.
      De här männen borde snarare skaffat sej en kk än att låtsas vilja ha en seriös relation.
      En man jag träffat sa han inte ville ha en seriös relation förrän hans barn fyllt 13. Han har 5 år dit och har varit singel i 3-4 år. Han ska iaf ha cred för att han bara söker kk eller tillfälliga möten.
      Det är bristen på ärlighet,kommunikation och respekt som jag grundar min åsikt på.
      Men det innebär inte att jag gett upp för det finns jättefina män där ute och även om de kanske inte är min typ så är de någon annans typ! 🙂

    • MISS Z

      DANNE
      Det handlar inte enbart om att känna enorm press. Som NOVA skriver många mellan 35-45 är inte intresserade av en seriös relation veckan de har barnen. Utan man ska ses helst då när han är barnfri, och vill ligga.

      Den andra tiden har inte ens tid att visa att man är nåt mer än ett ligg. Säger inte att alla är så. Men många…

      Barn i sig är inget hinder, oftast pappan som gör det till ett hinder…

    • Crazy8000

      Du filtrerar bort de som är seriösa och släpper in minoriteten som leker oavsett online eller IRL!

      De som lekar har lärt sig att skapa det du faller för för att få så bra kortvarigt resultat som möjligt. De äldsta tricken i PUA världen.

      Försök med de som inte är så intressanta så slipper du lekande personer, det är likadant ibland kvinnor.

  9. Sussi

    Danne jag är också 40 plussare med barn ( spelar ingen roll att de är mer el mindre utflugna ) det drar ner min potential som tilltänkt partner enormt bara det faktum att de finns och att jag passerat 40.Jag lade ner nätdejting vid 41 års ålder .Men känner igen mig i att det är mer komplicerat både att ha barn och dejta ,samt att dejta någon med barn.

    Att dejta någon med barn gör att man automatiskt inte kan vara prio ett och som kvinna kan jag inte ens vara öppen för fler barn då jag snart passerar bäst före datum på den fronten.
    Träffar man någon med barn och har barn själv är det lite som att dejta en hel cirkus på en gång, det är så mycket praktiskt som skall klaffa att känslorna blir det minst primära.

  10. ViraStina

    Jag dras till samma typ som jag alltid har gjort. Länge tyckte jag att (de ganska få) männen i mitt liv var väldigt olika varandra, men när jag tittar i backspegeln, ser jag att det bara var detaljer som varierade.

    Nån som minns avsnittet i Vänner, när Rachel och Ross har gjort slut, och hon träffar Russ? Alla utom Rachel ser att han är en karbonkopia på Ross, men själv pratar hon bara om hur annorlunda han är.

    Nu har jag gjort ett jätteavsteg från normen, tycker jag själv. Min nuvarande är inte civilingenjör! Han är ingen plugghäst alls! Men jag kan verkligen inte säga att jag har bytt typ. Snarare att jag har vidgat mitt perspektiv lite grann. I allt annat är han väldigt lik de andra. Nu för tiden ser jag det t o m själv. 🙂

  11. Viquie

    Trodde det handlade om att träffa någon ”senare i livet” men här är det mest ca 40 åringar som skriver. Det finns massor av äldre män och kvinnor som är här på HP. Riktigt många +50 och många + 60 och äldre. I min värld är DET ”senare i livet ”.
    Egen tråd för oss Christian?

    • Christian Persson

      Viquie,

      Ja, begreppet ”sent i livet” är ju väldigt subjektivt. Som jag skrev så är 36 ju ingen ålder egentligen, men när jag var runt 20 tyckte jag det var jättegammalt. Fast jag håller med dig, ”sent i livet” associerar jag också med en högre ålder än den jag har. Men jag hoppades ju att fler lite äldre skulle skriva, du får gärna dra igång nåt ämne som du känner för att debattera:). Så får vi se om det blir några reaktioner!

    • Sussi

      Vique ja det är lite missvisande faktiskt håller med.Jag känner mig själv inte direkt lastgammal och får ofta höra att jag ser mycket yngre ut än mina 42 men i dejtingsammanhang är jag tydligen väldigt gammal tom för de jämnåriga? Kanske män har en högre magisk gräns än vad kvinnor tycks ha ?
      Kul det finns många i 60 årsåldern som nätdejtar ser jag på mina egna föräldrar så är de fortfarande väldigt pigga och frächa trots att de passerat 60.

      Jag hoppas på att få åldras med en kärlek vid min sida och att vi blir riktigt gamla och goa ihop 🙂

    • Viquie

      Det är ju så otroligt många i olika åldrar med här på HP. Alt från 20-80 år.
      Ja känner mig inte det minsta gammal med mina 68 år. Modern, fartfylld, inte det minsta tantig och skärpt. Plus att jag ser mkt yngre ut än 68.
      Så de som är i 40 årsåldern tycker jag definitivt inte hör till denna tråd ”Sent i livet ” . Med pappor som har småbarn mfl.
      Med sent i livet menade Christian nog oss som är +60 eller iaf +50.
      Jag har stött på många +70 killar också.
      Så ni ”ungdomar” 😉 med era 40 år och småbarn kanske inte hör hemma här i denna diskussion 😉

    • ViraStina

      För mig känns det som senare i livet på grund av att jag har börjat om.

      Jag har redan gjort hela svängen med 15-årigt äktenskap, barn, villa och alltihop. Då blir det onekligen känslan av ”senare i livet” den här gången, även om jag bara är 43.

      Jag är ju i en total annorlunda situation än någon som aldrig skaffat familj. Oavsett själva åldern.

    • Romantisk-tjej

      Ja det finns en magisk gräns någonstans vid 40.
      Själv fick jag fler mail och tillfällen till dejt innan 40 trots att jag såg likadan ut några år efter.

      Det är enbart siffran som skrämmer killarna, som det verkar. Det spelar alltså ingen roll om tjejen ser yngre ut, lever som en ung människa, inte har barn osv. Tjejen får ändå sällan chansen.

      Idag har jag en kille som är 6 år yngre. Men innan vi sågs tänkte han som många andra killar, nämligen om man ska ha ett förhållande ska det vara med en tjej som är flera år yngre.

      När han träffade mig gjorde han tydligen ett undantag, för han blev förälskad. Trots att vi bara skulle vara vänner. Nu kan han inte tänka sig någon annan tjej än mig vid sin sida. Trots det faktumet att jag föddes ett decennium för tidigt.

    • John G

      Viquie:

      Senare i livet är i och för sig allting som händer efter precis just nu, i detta ögonblicket.
      Senare i livet behöver inte vara om tjugo år. Senare i livet är ju också i morgon, om en timme, om en sekund.

      Men okej, det var kanske lite…? Någonting? 🙂
      Dessutom var ju rubriken ”att träffa någon sent i livet.”
      Så du har rätt på ett sätt.

      Samtidigt tänker jag så här. Även en 40- åring kan ju ha värdefulla erfarenheter att dela med sig av. För den personen tänker ju ändå annorlunda jämfört med vad han, hon, gjorde för tio, tjugo år sedan.

      På samma sätt som du tänker annorlunda i dag, jämfört med hur du tänkte för både tjugo, fyrtio och femtio år sedan.

      Och för egen del, ibland får jag flashbacks, från när jag tog körkort för 27 år sedan, när jag åkte på husvagnssemester första gången med mor och far för 40 år sedan, och så vidare.

      Nu befinner jag mig förhoppningsvis inte sent i livet dock. Jag hoppas väl mer att jag befinner mig någonstans i mitten av livet.

      Men, när jag får dom återblickarna, ja du, då känns det definitivt som att jag befinner mig senare i livet jämfört med dom gångerna.

      Christian:

      Grattis i efterskott till födelsedagen.

  12. Romantisk-tjej

    När jag var yngre ville jag bara dejta killar med en viss stil. En vanlig svensson fanns inte på kartan. Jag sökte mig oftast till subkulturer, synth, new romantic, goth, rock osv. Gemensamt var att de hade en stil jag kunde identifiera mig med. Kanske för att jag aldrig känt mig särskilt vanlig och aldrig hade något gemensamt med ”vanliga” personer, de var ju de som mobbade mig i skolan. Jag föredrog de originella, finkänsliga, estetiska och poetiska.

    Men idag är inte stilen det viktiga utan att han är hel och ren och inte hänger sig åt droger, nikotin och snabbmat samt att han är en tänkande känslomänniska.

  13. glaihatten

    Kärlek senare i livet… Nja, tror inte på det. Har i hela mitt unga liv haft 20-40år äldre tanter efter mig. Värst var dem som var 20år äldre än morsan. Man kan säga att gamla kärringar inte står högt i kurs och få känslor för kärringarna lär aldrig hända då jag är oerhört trött på kärringar. kärlek senare i livet? Kommer inte drabba mig.

    • Nova

      Glaihatten: Nyfiken på din ålder eftersom du skriver ”i mitt unga liv” samtidigt som du i nästa inlägg skriver ”nu när du är gammal”! Tvetydigt om något!

  14. Agda

    Jag är 50+ och känner att jag är redo att ge så mycket mer nu än tidigare, både på det känslomässiga och sexuella planet. Har barnbiten avklarad. Jobbiten flyter på. Så förutom allmän mognad så har jag känslomässiga resurser att satsa.
    Tyvärr är det männen som är femton, tjugo år yngre än jag som springer mest efter mig här på hp. De är trevliga och charmiga, många av dem. Men vad jag vill hålla i handen är en mer jämnårig man, någon som är på samma plats i livet som jag. Men jag tror benhårt på att jag kommer att lyckas, även om det är tunnsått med attraktiva män i åldern 50+.

  15. Sussi

    Nä det är väl bara att acceptera att åldern tar ut sin rätt oavsett kön.Knappast något att dividera om då vi har det gemensamt alla blir vi äldre.Men känner verkligen igen hur äcklad man blev som yngre när ‘ gamlingar ‘ försökte ragga trots att de kunde vara ens pappa.

    Sen är det lite komiskt hur man ser på ålder ,min dotter och hennes kompisar ( som är i 20-års åldern )drar ofta historier om alla ‘snuskiga gubbar som raggar på dem när de är ute och oftast är de bara något årtionde äldre än dem.Men jag förstår vad de menar jag kände precis på samma sätt i deras ålder.

    • Trötter

      Sussi

      Du har rätt.

      Det är därför jag aldrig raggar på yngre tjejer. Jag vet hur jag kände det när äckelkärringarna stötte på mig när jag var ung.

      Sen har jag inget intresse av jämnåriga eller äldre kvinnor heller. Så mitt liv kommer vara ensamt. Ingen större förlust att leva själv. Har anpassat mitt liv efter det.

  16. Tord

    Jag själv har väldigt svårt att bli kär nu för tiden (är 50+), inte en när jag ser en riktigt snygg tjej så blir jag kär. Det var helt annat när jag var ung, för då kunde inte knappt en tjej (även om hon var mindre snygg) titta på mig utan att jag fick känslor. Jag ska säga att jag var livrädd för tjejer när jag var ung, i alla fall om hon visade intresse för mig. Idag är det helt annat som sagt, ingen tändvätska alls. Jag kommer troligen att förbli singel men lider inte heller av att vara det

    • Viquie

      Tord. Du har så rätt att det är betydligt svårare att bli kär i vår ålder. Vi har ju levt ett tag med mycket i bagaget och har en hel del önskemål om den personen man vill vara ihop med. Men att du ser en snygg tjej har absolut inte nåt med att bli kär att göra. Det är då mycket annat dom spelar in.
      Det är inte heller bara het attraktion och passion vid första mötena som gäller utan man måste självfallet tycka mycket om personen också, egenskaper, sätt mm. Oiaf för mig.. Jag har lätt för erotisk attraktion ‘ om mannen är :rätt” men för att jag ska bli kär behövs betydligt mera. Så var det inte alltid i unga år.
      Ni ”unga” tjejer oroa er inte över att bli äldre, den sexuella lusten och förmågan att nå njutning och klimax blir bara bättre med åren ända till den dag vi dör, förutsatt att vi är någolunda friska. Gud var verkligen snäll då han skapade kvinnan och lät oss behålla sexlusten och orgasmen trots att vi inte längre är fertila. Tack Gud ! Hmm jag är inte ens religiös.

      Tord, jag tror absolut att du kan bli kär, det gäller bara att få kontakt med rätt person där pusselbitarna faller på pjats. Ge inte upp!

    • Trötter

      Tord

      Känner igen mig i det du skriver. Har inget intresse av kvinnor längre. Dom kvinnor man får nöja sig med tänder inga gnistor precis. Då är man hellre själv. Bli kär? Det blev man för 30år sen när man var ung, dum och naiv. Hade man vetat det man vet idag om kärlek så man kastat sig framför tåget för att slippa vara kär. Kärleken man kände då var alltid obesvarad.

      På sätt och vis är det skönt att bli äldre. Slippa allt elände man råkade ut för som ung.

      Det är som dom säger… Ju äldre man blir ju mindre framtid behöver man oroa sig för.

    • Trötter

      Viquie

      Då kanske vi gubbar får tacka gud också. Att vi förlorar vår sexlust och slipper ligga med er gamla tanter. Det har man hört att gamla tanter gnäller över. ”Vi är kåta men gubbarna vill inte ligga med oss.” ;-D

    • Glad

      ”Trötter” tycker du har en väldigt tråkig o negativ inställning till allt o livet självt låter det som. Om du bestämt dig för att leva ensam resten av ditt liv, vad gör du då på en dejtingsida ??? Du har verkligen inget positivt att skriva ! Usch så tråkigt med så negativa människor.
      Man kan hitta kärlek när som helst o i vilken ålder som helst, bara man är öppen för det !!!

  17. Viquie

    Agda. Du srev att du som +50 mest får mejl från män som är 10-15 år yngre. Så är det även för mig. Undrar varför….
    Jag är inte åldersfixerad men då en man som är nästan 20 pr yngre ihärdigt skriver och vill träffas och kramas för att han tycker jag är så söt, då undrar jag. Är ju inte en naiv blondin. Precis som du vill jag träffa nån som är i min ålder. Kanske max plus/minus 10 år. Men inte alltför mkt yngre. Mitt ex är 9 år yngre och det störde aldrig någonsin under vårt 29 åriga äktenskap.
    Vore intressant att höra varför så många män vill dejta en äldre kvinna.

    • Crazy8000

      Väldigt enkelt svar!
      Kvinnor som är +- 10 år vägrar svara lika väl som ghostar.
      Det ålders spannet (18 – 40 45) brukar ha mest inre demoner blandat med fördomar även om de blir intresserade letas det fel för att självsabotera omedvetet med ursäkter och bortförklaringar på allt möjligt som är orelevant. Desperat ensamma. (Vill ha närhet men klarar inte av det). Start medellandet. konversationen. Profiltexten. Faktan. Bilder. You name it!
      Hollywood drömmare är i den skaran av kvinnor.

      Majoritets gruppen av kvinnor mellan 18 – 40 45 brukar fortfarande vara bottenskrapet online ingen vill ha att göra med som partner IRL. en rätt så stor minoritets grupp av män är likadana på nätet.

      Tänk dig detta den som har vissa saker brukar inte vara medvetna om det själva.

      Sedan har du de som är så kallade gamla själar och de dras till de som är mer mentalt/känslomässigt utvecklade som sällan existerar på kontakt sidor runt deras egna ålder.

    • ViraStina

      Nu hänger jag inte med.

      Är kvinnorna mellan 18 och 45 bottenskrapet? Och vilka av männen?

    • John G

      ViraStina:

      Lite intressant formulering av Crazy8000.
      ”…en rätt så stor minoritetsgrupp av män…?”
      Jahaaa…?

      Jag tror dock att Crazy försöker säga att kvinnor mellan 18 – 45 är de som har svårast med förtroende. Deras bristande tilltro till män gör att det är svårt för jämnåriga killar att få kontakt med dem. Och därför vänder sig killar i den åldersgruppen till äldre kvinnor i stället.

      Samtidigt som kvinnorna i den åldersgruppen vänder sig till äldre män? Av någon odefinierad anledning?

      Men det är bara vad jag Tror att Crazy menar?

      Men du Crazy,
      jag funderar på om vi inte skall tänka oss för innan vi använder ord som bottenskrap. För jag tycker inte att varken män eller kvinnor förtjänar det epitetet.

    • ViraStina

      Onekligen en väldigt vid andel ”bottenskrap”. Att hålla sig till tjejer mellan 15 och 17, samt efter 45, låter som ett lite… udda urval.

      Och det där med den stora minoritetsgruppen med män, begrep jag inte alls.

      Väntar med spänning på förtydling! 🙂

  18. Viquie

    Trötter

    Som tur är så är inte alla +50 och + 60 män som du. Det finns många som har lust och som inte tycker att gamla tanter är ointressanta. Vi har erfarenhet och vet vad vi vill ha och ge. Det finns många kvinnor i den åldern som varken är gamla tanter eller kärringar som du och vissa andra män uttryckt er här. Utan fräscha snygga icke-tantiga kvinnor. Liksom icke-gubbiga män som är riktigt attraktiva. Alla har vi olika smak och det är ju bra 🙂

    • ViraStina

      Trötter är lite trött för att de attraktiva medelålders kvinnorna inte vill ha gnälliga gubbar, utan redan är upptagna med de attraktiva medelålders männen.

      Det tolkar han som att det helt enkelt inte finns några. 😉

    • Trötter

      ViraStina

      Japp

      å på dejtingsidorna finns oattraktiva kvinnor som är sura på att dom attraktiva männen väljer kvinnor som fortfarande kan föda barn…

    • ViraStina

      Skönt då att jag hittade en attraktiv, medelålders man som inte gnäller på kvinnor i sin egen ålder..!

      Han gnäller faktiskt inte på kvinnor överhuvudtaget. Befriande.

    • John G

      Men du ViraStina,
      blir inte det lite enformigt om din kille aldrig opponerar sig, säger ifrån, gnäller?

      För själv fick jag helt plötsligt en ”Lilla Fridolf”- bild i huvudet när jag läste det du skrev.

      Eller?

    • ViraStina

      Verkligen inte. Man kan ha tydliga åsikter utan att vara det minsta gnällig. 🙂

      Och framför allt utan att ständigt behöva upprepa uttrycket ”fula kärringar” på ett i det närmaste maniskt sätt.

  19. Blue

    Vi blir alla äldre men åldern slår olika på olika egenskaper.
    Kvinnor blir mer maskulina och män mer feminina efter 50 årsåldern.
    Jag är själv 50+ och har svårt för att attraheras av kvinnor med maskulina drag.
    Att männen också ändrats stör mig inte alls.
    Men jag vill helst träffa någon i min egen ålder så urvalet minskar.
    Vackra kvinnor finns det i alla åldrar men ”söthet” är inte lika åldersbeständigt.
    I mitt sökande har jag stött på ett antal kvinnor som varit väldigt söta som yngre
    men som bytts ut av sina män mot 10 -15 år yngre kvinnor.
    Männens yttre har inte åldrats i takt med sina respektives och tydligen har inte förhållandena varit djupare än att männen har ”bytt upp sig” till en nyare modell.
    Männens utseende gav dem möjligheten och de tog den.
    Det värsta jag stött på är en kvinna som blev lämnad för en trettio år yngre kopia
    av sig själv. Kvinnan, snart fyrtio, var fortfarande söt men flickan var grymt söt.
    Mannen ser ut som en fyrkantig grovtimrad stock vilket han nog gjorde även för
    trettio år sedan.
    Det finns en sorgsenhet och bitterhet hos dessa kvinnor som hade så mycket
    av sin identitet i sitt sköna yttre.
    Tror att det är lättare för oss som bara sett OK ut hela livet att åldras.

    • Romantisk-tjej

      Blue:

      Jag håller inte med om att män blir femininare med åldern. Hur feminint är det med tunnhårighet, grått skägg och fårigt ansikte? Ganska vanligt att män ser ut så i 40-årsåldern.
      Inte särskilt feminint om du frågar mig.

      Jag ser ofta exempel på hur fräscha killar gubbar till sig vid 40 av allt onyttigt som de har stoppat i sig i åratal. Sexpacket förvandlas till ölkagge, ansiktet är oigenkännligt.
      Det är ju bara att kolla in alla jämnåriga som jag inte träffat på 20 år. De flesta går inte att känna igen.

      Fler kvinnor än män är noga med vad de äter och tar hand om sin hy, tränar och fixar med utseendet. Därför går många kvinnor att känna igen eftersom de inte låtit sig förfalla så som de flesta män i 40,45,50-årsåldern gjort. Sedan finns det såklart undantag åt båda hållen. Men kvinnorna är mer noggranna med det yttre och lägger mycket tid och resurser på att se bra ut.

    • Blue

      Tunnhårigheten hänger mycket ihop med att hormonet Testosteron
      minskar för män efter femtio. Hormonet Östrogen får också en större
      roll i äldre mäns kroppar. Kan också bero på fetma men det växer ut
      nån sorts små mjuka bröst hos en del äldre män.
      Grått hår och fåriga ansikten drabbas vi nog av i samma utsträckning,
      både män och kvinnor.
      Många män blir kurviga. Midjan är också en kurva.
      Du har rätt i att mycket av mäns förändringar beror på bristande omsorg
      av den egna kroppen. Men även fetma som ger rundare och mjukare män
      har delvis med åldern och hormonerna att göra.
      Det är en brantare uppförsbacke att för hålla formen med ökande ålder.

    • John G

      Blue:

      Nu hoppas jag verkligen att du skrivit fel.

      ”Det värsta jag stött på är en kvinna som blev lämnad för en trettio år yngre kopia
      av sig själv. Kvinnan, snart fyrtio, var fortfarande söt men flickan var grymt söt.”

      Men om den matematiken stämmer så skulle ju den nya tjejen bara vara typ 8? Eller 9? Och då hoppas jag att du anmäler den mannen för pedofili?

      Romantiskt Tjej:

      Jag är väldigt nyfiken på det du säger. Du konstaterar att äldre kvinnor är noggrannare än äldre män med vad de äter. De lägger mer tid på träning. Men vilken statistik stöttar du dig på när du säger så? Har du någon referens?

    • Blue

      John, jag delar helt Romantisk Tjej uppfattning om att kvinnor i
      medelåldern och uppåt lägger mer tid och omsorg på att leva
      rätt och se bra ut. Vi män är tacksamma för det.
      Det är mycket vanligare att män ger upp kampen mot tiden
      och låter allt flyta på. Med nya hål i livremmen och med ett glatt humör
      från att leva ett gott liv.
      Igår läste jag i en kvinnas presentation, ”Utseendet duger bra !”.
      Ok. det kunde jag också från bilderna. Bra att hon håller med. Jag klickade vidare.
      Jag är inte ute efter något vackert att njuta av och visa upp under några år
      utan söker någon för ett långvarigt förhållande. Är man 50+ så är det
      oundvikligt att det blir de inre egenskaperna som kommer att avgöra om
      man får ett långt lyckligt förhållande. Om ett decennium så blir mitt umgänge med
      spegeln att se om näsan är kvar efter rakningen.
      Knappast för att säga ”Godmorron snygging”.
      Jag förväntar mig inget annat av min partner.
      Sen har jag ett antal spärrar som gör att jag inte attraheras för vissa
      åldrar eller typer. En del av hämningarna försvinner kanske med synskärpan
      och smygande demens ?
      Jag har inte gett upp att hitta en ny vän men det är svårt när så mycket avgörs
      av en första blick på ett foto.

    • Romantisk-tjej

      Blue:

      Det är inte naturligt för en man att ha fettvävnad på kroppen. Därför blir feta män mer kvinnliga (får ”bröst”) Högt testostoron gör att man får mer muskler än fett. Att män har fett på kroppen har att göra med fel mat och för lite motion. Det kan i sin tur leda till mer östrogen i kroppen på grund av lagrat fett. De män som dricker alkohol får ofta den typen av kropp du beskriver, eftersom alkohol tenderar att minska testostoron men öka östrogenet hos män.
      Annars är det ofta bara dålig mat det handlar om.

      Samt vissa främmande ämnen, xenoöstrogener, som finns i mat och olika material, till exempel vissa plaster och i hygienprodukter.

      Jag är tillsammans med en man som varken dricker, äter skräpmat eller dricker läsk. Han är smal som en sticka och har platt mage trots att han är 40. Och jag har sett många exempel på killar som är smala hela livet. Det har med livsstil att göra. Idag är de flesta överviktiga. Det beror på att vi äter större portioner och dricker enorma mängder läsk. Alla godispåsar, bullar chipspåsar har blivit större. Och så har vi all elektronik som gör oss stillasittande.

    • Trötter

      Romantisk-tjej

      Det är precis likadant med kvinnor. Det är ju bara att kolla in alla jämnåriga som jag inte träffat på 20 år. De flesta går inte att känna igen.

  20. S.J

    Det känns ju ruskigt sorgligt att läsa inlägg här….. Jag är kvinna, 50 år, singel efter 14 års äktenskap, förhållandet varade i 17 – 18 år.
    Jag känner att det här är min bästa tid i livet!!!! Jag mår så bra, jag är possitiv och glad…..
    Jag vill hitta kärleken igen!!!! Men jag har inte panik över det för jag mår så bra i mig själv idag!
    Jag önskar er andra detsamma!

  21. tjej

    Inläggen är oftast sorgliga att läsa här, oavsett tråd.
    Mest för att de till stor del styrs av män som bara måste få ut sitt kvinnoförakt Och det funkar bra här, Hp sätter ju inte stopp .

    • S.J

      Jag personligen tror inte vi är så olika vi kvinnor och män. Jag tror det är ganska jämt fördelat mellan kvinnohatare och manshatare faktiskt…..
      Det är bara så sorgligt att det är så!
      Alla kan inte älska alla här i världen så är det bara…. Men man får försöka ha lite respekt och överseende med varandra.
      Och det här är väl en bra plats att tycka och tänka och diskutera kan jag tycka.
      Vi kan ju faktiskt lära oss lite om varandra av varandra 😀😀😀

    • Trötter

      S.J

      Du har rätt. Både mån och kvinnor bär hundhuvudet här. Personligen är jag ingen negativ och kvinnohatande man. Gillar bara att sätta fart på folket här. Det finns många ömma tår att trampa på…

    • ViraStina

      Folk här är bittra och besvikna, gissar jag. Därav föraktet. Det är mer det som spelar in än könet.

      Men bitterhet och förakt är det osexigaste som finns, så både kvinnor och män skulle vinna på att rycka upp sig en aning.

    • Viquie

      Å sant Virastina. Besvikelser med bitterhet och förakt – förekommer både hos män och kvinnor. Dessa tråkiga inlägg förstör HPs trevliga trådar.
      Jag hoppas att det tar ett slut nu eller att Christian gör något åt saken. Så surgubbarna håller tyst.

    • S.J

      Du har så rätt TRÖTTER 😁
      Vi är så lika vi män och kvinnor. …
      Vi skulle behöva lyssna lite mer på varandra.
      Och jag lyssnar varken på kvinnohatare eller manshatare.
      Jag VILL ha en man….. En som jag kan respektera och som respekterar mig!!!
      Vägen dit kan vara lång eftersom jag fått nya värderingar. Jag mår bra i mig själv idag på ett annat vis än förr.

    • Sussi

      Trötter problemet är väl att det är så många som tycker om att röra i grytan här,inte så svårt skriva lite elaka saker och få mothugg.Men samtidigt så synd att det är så många som tänker som du.Tror i det långa loppet fler skulle få ut mer av att läsa denna blogg om den inte bara gick ut på att mer eller mindre mobba varandra .Men jag kanske är udda överlag jag var ju även på dejtingsajter för att jag ville träffa någon och det var jag ganska ensam om.

    • Trötter

      Sussi

      Du har rätt men ibland blir man trött på kvinnor som tar sig rätten och kritisera män och när vi sen säger ifrån ja då brakar helvetet löst

      Tjej:

      Hp stoppar inte heller manshatande kvinnor som öser ur sig förakt om män…

    • ViraStina

      Men snälla Trötter, ingen har kommit i närheten av din nivå.

      Jag ser inte inlägg efter inlägg som bara tjatar om ”äckliga gubbj-vlar” eller något i den stilen, vilket vore ungefär motsvarande det du häver ur dig.

      Du verkar mest vara ute för att chockera. Eller ”röra om”, som du kallar det. Trist är det i alla fall.

  22. tjej

    S.J
    Du har helt rätt i det du säger.
    Tyckte också när bloggen startade att det kunde bli en bra plats att diskutera våra olikheter , gärna med glimten i ögat.
    Men nu med facit i hand är min personliga uppfattning, att efter ha läst trådarna här
    hoppas jag verkligen att jag aldrig någonsin kommer att möta de män som skriver här irl.

    • S.J

      Ha, ha….. Där är jag lite tvärtom 😀
      Jag skulle tycka det var lite kul att träffa dem för en stund och snacka lite 😀😀😀

    • Sussi

      Tjej jag tänkte samma sak som
      dig.Jag har deltagit i flera diskussionsforum på nätet via mina intressen.Det har flera gånger lett till så intressanta diskussioner och det har alltid slutat med att vi varit ett gäng som träffats irl.Jag har fått massor av nya vänner på det sättet och även träffat två killar på det viset.Det var faktiskt därför jag började läsa denna blogg men från denna blogg skulle jag aldrig våga träffa någon irl.

  23. Viquie

    Efter att ha läst de senaste inläggen kan jag bla konstatera att:
    – jag som S.J. hoppas att jag aldrig kommer att möta vissa av männen som skriver här. Bittra, kvinnoförtryckare, nedlåtande attityd mot mogna kvinnor, dåligt självförtroende, och ingen respekt! Vad har dessa män här att göra!

    Precis som S. J. Ockdå skrivet känner jag att jag lever den bästa tiden i livet, som 68 åring.
    Känner mig positiv, glad , alert, driftig och har en stor nyfikenhet för nya tekniker vetenskap och allt möjligt. Välmående och positiv inställning påverkar hela människan. Jag känner mig vacker, lycklig och klok. Vill gärna bli kär och uppleva passion och lycka men inte med vem som helst för så desperat är jag inte efter en man. Det ska kännas rätt. Annars är jag hellre singel med hundars förutsättninglösa kärlek och goda vänners sällskap. Trots att jag är 68 tror jag det jag stöter på kärleken. Känner mig inte det minsta gammal. Undrar när den känslan kommer haha. Och – det finns många män i åldern +50 +60 och även + 70 här på HP. Tyvärr läser de inte bloggen. Så synd. Dock är alltför många av dem gubbiga med grå ”skäggbuske” i ansiktet, inte så attraktivt iaf i mitt tycke.

    18-45 åriga kvinnor som pekades ut som Bottenskrap av ”Crazy” existerar inte!!! Bottenskrap finns bland bägge könen och i alla åldersgrupper. Bara att ignorera dem och hitta guldkornen. Som finns – men kom ihåg, var tolerant och accepterande för alla har vi en del sämre egenskaper. Sätt plus och minus i vågskålen så ger det sig. Kram

    • Sussi

      Vique ja det kom som en chock när jag började läsa här också men ja nu har jag läst så många inlägg där kvinnor beskrivs som bottenskrap och avskrap och trafikolyckor att jag inte reflekterar över det på samma sätt.Trist dock att det får fortgå men det tar ju tid att ändra ett samhälle och kvinnor har ju sämre status än män och bedöms i mycket högre grad enbart utifrån utseende.Sånt tar tid att ändra men min förhoppning är att om några genarationer så kanske även det ändras.
      Skönt du mår bra känns så härligt höra att man kanske har många sköna år se fram emot 🙂

    • Håkan

      VIQUIE

      Hade det inte varit trevligare om du skrev vad du gillar hos män. ”Skäggbuske”.är väl inget positivt? Hade du skrivit t ex att du gillar män som är slätrakade så man ser dom manliga anletsdragen. Det du skrev retar nog upp folk. Man ska inte använda nedlåtande ord om folk som gubbiga, tantiga kärringar mm. Vi ska vägleda dom vilsna människorna på rätt väg. 🙂

  24. Viquie

    Ja du Trötter
    Du får väl ta dig an en tant med fula långa hängpattar, finansiera en bröstoperation och massera bort celluliterna från det stora arslet. Då får du en riktig fullblids drömkvinna. Tyvärr tror jag inte hon ( eller nån annan heller ) vill ha dig …. du är så negativ och har ett kränkande sätt. Du har tyvärr inte förmågan att se det finare inre i en person.
    Vore skönt om du slutade med din nedlåtande attityd och försökte dig på nåt lite mera trevligt och positivt. Tror många här har tröttnat på dig.

  25. Sussi

    Nej ibland skulle det pigga upp med en tråd där man utbyter tips och erfarenheter med varandra i positiv bemärkelse.

    Nu tror jag de flesta som skriver här precis som jag själv har stött på en hel del problem inom nätdejting och känner frustration.De som lyckats har troligtvis mindre behov av att ventilera sina problem de lägger förhoppningsvis tiden på att umgås med sin partner 🙂

    Men visst känns det trist har ju läst denna blogg i över ett år, och det är väl väldigt få män som skrivit något positivt om kvinnor överhuvdtaget .Nu skriver även kvinnorna mindre snälla saker men de skriver betydligt oftare positiva saker om män än vice versa.
    En intressant reflektion är att för ett år sen skrevs det mycket om svårigheterna männen tyckte sig ha att få kontakt med kvinnor på nätet.Det problemet beskrivs inte lika ofta längre,dessutom beklagade sig många över hur kräsna kvinnor på dejtingsidor var..Det verkar ha svängt rejält för nu verkar definitivt männen vara de som är kräsnast.

    Jag personligen är färdig med att söka kärlek på nätet men om det råkar finnas någon man på denna sida som faktiskt tycker om kvinnor och dessutom kan tänka sig att dejta en kvinna i verkliga livet så är jag jättenyfiken på hur män som gillar kvinnor tänker och hur man kommer i kontakt med män som tycker om kvinnor.

  26. John G

    Tjej:

    Jag vet inte om jag kan hålla med om att denna bloggen styrs av män?
    Tvärtom är min uppfattning att bloggen faktiskt domineras av er kvinnor.

    För först och främst, jag tycker nog att både kvinnor och män är lika ivriga med att generalisera, förtala, förakta, det motsatta könet.

    Och jag själv är definitivt inte den bästa när det gäller sådant. Jag har generaliserat, jag har givit luft åt min misstro gentemot kvinnor, jag har förutsatt saker. Och, jag har vid några tillfällen varit rätt upp och ner elak mot kvinnor överlag.

    Men, varje gång jag gjort det, har jag också mötts av protester från en ganska enad kvinnofront.

    Samtidigt är det så här, att när sedan en kvinna gjort samma sak mot män, som jag gjort mot kvinnor, ja, då har i stället många gånger samma enade kvinnofront kommit med uppmuntrande bifall åt den kvinnan.

    Alltså får jag uppfattningen att många tjejer uppmuntrar när en tjej skäller ut oss killar. Men vi män skall inte ha samma rättighet.

    Vilket som sagt får mig att fundera på vem det verkligen är som styr och ställer här på bloggen?

    Viquie:

    ”Bittra, kvinnoförtryckare, nedlåtande attityd mot mogna kvinnor, dåligt självförtroende, och ingen respekt! Vad har dessa män här att göra!”

    Tja, under den tiden jag läst bloggen så har vi nog faktiskt sett en del bittra, mansförtryckande, kvinnor med dåligt självförtroende som inte respekterar, utan har en nedlåtande attityd gentemot mogna män, också.

    Nu går det i och för sig i vågor. Och jag kan hålla med om att just nu är det fler män än kvinnor som uttrycker bittra åsikter. Men det är inte speciellt länge sedan som det var männen som fick ta emot de grövsta kängorna.

    Och jag tänkte på det i en kommentar du skrev lite längre upp:
    ”Å sant Virastina. Besvikelser med bitterhet och förakt – förekommer både hos män och kvinnor. Dessa tråkiga inlägg förstör HPs trevliga trådar.
    Jag hoppas att det tar ett slut nu eller att Christian gör något åt saken.
    Så surgubbarna håller tyst.”

    Den kommentaren började ju bra. Men avslutningen?
    För jag menar, om vi nu skall tysta surgubbarna, borde vi då inte också tysta surkärringarna?

    Sussi:

    Jag vill nog protestera mot det du skriver i en kommentar.
    ”…och kvinnor har ju sämre status än män…”

    För så tror jag verkligen inte att det är.
    Ja, män har kanske mer status i det offentliga livet, arbetslivet.
    Men samtidigt har nog kvinnor mer status i det privata livet, familjelivet.
    Så i slutändan är nog summan av statusen densamma.

    S.J, ViraStina:

    ”Jag personligen tror inte vi är så olika vi kvinnor och män. Jag tror det är ganska jämt fördelat mellan kvinnohatare och manshatare faktiskt…”
    S.J

    ”Men bitterhet och förakt är det osexigaste som finns, så både kvinnor och män skulle vinna på att rycka upp sig en aning.”
    ViraStina

    En jämn fördelning av skulden. Det är jämlikhet och rättvisa.
    Tack så mycket

    • Viquie

      John G du skrev : ” Och jag kan hålla med om att just nu är det fler män än kvinnor som uttrycker bittra åsikter.”

      Så därför var det helt befogat av mig att skriva ”Så surgubbarna håller tyst ”

      Nästa gång om det är tjejer som är pajkastare kanske jag skriver ”så surgummorna håller tyst”.
      Vi ska hålla oss till sak.

      Nu vill jag höra goa saker som män/kvinnor säger om det motsatta könet. Kom igen gott folk och sluta gnälla

    • trötter

      JohnG

      Du klär det i ord som jag tänker. Det är alltid ett sant nöje och läsa det du skriver. Du har rätt i så många saker. Det är kanske därför kvinnorna tystnar efter en stund när du skrivit. Kvinnorna har inget mer att tillägga.

    • John G

      Tack Trötter:
      Känns skönt att jag inte är ensam med mina åsikter.

      Men vet du vad?
      Vi två verkar ha ungefär samma erfarenheter av tjejer. För mig verkar det som att vi är lika besvikna, lika uppgivna, och lika less på tjejer.

      Och jag kan bara erkänna att jag har inget som helst förtroende kvar för tjejer. Tyvärr är det så, jag litar inte på tjejer längre. Så långt har mina erfarenheter drivit mig.

      Men…
      Några av tjejerna här på bloggen har faktiskt rätt i en sak. Våra utfall mot tjejer höjer ju inte riktigt nivån på debatten.

      Alltså tänker jag så här, vad tror du om att vi försöker göra det som exempelvis Viquie, S.J och ViraStina pratar om?

      Vi kan ju testa att inte skriva riktigt lika känslomässigt, utan i stället försöker vi få till en sakligare debatt?

      Jag tänker i alla fall försöka dämpa min retorik lite. Så får vi se vad som händer? 🙂

  27. Agda

    Det hade varit intressant att få läsa lite mer här om vad som faktiskt fungerar. Det tycks som kommentatorsfältet domineras av dem som helt har misslyckats med nätdejtandet.
    Har det något med ålder att göra? Jag är som sagt en bit över 50 och går på ungefär en dejt i månaden. Hade kunnat gå på fler, eftersom jag tackar nej till en del. Att det inte har blivit något långsiktigt måste sägas bero på mig, eftersom de jag har träffat som regel vill ses igen. Min fundering är är därför att männen kanske är mindre kräsna?
    Mitt problem är de jämnåriga männen är så gubbiga. Jag kan inte tända på det. Och de yngre jag träffar är… just för unga. Söker därför vidare efter min idealman som är både mogen och ungdomlig.

  28. Romantisk-tjej

    Agda, trevligt att du får gå på dejt trots åldern. Jag är en bit över 40 och fick sällan gå på dejter. Jag uppfattade att man bara var ett tidsfördriv på nätet. Jag hade fina bilder, inga selfies, däremot några studiofoton och resten foton där jag var ute. En utförlig, fantasifull presentation. Alla fakta ifyllda. Samt att jag kollade in profiler och skrev mail minst en timma om dagen.

    Ibland kanske jag skrämde iväg någon som bara ville ha en vanlig tjej i jeans och t-shirt. Jag var kanske för personlig? För udda? Jag har många sidor, men tråkig är jag iallafall inte. Jag är en försynt person, men träffar jag rätt människa på tu man hand är jag livlig, visar stort intresse, skrattar, diskuterar och reagerar. Jag är intensiv. Även i text kan jag ta ut svängarna.

    Jag kan känna som du, Agda att killar verkar gilla att var gubbiga nuförtiden, både i intressen och utseende. Det behöver inte vara något negativt men jag personligen tänder inte på det.
    Jag har blivit jagad av gubbar, män som är mycket äldre, hela mitt liv men bara velat ha den där spensliga pojkaktiga typen. 🙂 Av någon anledning var den typen av killar alltid onåbara (eller upptagna) och intresserade sig aldrig för tjejer som jag.
    Det är först nu i medelåldern jag hittat honom. Jag hoppas det håller länge 🙂

  29. trötter

    VIQUIE

    Det är tydligen ok för dig att kritisera män för hur dom ser ut med skäggbuske och annat. Sen när vi kritiserar kvinnan hur hon ser ut när hon blir gammal är inte ok. Ja säger bara en sak. Ni kvinnor är inte håller så fräscha i medelåldern. Jag tror folk tröttnar på ditt gnäll också.

    • Viquie

      Trötter
      Jag kritiserar inte män! Det är min högst personliga åsikt att JAG inte attraheras av gubbar med buskigt grått skägg. De skulle vara mkt finare utan. Och det är inte gnäll heller! Du skrev väldigt provocerande om hur du inte attraheras av ”tanter med långa hängbröst och stora arslen.

    • Viquie

      Ja nu räcker det med Trötters inlägg. Jösses vad matt man blir. Kom igen ni goa trevliga mogna män – ”skriv bort” Trötter och hans gelikar!

    • S.J

      Annars kan ni ju bara hoppa över såna inlägg som ni inte gillar ☺
      Läs inte om ni stör er så hårt på varandra!
      Ett litet tips bara i all välmening. Gäller både damer och herrar 😀
      Kram på er allihopa

  30. tjej

    Normalt sett , ja. Absolut har du rätt i det.
    Och om det varit ett och annat inlägg. Men detta har pågått så pass länge här att det inte längre kan ses som ett enstaka inlägg av nån missanpassad själ.

    Jag är av den åsikten att kvinnor har rätt att vistas överallt utan att vi ska förminskas och trakasseras pga just detta faktum att vi är kvinnor. Och för mej gäller det vare sej det är irl eller här på nätet.
    Det en del av männen ger uttryck för här kan inte på något sätt tas för skämt eller att ”tonen är rå men hjärtlig”.
    Denna blogg var en gång rolig och trivsam, låt vara att vågorna gick höga och att tonen var just ” rå men hjärtlig ”, nu känns det mest tragiskt med en del av de manliga röster som får göra sej hörda.
    Jag är kvar därför att min förhoppning är att män med sunda värderingar ska hitta hit.

  31. Agda

    Romantisk tjej – jag har ju läst dina inlägg har tidigare och förstår inte heller varför inte du fick mer gensvar. Nu vet jag ju inte hur du ser ut, eller vilka bilder du hade, men har nog ändå fått en så bra bild av dig att jag tror att du presenterat dig på ett bra sätt. Du kan ju dessutom uttrycka dig, vilket borde vara en fördel.
    Jag hade tyckt att det var en intressant med lite diskussion kring vad som fungerar. Vad är det för bilder ni män går i gång på? Vilken typ av presentationer känns lockande? Och varför, varför är det så få män här som reagerar positivt på att en kvinna tar initiativet? För det är den bild jag med flera har. Få män bryr sig ens om att titta in på profilen till en kvinna som har besökt dem. Bäst utdelning får man av att reagera på de män som fått ta första steget. Känns lite trist.

    • ViraStina

      Jag tror att det är svårt att ta reda på vad som verkligen funkar, för många vet helt enkelt inte själva hur de beter sig i dejtingvärlden.

      Man kan ha en viss uppfattning, som man tror gäller. Men i praktiken stämmer det ändå inte. Och man tror att man har ett visst beteende, men i verkligheten gör man helt annorlunda.

      Till exempel säger alla män här att de inte alls bara skriver till de snyggaste kvinnorna. Men de undersökningar jag har läst om (bl a en från match.com) visar att en liten attraktiv minoritet av kvinnorna, ändå får en övervägande majoritet av mailen. De andra får dela på resten.

      Och kvinnorna säger ungefär samma sak – att de kontaktar helt medelmåttiga män, i sin egen liga. Men i samma undersökning, rankade kvinnorna sisådär 80% av männen som UNDER medel.

      Det handlar alltså inte om att folk ljuger, utan om att våra sinnen gör det. Nätdejtingen är ingen optimal bedömningsgrund. Vi missar folk som vi i verkligheten skulle ha uppskattat. Det handlar inte om att folk är bortskämda i första hand, som man gärna tror, utan om att förutsättningarna har sina brister.

      Jag kan säga direkt att jag aldrig skulle ha skrivit till min nuvarande kille, om jag sett honom på HP. Han skriver alldeles för illa. Stavar som en kratta. Förmodligen skulle han ha haft en presentation i stil med ”Fråga om du undrar något”. I bästa fall.

      Svarat skulle jag ha gjort, om han skrev till mig. Åtminstone om han hade haft foto, för han har en genuint vänlig uppsyn. Men jag skulle inte ha gett honom en ärlig chans, tyvärr. Han gör inget vidare intryck i skrift. Men desto mer om man lär känna honom. Jag är glad att jag lärde känna honom IRL.

      Hur man ska överbrygga de problem som nätdejtingen medför, med snabba dissningar och ett gigantiskt bortfall av sinnesintryck, har jag inte en susning om.

    • Crazy8000

      Det finns minst en sida som har löst vissa av de problemen där man inte kan se bilden förän den andre väljer att visa men det som virrastina beskrev får du en motsatt effekt att det blir på text sidan istället för bild.

      Personligen föredrar jag att kvinnan tar kontakt via meddelande istället för bara flirt, samma IRL och ligger på lite grann lika väl som rakt på vad de vill/känner och helst bestämmer fortsättning nummer och så vidare, för då visar dom ett genuint intresse lika väl som att klara av de första omedvetna skittesterna som även får min intresse motor och känslor att vakna. ska jag göra de grejerna är det överhängande att jag inte kan få känslor fullt ut eller några alls och allt tar mycket längre tid innan jag än får för mig att röra henne för utom krama.
      Då börjar jag undra om du har haft att göra med maskulint osäkra personer om de har problem med att en kvinna tar kontakt.
      Om han inte har tittat in på din profil kan du skriva i alla fall för vissa skiter i vad du har på profilen, personligen tittar jag efter om hon är tobaks brukare, vilken kroppsform någon sätter tar jag med en nypa salt för många har perceptions problem om sig själva och föredrar att se en helbild istället.

      Så länge den resterande 80 – 97% av mänsklig kommunikation (Icke verbal kommunikation, kroppsspråket) saknas när man textar är det grisen i säcken till största delen. sedan missar man våra olika energifält vi utstrålar också.

      Texten är missvisande om man inte kommunicerar på samma vis, den skapar även fantasier som vi själva spinner på omedvetet.
      en uppsjö med triggers som lurar de flestas och otränades känslor med text. Hur man beter sig via text går lätt att fejka lika väl som att ha vant in sig ett beteende som inte stämmer med personen.
      våra lata hjärnor tolkar saker vi absolut inte borde tolka.
      Text blir påtvingad om personen är väldigt kommunikativ lika väl som tvärt om IRL.
      Vi har normala fall ett helt annat filter för vårat inre lika väl som ordval menings uppbyggnad och så vidare.

      Därför förstår jag att en del föredrar att bara bestämma träff via text.
      De har börjat få hum av visa av dessa delarna lika väl som alla.

      Angående bilder.
      Personligen kollar jag först om jag kan bli attraherad fysiskt som är magkänsla alltså mycket med ansiktsformen( inte den ration som forskningen påstår är den mest attraktiva för de är lite oattraktiva för mig) och sedan på om personen fejkar att dom mår bra rent mentalt lika väl som att om det visar tecken på att dom är nere i råtthålet mentalt,
      mycket mörka nyanser på vissa vis på henne lika väl som vad som är med på bilden,
      har hon den livlösa rökare hyn , en massa med makeup som täcker hela ansiktet typ täck kräm maskara och liknande för att jämna ut hyn (dessa går bort och syns på 100 m avstånd IRL).
      vilka signaler hennes kroppsspråk ger, om ögonen är fyllda med liv gnista och så vidare, plus en massa annat.
      Kläderna (skvallrar ibland om vissa saker i kombination med de andra sakerna).
      Även är bilden/bilderna photoshoppade. ( ja det går att se om dem är det de flesta gånger i med jag har pysslat lite med det)

      Hur de andra och de bittra går efter får de berätta.

  32. Romantisk-tjej

    Jag har också märkt det. Att det är lättare om mannen tagit initiativet. De få dejter jag haft har varit när killen bestämde att vi skulle träffas. När jag frågar först har de inte svarat alternativt har de inte tid ”just nu” av olika skäl. Det är i stort sett alltid det som händer. En del blir plötsligt reserverade och menar att vi inte känner varandra. Att de har en dejt på gång och vill se varthän det leder innan han går på nya dejter…ja listan kan göras lång.

    • John G

      Agda, Romantisk Tjej:

      Jag kan bara svara för mig själv. Men så här fungerar jag.

      Fotografier:
      Jag tycker om naturliga ögonblicksbilder. När en tjej blir fotograferad i ett ”obevakat” ögonblick. Det här med uppsminkade selfies i badrumsspegeln är inte lika tilltalande. Eller selfies överhuvudtaget för den delen.

      Presentationen:
      Den behöver inte vara överdrivet lång. Men jag uppskattar en text. Inte en ”inköpslista.” Gärna också någonting som visar på någon form av självdistans 🙂

      Sedan varför män inte uppskattar när tjejer tar initiativet?
      Tja, jag har kanske inte svaret? Men jag har en teori 🙂

      För egen del säger jag så här, vill en tjej att jag skall jaga henne? Ja, då får hon jaga mig lika mycket tillbaka. För jag tänker inte vara ensam med att ta initiativet. Och jag har heller inga problem med om en tjej tar första initiativet.

      Men, det tror jag beror på mitt ganska sunda självförtroende, en hälsosam självkänsla. Jag känner mig inte omanlig bara för att en tjej uppvaktar mig.

      Och min teori är att det är svaret. För har en ”man” svårt när en tjej tar initiativet, eller är drivande, ja, då handlar nog det om en dålig självkänsla. Han klarar helt enkelt inte av att bli fråntagna initiativet. Du vet, det här jägare, byte- förhållandet som råder mellan män och kvinnor. Därför att han har hela tiden behovet av att bevisa vilken alfahane han, (inte), är.

      ViraStina:

      ”Hur man ska överbrygga de problem som nätdejtingen medför, med snabba dissningar och ett gigantiskt bortfall av sinnesintryck, har jag inte en susning om.”

      Nu har inte jag heller svaret att ge. Men återigen har jag en teori om varför det är så här. Och om jag har rätt, kanske svaret finns i att nätdejtare inser den ”sanningen?”

      Jag tror nämligen att det är så här.
      IRL går mycket snabbare, än vad internet gör.

      I verkligheten kan en konversation vara över på fem minuter exempelvis. Under de få minuterna har vi använt våra instinkter för att läsa av den andra personen. Vi har antingen upplevt ”WoooW”- känslan, eller ”Jaha…”- känslan. Och utifrån det fattar vi ett beslut.

      På nätet tar samma konversation kanske tre dagar?
      Men vi saktar ju inte ner våra instinkter i samma omfattning. Utan vi fattar ett instinktivt beslut baserat på det första svaret från motparten.

      Vilket IRL hade inneburit att vi fattar ett beslut baserat på första meningen från motparten. Inte den sammanlagda konversationen.

      Och jag har själv varit med om det här. Jag har skrivit till tjejer som svarade så länge jag ”presterade på absolut toppnivå.” Men så fort ett av mina svar blev mer ”medelmåttigt,” så var det tack och adjö.

      Men om det nu är som jag tror, hur får man då nätdejtare att inse det. Och hur får man dem att ändra sitt beteende?

    • Viquie

      Mycket bra beskrivet John G!
      Jag tror precis som du att har en man en sund självkänsla så uppskattar han att en tjej skriver och tar initiativet. Så jag har inga problem att ta initiativ med att mejla först. De som svarar och blir glada är ju personer som jag kan tänka mig att fortsätta med. Trygga med sig själv och behöver inte bete dig som en alfa hanne som måste peppa sitt självförtroende.
      Du är säkert en riktig ” lotto vinst” för en trevlig kvinna John G. Så trevligt att läsa ditt inlägg efter allt tråkigt som skrivits. Kram på dig och lycka till!

    • John G

      Tack Viquie 🙂

      Tyvärr är det dock som jag skrev till Trötter en bit upp här i inlägget. Och som jag även skrivit i något tidigare inlägg.

      Jag har inte längre något förtroende kvar för tjejer, inte när det gäller djupa känslomässiga relationer i alla fall. Jag litar helt enkelt inte på tjejer längre.

      Så även om du har rätt, för kanske bara två år sedan, hade jag definitivt varit rena lottovinsten för en tjej. Men nu har jag inte längre några ambitioner kvar att träffa henne.

      Jag står helt enkelt inte ut med tanken på att dela mitt liv med en tjej.

      Men som sagt, tack för din omtanke 🙂

  33. Viquie

    Nu får du lägga av Trötter! Du påstår jämt att jag sagt saker jag inte sagt. Läs noga vad jag och andra skriver och håll dig till sak.
    Jag kommer inte längre att kommentera eller svara på dina kränkande bittra inlägg! Detta är det sista svaret jag skriver till dig
    – Du säger att jag tror att jag är en så fräsch medelålders kvinna. Det har jag ALDRIG ens antytt. Och det är inte min sak att bedöma utan det får de män som kontaktar mig göra!

    Varför det kom så få män till gruppen du var med i har jag ingen aning om och tänker inte analysera det heller. Kan bara säga att jag absolut inte har intresse att dejta män som kunde vara mina barn! Och jag deras mormor som du skriver. Nope! Jag vill dejta män i min egen ålder eller iaf nära det. Jag och många andra kvinnor runt 50-60 får jämt mejl och dejt förslag från betydligt yngre män. Allt från ca 20 tom 49 åringar. Och de är ihärdiga, de skriver och tjatar fast jag tydligt säger att jag inte är intresserad av så unga män. Fråga dem DU om de tycker jag är fräsch och varför deras intresse är så stort. Jag har ingen aning.

    Du undrar varför jag tror att medelålders kvinnor är så eftertraktade. Det har har aldrig sagt! Det beror helt på kvinnan, alla är olika precis som medelålders män är olika. Vissa fräscha och attraktiva och vissa inte.
    SLUT DISKUTERAT TRÖTTER.

    • trötter

      Viquie

      Det är betydligt fler äldre kvinnor än yngre på dejtingsidor. Därför får dom yngre välja mellan dom äldre. Har inget med att ni skulle vara intressantare att göra. Som att välja mellan pest eller kolera.

      Hoppas att du inte träffar nån som ska leva med dig. Han lär få klä sig i lilla Fridolfkostymen och böja sig för dig och din vilja. Sen får han genomgå laserbehandling så du slipper se honom med skäggbuske.

  34. Sussi

    Virastina så rätt allt du skriver 🙂

    Jag skulle inte heller ha lagt märke till de killar jag varit tillsammans med om vi träffats på nätet.Jag tror det är svårt träffa rätt när det enda man har gemensamt är att man är singel ( i bästa fall är båda ofrivilliga singlar men inte ens det kriteriet brukar uppfyllas från bådas håll).

    Personligen så tyckte jag det svåraste var att man drunknade i bruset från de som inte alls var på nätet för att träffa någon.Är kanske inte en tillfällighet att just killar som egentligen bara vill bråka eller röra i grytan skriver på denna blogg ? Tycker nämligen tyvärr var de man fick kontakt med , näst efter de som raggare ett ons.De stackars killar som kanske ville något mer än att bråka eller ligga måste ha svårt nå fram tänker jag.

    Tror inte det finns en helhetslösning hur man träffar någon men just nu övar jag som bäst på att ‘ragga ‘ i verkliga livet skulle vara intressant höra tips och råd från andra hur ni går tillväga för att träffa någon irl.

  35. tjej

    Kanon Viquie
    Så gör vi, Trötter inget mer svar härifrån heller.
    Ha ett bra liv eller inte, skiter i vilket. Häng på tjejer , fr o m nu svarar vi inte kvinno hatare utan skapar en trevlig blogg ihop med sunda och normalt tänkande människor oavsett kön.

  36. tjej

    John G
    ”hade jag definitivt varit rena lottovinsten för en tjej. ” Jo, med dina värderingar som du så ivrigt luftar här förstår jag det. Det är just en sån man som du som hade varit underbar att leva med livet ut.

  37. Romantisk-tjej

    John G:

    Hur kan du vara rena lottovinsten för att sedan nedvärdera alla tjejer två år senare bara för att de inte har velat göra det du vill att de ska göra?

    Jag har inte haft en enda positiv erfarenhet av killar när det kommer till närhet, förrän förra året. Och om någon skulle vara bitter på män så är det jag. Varit ensam sedan jag flyttade hemifrån,det blir i 26 år. Toppa det… Men ändå kunde jag hitta kärlek, även om det tog halva livet eller mer..

    Visst mår jag dåligt av hur de flesta killar beter sig, och inte minst mådde jag hemskt när jag sökte på dejtingsajter. Det är därför jag skriver här, för att förstå varför många killar beter sig på ett så okänsligt sätt. Och varför ingen kille ville lära känna mig, inte ens bemödade att träffa mig. Idag bryr jag mig mindre, men såren efter alla misslyckade försök, svikna förhoppningar och känslor är ändå inte läkta. Ibland har jag svårt att förstå att det finns en kille som älskar mig, att jag måste drömma när han säger att jag är den vackraste och klokaste människa han träffat.

    Du har det här enda livet på dig att uppleva kärlek. Titta dig omkring och se hur världen ser ut. Det behövs kärlek för att stå ut. Hur ska man annars orka med? Jag behöver någon vid min sida, jag vill ha samma person där i hela mitt liv, att åldras med och uppleva allt med, positivt och negativt. Jag vill inte ha en docka som alltid ler på beställning, jag vill ha en människa att lära känna på djupet som såklart även har mindre tilltalande sidor, som har en ryggsäck, som har levt.

    Jag tror många ger upp så fort inte precis allt klaffar. Men då undrar jag om de verkligen älskar personen? Jag tror båda måste vilja älska i lika stor omfattning, då är det möjligt att jobba sig igenom problem på sikt. Man får låta den andra personen ha sina tillkortakommanden utan att döma. Inte tro att allt måste vara perfekt.

    • John G

      Tjej:

      Tack så mycket 🙂
      Kul att du tycker om mig.

      Romantiskt Tjej:

      Jag var rena lottovinsten fram till för ett par år sedan, därför att då var jag fortfarande blind. Men under några år har jag mer och mer fått upp ögonen för hur tjejer egentligen är. Samtidigt som jag också började få upp ögonen för hur förödande effektiv den feministiska propagandamaskinen är.

      Men okej, nu behöver vi kanske inte gå in på genusfrågor också.

      Och jag toppar faktiskt din erfarenhet. Jag har nämligen inte haft en enda positiv erfarenhet av tjejer, när det gäller närhet, sedan jag flyttade hemifrån… För 27 år sedan.

      Men sedan får du inte missförstå någonting, jag är inte längre bitter på tjejer. Jag var förmodligen bitter under en period, när allt jag trodde om tjejer ställdes på ända. När jag under en period helt enkelt inte förstod varför situationen såg ut som den gjorde.

      Nu har jag då, som sagt, kommit till insikt. Jag har börjat se verkligheten som den faktiskt ser ut. Och då finns det inte längre någon anledning att vara bitter. Utan jag konstaterar bara att jag skall hålla mig på min egen kant när det kommer till känslor gentemot tjejer.

      Sedan vill jag invända mot en sak du skriver.
      ”Titta dig omkring och se hur världen ser ut. Det behövs kärlek för att stå ut. Hur ska man annars orka med?”

      Okej, så du menar att det är en absolut sanning?
      Som gäller Alla människor i hela världen?

      För ärligt talat, jag har aldrig känt att jag Måste ha kärlek för att stå ut. Visst, en gång i tiden Ville jag ha kärlek, jag Hoppades på kärlek. Men jag har aldrig känt att jag Måste ha kärlek. Så desperat har jag nämligen aldrig varit i hela mitt liv.

      Sedan hur du upplever situationen:
      ”Jag behöver någon vid min sida, jag vill ha samma person där i hela mitt liv, att åldras med och uppleva allt med, positivt och negativt.”

      Tja, det behöver väl inte vara vägledande för alla andra. Eller?

  38. Romantisk-tjej

    Nej John G, det gäller säkert inte hela världen men jag skriver ju om Min övertygelse här.

    Jag tycker att det är tråkigt att du buntar ihop halva jordens befolkning. Tjejer kan skilja sig i personlighet, ja till och med vara diametralt olika varandra.

    När jag läser dina inlägg tycker jag du generaliserar.

    • John G

      Japp, visst gör jag det.

      Det är ju dock så, att i ett tidigare inlägg generaliserades det ganska friskt om män.

      Då var det några tjejer, kommer dock inte ihåg vilka, som glatt hävdade att de generaliserade när de skulle gå på en första dejt med killar. För att skydda sig själva så förutsatte de att alla killar är potentiella våldtäktsmän. För att därigenom vara uppmärksamma på vissa varningssignaler. Eller hur det nu var de uttryckte sig?

      Och det är ju exakt samma sak som jag numera gör gentemot tjejer. Mina erfarenheter så här lång i livet, säger mig att tjejer är manipulativa, skoningslösa, känslomässiga förtryckare. Alltså har jag börjat generalisera. Och förutsätta att alla tjejer är likadana, så att jag kan vara uppmärksam på vissa varningssignaler. Och därigenom skydda mig själv.

    • Viquie

      John G
      Verkligen synd att du haft sån otur att du helt förlorat tron på att det finns fina tjejer som skulle uppskatta dig och visa respekt. För det finns det. Jag känner flera stycken i olika åldrar. Så jag tycker inte du ska generalisera men dock ha känselspröna aktiva. Söker du tjejer i din egen ålder (som är?).
      Men riktigt kan du inte ha förlorat hoppet för du är ju kvar på HP. Hoppet är det sista som lämnar människan!

    • ViraStina

      Men det är ju ingen kvinna här som har påstått att alla män är våldtäktsmän. I så fall hade vi inte varit så korkade att vi fortsatte försöka träffa någon. Vi VET att det finns massor av vettiga män.

      Det vi säger, är att vi inte i förväg kan veta vem som är potentiellt farlig.

      Vilket givetvis inte går att jämföra med åsikten att alla kvinnor är känslolösa.

    • Romantisk-tjej

      John G:

      Är/var alla i din familj av kvinnligt kön skoningslösa förtryckare också? Din mamma?

      Själv har jag varit skeptisk till män överlag. Mina storebröder var aldrig där för mig. En av dem var onåbar och svår att komma in på livet och den andre kunde vara elak och provocerande och hade läskiga kompisar. Min pappa hade jag dålig kontakt med, han var svår att prata med och svek mig när jag ville berätta något jag tyckte var svårt.

      Genom hela livet från tonåring tills jag var 45 år har jag stött på män som är känslomässigt avstängda, elaka, svikit, utsatt mig för sexuella övergrepp, ja till och med en våldtäkt av en okänd som ledde till att jag gjorde abort… Något av det värsta jag varit med om i hela mitt liv.

      Jag har aldrig velat ha med en sådan kille att göra. Jag drog redan vid första antydan till något dylikt. Jag skulle aldrig bli ihop med någon som förtrycker. Jag drar mig inte till sådana män men ändå har de alltid funnits där.

      Men jag har sett andra killar i min närhet bland vänner och i släkten som varit fantastiska och snälla. Så jag vet att de finns. Nu har jag en fin pojkvän också, vilket också bevisar att det finns reko killar, ja till och med en som jag förmår älska. 🙂

      Ursäkta att jag blev så utlämnande.

    • John G

      Viquie:

      Jag är kvar på HP:s blogg. Men inte på dejtingsidan.
      Det gav jag upp för drygt ett år sedan.

      ViraStina:

      Dessutom tänker jag så här.
      När män generaliserar om tjejer är det tjejer som protesterar. När tjejer generaliserar om män är det män som protesterar. Så ser det ut, generellt sett.

      Jag har dock protesterat när män uttalar sig, likväl som jag protesterar när kvinnor uttalar sig. Nu senast gjorde jag det i denna tråden, när Trötter kallade vissa tjejer för bottenskrap. Men det har även hänt tidigare, i andra trådar.

      Så trots min aviga inställning till tjejer, försöker jag ändå vara rättvis med mina protester mot elaka uttalanden. Jag protesterar både mot mäns och kvinnors uttalanden.

      Vilket givetvis är bättre än att bara protestera när det motsatta könet uttalar sig.

      Tjej:

      Nu har du missuppfattat vad jag sade.
      Självklart protesterar inte jag emot att tjejer försöker skydda sig mot en våldtäkt.

      Vad jag protesterar emot, är att många tjejer, för att skydda sig, anser sig ha rätt att generalisera oss män. Att vi alla är potentiella våldtäktsmän.

      Samtidigt, när jag generaliserar tjejer för att skydda mig själv, så får jag höra protester för mitt generaliserande, från samma tjejer som själva generaliserar oss män.

      Vad jag eftersträvar med mitt resonemang är helt enkelt att jag som man, skall ha samma rätt att generalisera, som tjejer uppenbarligen anser att de har.

      Romantisk Tjej:

      Då skall jag bli lika utelämnande 🙂

      Min mor beter sig tveklöst på exakt det sättet som jag opponerar mig emot. Och ja, hon kan vara fullständigt skoningslös.

      Ett exempel från denna veckan:
      Jag var hos mor och far för att äta middag. Efter maten frågade min mor:
      ”Vill du ha en matlåda?”
      ”Nej tack,” svarade jag, ”det är bra ändå.”
      ”Men är du säker på det, tyckte du inte om maten?”
      ”Jo tack, maten var jättegod. Men jag vill inte äta den en gång till denna veckan.”
      ”Ja men, du kan ju ha den till lunch i morgon.”
      ”Förvisso, det hade jag kunnat. Men jag har redan mat hemma till lunch i morgon.”
      ”Men till middag då?”
      ”Men mor, jag har mat hemma redan. Jag var och handlade i går. Jag varken behöver, eller vill ha en matlåda.”
      ”Ja ja, men du kan ju frysa in den. Och äta den nästa vecka.”
      ”Men snälla mor,” säger jag med lite hårdare röst, ”kan vi inte sluta prata om detta? Jag vill inte ha en matlåda. Snälla, Sluta Tjata På Mig.”
      ”Ja men, du behöver ju inte bli otrevlig… jag försöker ju bara vara snäll.”

      Och pang i bygget, efter att redan sagt nej fyra, fem gånger, när jag säger ifrån på skarpen, så är det helt plötsligt jag som är skurken. Eftersom jag gjort henne ledsen när hon bara försöker vara snäll.

      Och vad mor har gjort, enligt mig då, är att hon har omyndigförklarat mig i frågan om en matlåda. Hon litar inte på att jag har förstånd nog att själv kunna ta ett beslut om jag vill ha en matlåda eller inte. Utan hon börjar utsätta mig för ett tredje gradens förhör, hon tjatar helt enkelt hål i skallen på mig.

      Och när jag sedan säger ifrån på skarpen, så vänder hon på hela situationen och gör mig till skurken. Genom att skylla på att hon ju bara försökte vara snäll.

      Och helt plötsligt befinner jag mig i en situation där jag, uppgivet, bara kan acceptera matlådan, för att göra mor glad igen. Samtidigt som jag ber om ursäkt för mitt beteende.

      Vilket ju hade varit det enklaste? För att behålla husfriden med mor och far. Men, nu är jag så tjurskallig att jag hävdar att mina nej, har också betydelse. Alltså tar jag inte matlådan. För Jag skall verkligen inte behöva tacka ja till någonting jag egentligen inte vill, bara för att det är enklast.

      Även min lillasyster gör samma sak. Hon och hennes man har de senaste tre åren renoverat sitt hus. Och en sak jag lägger märke till när jag besöker dem, är att min svåger fullkomligt har givit upp när det gäller vem som skall bestämma. När jag frågar honom om det, så är hans svar någon variant på temat: ”Näää… Det är lugnast om regeringen får bestämma.”

      Vilket är någonting jag verkligen kommer ihåg från tiden när jag bodde hemma tillsammans med min syster. Hon lyckades alltid, på ett eller annat sätt, manipulera sig till ”segern.”

      Och detta beteendet är någonting jag ser överallt. Killkompisars flickvänner, mina tjejkompisar, kvinnliga arbetskamrater, och så vidare, och så vidare. Alla tjejer jag har haft lite längre kontakt med, beter sig så här.

      Nu behöver det dock inte handla om en matlåda, eller om husrenovering. Utan det kan vara en så enkel sak som att välja radiokanal när man är ute och kör bil. Det kan vara om vi skall gå till Socitetén eller Harrys för att ta en öl.

      Vad som skiljer sig mellan tjejerna är vad som är viktigt för dem. Men, när någonting är viktigt för dem, ja, då är de skoningslösa i sina knep för att tvinga, manipulera, igenom sin egen vilja.

      Och på ett eller annat sätt, så försöker de Alltid vända på situationen, så att oavsett hur jag beter mig, är det Alltid jag som är skurken.

      Så, var det utlämnande nog?

    • Romantisk-tjej

      Jag har sett att kvinnor beter sig så som du beskriver men jag har sett lika många män göra det också.

      Jag har sett fäder som tvingar i sina killar att bli hårda och mobbar dem när de gråter fast de bara är barn. De tål inte att se att pojken är känslig. Jag har sett fäder som via manipulation nästan tvingat sina söner i samma karriärspår som de själva trots att sonen vill något helt annat och kanske inte ens vill göra karriär.

      Jag tycker man ska försöka få en balans i ett förhållande så båda får bestämma. Det bästa är att inte bo ihop anser jag. Då kan man bestämma över hur det ska se ut i ens hem, hur man vill inreda, när man vill städa, tvätta osv Jag är övertygad om att det skapar mer ro i förhållandet.
      Att man har ett eget hem att vila i som man själv råder över.

      Jag hänger gärna på något som min pojkvän vill göra. I vårt förhållande är det verkligen inte jag som bestämmer. Eftersom han har barn blir det istället att jag får rätta mig efter det. Och kan inte alltid göra det jag önskar en viss helg om just den helgen är barnhelg. Även semestern är ju också beroende av var barnen kommer befinna sig.

      Jag är nog ganska flexibel. Har varit ensam mycket så är van att göra saker på egen hand. Jag har inga problem att min pojkvän har egna intressen till exempel. Jag behöver inte vara med på allt och han behöver inte vara med på allt jag gör heller. Vi har en trygghet som jag aldrig upplevt med andra. Jag var ganska svartsjuk tidigare men har aldrig upplevt den känslan med min pojkvän.

      Mammor är som de är, de tvingar i en mat…men tråkigt att du behövde vika dig för ”husfriden”. 🙁

    • ViraStina

      Jag menar att det inte är en generalisering att säga att jag inte kan veta om en man är farlig eller inte.

      Att påstå att alla män är farliga är däremot en generalisering. Och det är det du gör, när du säger att alla kvinnor är förtryckare.

      Om du däremot säger att du inte kan veta i förväg vilka kvinnor som är det – då köper jag resonemanget.

      I min familj är det min far som alltid har vägrat lyssna på oss övriga (både mamma och vi syskon) när vi försäkrar att vi inte vill äta mer, inte behöver ta på oss varmare kläder osv. Det har inte hjälpt att man passerat 40. Han har ändå ”omyndigförklarat” oss i alla tider. Men av ren omsorg, så ingen har tagit illa upp.

    • ViraStina

      Trötter:
      Det behövs inte. Jag minns vad jag har skrivit.

      Däremot kan jag förstås inte ta ansvar för hur du väljer att misstolka saker och ting. Därför föreslår jag istället att du går tillbaka och läser vad jag har skrivit.

    • tjej

      John G
      Men verkar inte som om du har nått behov av att svara igen på positiv feedback
      Ett vänligt ord och ett leende kan göra en hel dag till nått minnesvärt för många människor inklusive en själv.

  39. tjej

    John G
    vad jag förstår trivs du uppenbarligen inte med ditt umgänge. Som du beskriver som personer som är manipulerande och under alla omständigheter ska driva igenom sina viljor utan tanke på sina medmänniskor.
    Det enklaste då är väl att byta sitt umgänge och umgås med människor man trivs med.
    Själv skulle jag aldrig lägga ner nån energi på folk jag inte tycker har den sociala kompetens jag kräver för att må bra.

  40. Agda

    En bra sak med männen som inte tycks klara att en kvinna tar initiativet är att jag får veta det på ett tidigt stadium. De sorterar bort sig själva. Jag har mycket driv, så en man som inte kan hantera det är inget för mig.

  41. John G

    Romantisk Tjej:

    Tack, äntligen en tjej som i alla fall erkänner att detta beteendet existerar hos tjejer.

    Sedan vet jag att det förekommer hos killar också. I exakt det sammanhanget du nämner faktiskt. Jag har sett killkompisar behandla sina söner som du beskriver.

    Och saken är att jag har lite försiktigt tagit en diskussion med några av dessa kompisar. Men samtidigt skall jag erkänna en viss…? Villrådighet?

    För jag vet ärligt talat inte hur mycket jag har rätt att lägga mig i hur kompisar uppfostrar sina barn? Och även om jag tar upp ämnet väldigt ödmjukt och försynt, så finns det ändå en möjlighet att kompisen tar det som ett angrepp. Typ.

    ViraStina:

    Jag köper inte längre det argumentet, omsorg. Och numera tar jag illa upp.
    Därför att jag är så trött på att människor använder ord som uppskattning, snällhet, omsorg, för att ursäkta sin respektlöshet.

    När jag säger Nej, ja, då vill jag numera nämligen att människor skall respektera det. Respektera att jag säger Nej.

    Och visst, är någon nyfiken på Varför jag säger nej, så fråga då. Jag förklarar gärna.

    Men, när människor inte frågar varför, utan i stället försöker att med olika infallsvinklar, olika förslag, tjat helt enkelt, få mig att resignera och uppgivet ändra mig, ja, då ser inte jag det som speciellt respektfullt, utan då är det bara jobbigt och hänsynslöst.

    Tjej:

    Men snälla du, att byta mitt umgänge är ju precis vad jag försöker göra.
    Men när jag beskriver det så blir jag ju beskylld för att diskriminera tjejer. Eller vad vi nu skall kalla det?

    Sedan vet jag inte riktigt vad du menar med att jag inte skulle uppskatta ett leende eller positiv feedback? Är det för att jag tycker tjejer är manipulativa du drar den slutsatsen?

    Okej, jag kan säga så mycket att hjälper jag dig med någonting, så behöver du faktiskt inte säga tack. Det är i och för sig trevligt om du gör det. Men du måste inte. För jag behöver inte den bekräftelsen som ett tack innebär.

    Men ett leende i förbifarten tillsammans med ett ”Tjena” kan ju verkligen pigga upp 🙂

    Samtidigt finns det ett kvinnligt beteende, det är en utökning av leendet, som jag tycker är manipulativt. Och nu vet jag inte hur många tjejer som ägnar sig åt detta. Men jag vet att det är många, många. Och tar man med lightversionerna i ekvationen också, så är det nog riktigt, riktigt många.

    Tänk dig själv. Det kommer fram en tjej till mig. Kanske känner jag henne lite? Men det kan faktiskt vara en helt okänd tjej. Kanske är det hemma på gårdsplanen? Eller så kan det vara mitt inne i staden.

    Den här tjejen ställer sig nära mig. Hon börjar kråma sig för att verkligen visa upp sin kropp. Samtidigt som hon ler och fladdrar lite med ögonbrynen, kommer hon ännu lite närmare och börjar smeka min underarm. Sedan säger hon med sin vänaste röst någonting typ: ”Heeej… Du… Jag har lite problem med min cykel. Du verkar ju vara jääättesäker… Vill du hjälpa mig?”

    Och om inte det är manipulativt så vet jag verkligen inte vad manipulation är?

    Sedan vad som retar mig ännu mer med detta beteendet, är att många tjejer anser att det är en rättighet hon har, att bete sig så här. Att använda sin kropp, sin kvinnlighet, sin sexualitet, för att manipulera killar, anses av många tjejer vara en självklar rättighet.

    Samtidigt som jag, mannen, är fullständigt chanslös. Dels för att mina instinkter är att i ridderlig anda rädda damen i nöd. Vilket gör att tjejer många gånger kommer undan med detta beteendet och tvingar igenom sin vilja.

    Och skulle jag av någon anledning gå emot mina instinkter och säga nej, ja, då blir jag ganska omgående beskylld för att vara en tölp, i bästa fall. Men epitet som gubbslem, äckel och omanlig har också förekommit.

    Och jag kan inte låta bli att fundera på vad som hänt om jag vänt på situationen?
    Säg att jag går fram till en okänd kvinna. Jag ställer mig nära henne, börjar smeka hennes underarm, samtidigt som jag låter min blick glida uppskattande upp och ner för hennes kropp. Sedan spänner jag blicken i henne och säger med bestämd röst: ”Heeej. Du, jag skulle behöva lite hjälp. Du ser ju säker ut. Vill du hjälpa mig att välja en present till mors dag?”

    Nu vet jag inte. Men sannolikheten är väl ganska stor att jag hade blivit anmäld för sexuella trakasserier?

    Och detta beteendet från tjejer tycker jag är manipulativt. Men ett enkelt leende när man passerar varandra på promenaden har jag absolut ingenting emot 🙂

    • ViraStina

      Men då erkänner alltså du att beteendet existerar även hos män…? Och att inte alla kvinnor har det? Vilket var precis min poäng.

      Jag har nämligen aldrig sagt att det inte finns några kvinnor som beter sig illa. Däremot kommer ingen någonsin att få mig att tro att det finns beteenden och egenskaper som är gemensamma för alla av samma kön. Varken positiva eller negativa. Det är lika inskränkt som att tro att alla med samma hudfärg eller nationalitet delar samma egenskaper.

      Apropå omsorg. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har suttit med en onödig lånad kofta, eller en extra filt över axlarna, för att pappa har envisats med att jag nog fryser lite. Ibland har jag sagt ifrån, ibland har jag hållit god min. Men jag har aldrig varit i närheten av att betrakta detta som någon bristande respekt.

      Och nu är han så sjuk att det är jag som måste lägga extra filtar på honom, för han klarar det inte själv längre. Kanske uppfattar han mina frågor som hänsynslöst tjat. Men jag hoppas inte det.

    • Trötter

      JohnG

      Japp, man skulle kunna skriva trevligare saker om tjejer som du sa. Vara lite mer sakligare. Men ibland så blir man trött på hur kvinnor pratar om män. Speciellt när dom själva tror att dom är så mycket bättre. Att dom aldrig skulle vara si eller så.

      Det trista är att min verklighet stämmer väl mot din verklighet. Blivit utnyttjad, bedragen (Hårt ord som man egentligen bara kan bli om man varit gift) blitt manipulerad mm.

      Sen är det också lite märkligt att vi drabbas av dessa kvinnor. Var är dom kvinnor som är trevliga och som visar sina medmänniskor respekt? Ibland undrar jag om man dras till en viss typ av kvinnor. Har rannsakat mig själv och försökt förstå vad det är som gör att jag hamnar i skiten. Det är därför jag nu för tiden har dragit mig undan från kvinnor. Det är den lösningen på problemet jag kunde komma fram till. En lätt och bekväm lösning, japp, är fullt medveten om det.

      Sen så har det inte gjort saken bättre av att man hela tiden fått tanter efter sig. Du har så fint tjockt hår, en svärmorsdröm, sexig kropp, ser ung ut mm. Man fick aldrig höra dessa ord från tjejer i min ålder. Bara gamla tanter som kråmade sig och höll på. Jag har blivit sexuellt trakasserad och förföljd av gamla tanter. Så min bitterhet mot gamla tanter sitter djupt.
      Blir vansinnigt förbannad när ”gamla” tanter gör närmande. Det märkliga är när jag är ute med kompisarna så är det alltid mig dom kommer fram till. Jag fattar inte vad jag har för tantmagnet som gör att det är mig dom dras till. Det är också en av anledningarna att jag inte längre går ut.

      Nu får man säkert höra om nån bemödar sig för att svara att det finns fina, söta, snälla och trevliga tjejer där ute och att man inte ska ge upp hoppet.

      Har hört sånt skitsnack förr…

    • Romantisk-tjej

      Jag ryser av obehag när du skriver att tjejer verkligen gör så här. Jag skulle skämmas ihjäl!
      För det första känner jag mig alltid som en idiot när jag inte kan fixa något själv. Även om jag inte alltid klarar det försöker jag laga Bara för att slippa ha en främmande man (som oftast hantverkare är) i mitt hem. Om min cykel är trasig går jag till en reparatör i närheten och betalar. Det har jag även gjort om min kassa var skral. Skulle inte ens besvära en kompis om hjälp.

      Jag har helt enkelt väldigt svårt att utnyttja andra och får dåligt samvete. Men att sedan lägga till smicker och smek låter ju som en mardröm. Jag som setts som objekt av killar i alla år och alltid avskytt det och drömt om att bli respekterad av killar, ja det är verkligen det sista jag vill göra.

      Av den anledningen sa jag också att jag inte vill bli intim med killar på första träffen. Så att det inte blir några missförstånd. Jag har nämligen varit med om det många gånger när jag var i 20-års åldern att går jag hem till en kille på kvällen betyder det alltid sex. Även med killkompisar. Som blivit sura när jag sa att de skulle sluta tafsa, till exempel.

      Ett tag log jag aldrig åt killar. Jag tror folk såg mig som allmänt snorkig och dryg. Det var nämligen så att minsta leende ofta tolkades som jag var intresserad. Och så fick jag killar efter mig som jag helst ville slippa. Även trakasserier verkade vara fritt fram när jag log. Och det var inga utdragna leenden på det sätt du beskriver. Detta hände så ofta att jag lärde mig att aldrig le mot killar utan började ha en reserverad attityd.

      Förresten sa alltid min storasyster att jag skrattade för mycket och eftersom jag såg upp till henne så slutade jag att skratta. Till slut var det många som skydde mig när de såg hur trumpen och tillknäppt jag blivit. Men jag fick ofta vara ifred från sexistiska män, iallafall oftare än innan.

      Jag är rak och ärlig helt enkelt. Ingen behöver missförstå vad jag vill och inte vill. Och jag avskyr som sagt att både utnyttja och göra andra besvikna.

      Numera tillåter jag mig skratta, många tycker jag har ett hjärtligt skratt. Jag låter ingen trycka ner mig längre. Är jag glad visar jag det. Och är jag ledsen låtsas jag inte vara glad. Jag avskyr nämligen att göra mig till. Och hur sedan andra tolkar mig är deras problem, för jag är bara mig själv.

    • John G

      ViraStina:

      Självklart finns motsvarande beteenden hos män.

      Och vet du vad?
      Jag tror till och med att dessa beteenden delas av Alla män i hela världen.
      På samma sätt som det finns beteenden som delas av Alla kvinnor i hela världen.

      Sedan yttrar sig dessa beteenden på olika sätt hos olika individer. Vilket gör att många inte känner igen sig i mina exempel. Därför att jag bara har beskrivit ett fåtal sätt dessa beteenden kan yttra sig på.

      Men, hade man jämfört Alla kvinnor i hela världen, och hade man sedan dragit ner detta kvinnliga beteendet till minsta möjliga nämnare, så hade man sett att Alla kvinnor i hela världen beter sig så här.

      På samma sätt som om man dragit ner det manliga beteendet till minsta möjliga nämnare, så hade man sett att Alla män i hela världen beter sig på ett gemensamt sätt. Med otroligt många variationer baserat på individualitet.

      Och för den delen, drar man ner ett beteende till minsta möjliga nämnare, så tror jag nog att vi kan hitta beteenden som Alla Människor, oavsett kön, ägnar sig åt. Därför att vi alla är människor.

      Och jag tycker verkligen inte det är inskränkt att tänka så här. Det går nämligen inte att jämföra med hudfärg, eller nationalitet överhuvudtaget.

      Jag ser det nämligen så här, att beteenden är biologi påverkat av psykologi och evolutionärt inlärda instinkter.

      Hudfärg däremot är biologi påverkat av geografi.
      Nationalitet är enbart geografi.

      Inte alls samma sak.

    • John G

      Trötter:

      Jag vet.
      Du upplever exakt samma sak som jag känner emellanåt.

      Men vet du vad?
      Gör så att du söker på nätet.

      ”Den nya välfärden”
      ”Pär Ström”

      Den nya välfärden är en tankesmedja där Pär Ström jobbar.
      De har utfört ganska omfattande undersökningar om genusdebatten som pågår i Sverige.

      Och exempelvis kan jag rekommendera en bok som heter ”Mansförtryck och kvinnovälde.” Den finns att hämta som PDF- fil.

      Nu när jag läser deras material, så hjälper det mig att få ordning på mina tankar.
      Vilket faktiskt också gör att jag känner mig tryggare och säkrare i mina övertygelser.
      Och då har jag inte längre samma behov av att fara ut mot tjejer.
      Oavsett hur trött och uppgiven jag känner mig.

      För ärligt talat, jag tror att dina angrepp också handlar om att dina tankar inte har någon struktur? Just nu tänker du kanske inte rationellt på detta, utan du reagerar emotionellt?

      Så kanske kan det vara värt ett försök att söka på nätet?

    • John G

      Men du ViraStina, jobbade inte du inom barnomsorgen?
      Eller förväxlar jag dig med någon annan här på bloggen?

      Jaja, i alla fall, om jag nu kommer ihåg rätt så har jag en fråga till dig.

      Hur mycket kan man lägga sig i kompisars barnuppfostran?

    • ViraStina

      Hm, jag skulle säga att man inte kan lägga sig kompisars barnuppfostran alls, om man vill ha kvar dem som kompisar…

      Extremt känsligt ämne. Jag håller tand för tunga hela tiden, och avreagerar mig i webbdiskussioner istället.

  42. tjej

    John G
    jag nämnde ingenstans att just detta beteende fanns hos enbart tjejer. Jag talade om PERSONER i ditt umgänge.
    Förstår inte ens att det kan vara ett problem att bli av med folk man inte vill ha i sin närhet.
    Folk som inte längre tillför något i mitt liv och jag inte vill ha i min närhet , jag öppnar munnen och säger : Försvinn ur mitt liv. Så enkelt är det. Tar max 30 sek. Jag har ju bestämt att de inte längre är önskvärda i mitt liv, finns alltså inget mer att säga. De kommer ändå aldrig mer att bli insläppta i mitt hem.
    Beslut tagna av mej som gäller mitt liv har jag ingen som helst anledning att diskutera med någon annan. Känner mej inte redovisnings skyldig inför någon.
    Så vad sen andra människor eventuellt har för åsikter om det , angår inte mej, Då får väl dom acceptera mitt beslut eller slå följa med dem jag redan sagt åt att försvinna,
    Mitt liv lever jag exakt som jag vill. Har själv inget intresse av att lägga mej i mina vänners liv.
    Och gör det heller inte. Därför kräver jag samma respekt tillbaka.
    Som jag ser det hade ju ditt liv blivit betydligt enklare av att inte ha tjejer i din närhet. Då du ju faktiskt , enligt egen utsago inte tycker om kvinnor.
    Så sluta umgås med tjejer, sluta prata om dom och med dem. Umgås bara med män eller isolera dej och lev helt utan mänskligt sällskap.
    Det positiva med det är att du hade sluppit skriva dina bittra spaltkilometrar om kvinnors jakt på dej och då tydligen i enda syfte att förpesta ditt liv.

    • Trötter

      tjej

      Det är ju så jag lever nu. Inga tjejer/ kvinnor ska förpesta min tillvaro. Jag behandlar dem som luft när jag möter dom. Detta skulle kanske vissa kvinnor också göra för att må bättre.

    • John G

      Tjej:

      Först och främst, eftersom det är tjejer i mitt umgänge, inte PERSONER som i kvinnor OCH män, som jag upplever detta beteendet ifrån, så är det ju tjejer jag slutar umgås med.

      Sedan förstår jag om du inte kan se problemen i att sluta umgås med människor i din umgängeskrets.

      Men det beror helt enkelt, tror jag, på att du är tjej. Jag är kille.
      Vilket säkerligen innebär att nu kommer jag få höra frenetiska protester?
      Men jag kan ta det 🙂

      Men i alla fall, nu vill jag inte gå in på hela genusdebatten.
      Men väldigt förenklat tror jag det kan beskrivas så här:

      Vi män har i alla tider haft förmånerna, övertaget, när det kommer till officiellt umgänge mellan män och kvinnor. Arbetsplatsen, kompisgänget, gruppen helt enkelt.

      Samtidigt som ni kvinnor i alla tider har haft förmånerna, övertaget, när det kommer till det individuella umgänget mellan kvinnor och män. I familjen, mellan två kompisar, individer emellan helt enkelt.

      Och kom i håg nu att detta var väldigt, väldigt förenklat.

      Men i alla fall, detta med att säga upp bekantskapen med någon som inte respekterar en? Tja, det faller ju faktiskt inom det individuella umgänget.

      Vilket gör att du säkerligen har ett övertag jämfört med mig.

      Och det övertaget gör att du helt enkelt inte kan se, eller ens föreställa dig, vilka påhopp och svårigheter jag upplever när jag försöker avsluta bekantskapen med en jobbig, hänsynslös, respektlös tjejkompis.

      Men visst, jag har styrkan att göra det. Och jag gör det också.
      Men, det innebär i sin tur att jag av tjejen, bland andra kompisar, blir beskriven som tjurskallig, oresonlig, barnslig, löjlig, patetiskt, narcissistisk och så vidare.

      Och eftersom ni tjejer har den ytterligare förmånen att i princip alla är genetiskt programmerade att skynda till den lilla värnlösa, svaga tjejens försvar, så är det många gånger jag som utses till skurk. Oavsett vilka orsakerna är att jag gjort som jag gjort.

      Det är i alla fall mina erfarenheter och upplevelser.

  43. Agda

    Kvinnoförakt och bitterhet har jag mest sett här i kommentatorsfältet. När det gäller de direkta kontakterna med män på hp tycker jag annars att de överlag har varit trevliga, även om jag inte har känt den sorts attraktion. Många män har fallit på att jag kräver någon sorts intellektuellt utbyte. Andra på ren gubbighet. Men otrevliga har de inte varit. Tvärtom är jag nästan rörd av hur mycket ömhetstörstande och kärlekslängtande män det finns i det här landet.
    När det kommer till männens presentationer är de tyvärr ofta under all kritik. Fula selfies tagna i badrummet där man skymtar en toalett i bakgrunden. Oändligt antal bilder på motorcyklar och bilar. Suck.

    • Trötter

      Agda

      selfies tagna i badrummet är populärt. Har sett mängder av såna bilder på kvinnors profiler. Sen mängder på olika kläder dom haft på sig. Också tagna i badrummet. Suck

    • tjej

      Har själv alltid haft och har sk ”manliga ” yrken. Så visst har jag stött på kvinnoförakt och mobbing då och då. Men väldigt väldigt sällan. Då jag har sett till att försöken att trycka ner mej har blivit kortvariga.
      Och den form av kvinnohat som presenteras här har jag inte sett förut. Däremot brukar jag visa mina manliga kompisar vad som skrivs här. Nu är ju de män jag har runt mej sunda människor med normala värderingar. För att citera vad en god manlig vän sa när han såg gubbligans inlägg här : när jag läser sånt här , skäms jag för att vara man.
      Så givetvis är den övervägande delen av det manliga släktet mentalt friska och normala människor
      Däremot håller jag inte riktigt med dej vad gäller kontakterna på Hp, senast häromdagen skickade jag ett vänligt : nej tack inte intresserad. Mannen ifråga blev oerhört upprörd av att jag inte var intresserad. Men det finns ju en blockeringsknapp.
      För att inte tala om alla dessa sexuella anspelningar som dyker upp i mejlen. har nu tagit bort mina bilder, men på den fronten verkar det ändå inte göra så stor skillnad
      Och sedan jag började läsa bloggen här har jag helt slutat dejta. Vågar inte ta risken att dejten skulle råka vara nån av männen som skriver här eller likasinnade. Visst den typ av man dom representerar är i minoritet men har man otur sååååå……… Och jag ryser när jag tänker på vad som skulle hända om man skulle hamna i en situation där man befann sej ensam med någon av dem.

  44. Trötter

    tjej

    Visade syrran hur kvinnor skriver här. Hon skämdes att vara kvinna. Och hon sa också att på dejtingsajten fanns det många kvinnor som inte viste hur gamla dom var. Det är tur att jag slipper dessa kvinnor. För tänk om man vaknade upp med en sån här kvinna som finns här på armen efter en utekväll. Det blir grävling ful som gäller.

  45. Sussi

    Romantisk tjej : du låter så underbart genuin och äkta jag glädjs när jag läser om hur tufft du haft det men ändå inte gett upp hoppet.Jag önskar dig verkligen all lycka till med din kille:) så många som bara rusar runt idag och tar varandra för givet utan att själva göra någon ansträngning.

    Virastina: Din pappa låter underbar :)synd han inte är kry.
    Jag är också uppvuxen med föräldrar som alltid varit måna om oss barn och det är något jag är noga föra vidare till mina barn.När man blir förälder själv och ser sina barn växa upp förstår man också vilken otrolig kärlek ens egna föräldrar känner och att den sortens kärlek aldrig tar slut.

  46. NamNam

    Vad skönt att läsa att de här bittra kvinnohatarna inte håller till på dejtingsidan utan bara på bloggarna, så finns det mer plats för de normala männen som vill träffa normala kvinnor!

    • John G

      Tråkigt bara att de bittra manshatarna fortfarande är på dejtingsidorna.
      För stackars de män på dessa sidor som riskerar att råka dejta dem.

    • NamNam

      Hur vet du det när du inte hänger där längre? Det är iaf inte ditt problem och från vad jag sett här på bloggen så är det kraftig slagsida.

      Som sagt, skönt med normala, underbara män på dejtingsidan! 🙂

    • John G

      Sant, jag är inte kvar på dejtingsidan.
      Men jag kan säga, i ett historiskt perspektiv, att det varit skönt med normala, underbara kvinnor på dejtingsidan. Men näää…


Kommentera