happypancake

”Att jag gick med i Happy Pancake var en lyckoträff”

Att få läsa Solskenshistorier från par som träffat varandra via HappyPancake är det bästa vi vet! 

Att jag gick med i ”den lyckliga pannkakan” för ca 4 år sedan var det bästa jag gjort.
Jag har nu varit ihop med min ”pannkakstjej” i 3 år & 8 månader, sambo sedan 2 år.
Vi träffades första gången på ”Bara vi” på söder i Stockholm en onsdag i februari.
Vi satt och pratade en hel kväll.
Sen kunde det tagit stopp, (även om allt hade känts bra på den första träffen) eftersom jag bara några dagar senare åkte på en veckas semester till Kanarieöarna.
Vi hade kontakt via SMS hela tiden och det kändes naturligt och trevligt.
Men jag är en sån som kan börja fundera och på så sätt dra mig ur.
Men nu sa hon att hon ville träffas så fort jag kommit hem.
Så sagt och gjort när jag kom hem så bjöd jag henne på middag hemma hos mig (lite dumt av henne att lita på mig så snart men men) och det var nervöst.
Men allt löpte på bra och vi träffades mer och mer och till sist kom vi på att vi borde nog flytta ihop då hade gått drygt ett och ett halvt år, så då gjorde vi det.
Vår ettårsdag firade vi självklart på ”Bara vi”.
Så skönt att efter så många år av sökande äntligen hittat HENNE!!!!!
Men som sagt att jag gick med i Happy Pancake var en lyckoträff, ni är bäst.

Tack för att ni finns!!

dating


Det finns 19 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Anki

    Kvinnor anklagas för att betrakta alla män som tänkbara våldtäktsmän.
    Det tycker de oskyldiga männen (och även majoriteten av de skyldiga) är fel.
    Men om vi inte gör det och något händer så lägger de flesta skulden hos oss, inte främst hos våldtäktsmannen. Hans handlingar bortförklaras och förminskas. Det var kvinnans fel, som ”gav fel signaler”, inte skyddade sig osv osv. Dvs LITADE på honom.
    Observera denne MANS skuldbeläggande mot kvinnor som litar på män och går hem till deras lägenhet efter en kort tids bekantskap.
    Alltså även denne man som inte utnyttjar (?) kvinnor som kommer hem till honom ser negativt på kvinnor som TROR på mäns goda avsikter.
    Beror det på att män vet hur män fungerar och därför vet att det ÄR en dålig idé att lita på de flesta män?

  2. ViraStina

    Jag reagerade faktiskt precis likadant som Anki och Miss Z. Nu vill jag inte riktigt hacka på killen som skrivit just detta, och det behöver jag inte heller. Det går att hålla på ett väldigt allmänt plan, eftersom detta är en otroligt vanlig uppfattning både bland män och kvinnor.

    Vi kvinnor är ”dumma” om vi litar på en man. Vi borde ju ha begripit bättre!

    Och om en kvinna istället tar det säkra före det osäkra – det vill säga, utgår från att varje man är en tänkbar våldtäktsman tills motsatsen bevisats – då är hon istället en rabiat manshatare.

    Det här är klassiska patriarkaliska värderingar i sin mest uppklädda form, gott folk. Det framställs förrädiskt som en sorts sunt förnuft. Men i praktiken blir det ”damn if you do, damn if you don’t’ för alla kvinnor. Vi ska givetvis lita på män. Men bara på de pålitliga. Vi ska givetvis undvika att följa med män hem. Men bara de opålitliga.

    Hur vi löser det, är upp till oss själva. Huvudsaken att männen inte drabbas av något kollektivt skuldbeläggande, för det är absolut no-no i sammanhanget!

    • HoppfullSkeptiker

      Hej ViraStina!

      Ett par saker jag tänkte på…
      Först, jag vet ju att du själv är en språkpolis så du kan nog acceptera detta utan att bli arg: det korrekta uttrycket är ”damned if you do, damned if you don’t”. 😉

      Sen: ja, kollektivt skuldbeläggande är självklart en no-no oavsett om det gäller män eller kvinnor eller mörkhyade eller whatever. Kollektivt skuldbeläggande av alla män för vad vissa män gör är väl ändå sexism per definition?

      Förresten kan man väl ”ta det säkra före det osäkra” utan att behöva utgå ifrån att varje man är en tänkbar våldtäktsman? Eller, borde jag kanske utgå ifrån att varje muslim är en tänkbar jihadist för att ”ta det säkra före det osäkra”? 😛

  3. Sussi

    Så klockrent Virastina och speglar väl lite av diskussioner som förts härinne.När skall man veta att man kan lita på en man ? Bör man alltid förutsätta att man inte skall lita på någon ? Eller skall man lita på sin magkänsla om vem man skall lita på.

    Har ju förts många diskussioner om huruvida svårt det är för männen på denna sida att få kontakt med kvinnor.Och för egen del kan jag bara säga att det var så sällan man kom i kontakt med någon seriös att jag tillslut förutsatte att alla var oseriösa.Dvs om 100 män kontaktade mig så var det kanske en handfull som verkligen var intresserade av mig och att odla en kontakt med just mig.Det är knappast vårat fel att de andra är oseriösa tycker såklart männen och många tyckte även att vi tjejer /kvinnor borde kunna se skillnad på seriösa kontakter eller inte .Någon började tom avsky kvinnor och någon annan skrev att vi borde skämmas tror tom någon skrev hur kan ni leva med er själva ?.Men faktum är att verkligheten för kvinnor ser ut så varje dag hela livet.Här finns tom en man som själv lyfter just det problemet som man önskar fler män hade i bakhuvudet.

    • ViraStina

      Själv har jag alltid gått på magkänslan. Om jag får uppfattningen att mannen ifråga är okej, har jag litat på min egen bedömning.

      Jag är en tillitsfull person, jag vill lita på andra och jag vill kunna röra mig fritt. Och hittills har det gått bra. Men det är jag ju inte hjälpt av om jag en dag gör en felbedömning.

      Det konstigaste i alltihop är dock att trots att män själva anser att det är riskfyllt att lita på andra män, så förstår de ändå inte hur vi kvinnor kan döma dem kollektivt. När de själva säger att män är potentiellt farliga, då kallas det sunt förnuft. Inte manshat.

    • Romantisk-tjej

      De flesta killar jag pratat med har blivit förvånade när jag sagt att jag helst vill träffas på offentlig mark de första två dejterna. ”Va? Ser du att alla killar är våldtäktsmän eller vad?” Ungefär. Några killar vägrade träffa mig för att jag inte ville ses första gången hemma hos dem.

      Ju yngre desto mer oförstående verkar de vara. Kanske hänger ihop med livserfarenhet? När killen får en dotter är ju plötsligt alla killar hon vill träffa potentiella våldtäktsmän.

    • Miss Z

      Tyvärr har jag stött på män som inte ens tänker i de banor trotts att de har egna döttrar. Om de inte har ddöttrr utan bara söner. Undrar vilka förebilder de blir till dem…

    • HoppfullSkeptiker

      Sussi,
      Ursäkta men när ska man veta att man kan lita på en kvinna då??

      Det är inte som att alla kvinnor är oskyldiga änglar som aldrig nånsin behandlar män illa, och du skulle väl troligen mena att det knappast är ditt fel att andra kvinnor är oseriösa.

    • HoppfullSkeptiker

      ViraStina:
      Med tanke på att vi faktiskt har ”feminister” i Sverige som själva uttryckligen bloggar om ”manshat<33333" och att "pojkar är skräp" och sedan blir offentligt hyllade som modiga feministiska förebilder så tycker jag ärligt talat att vi kan lägga ner hela retoriken om att "manshatare" skulle vara nån sorts orättvis etikett som elaka män oförtjänt slängt på feminister. En hel del feminister sätter faktiskt den etiketten på sig själva och stoltserar med den.

    • ViraStina

      Hoppfullskeptiker:
      Det är betydligt mer ovanligt än motsatsen, om du exempelvis deltar i webbdiskussioner, som jag ofta gör.

      Nu vet inte jag var du läser, men jag diskuterar ofta politik under eget namn på Facebook. Där vräks det ut våldtäktshot, könsord osv från män mot oss kvinnor. Särskilt mot oss som tar strid mot rasism. Det omvända – alltså kvinnor som hotar män med våld – ser jag i princip aldrig.

      Tvärtom går det femtioelva kvinnor som betonar att de givetvis inte ogillar män, på varje föraktfull kommentar från klart obehagliga män. Ändå fokuserar hellre männen på det påstådda manshatet.

    • ViraStina

      Men vi pratar inte om ideologier eller den nuvarande regeringsbildningen, utan om hur det ser ut i vardagen för oss kvinnor. Ta Indien och Bangladesh till exempel. De har eller har haft kvinnliga regeringschefer, men jag vill påstå att de ändå har stora problem med strukturellt kvinnoförtryck.

      Maktstruktuer är lika ofta dolda. Och de är oftast svårare att komma till rätta med, för där gömmer sig de djupliggande värderingarna.

      Det hjälper alltså inte att regeringen har kvinnligt styre eller feministiska intentioner, när kvinnor ändå ständigt känner sig hotade och utsatta, och dessutom själva tar på sig skulden för mäns våldsamhet.

    • HoppfullSkeptiker

      Jag som man kan ärligt talat inte relatera till den här kommentaren överhuvudtaget… Nästan alla dejter jag nånsin gått på med tjejer jag träffat online har varit på offentlig plats. Jag har väldigt svårt att tänka mig att detta skulle göra mig unik eller ovanlig eller nåt, jag trodde att det var fullkomligt normalt och standard att ses ”ute” på första träffen.

  4. Sara

    som lärt känna författaren på grund av att han blivit tillsammans med min mamma skulle vilja peka på det underbara i att två människor hittat varandra. Även om diskussionen om att lita på okända män behövs så tycker jag att det är väldigt synd att den ska ta så stort utrymme just här, och att säga att författaren tror mindre om kvinnor som litar på okända män. Jag tolkar det som att han bryr sig om kvinnor (eller jag VET det) och i efterhand kommit på att det finns de som litat på en kille (vilket man alltid borde kunna göra) men som tyvärr litat på fel kille. Han kanske då tänkte ”tänk om min flickvän hade litat på en sån kille istället, usch”.
    Det här är en kille som kommit in i våra liv och från början brytt sig om oss barn som om vi vore hans egna. Grattis till er kärlek, mina barn kommer att kalla dig morfar!

  5. Sussi

    Hoppfull hur många dejter har du behövt tacka nej till eftersom du inte lyckats övertyga tjejerna att du helst vill ses på neutral mark första gången ?.Hur många tjejer har sett dig som kvinnofientlig för att du inte vill komma hem till dem första gången ? Hur många gånger har du hamnat i ändlösa diskussioner om att du är oseriös eller bara uppmärksamhetskrävande för att du vill ses på neutral mark första gången ?
    hur många gånger har någon passat på att skriva något kränkande till dig för att du avböjde hemmadejten? Hur många gånger har du ännu en gång blivit besviken när du trott att någon verkligen ville träffa just dig och inte bara ditt kön?


Kommentera