psykisk ohälsa dejta

Att dejta när man mår dåligt

Jag kastar mig direkt över dagens inlägg som ska handla om något som jag själv har personlig erfarenhet av – nämligen “att dejta när man mår dåligt”. Som ni alla vet går livet upp och ned med både mörkare och ljusare stunder. Det är naturligt och inget konstigt. Men vad gör man om den där “dåliga dagen” förvandlas till flera månader? Månader av ledsenhet, stress, oro, ångest…? Och hur förenar man det med dejtande och kärlek? Vem vill vara med någon som inte mår bra i en tid där positivitet och lycka premieras framför allt? 

Jag har själv haft tunga perioder med en hel del ångest. I dessa perioder har jag varit rädd för att släppa in någon och bli beroende av den personen, samtidigt som det oftast är exakt det jag gjort – använt närhet och förälskelse som självmedicinering. Det blir oftast inte speciellt bra. Som det gamla utnötta talesättet säger: “du måste älska dig själv innan du kan bli älskad av andra”. Det är svårt att få en sund och balanserad relation med andra när ditt inre är ett enda kaos. Men hur ska man göra då?

Jag tror att det bästa är att vara så ärlig som möjlig, så tidigt som möjligt. Okej, kanske inte på första dejten; men på tredje kanske. Förhoppningsvis kan du och din eventuella framtida partner hitta en fin balans i era olikheter och sinnesstämningar. Den andra (mer stabila) personen tycker kanske om känslan av att få vara omhändertagande och få känna sig behövd? Båda behöver inte vara lika starka hela tiden.

Att vara uppriktig kring vad du behöver i dina “mörka stunder” av den andre och att förklara varför du beter dig som du gör ibland, kan skingra många missförstånd. Att rakt ut säga att “det har inget med dig att göra, just nu är jag bara lite gråtig.” Att söka tröst istället för att skämmas och stänga ute. Det är något som till och med kan få er att komma närmare varandra.

Det är tufft att både vara den som mår dåligt och att vara den som ser på utan att kunna göra något. Jag vill ändå tro att även om kärlek inte kan göra någon hel, så kan den i alla fall få våra sår att läka lite, lite snabbare.

89f6c7bdaf4c1abf2c1e7926a4ba59cd

 

dating


There are 280 comments

Add yours
  1. Peo

    Hej! Tack för ett intressant inlägg.

    Jag har varit deprimerad under många år och haft svårt att komma in på arbetsmarknaden vilket i sin tur ekonomin fått ta stryk av. Det medför att man blir mer deprimerad och får svårare att få arbete, ja så rullar den onda cirkeln på. Dessutom har jag diabetes, vilket inte är några problem i det vardagliga livet, förutom när jag söker arbete. Jag har missat några anställningar på grund av det, tyvärr.

    Jag har inte haft någon närhet, inte ens ett samtal med en kvinna på många år.

    Och inte blir självförtroendet bättre av att läsa vilka underbara, felfria män alla kvinnor söker. Om jag hade haft en karriär med lite pengar så hade jag nog haft en chans. Jag ser ganska bra ut, jag är snäll, omtänksam, tänker mer på andra än på mig själv, romantisk och rolig.

    Men som det är nu, vem vill ha en man som är sjuk, fattig, inga vänner, ingen karriär, inget självförtroende. Jag får fortsätta drömma om att få dela allt med en kvinna. Det svåra är att vakna ur drömmen och inse att jag lever i verkligheten där det bara finns ensamhet.

    • Solochregn

      Stor kram till dig. Det kommer ljusare tider. Har du provat att gå och prata med någon? Jag har mått dåligt och samtal för att reda ur mina ihoptrasslade tankar har hjälpt mig massor.

    • Peo

      Hej och tack för kramen!

      Jag har provat med samtal några gånger men det har inte blivit mycket bättre fast jag så gärna vill och anstränger mig att förändra mig själv. Det är svårt när man är ensam. Tack för stöd! / Hug back at you

    • Niklas

      Sök på boken “Mindfulness, Bliss and Beyond” – (Ajahn Brahm) skriven av f.d. fysiker som valde att dedikera sitt liv till meditation.

      Regelbunden meditation och lite tålamod bara så släpper tyngden snabbare än du tror.

      Hjärnan behöver lära sig slappna av och kunna filtrera ut negativa o dysfunktionella beteendemönster och tankar. Efter en period av meditation är det väldigt sannolikt att justeringen sker automatiskt och plötsligt är ditt bästa jag framme nästan varenda dag. Snöbollseffekten är överväldigande 🙂

      Lycka till

    • Rebecca Karlsson

      Det är tufft att inte må bra, som sagt så vill många hitta “den perfekta”. De ser det som krångligt att träffa någon som har det tufft på olika sätt. Men det blir bara så jobbigt som man gör det!

      Jag själv upplever nedstämdhet periodvis i livet. Om man inte har en förstående partner så är det lätt att det tar Slut…

      Om du vill prata är det bara att skicka ett meddelande. 🙂

      Kram på dig från nkpgtjej

    • knutta61

      Du behöver peppas upp…..och det finns inga felfria män/kvinnor…Alla har sina dåliga dagar..kortare eller längre.

    • Adam

      Jag förstår verkligen vad du menar och jag har brottats med dåligt självförtroende/självkänsla hela livet. Senaste åren har jag lyckats bryta de dåliga spiralerna pga olika anledningar, även fast jag fortfarande kämpar med dem. Jag känner igen mig i såna tankar som “vem skulle vilja ha en sån som mig”, “kvinnor vill ju ha nån som är sådär och inte som jag” och “hade bara det varit såhär eller såhär så hade det varit mycket lättare”, men det är faktiskt tankar som bara existerar inne i ens huvud, verkligheten är inte så snäv.
      Vad jag lärt mig, genom terapi bland annat, är att inte ta ansvar för andras tankar och känslor utan att jag bara kan rå över mina egna. Du vet inte vad andra tänker eller vad för partner de vill ha så sluta tro att du vet att de inte vill ha “nån som dig” utan fokusera på vad DU vill ha istället. Vad du vill ha för partner, det kan du veta och fokusera på – vad alla andra vill ha vet du inte så fokusera inte på det!
      I Hollywood-världen kanske dina föraningar stämmer, men i verkligheten gör de inte det – det finns gott om folk du kan träffa och som inte tänker på det sättet du tror.

      Däremot så är det inte lätt att hitta någon, men så är det för alla. Det tar lite tid och man måste “avverka” många som man inte passar med innan man hittar nån man passar med, men så är det för alla.

      Jag säger det en gång till, för det är så viktigt: du kan inte veta vad andra vill ha eller vad de har för tankar så sluta tänka och agera som att du visste det. Den bilden du målar upp om att de inte vill ha någon som dig av de här eller de där anledningarna är inne i ditt huvud och inte i verkligheten och inte inne i alla andras huvuden, så sluta agera som att den vore sann och att du kunde veta hur andra tänker utan fokusera på dig själv, vad du vill ha och dina tankar!

    • What_A_Man

      Det var mycket klokt sagt.

      Men det svider i själen när man aldrig (eller mer sant mycket sällan) tillåts visa vem man är, vad som sker mellan öronen på en. Man är nästan undantagslöst bara ett foto som ratas.

    • Adam

      Jag håller med, det svider. Samtidigt så är det ju en del av dealen med dating, man testar lite här, testar lite där, blir ratad, ratar andra, får kanske en chans att träffas då och då, det blev inte som man tänkt sig, försöker med nån ny osv.

      Jag tror att man hindrar sig själv mycket om man blir rädd för att ratas och tar det mycket personligt. På samma sätt som du inte är intresserad av alla tjejer så är inte alla tjejer intresserad av dig eller av någon annan person. Chansen för att båda ska vara/bli intresserade av varandra samtidigt är ganska liten, så det är bara att “svälja” alla nitar man går på så dyker kanske det upp nån bra match tillslut.

      Men jag tror att många, speciellt de (vi) med depression/ångestsyndrom/dålig självkänsla, förknippar att bli ratad med många jobbiga minnen från tidigare i livet – som triggar reaktioner och känslor som egentligen inte står i proportion till vad som egentligen hände. Att någon inte svarar på ett mail eller inte vill träffas en gång till efter en dejt är egentligen ingen stor grej eftersom det är två främlingar som kanske inte alls passar ihop egentligen, någon som har misstolkat ens profiltext/-bild eller sättet att formulera sig på. Men det kan upplevas som en stor grej om man kopplar det till andra erfarenheter av att känna sig tex misslyckad, oälskad eller ensam. Varje person som ratar en blir som en bekräftelse på det man redan trodde – att man inte duger. Fast i verkligheten kanske avvisandet betyder något annat från den andras håll: att man kanske inte verkar ha samma intressen, att man kanske påminner om någon annan person som den inte gillar, att personen håller på att dejta någon just nu och inte vill börja prata med någon ny, att den har en dålig dag eller kanske själv brottas med sina tankar eller vad som helst. Det kanske inte alls har med en själv att göra att personen inte svarar – det går inte att veta. Därför är det inte rationellt att ta det personligt, även fast det kan vara svårt att låta bli.

    • Karin

      Det du skriver ovan är så klokt och som någon som kämpat med psykisk ohälsa i många år så kan jag bara instämma. Senast för en månad sedan ungefär så hade jag ett samtal med min psykiater om just detta problem, jag har själv insett att jag måste vara starkare och tycka om mig själv mer innan jag aktivt börjar söka efter en partner igen. Detta helt av den enkla anledningen att jag skulle ha svårt att veta varför jag skulle ta beslutet att gå in i ett kärleksförhållande just nu. Det finns ju så otroligt många anledningar till att säga ja till en relation men långt ifrån alla av dessa är hälsosamma.
      Ju äldre man blir är det tex lättare att känna en längtan efter en gemenskap, ens vänner börjar bilda familj eller satsar mer på sin karriär och får därför mindre tid över vilket leder till mer ensamhet. Ett parförhållande är då ofta en väldigt bekväm lösning, men oftast är inte rädslan för att bli ensam ett särskilt bra skäl att ha som grund för en relation.
      Jag tror att man måste ställa sig frågan “Vill jag vara med den här andra människan och i sådana fall varför?” och att detta är extra viktigt när man kanske inte mår toppen. Är mitt enda svar på frågan att den här människan verkar vara intresserad av mig eller har jag inte någon aning leder det som regel inte till någon bra relation. För att veta vad man vill ha och längtar efter, måste man dock som regel åtminstone känna att man är värd att vara lycklig, samt att ens egna önskemål och drömmar spelar någon roll. Ju mer man jobbar med sig själv på det sätt du beskriver tror jag att man kan komma närmare detta och att så småningom besvara dessa frågor. Utan den typen av frågor tror jag risken är väldigt stor för att gå in i en mycket ojämlik relation där man ständigt kompromissar bort sig själv för att inte vara någon till last och tllslut tapar bort sig själv.

    • Maria

      Jag känner in mig så det är kusligt. Jag har ingen historia av psykisk ohälsa men jag har verkligen inte någon bra självkänsla. Jag vågar inte ta intiativ alltid för jag tror så långt att folk skulle bli äcklade om de såg mig ta kontakt med dom.
      Ingen av mina vänner ser detta då jag har ett bra självförtroende i sociala kretsar, men när det gäller mötet mellan pojke och flicka brister det inuti mig. “Det är inte ens någon ide för han vill inte ha mig i alla fall” ekar i mitt huvud dagligen.
      Åh vad skulle jag inte göra för lite jävla anamma vid sådana tillfällen..
      Är det Terapi som gäller för att få bort dom här spökena?

    • Adam

      Terapi låter som en bra idé, speciellt KBT. För att bena ut vad som händer i ditt huvud när du ställs i de situationerna och hitta strategier för att kunna förändra din attityd till dem och våga utmana dina tankar och handla annorlunda. Ta kontakt med vårdcentralen och säg att du skulle vilja prata med någon om det här, berätta att du upplever det som ett stort hinder för dig när det gäller att träffa en partner osv. Först får du nog träffa en läkare för utvärdering och sen kanske vänta ett par månader på att träffa en terapeut, men det är det värt!
      Så länge kan du ju fundera själv på varför du tror att det är såhär, försöka att sätta ord på vad för tankar (i huvudet) och känslor (fysiska i kroppen) du får när du hamnar i de här situationerna. Vad är det farliga i den här situationen som får dig att “fly” och ge upp innan du försökt, vad är det du tror skulle hända? Om du skulle gå emot din impuls att fly och ta kontakt med någon ändå, hur skulle det kännas då tror du? Både ifall det du befarade skulle hända hände och ifall du fick en positiv respons från pojken? Skulle det som hände vara lika jobbigt som tanken du hade om det innan, eller kanske mer eller till och med mindre jobbigt?
      Obs, jag är ingen terapeut, det här är bara utifrån vad jag själv jobbar med i min terapi just nu. Så gå och träffa en riktig terapeut istället! 🙂

    • Ulla

      Hej
      Har du inga barn eller familj som du har förtroende för? De kan i bland vara de närmaste man behöver prata med som kanske ser hur man mår. Det är viktiga saker att prata om man får inte tro att andra inte bryr sig. Kram på dig

    • PEO

      Nej, jag är tyvärr ganska ensam men man säger ju att det vänder när det är som mörkast, så nu borde det vända snart! HUG BACK TO YOU!

    • janne

      Hej peo jag ska ge dig ett gott råd, jag har också varit deppig många ggr blir det fortfarande ibland men samtidigt har jag dejtat många tjejer men har inte visat dom att jag är deppig! Du måste dölja det! Ta hand om dig själv och ditt utseende börja träna om du inte gör det och gör det så mycket som möjligt det hjälper verkligen lycka till!

    • PEO

      Hej!

      Tack, jag önskar jag vore mer som du. Jag måste känna starkt för den personen jag ska dejta vilket ju ställer till det ännu mer. Kan man då känna starkt om man bara ser bilder. Ja visst, det kan hända men det sker ju inte så ofta. Nu talar jag inte om kvinnor som ser ut som fotomodeller!! När jag ser en bild ser jag ju utseendet först men lika viktigt är ju den insida som speglas i hennes ögon och ansiktsuttryck som ju också kan ses på bilden. Det kanske är onödigt att tillägga att jag inte haft någon dejt, det står väl skrivet mellan raderna 😉 Kan tillägga att jag är ganska vältränad 🙂 Lycka till du med!!

    • Anki

      Mitt råd till dig PEO är att fortsätta på ditt gamla spår, annars blir du bara som de andra männen och precis som flera kvinnor har skrivit här så är de flesta männen fåordiga, har ingen presentationstext och väcker därmed inget intresse. Jag är helt fascinerad över hur mycket intressant och fint som många av er män har att säga HÄR i denna diskussion. Jag vill prata med sådana som er på dejtingen!!!
      Fattar inte att du inte hittat någon, PEO, men det finns kvinnor som vill ha sådana män. Du måste ha haft maximal otur eller också så väljer du kvinnorna på fel kriterier. Lycka till!

    • PEO

      Hej Anki!

      Tack, det var mycket fint skrivet av dig! Vi får fortsätta med sökandet efter kärleken. Lycka till du med!

    • Anki

      Tack själv PEO.
      Jag såg Adams svar till dig. Det var ett mycket bra svar. Man bygger upp kunskap utifrån sina erfarenheter, men man ser också på världen med vissa glasögon och är aldrig helt objektiv. Där gäller det att inte börja medverka till att världen ska bli som man vill, för att få bekräftelse. För det mesta sker denna medverkan ju omedvetet, men folk ser vissa signaler.
      Jag skulle inte börja dejta en man som är JÄTTEbitter och kränkt över hur kvinnor beteer sig mot honom, för sådant sitter i, är svårt att få bort och jag vill inte få skit för vad andra har gjort. Om du tycker att jag har är grym i det så tänk dig motsvarande situtation där en kvinna hela tiden klagar på vad andra män har gjort, hon har ingen vilja att ta ansvar och ändra sig, utan låter dig lida av det med bl a stor misstänksamhet.
      Jag tyckte mycket om ditt svar till Adam med; kan man se och erkänna att man generaliserade, att man sade något för att man är ledsen och sårad, att saker beror på en själv med, så kan man ju förändra det.
      Man kan t ex se till att aldrig uttrycka generella negativa uppfattningar om kvinnor/män och inte lägga sådant som man upplevt med andra på dem som man har kontakt med nu. Inte ens när man tycker att det upprepas, för små skillnader finns alltid om man tittar efter mer noga.
      En sak som jag tror att man måste göra är att ge upp drömmen om att alla/många kvinnor/män ska vilja ha en; det räcker ju med EN bra partner, tack och lov!

    • Fredrik

      Till Anki:

      Det är ju i och för sig sorgligt om man tar med sig sin sorg, ilska, misstänksamhet eller vad man nu har, in i ett nytt potentiellt förhållande. Jag själv har blivit drabbad mer än de flesta av elaka tjejer. Otrohet, att komma i andra hand, att bli utfryst, att inte vilja vara bara “vi två” osv. är något jag har fått uppleva ett flertal gånger.

      Jag skall väl erkänna att jag ÄR rädd för någon ny, även om jag är uppskriven här på HP. Man har mörka tankar redan innan man ens har träffat en människa man har pratat med under en tid på sajten. Vad som snurrar mest i mitt huvud är om hon vill vara lika seriös som jag. Jag vill kunna prata om allt, dela både bra och dåliga stunder, inte komma i andra hand, bli accepterad för den jag är precis som jag accepterar henne som hon är, att vi är bästa vänner och bara har ögonen för varandra. Jag vet att jag är villig, och kommer att göra allt för henne. Men vill hon göra allt för mig?

      När man väl inleder en relation så tar jag inte med mig dom dåliga upplevelserna in i förhållandet. Jag tar med mig upplevelserna, och jag berättar om hur jag har haft det tidigare, men låter det inte påverka mitt nuvarande förhållande. Man kan ju inte gå in med den inställningen att man kommer att sitta med oro och ont i magen i det nya förhållandet också. Men det är viktigt för mig att min partner vet hur jag har mått tidigare, och varför. Det tycker jag är en del av kärnan i att få full förståelse och djup i relationen, samt för att verkligen kunna knyta an till varandra. Känna varandras smärta tycker jag att det gör att man kan känna starkare kärlek till varandra.

      Man kan vara rädd, men inte dra alla över en kam. Nytt förhållande, ny partner, nya förutsättningar, och en ny start.

    • Anki

      Hej PEO!
      Jag är också rädd för att gå in i en ny relation och bär med mig mina negativa upplevelser.
      I BÄSTA fall kanske man verkligen kan uppskatta varandra, när man träffar på någon vettig person?
      Den man som jag har pratat med på nätet och snart ska träffa, har själv liknande erfarenheter.
      Vi har stor förståelse för varandra och är glada för att vi har funnit en likasinnad.
      Ha det bra!

    • What_A_Man

      Till Anki och Fredrik:

      Visst är där spår av bitterhet i en. Där är en hel del otrevliga erfarenheter av kvinnorna härifrån och från andra sidor som har satt sina spår i en.

      Men den bitterheten försvinner lika snabbt som en isbit töar bort i Sahara när man stöter på den man känner tillit och samhörighet med.

      Jag tycker Fredrik är helt rätt på det att vågar man vara öppen med vem man är, vad som har format en som människa, är det en riktigt stadig grund för att bygga något varaktigt.

    • humlan

      Blir lite ledsen när jag läser dina ord… att du upplever att kvinnor bara söker någon med prylar och karriär. Själv söker jag nämligen det motsatta. En mogen person som vet att livet handlar om så mycket mer (eller egentligen mindre) än just det.

      Jag imponeras aldrig av pengar o skryt. Jag lever enkelt och trivs med det. Älskar att njuta av det stora i det lilla och skulle aldrig kunna leva med någon som har helt motsatta värderingar.

      Vill därför säga till dig att inte ge upp. Vi finns där ute, vi också, som ser till helt andra kvaliteter. 🙂

    • PEO

      Hej!
      Tack det var skönt att höra!

      Min erfarenhet är dock att pengar och höga befattninger räcker väldigt långt när det gäller att träffa någon i verkliga livet. Medan romantik och uppvaktande med mindre medel endast fungerar på film och i litteratur, tyvärr för somliga! Ha det så bra!

    • Adam

      Peo, här kommer det en kvinna och berättar att hon är ett exempel på en av de kvinnor som inte tänker som du tror kvinnor tänker, som inte bryr sig om att en man skulle vara arbetslös eller sjukskriven och sakna pengar och status, men du börjar direkt dyka ner i din förbestämda föreställning om hur det är. Lyssna på henne istället för att lyssna på vad din depression säger till dig (att du inte har ens en chans).

      Din erfarenhet säger dig vissa saker, säger du, men jag tvivlar på att din erfarenhet är statistiskt signifikant när det gäller att kunna generalisera över kvinnor som grupps attityder. Alla är olika och alla söker olika saker hos en partner och här är ett exempel på att din bild är osann. De flesta vill ha en riktig människa som partner och då innebär det att man har massa olika sidor och där inte alla sidor är “perfekta”. En “perfekt” människa går det inte att vara med, den skulle skrämma bort de flesta för att ingen skulle kunna relatera till den. De flesta jag har fallit för har haft egenheter som på vissa sätt påminner om mina själva. När de vågar visa sig sårbara och inte “perfekta” så känner jag ju att det är okej att jag inte är “perfekt” och då blir jag bekvämare med dem och kan vara “mig själv” mycket lättare. Skäms inte för att du är en riktig människa med känslor och skavanker utan använd dem för att få någon på kroken. Det är väldigt häftigt och attraktivt när någon vågar visa sig själv för den den är utan att hålla på och ursäkta sig – “här är jag, den här är jag – take it or leave it”.

      Och det är ju ett typiskt symptom på en depression, att man grottar ned sig i tankar om att saker aldrig kommer bli bättre, att det alltid kommer vara så som det är just nu. Det känner jag igen från mig själv men också extra tydligt från vänner med depression (utifrånperspektiv). Men det kommer inte vara så, du kommer inte alltid vara och känna såhär. Jag lovar.

    • PEO

      Hej! Ja, Adam. Vad ska jag säga. Du har väldigt mycket klokt att säga. Du verkar vara en vis man. När jag läser vad jag själv skrev så ser man ju att det var depressionens fingrar som styrde tangentbordet.

      Man kan pendla mycket bara under en dag mellan avgrundsdjupet och markytan så man nästan kan se de lätta vita molnen på en blå himel. Mitt mål är givetvis att nå upp så jag kan stå rakryggad med självförtroende och se molnen på himlen och andas luften utan att känna tryck över bröstet. Utan att mina negativa tankar äter upp mig inifrån.

      Förutom den förtvivlan jag känner för min ensamhet och situation i övrigt känner jag mig som en öken som längtar efter ett regn när jag tänker på hur mycket jag saknar kärleken.

      Ha det bra!

    • J

      Men gud vad tråkigt att läsa.. Vad ledsen man blir.. Alla är inte så dömande, men alldeles för många. :/ som är själviska och fort glömmer att även de har haft sina svåra tider då haft någon vid sin sida som de inte klarat sig utan om deras vänner / respektive varit så ytliga som dem.

      Kram på Peo 🙂

      Heter Domboride på HP om du vill prata lite 🙂

    • PEO

      Hej Domboride!

      Tack för uppmuntran! Det betyder väldigt mycket!!

      Och tack för erbjudandet, det är guld värt att få det!

      Det värmer att veta att det finns fina och godhjärtade människor där ute!

      HUG BACK AT YOU 🙂

    • Mathias

      Hej Peo!

      Många kloka ord här, jag tror att “blogg” inlägget ändå är precis vad det handlar om dvs “tycker man inte om sig själv så är det svårt att gilla någon annan” och de signalerna man sänder ut när man inte mår bra är tydligare än vad man tror.
      – Jag tror inte att man kan hitta sin rätta här genom att “förställa sig” eller dölja sina dystra sidor.

      Här kommer ett tips: om jag vore du, skulle jag (som arbetslös) försöka hitta något meningsfullt att göra – något som får dig att må bra – du kanske kan hjälpa till ideellt i en förening/hjälporganisation t ex…..där bygger du upp en självkänsla och alla mår bra av att hjälpa andra.
      Vem vet, du kanske skapar kontakter där som ger jobb eller hittar din partner där!!??
      Detta forum kanske inte passar dig just nu, helt enkelt.
      Lycka till!
      //Mathias

    • PEO

      Hej Mathias!

      Tack för råden! Jag har insett att det inte går att älta allt negativt och tycka synd om sig själv. Det gör jag inte för då blir det ännu värre.

      Jag försöker utnyttja depression till att skapa; jag målar, skriver och komponerar musik. Jag har märkt att inspirationen kommer till mig vid toppar och dippar av humöret. Det som jag fruktar mest är de stunderna därimellan då apatin knackar på, vilket dödar kreativitet och spär på olust känslan rejält.

      När det gäller att vara med på en dejtingsajt så är det givetvis både negativa och positiva känslor man får. Positivt är ju om man får “likes”, flirtar och mail och lite nedstämd blir man ju när det är stiltje en längre period på ens profil. Det är som allt annat i livet; sött & salt, torrt & vått mm.

      Jag tror att saknaden efter en annan människa att älska och att bli älskad av, att få dela lycka och att få trösta/få tröst vid sorg, är den största orsaken till min depression. Att finna henne, tror jag, skulle jaga bort den största delen av allt negativt. Jag tror att om jag hade någon att älska och som också älskade mig, skulle lära mig att också älska mig själv.

      Lycka till du med! 🙂

    • Fredrik

      “Jag tror att saknaden efter en annan människa att älska och att bli älskad av, att få dela lycka och att få trösta/få tröst vid sorg, är den största orsaken till min depression. Att finna henne, tror jag, skulle jaga bort den största delen av allt negativt. Jag tror att om jag hade någon att älska och som också älskade mig, skulle lära mig att också älska mig själv.”

      Det får jag nog hålla med om. Kärleken från en annan människa är nog mångt om mycket det enda säkra för att man skall komma ur en dip, depression, fobi, vad vet jag, och kunna börja leva igen.

      Jag personligen känner i vilket fall att ett förhållande hade reparerat mina skador och fått mig att tro, hoppas, och älska igen. Bli hel tillsammans med någon annan.

    • Olov

      Jag pratar gärna med dig, hjälper dig gärna på något sätt om det går, vi kan ju prata om det iaf… Vet inte hur du känner kring det men varför inte testa? Om du har lust kan du ta kontakt med mig här på HP jag heter gazzell eller så kan du maila mig på olovwasell@hotmail.com.

      Vill bara understryka att jag inte är psykolog eller liknande men gott att prata med nån kanske. Jag har själv mått lite sämre under en period…

      Hoppas att jag kan hjälpa på nåt sätt! 🙂

    • Anna

      Hej Peo! Har du provat att börja dansa? Rekommenderar buggkurs – socialt, kul, en hel del damer och endorfiner flödar

    • Gandalf

      Kille strax över 30-sträcket här.

      Jag har haft problem med ångest och nedstämdhet sedan barndomen på grund av knasiga familjeförhållanden, och hamnade helt utanför samhället bland annat pga. att jag råkade få en gammaldags lärarinna som gick efter det gamla talesättet “ett ruttet äpple förstör snabbt hela korgen”, vilket tillsammans med all mobbing från andra ungar gjorde att jag hoppade av grundskolan tidigt.

      Jag började stjäla, supa och knarka tidigt i livet och hamnade på ungdomshem ett tag. På grund av all skit så utvecklade jag ganska många psykiska störningar och fick i vuxen ålder en diagnos som sade “borderline personlighetsstörning”. Jag förlorade till slut nästan helt kontakten med omvärlden, och det behövs knappast sägas att jag verkligen inte utvecklade några vidare sociala färdigheter.
      Att få till sex var inte sådär jättesvårt, jag hade ett jättestort svart hål som bara skrek efter kärlek och ömhet så motivationen att leta var enorm. Men jag mådde skit och blev lätt “klängig” vilket skrämde iväg alla tjejer till slut, vilket gjorde mig bitter, gnällig och lätt kvinnofientlig när jag var yngre. Det gjorde också att jag fick en syn på mig själv som att jag enbart dög till sex, för jag hade fått för mig att de bara hade hookat up med mig för att ligga, men att när de såg vem jag var så dög det inte.

      Kanske stämde det delvis, för jag var verkligen ett vrak under mitten av 20-årsåldern, och knappast något relationsmaterial. Men på senare år hände flera saker i mitt liv som fick mig att begrunda mitt liv, vem jag var, vad jag ville få ut av livet, vad som hade hänt mig tidigare, allt det där.
      Några av de “insikterna” som jag fått som jag känner att jag kan applicera på mitt dejtande är:

      * Gör inte upp planer för exakt hur livet tillsammans med någon annan ska vara/borde bli. Det skapar onödig stress att försöka bygga upp något “perfekt” när det ändå kanske visar sig att det perfekta livet inte är det som gör dig lyckligast. Och framförallt så är det respektlöst mot din tilltänkta partner att behandla dem som om de bara ska finnas till för att fylla en lucka i ditt eget livspussel och inte finnas till som en egen människa.

      * Sök efter en balans mellan passion och allvar. Om man är inställd på att det ska vara kul hela tiden så blir det lätt att tröttna på den man träffar när det är en svacka och därför börja leta efter något ny som ger en nya kickar. Men samtidigt ska det inte handla om allvar eller plikt hela tiden, varför vara ihop med någon om man hela tiden måste ge energi och inte kunna ladda upp sig ibland?

      * Utgå inte med att folk “borde älska dig för den du är” som om det vore någon slags gudomlig rättighet. Det betyder inte att du måste bli “perfekt” eller bli tvärt emot den du är just nu, men uttrycket används ofta för att slippa förändra negativa aspekter med dig själv, utav ren lättja.

      * Social färdighet är något man tränar upp. Om dina dejter inte går så bra, ta reda på vad du kan göra för att bättra på dina färdigheter. Se inte en dejt som något livet hänger på, utan experimentera lite med ditt beteende med olika personer och se vad de reagerar positivt eller negativt på och försök sedan lista ut varför de reagerade som de gjorde. Med tiden så lär du dig att uppträda charmigare och mer avslappnat.

      * Dra inte allt för många slutsatser över varför någon inte svarar på ditt mess på en dejtingsida, inte bara är människor olika i sina preferenser men de kan också ha en bra eller dålig dag. En del gillar att läsa en spaltmeter, andra föredrar fler men kortare ordväxlingar för att bilda sig en uppfattning. Min personliga favorit är någon variant av “Hej”, det går fort att få iväg och jag slipper känna det som att professorn tappade bort mitt examensarbete ifall jag inte får något svar.

      Det här med att sluta fokusera på tidigare negativa erfarenheter funkar för mig hittills i alla fall. Istället för “misslyckanden” och bitterhet har jag fått några extra vänner och älskare medan jag tittar omkring efter en mer permanent relation. Och detta trots att jag är skallig, småfet, lågavlönad och lågutbildad 😛

    • Nyfiken

      Har du provat att prata med folk i person? Vågar du gå fram till tjejer på barer till exempel? Det är en sak att se bra ut och en annan att “använda” det. 😉 Jag finner det lättare att ragga på en bar än på HP av någon anledning.

  2. Magnus

    Tack för ett intressant inlägg.
    Lider själv av depression och vet hur livet kan se ut då. Det tillsammans med en otroget ex gjorde att jag hamnade helt ur gängorna sommaren -14.
    Nu är jag tillbaka på banan, men dras fortfarande med dåligt självförtroende, vilket kan göra dejtandet svårt, särskilt efter många obesvarade mail här på HP.
    Men bara å kämpa på och inte tvinga fram nått, det kommer när det kommer, men nog saknar man någon att hålla om.
    Men igen tack för ett intressant inlägg och för att ni lyfter fram det problemet som verkar bli allt vanligare.
    Mvh Magnus.

    • Lejonkungen

      Det är stor skillnad för kvinnor och män i dejtingvärlden. Sanningen är att vi män hamnar i en ännu större utanförskap när vi faller in i djup depression. Då den stereotypiska kvinnan vill ha en trygg man blir det tungt att inte ha självförtroende att ens ta första steget på dejtingmarknaden. Där vi tvingas stånga oss fram och kvinnorna i sin tur har fullt upp att försöka “sortera rätt” bland alla sina förslag dom får. Männen å andra sidan är ute efter att få till en dejt och vill sälja in sig på ett bra sätt.

      Det är svårt.

      Hoppas du kryar på dig och får ordning på allt, men det är tyvärr inte så lätt när du mår dåligt och är arbetslös.

    • Erik

      Exakt … ingen vanlig tjej vill ju ha en deprimerad kille att “ta hand om” eller som det ofta kallas “projekt”.

      Tyvärr får man då ofta höra att man ska söka sig till folk med liknande erfarenheter som kan förstå bättre. Jaha, så jag ska söka en annan deprimerad person eller en med psykiska problem .. och det ska göra situationen bättre hur?

      Sen tycker jag tyvärr inte att det här blogginlägget har en lika hög grad av förståelse för just den här problematiken än t ex föregående. Här finns det fler typisk “floskler” och enkla vardagssanningar än faktiskt genomtänkta egna tankar kring problematiken. Jag saknar det personliga i inlägget och kan inte ta det på allvar eftersom jag inte får en endaste hint om att bloggerskan faktiskt själv har upplevt (själv eller i andra hand av en mycket närstående) den oerhört svåra situation som en psykisk instabilitet eller dysfunktionalitet innebär.

    • Karin

      Som någon som faktiskt levt med psykisk sjukdom i många år och även i relation med någon annan med liknande problem vet jag inte riktigt om jag håller med om din slutsats gällande män och kvinnor. Det stämmer att vi förväntas ta olika roller många gånger, men jag känner färre män som “tagit hand om” sina partners än vad jag känner kvinnor som gjort. Kanske kan detta ha att göra med att vi kvinnor tidigt får lära oss att prata om känslor och liknande medan män förväntas stänga av dessa, vi har också olika förväntningar på oss gällande att ta hand om vår omgivning.
      De erfarenheter jag har i min omgivning av liknande saker (dock med ett par undantag) är att kvinnor i en relation med en deprimerad man ofta klarar av att lyssna och prata om besvären samt att stötta sin partner, medan män i samma sitts främst blir rädda och avståndstagande så fort liknande saker nämns. Antingen tar männen det som någon typ av kritik utav dem själva eller så är blotta tanken på att tala om känslor så skrämmande att de bara lämnar situationen på något sätt. Männen har helt enkelt inte blivit förberedda på att hantera känsliga situationer liknande den som en relation med en deprimerad människakan innebära. Kvinnorna å sin sida kan många gånger kanske ta på sig för mycket istället vilket leder till en väldigt konstig balans i relationen och även kan leda till gräl.
      Förutom det upplever jag att många män som kvinnor ryggar tillbaka automatiskt när något inte är perfekt i den typen av miljöer som just internetdejting utgör överlag.

    • J

      Du har rätt, vi måste bli mindre egocentriska i det här samhället och bry oss mer om varann. Inte vara så själviska och alltid ha en agenda. Man ska kunna vara där för någon som inte mår bra, oavsett om ena eller ingen av de är redo att dejta. Så ska man finnas där för varann, man måste inte alltid ha sitt ego i centrum och tänka på sig själv.

      Alla mår bättre av att ta hand om varann och så svårt är det inte för en eller flera att pigga upp någon som är deppig.

      Oftast är det man värdesätter mest att man ser att folk faktiskt genuint bryr sig och prioriterar en, avsätter sin tid för att umgås med en utan att vara dömande. Så att man kommer på banan igen. : )

      Sen finns det givetvis olika grad av depression och ibland kan man behöva professionell vård, men i de flesta fall är det minst lika viktigt att ha någon/ några närstående som bryr sig.

      Vi skulle kunna starta en stödgrupp för de som vill ha någon att prata med och utbyta erfarenheter.. Vad tror ni om det? Alla har trots allt sina low’s ibland..

      Den som e intresserad av det kan skicka PM på hp till domboride : )

    • What_A_Man

      Du har lyckats fånga sentensen i när det kan bli något mer än en flört. Ta sig tid för varandra, dela tankar med varandra i stället för att bara se andra människor som objekt som ska behaga en.

      Riktigt bra skrivet.

    • Larissa

      Kära Lejonkungen, jag kan försäkra dig om att skillnaden inte är som du tror. Det är inte så att man som kvinna får sovra hårt bland svaren, snarare så att de seriösa, trevliga svaren är få. Och alla är vi både starka och svaga, ibland mer och ibland mindre. Min erfarenhet är att män går ut tidigare, tex efter en skilsmässa, och söker en ny partner medan de ännu är i kris. Vissa medan de fortfarande är gifta. Och vem vill enbart vara en stark skuldra för någon i kris? Bördor ska man turas om att bära. Det handlar om att fråga sig vad jag kan ge i en relation, inte bara vad jag kan få ut av den. K

  3. lena

    Tack för ett bra inlägg 🙂 hur gör man för att ens våga dejta när man mår dåligt ? Om jag hittar någon kontakt och mailar lite dyker oftast egoistiska krav upp i mailen eller frågor som är väldigt intima. Är jag fel ute här eller måste jag verkligen berätta om mitt privata innan jag ens når ut på dejt ? Tycker allmänt prat och lite mer detaljer tillsammans med min profil borde räcka till en första fika.
    Är ju här av samma sak, vill hitta ny kärlek. Nu mår jag ju bara ännu sämre av att inte motsvara mäns krav här. Gillar annars konceptet på HP 🙂

    • Juhani

      Jag har förstått att det finns en hel del som ställer frågor om intima saker mm.
      Men ni kan ju blockera dom 🙂
      Det har jag gjort.
      O så behöver man inte svara.
      Det finns ärlig killar / män här

  4. Sara Hansson

    Cecilia, bara lite spontan ros till dig!
    Du skriver så bra !!!! Och öppet o ärligt – denna fråga har även jag haft erfarenhet, och även skapat skam i skuld hos mig när jag varit “needy” (den andra personens ord).

    Eller suttit stilla i en relation som överhuvudtaget inte rör sig i någon riktning (och fått höra orden tråkmåns, lat, inte minst från negligerade vänner när jag o sambon satt i tevesoffan år in år ut…))

    Men Gud vad jag kände igen mig i din text. Första gången jag läser det så, förstår det så det blev lite: …

    …,, jahaaa, det är ju sååå det är, det är deeeet jag varit med om, nuuuuu förstår jag, nu seeeer jag det tydligt – så enkelt, hur har jag inte kunnat se innan…
    Och så:, du skingrade just massa dimma för mig idag. !

    Ännu en gång ; lite lättad skuld o skam, ännu en gång, lite lättad ensamhet.
    Tack tack och åter tack.

    Ja Cecilia… Du får dagens ros av mig! (Och resten av teamet, dina pannkakskollegor)
    Jag tror jag blev lite kär idag, i dig, av ditt inlägg. Tack för det! Heja hjärtlig pannkaka!!!!

  5. Eric

    Är liksom många av er andra här i en liknande sits och 2014 var ett fruktansvärt tungt år med depression, raserat äktenskap och ett liv som gick allmänt helt åt helvete. Till slut insåg jag att jag var tvungen att göra något åt mina begränsningar och lät barnens mamma ha dom mer eller mindre på heltid för att kunna orka med själv. Jag har kunnat träffa dom när jag vill men orken har inte alltid funnits. I början skämdes jag jättemycket för mina brister och att jag lider av psoriasis gör ju inte att jag känner mig särskilt attraktiv heller. Men någonstans bestämde jag mig för att jag bara vill få vara mig själv och vara öppen med det som jag lider av. Smärtan och orken kan jag inte göra något åt än men det blir bättre.
    Istället för att se varje obesvarat mail som ett misslyckande vände jag på det och såg det som ett framsteg att jag ens vågat skicka något. Många verkar ha krav på vad dom söker som dom inte ens själva är medvetna om. Jag vet fortfarande inte vad jag söker men jag provar hellre och träffar hundra personer och blir vän med en än att inte försöka alls. Depression är inte särskilt attraktivt men ärlighet är. Våga stå för det man är. Det klickar inte med alla men de få jag fortfarande har kontakt med har blivit bra väner och för varje kram någon önskar mig så blir jag lite starkare. En vacker dag så skall jag ta mig ur all skit men tills dess tänker jag njuta av nya bekantskaper.

    Sköt om er alla där ute. Det finns hopp hur mörkt det än är. Jag har varit där och vill aldrigt tillbaka igen.
    /Eric

    • Karin

      Förstår precis hur du känner med psoriasisen, jag lider också av det och har verkligen lidit i långa perioder. Inte fysiskt, men psykiskt. Nu har jag äntligen fått riktig behandling och det börjar på att lätta.

      Jag har fått avslag från dejter så fort de sett mina utslag och det är inte självförtroendehöjande precis, fått höra att jag är äcklig, det ser ut som om jag har pesten etc. Det är ju inget som smittar men det kan verka så ibland på folks relationer. Som om det inte är nog jobbigt att visa sig för någon, så har man det här också.

      Men det finns faktiskt de som inte bryr sig. De som ser DIG och inte din sjukdom. De andra, de kan dra åt pipsvängen!

      KRAM till oss! 😉

    • Annika

      Hej 🙂
      Ville mest bara inflika att min fd pojkvän hade ganska omfattande psoriasis som han skämdes oerhört mycket för. Det var dock inget som bekymrade eller störde mig alls. Jag smorde såren som täckte större delar av överkroppen och för mig var det inget konstigt med det.
      Med det sagt så hoppas jag att du får större mod att möta kärleken för egentligen så är några skavanker ingen big deal när man väl har träffat någon man gillar 🙂

  6. Fredrik

    Men hur gör man om vistelsen på olika dejtingsidor har gjort så att man har mått dåligt?

    (Det här är för övrigt en fråga. Inte ett inlägg som ska ge tips, eller klaga heller för den delen.)

    Jag har varit medlem på flera dejtingsidor. Både gratis, gratis med betalda tillägg, och betalsidor. Jag kommer inte nämna namnen på sidorna, men däremot mina erfarenheter.

    Till att börja med så ser jag ganska normal ut. Vissa tjejer säger att jag är söt. Mina kompisars flickvänner/fruar säger att jag inte ser dålig ut. Så det får jag väl tro på då. En genomsnittlig kille skulle jag tro att jag är. Jag skriver även snälla och intressanta mail utan någon insinuation på något eller något “fräckt”. Återigen får jag tro på dom som har sett vad jag har skrivit, och dom säger att det är jättebra och att dom skulle bli hemskt glada för ett sådant mail.

    Jag tittade på lite statistik från sidorna jag har varit på:

    Sida 1: 510 personer matchade med min profil. 160 mail skickade. 2 st svar. Och ingen som tog initiativet att skriva till mig. Ingen dejt.

    Sida 2: Mellan tummen och pekfingret, ungefär 300-500 personer som hade potential att vara intressanta enligt mig. 120-130 mail skickade. 5st svar. Och ingen som tog initiativet att skriva till mig. Ingen dejt.

    Jag utelämnar även två andra sidor, för där har jag stängt ner mina konton för så pass längesedan att jag inte har någon bra statistik, och jag vill inte gissa. Men även på dom sidorna så var det ungefär lika många profiler som gicks igenom. Ingen dejt.

    Och HappyPancake: Vet inte riktigt hur många som jag har tyckt varit intressanta här eftersom jag har haft en mer “laid-back approach”, och inte tänkt så mycket på hur många profiler jag har tittat på. Ungefär 1, ibland 2 mail skickade varje dag i början. Sedan mindre än 1 mail per dag. Jag har skickat drygt 120-150 mail under min tid på pannkakan skulle jag tro. Sedan lite över en månad tillbaka (6 veckor kanske) så har jag bara skickat några enstaka mail. Jag har haft kontakt med 6 eller 7 tjejer och mailat fram och tillbaka. Nu mailar jag med någon enstaka. Ingen har tagit initiativet att skriva till mig. Ingen dejt (ännu).

    Men jag vet inte vad det tar åt tjejer på sådana här sidor. Killarna kan jag inte säga något om, för dom mailar jag inte med. Så dumma kommentarer av slaget “jamen ni killar då…” undanbedes vänligen.

    Förolämpningar har jag fått nog av, och numera så anmäls alla av mig. Ett axplock av vad jag har fått höra som svar på mitt första mail:

    “Idiot”
    “Tönt”
    “Looser”
    “Du är ful som stryk”
    “Tror du verkligen att någon som jag skulle vilja träffa dig?”
    “Jag kan inte göra annat än att hånskratta åt dig”
    “Borde inte du rikta in dig på feta och fula tjejer istället?”
    “Jag går hellre ut i skogen och hänger mig, än att prata med dig i alla fall!”
    Osv. osv.

    Det är sånt som (väldigt många) tjejer säger till mig både på andra sidor, och här på pannkakan. Jag har fått totalt runt 40 mail som är bara elaka.

    Men dom flesta svarar inte ens alls, eller ens öppnar mailet. Jag vet inte vilket som är värst. Hade jag vetat att tjejer skulle vara så elaka och nonchalanta på sådana här sidor så hade jag aldrig skrivit upp mig från första början.

    Det är möjligt att många tjejer får både många och oseriösa mail. Men mest av allt tror jag att det är tjejernas marknad där dom (tror att man) kan välja och vraka. Men man kan fortfarande skicka ett svar, hur kort det än är och säga att man inte är intresserad. “Ej intresserad, men tack för ditt mail!” hade räckt långt. Artighet och hyfs finns det väldigt sparsamt om på dessa sidorna.

    Jag kan förstå att folk känner att dom inte har någon social förpliktelse att vara varken vänliga eller visa hyfs, just av den anledningen att man sitter bakom en datorskärm och är mer eller mindre anonym. Men snälla…

    Jag har som ni kanske förstår gått ifrån att vara en kille med självförtroende och glädje, till att bli ganska osäker med dåligt självförtroende, och känna mig väldigt trasig och djupt deprimerad på grund av det här.

    Jag håller ändå modet uppe, och hoppas och tror att det finns någon snäll tjej därute fortfarande som går och väntar på någon som mig. Men hur länge till orkar jag det…? Det är frågan…

    • Anki

      Otroligt! Du har inte gått miste om dessa kvinnor som inte ens kan säga nej tack, på ett artigt sätt.
      Det FINNS kvinnor som söker män som kan resonera, reflektera, har något djupt att säga, kan visa sig sårbara, inte bara söker efter ytliga eller statussymboler mm. JAG är själv en sådan kvinna och det ÄR inte lätt att hitta den man som jag söker.

    • Putte

      Jag känner tyvärr igen mig där lite med att bli “dissad”
      skickade mail som aldrig blir besvarade eller lästa. ytterst få svar av det stora hela.
      Mår bra i övrigt men mår sämre av att konstant bli dissad och det är inte bara på nätet men även IRL.

      Mitt problem: vilken tjej tänder på asiatiska killar? Ser la rätt bra ut, vältränad, tatuerad.
      Arbetar heltid, bor i en bostadsrätt,skötsam, bil, körkort, social och framåt.

      Jag är adopterad från sydkorea men uppvuxen som vilken svensk som helst.
      Inte bara det att jag är asiat jag är “kort” också, 165 cm lång vilket både är en välsignelse och en förbannelse men mest en förbannelse, då man märker att tjejer har som bild av en betydligt mycket längre kille..

      Svårt att säga om det är så här mitt liv ska/kommer att vara livet ut.

    • Karin

      Jag kan själv inte förstå att någon skulle svara på liknande sätt som beskrivits här ovan. Enda gången jag själv tappat humöret här var när en man som kunnat vara min farfar (över 70 år, jag var runt 25) valde att helt ignorera mina tydligt uttryckta ålderspreferenser och skickade sexuella meddelanden till mig, men att vara otrevlig för att någon skickar ett trevligt meddelande kan jag inte greppa på något sätt.
      Själv har jag nog ofta problem av det faktum att jag istället är för lång som kvinna (jag är längre än manlig medellängd), att jag dessutom var både mer bredaxlad och starkare än majoriteten av killarna i min omgivning fram tills dess att man var runt 20 gjorde det knappast enklare. Nu har jag dock börjat kunna släppa det där mer, jag vill helt enkelt inte vara med någon människa som endast tittar på en liten del av mig och har det som helt avgörande för ifall jag skulle kunna vara attraktiv eller ej (det går inte att ändra på sitt skelett). Sedan kan det förstås vara tråkigt att någon som man först tyckte verkade intressant inte känner samma sak tillbaka, men i slutänden vill man ju vara med en människa som ser dig och hittar småsaker hos dig som gör dem alldeles varma och lyckliga. Inte någon som letar efter fel och brister.

    • Putte

      Jag förstår dig att dina preferenser inte gör det så enkelt för dig heller att hitta rätt typ av partner.

      Tycker folk allmänt är jävligt nochalanta på nätet. Menar bara på det att man kan ju faktiskt ofta se om mailet öppnats på andra sidan och att man sen bara skiter i att svara är rätt irriterande.. Må så hända att som tjej skicka ut masskick till alla dom icke intressanta för dom ej är intresserade är nog bättre än att inte få något svar alls, jag tycker så iaf.

      Jag har absolut inte dom bästa preferenserna i en svensk tjejs ögon tyvärr, speciellt inte min längd, för vem vill ha en kort kille egentligen?
      Men så länge ingen vill ta kontakt så lär dom aldrig känna en för den man är, alla dom där små detaljerna lär aldrig upptäckas för att vi är så jävulskt vana vid att hela tiden leta fel och brister hos folk.

    • A

      JAG vill ha en kort kille, dvs längden på mannen är det kriterium som är minst intressant för mig av alla kriterier som finns.

    • esme

      Hej Putte,
      Måste bara slå lite hål på din idé om att “vilken tjej tänder på asiatiska killar?”
      Utseendet är en smakfråga. Själv ser jag knappt andra killar än de med ett asiatiskt utseende. Det är helt enkelt min smak. Ytligt kanske men så är det.
      Om längd är viktigt eller ej är väl också en smakfråga. Jag tycker att det är fullständigt oviktigt. Jag är en lång tjej med nordiskt utseende och de flesta av de killar jag faller för är som mej eller kortare. Så länge de inte störs av att jag är längre så gör det verkligen ingenting för min del.

    • Tobias

      Hej!

      Har varit singel i ett halvår. Mitt femåriga förhållande med kärleken tog slut pga flertal orsaker, men ett av dom berodde pga mina depressiva episoder som följt med sen tonåren. Jag bara önskar att exet kunde ha berättat under vårt förhållande att mina depressioner smittar av sig på henne, och kanske vore det bra om jag gick och pratade med någon. Så lärde mig via den hårda vägen, sagt och gjort, då jag går till psykolog och behandlas/utreds för bipolär sjukdom.

      Blir givetvis jättenojig av att ha detta tunga bagaget in i ett nytt förhållande. Det råder ett stigma och fördomar kring manodepressiva. När och hur skall man då berätta om sin åkomma för sin potentiella nya kärlek?

      Tack.

    • F

      Avslutade ett längre förhållande för några månader sedan och har nu så sakta gett mig ut i dejting-svängen igen. Diagnostiserad med bipolär sjukdom sedan fem år tillbaka och ställs därmed inför samma dilemma som dig. Har fortfarande inte kommit på något bra sätt att berätta för nya människor om diagnosen. Har gått på känsla, “nu känns deg som jag kan/måste berätta” och det har funkat ganska bra. Ibland säger jag att jag har den här sjukdomen och ibland säger jag att jag har problem med depressioner. Som med allt annat ska man nog inte övertänka så mycket. Det kanske inte hjälpte så mycket, men, ja.

      Lycka till med utredning/behandling.
      /F

    • Anna

      Hej Fredrik! Det låter som fruktansvärt omogna kvinnor/tjejer som svarat dig på nätet. Var glad över att du inte fått någon dejt med sådana loosers..
      Tyvärr kommer vi oftast ihåg dom elaka svaren bäst mot dom fina..
      Kram Reellife

    • Fredrik

      Svar till Anki:
      Ja, många verkar dom inte vara som det ser ut från där jag sitter. Men man hoppas ju.

      Svar till Anna:
      Ja, tyvärr är det lätt att komma ihåg det dåliga. Och dom fina svaren är få. Men tack så mycket!

      Och som svar till Råbbe:
      Ge mig då ett bra tips på vart man träffar en intressant kvinna var och varannan dag som man vill prata med 😉

    • m

      Intressant men hemsk läsning!
      Att folk kan få för sig att det är ok att svara lr skriva sånt är ju helt sanslöst.
      Jag har varit medlem i snart tre månader och det verkar vara tjejernas marknad t stor del. Får rätt många mail med en hint av desperation, de tycker jag är svårast att hantera. För har fått höra många gånger att jag är trevlig o pratig till skillnad från många andra tjejer på sidan, en del tackar för att jag ens svarar o andra tolkar det direlt som intresse. För mig är det hyfs! Och jag gillar att prata med folk.
      Men efter erfarenheterna att det misstolkas så drar jag mig ibland för o svara.. för jag vill inte såra, göra besviken osv. För att prata med nån “bara för att” känns inte rätt, vill ni ens det?

      Nåt som gör ont i hjärtat på mig är när jag ser nåns profil som inte ser ut som “alla andra”, jag vill typ rädda o beskdda de från elakheter. Men jag kan ju inte heller prata med de som längtar efter förhållande (jag vänskap) bara för ja tycker synd om. O med dina erfarenheter av elakheter. .hemska värld! ;/

      Jag blev helt utbränd för några år sen o hqr fortfarande inte kommit riktigt i form, har lite yrsel problem o hormon problem ibland.. känner mg hämmad i dejtandet. Även bilder på perfekta tjejer kan ge mig en hint av ångest.. kan nån verkligen tycka om mig endå. Men jag är ärlig, har en väldigt ärlig o lite drastisk pres text just för att sålla bort såna som bara ser yta, lr inte kan acceptera sånt som är viktigt för mig.
      O de där allmänna “läget” /”snygg” mailen har minskat.
      Jag skulle uppskatta om det kom mer personliga o ärliga mail från början, att om tex du i första kommentaren skrev en summering av den kommentaren i ett mail, skulle det göra mkt mer intresserad än ett “hej va gör du”
      Men d kanske bara är jag. .?

      Att hålla skenet/fasaden uppe till för hög grad sätter bara murar för sånt man skulle annars skulle kunna mötas i. Liknande erfarenheter osv.

    • Stefan

      – “Men hur gör man om vistelsen på olika dejtingsidor har gjort så att man har mått dåligt?”

      Svar: Man slutar använda dem. Speciellt HP där tjejerna enbart är ute efter bekräftelse.

      Jag har fått precis lika lite svar av tjejer som du men jag har *aldrig* fått en förolämpning. Det måste vara något som provocerar dem om de ens tar sig tid för detta. Kanske dina bilder eller något du skriver.

    • Fredrik

      Det här känner jag att jag måste svara på…

      Det är lika obegripligt för mig också. Att man tar sig tid och ork att förolämpa någon annan är helt skruvat.

      Och jag måste tyvärr bli lite sur här. Att jag provocerar dom finns inte ens på kartan. Då hade jag fått skylla mig själv. Mina bilder består av nån festbild, utklädd, eller när jag kör bil eller sitter vid köksbordet. Något som ingen kan ta som dåligt uppförande, eller som väcker anstöt hos dom med annan hudfärg eller politisk övertygelse.

      Hur jag kanske skriver ett typiskt mail:
      * Mailet börjar med att jag presenterar mig själv och säger vad jag heter.
      * Kommenterar något roligt jag har läst i profilen, eller något på en bild som intresserade mig. Helt enkelt vad det var som lockade mig att skriva (förutom att hon är söt då, men det säger man ju inte). Jag skriver oftast inte till någon BARA för att hon är vacker. Jag kommenterar inte, eller ger komplimanger för något som har med utseende att göra om det inte gäller en väldigt bra bild av en eller annan anledning (och nej, jag skriver inte till folk som saknar info om det inte är något speciellt). Jag vill ha innehåll.
      * Säger kanske något roligt om mig själv eller liknande, och kommer med en enkel fråga om hon vill prata med mig. Berättar att det hade varit roligt, och ser fram emot svar.
      * Avslutar på lämpligt sätt (som man får känna av för stunden). T.ex. “Hej hej!”, “MVH”, “Vi höres :)” eller “Kram!” om jag tycker det är lämpligt.

      Jag tycker det är trevligt med lite innehåll i mailet så att man sticker ut från mängden som bara säger hej eller något annat intetsägande. Jag tycker också att det visar att man är någorlunda seriös, och tar sig tid och intresserar sig för personen i fråga.

      Jag skriver heller inte något mer mail till personen om jag inte får något svar tillbaka. Det hade irriterat mig själv, så det gör jag inte.

      Hade ni tjejer skrivit något dumt tilbaka som svar på ett sådant mail?

      Blir tjejer arga när dom ser att någon skickar mail eller besöker deras profil som dom inte tycker är snygg? Det har ju till och med hänt att jag har blivit blockad för att jag har varit inne på en profil för att titta. När jag har skrivit mitt mail och ska skicka iväg det så har jag hunnit hamna på block-listan. Är jag så lite värd att jag inte ens har rätt att se hennes profil? Att man tar sig tid för det också gör mig ganska förvånad.

      Förstår ni om jag är konfys?

    • Plongen

      Alltså, det är ju precis den sorts mail som får en att vilja svara, män som visar att de faktiskt läst vad som står i texten. Det är ju den som är viktig, inte bilden. Så tänker jag iallafall.
      Jag börjar undra vad det är för tjejer som finns på denhär siten.

      Själv svarar
      jag inte på alla mail, främst när det gäller “dussin-meddelanden” i kortform från någon som skriver typ,”tjena snygging, läget?” Jag vet inte om det räknas som oförskämt, men det är nog inget jag kommer att ändra på.

    • PS

      Tycker inte det räknas som oförskämt. Det är frågan om jag ens själv (som kille) skulle svara på ett sådant tråkigt meddelande. Även vi dissar direkt ibland, och avslutar redan pågående mejlkonversationer ibland. Det gagnar ju varken mig eller tjejen i fråga att prata vidare om man känner att vi inte är på samma våglängd.

    • Stefan

      Fredrik, du skrev: “Något som ingen kan ta som dåligt uppförande, eller som väcker anstöt hos dom med annan hudfärg eller politisk övertygelse”.

      Menar du att du har en annan hudfärg så kanske du helt enkelt träffat på rasistiska människor…? Politik verkar även vara ett extremt laddat ämne idag så det kan säkert väcka anstöt om de inte tycker som du…

    • Fredrik

      Nej, jag är nordbo.

      Och jag säger ingenting fördömande, elakt eller pratar om politik. Det är ju som att skjuta sig själv i foten.

    • Erik

      Varit med om just det där ett par gånger att blivit blockad innan man ens hunnit skicka ett mail. FRUKTANSVÄRT störande när man faktiskt sitter och anstränger sig och skriver något engagerat och när man trycker sänd så går det inte att skicka pga block. Procenten som talas om är inte lika illa för mig men nära… ungefär som att söka jobb: 1-2 intervjuer på 100 ansökningar. Jag har träffat 7 tjejer från HP varav 2-3 som jag kontaktat först, de andra kontaktade mig. Då ska sägas att jag sagt ja till några för långt från mina önskemål nästan i desperation… De få som jag ser som nära perfekta profiler matchar mig oftast uselt verkar det som, och svarar i princip aldrig. Har krav ja, men inga orimliga och enligt någon perfekt mall. Snarare ganska noggrann med att de ska passa med mig, i intressen och djup förutom att faktiskt se medel eller bättre ut, för det gör jag själv.

    • PS

      Hej!

      Jag är i ungefär samma sits som du, fast möjligen med något bättre svarsprocent. Några stycken har även tagit initiativet att skriva till mig (fast väldigt få). Jag är också relativt kort, och har nog ett utseende lite under medel dessutom – det är åtminstone min egen uppfattning. Det är ju säkert en del av förklaringen till den dåliga svarsfrekvensen. Jag tänker själv relativt ytligt när jag väljer vilka jag försöker kontakta.

      Jag tror hur som helst att det man måste ha i bakhuvudet är att en majoritet av användarna på dejtingsajter vanligen är män (jag har dock ingen statistik över hur stor denna skillnad är), och att vi män dessutom normalt sett antas vara den parten som tar första kontakten. Därför tror jag att man inte ska ta så hårt på att det är svårt att få svar från kvinnor, de måste sålla ganska kraftigt, och många läser inte ens alla mejl.

      Jag har en kollega (tjej 28) som inte heller ser speciellt bra ut, enligt min uppfattning. Men hon får mängder av mejl på dejtingsidor, oavsett om hon publicerat bild eller inte. Seriositeten i mejlen är kraftigt varierande, men enligt henne verkligen strida strömmar. Sådan är verkligheten för kvinnor här och på andra dejtingsidor.

      Detta rättfärdigar ju naturligtvis inte de elaka svar du fått (jag tar för givet att du själv inte skrivit något provocerande eller elakt i första läget). Jag har också fått ett par lite väl “hårda dissar”, men brukar försöka tänka att den personen kanske inte mådde så bra just nu, eftersom hon kände ett behov av att trycka ned någon. Och jag svarar definitivt inte tillbaka på ett sådant mejl, ingen idé att hetsa upp sig.

      Hur som helst – mitt råd till dig är bara att ta könsfördelningen och “kontaktordningen” (män tar första kontakten) för vad den är (ej jämlik), och lycka till i ditt sökande. Hoppas att du också kommer ur depressionen du beskriver – jag har själv varit deprimerad många år och det har tärt ganska mycket på mig. Jag vet att jag skulle ha svårt att inleda ett förhållande med någon, men man måste ju försöka. Det tjänar ju inget till att distansera sig ännu mer – åren går, dessutom.

    • Björn

      Hej Fredrik!

      Försök se de elaka kommentarerna som någon som något som överhuvudtaget inte har med dig personligen att göra…
      Det är oftast människor som mår väldigt dåligt själva som beter sig på det viset… och trots allt är det många trasiga och sårade själar på dessa sidor…annars hade vi inte varit här ?

    • Fredrik

      Ja, det är ju väldigt sant. Det är ju inte precis bara människor här som vill träffa sin första tjej eller kille. Många har väl bagage och är känslopersoner som söker något nytt.

    • Female

      Hej!

      Det var verkligen tråkigt att höra att du varit med om så fruktansvärt tråkiga attityder/beteenden.

      Att människor inte riktigt kan uppföra sig är beklagligt.

      Att du varit aktiv och seriös i ditt dejtande men ändå inte “mött gehör”/ eller fått gensvar är nog mer otur än något annat.

      Jag kan berätta att vi tjejer får en del kommentarer om vårt utseende. Att man är någons typ eller tillräckligt sexig.

      Sådant svarar jag inte på.
      Är det ett vänligt mail så brukar jag endast skriva tack för din vänlighet, men är inte intresserad.

      Skulle aldrig förolämpa någon vare sig IRL eller på en dejtingsite .

      Kanske behöver du skriva mer om dig, och intressen du har som inte har med kvinnor att göra?
      En del av oss blir lite försiktiga då vi ser presentationer med för mycket längtan och önskemål. Män kan också kräva en hel del, t.e.x moderlighet, underbar, vältränad, “kramgo”, ung och ändå mogen…

      Många kvinnor känner inte heller att de lever upp till den där perfekta söta “Sandra Bullock -tjejen”, som är sjukt snygg men på ett icke avskräckande vanligt sätt….
      Så i många fall är kvinnor inte så kommunikativa eftersom de inte heller alltid känner att de kan vara fria. Det finns för STORA förväntningar och för mycket längtan där ute, så man är försiktig med att höra av sig då man inte vill inge någon förhoppningar och det kan ibland räcka med “Hej, tack f trevligt mail visst kan vi maila lite”, så dröjer det inte länge förrän man har betett sig enligt vissa män som om man vill allt möjligt.

      Ingen ursäkt , (till oartigheten du upplevt), men en förklaring till att många drar sig för att skriva till männen i allt för stor utsträckning.
      Man vill helt enkelt vara försiktig för många uppfattar ett enkelt artigt mail som så mycket mer, i både romantisk och vänskaplig kontext.

      Sedan är ju faktiskt kommunikation via dejtingsidor mer ett utbyte av “information “, selektiv sådan som man inte kan vara säker om den stämmer alla gånger, samt inte riktigt så man lär känna någon. Man behöver få ses och uppleva.

      Och att svara på frågor som man själv kanske inte relaterar till, som säger mer om den som frågar än den som förväntas svara kan också göra att man då blir mer tyst…
      Lite ” jag säger inget – så har jag ingenting sagt”.

      De oförskämda har jag INGET försvar till.
      Men de tysta eller som jag uppfattar dem- försiktiga kvinnorna är nog mer försiktiga med att flirta då de känner ansvar och respekt för hur de framstår, och deras tystnad bör nog inte misstolkas till arrogans utan förstås som försiktighet..

      Allt ovan sagt (skrivet) , med största vänlighet.

      Att du har blivit kränkt är fel. Väldigt fel!

    • Erik

      Jag kan lätta ditt sinne lite med en “sanning” (den är omdiskuterad och säkerligen inte populär av denna sajts ägare heller) om just dejtingsajter.

      Det förekommer fejkkonton!!

      Jo då, och en väldigt stor andel av dem är just “tjejer”. Det handlar då om allt från någon som skapat ett konto med stulna bilder för att göra sig “lustig” på andras bekostnad, till rena kriminella som försöker lura till sig något .. och slutligen .. tyvärr (den jobbigaste av dem alla) så skapar sajterna själva lock-konton i syfte att få andra att bli medlemmar – och oftast betala dyra månadskostnader.

      Så det finns en rätt stor sannolikhet att du drabbats av fejkkonton som svarat på dina mejl, antingen i ett sjukt syfte att bara göra sig lustiga på din bekostnad (i själva verket är det rätt små människor som själva är oerhört fragila rent mentalt – men det överlåter jag till psykologer att reda ut) eller för att du helt klart inte passar in på deras “profil” av folk de kan lura på något.

      Som en sista liten bonus kan jag lägga till att jag har liknande erfarenheter som dig, så det inte absolut inget särskilt för dig .. det händer med all sannolikhet de flesta av oss “normala” killar som inte råkar passa in i den smala mallen av “hunk” eller “kap” som de ytliga tjejerna är ute efter.

      Vi får vänta vidare på att ödet ska tilldela oss den uppmärksamhet vi faktiskt förtjänar.

  7. Tvillingen

    Jag har varit deprimerad i omgångar under flera år, ätit tabletter och gått och pratat med olika psykologer. I våras hamnade jag i en djup depression och gick ner mig väldigt mycket, ett sambo förhållande som kraschade och med allt vad det innebär. Flytt, ny bostad, singel igen efter 3 år. Men när man inte mår bra tillsammans med den man lever med utan bara trycker ner varandra så var det mitt absolut bästa val, att lämna.
    Idag har jag hittat hit igen och börjat prata med en fin kille, en dejt har vi haft och jag bävar för att behöva berätta för honom att jag lider av depression och äter tabletter för att klara vardagen.
    Hur gör ni?

    / tvillingen

    • Marcus

      Var ärlig, kanske inte efter första daten men om fler följer och det känns rätt, du är inte ensam om att vara deprimerad, jag höll allt inne och försökte vara den perfekta mannen men till sist brakar det och den du träffar kommer inte förstå någonting utan känner sig utanför. Så vänta tills det känns rätt men berätta det.
      Kram
      Marcus

  8. Yoron

    Bs 🙂

    Ljug bra, och till slut så tror även du själv, på dig. Alternativet är en tjej som inte sväljer skitsnack, men var finns sådana? Tjejer vill bygga bo, killar vill beskydda, förhoppningsvis 🙂 Sedan så är detta en balans, och du kan hitta tjejer som vill beskydda och killar som vill bygga bo etc, etc Till detta kan du addera gender probabilities. Men, sk* samma, vi vill allihop hitta någon vi kan älska. Lycka till 🙂

    Barn är en sak, älska den du lever med någonting annat.

  9. BlueLou

    Akta dig i sökandet efter kärleken..en del behöver inte någon partner..de behöver HJÄLP.

    Jag anser att var o en har en skyldighet att vara vid sunda vätskor innan de tvingar sig på någon annan. Jag brukar..när jag mår dåligt..att om någon verkligen vill ha mig när jag mår såhär. Är det verkligen någon jag vill ha i mitt liv? Om någon dras till mig när jag mår dåligt..hur mår den personen då?

    • m

      Det är en bra aspekt. Jag kan verkligen se bakåt o se mönster i personer ja drar till mig o tvärtom. .det är en spegling.
      Men man ska inte behöva leva i ensamt om man inte vill det, bara för man inte mår på topp. Relationer kan vara språngbrädan ur dåligt mående (inte för alla typer såklart) eller en lärdom man behöver.
      Beror på hur man ser på livet tror jag. Men att lägga sitt mående på nån annan tror ja är destruktivt för alla inblandade. Ingen annan kan laga/fixa en själv, men stöd uppmuntran o närhet behöver de flesta, o lite extra när man inte mår bra.

  10. Elisa

    Att dejta om man är deprimerad (kliniskt) låter inte som en bra idé. Först få hjälp och må bra, söka hjälp, skaffa vänner (kanske i liknande situation). Sedan en kärleksrelation.
    Man kan ju söka vänner på HP också….

    • Daniel

      Instämmer helt. Alltför många mår för dåligt för att dejta och riskerar därmed att såra andra djupt,
      när dom väl insett att dom måste ta hand om sig själva, innan dom är redo, likaså gäller det när man inte har avslutat/bearbetat gamla relationer (mycket vanligt tydligen).
      Mår man inte bra, så tycker jag man ska vara ärlig och skriva det och låt läsaren själv avgöra om dom är fortsatt intresserade. Visst, det skrämmer bort några, men med dom personerna hade det gissningsvis inte blivit något djupare med ändå.

      Jag är en bra lyssnare, men tyvärr har det inneburit att jag drar till mig tjejer/kvinnor med problem, som behöver prata av sig. Kalla mig kall eller vad ni vill, men numera försöker jag undvika dessa individerna eftersom jag är här för att dejta och inte agera terapeut. Att bli kär i någon som mår dåligt och få veta att det inte blir något p.g.a detta, månader efter att man stöttat personen i fråga, gör jag aldrig igen. (Jo, jag har själv mått dåligt så jag vet hur ni kan må, även om problemen kan vara/uppfattas olika av olika personer.)

      För att visa sig värd att vara älskad av någon, måste man börja med att älska sig själv eller åtminstone acceptera sig själv!!

  11. Mathias

    bra fråga man kan undra … jag hört i flera års tid du måste älska dig själv mathias innan du kan älska någon annan lika så väl du måste nog jobba mer med dig själv eehh jahaa …
    tjejer tänder på killar som är stabila trygga självsäkra som ser sitt egna värde och älskar sig själva .. vaa!!! äre sant !? :O
    finns någon för alla insidan som räknas det är så lätt
    du måste ju tro hoppas på något med någon för att det ska hända ….
    absolut ingen har eller får bra självförtroende utav att jämt nobbas ratas utnyttjas lekas med och bli trampad på för man inte ser bra ut är snygg stabil självsäker och trygg eller så särskilt inte om det är i form utav att utnyttjas med maktmedel och såras och/eller kränks
    vad synd så många glömmer bort vårat samhälles höga sjuka krav och presteringar på det som är sk normalt och hur du ska se ut mm ..sen är det ju ingen som må bra eller så när man bara blir utnyttjad bedragen lockad med lögner och svek hela tiden av personer som är utseendefixerade själva som söker uppmärksamhet bekräftelse fast dom har partner

  12. Vattumannen

    Hej! Tyvärr tror jag det finns en hel del falska profiler här på HP, och givetvis på andra liknande siter också. Dessa falskprofiler ägnar sig nog mycket åt att förolämpa andra seriöst menade kontaktförfrågningar. Detta med tanke på vad Fredrik skrev, i ett tidigare inlägg.
    Att gå på dejt när man är deprimerad? Jag tycker det är modigt, själv blir det inte ens ett mejl skrivet här. Bara detta!
    Kämpa på därute!

  13. Petra

    (Jag letar en kille som inte har normal ekonomi och ja då ingår det att vara arbetslös ibland. Han får gärna vara mellantråkig, avskyr killar som ska babbla konstant. Nördigt insnöad på något går också bort( ja, dit hör även sexberoende). Ett kompatibelt utseende och beteende går nog först för att attrahera. Lika barn leka bäst även om könsolikheterna behövs där också.

    Till Fredrik, att skriva så många mail till kvinnor påverkar den kontakten du tar med dem, man märker i texten om killen har koll på vem han kontaktar eller om han bara ser “en tjej” som kunde varit vemsomhelst och du hade gått ut med den. Du framstår nog som för oselekterande att man inte känner sig utvald som kvinna. Men öva inte upp den tekniken nu för att sen skicka 200 nya mail med den tekniken. Fortsätt vara laidback.

    • Fredrik

      Jag har skrivit mail till alla jag har tyckt varit intressanta. Annars hade jag inte lagt ner all den tiden som jag har gjort. Och jag har inte skrivit flera hundra mail på så kort tid som bara nån månad eller två.

      Och hur i hela friden skulle du kunna veta från att ha läst ett enda mail från mig om jag är oselekterande? Jag uppskattar dock kritiken och tanken du har.

      Men som jag sa så skriver jag inte med någon längre, annat än med en jag är intresserad av för tillfället, och en som är skoj att prata med.

      Men jag kommer fortsätta vara laid-back i fortsättningen också Petra.

    • Petra

      Jo att tycka så många 100-200 är intressanta är oselekterande. Tror jag hittar max runt 2-3st/år jag tycker är intressanta nog att kontakta. Inte ens i text först, bara en flirt/gilla. Och får lättsamt svar, så avancerat är det inte. Inte raketforskning 🙂

    • Fredrik

      Jaha. Men hur skulle du kunna veta det om jag inte hade sagt det?

      Och om du tror att man som kille bara kan skicka en flirt eller ett hej så är du ganska fel ute… Det är ju precis det alla tjejer säger att dom hatar…

      Jag hade kanske kunnat göra så om jag var fotomodell, men nu är jag inte det.

    • Stefan

      Petra, du är tjej och har ingen aning om hur det är att vara kille på en dejtingsite. Du får säkert svar från just de 2-3st/år som du väljer ut men för en kille skulle det krävas ett mirakel i klassen delning av röda havet för att en kille skulle få svar av just den tjejen han var mest intresserad av. Det händer inte ens på film.

    • PS

      Får tyvärr hålla med Stefan här. Förutsättningarna skiljer sig enormt mellan att vara kille och att vara tjej på en dejtingsajt. Jag kan dra en parallell till en vän (tjej) som just meddelade att hon fick uppåt tio mejl per dag direkt från registrering, redan innan hon hade lagt in en bild. Och när hon även la in en bild fick hon verkligen sålla i mejlkorgen – kanske svara på var tionde mejlare, max – och då la hon ändå mycket tid på mejlandet. Hon var chockad.

      Som kille kanske man kan få mejl från 4-5 tjejer om dagen, om man ser normal ut och har gjort ett gott förarbete med att ta första kontakten med dessa tjejer först.
      Skicka en flirt eller lajka en bild enbart – otänkbart! 😀

    • Petra

      Men det är ju för att så många män spamar oselekterat, vi tjejer bryr oss ju inte om “spam”! Det har inget med “vår marknad” att göra, det är männen som beter sig galet. Och till Fredrik jo, vi känner att det är massutskick du gör precis som du känner av om det är ett spam/nätfiske på vanliga mail.

      Jag är inte särskilt snygg och sjukskriven men nog lyckas jag få kontakt o dejta killar som tjejer slåss om. Så det ni gör är något annat. Jag får dejter inte ni?

    • Fredrik

      Jag håller med Stefan och PS jag också. Det är verkligen en helt annan sak att vara kille.

      Till Petra: Jag sysslar inte med massutskick. Jag angagerar mig i mitt skrivande och gör det personligt. Det är definitivt inte svårt att göra det en gång om dagen. Det skulle väl vem som helst klara av, eller?

      Massutskick… bah… humbug.

    • Karin

      Jag är inte helt säkert på att det är så mycket utav en kvinnornas marknad som de flesta män verkar tro (det eller så är jag helt enkelt riktigt ovanligt ful för att vara en kvinna i 20årsåldern), jag har när jag varit aktiv här fått väldigt många mail som kan summeras med “läget”, “hey sexy”, “va görs?” etc, men kan inte säga att seriösa meddelanden strömmat ner i min inkorg. Jag har också fått en hel del meddelanden som snarare är att räknas som någon typ av sexuella trakasserier och vissa som inleder med att fråga om din inställning till giftermål (då det är det första som skrivs och inte på ett sätt som är ett tydligt skämt, då kan vi tala om panikkänslor).
      Under en period så dejtade jag mer aktivt här och jag kan säga att jag kanske träffade totalt 5 personer eller så efter en längre kontakt. Några slutade bara plötsligt höra av sig utan någon som helst förklaring trots att man veckan innan talat om att ses. Kanske är jag också helt vansinnig enligt andra människor, jag vet inte, men jag tror att man ska vara försiktig med att tala om hur det ser ut för alla andra (vare sig det gäller för män eller kvinnor).

    • Madde

      Du verkar väl insatt i hur det funkar för både män och kvinnor i dejtingvärlden. Gedigen efterforskning, erfarenhet och vältalighet?

    • What_A_Man

      Nu ska jag sabla ner ditt resonemang fullständigt Petra:

      Jag utgår från att man går med här för att man vill träffa någon som ska bli en viktig del i ens liv. Men förmågan att bidra till det där att göra jobbet ligger helt på mannen. Alltså, detta kommer sig ju ur den skeva könsfördelningen här. Men det blir tokigt, det blir en sits där det liksom bara kan bli fel. Undviker man kontakt med andra är ju förutsättningarna noll för att det ska bli något. Alltså man skriver som man, kvinnorna gör ju det bara en och annan gång (och det brukar leda till träff om det funkar praktiskt).

      För det allra första har max hälften av profilerna här en presentation, något som ger en något att ta på. En god del av dem har bara delar av fakta ifyllda. (Det blir närmast lustigt när inte ens civilstånd är ifyllt…) Och jag tycker det skulle vara krav på just den biten.

      De som har skrivit något om sig är ju jättelätta att hitta det där man ska spinna på i första brevet. Eller för den delen gör att man väljer att inte ta kontakt. Fast står där inget kan man ju kolla bilder och se om man hittar något att spinna på där. Eller som i det här samtalet där jag hittade något att spinna på i faktadelen:

      What_A_Man 43 2015-01-19 14:16 | Läst 2015-01-19 14:16

      Ta bort

      Jag ser att du lyssnar på latinomusik. Beger du dig upp på dansgolvet med till det? XXXXXXX har blivit lite stamhak för min del.

      xxxxxx 2015-01-19 14:17

      Ta bort

      Har du foto ?

      What_A_Man 43 2015-01-19 14:19 | Läst 2015-01-19 17:08
      Ta bort

      Ja. Kan du svara på frågan jag ställde?

      Du får ursäkta, jag känner mig lite obekväm med att visa mig. Vi kan väl skicka i varje fall tre fyra meddelanden först. Är där inget alls mellan oss spelar det liksom ingen roll vem jag är.

      xxxxxx 2015-01-19 17:09

      Ta bort

      Men du får ursäkt mig men jag tycker det är obehagligt att prata med dig när jag inte ser dig

      What_A_Man 43 2015-01-19 19:12 | Läst 2015-01-19 20:10
      Ta bort

      Svara rätt på den här frågan: Har vi ens en möjlighet att ses på tu man hand med den takten med barn vi har? Kan vi inte det är det helt ointressant hur jag ser ut… Om ja, då kan jag väl låsa upp bilden. Det räcker liksom med ett ja eller nä på den frågan.

      xxxxxx 2015-01-19 20:11

      Ta bort

      Men snälla du om man inte har tid att träffas så går man ju inte ut på en dejting sida lr ?

      What_A_Man 43 2015-01-19 20:16 | Läst 2015-01-20 10:58

      Ta bort

      Detta är rena komiken. Jag sitter och garvar här… läste du överhuvudtaget vad jag skrev till dig?

      Ställer jag frågan en gång till fast på ett annat vis:

      Är du på egen hand helgen som kommer? Om ja har vi möjlighet att spendera lite tid ihop. Då kan det ha lite betydelse hur jag ser ut, du ska ju känna igen mig om vi ska ses. Om nej, då är det helt likgiltigt om jag är snygg så du dånar av bilden eller om jag kan användas till att skrämma barn.

      Det är ju fan att man ska ägna sig åt att fostra vuxna människor till ett normalt beteende.

      xxxxxx 2015-01-20 11:00

      Ta bort

      Fostra dig sj du som sitter o gömmer dig bakom en profil

      What_A_Man 43 2015-01-20 12:27 | Läst 2015-01-20 15:19
      Ta bort

      Du har ju totalt gjort bort dig här i mina ögon.

      Men ta dig en tankeställare nu när du har kontakt med folk här; Skriver du till personen eller skriver du till fotografiet då? En bild här kan vara på någon helt annan än den du skriver till.

      Lycka till du!

      xxxxxx 2015-01-20 15:21

      Ta bort

      Nej du jag går inte in på en dejting sida med tanke att prata med någon som jag inte ser heller inte misstror jag folk att dom ska ha falska bilder . Du kan hoppa o dränka dig istället din iq befriade hen lr va du nu än är

      Detta anmälde jag, men inte fan hände där något. Riktigt korkat är att man blir inte ens förvånad – detta var det tredje kontaktförsöket som slutade såhär på en vecka. I de flesta fall bryr jag mig inte ens om att svara på dem som tjatar efter bilder, för där står inte en fråga om jag har ett foto – där står en fråga om jag är snygg så hon får dåndimpen av det. Jag blev helt enkelt putt på henne och kunde inte låta bli när där inte ens var antydan till något mer än utseendefixering hos henne. Och betänk då att jag faktiskt först blev lite glad när där kom ett svar, för det brukar det inte göra.

      Två kvinnor har betytt något och jag har varit något för dem. Det berodde inte på bilder eller bättre eller sämre skrivna presentationer (men den senare hade en riktigt bra presentation). Vi blev viktiga för varandra för att vi pratade MED varandra. Först här, sen i telefon och… Träffarna vi hade var inte något supermärkvärdigt exempel man kan läsa om i instruktioner om sånt här. Men vi pratade MED varandra. Vi fick tala till punkt, frågade om vi inte förstod, vi möttes för att aktivt närma oss varandra. Och ännu mer – vi fortsatte att träffas, vi ratade inte varandra på grund av utebliven förälskelse efter en träff. I dagarna är det två år sen jag lärde känna den senare av de här båda. Hon är sambo idag. De här båda hade/har vad som krävs för att man ska vilja stanna hos dem – ett intresse för andra människor och ett välkomnande sätt, en vilja att öppna sig. Ärlighet, raka puckar. Lyfte telefonen när man ringde, gav svar på sms, hörde av sig själv. Sagt här och i andra trådar, detta är lätt – men det krävs att två drar åt samma håll. Att hela tiden vara den som anstränger sig tär på en. (Jag är själv djupt imponerad av lärare som ska få helt omotiverade ungdomar att få in något i huvudet – och att de inte bara ger upp.)

      I den andra tråden var där en som beskrev vad som händer när man råkar ut för sånt här lite titt som tätt. Man tar till kreativt skrivande men det ger inget. Man kopierar från brev man redan har fått svar på. Man skriver hej! (men så långt har inte jag sjunkit ännu). Det är inte värst konstigt att man skickar vad som är att betrakta som massmejl, för det mesta förblir obesvarat, varför ens bry sig? Det är ju ändå att kvinnan väljer mannen som ska välja henne. Komma upp i 300 mejl är ingen konst här. Det är bara att vända sig till de som inte bryr sig.

      Sen har jag sett ett par andra av dina inlägg här och skulle vilja ställa en fråga såhär när du nu får till träffar: Väljer mannen att stanna hos dig? Uttalar han något magiskt i stil med att “Vi hör ihop!”? Skryta om att man som kvinna kan få till många träffar här är som att en arab skulle skryta om vilken enorm sandlåda hans barn har… Detta går ut på att göra något av de kontakter man får. Springa på en faslig massa träffar imponerar inte ett skvatt på mig, ännu mindre när kvinnor beklagar sig över att det inte finns någon trots ivrigt dejtande eller att männen bara är ute efter en sak. (Det var inte att hjälpa till att skruva IKEA eller diska). Hon var med på leken när kläderna åkte av.

    • Stefan

      “Det är ju fan att man ska ägna sig åt att fostra vuxna människor till ett normalt beteende”.

      Du trodde att du skulle komma någonvart efter detta? Jag undrar vem det egentligen är som totalt gjort bort sig… Prova skicka bild nästa gång istället för att argumentera eller att gå till personangrepp.

    • Mari

      Verkligen. Du hånar tjejen och vägrar vara tillmötesgående. Vill argumentera och styra. Jag ser det som en varningslampa direkt.
      Försök vara mer lättsam och tillmötesgående och ha en bild. Att argumentera på det sättet. Big no no.

    • What_A_Man

      Stefan och Mari:
      Jodå, jag vet mycket väl om att jag inte var värst hygglig mot henne. I de flesta fall bryr jag mig inte ens om att svara på sånt här. Detta var den tredje som slutade på samma vis.

      Men ni kan ge mig erkännandet att hon betedde sig inte heller värst vettigt och vuxet. Detta var en tolvåring som satt med skolfotokatalogen i knäet på flickrummet trots att hon har nått den (o)mogna åldern av 38 år.

      Hittar jag en profil med bra text och foto låser jag upp min bild. Lika villkor liksom. Men i de flesta fall bemöts det med en axelryckning, näsan upp i vädret och en fnysning, trots visat intresse.

      Jag vet varför man får till sånt här, men det ska jag sätta mig ner och författa när tiden räcker till så det blir en röd tråd i mina tankar.

    • Adam

      Jag upplever att du inte riktigt lyssnade på henne utan körde på ditt race väldigt hårt. Jag förstår att det här med att inte visa din bild är viktigt för dig, men du måste förstå att för de flesta så är det konstigt att inte se en bild. En bild förmedlar mycket mer än bara fysiska egenskaper utan även ens personlighet ofta och den säger mycket mer än vad tusen ord i presentationen kan säga. Du skriver ju själv att om du hittar en profil med bra text och foto så kan du låsa upp ditt foto. Men då kräver du ju att den andra ska ha ett foto först, precis så är det för de andra när de ser dig så vill de se ett foto för att kunna öppna sig.

      “Ja. Kan du svara på frågan jag ställde?”
      Redan där tappade du henne tror jag. Jag tror mer på att du skulle lugnt och trevligt berättat varför du inte låst upp din bild och att du “gärna skulle vilja snacka lite först och att du sen kanske kommer känna dig bekväm/våga visa dig, och säga att du hoppas att det är okej för henne för att hon verkar vara en skön person som du gärna skulle vilja prata med en stund”. Nu blir du krävande och kräver ett svar på en fråga som hon dels uppenbarligen inte ville svara på förens hon ser ett ansikte framför sig och som i ärlighetens namn inte var något som var jätteviktigt för dig att få svar på utan bara en konversationsstartare. Det går inte att vara krävande med främlingar, då bara vänder de på klacken. Förklara ärligt och vänligt istället för att hamna på defensiven – det funkar mycket bättre. 🙂

      Dessutom, hon kanske hade varit jättemycket på den klubben och haft dåliga erfarenheter därifrån och ville se din bild för att kunna se att du inte var den där snubben som tafsade på henne där förra helgen eller vad som helst.

    • Petra

      Ja den där what-a-man är långt ute och cyklar med sina argument, så som han beter sig, så får han tillbaka, tydligt det. Rätt åt han att han mår knas av dejtingsidor isf.

    • Trötter

      Karin

      Dom 6 år som jag var med fick jag inte ett endaste mail. Inte nån dejt heller.

      Jo jag hade en profilbild och en bra profiltext som beskrev vem jag var och mina intressen mm.

      Jag kan lätt säga att det här är kvinnans marknad.

  14. Mange

    Känns som det är lite skillnad på om man faktiskt har en psykiatrisk diagnos eller bara känner sej nere.

    De flesta som dejtar är ju beredda att ändra sina liv ganska mycket . Man är ensam och antagligen inte riktigt så solstrålande som många presentationer är. Och det är bra! Är man lite nere är man mer öppen för personer som kanske ligger utanför drömprofilen, man är snabbare på att öppna sitt hjärta.

    Sen finns det många olika psykologiska spel (som jag tror f.a. kvinnor kör med). Har själv en upplevelse av en kvinna som använde sin “hjälplöshet” som ett sätt att hålla kvar mej. Och jag gick på det till den grad att jag till slut nästan gjorde allt i hennes liv. “Hos dej kan jag känna mej liten”. Och jag gillade att hjälpa! Men det var ju inte det det handlade om, det var ett sätt att få service, pengar och lite bekräftelse på vägen. När jag till slut kom på att denna “hjälplösa” kvinna hade andra män tog det slut på studs. Två veckor senare hade hon en ny man… Man kan vara hur smart som helst, men en psykopat är inte lätt att avkoda.

  15. Stefan

    – “Att dejta när man mår dåligt”

    Det är något som tjejer kan göra. En kille däremot skulle bli ratad på nolltid, tjejer känner av sånt där. Att tjejer som mår dåligt sedan håller på att dejta förklarar varför vissa killar tycker att de träffar på tjejer som agerar psykopatiskt… De har ingen aning om hur de ska hantera en sådan, de vill bara ha sex.

    – “Jag tror att det bästa är att vara så ärlig som möjlig, så tidigt som möjligt. Okej, kanske inte på första dejten; men på tredje kanske”.

    Snarare: Okej, kanske inte i första mailet, men i tredje kanske.

    – “Den andra (mer stabila) personen tycker kanske om känslan av att få vara omhändertagande och få känna sig behövd?”

    Kanske möjligtvis om den personen var jag men tyvärr så är inte alla som jag.

  16. Axel

    Känner precis igen mig i de där du beskriver.
    Har varit på ett tio tal dejter men inte en ända av dom har blir en andra träff känner mig bitter inget bra!
    Varför ger inte människor andra en liten chans…Man kan inte tro att allt ska stämma och kännas bra vid första träffen.

    De känns som att vi killar inte får visa oss svaga att vi alltid måste vara starka för och bli attraktiva för er.
    Vi har också upp och ner gångar.

  17. Katta!

    Haha ah man blir inte mer glad av att skriva mail och inte få svar, svara på mail och vara ärlig bara för att den man skriver med helt plötsligt slutar skriva efter de har läst.

    Få ena sexinviten efter den andra medans de som är seriösa är som bortblåsta.

    Man blir inte mer uppmuntrad till att vara ärlig om hur man mår, när så få själva är ärliga om vilka de är och vad de vill.

    • What_A_Man

      Tyvärr är du rätt på det. Överlag läser man inte vem människan är de få gånger det finns en presentation – man läser vem de vill vara och det är något helt annat.

      Jag har ett antal gånger dragit exemplet “Jag lagar god mat”. Det tycker jag att jag gör. Särskilt fransk köttgryta är jag fenomenal på. Men det där gäller ju inte förrän den jag bjuder säger att detta var gott.

  18. Danne

    Kärleken finns där!
    Känner igen lite av inläggen.
    Var också deprimerad när mitt 6åriga förhållande tog slut.
    Letade länge och några dejter blev det innan jag hittade min prinsessa här på HP i maj 2013. 🙂

    • Danne

      Hej.

      Vi separerade 2011 januari. Hade lite småförhållanden till maj 2013 då jag träffade min nuvarande sambo.

      Det var personkemin vi föll för. Inte utseendet. 🙂

    • boccaccios

      Tjena Danne.

      Jag undrar lite vad det är du gör rätt?
      Under två år, jan 2011 till maj 2013 hade du lite småförhållanden.
      Nu vet jag inte hur många men uppenbarligen var det några stycken.

      Vilket gör att Stefan ändå på ett sätt eventuellt har rätt. Kanske är det inte ditt utseende det handlar om. Men du verkar ändå ha den där egenskapen som attraherar tjejer.
      Kan det vara så att du går in i en festlokal och där svärmar tjejerna omkring dig?
      Samtidigt som den stora merparten av killarna jobbar och jobbar men fortfarande blir totalt ignorerade av tjejerna?

      Jag hade en kompis som är sådan nämligen. Det spelar ingen roll hur han beter sig.
      Han går ändå alltid hem med en tjej från festen. En tjej som väljer honom trots att han kommer ut från krogen och ställer sig för att spy, så full är han. Vid ett tillfälle låg han och krälade i ett dike, en tjej såg honom, ringde taxi, bar honom i princip till taxin och tog med honom hem. Rent objektivt är han inte heller speciellt trevlig, han kan vara ganska elak faktiskt. Dessutom är han snål och försöker alltid slippa betala när det handlar om att dela någon kostnad. Enligt egen utsago har han heller aldrig bjudit en tjej på någonting, inte mat, inte dryck, ingenting.

      Och nej, det är inga ytliga tjejer med dålig självkänsla som saknar utbildning eller jobb heller. Det handlar om tjejer som jobbar på bank, fastighetsmäklare, butiksbiträden, egna företagare och så vidare. Det är intelligenta, sociala, trevliga tjejer.
      Som ändå väljer min kompis under de sämsta omständigheter, eftersom han har “Det”.

      Och missförstå mig inte nu, jag säger inte att du beter dig på det sättet som min före detta kompis. Men vad jag undrar är om du också har “Det?” Du vet, det som gör att tjejer dras till dig oavsett omständigheter.

    • Petra

      Lite faschinerad av det du skrev nu..varför är det såhär. Jag ser mellanbra ut, men jag fått höra av män på uteställen att jag kan välja vilken man jag vill i lokalen..men känslan när jag hör det är att jag vill inte ha en enda som är där av ca 50, jag har redan spanat av utbudet. Jag blir faktiskt ledsen för det, ledsen för att så många män av någon skum anledning saknar “det”. Jag längtade galet efter att få vara kär men ingen man som jag skulle trivas med fanns(jag har låga krav, jag tar det goda med det onda etc ) så jag slutade gå ut, det var liksom inte värt mödan. Samma upplevde jag händer när jag är på en dejtingsida. Han med “det”är sällsynt men kan dyka upp ja kanske iaf en gång per år…

      Hypotetiskt om en man fick samma utbud samma möjlighet som jag på ett populärt uteställe, att kunna välja vem han ville av ca 50 st tjejer skulle han säkert få svårt att välja BARA en enda tjej som han vill ha för han vill egentligen ha minst 10 av dem. Eller 20 som han kan tänka sig. Eller egentligen är det bara 5 stycken som han inte kan tänka sig träffa, 5 st som han inte tycker har “det”.

      Utbudet är ojämt skulle jag vilja säga. Och killar snackar om att det är vår marknad? Jäkla bakfot ni är i. Fler människor är singlar än nånsin och det är oftast inte självvalt. Män vill ha 25-50% av alla kvinnor de träffar, kvinnor vill ha 1 % av de männen de träffar, kvinnor dejtar hela världen(det ni tror handlar om att de vill ha uppmärksamhet)…för att finna den sällsynta 1%. Vad händer när vi träffar honom vi kämpat så för att hitta, jo vi kämpar för att behålla…ofta den kampen ni killar kallar “psykiskt sjuka kvinnor”.

    • Trötter

      Petra

      Utbudet är ojämt skulle jag vilja säga. Och killar snackar om att det är vår marknad? Jäkla bakfot ni är i. Fler människor är singlar än nånsin och det är oftast inte självvalt. Män vill ha 25-50% av alla kvinnor de träffar, kvinnor vill ha 1 % av de männen de träffar, kvinnor dejtar hela världen(det ni tror handlar om att de vill ha uppmärksamhet)…för att finna den sällsynta 1%. Vad händer när vi träffar honom vi kämpat så för att hitta, jo vi kämpar för att behålla…ofta den kampen ni killar kallar ”psykiskt sjuka kvinnor”.

      Det du skrev här bevisar ju att det är kvinnors marknad. Vi män vill ha si och så många kvinnor men det får vi inte. Varför? jo, därför att det är kvinnors marknad. Ni vill få oss att tro att det är vi som väljer men så är det inte. Det är kvinnan som väljer. Det enda vi män kan göra är att köra med vår trandans och hoppas på att nån kvinna väljer oss.

  19. Ulle

    Valde efter ett långt äktenskap som tog slut våren 2014, att testa HP, mest av nyfikenhet eftersom jag inte dejtat på väldigt många år. Jag var inte då på jakt efter en ny relation, jag var alldeles för upptagen av att njuta av singellivet o att få flirta med vem jag ville! Jag mådde o mår bra både psykiskt o fysiskt, och det kan jag nog konstatera, att må dåligt, ha kass självkänsla, ett självförtroende i botten, det rimmar illa med datingsidor! TIll en början svarade jag hjärtligt o artigt på alla mejl, men det blev till sist ohållbart. Mina svar tolkades altid som att jag var intresserad, ibland blev man nästan stalkad av män som vägrade ta en hint. Då började man istället bli tydligare o skrev rakt ut tack, men jag är inte intresserad. Då var man plötsligt en bitch o allt möjligt annat!? Nä, nu svarar jag ENDAST på de mail som intresserar mig. Och vägrar ha dåligt samvete för det!! Om du bakom det mejlet jag väljer att inte svara på, blir stött, sårad, arg, lessen…. Ja då tycker jag nog att det säger mer om dig än mig.
    När jag skickar mejl till nån kille som fångat mitt intresse skriver jag endast kort tex “Hej, du verkar härlig! Stor kram” det har funkat mkt bra. Ingen lång desperat känslosam novell, utan typ, här är jag.
    Och till er som tror att alla tjejer på HP endast är med för att få bekräftelse… ni kontaktar nog helt enkelt fel typ av tjejer ;). Jag har träffat tre killar via HP, två av dem dejtade jag ca två mån var, det var trevligt så länge det varade för oss båda 🙂 Den tredje har jag precis börjat dejta, får se vad det blir av det… spännande 🙂
    Mitt råd till er alla killar som tjejer är: ge er inte ut i den här djungeln om ni inte har hård hud, en jävla självkänsla o är trygga i er själva. Stor kram

  20. Jay

    Nätdejtande är tydligen tjejernas marknad. Som kille stångar man pannan blodig år efter år medan tjejerna drunknar i skamliga förslag från massmailare. Jag hade tur i början men lätt fånget, lätt förgånget. När man kämpat i SEX ÅR och har fått till ungefär lika många förstadejter på hela denna tid är det egentligen obegripligt hur man står ut. Men man kan ju aldrig släppa sin muntra fasad – bitterhet är ju så oattraktivt… Men ensamheten är tärande.

    Och jag är inte ens ful. Eller dum. Eller trist. Eller sjuk. Eller arbetslös. Jag söker inga perfekta människor som skryter om sina perfekta liv. Tvärt om – det personliga, äkta, lite skeva är så mycket intressantare.

    Jag har lagt så många timmar på att skriva genomtänkta förstamail till tjejer som kanske kunde ha blivit själsfränder. När man fastnat för en människa och ägnat en halvtimme eller mer åt att begrunda alla hennes små egenheter och insikter hon ger uttryck för och som man känner igen från sig själv och sedan med stora förhoppningar komponerat en hälsning där man försiktigt öppnar sig för möjligheten att just vi två kanske, kanske kan ha det där lilla extra. – När sedan dagarna går och man inte får ett enda ord tillbaka, ofta inte ens ett besök, kan man då bli annat än desillusionerad? Romantiken dör lite varje gång. Jag vill inte bli kall och hård.

    Har provat speeddating, weekend-event, lock&key party, finkulturella sidor, köttmarknadssidor – det mesta. Är man verkligen så fel om man har både en seriös och barnslig sida, brinnande egna intressen OCH ett stort undertryckt närhetsbehov?

    Som tur är är jag född till obotlig optimist. 🙂 Kan skämta om allt. Har lärt mig att så länge jag inte känner efter, mår jag bra. Jag fördjupar mig i nördintressen istället. Men varje kväll sitter man vid datorn och letar. Och åren går.
    /cykelfreak

    • Erik

      Ja Jay som du skriver, det är helt klart så att nätdejting är tjejernas marknad.

      Men det jag förundras över är hur de å ena sidan klagar över detta spammande och oseriös förslag .. samtidigt som de å andra sidan ständigt söker sig till just den typen av profiler själva, dvs ytliga profiler med till synes “perfekta” egenskaper, utseende och kanske intressen.

      Det är i mina ögon som att klaga över att det är varmt och svettigt att sitta i en bastu eller att det kommer sand i skorna när man går på en sandstrand. Enkel lösning – undvik situationen!

  21. Petra

    Jag är inte där för att få uppmärksamhet, jag dejtar bara om något är tillräckligt intressant så enkelt är det. En man som skriver för mycket speciella saker om sig själv går bort och även de som skriver för lite speciella saker. Vi tjejer läser mellan raderna om vem du är, har du slarvat med någon “rad” i profilen ja då tolkar vi in det. Tyvärr vill jag inte avslöja alla tolkningar vi gör för om du/ni skulle ändra era slarvfel så visar ni inte er riktiga personlighet och då skulle tjejerna bli lurade. Jag vill inte lura in någon tjej med en “slarvpelle”. Ni må vara hur snälla (och deppiga) som helst men vissa saker tar vi bara inte om vi inte känner “likhet som ger samhörighet”. Nej är du jätteöverviktig och inte vet vad förkortningen GI-index betyder och försöker få kontakt med miss aerobic/hälsocoach.. Då kommer du förmodligen bli dissad.

  22. Petra

    Jag är sjukskriven, ser inte jättebra ut och är inte särskilt snygg men ändå lyckas jag få dejter med killar jag vet tjejer slåss om. Nått fel gör ni 🙂

  23. Millis47

    Hej Cecilia!
    Vi lever i ett individualistiskt samhälle där Jaget ska komma före “Vi-et”. Detta leder säkerligen till att många människor går vilse och mår dåligt. Oavsett anledning så mår många människor mer eller mindre dåligt idag. Så ser det ut IRL och här är ju en spegling av det. Nåväl – du ville få förslag på ämne att ta upp här och efter att ha läst alla kommentarer här så ser jag ett genomgående problem – att svara eller inte svara på mail. Det kanske är något att diskutera? Kommer frågan upp ska jag gärna bidra med mina erfarenheter.
    Må så gott ni kan och ha en fin helg!

  24. Stina

    Intressanta inlägg. Jag måste lägga mig i diskussionen känner jag. Jag får väldigt många mail, många flirtar, många komplimanger för både bilder och presentation. Väldigt väldigt tråkigt att höra att det är människor som skriver elaka kommentarer men att inte svara på ett mail behöver inte betyda mycket. Jag vill tyvärr inte ägna min tid åt att svara på massa mail som jag inte är intresserad av. Det betyder inte att den personen är ful eller en tönt. Det kanske är en jättebra person men jag måste jag göra en gallring nånstans. Oftast är de ju de som saknar bild eller presentation som gallras ut först. Känner jag att någon ansträngt sig men att jag inte är intresserad så svarar jag ändå och tackar för komplimangen till exempel. Jag är inte den som går för mycket på utseende utan finns det en presentation som jag tycker om där värderingar mm verkar stämma med mig men att fotona inte är någon hit kan jag tänka mig att dejta ändå.

    Att må dåligt ibland tillhör livet. Att kunna stå för det och vara ärlig uppskattar jag. Är man mitt inne i en svacka så kanske man däremot inte är så attraktiv, jag vet inte. Men om jag träffar någon som jobbat med sig själv eller jobbar med sig själv, anstränger sig och ser positivt på framtiden trots allt så är det positivt. Sen kan man alltid lära sig av relationer och möten med människor. Så till er som mår dåligt, att ha inställningen att lära känna en ny person och därmed lära känna sig själv bättre, istället för att vara desperat, kanske kan vara ett tips. Vi speglar ju oss i varandra. Vi kan lära oss av varandra och på så sätt må lite bättre och ta med oss det vi lärt oss till en eventuell nästa dejt. Go with the flow! Lycka till alla därute. Tro på er själva och lyft fram det unika i er!

  25. Owen

    Det här med ohälsa i vårat samhälle har funnits länge och detta kan man inte skylla på för att man inte få rett jobb, varje människa måste klara upp sina egna problem innan man går vidare eller söker en partner. Eller var ärlig från första början istället för att ödsla din dejt energi på ingenting eftersom du vet ju om att denna människa kommer aldrig gå vidare med dig om du berättar vilka fel du har och vilken psykisk ohälsa du har. Eller skit i att lägga all energi på dåtid, lär känna människa som den är här och nu, sen ser du framåt och bygger upp något med denna person. Det är person som du älskar med och inte hans pengar, bilar, hus, lägenhet, jobb, karriär ect. När man dör kan man aldrig ta med saker o ting i graven. Sök hjälp om man mår så jäkla dåligt, ingen kommer att knacka på din dörr och fråga om du vill ha någon hjälp ok!

  26. Max

    Ni killar som förväntar/kräver svar från tjejerna har helt fel grundinställning. De är inte skyldiga er någonting. Och det är lite Elliot Rodger (googla) varning på vissa av er här. Fundera på det.

    Förövrigt så tror jag att alla människor behöver närhet för att må bra. Fast det är lite catch 22 över det, för självaste förmågan att kunna knyta ett icke-destruktivt band till eventuell partner när man själv mår dåligt minskar ju. Det blir lätt hänt att man lägger sitt eget självvärde och mående i händerna på personen. Då blir det tungt.

    Min rekommendation är att ni hittar en bra psykolog som kan hjälpa er att finna roten till era problem. Det är jätteviktigt för det är först då kan ni jobba på att dra upp den och gå vidare i livet och i er själsliga och sociala utveckling, kärlek inkluderat. Kemisk obalans i all ära (går själv på anti-depp) men det är bara behandling av symptomen.

    Det är även värt att fundera på att träffa en privatpsykolog om öppenpsyk inte duger. Det är ju trots allt ert liv det handlar om. Tyvärr har inte alla råd och det är förjävligt. Jag tycker det borde vara en mänsklig rättighet för folk som har hamnat snett i livet att få den bästa möjliga hjälpen att få ett liv som är värt att dö för (snodde det sista från en motivationsbild, sorry). 🙂

    Lycka till!

  27. yoron

    Tja Fredrik, ju mer man förstår sig själv desto knepigare blir det givetvis. Men jag tror du har en god chans att hitta någon vettig i alla fall, nu när du presenterar dig här. Oftast gissar jag det går lättast för dom som inte hajar nåtnting, men är övertygade om sina överlägsna egenskaper. Sen så är det ju möjligt att det är lättast för tjejer här, men det betyder inte nödvändigtvis att dom blir nöjda efteråt, ahem. Det är bara att våga göra bort sig, men där är ju också problemet. Ju ärligare du är desto jobbigare blir ett ‘nej’ 🙂 Och min åsikt är nog att folk har blivit mer egoistiska här i Sverige, ivrigt påhejade av våra nya höger ideal. Detta gör att många presentationer blir frenetiskt högpresterande i mina ögon, vilket för mig då bara verkar dölja en större grop av olycka, gömd under alla dess prestationer som presenteras.

    • Anna

      Dejta när man mår dåligt..

      Nyligen träffat en man här..
      Han mår dåligt psykiskt ibland, försöker stötta.
      Ibland när vi ska ses, skriver han till mig. kan inte ses idag, mår för dåligt
      Jag undrar va ni män tycker…om jag mår dåligt hade jag velat haft tröst o sällskap.
      Eller vad tycker ni
      Kram på er i natten

    • Petra

      Exakt så är det, kvinnors depression blir bättre av kärlek rentav försvinner för det är oftast kärlek som fattats dem, killar fortsätter vara deprimerade olyckliga, vad ska hjälpa dem liksom? Ingen mening att dejta en deppig trög kille

  28. Trött

    Mitt problem är att tjejers selektionskriterier verkar vara cirkulära. De vill ha killar med självförtroende samtidigt som självförtroende kommer från erfarenheter av att tidigare ha uppnått önskat resultat. Och vad gör man om ens melankoliska sinnesstämning i mångt och mycket beror på oförmåga att skapa meningsfulla (eller ens betydelselösa) relationer med tjejer som inte är rena vänskapsrelationer? Sedan får jag motstridiga råd från tjejkompisar som i princip brukar säga “var dig själv” med tillägget att inte göra i princip allt som faller mig naturligt. Det är lite som att bli tillsagd att rita tre gröna linjer med rött bläck och sedan bli sanktionerad för att man inte förstår instruktionerna.

  29. Anna

    Må dåligt..
    Måste också säga att trådstartarens inlägg var så bra..
    Men undrar om killarna här vill svara på en sak..
    Nyligen träffat en man, ibland mår han lite dåligt psykiskt, försöker stötta honom.
    Ibland när vi ska ses, ställer han in, säger att han mår för dåligt..
    Män kanske reagerar så..om jag mått dåligt hade jag velat ha sällskap..
    Va tycker ni män
    Kram alla i natten

    • What_A_Man

      Du har världens chans att skaffa en livskamrat om du finns där hos honom när han inte mår bra. De båda som blev viktiga för mig, plus då några som har landat på nivå kompis för det uppstod aldrig känslor mellan oss, har just den förmågan. De ser till en människa med sina goda och mindre goda stunder. De ser INTE till att denna någon är där för dem. Eller rättare sagt, så uppfattar jag dem.

  30. Mange

    Känns som vi har drivit ganska långt från ursprungsfrågan… Att dejta när man mår dåligt.

    Jag har nog en ganska liten erfarenhet jmf med många av er, har varit på fem dejter totalt i mitt liv. En av dem ledde till ett förhållande som höll i nästan två år. Det var hon som jag skrev om innan som “psykopaten”. Det var kanske lite hårt, men hon var nog den som mådde sämst av alla jag mött här.

    Mitt facit:
    Två av dessa åtta hade bilder som var minst 10 år för gamla. De vägde båda säkert 40 kg mer än deras bilder visade. Jag gillar hellre en liten övervikt än en undervikt, men dessa två (väldigt trevliga och fina) kvinnor var sjukligt överviktiga. Jag skulle inte känt igen dem i en fotokonfrontation. De kunde ju knappast tro att man inte skulle se?

    Två kvinnor bröt ihop under första träffen av depression och livspress. Det blev aldrig någon dejt egentligen.

    En kvinna var helt underbar och jag blev blixtförälskad. Men det var ju psykopaten som blev mer och mer hjälplös medans hon körde sina sexrollekar i sitt parallella liv. I nästan två år försöke jag vifta bort alla misstankar men det var ju fakta till slut. Hon mådde så förfärligt illa, och använde avancerade former av sex med främlingar som ångestdämpande.

    Kanske jag har haft väldig otur. Eller så är jag för mjukhudad. Kommer från landbygden, uppfödd i en kärnfamilj. Min mamma och pappa står och smygpussas fortfarande, i 70-års åldern. Jag pallar inte med alla konstiga böjelser och bagaget verkar vara så blytungt nu? Jag har haft mina törnar också, skild och ett par smällar av panikångest för några år sen. Men jag är ju rena urberget jmf med kvinnorna i 40-års åldern verkar det som.

  31. Female

    Hej allihop!

    Efter att ha ögnat igenom en väldigt upprörd debatt slog mig följande..

    Kanske frågan är

    Må dåligt när man internetdejtar?

    Sedan vill jag vädja till killar.
    Att kräva svar på en fråga ni själva tycker är rimlig, behöver inte alltid bli så trevligt för den som förväntas svara.

    Mitt råd till samtliga män, är att ställa cirkulära frågor inte raka.

    Exempel
    Raka frågor :

    ☺-Tycker du om att vara ute i skogen, och vart åker du på semester…?

    -Vad uppskattar du på en första dejt?, ge exempel på vad du uppskattar hos en man?

    – Jag tycker du är intressant, vad säger du ska vi chatta maila ikväll?

    Detta är exempel på frågor där man menar väl och vill inleda ett samtal. Men premisserna är redan satta.

    Nedan följer exempel på cirkulära frågor som vi (några av oss) kvinnor finner mer tilltalande att besvara..

    – Hej, jag gillar friluftsliv , att paddla kanot, orientera m.m
    tyckte du verkar intressant, vad tycker du om att göra på din lediga tid?

    – Hur ser du på relationer, och hur upplever du dejting i stort?

    – Läste din text och tyckte om det du skrivit. Hör gärna av dig om du vill.

    Lite är det ändå så, att som man frågar får man svar.

    Lycka till med dejtingen!

    • What_A_Man

      Det stämmer absolut vad du säger. Öppna frågor öppnar för samtal. I varje fall vill jag ställa just såna frågor. Men det kräver också att man får något att “ta” på för att ställa en sådan fråga. Där skulle vara krav på presentation och fakta för att slippa hamna i den sitsen detta leder till.

      Att hela tiden göra erfarenheten att man blir behandlad som luft kan få en sten att gråta. Jag kom att byta några ord med en i gårkväll. Innan jag gick in här för att kolla detta kollade jag om jag hade fått något svar av henne. Hon hade blockerat mig. Ur ingenting.

      Som väl är har man ett liv utanför datorn annars hade man havererat rent mentalt. Men som någon skrev här, kvinnorna här mår nog inte så jättebra överlag. Bekräftelse, sexsökande, få hänga med något snyggt är, tror jag, för många deras medicin mot dålig egen självbild. Någon annan ska få henne att må bra. Det spelar inte så stor roll när jag tittar in här så är det tämligen säkert att jag hittar samma personer inloggade – hela tiden.

      Det som diskuteras här har jag egentligen läst i oändliga mängder tidigare. Gå in på Passagens diskussionsforum och leta upp ämnena som handlar om dejting. Jag vet inte hur många sidor där är, jag har inte nått vägs ände där än, men det är sida upp och sida ner med egentligen just de erfarenheter som beskrivs här. Män blir förbannade över att inte få svar, eller ännu värre bli direkt svikna. Kvinnor bölar loss över att de inte kan hitta någon.

    • What_A_Man

      Just det, detta var fjärde kontaktförsöket på en vecka där man var ratad innan man ens hade börjat bekanta sig lite med varandra.

    • Petra

      Jag tycker inte du ska böla loss för att du blir blockerad. Jag använde förr blockera som ett sätt att “sortera “, jag blockerade de jag hade besökt tex för att sen inte behöva besöka dem igen och jag trodde att det skulle sålla fram fler nya. Så nej det behöver inte vara otrevligt tyckande om en profil bara för att man blockerar.

  32. Johan

    Alltså. Jag vet inte riktigt var jag ska börja men måste dock slänga in en fet protest om att man visst kan träffa en person om man mår dåligt. Försök inte normalisera en lögn. Folk lever idag i en komplicerad bubbla där de helt enkelt INTE VÅGAR att ta steget. Mår du dåligt så kan det va ett tecken på att du ex känner dig ensam, övergiven och fullständigt värdelös. Då kan det fanimej va på sin plats att en sån simpel sak som att prata med nån är det enda rätta, menar hur svårt kan det va?
    Själv har jag vart arbetslös sen ca 9 månader tillbaka, det är tufft och knäckande för psyket givetvis..men jag menar är ju inte direkt oförhindrad från att träffa och snacka med folk? Snälla nån!

    • Moa

      Oj, här saknades det förståelse helt. Själv mår jag dåligt, och har varit isolerad länge. (social fobi) Det är oerhört svårt att träffa någon då kan jag berätta för dig, Problemet är ju just att man inte vågar, eller orkar för man mår dåligt. Det blir en ond cirkel, lätt är det ju inte direkt att ta sig ur den och bara “träffa, prata med nån”.

  33. Emelie

    Hur ska man kunna träffa någon och våga vara sig själv med någon när man HELA tiden tänker att man själv inte duger, att man är helt hopplös? Längtar efter denna Någon så sjukt mycket nu men hur ska det gå till att träffa denna? Han kommer ju knappast knacka på min dörr. Dessutom är det så stökigt hemma så han hade nog inte fått komma in ändå haha

  34. Petra

    Män besvikna för att kvinnor inte är intresserade? Förmodligen för att de är så desperat oselekterande! Och att deras presentation säkert är löjlig på något vis. Jag svarar inte en man med maskeradkläder på sig(för mycket barnasinne/tonåring kvar?)eller inte har bild(jo hänt nångång och sen när jag sett honom så slutar jag svara, så han får skylla sig själv att han inte har bild från början)

    • PS

      Mycket antaganden här. Jag tror att vi är ganska många som INTE är “oselekterande” på det sätt du beskriver, Petra. Nu brukar jag visserligen inte gå in på andra mäns profiler, men jag gissar att vi är ganska många som både har bild, och inte har en “löjlig presentation”. Men det kräver sin man att fortsätta ta sig tid att knåpa ihop intressanta och personliga mejl när många inte ens blir lästa, och när de flesta som läses inte besvaras. Om DET sedan beror på att många andra män bombarderar kvinnor med “oselekterande” massmejl, så är ju det något som är svårt för oss lite mer personliga att göra något åt. Jag kanske har fel i hur jag tolkar dina inlägg här, men det känns som att du menar att “det är mäns eget fel att de inte får svar”. Jag tror inte man ska dra alla över en kam.

      Min poäng är fortfarande bara att förutsättningarna är väldigt olika för män och för kvinnor. Och med det sagt vill jag hävda att det varken är mäns eller kvinnors fel. Det är bara ett faktum.

    • Johan

      He, du borde ha lite distans till saker och ting..förstår att du aldrig träffar nån (?) när du har den inställningen. Om allt hänger på att en bild ser ochick ut eller har fel look då är de flesta dömda att misslyckas. Jo jag är också trött på bildserier i duckfaces, tar du en bild på plytet – ta en och inte flera från samma vinkel. 😉

    • What_A_Man

      Har du funderat på att du kanske har missat en riktigt livskamrat där med dina kriterier? Man ska vara förbaskat öppen för andra människor om man vill träffa någon att tycka om. Tyvärr blir det tvärtom här.

      Den här veckan har jag ju blivit rånobbad av några stycken. Det rycker jag på axlarna åt. Det bara är så här.

      Men betänk att hon lämnar ett avtryck som blir bestående. Skulle jag tappa apelsinen på ICA och sträcka mig ner efter den samtidigt som hon som kallade mig IQ-befriad idiot lär jag inte lägga in en stöt på henne. Sak samma om hon nu beger sig till stället xxxx och hon kommer fram och säger Heeeeeeeeeeeeej! (vilket fortfarande tar 2,18 sekunder för henne och betyder att jag ska snacka omkull henne) lär jag inte göra det. Hon har bokstavligen klassat sig själv som helt jävla blåst i huvudet med hur hon betedde sig här. Alla är inte sådana, men de som uppför sig normalt, är hyggliga, intresserade av något mer än sig själv – de utgör undantagen här. Man ska ha riktig jävla tur för att stöta på en sån. Jag har gjort det några gånger så bevisligen finns de.

      Tar vi den en gång till: När kvinnor säger att det inte finns någon hör jag att hon klarar inte av att göra något av de inviter hon får.

  35. cathrine

    Hej!

    Vad otroligt bra att man tar upp detta ämne!!!!!
    Är en tjej som mått dåligt från och till sedan 10 års ålder. Har alltid känt mig annorlunda. Ångest, tvångstankar, negativa tankar, depressioner har följt av varandra. Varje dag jag kommer hem känner jag mig ledsen och nedstämd. Försöker att göra saker för att muntra upp mig själv, men blir nästan alltid besviken på att jag inte känner något lugn i mig själv utan endast ledsamhet. Känner mig ofta missnöjd med saker och ting. Jämför mig ofta med andra och hamnar oftast då i underläge…

  36. Ulla

    Ser att det finns människor här inne som ljuger en del om sitt liv när de mår dåligt. Jag har försökt stötta både som partner och vän men personen vill ändå inte ha mig närvarande på det sättet. Jag ger tid och vill gärna hjälpa till men det verkar inte räcka till. Jag finns här för dig

  37. es

    Intressant läsning!
    Jag är själv sjukskriven för depression, på bättringsvägen, och jag har valt att vara öppen med min situation tidigt i mejlkonversationerna och med de få personer som jag har haft kontakt med så har det inte skrämt iväg nån än så länge. Så mitt råd är att försöka vara så ärlig som det går även om det känns väldigt tufft ibland.

    Sen blir jag väldigt fascinerad av alla er killar som tror att alla tjejer får massor med mejl. Jag får nästan inga mejl alls och av de killar jag mejlat så har ingen svarat. Jag kan verkligen inte sitta och välja och vraka. Mitt utseende är det inget fel på, ser helt normal ut tycker jag själv :), har flera olika bilder och min presentationstext är också helt ok. Jag har många besök och en del flirtar men det verkar som att ingen vågar eller vill skriva.
    Så nej killar tro inte att det bara är svårt för er att få kontakt med någon jag tror att för många tjejer är det exakt likadant.

    • Erik

      Du säger att du får många besök och flirtar. Då är min enkla fråga … flirtar du tillbaka då, eller väntar du bara på att killen ska gissa sig till att han ska skicka ett mejl? För i alla fall så tänker jag att om jag inte får någon respons på ett besök eller en flirt med t ex ett besök tillbaka och en flirt .. ja då finns det inget intresse från det hållet. Det är som att gå på stan eller krogen och försöka le åt någon och inte få något leende tillbaka utan bara en bortvänd blick .. tror du jag ägnar den personen någon energi på att försöka ta kontakt med??
      Men kanske är det mitt problem och svikande självförtroende som gör att jag inte tar dessa spontana, vågade kontakter som skulle tyckas tyda på ett enormt självförtroende. Kunde jag det, ja då skulle jag nog satsat på en skådespelarkarriär.

  38. Nilskalrsssonpysslling

    Kvinnor vill ha möjlighet att rata och välja…då känner dom sig sedda och betydelsefulla! Du får komma hit men inte längre…jag bestämmer spelets regler! Kvinnor dras omedvetet till matcho-MÄN det ligger liksom i generna men de vill dom inte säga eller erkänna helt öppet ens för sig själv. Fråga dem inte för du kommer inte heller att få något svar! Feministerna är de enda som får ut sitt budskap i dag…men det finns massor av “vanliga” kvinnor där ute…kvinnor som dras till MÄN. Men dom e väldigt tysta!

    • Petra

      Jag är inte tyst om det, jag dras till stora halvtjockmuskulösa män som gärna får vara deprimerade 🙂

    • Petra

      Skööön kommentar, har aldrig sett så mycket tokiga misslyckade livstolkningar från män som här. De är ju helt enkelt inte ens på social nivå för vanliga tjejer men de vill inte inse det.

  39. Jo!

    Ni killar ska inte klaga på tjejer som inte svarar på mail. Ni är ju precis likadana av er. En del av er tycks tro att man vill gifta sig med er bara för att man skickar ett mail. Gisses get a grip.

    • Petra

      Ibland får man något ilsket mail från någon man jag besökt, läs “surfat på”, om att han tycker jag är skittaskig som inte skrivit till honom typ. Som om att jag lovat att gifta mig med honom för att jag besökte hans profil…jisses män där också

  40. Erica

    Samma här. Depression och väldigt mycket ångest/problem med mat/ocd (tankemässigt så det syns ej) i snart nio år. Kommer förmodligen alltid ha delar av det med mig. Brukar nämna att jag är överviktig innan jag träffas av rädsla för att bli dissar irl. Och japp, många ställer då in dejten. Nä, usch. Svårt är det.

    • Alicja Johansson

      Snälla rara kvinna.
      Det är inre som gäller.Sluta tänka på övervikt.Man ser många överviktiga kvinnor med snygga män.
      Det är dags att du anlitar professionell hjälp.Du har inte tid att slösa bort ditt liv.
      Carpe diem . Lev livet. Livet går inte i repris.Du är i direkt sändning hela tiden.Tänkt positiv.
      Everything is posisble if youy belive it.
      Kram
      Alicja

    • Petra

      Håller med, Erica skriv att du söker vänskap istället för då slutar män fokusera så mycket på sex och kropp 🙂 hitta en rund å go man så kommer ni ha mysigt sex/älskog ändå sen :p

  41. Vicky

    Måste bara påpeka att det där med tjejernas marknad nog är ett enda stort missförstånd. Jag är rätt söt, kurvig (inte fet och inte fotomodell) och helt normal. Bor lite avsides, men jag har möjlighet att flytta på mig. Och i min inkorg trillar det in kanske ett mail i månaden. Av dessa 12 mail/år är kanske 20% tillräckligt intelligenta, välskrivna och intressanta att svara på. Ser mannen dessutom någorlunda normal ut, så svarar jag.

    Är inte problemet att så mycket fokus på dylika sajter hamnar på utseende? Jag får ibland känslan av att hade jag haft plasttutte- o duckfacebilder, så hade det trillat in svar. Svar även från män som egentligen passar bättre ihop med en intelligent och emotionellt mogen kvinna. Rätta mig gärna om ni tycker jag har fel!

    • Fredrik

      12 mail per år är 12 fler mail än vad jag får, så jämfört med mig är du omåttligt populär 😛

      Jag vet inte vad andra killar tänker egentligen, förutom vad jag själv och mina vänner tänker.

      Det finns säkert många som sitter och bara letar upp en massa profiler med en snygg och ordentligt spacklad och plastad tjej. Ok då om man skulle vara runt 18-20 år, för då har man väl inte hunnit få en klar bild av hur en vacker tjej verkligen ser ut.

      Att man har silikonbröst, och att man är spacklad och uppklädd (med plutmun och framhävd byst) är inte synonymt med vacker. Det kan säkert locka vem som helst, för man kan väl inte räkna bort ur-instinkterna helt. Men med en nykter syn så ser det (i alla fall för mig) annorlunda ut.

      Ett par exempel (ursäkta mig om det är mycket text):

      * Tjejen har en tillgjord bild som profilbild, och alla andra (eller de flesta) bilderna är likadana. Ingen profiltext, eller en text som bara handlar om krav och/eller skönhet. Skriver jag? Nej! Varför? Just av den anledningen att det är just tillgjort, och exhibitionistiskt, och ytligt. Och om man läser mellan raderna så är det ofta osäkra tjejer, eller sådana som vill ha bekräftelse. Det finns säkert undantag, men då har dom i alla fall misslyckats med att göra en vettig profil.

      * Tjejen har en tillgjord bild som profilbild. Visst. Man tittar på resten av bilderna. Ganska vanliga situationer på jobb, semester, hemma hos föräldrarna osv. osv. Skriver jag? I fallet då profiltext saknas så får det finnas det där lilla extra om man ska skriva. Varför? Det finns inget speciellt, och jag vet ju inte om det är lönt att skriva. Någon gång emellanåt så kan bilderna säga en hel del, och då överväger jag att skriva. I fallet då profiltexten är bra, genomtänkt, udda eller intressant. Skriver jag? Ja! Varför? Jo, här är en tjej som verkar vara smart, trevlig, eller något annat man tycker om. Då spelar inte den där bilden så stor roll.

      * Tjejen har en bra vanlig bild som profilbild. Man tittar på resten av bilderna. Ganska vanliga situationer på jobb, semester, hemma hos föräldrarna osv. osv. Skriver jag? I fallet då profiltext saknas så får det finnas det där lilla extra om man ska skriva. I fallet då profiltexten är bra, genomtänkt, udda eller intressant. Skriver jag? Ja, absolut! Jag antar att jag inte behöver förklara varför.

      Jag antar att fallet är det samma när det gäller vem tjejer skriver till också? Byt bara ut dom där bilderna på bröst, spackel, och plutmun i exemplen ovan, mot bilder där en kille spänner sig framför spegeln och annat som kan tänkas vara tillgjort, exhibitionistiskt, och ytligt i en tjejs ögon. Vad tycker tjejer då? Skriver man?

      Som ett litet tillägg:
      Försöka förklara det här för en tjej, och inte lägga fram det på rätt sätt, då är det kört. Då tror hon att du tänker att dom tjejerna är utanför din liga, och att du nu går på dom som inte är lika snygga (AKA: andrahandssorteringen).

      Men så är absolut inte fallet!

      En riktig kille ser inte tuttar och långt blont hår som synonymt med vackert om det inte är så att man går i högstadiet. En riktig kille vill inte ha tillgjorda attribut. Tjejer måste tänka på det, och ta det till sig.

      Och än en gång kan jag bara tala för mig själv här… För att man har en större rumpa eller mindre bröst än den första supermodellen eller filmstjärnan man kommer att tänka på, betyder inte att man är mindre vacker. Modellerna är tillverkade ideal, och inte en mall om vad som är vackert eller bra.

      I rest my case…

    • PS

      Det där med att du bor lite avsides kan ju spela viss roll vad det gäller mailskörden. Då kanske du inte dyker upp i de sökningar som många gör, då de flestas förstaval nog är att söka i sitt eget närområde, för att sedan bredda sökningen om så behövs.

      Men om du själv tar första steget till kontakt med några stycken låter det ju inte som om det kommer vara någon problem att få svar.

    • Erik

      Jag kan gärna rätta dig Vicky, framför allt vad gäller just utseendet. Är det något som går totalt fetbort för ALLA (tror mig kunna prata för de flesta) normala killar, så är det just duckface med botoxläppar och plastiboobs. Det säger mig bara en sak .. en ytlighet som enbart söker annan ytlighet … och inte minst vad som lite dåligt översatt skulle benämnas “dyr i drift”.

  42. Captain Love - Jennifer - Kärlek, sex & livet.

    Man bör kanske inte börja dejta om man inte står med båda fötterna på jorden och är stark och säker i sig själv. Det tragiska med dejtande är att alldeles för många verkar dejta för att få bekräftelse och då är man verkligen fel ute och riskerar att efter dejter istället må sämre än man gjorde innan. För sanningen är den att man kommer få nobben många gånger och då gäller det att ha odlat stadiga rötter så att man står stark i sig själv och inte låter en liten storm välta omkull en. Men självfallet kan det ju gå bra också! Men den viktigaste personen i ens liv är en själv så egenkärlek är viktigt att börja med om man saknar det 🙂 Ha en fin dag!

  43. Petra

    Appråpå bilder, så har det ofta varit de killar med få bilder jag träffat och de kanske rentav bara har 2 meningar i presentationstext och kort och gott i faktadelen, jag vet vad jag söker och finns det inget som stämmer bland kortare fakta tex vill jag helst inte träffa en inbiten rökare, så surfar jag vidare, men ibland stämmer en hel del och då tar jag kontakt. Visst sen kanske det falierar på andra orsaker. Just nu är jag iaf helt klart nyförälskad i en sån fåordig kille som bara hade 3 bilder i profilen 🙂

    • Fredrik

      Ja Petra, man behöver inte ha många bilder eller en lång text. Det finns inget som talar för att en lång presentation är bättre. Jag hade också skrivit till en tjej även om det så bara var en bild och några rader text. Ser hon god och trevlig ut, och kanske säger nåt litet men skoj, så självklart. Det handlar ju om kvalitet och inte kvantitet.

    • Peter

      Finns det något sexigare än en tjej som det går att snacka med? Har ju noll att göra med hur hon ser ut.

    • Fredrik

      Precis!

      Det har jag allt varit med om förut. Det spelar absolut ingen roll hur snygg en tjej är om det inte finns något innanför pannbenet. Tjejen blir ganska snabbt oattraktiv. Om man inte bara är ute efter en sak då…

      Tvärtom också. Är någon inte attraktiv för mig, så blir det inte att man tar kontakt. Observera att jag sa “inte attraktiv”. Inte attraktiv betyder inte alltid detsamma som att vara ful. Typen av tjej som jag omnämde i den första meningen faller ju också under “inte attraktiv”. Men tycker jag att hon är ful, då tar jag inte kontakt med henne så klart. Fysisk attraktion är allt som oftast inkörsporten till ett förhållande.

      Sen menar jag på att det helt enkelt handlar om personkemi, och hur man synkar och om det klickar. Är/blir jag kär i någon så ÄR hon den vackraste för mig. Och något jag inte gör är att jämföra utseende. Det är ju som att jämföra apelsiner med en kvast. Allt ligger i betraktarens öga som sagt… Vi är alla olika, men folk verkar tro att bara för att man är annorlunda än någon annan, så är man mer eller mindre attraktiv. Jag kan tycka att en kort tjej med mörkt hår är lika attraktiv som en lång tjej med ljust hår, men på olika sätt.

      Men för att stanna på temat: Jag tycker inte att det spelar någon roll hur man mår egentligen. Alla har vi väl mer eller mindre problem att brottas med. Jag skulle inte välja bort en tjej med depression eller post-traumatisk stress om jag tycker om henne.

      Behandla det omvänt istället. Man är i ett lyckligt förhållande sen flera år tillbaka och älskar varandra. Om din partner då skulle råka ut för en olycka och vara annorlunda efteråt, skulle du lämna den personen och tycka att den var oattraktiv? Inte jag i alla fall.

    • What_A_Man

      Den meningen är egentligen hela sentensen i att fånga en man. Klockrent skriven. Kvinnor man kan snacka med, inte bara tilltalar, utan det verkligen blir ett utbyte av tankar kryper riktigt in i hjärnan på en och är svår att få ut därifrån.

  44. Petra

    Och jag är sjukskriven för depression sen 2år..tror inte man måste vara perfekt(lycklig varje dag)för att försöka ta sig vidare i livet

  45. Alicja

    Jag håller inte med dig.Man skall inte sugga partner/ nybliven bekantskap/ kärlek om man mår dåligt(är deprimerad) tycker jag. Man ser på om man är deprimerad .(ögonen är skälens spegel).Ingen vill ta kontakt
    med.Det är bäst att umgås med vänner och familj då känner man trygghet förståelse.Man kan lita på
    dem och in gen främmande människa just då du känner inte till.
    Jag tycker att det går inte belasta nyblivna partner med sina problem /ifall han inte är psykolog/.Dina vänner blir trötta på dig och om dem vill dig väl då rådgör att du anlitar professionell hjälp.
    Mitt råd är att vänta med relationen tills man är relativ bra,visa glädje, skratta.Det är viktigt att komma till
    inre ro,Lugnet inom dig lär läckande ,man blir glad, kärleksfull och lyckas med önskade relation. /AJ

    • Petra

      Du har fel Alicia, jag belastar inte nån med hur jag mår, aldrig gjort, vill ju knappt prata med mina vänner om sånt, de får dra det ur mig. För det andra så tenderar så gott som all depression hos mig försvinna av kärlek! Så då har jag inte mycket att belasta partnern med kvar!! Ha!

  46. yoron

    Heh.

    Ser ut som en underavdelning till “Hej, vi dejtar”
    mera kul ut här, än att bläddra på bilder
    Kör på. Och gillar ni nån här så finns det väl möjligheter, förhoppningsvis? 🙂

  47. ankan

    Åh vilket BRA inlägg!!! Folk ger ett intryck av att vara så stabila i sina presentationer, men det är skönt att höra att andra kämpar med samma sak, Jag har dragit mig för att gå in i en relation för jag har mått dåligt i flera år, men nu har jag bestämt mig för att unna mig vad jag längtar efter. En partner. Att lära sig älska sig själv är ett livslångt arbete, och att sitta och vänta tills man är fullkomlig kan göra en gråhårig. TACK igen!!!

  48. Johan

    Det där med presentation är intressant. Man får ju inte skriva vad som helst i ens presentation vilket jag personligen finner oerhört löjligt, irriterande och kränkande på en och samma gång speciellt när man inte får uttrycka sig såsom man vill. Ni moderater kan gott skärpa till er. Hur originellt är det att alla skriver sin presentation på samma sätt? Just det, jävligt tråkigt att läsa!

  49. Elin

    Hej! Jag vill bara påminna er alla att de människor som tycker att det jobbigaste som finns är de som har problem eller mår dåligt, antagligen är de som mår allra sämst med sig själva. För om man inte ens orkar SE en människa som mår dåligt – än mindre bjuda på ett leende och ett par uppmuntrande ord – vad säger det om ens egen psykiska hälsa? Då har man förträngt så mycket att man blir förskräckt av blotta tanken på att psykisk ohälsa existerar!! Just nu är många av dessa hyperlyckliga personer upptagna med att få ihop sitt kära “livspussel” och att basunera ut sin lycka på sociala medier. Men hur mår de sen, när alla vännerna gått hem?
    Kram till alla er som kämpar!
    /Elin

  50. Ensam är inte stakt

    Intressant inlägg, igenkänningsfaktorn är mycket stor:-( Själv har jag snart gett upp hoppet om att träffa någon livskamrat. Dom flesta menar på att självförtroende , det är minsann sexigt. Men mitt självförtroende …existerar i princip inte.
    Har väldigt få vänner, lider av social fobi och tillbringar nästan all min fritid i hemmet. Vem vill leva med en sådan man?…ingen verkar det som.
    Att jag är snäll som få, och har en vacker insida, ja, det tycks dom flesta inte lägga något värde i.

  51. What_A_Man

    Har nog läst alla inlägg som har skrivits här nu. Men jag ska börja i en helt annan ände:

    För något år sedan var jag med grabben och hans kompis på hockey, de ville dit och fick då ha någon som passade dem. Jag är fullständigt ointresserad, men de tyckte det var kul. Vi hamnade alldeles intill klacken som stod och skrek mer oförskämdheter åt motståndarna än de hejade fram egna laget. Det gick inget bra för “vårt” lag. Och i takt med att målen rasade in blev oförskämdheterna värre…

    Det är samma grej som händer här, men vänta lite på poängen…

    Jag har testat MP och den erfarenheten av att som betalande medlem vara med och i stort sett bara bli nonchalerad har format min syn på detta. I det stora hela sitter de kvinnor som är med där även här. Det kostar gratis att bli ignorerad här.

    MP har megafonen och jag klickade mig till profilen till en som skrev att hon gav fullständigt fan i det här snart för det fanns ingen. Rätt söt på bild så man höjer ju lite på ögonbrynen åt hennes påstående. Hon måste väl få kontakt med många tycker man.

    Hon gjorde en väldigt intressant grej, hon förde dagbok. Den sträckte sig mer än ett år tillbaka i tiden. Och efter några få inlägg hade jag konstaterat att A/ Vi är tvärtemot varandra när det gäller barn så det finns ingen anledning att ta kontakt. B/ Hon är dum i huvudet. Jag fick inte läst hela dagboken förrän hon blockerade mig. Jag skickade ju lite brev till några och medan jag väntade på svar (som uteblev) tittade jag i hennes dagbok. Kort och gott begick jag den åttonde dödssynden, spana en kvinnas profil flera gånger utan att skriva.

    Men desto mer jag läste desto mer häpnade jag över hennes tankegångar. Hur det hade börjat vet jag inte men det var total frustration som lyste över henne att den utseendemässigt grekiska guden inte trollband henne med en författarförmåga som skulle slå de samlade litteraturpristagarna duktigt på fingrarna. Det hade totalt gått henne förbi att om hon kanske öppnar sig och berättar om sig för den som ser rätt vanlig ut och gör den första lilla nätta trevaren med en blyg fråga så kan hon vara på väg in i ett parförhållande fortare än hon kan ana. Eller annorlunda uttryckt: Intressera dig för människan i stället för den där egna listan av egenskaper nästa person i ditt liv ska ha. (Den listan brukar vara väldigt diger när man får den berättad för sig.)

    Jag hittade just alla fel en kvinna kan göra utförligt beskrivna i den dagboken. Det var inte snygga män som hörde av sig. De ställde ointressanta frågor. Hon visste inte vem av dem hon skulle välja och naturligtvis hade hon valt att gå med fel man på träff så nu fick hon börja om igen för det gick ju inte att gå tillbaka till den förra kandidaten. Ensamstående pappor var besvärliga att träffa så nu skulle hon bara ha någon som var utan barn för att några veckor senare uttrycka sin besvikelse över att den utan barn var mer intresserad av någon i samma sits. Man får inte ha sin godispåse ifred använde hon som uttryck…

    Desto senare inlägg i dagboken, desto fler puckar bakom målvakten, desto mer hätska uttryck. Och läs detta ur en mans perspektiv – det är inte ens lönt att försöka bearbeta en sån för att få ut henne för hon letar anledningen att rata dig.

    Glöm allt skitsnack att män är desperata och kvinnor svala. Kvinnor är än värre, men det tar sig ett uttryck att den de ska träffa ska vara något ännu mer än vad de har att arbeta med. Och när insikten att det blir ännu svårare att träffa någon om denna någon nu ska vara ännu mer perfekt inte vill gå in blir det lätt att hacka ner på andra. Allt som går åt helvete gör det på grund av någon annan. Det heter för övrigt projicering med ett fint uttryck.

    Jag vill inbilla mig att jag inte tar åt mig att bli kallad IQ-befriad idiot och en del andra kommentarer jag har fått, eller som Fredrik skrev att han blivit kallad tönt, loser och så vidare. Jag ruskar det av mig intalar jag mig själv. Men någonstans inne i en gör det ont.

    Alla som sitter här, liksom bara genom att registrera en profil här, säger man med sitt agerande att någonting saknas i ens liv även om det man skriver i sin presentation säger något annat eller bilden “I am single and you gotta be damned god to change it” har hedersplats i fotoalbumet. Något saknas, något man vill fylla genom att vara med här. Man vill ha tag på någon som berikar ens liv och hjälper en att känna sig levande. Sen hävdar jag att många här känner sig väldigt levande av tummen upp för deras bilder och att det är bra nog.

    När jag skapade min profil tyckte jag att det var ju hur lätt som helst att slå sig loss här. Första erfarenhet var vad jag skulle beskriva som ett förhållande PÅ nätet. Vi var helt personliga. När vi träffades kunde vi inte ens snacka med varandra. Vi var på så olika våglängd i verkliga livet. Vunnen erfarenhet, man träffas snabbt efter att ha fått kontakt här. Och sen har det gått till vad det är nu, och jag tycker där var en som beskrev det riktigt bra i förra tråden, jag vill se ett intresse från kvinnan för vem jag är som person för att börja släppa loss. Det är helt meningslöst att försöka få en kvinna att lämna datorn för en träff om det inte har kommit en vink om det från henne.

    I grunden är detta urtråkigt att sitta och berätta samma sak gång på gång och ställa mer eller mindre samma frågor gång på gång. Med mycket få undantag slutar helt plötsligt hon att skriva ur ingenting. Om man ens började skriva med varandra. Eller också ses man, sen får man en hel bunt ursäkter om hur upptagen hon är till det bara rinner ut i sanden av sig själv. Så börjar man om från början igen.

    Sen händer det ett och annat spännande när man skriver här. Folk letar upp en och tar kontakt. Både män och kvinnor. Spritt i åldrar, spritt i landet. Men de letar upp och tar kontakt. Där är rätt många spännande samtal på gång i min inbox med dem. Och där är fler som letar upp mig och tar kontakt än vad jag får svar när jag letar upp en kvinna och skriver till henne. Spännande inte sant?

    Jag vet varför också. Här tar man del av folks tankar. Och varenda människa har något intressant att berätta, är spännande på något vis när man glimtar lite på vad som sker i deras tankar. Men är det ett krav på att man ska bli förälskad i ett fotografi – där är de som inte har det kravet, jag har mött några av dem – så kan detta bara gå åt helvete.

  52. Johan

    Till tjejer som tycker att man ska vänta med att dejta tills man blir bättre:
    Såhär är det, vill du inte ha mig nu (när jag behöver dig som mest) vill du inte heller ha mig sen (när jag är framgångsrik). Men jag däremot ska acceptera att du mår dåligt, det är ok. Det är en orättvis inställning och på gränsen till hyckleri!

  53. Korvmos

    Det är sant att dejting är kvinnors marknad. Jag hade en tjejbekant förut och hon fick 45 mejl första dagen hon var reggad på e-kontakt. Hon såg inte ens bättre ut än medel.

    Jag själv har fått 30 mejl kanske på ett halvår, många från äldre kärringar, fula tjejer och tjejer som har barn, dvs andrahandssorteringen. Kanske ett dussin mejl från normala tjejer och några snygga men som oftat inte leder någon vart. Många ggr blir tjejer konstiga ifall man chattar och ber om nummer för höra hur hon är IRL.

    Jag får väldigt sällan svar från tjejer som är typ 6or el snyggare. under 30 och är normalviktiga. Det är för hög konkurrens om dom då män oftast inte villo ha kvinnor som fött någon annan mans barn. Av tjejer runt 30 med barn får jag svar var tredje gång typ. Jag är över 190, kanske en 6a-6.5a i utseende, ganska vältränad och har god ekonomi.

    Det är även sant att kvinnor oftast bara dras till vinnarkillarna och då pratar jag psykisk styrka, självförtroende, som inte tar åt sig av andras skit, humor och män som mår bra och ä MASKULINA och även skoj trycker ned andra killar, tjejerna bryr sig inte ofta om killen är stor och stark heller och spöar nån annan mindre maskulin kille om han utmanar hans status, stort sparkonto, akademiskt jobb och ekonomi får man inga tjejer på om man samtidigt tafatt blyg klenis med flint som blir dominerad av andra. Bra ekonomi är bara ett litet plus i kanten för tjejer men dom har inga problem att idka umgänge med en oseriös kille om innehar ovanstående egenskaper. Jag blev dumpad strax eftersom jag gjorde en affär som gav mig mer än en halv miljon på ett bräde efter 5 års förhållande. Då var hon utfattig så nej tjejer bryr sig inte om pengar på det sättet.
    Kvinnor är ganska lika andra däggdjur arter som står och stångar varandra medans bambi tittar på eller lejonhannarna som bråkar om reviret om honor. Vi är mer djuriska än vi tror, speciellt kvinnor men dom erkänner det aldrig. Jag försökte med mitt ex i flera månader och det slutade i katastrof.

    Dessutom har vi avreglerat kärleksmarkanden och det finns inga social sanktioner emot kvinnors sexualitet som förr i tiden och därmed sitter mer och mer vanliga tråkiga, taffatta och deppiga män singlar nu i Sverige och i västvärlden. Vi tar även in mer invandrarmän (ratio 60 -40%) än invandrar kvinnor så det blir mer konkurrens om våra kvinnor. Bad business för svenska män men som inte kvinnor har något problem med heller.

    Börjar man kära ner sig mycket i tjejer, blir en dörrmatta, toffel eller visar sig underlägsen henne på något sätt, blir påverkad känslomässigt av henne eller andra människor. Testa och berätta en svaghet eller något du är rädd för, att du vägrar gå ut i krig ifall vi blir anfallna eller något annat som tyder på chicken beetende så kommer man märka sin flickvän blir tyst och bara tittar på en oftast. Minsta lilla man visar osäkerhet eller omanlighet för tjejer blir dom kalla i beetendet. Jämnställdhet är bara en stor bluff 🙂

    Jag har haft många tjejer och läst otroligt mycket vetenskap om detta i 5-10 år så jag vet hur tjejer fungerar nu och jag läser deras kroppsspråk, formuleraringar och deras känsloläge som en öppen bok nästan nuförtiden.

    • Petra

      Roligt att läsa ditt inlägg, variation från vanliga gubbgnället iaf 🙂 dock tror jag inte invandrarkonkurrensen är så tuff för er, jag har supersvårt att dras till annan kultur så även om det handlar om golfliv eller EMO som Kurdistan! Jag kan inte leva med dessa 🙂

      Och själv gjort lumpen/utlandstjänst och jag är superglad att jag träffat en man som inte gjort det :p som yngre var jag hälsostressad som gjorde att jag tränande mycket och sökte en bekantskapskrets och livskamrat som också hade sån livssyn, därav yrkesvalet i sökandet. Vill fortfarande att det ska finnas en del hälsotänk i killen så vi förstår varandra, men han behöver inte kriga 🙂 Tror tjejer absolut är ovana vid en man som säger han inte vill göra lumpen, men om det osar ohälsa om honom(sprit/datoroberoende etc) så skulle jag nog också kunna bli tyst och tänka att det är en dum ursäkt dolt i moral för att slippa undan att använda kroppen(nu slipper man ju iofs ändå..) Det är massor som kan snurra i våra tankar behöver inte vara kretsat kring just manlighet i det läget!

    • A

      Män, generellt, är djävligt ytliga. Är man en ung och snygg tjej, så vill alla män ha en. Om inte så duger man inte (och det är även till män som själva inte ser det minsta bra ut enligt gängse normer). Utseeende- och ungdomshetsen för män är dock inte lika stor som för kvinnor. Dessutom så får man som kvinna svårare att hitta bra män ju mer man studerar, gör karriär och utvecklar sig. Medan för män är det tvärtom. Det mesta som gör män mer attraktiva i kvinnors ögon är i mycket hög grad påverkbart: status, framgång, kondition mm. Så det beror i hög grad på mannen om han ska lyckas eller inte. Medan det som män sätter högst ungdom och skönhet är medfött och det blir bara sämre med åren.
      Det var någon känd man, tror det var Sean Connery, vars kvinna hade vunnit någon stor skönhetstävling. Hon sade att efter tävlingen så gick det ju snabbt utför med hennes skönhet, men för hennes man så bara ökade hans attraktivitet med åren. Han blev vald till den snyggaste mannen högt upp i åren, typ 70 år gammal. När blir någonsin en kvinna vald till snyggast i den åldern eller ens i halva den åldern?!
      Det här är fakta, om ni inte söker något djupare och hittar en vettig parter så är det så här:
      Ja, kvinnor FÅR mer besök och mer brev på dejtingsajeter utan att anstränga sig, men de flesta männen stämmer inte med vad de letar efter och har därför inget värde. I vissa fall beror bristen på lämpliga män på att kvinnorna är för kräsna, ja så är det. Men oftare beror det på att kvinnorna är bortskämda för att de uppfyller kraven på ungdom och skönhet. De kan därför välja högstatusmän, vilket de också i hög grad gör. Det vanligaste är dock att kvinnorna har vettiga förväntningar på män, men att de flesta män inte kan uppfylla förväntningarna pga omognad, ytlighet, bristande förmåga att uttrycka sig, bristande social förmåga mm.
      För män är det så här: En man som kan attrahera kvinnor kommer bara att bli mer framgångsrik ju äldre han blir. En man som inte kan attrahera kvinnor får det svårt i alla åldrar, men ännu svårare ju äldre han blir.
      Du hör förmodligen hemma bland det som du föraktfullt kallar för “andrahandssorteringen”, men de duger inte till dig, så resultatet blir att du får vara ensam. Om du istället slutar att döma och sätta poäng på kvinnor så kanske du upptäcker några pärlor bland dessa kvinnor. (Håll då för Guds skull inne med dina fördomar annars är det kört.) Du låter oerhört gammaldags och mossig: “Män vill oftast inte ha kvinnor som har fött andra mäns barn!” Jag kan tala om att alla män som skriver till mig har barn redan, med andra kvinnor. Blir du mindre avundsjuk på mitt “stora utbud” nu?! Kan tala om för dig att när det gäller att träffa en livspartner så är hans tidigare ev barn totalt inget som jag hänger upp mig på alls . Du ger ett mycket självgott intryck och kvinnorna håller uppenbarligen inte med om din positiva beskrivning av dig själv. Du är även för kräsen.
      Jag håller med dig fullständigt om att vi är mer djuriska än vi tror.
      Uppfattar jag dig rätt: du vill lösa det faktum att män som du inte har någon framgång hos kvinnor genom att ha en mer “reglerad kärleksmarkand” för kvinnor med “social sanktioner emot kvinnors sexualitet” så att kvinnor ska vara tvugna att välja “tråkiga, taffatta och deppiga män”?! Här är vi framme vid en kärna: Det retar gallferber på många män att det faktiskt finns ett för dem viktigt område där kvinnor har en reell makt. Det området är att vi är fria att välja våra män, för relationer och sex, själva.
      “Jämnställdhet är bara en stor bluff” skriver du och varje sund kvinna ser här varningslampor blinka.
      Forskning visar bl a att män som anser det är mer våldsamma och även att kvinnor som lever med en jämställd man är mer nöjda med sitt sexliv. Det finns otaliga, negativa följder för en kvinna att ha en ojämställd relation.
      Jag vill ha referenser till var du har inhämtat din påstådda omfattande kunskap om kvinnor om det som du skriver skulle bygga på denna.

    • Petra

      A håller med dig till fullo, nu läste jag djupet i det du skrev, han Korvmos har fel på allt han tar för sin fakta faktisk.

  54. Tommy

    Tror förstås att det är Väldigt viktigt då
    att ha turen med att finna nån som på
    allvar har för avsikt att ge tröst och inte
    tar tillfället att utnyttja en sökande och
    sårbar människa. //T

    • Manella

      Håller med om det mesta som skrivs här,men i grund och botten
      är väl ordspråket att som man vill bli behandlad ska man behandla andra…
      sen finns det rötägg överallt,levde med ett(som jag älskade djupt och trodde på)
      i 9år.Han levde ett dubbelliv och “stal”andras liv..Och han krossade mångas liv.Hans
      försvar till hans sjuka beteende var helt och hållet andras fel???vill understryka
      att vi inte träffades på HP.Vad jag vill säga med detta,är att man bör vara försiktig
      i sina val..
      Jag själv skriver/svarar aldrig någon som varken kan visa sej,har presentation lr
      inte vill svara på faktasidan..det tolkar jag som mycket skumt och dubbelt och skapar
      ???.Det tror jag ger ett dåligt utgångsläge om man skrivit att man söker efter ett seriöst
      förhållande.Det klingar dåligt tycker jag..
      Lycka till o sköt om er alla..

    • Trötter

      Manella

      Kvinnor behandlade mig illa när jag var yngre. Nu behandlar jag kvinnor illa när jag blivit äldre.
      ordspråket att som man vill bli behandlad ska man behandla andra. Det är det jag gör nu mot kvinnor.

  55. yoron

    Hörru Korvmos 🙂

    Nu var du väl ändå lite väl hård mot tjejerna? Finns många vettiga, kanske inte lika lätta att intressera som dom som ställer superkrav på vad dom ska ha dock.

    Och sen det där med invandrare? Vi kan alla bli det. Får vi då inte gilla tjerena vi träffar ‘over there’, eller?

    Sist: Var inte alltför säker på att du verkligen kan läsa av dom. Du kan göra dig själv en otjänst om du tänker så och losa en bra tjej.

  56. Hope

    Hej på er!

    Jag har inte plöjt igenom alla kommentarer dock såg jag att de första handlade om något som jag inte känner mig igen i så jag tänkte dela med mig av min infallsvinkel.

    Jag har alltid väckt intresse hos vissa kvinnor vilket gjort att jag aldrig upplevt problemen med “att ingen vill ha mig”-syndromet.
    Mitt problem är att jag efter ett chockartat uppbrott från min sambo, för 6 år sedan, inte fått tillbaka tilliten till kvinnor.

    Detta innebär att jag, trots en vilja till tvåsamhet, inte vågar släppa någon ny kvinna inpå mig.
    Jag är fullt medveten om problematiken i mitt beteende och kan rent intellektuellt särskilja vad som är irrationellt, ologiskt samt vad som är emotionellt betingat.
    Det är dock extremt frustrerande att få många erbjudanden från kvinnor i många sammanhang, där samtliga komplimanger och inviter enbart rinner av, i stort sett utan reaktion från min sida.

    Jag förstår att jag motarbetare mig själv så länge jag hänger kvar vid en förvanskad “drömbild” av det som en gång var samt att jag måste våga för att komma förbi det här stadiet, men det är lättare sagt än gjort.
    Känns som att tryggheten i “att man vet vad man har” (alltså min halvt som halvt valda ensamhet) alltid trumfar chansningen till tvåsamhet, hur mycket man än längtar efter den sistnämnda.
    Kort sagt så är alltså rädslan för att åter bli sårad större och starkare än längtan efter kärlek!

    Men som sagt, det är enormt frustrerande att inte hitta en nyckel för att låsa upp detta trots att man har analyserat och identifierat samtliga pusselbitar…

    Någon som har ett förslag?
    (Vi killar får ju aldrig samma volym av meddelanden från kvinnor som de får från oss men utan att ha kontaktat en enda tjej så har jag fått flera hundra mail på de datingsidor jag har profil på, det skriver jag för att förklara att utbudet finns, men inte mitt mod att utsätta mig för ens en enda date)

    Jo jag har träffat några få kvinnor under åren efter separationen från sambon, men det har varje gång varit som vänner, och ganska omgående förändrats då kvinnorna blivit förälskade och velat ha en relation.
    Jag har då försökt tvinga fram känslor men ganska omgående insett att det inte gått…

    Jag har full respekt för de andra scenarier som andra beskriver, men som sagt, dessa kan jag inte relatera till.

    Jag har bra självkänsla (tycker att jag är en bra person i stora drag, man ska alltid försöka bli en lite bättre version av sig själv, ingen är perfekt… 🙂 )
    Har bra självförtroende, duktig på inom mitt yrke, intressanta och utvecklande fritidsintressen, driv, bra kropp, tror nog att jag har mycket att erbjuda rätt kvinna/tjej …
    Trots detta känner jag emellanåt slängar av depression pga att jag känner mig ganska hopplös som inte vågar ge mig ut och erbjuda någon mitt hjärta…

    Det känns som att bli bortvald av exet har sått tvivel kring vissa av mina egenskaper, vilket jag rent intellektuellt är medveten om enbart är hjärnspöken men likväl dyker den känslan upp…

    Ja jag, ska bli intressant att se om någon lägger fram någon uppslag…

    • Petra

      6år är lång invand vana att inte vilja titta efter nån annan kvinna (Trevlig egenskap). Jag har dejtat ca 4 st som ansåg sig vara i din sits..de verkade ha desorienterad förminskad ork att fundera på vad de sökte. De ville ha sex med mig men jag var tvungen att hålla mig undan för de visade ingen önskan om att förhållandet skulle ses som något att prioritera. Skitläskigt är det att träffa förvirrade er, ni vill ha mig men ändå stöter ni bort. Annat går först för ni vet inget annat än att prioritera bort andra kvinnor, den där vanan. Just nu dejtar jag en 35-åring som är lugn han längtar efter gammalmodiga känslan i ett “vi”, inget märkvärdigt ska det vara, han vill att jag ska sova som ett plåster intill och vi läser varsin bok sida vid sida innan vi somnar. Den dagen du kan uppskatta sånt igen har du kommit en bit tror jag.

    • Hope

      Tack för din feedback Petra!
      Vissa av dina erfarenheter stämmer nog absolut in på mig.
      Dock så känner jag inte igen mig i att vilja ha sex men inte en relation, jag har istället tackat nej även till sexet just pga att jag söker en relation.
      I början var det riktigt illa, under de två första åren så avbröt jag tom sexet vid två tillfällen vid de få tillfällen jag vågade försöka dejta (ena tjejen blev riktigt förbannad kan jag tillägga)
      Så det har istället blivit så att jag valt bort även sex pga att riskerna med känslor ställer till det.
      Det “vi” du beskriver skiljer sig inte från det jag är ute efter, jag tror dock att tillitsproblematiken gör att jag inte vågar utsätta mig för risken att bli ratad/lämnad efter en tid…

      Jag vet att man naturligtvis aldrig kan få en garanti för att en relation kommer fungera, men det känns som att jag hamnat i ett moment 22.
      När jag var yngre kunde jag utan problem ha sex för sexets/njutningens skull, då helt frikopplat från förälskelse och kärlek, nu har det helt vänt och jag har svårt att se mig i något annat än relationer man satsar på.

      Jag tror du missförstod vad jag skrev tidigare, jag uppskattar redan nu de delarna av tvåsamheten, men när man upplevt svindlande förälskelse och stark kärlek så har man (åtminstone jag) svårt att bara nöja sig med tvåsamhet utan de delarna.

      Och som det är nu så tillåter jag mig inte ens att testa…

    • Petra

      Jag har varit svindlande kär, förlorat en pojkvän i chockartad trafikolycka, förlorat män som lovat att aldrig lämna o drömt om bröllop med mig ena veckan och nästa vecka pratar han inte med mig, går till tjejen jag fattat varit kär i honom etc etc, jag tar mig vidare trots otal olyckor, förlorat män jag verkligen GETT ALLT. Flertalet gånger. Jag har sen träffat män som du, som ofta har bara har “”EN” olycka bakom sig och skyller allt på den. Som tvingar en att vara helt fokuserade på enbart HANS lidande. Önskade ofta att han kunde ta och öppna ögonen och inte vara så pass självcentrerad, han har visat att han kände värme för mig med attraktionsinviterna(som jag höll mig ifrån), vi gjorde saker, vi hade kul, han sa jag var smart attraktiv snygg snäll etc etc men ändå…går han och grottar ner sig i sin rädsla, sin enda rädsla. Jag måste tyvärr säga kritiskt att allt det är ett tecken på mindre intelligent beteende från de männens sida…det finns inga ursäkter , inga. Rädslan är obefogad. Vad är farligt?

    • Hope

      Oj, det var ordentligt aggressivt från din sida…
      Kommentaren om att man som jag är ointelligent då man försöker förklara att man känner rädsla för att bli lämnad och att den rädslan stoppar en från att försöka med någon ny var minst sagt odiplomatisk.

      Vad som är farligt? Ja du Petra om du på fullt allvar inte kan räkna ut det så känner jag att du var fel person att bolla med.
      Vet inte hur du menar att dina kommentarer skulle vara konstruktiv kritik så jag stannar dialogen och nöjer mig där.

    • Petra

      Du kanske behövde höra verkligheten omkring dig, men grotta ner dig du! Se inte alla femtioelva tjejer som slänger iväg ett mail till dig, tjejer som vågar möta “faran”.

    • Nöjd ändå..

      “Vissa” kvinnor? Är det så enkelt att de kvinnor som hör av sig inte attraherar dig? Jag söker mig till fel män:/ jag tror jag har förstått vad det är jag attraheras av och de egenskapena är inte kompatibla med mina… De män som passar mina egenskaper blir mer vänskap från min sida. Jag har det oförskämt bra som singel och ensamstående mamma. Vet inte heller hur jag ska få tid med en relation, krävs nog att den mannen också är nöjd med sitt liv och kan fylla det med innehåll förutom mig. Jag har nog landat i att hitta en seriös “rese/aktivitetspartner” när det finns tid. Hur lätt är det? När jag blir pensionär och har tid vill jag ha en vän som värdesätter samma saker som jag…..
      Jag tror man måste börja med att fråga sig, vad ska jag ha en partner till? Vilken plats i mitt liv ska den fylla? Tänker man att partnern ska “rädda” en från allt det man inte vill eller förmår förändra själv, ja.. Då ger jag förhållandet max något år. Jag tror ingen annan kan skapa tomrummet i ens liv. En partner för mig ska inte fylla något tomt rum, partnern ska vara en extra krydda som gör livet mer smakrikt men det smakar bra även utan krydda…
      Det blev nog en del svammel det där:)

    • What_A_Man

      Tycker ditt svammel faktiskt säger något riktigt bra. Jag är också ensamstående, har det också oförskämt bra. Men där ska finnas någon att dela det braiga med av den enkla anledningen att delad glädje är dubbel glädje.

      Det blir fel att säga ingen, men ytterst få är beredda att bjuda till för att det ska bli ens en riktning åt det hållet. Nästan alla låter det handla om MIG!

    • Hope

      Jag känner mig manad att förtydliga lite…
      “Vissa” kvinnor kunde absolut ersatts av “kvinnor” eller många “kvinnor”, men jag misstänkte att det skulle låta lite självgott/skrytigt, därav valde jag vissa kvinnor.

      Mina erfarenheter har lärt mig att om jag kommer in i en lokal med si och så många kvinnor så är det alltid ett antal som kommer reagera med intresse.

      Så jag tror inte att kvinnorna som kontaktar mig inte attraherar mig om jag bara skulle ge dem en chans. Problemet är att om jag ser dem på nätet så fantiserar jag bara för några ögonblick om hur det skulle vara med en relation med dem, för att i nästa sekund döma ut allt som att det inte skulle hålla.

      Träffar jag tjejer i verkliga livet så omger jag mig med mentala murar, vilket förmodligen inte alltid syns men gör att jag känner att jag inte är mottaglig.

      En sak jag lärt mig är att jag älskar kvinnor med driv, mycket därför att jag har det själv och det känns lättare om man kan dela samma inställning så att det inte blir obalans.
      Dessutom har jag lärt mig vikten av att faktiskt ha samma/liknande intressen till viss nivå…
      Jag tränar mycket och har fått möjligheten att umgås en del med en tjej som ville ha en relation, och hon tränar minst lika mycket som jag.
      Kontentan blev att vi hade verkligen kul på våra träningspass, så det blev som en extra period av kvalitetstid. Hon var dessutom väldigt driven etc… var åter jag som var problemet som inte kunde frammana och besvara hennes känslor… 🙂

      Så jag letar nog efter driv och liknande intressen som sagt var…

      Du har jag har liknande inställning till att man är sin egen lyckas smed, men det skulle vara en jäkla bonus att få bli störtförälskade och få uppleva hur den förälskelsen övergick i kärlek.
      Jag väntar absolut inte på att någon ska rädda mig, jag roar mig, testar mina gränser på tävlingar och upplevelser som jag aldrig trott jag skulle prova, styr min tillvaro för få ut allt den kan ge etc.. men det hade varit mysigt att dela allt med den där speciella tjejen som man kan anförtro sig åt och agera stöttepelare till när hon behöver det.
      Det finns ju något uttryck som går något i stil med “delad sorg är bara hälften bara hälften så tung medan delad glädje är dubbel glädje”… finns det inte det så myntade jag just det… 🙂

      Tack för ditt svammel! 🙂
      Trevlig med människor som kan analysera och komma med feedback utan att framställa sig själva som osympatiska bittra nötter! 🙂

  57. Philip

    Oj vad många svar!
    Jag ska vara ärlig och säga att jag inte läst alla, men Cecilias inlägg va klockrent.
    Jag känner att jag själv är där, nu lite över ett år efter en väldigt jobbig separation från ett ännu mer förhållande jag har lämnat. Så har jag gjort allt jag kunnat för att “laga” mig själv innan jag ger mig på att dejta för fullt igen. Det känns bara inte rätt eller schysst i nuläget att blanda in någon annan och denne andras känslor när jag själv inte har riktigt koll på mina egna.
    Men det jag har gjort under denna period är att rensa mig själv, valt bort saker och personer som inte lyft mig och gjort allt jag kunnat för att må bra här och nu! Inte imorgon eller nästa vecka, utan nu!
    Jag har pratat med mina närmsta vänner om allt det jobbiga som varit, och massor runt omkring och de har verkligen stöttat mig med detta! Är oerhört tacksam för deras vilja att ställa upp för att lyssna på mig.

    Med det sagt längtar jag till den dagen jag känner att jag vågar börja dejta och släppa in någon ny person i mitt liv igen. Och jag är väldigt glad att jag hittat denna site!

    Tack för mig!

  58. Katta!

    Har haft en depression sen 2011. Valde att lägga dejtandet is. När jag efter en tids terapi börjat må hyfsat bra men långt bort ifrån att ha tagit mig ur depressionen valde jag att regga mig på en dejtingsida där jag fick kontakt med en kille. Jag var ärlig om min depression och sa först att jag ville lägga dejtandet igen på is. Fick en svar i retur från den killen om att han förstod det hela och fick mig att tro att han var okej med det. Jag återupptog kontakten med han igen och vi han knappt dejta innan vi blev tillsammans. I 3 månader. Det fungerade hyfsat men han valde att göra slut pga min depression. Han mena på att han inte orkade med den men han tyckte om mig som person.

    Man är reggad på en dejtingsida i hopp om att hitta nån. Men ändå drar man sig för att ta kontakt och man vänder taggarna utåt när nån närmar sig. Så ofta man läser på presentationer att killar söker nån som är “glad” “positiv” och mitt hatord “sprallig”.
    Sånt som lyser med sin frånvaro när man mår som sämst. Men gör sig påmind dagar som är lite ljusare än de andra.

    Jag vill inte gå in i en relation med kravet att den personen ska vara den som får mig att må bra när jag mår skit. Utan som älskar en tillräckligt för att stanna när mår skit och och inte är speciellt älskvärd. Och det är inget krav utan en önskan.

    Det kanske låter hårt men mår man inte bra själv kanske man undviker att dejta nån som själv har en depression. Känns som att det blir en blind som leder en blind.

  59. Mange

    Ett litet tips tror jag är att strunta i att skriva hela sitt livs historia i mejlform. Det funkar bara inte. Och matchmaking á la Edarling är helt galet. Kanske mitt livs kärlek är en militant judisk bisexuell vegan?

    Jag har gått på den niten två ggr. Söta på bild, oerhört vettiga åsikter och likartad syn på livet. Man skriver romaner i månader till varandra. Oerhört avancerade dejter med humrar och fyrverkerier. Och man vet (båda) efter två minuter att detta är helt fel.

    Min taktik är iaf att söka vänskap, skriva lite allmänna saker och sedan träffas för en promenad eller en kopp kaffe på stan. Helst inom en vecka efter första kontakt. Bara vänskaplighet, och inga krav. Ett öppet samtal bara.

    Inte för att det har fungerat så mycket bättre, men det är bättre för själen. Mer civiliserat. Och det är många tjejer som är halvfula på bild som är vackra i verkligheten (och vice versa).

    • Erik

      “Och det är många tjejer som är halvfula på bild som är vackra i verkligheten (och vice versa).”

      Hahaha .. ja jag brukar alltid säga att jag är inte så anskrämlig som bilderna visar, jag är mycket snyggare i spegeln i alla fall. =)

  60. Vicky

    Jag vet att det här inlägget handlar om den svåra frågan psykisk hälsa och dejtande. Men jag blir bara så provocerad av allt manligt gnäll. Gnäll är inte attraktivt, kanske det är därför ni aldrig får några svar? Kanske det går att läsa hur synd ni tycker om er själva, mellan raderna på era presstexter? Jag blir provocerad av påståendet att vi kvinnor i högre utsträckning har rätt att välja. Det är bara inte sant. Det var bara det jag ville belysa i mitt inlägg. Jag betackar mig för råd och tips. Jag skiter i om jag inte får mail och jag har själv rätt att inte svara på mail som jag finner ointressanta och plumpa och skickade av män, som för mig, inte är attraktiva. Det är min rättighet som människa. Jag har inte, kommer aldrig att behöva och kommer aldrig att känna mig tvingad till att besvara tråkiga mail, flirtar eller sexinviter bara för att jag är kvinna. Jag har inte fördelen att alltid få välja, men jag har rättigheten att, artigt, tacka nej och det bör respekteras. För den som inte förstår vad jag skriver, det finns andra som uttrycker sig bättre: http://ladydahmer.nu/kvinnor-har-den-sexuella-makten/

    • Hope

      Vicky!

      Jag tänkte bara ta tillfället i akt och avslöja några sanningar om hur jag och förmodligen en hel del andra män tänker och agerar.
      Till att börja med kanske jag ska nämna att jag inte på något sätt känner mig träffad av innehållet i din text, detta förmodligen eftersom jag alltid fått erbjudanden/inviter från kvinnor och därigenom så söker jag aldrig upp kvinnor utan låter dem kontakta mig.

      Skälet till att jag är singel är således inte att utbudet inte finns eller att erbjudanden saknas. (Tänkte bara nämna det så slipper du dra upp något sådant som respons).

      Nu till innehållet i ditt inlägg….
      Du har helt rätt i att “ni kvinnor” inte i större utsträckning har rätt att välja”… (i mitt liv väljer jag, återigen har det förmodligen med utbudet att göra)…. vad jag dock vill tillägga är att en kvinna, hur vacker hon än må vara, så finns det ett attribut som gör mig iskall och får mig att tokdissa vederbörande omgående, detta attribut visade du tydligt prov på i din text.
      Brist på empati och uppvisande av osedvanlig föraktfullhet för människor som öppnat sig är grymt oattraktivt för att inte säga osmakligt.

      För att summera… jag vet varför jag är singel och nu förstår jag varför du är det! 🙂
      Lycka till i ditt fortsatta sökande! 🙂

    • What_A_Man

      Får man ett vänligt nej tack är det väl helt ok. Men – min helt subjektiva sanning som nog de flesta män som skriver här ställer upp på – är att man bemöts i de flesta fall med total nonchalans. Sen spelar det ingen roll hur man beter sig.

      Egentligen kan allt jag skriver här i kommentarerna sammanfattas med ett par enkla meningar:
      Bemöt andra som du själv vill bli bemött.
      Våga öppna dig för andra människor helt enkelt för att alla är intressanta på ett eller annat vis.
      Använd sunt förnuft.
      Visa att du vill härifrån.
      Sen kan man sätta tusen och ett exempel på det här.

      Det skrämmer mig rejält, eller om jag är fascinerad… jag är inte helt säker själv där på ordvalet. Men det ger mig skräckblandad förtjusning vilket hemskt eftermäle kvinnor kan ge sig själv med sitt beteende här. Väldigt många presenterar sig ju med en bild för att man ska kunna känna igen henne. Skulle jag stöta ihop med någon av dem som är med här på ICA bockad över den tappade apelsinen så vete tusan om jag hade lagt in en stöt. De flesta kvinnor man snackar med (och många gånger stannar det vid försöker snacka med) visar ett beteende som närmast borde skrämma bort en normalt funtad man. Utan tvekan slängs de värsta tänkbara tillmälen till en. Läs lite vad som har skrivits här i de olika trådarna av män.

    • Anki

      Hej!
      Jag vill inte såra människor, av båda könen, och svarar alltid på alla meddelanden som jag får. I början gav jag alla män maximal chans att visa vilka de var och pratade länge med alla. Efter ett tag blev det mycket tidskrävande och jag började tröttna på alla kontakter som inte innehöll de ingredienser som är viktiga för mig. Jag tyckte även att man på ett vis “lurade” personer när man visade intresset att prata med dem, fastän man kände att det inte var vad man sökte. Jag blev mer kortfattade och t o m tackade nej när det kändes fel för mig. I vår uppfostran som kvinnor, eller min åtminstone, ska man sätta andras behov före sina egna och inte känna efter vad man vill själv, så det var ofta mycket svårt för mig. Jag tyckte ofta synd om män som verkade ha mycket svårt för sig i kontakterna. Men jag måste ju finna en parter som passar mig? Jag hade genom mitt beteende, att prata länge med alla män, upptäckt att det första intrycket och känslan som den tidiga kontakten gav mig, så gott som alltid inte förändrades speciellt mycket med tiden, så jag började gå på den. Fick många meddelanden som bara bestod av Hej, eller Vad gör du? eller så många stavfel och fel i meningsuppbyggnaden att det var svårt att veta vad personen ens ville säga. Jag gillar långa och djupa konversationer. Om man skriver ett svar till en sådan man och det fortfarande bara kommer ett ord, så kommer han knappast att passa mig?
      En viktig sak: När jag tackade nej till männen på ett mjukt och därför förmodligen otydlgt sätt så fortsatte de flesta att skriva till mig ändå. Så jag blev tydligare.
      Jag tillhör dem som tycker att om man inte kan svara artigt så har man visat vilken typ av människa man är och att männen inte borde sörja en sådan missad kontakt. Tycker att det skulle finnas en ruta på hp som man kunde kryssa i om man vill bete sig extra artigt. Den skulle vara sökbar, så man kunde välja bort de som inte kan anstränga sig så pass för sina medmäniskor. Det sagt så förstår jag kvinnor som får massor med meddelanden och måste vara ganska kalla i svaren för att kunna avsluta en kontakt. Forskning har visat att män generellt oftare uppfattar vanligt vänligt beteende från kvinnor som intresse för dem som män, än vad kvinnor avser med det eller hur kvinnor uppfattar det. ( Det finns förstås alltid individer som utnyttjar andras intresse.)
      Det finns män som har provat att lägga upp ett “kvinnokonto” som har ändrat uppfattning totalt efteråt om hur kvinnor beteer sig i dejtingvärlden. Jag uppmanar ju inte till bedrägeri, utan vill peka på att det är lätt att prata om saker som man inte själv har upplevt, på ett förenklat och generalliserande sätt, utifrån sitt eget behov.

      Ha det bra!

    • Petra

      Du har helt rätt om att det är gnäll, och att dessa män kräver empati för fånigheter, de vet fan inte vad att må dåligt på riktigt är. Kom tillbaka när din flickvän tagit strypgrepp på dig och du utstått så sjuka saker som du knappt kan tala om från den personen, när din nästa flickvän dött i olycka och du hamnar i chock 3 år efter det men träffar en man som efter 2 månader visar sig ha flickvän och är sexmissbrukare, när din nästnästa flickvän visar sig vara mer kriminell än han påstått och hotar med att elda upp ditt hem och har sjuklig svartsjuka som uttrycker han ska döda den personen som är i samma rum som mig då han tror det är pga en man jag inte kunnat svara han inom 2 timmar, när din nästnästnästa flickvän stjäl halva ditt arv och ljuger sig ur det gladeligen. När nästnästnästnästa kille igen är sexmissbrukare, när nästnästnästnästa kille igen är otrogen, när nästnästnästanästnästa kille har svårt att längta efter förhållande pga av ett enda brustet förhållande innan. När du sen går på en dejt och killen(arkitektstuderande) som du tyvärr inte kunde frammana känslor för säger “att han borde döda dig” för det. Och sen gångrar du allt det här med 3. Alltså ta det livet 3 varv till så har du en kvinnas genomsnittliga liv idag, lovar. Killarna här gnäller över småsaker och har problem med att se vad riktiga empatistörningar är..och det är inte Vicky.

  61. Vicky

    Har du läst hela tråden, Hope? Det jag hakar upp mig på är att flertalet män påstår att kvinnor alltid får välja och vraka. Det är inte sant. Jag tycker det är ett empatistört påstående. Och gnäll är oattraktivt för mig, det är sant. Tror inte jag är den enda som tycker det. Och jag vill inte bli ömkad för att jag är singel, är rätt nöjd med det..

    Det är så klart tråkigt att människor känner sig ensamma, men att föra över ansvaret helt på det andra könet verkar kontraproduktivt i mina ögon.

  62. Vicky

    Och jag pratade inte om diskussionen rörande att dejta när man mår psykiskt dålig, vilket jag försökte förtydliga (men tydligen misslyckades med). Jag kallar det inte för gnäll att erkänna en sjukdom eller klara av att sätta ord på sina problem. Det sa jag aldrig. Det är väl tvärtom starkt.

    Jag pratade endast om de upprepade uttalandena om att kvinnor, i större utsträckning än män, skulle ha rätten att välja och vraka bland partners. Det kallar jag osant och gnäll.

    Undanber mig också att bli kallad empatistörd, bara för att jag har en åsikt. Tydligen missuppfattade du totalt vad jag skrev, Hope.

  63. Daniel

    Jag kan bara tala ur erfarenheten att som psykiskt välmående träffat tjejer som är uttryckligen ostabila eller diagnostiserade. Eftersom jag har ett antal nära vänner som har olika diagnoser så vet jag att det inte är något som borde hindra mig att ta kontakt och ge personen en ärlig chans. Dock gör mina erfarenheter sig påminda ganska snabbt, vilket är reaktionen jag fått när väl en relation eller dejt-kontakt inte känns rätt från min sida. Hot om självmord och andra hemska saker, som träffar en rakt i hjärtat, gör sig påminda långt efter att det hänt. Jag hoppas att detta hör till ovanligheterna, men ändå är det dessa minne som kommer till ytan när någon berättar att de är psykiskt ostabila.

    Jag är inte ensam om att vara rädd för vad en avslutad relation kan framkalla för reaktioner, men vad gör man för att inte relatera till gamla erfarenheter varje gång?

    • Petra

      Det beror på att du uppfattar dessa signaler som hotfulla och knäppa(och signalerar till de tjejerna säkert att du tycker de är knäppa gör inte saken bättre)istället för att se dem som faktiskt rätt vanliga känslor, hur många sånger finns inte om detta ämne liksom? Bryan Adams, Orup you name it.. Det tjejen gör är att öppna sitt finaste innersta för dig och du beter dig som att hon är avskum. (förutsatt att det inte är manipulation från henne men och då ska hon ha historia att hon är sån även gentemot familj och vänner) Har du inte hela bilden ska du nog ta det som positivt fint än negativt.

  64. boccaccios

    Att dejta när man mår dåligt.
    Tja, hur kan jag undvika att må dåligt på en dejt IRL efter fem år med besvikelser på nätet?

    När jag började med detta var jag väldigt positiv. Jag hade en god dos självkänsla och mina omständigheter var precis som nu väldigt bra. Men i takt med att åren gått och besvikelserna lagts på varandra är jag i dag uppgiven, trött, tom och nedstämd. Vissa kallar detta bitterhet och visst, okej.

    Skälet till min uppgivenhet är vad som har avhandlats i denna och minst ett par andra trådar.
    Jag får väldigt sällan svar från de tjejer jag skriver till. Min svarsfrekvens ligger på ungefär 1%.
    Under fem år med nätdejting har detta lett till fyra dejter IRL.

    Och precis som vissa tjejer har sagt i denna tråden så visar sig min besvikelse, självklart.
    Det visar sig inte i vad jag skriver i ett första mejl, verkligen inte. Där är jag fortfarande positiv, intresserad, glad och utåtriktad. Men kanske är det som Petra skriver? Att tjejer känner lukten av min uppgivenhet eftersom den fyller utrymmet mellan raderna? En uppgivenhet som kommer sig av att jag inte förväntar mig något svar när jag skriver. I stället tar jag det mer för givet att jag kommer bli ignorerad.

    Finns det sedan någon tjej som ändå svarar visar sig kanske besvikelsen lite senare eftersom jag en gång valt att vara fullständigt ärlig. Och kommer då diskussionen in på våra erfarenheter av nätet säger jag uppriktigt vad jag tycker och tänker om situationen. Vilket gör att mejlandet ganska omgående upphör.

    Nu tycker du kanske att det är dumt av mig att vara såååå ärlig? Och visst, jag hade kanske vunnit mycket på att inte säga som det är. Men vad gör det mig till om jag börjar ljuga?
    Ni måste också förstå att jag särskiljer inte på små vita sociala lögner och tunga, svarta lögner.
    För mig är en lögn alltid en lögn.

    Men i alla fall, dessa erfarenheter från nätet tillsammans med mina erfarenheter IRL att tjejer väldigt snabbt placerar mig i kompisfacket gör ju att i dag kan inte jag gå på en dejt utan att uppleva nederlag redan innan jag går hemifrån. Och nu var detta lite felformulerat av mig för helt plötsligt lät det ju som att jag faktiskt går på dejter. Men det gör jag ju inte, jag får nämligen aldrig möjligheten.
    Ni förstår väl dock vad jag menar gissar jag?

    Allt detta har ju då placerat mig i en väldigt negativ cirkel som kan vara väldigt svår att ta sig ur.
    Eftersom jag inte går på några dejter får jag inga positiva erfarenheter. Och utan positiva erfarenheter vill inte tjejer gå på dejt med mig. Eftersom de känner lukten av min uppgivenhet långt innan det blir aktuellt med en dejt. Och eftersom så många andra tjejer har ratat mig föreställer de sig kanske att jag är den nya Elliot Rodger som Max nämnde. En massmördare som slaktar alla i sin närhet på grund av att han var besviken över hur tjejer behandlade honom.

    Jag funderar väldigt mycket på hur jag kan ta mig ur detta?
    Det var någon tjej som lämnade förslag på hur vi killar kan bygga upp ett första mejl.
    Jag kan presentera mig. Associera till någonting tjejen har skrivit i sin presentation. Nämna lite om mina intressen. Och så vidare.

    Men sedan läser jag också någonting annat Petra har skrivit.
    Och nu parafraserar jag, “Jag svara inte om en kille skriver för mycket speciell information, eller för lite speciell information. Om han slarvat läser vi tjejer in det…”

    Vilket får mig att fundera på när jag skall skriva mitt nästa personliga mejl till en tjej, vad är rätt mängd speciell information. Eller personlig information gissar jag att det skall vara?

    Skall jag skriva två fakta om mig själv? Är det lagom med tre fakta? Eller är det för mycket? Eller kanske vill tjejen att jag skriver fyra fakta om mig själv? Eller räcker det med ett personligt fakta?

    Hur mycket skall jag intressera mig för henne i ett första mejl? Räcker det om jag nämner hennes intresse för tennis? Eller skall jag nämna resor också? Blir det för mycket om jag även tar upp film?

    När jag presenterar mig, skall jag göra det formellt? Typ, God eftermiddag? Eller skall jag göra det mer lättsamt med ett Tjing tjena 🙂

    Okej… Hmmm… Men jag kompromissar, jag skriver två saker om mig själv och nämner två saker från hennes presentation. Sedan presenterar jag mig med ett mellanting, Hejsan hallå 🙂
    Men vänta nu, det blev ju väldigt kort. Tänk om hon är tjejen som vill att man skriver lite mer.
    Jag får dock inte skriva för långt, hon kan ju vara tjejen som vill att första mejlet skall vara kort.

    Så du förstår Petra, att skriva personligt till en tjej är helt enkelt en vild chansning.
    Och det tar tid. Tid som jag inte alltid kan lägga alla gånger. För jag har även ett jobb att sköta. Jag har egna intressen och kompisar jag vill umgås med. Det är ganska trevligt att träffa mina föräldrar och syskon ibland också. Dessutom har jag ovanan att sova i alla fall en gång om dygnet. Jag har helt enkelt inte tid att sitta framför datorn 24/7 och komponera personliga brev till tjejer på den nivån som ni tjejer uppenbarligen vill.

    Dessutom orkar jag inte alla gånger heller. Ibland när jag sitter med meddelanderutan framför mig och skall skriva någonting personligt till en tjej så är hela mitt huvud bara tomt. Det finns helt enkelt inga idéer kvar. Min fantasi tryter och jag kommer inte på någonting vettigt att skriva. Därför att jag är så trött på hela situationen. Och helt plötsligt mår jag dåligt av ansträngningen.

    Alltså blir min fråga om inte du kan visa lite mer överseende när killar skriver till dig?
    Kanske kan du omvärdera vad som är för mycket eller för lite speciell information?
    Och kanske kan du ha lite mer överseende med killars eventuella slarv.
    För jag menar, när jag läser dina inlägg så ser jag slarvfel från dig hela tiden. Du stavar fel, din sats- och meningsbyggnad är ibland under all kritik…? Förresten, är du analfabet?
    För om du Inte är analfabet utan bara slarvar så mycket när du skriver, då är det ju faktiskt ganska grov dubbelmoral när du påpekar killars slarv.

    Allt detta har ju fått mig att fundera på en alternativ lösning. I stället för att chansa hej vilt med personliga brev när jag skriver till tjejer kanske jag skall täcka så mycket yta som möjligt med minsta möjliga ansträngning? Jag kanske skall börja skicka ut massmejl till så många tjejer som möjligt.
    För jag menar, även om tjejer hävdar att de inte tycker om massmejl så föreställer jag mig att min svarsfrekvens kanske inte minskar. Och då får jag lika många svar trots att jag inte anstränger mig ens en tiondel när jag skickar mina mejl. Det är ju strålande 🙂

    Men, för att återknyta till min inledning.
    Med alla dessa tankar i huvudet, är det rimligt att jag skall kunna gå på en dejt IRL utan att må dåligt?

    Och som avslutning. Nu har det diskuterats om tjejer har alla fördelar på nätdejtingsidor.
    Killar säger att det är så medan tjejerna hävdar att det är humbug och båg.
    Samtidigt när jag läser alla kommentarer i denna tråden ser jag att killarna berättar om alla gånger de blir ignorerade av tjejer.Tjejerna beskriver i stället olika orsaker till varför de inte svara på mejl.
    Kanske är det tillräckligt svar på frågan om vem som har fördelarna här på HP?

    • Petra

      Jag är inte analfabet 🙂 men jag är inte heller akademiker(och söker inte någon högutbildad heller)jag är sjukskriven, som jag skrivit nånstans innan för depression och stress, vilket påverkar hur jag skriver i flöden med ork och förmåga att tänka klart, MEN det är skillnad på meddelanden och hur man har missat/slarvat i en stående presentation som man kan korrigera.

      Tror du har tagit det här “första kontakten personliga meddelandet” lite för ordagrant, det var nån annan tjej som var mer specifik i det än jag, jag uttryckte mig nog mer inriktat på att vara mer noga med VEM du väljer att skriva till eller minns jag fel?. Ett symboliskt exempel: är du 170cm så skriv inte till en tjej som är 172cm, välj en som är 160cm tex för större chans till svar etc. Välj en som är mer lik dig, det är som med musiksmak och modesmak, tex hipphoppare umgås oftast inte med svartrockare.

    • Petra

      Ni verkar tro att bara för att fördelen med tillgången på antal män som skriver finns så är det tjejers marknad(fördel som du använder dig av)? Fast våran syn på det att utbudet inte håller tillräckligt god kvalitet nog för oss att köpa….så vi tycker marknaden är kass och skittråkig därför(ta in detta nångång alla ni män som vill ha en förändring). Ni kallar det vår marknad men vi upplevar att vi har INGEN marknad. Produkterna finns inte. Medan killarna verkar nöjda med marknadens produkter men sura på själva produkten för att den inte svarar dem…(Elliot Rodger-like) Kan ju tillägga att livet för svenska killar är ju lätt att lösa, ni kan ju dras till alla miljoner asiatiska, ryska, chilenska eller afrikanska kvinnor som vill till europa, vi kvinnor har oftast svårt att dras till utländska män dels pga önskan om jämställdhet och om god kommunikation i ett förhållande(för min del är asiatiska/italienska/spanska män för korta, afrikanska män har för stor mun och jag vill inte kyssa tänder..polacker möjligtvis men de har ofta en kvinna de är trogen sen unga år, eller så röker och dricker de alldeles för mycket alkohol och köper horor), så nog har ni större utbud än oss. Men ni tycker väl att vi har orealistiska krav förstås…vi ser dem som helt mänskliga krav. men ni lever inte ens upp till dem eller??

    • Anki

      Tyvärr så har Petra rätt, i sak.

      Jag håller med om allt utom att jag inte bryr mig om längden på mannen och varken har något problem med munnar eller tänder heller.
      Det finns dock en hel del män som också är mycket bra på att välja bort de flesta kvinnor på mycket ytliga grunder och sedan klagar på att de få som återstår inte vill ha dem.

      OM det nu finns någon “typ” av man som går hem hos alla dessa kvinnor (eller bara en del av dem) som inte hittar någon man i det nuvarande “utbudet”, så skulle jag säga att han har ett riktigt guldläge.
      Råd till männen: Lyssna på vad vi tar upp att vi saknar och se om ni har något av det; framhåll DET i så fall. Vissa saker går ju även att lära sig, om man inte har en mer naturlig fallenhet för det.
      En bra väg till framgång går genom att lyssna på den andra parten.

    • Anki

      Ett seriöst svar till boccaccios:
      Jag känner igen en hel del i din beskrivning av vad nätdejtingen kan göra med en.
      Fyra träffar på ett år kan ju vara lite jämfört med vad man önskar och i jämförelse med vad man satsat samt i jämförelse med hur många försök man har gjort.
      Är det riktigt bra matchningar, som ändå inte räckte ända fram, så skulle jag vara jättenöjd om jag hittade en man på den nivån per år.

      En tanke som jag får är vilka ord man väljer att beskriva sina erfarenheter av dejtingen med. Håller med om att man inte ska ljuga, men om man tidigt i kontakten ”skriver av sig” sina värsta besvikelser med negativa ord så tycker jag inte att det är orimligt att den andra drar sig tillbaka. Men om man ”pratar av sig” med en vän och skriver på en neutral nivå så blir det förmodligen något annat. Jag har själv diskuterat svårigheterna med många män och de med mig.

      Det är klart att det blir svårt att visa sig som man är om man upplever nederlag redan innan man går hemifrån. Jag har egna erfarenheter av detta. Du ser detta hos dig själv, och kan därför motverka det. Man måste hitta sätt att hantera det. Vet man inte hur man ska göra så kan man googla och hjälper inte de råden så är det inte otroligt att man behöver professionell hjälp.
      En viktig sak är nog att det beror inte bara på oss, hur det blir. Den andre kanske precis har en jätteintressant diskussion med någon som hon tror är Mr Right, då spelar det ingen roll vad du skriver.

      Jag tror på att skriva kanske 10 rader i första meddelandet, göra det personligt och ha med något som sticker ut så man märks i ”bruset”. Satsa inte för mycket på första brevet, förutom att stava rätt och låta det se prydligt ut. ÄR den andre inte intresserad så kan man inte pressa sig in.

      Ge det en rejäl chans under kanske ½ år och (viktigt!) fyll i ALLA uppgifter som efterfrågas på sajten. Det ser oengagerat ut att inte fylla i saker och den som tittar på din sida får inget att bli intresserad av.

      Går det verkligen dåligt så ska man definitivt byta sajt.

      Ett bra tips är att se om det finns dejting, eller möjlighet att annonsera efter andra, på något community som du är medlem på, eller sök ett sådant inom något stort intresse som du har. DET har gått mycket bättre för mig. Om man har ett stort gemensamt intresse redan från början så underlättar det och man kan börja träffas med det som grund. Jag tycker att det är ytligt och hårt på de rena dejtingsajterna. Alla som jag har haft givande kontakter med har kommit från sajter med gemensamma intressen.

      Vad är ditt syfte med att skriva att tjejer har alla fördelar på nätdejtingsidor?
      Vad förväntar du dig för reaktion på det uttalandet?

      Ha det bra och lycka till!

    • Boccaccios

      Tjena Anki.

      Jag försöker peka på en orättvisa för att skapa debatt och opposition.
      Det är helt och hållet en fråga om jämställdhet.

      När det pratas om barnuppfostran, arbetslivet och andra områden i samhället skall allting handla om just jämställdhet och rättvisa mellan könen.

      Vilket jag tycker är jättebra. Det finns ingenting jag tycker sämre om än orättvisor.

      Därför skriver jag att tjejer enligt mig har alla fördelar på en nätdejtingsida, det är helt enkelt en orättvisa som borde rättas till. För när vi pratar dejting eller raggning, på nätet eller IRL, då spelar helt plötsligt inte jämställdhet och rättvisa någon som helst roll. Då är flertalet tjejer mycket nöjda med att killarna skall göra allt arbete.
      Samtidigt som dessa tjejer kan sitta och välja fritt.

      Vilket inte fungerar för mig.
      För jag resonerar så här, om inte ni också vill ha jämställdhet när det gäller dejting, ja, då får ni också acceptera att män får mer betalt för samma jobb på en arbetsplats.

      För antingen är vi jämställda på alla områden i samhället, eller så är vi inte jämställda över huvud taget.

      Ha det jättegott du också 🙂
      Lycka till

  65. Skysurfing

    Jag dejtade en högutbildad tjej för snart två år sedan via en annan sida. Vi bestämdes för att träffas och vi kunde prata timtals i telefon. Jag tyckte hon var attraktiv. Vi fortsatte att träffas två-tre gånger och sedan började krypa fram att hon inte mådde så bra. Jag tänkte vid dejt tre eller fyra som avslut på en trevlig fika, ta hennes hand. Det gick inte. Hon drog undan den bryskt. “Jag har svårt för fysisk kontakt från människor jag inte känner”. Lite förnärmad blev jag men jag visade inte det utåt.
    Hon berättade att hon blivit utsatt som barn av sin far. Jag misstänker misshandel. Han försvann ur bilden redan när hon var 6-7 år men ändå hade det satt djupa spår i henne.

    Jag försökte lyssna och stötta henne men jag fick ingenting tillbaka.

    Det räckte att jag råkade nudda henne oavsiktligt eller ge henne en liten vänskaplig klapp på axeln/armen bara som uppmuntran som fick man rakt i ansiktet “NEJ! Rör mig inte!” som om jag vore första gradens våldtäcktsman. Satt man i soffan med henne och pratade kände man riktigt hur hon omgärdade sig med en betongmur. Råkade man hitta en reva i muren eller råkade “kika över” den så var hon där blixtsnabbt och täppte till. Hon hade inga vänner mer än sina syskon.

    Det som hon sökte var någon som kunde “rädda henne” och lösa alla hennes problem åt henne.
    Typ som prinsen på den vita springaren. “Bara jag träffar en pojkvän blir jag lycklig”.

    Hon fick jobb inom sitt yrkesområde men det fick henne att klappa ihop helt.

    De flesta killar stack redan efter första eller andra träffen utom mig då.

    Jag har en hel del med mig i bagaget som jag berättade för henne och efter det ville hon inte veta av mig.

    Så det var en totalt misslyckad dejt.

    I övrig håller jag med om att på jag vet inte hur många mail man har dragit iväg, möts man av till 98% inget svar eller ej öppnade brev. 2% svarar och 1% av det blivit en träff med. ‘

    Jag är högst ordinär, lång och har ett jobb och stadig inkomst.

  66. Boccaccios

    Jaha… Jaha… Jaha…

    Nu du Petra, nu har jag funderat ett par timmar hur jag skall bemöta dina två senaste mejl.
    Men trots att jag är exceptionellt intelligent och klartänkt vet jag verkligen inte vad jag skall säga?
    Dessutom tror jag inte det hjälper oavsett vilka ord jag använder.

    Du är helt enkelt för trångsynt, intolerant och egoistisk för att förstå hur avvikande du är.
    Jag hoppas i alla fall att du är avvikande. För om du är normalen bland tjejer i samhället så finns det verkligen ingen framtid för mänskligheten. Tack och lov.

  67. Anki

    Hej!

    Tack för ditt svar. Jag förstår bättre nu hur du ser på saker.
    Debatt är jag för och att föra fram sina egna åsikter. Här kommer mina:
    Jag tycker att det är viktigt att skilja mellan “hur det är”, dvs fakta, och hur man själv uppfattar saker, dvs ens egen tolkning av saker.

    Att kvinnor får fler brev ifrågasätter jag inte alls. Nu pratar vi ju om just FAKTA. Jag har varit på sajter där man kan se hur besöksstatistiken ser ut.
    Jag tycker att SKÄLEN till att kvinnor får fler brev är av intresse.
    Det ligger nog, tyvärr, fortfarande en hel del på mannen att uppvakta kvinnan. ÄR det så så kan du ju protestera och låta bli att uppvakta, vilket då får vissa konsekvenser för dig.
    JAG vill inte ha det så och skriver till män som jag finner intressanta. OM du hade rätt så skulle jag alltså kunna “välja fritt” mellan dessa män och så är ju inte alls fallet. Då hade jag valt en man nu och skulle inte överhuvudtaget vara här nu.
    Det finns en ytterst liten grupp av mycket attraktiva män och kvinnor som ev kan göra det, men de flesta män och kvinnor kan inte göra det. Att du låter den lilla gruppen få stå modell för alla kvinnor ligger till grund för din irritation på vår stora “makt” och det gör att vi vanliga kvinnor blir irriterade tillbaka för att vi inte alls känner igen oss i din beskrivning. För den är inte sann, dvs den bygger inte på fakta.

    En annan viktig faktor är ju: Hur många män och hur många kvinnor finns det på en viss dejtingsajt? Jag har själv skrivit och frågat om detta till flera sajter. Svaren har varierat mellan att de inte har uppgifter, inga nya uppgifter eller att det är ca 50 % av båda könen.
    Finns det något intresse hos en dejtingsajt att gå ut och tala om, OM det t ex skulle vara 75 % män och 25 % kvinnor när alla andra sajter säger att DE har 50 % av varje? Då skrämde de ju bort männen.
    Jag kollade just på hp och man KAN inte se hur många det finns av ett visst kön, för man får upp max 250 förslag om man försöker slå på alla åldrar.
    Jag är med på ett community där jag har hittat flera män, som jag skrev om tidigare. Det är inte en renodlad dejtingsajt och man kan se hur många det finns av båda könen. Där går det 10 män på varje kvinna. Det är klart att vi får fler brev då! Är DET mitt fel? Vad kan JAG göra åt att DU får få brev?

    Sedan är det ju som sagt en fråga om de brev som man får verkligen är av något intresse för en, annars har det ju inget som helst värde att få många brev. Skulle du känna att du hade “all makt” om din brevlåda fylldes varje dag med brev från kvinnor som inte tillhör den grupp som du söker (och som bara innebär jobb för att du fick klagomål på att du inte svarar artigt på alla brev, dessutom)?
    Får vi kvinnor ha några kriterier när vi söker för dig eller vill du att vi av rättviseskäl ska avstå från vår av dig påstådda möjlighet att “välja fritt” och istället acceptera första bästa man som skriver till oss?
    Inga kriterier som kvinnor söker enligt verkar vara ok för en del män. Av vilka skäl VILL du bli vald av en kvinna? Om vi kvinnor inte ställer några krav på en man, utan t ex spontant går i säng med honom helt utifrån ömsesidig lust, då ser de flesta män ner på oss och vilka ord ni då kallar oss för är väl väl kända? Så hur ska ni ha det? Hur vi än gör så kritiserar ni det.

    Jag citerar din huvudprotest: “tjejer enligt mig har alla fördelar på en nätdejtingsida, det är helt enkelt en orättvisa som borde rättas till ”
    Hur menar DU att detta ska “rättas till”?
    (Jag uppskattar att du skriver att det är din uppfattning, inte fakta)
    Finns det inga saker som du anser gynnar män på ett orättvist sätt i jakten på en partner?
    Sprider du inte bara din ilska och besvikelse, över att det går dåligt för dig, på oss kvinnor som grupp och det gör att vi blir negativt inställda till dig?

    Jag kan garantera dig att om jag, personligen, kunde se till att världen var helt jämställd nu på en gång så vore det gjort direkt. Jag är också med i flera föreningar som jobbar för jämställdhet. Vad gör du själv, förutom att klaga på nätet?

    Jag önskar dig allt gott!

    • Peter

      Jag har kollat det där med könsfördelningen. Det ligger kring 75% killar och 25% tjejer.

      Något förslag på lösning har jag inte. Mer en undran över varför inte fler singeltjejer kollar in här, det skulle ju vara rena godisbutiken för dem.

      Men samtidigt har jag en väldig undran varför tjejer hela tiden misslyckas här. Följ det här under en längre tid. Här sitter samma inloggade jämt. Det går inte att snacka med dem. Ibland dyker det upp någon som är intressant och som liksom ger det en chans, men det brukar sluta med att hon bara slutar höra av sig, inget svar när man skriver.

      En grej som i varje fall skulle ändras direkt är krav på presentation. En helt tom profil… Vad ska jag bli intresserad av?

    • Peter

      Varför försvann mitt svar till dig här?

      Här är sprängstoff i detta: Inloggade är ca 75% killar och ca 25% tjejer. Jag har kollat några gånger. Lycka till killar, man ställer sig och pissar i motvind ungefär.

      Vad som förvånar mig är att tjejerna inte får till det. Dåligt utbud är där någon/några som säger. Då dömer ni ut större delen av den manliga befolkningen. Bättre godisbord än så här har ni svårt att hitta.

      Jag är också förvånad att inte fler tjejer kollar in här. De borde ju ta chansen att slå sig loss, men de gör inte det.

    • Anki

      Jag börjar tro att vissa av kvinnornas beteenden på dejtingmarknaden är uttryck för ett naturligt mänskligt beteende, inte ett specifikt kvinnligt. Nu pratar jag om hur kvinnor hanterar att de får många brev och vilka män de väljer ut för träffar irl.
      OM män vore de som fick massor med brev och OM kvinnorna vore många fler på dejtingsajterna tror ni verkligen att genomsnittsmannen då skulle sitta och ha artiga konversationer med kvinnor som han vore totalt ointresserad av eller att han skulle dejta de minst attraktiva kvinnorna av något slags rättviseskäl eller för jämställdhetens skull?!

      “Dömer” vi kvinnor ut de flesta män?
      Det är en komplex fråga.
      Vill genomsnittsmannen ha “större delen av” den kvinnliga befolkningen?
      En man i denna diskussion valde bort kvinnor över 30, de som hade barn, de som hade ett utseende under hans gradering 6. Då hade han inte ens börjat se var de bor, om man har något gemensamt osv.
      En sådan man väljer jag helt klart bort, men han har ju redan valt bort mig, så vem väljer bort vem?
      ÄR det genomsnittsmän som befinner sig på hp? Jag hoppas verkligen inte det.
      De män som är attraktiva för kvinnor går nog åt snabbt. De kommer sällan med inlägg i diskussionerna; de har väl fullt upp med alla kontakter med kvinnor och är glada över bristen på konkurrens.
      Ibland har jag sett inlägg från de framgångsrika männen, där de ger råd till de män som beteer sig illa eller inte vet hur man gör för att de männen förstör för dem genom att de gör kvinnorna misstänksamma mot alla män och tröttar ut kvinnorna med brev som de inte vill ha.

    • Boccaccios

      Hejsan hallå där Anki.

      Vill börja med en parentes om det sista du skrev.

      Hur kommer det sig att i dessa sammanhang kommer alltid just den frågan upp.
      “Vad gör du själv, förutom att klaga på nätet?”

      Jag upplever nämligen att det finns bara ett syfte med den frågan.
      Den skall skrämma till tystnad. Den är formulerad för att framställa mig som en socialt missanpassad människa som lever hela mitt liv på nätet. Vilket skall få mig att skämmas så mycket att jag helt enkelt blir tyst och slutar prata om ett ämne som ger frågeställaren, dig, dåligt samvete. Därför att du vet förmodligen att jag har rätt? Vilket berör dig illa?

      Nu spelar det dock ingen roll för detta var ändå bara en parentes som sagt.

      För att gå vidare.
      http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article13109514.ab

      Här är länken till en debattartikel som kanske intresserar?

      Om du sedan söker vidare på nätet kommer du också upptäcka att det jag pratar om Är fakta.
      Visst blandar jag in egna erfarenheter i mitt resonemang, absolut. Men samtidigt kan man hitta artiklar på nätet, både debatt- och vetenskapliga artiklar som talar om att könsrollerna i samhället påverkas på grund av hur vi beter oss i dejtinglivet.

      Det finns också undersökningar som visar att oavsett vad administratörerna säger om sin sida så är könsfördelningen väldigt ojämn. 70 – 30 var siffran jag läste senast.

      Och visst innebär den fördelningen att ni tjejer får massvis med mejl i er inkorg.
      Det har dock framförts krav från tjejer i denna tråden att vi killar skall lägga mer tid på att formulera ett intressant första mejl. Samtidigt nämner ni ingenting om att ni är intresserade av att lägga motsvarande tid på att besvara alla mejl.

      Så alltså är det bara vi killar som skall lägga tid på att anstränga oss med skrivandet?
      Ni tjejer kan inte tänka er att göra en liten extra ansträngning och sedan svara på fler mejl?

      Det finns en tjej som ställer krav på att killar inte får slarva med att fylla i fakta i sin presentation, samtidigt är hon själv väldigt slarvig när det kommer till formuleringar, stavning och meningsbyggnad.
      Förklaringen, det är ju skillnad på en stående presentation och att skriva meddelande.
      Visst är det bra med skillnader? Framförallt som skillnaden verkar till förmån för en själv.
      Men jag ser ingen skillnad faktiskt, slarv är alltid slarv.

      Personligen tycker jag dessutom tvärtom, det är lite spännande när tjejer inte fyller i alla fakta.
      Då finns det nämligen någonting att bygga ett samtal på, det finns frågor att ställa.

      För blir det inte så att om alla fakta redan är angivna börjar det ju nästan kännas lite industriellt, då befinner vi oss ju helt plötsligt i en “KännerPanikMåsteTräffaEnLivspartnerFabrik.”

      För jag menar, om ni träffar en kille på staden, förväntar ni er då att han skall gå omkring med ett plakat där Alla fakta om honom är färdigifyllda? Och sedan väljer ni vem ni vill prata med baserat på vad som står på det plakatet.

      Handlar inte detta i stället om att lära känna nya människor, upptäcka saker hos varandra
      genom samtal och informationsutbyte i en konversation?
      Ungefär som en bekvämare och säkrare version av IRL? Och borde vi då inte försöka följa ungefär samma sociala regler som förekommer IRL?
      Vilket innebär att man vänder inte bara ryggen till någon som tilltalar en.
      Man säger i alla fall hej tillbaka. Sedan kanske man följer upp med att, “Du, jag är inte intresserad, men ha en fortsatt trevlig kväll. Hej då.”

      För den lilla saken kan verkligen inte ta mer tid för er tjejer än vad det tar för mig som kille att försöka formulera ett acceptabelt första mejl?

      Och nu du Anki, nu har jag slagit samman inställningen hos flera olika tjejer i tråden.
      Så snälla, tro inte att jag beskyller dig för allt jag precis skrivit.

      Som avslutning vill jag dock säga att förmodligen jobbar jag mer med jämställdhet IRL än vad du gör, eventuellt alltså?

      Hmmm… Sedan funderar jag på vad detta har att göra med att dejta när man mår dåligt?
      Det måste jag fundera på en stund. Återkommer.

      Tjing tjena

    • Anki

      Hej igen!

      Diskussionen om kvinnors och mäns dejting är delvis OT och delvis inte: när själva dejtingen får en del män och kvinnor att må dåligt. Jag har själv mått dåligt av själva dejtingen och av hur en del män har betett sig mot mig. JAG beskyller dock inte ALLA män för detta.

      Artiklarna som du hänvisar till är bra och visst är det konstigt att vi låter könsnormer begränsa oss.
      Jag stämmer inte in på den kvinna som beskrivs; låter inte män bjuda och jag söker djupa, meningsfulla kontakter. Därför är det svårt att hitta män; de flesta går mycket på det ytliga.

      JAG är inte attraktiv på marknaden; jag är för gammal och inte söt på ett kvinnligt sätt. JAG inser det och söker smalt och tålmodigt det som jag vill ha.
      Det känns förstås både trist och orättvist för alla som inte är attraktiva på marknaden, men att skylla på det andra könet eller att kräva att de ska fejka något intresse som de faktiskt inte har, är inte konstruktivt.

      OM du vill ha bra råd och feed-back så läs Hopes svar som börjar:
      “Ok, nu måste jag nog nyansera debatten lite.
      Min slutledning är att ni som män gör något fel om ni inte får ett enda svar.”

      Mitt bästa råd är att du låter bli att nätdejta tills din ilska mot kvinnor gör har gått över; så länge du har denna ilska så kommer den att skina igenom i dina brev och skrämma bort de kvinnor som annars säkert skulle vara intresserade av den person som finns där bakom.

      Allt gott till dig!

  68. Hope

    Ok, nu måste jag nog nyansera debatten lite.
    Min slutledning är att ni som män gör något fel om ni inte får ett enda svar.
    HP: Här har jag inte varit med länge, har skickat 1 meddelande till en tjej, hon har ännu inte svarat. (Jag skickade det dock i förrgår så hon kanske svarar senare)
    Under samma period har jag fått 48 meddelande från lika många olika tjejer.

    Match: 334 besök, 7 flörtar, favorit hos 9 st (lästa mail har jag råkat radera så där har jag inte koll men det var ett antal)
    Även här en relativt kort period.

    Mötesplatsen: Skickat 3 meddelande (inte fått svar på något) Samtidigt har jag fått 105 från lika många kvinnor.
    Längre period på över 18 månader.

    Nu till exempel på vad jag brukar få höra i dessa meddelanden…
    1. Din profiltext fick mig att tappa andan…
    2. Du är den finaste här inne.
    3. Vill gärna att du hör av dig.
    4. Det skulle vara väldigt spännande att få lära känna dig.
    5. Jag gillar vad jag ser.
    6. Synd att du bor så långt härifrån.
    7. Din profiltex utstrålar livslust och energi.
    Och så fortsätter det…
    Till detta hör att jag bara då och då är betalande medlem på dessa siter, av det enkla skälet att jag inte ännu helt känt mig redo, och därigenom har jag inte kunnat läsa majoriteten av mailen.
    Låter kanske konstigt att vara med då, men så ligger det till…

    Några kvinnor har faktiskt lyckats, fråga mig inte hur, hitta uppgifter om mig och agerat privatdetektiv och hittat mig i andra sammanhang som tex Linked In (som är ett arbetsrelaterat forum, lite varning på dessa kvinnor då man får lite stalkervibbar.. ) Men i vilket fall som helst så får de MVG i engagemang och ambition.
    Kvinnor har t.o.m kontaktat mig och bett mig återkomma tex på MP med en flört ”Jag vill prata med dig, kan du bli betalande medlem så vi kan prata?” när jag då inte blivit det så har några skaffat +konto för att kunna skriva till mig trots att jag inte är betalande.

    Mitt tillvägagångssätt?
    • Skrivit en profil från hjärtat, som utgår ifrån mina något romantiserade visioner och drömmar om hur tvåsamhet kan och ska vara enligt mig.
    • Lagt upp bilder som ger inblick i mina olika intressen och tillvaro. (tex tränings/idrotts-relaterat, eller musicerande)
    • Jag är mig själv (låter klyschigt men fungerar) i kommunikationen med kvinnor.
    • Svarar artigt i alla lägen (gäller alltså de mail jag kunnat läsa och därigenom besvara), lägger oftast till lite humor (inte krystat utan då det ges utrymme).
    Hur är jag,/uppfattas jag?
    • Intelligent
    • Streetsmart/allmänbildad
    • Problemlösare
    • Självständig
    • Trygg
    • Vältränad
    • Ser bra ut (det där är ju vanskligt, men överlag så tycker kvinnor i allmänhet så)
    • Ambitiös
    Vad finns det för nackdelar med att vara som jag?
    • Jo tex att kvinnor som enligt mig är intressanta och ser bra ut, blir obekväma av att jag är vältränad och reflekterar över sina egna brister, det har jag fått reda på av ett par kvinnor bara senaste två åren. Ibland kommer det från tjejer som själva är i bra form.
    • Att ”han lär ju ändå få så många som hör av sig så det är väl ingen poäng med att jag kontaktar honom”.
    • Att man vill känna sig älskad för hur man är inte bara hur ytan upplevs (kan ses som ett ickeproblem men jag upplever det så med jämna mellanrum) och därigenom blir lite misstänksam mot vissa kvinnor i vissa lägen.
    • Finns naturligtvis ett antal ytterligare punkter men jag nöjer mig där.

    För att summera….
    Hur tror ni män att de tjejer som inte fått något svar alls känner sig? Kanske som ni känner er!
    Får kvinnor alltid den man de vill ha? Nej, uppenbarligen inte beträffande mig.
    Är jag en skitstövel som inte besvarat alla kvinnors mail? (är ju som sagt bara betalande medlem då och då på vissa siter)
    Kärlek och attraktion är mycket mer komplext än vad vissa män gör gällande. Även om man får 500 meddelande från kvinnor som betecknas som vackra, intressanta, sjävständiga etc så finns det ingen garanti för att man hittar kärleken.
    Här kommer även en poäng till er tjejer som menar på att vi män nöjer oss med första bästa, och att vi därigenom har ett stort utbud….
    Jag tackade så sent som igår kväll nej till en supersöt tjej som ville träffas då jag ansåg att vi har för olika liv, intressen mål etc…
    Jag letar fortfarande efter kvinnan som tillsammans med mig kan framkalla känslan av en speciell tvåsamhet , den som jag en gång haft lyckan att få uppleva tidigare.
    Eftersom jag aldrig kommer nöja mig med mindre så.

    Till er som slutligen då konstaterar att ni inte får någon utdelning på dejtingsidor. Här vill jag dra en liten parallell till bostadsmarknaden. (Förutsätt här att bostaden inte ligger mitt i Stockholm, Göteborg osv, där lär ju vilken bostad som helst gå att att sälja ändå..  )
    • Du har en villa och vill sälja den.
    • Du sätter ut en annons, det går inget bra, du får inga bud.
    • Nu går du till en mäklarfirma, de hjälper dig att lyfta fram de bästa sidorna med din bostad, fortfarande få och låga bud.
    • Du målar och tapetserar om, buden börjar ramla in…
    • Ett steg längre, du investerar tid och pengar i renovering av badrum/kök eller båda.
    • Helt plötsligt börjar bud i en helt annan nivå komma in, och det blir en stegrande budgivning.
    Vad vill jag då ha sagt med det? Jo med risk för att vara övertydlig så menar jag på att (utan att göra våld på sig själv) man måste bestämma sig för hur mycket man vill åt tvåsamheten?
    Precis allt här i världen kommer med ett pris, det kan vara en kompromiss om bostadsort, utbildning, attityd, moral, ytlighet som utseende, klädsel etc.

    Sedan finns det vissa kvinnor med bristande empati, som svarat på ett väldigt otrevligt sätt gällande en del av de inläggen här, det är bara onödigt.
    Talar någon om att de mår dåligt för något så behöver man ju inte spä på det genom att tala om hur usla och gnälliga de är, man kan ju försöka tipsa på ett lite trevligare sätt.
    (Hittar ni några stavfel, tokig meningsuppbyggnad etc så beror det på att jag hastade ihop detta inlägg och ej hunnit korrekturläsa… 😛 )

    • Anki

      Tack Hope!
      Jag förstår kvinnornas intresse.
      Det finns en BRIST på sådana män inom nätdejtingen.
      Det är en fråga om tillgång och efterfrågan.
      Det som många vill ha och som det finns lite av BLIR efterfrågat.

    • Hope

      Anki, det var vänligt av dig! 🙂
      Tänkte på en annan sak också…
      Jag vet inte om det var du som skrev följande tidigare, men jag tar upp det ändå…
      Någon skrev något i stil med att “intressanta män försvinner snabbt från en dejtingsite”… tillåt mig opponera mig lite.

      Vissa, som jag (ja jag placerar mig i den kategorin eftersom jag får en hel del indikationer på intresse från kvinnor) är inte helt hundra på att vi är fullständigt mogna att dejta någon ännu och trevar lite, letar efter det där speciella… vilket då leder till att vi kan finnas kvar bra mycket längre på en site trots att utbudet av intresserade kvinnor finns där för oss. 🙂

      Hope

  69. Hope

    Glömde nämna att jag extremt sällan kontaktar en tjej först, jag tittar runt lite på olika profiler som i mina ögon sticker ut på ett eller annat sätt och därefter kontaktar vissa av dessa tjejer/kvinnor mig.

  70. ViraStina

    Jag nickade instämmande åt Hopes inlägg här ovanför, eftersom jag känner igen mig i det där med att undvika killar som ändå är för snygga. 🙂 Sådana profiler bläddrar jag oftast förbi.

    Eftersom jag i det stora hela ser rätt alldaglig ut, springer jag inte efter de mest tvålfagra gossarna. Och visst vet jag att det finns undantag – det har jag själv varit med om IRL – men generellt går jag ändå på uttrycket ‘kaka söker maka’ i de här sammanhangen. Alla är vi ytliga på vårt eget sätt!

    Nåväl, efter alla diskussioner här i bloggen har jag analyserat mitt eget beteende och funderat över vad som får mig att klicka på en profil och kanske skriva någon rad. Och jag har märkt att fotot är viktigt för mig också, men inte ur skönhetsaspekten.

    Däremot går jag gärna in på profiler där killen i fråga ser glad och avspänd ut på fotot. Väldigt många har usla bilder, tagna i halvmörker framför datorn ur grodperspektiv. Dessutom ser de ofta sammanbitna och skittrista ut, med skarpa skuggor. Som hämtat ur senaste numret av Styckmördarmagasinet.

    Nu är jag fullt medveten om att jag

    1) kastar sten i glashus, för min egen profilbild är sannerligen inget mästerverk
    2) missar drösvis med trevliga snubbar bara för att de inte är duktiga på att ta selfies

    Jo, självklart. Det behöver ni inte påpeka. Jag vet ju detta rent intellektuellt. Men likt förbaskat fungerar jag så i praktiken, och där tror jag inte att jag skiljer mig nämnvärt från andra kvinnor.

    Ungefär som Hope skriver – välj bilder där du är aktiv, är utomhus, kanske ägnar dig åt någon hobby eller så. Åtmintone på mig fungerar det mycket bättre med ett foto som visar hur trevlig personen ser ut när han är bekväm och trivs, än dessa osmickrande närbilder som uppenbarligen är tagna under plågat tvång.

  71. Hope

    Hörru ViraStina! 🙂

    Du missar ju uppenbarligen bra män genom att dissa, vad du betecknar som, “tvålfagra gossar” också! 😛
    Skärpning, nu får du ändra inställning bums!
    Vem vet, vi kanske är en match “made in heaven”! 😛

    Hope

    • ViraStina

      Ok, Hope, jag lägger till en punkt:

      3) diskriminerar snyggingar helt urskillningslöst. 😉

      Men visst har du rätt – jag är lite fördomsfull på det området. Trots att jag har blivit överbevisad vid ett par tillfällen, när killar som jag snabbt har dömt ut som för snygga för mig ändå visade sig vara intresserade. Alla är uppenbarligen inte lika ytliga, när det kommer till kritan!

      Det är dock undantagsfall, och därför handlar det mest om att jag inte har tid och energi att satsa på högoddsprojekt. Jag är tämligen rationell och prioriterar det som sannolikt har störst chans att leda någon vart. 🙂

    • Hope

      Jag är ett av de där undantagen då! 🙂
      Egenskaper är något som för mig snabbt kan höja en kvinna förbi nivåer som, vanligtvis, anses vara förbehållna eventuella fysiska attribut.
      Självklart behöver det finnas attraktion till att börja med, men egenskaperna kan snabbt, i mina ögon, förstärka attraktionen.

      Det har hänt mer än en gång att jag dissat en modellvacker kvinna då hon öppnat munnen och gett plats för, i mitt tycke, avskyvärda åsikter, eller hur hon genom några få meningar bevisat det omöjliga i att med henne försöka föra en stimulerande konversation med intellektuellt utbyte… 🙂
      Något av det mest avtändande jag kan tänka mig är när en sådan kvinna visar sig var i stort sett ett tomt skal, fin till det yttre men helt innehållslös.

      Det vackra hos en sådan kvinna falnar snabbt i mina ögon och leder ofrånkomligen till avståndstagande.

      Jag har även varit med om det motsatta, kvinnor som vid första anblick ser “alldagliga” ut, men som helt plötsligt, när jag t.ex fått se deras/hennes driv, framstår som i ett skimmer av utstrålning.
      Det blir som att jag förser mig själv med imaginära/osynliga skygglappar, som gör att jag ser det positiva mer klart än eventuella brister.

      Man ska aldrig underskatta egenskaper, kemi eller en känsla som kan framkallas av olika kombinationer av förutsättningar som går i lås samtidig! 🙂

    • What_A_Man

      Du satte verkligen fingret på något riktigt viktigt här – hur samspelar man med varandra. Där sitter äkta attraktion.

      Man kan inte läsa av det från ett foto eller från en presentation. De bitarna är mer något man kan börja snacka kring. Berätta om vad du har skrivit! Eller berätta om fotot! Det går till och med att få igång det där samtalet som gör en nyfiken utifrån faktadelen. ”Är det helg med barn hos dig med?” är en fras jag har fått igång flera samtal med. Det är inte givet att man finner det magiska DET bara för att man snackar. En stor del här har förmågan att drabbas av det egna dödsfallet…

      Sen är här tyvärr regeln att kvinnan väljer mannen som ska välja henne. Det mesta man skriver förblir obesvarat.

    • Hope

      What_a_man, det kanske även är så att jag, tack vare att jag extremt sällan är den som behöver initiera en kontakt, då kan slappna av och skriva helt och hållet från hjärtat.
      Då kvinnorna kontaktar mig så har de ju oftast initierat med något ämne, om du är med på vad jag menar?

      Dessutom har jag rätt lätt för att föra dialog/konversera med andra generellt. Så även i de få fall jag initierar kontakten så känner jag mig trygg i hur jag presenterar mig och mina val av ämnen. Om vi säger så här, om tjejen inte hör av sig så lär det inte bero på något jag skrev på ett tokigt sätt! 🙂

      Så du har nog mer erfarenhet än jag gällande uppstart av dialog på dejtingsiter samt eventuella konsekvenser… 🙂

    • ViraStina

      Jo, jag håller med dig, Hope, jag fungerar precis likadant. Jag faller för energi, intelligens, humor och jäklaranamma snarare än utseenden.

      Någon som uppvisar dessa egenskaper blir automatiskt intressant i mina ögon. T o m om han råkar vara lite för snygg. 🙂

    • Hope

      ViraStina, visst är det så, och med några få väl valda och ärliga rader har man helt plötsligt fångat motpartens uppmärksamhet/intresse! 🙂
      Krångligare än så där det ju inte, lova nu att fortsätta jaga även de “lite för snygga” ! 😛

      Vad folk inte heller verkar tänka på är att även om man någon inte är “bildskön” och har det gyllene snittet (som tex jag oftast dras till rent utseendemässigt) så finns det en massa sätt att styra hur man upplevs/uppfattas. (Nu syftade jag på proportionerna i ansiktet, jag kan ofta även bli minst lika intresserad av en tjej med någon liten “defekt” tex något ärr eller liknande.)

      Om man tex har har ordentligt med övervikt i kombo med exemplet ovan, så kan man ju lägga om kosten för att gå ner, och dessutom lägga till träning för att forma kroppen.
      1. Man kommer uppleva en boost gällande självkänslan och även självförtroendet hos sig själv.
      2. Det ger utstrålning, samt vittnar om jävlar anamma och driv hos individen. Vilket tilltalar mig som person.
      3. Man bär även upp kläder på ett annat sätt, stolthet och rak rygg kommer som ett brev på posten.

      Så kort sagt, att sitta och deppa över att tjejer inte hör av sig (utan att man förändrar något) blir lite som att sitta och vara missnöjd med sitt jobb men inte söka något annat.

      Hope

    • ViraStina

      Hope,

      Nja, jaga några snyggingar kommer jag aldrig att göra. 🙂

      Men däremot försöker jag förstås ha ett öppet sinne även mot dem, som mot andra.

  72. Anki

    Om man mår dåligt så kan ingen fixa det åt en. Man måste göra jobbet själv.
    Man kan få stöd av andra som har det likadant, men i vissa lägen i livet kanske man är för skör för dejting.

    Bruksanvisning till de män som mår dåligt av hur dejtingmarknaden fungerar
    (vilket alltså jag också gör som kvinna och jag tar gärna emot råd från män om hur jag kan få det bättre):

    1. Är du inte gångbar på marknaden; bit i det sura äpplet, erkänn det och gör något åt det.
    Sök inte syndabockar; även i de fall där du har rätt så hjälper det inte dig att bli lycklig.

    2. Lyssna på vad kvinnorna efterfrågar och saknar. FRÅGA oss gärna om vad vi menar och om mer information. Givetvis på ett intresserat sätt, inte anklagande eller dylikt.
    Bara ATT du lyssnar och är intresserad skiljer ut dig från majoriteten av män på ett positivt sätt.

    3. Se vad du redan har av det som kvinnorna söker och framhåll det i din presentationstext.

    4. Fundera på om det finns fler saker som du inte har, men som du själv tycker är viktiga och själv vill utveckla hos dig själv/lära dig/träna på. Sätt igång med det jobbet. Framhåll även här ditt intresse för detta och att du utvecklar dig i din presentationstext.

    Eftersom kvinnor inte alls hittar de män som vi söker så kommer detta arbete att vara väl värt mödan och leda till att ni får tillgång till en stor marknad med ytterst liten konkurrens. Eftersom många vill ha något utan att anstränga sig så har de som är beredda att lägga ned lite jobb ett stort försprång.
    Läs lite psykologi om hur kvinnor fungerar, t ex. Ta tag i ditt eget “bagage”. Sådant är ovanligt och mycket attraktivt hos en man. Man kan alltså slå två flugor i en smäll; må bättre SAMTIDIGT som man blir MER attraktiv för kvinnor. De flesta kvinnor räds inte att dejta en man som har/har haft det svårt, utan att han drar sig undan och inte delar det svåra med henne samt att han inte jobbar konstruktivt med sin problematik.

    Lycka till!

  73. Boccaccios

    Nu tänker jag så här.

    Vi män hävdar här i tråden att ni tjejer beter er nonchalant på en sida som HP.
    Då kommer det tips från tjejer att det är fel på oss och att vi skall ändra presentation, attityd och tillvägagångssätt när vi skriver. Det är helt enkelt vårt eget fel att vi blir ignorerade.

    Samtidigt har några tjejer sagt saker som att de bra männen försvinner ganska snabbt.
    Därför, hävdar ni, finns det bara män kvar som ni inte vill skicka svar till.
    Som någon tjej uttryckte sig, utbudet är helt enkelt för dåligt.
    Det finns helt enkelt ingen marknad att välja från.

    Men då undrar jag så här, om det är männens fel att vi genom vårt agerande blir ignorerade, innebär inte det då att det är tjejernas fel att ni genom ert agerande gör att det inte, som ni uttrycker er, finns någon marknad och inget utbud av bra killar.

    Därför att ni tar er inte tiden att verkligen utforska vem det är som skriver till er.

    Bara en fundering

    • Anki

      Hej!
      Intressant att du ignorerar den man som skrev samma sak som kvinnorna.
      Jag skrev tidigare

      “Jag vill inte såra människor, av båda könen, och svarar alltid på alla meddelanden som jag får. I början gav jag alla män maximal chans att visa vilka de var och pratade länge med alla. Efter ett tag blev det mycket tidskrävande och jag började tröttna på alla kontakter som inte innehöll de ingredienser som är viktiga för mig. Jag tyckte även att man på ett vis ”lurade” personer när man visade intresset att prata med dem, fastän man kände att det inte var vad man sökte. Jag blev mer kortfattade och t o m tackade nej när det kändes fel för mig. I vår uppfostran som kvinnor, eller min åtminstone, ska man sätta andras behov före sina egna och inte känna efter vad man vill själv, så det var ofta mycket svårt för mig. Jag tyckte ofta synd om män som verkade ha mycket svårt för sig i kontakterna. Men jag måste ju finna en parter som passar mig? Jag hade genom mitt beteende, att prata länge med alla män, upptäckt att det första intrycket och känslan som den tidiga kontakten gav mig, så gott som alltid inte förändrades speciellt mycket med tiden, så jag började gå på den. Fick många meddelanden som bara bestod av Hej, eller Vad gör du? eller så många stavfel och fel i meningsuppbyggnaden att det var svårt att veta vad personen ens ville säga. Jag gillar långa och djupa konversationer. Om man skriver ett svar till en sådan man och det fortfarande bara kommer ett ord, så kommer han knappast att passa mig?
      En viktig sak: När jag tackade nej till männen på ett mjukt och därför förmodligen otydlgt sätt så fortsatte de flesta att skriva till mig ändå. Så jag blev tydligare.
      Jag tillhör dem som tycker att om man inte kan svara artigt så har man visat vilken typ av människa man är och att männen inte borde sörja en sådan missad kontakt. Tycker att det skulle finnas en ruta på hp som man kunde kryssa i om man vill bete sig extra artigt. Den skulle vara sökbar, så man kunde välja bort de som inte kan anstränga sig så pass för sina medmäniskor. Det sagt så förstår jag kvinnor som får massor med meddelanden och måste vara ganska kalla i svaren för att kunna avsluta en kontakt. Forskning har visat att män generellt oftare uppfattar vanligt vänligt beteende från kvinnor som intresse för dem som män, än vad kvinnor avser med det eller hur kvinnor uppfattar det. ”

      Jag har även skrivit “Om man mår dåligt så kan ingen fixa det åt en. Man måste göra jobbet själv.”, detta inkluderar kvinnor.

      Själv har jag funderat på att söka mig till kvinnor istället för män (och även tittat efter kvinnor som söker kvinnor, men tyvärr så är de mycket få), trots att jag hittills inte har attraherats av mitt eget kön på det viset. Är DET radikalt och konsekvent nog för dig?

      Vänliga hälsningar

    • Boccaccios

      Du tänker på Hope?

      Men Anki, måste säga att det är lite märkligt att du som kvinna håller med Hope.

      Du hävdade att du IRL är medlem i flera organisationen som ägnar sig åt jämställdhetsarbete.
      Men hur kan du då missa vad Hope är?

      Han är ju arketypen på allt det som definierat män i alla tider.
      Jägaren, Casanovan, personligheten som imponerar på honorna med sin kraftfullhet. Arghhh…. Slår mig på bröstet… Arghhh… Störst… Starkast… Arghhh… Hjälten….

      Klart ni kvinnor tycker hans avslappnade attityd är attraktiv…
      Det är ju samma mentalitet som i lejonflocken. Han får er kvinnor att göra allt arbete men det är ändå han som alltid äter först. Och det är också han som ligger med alla honor…

      Alltså är det också den personligheten som garanterar att vi Aldrig kommer uppleva äkta jämställdhet. Varken på nätet eller IRL.

      Och det faller du för, trots allt ditt jämställdhetsarbete?

      Hmmm…?

      Ha det gott allihopa, nu är jag färdig 🙂
      För stunden

    • Adam

      Att inte svara på folk som inte är intressanta för en tycker jag inte kan räknas som nonchalant i det här sammanhanget. Det är inget välgörenhetsarbete vi bedriver här utan vi är här för att träffa någon som vi tror kan vara en potentiell partner. Jag lägger ner tillräckligt med tid på dejtingsidor med att försöka få till något med de som jag tror kan vara något för mig, jag har inte tid att skriva till alla människor bara för att vara artig. Och då får jag ändå inte några strömmar av mail från kvinnor som tar första kontakten. Om jag inte pallar skriva till dem jag får ifrån, tänk dig då någon som får 10-20 nya mail om dagen. Det skulle bli ett heltidsjobb!

      Man kan inte veta utifrån ett foto att någon är ens “the one” men man kan definitivt veta med relativt stor sannolikhet att någon INTE är ens “the one” baserat på ett foto. Då handlar det faktiskt inte om rent fysiska “vackra” drag eller inte, fastän det såklart påverkar ens omdöme, men man ser så otroligt mycket på en bild som avslöjar vad personen är för person. Vad har den för stil, för hållning och kroppspråk, för ansiktsuttryck, mm. Nästa gallring är presentationen där man märker ytterligare saker som påverkar ens beslut.
      Så om någon inte svarar på ett mail som jag skrivit så kan jag antingen lägga mig i sängen och gråta för att det måste vara något fel på mig eller så kan jag ser det som att jag inte var den personens typ (eller jag kanske hette samma sak som deras brorsa/farsa och “det skulle bli konstigt” eller vad som helst), acceptera det och fortsätta leta efter någon annan. Om man tar det personligt så gör man sig själv en otjänst och det blir lätt att man tar på sig offerkoftan.
      Och det går inte att kräva att en främling ska ta sig tid att skriva till er bara för att ni har gjort det med dem – de har inte bett er att skriva till er, de är inte skyldiga er något. En eventuell dialog måste bygga på bådas frivilliga lust.

      En liknelse: Om jag ser att det ringer en telefonförsäljare så lyfter jag inte på luren för jag vet att jag inte vill ha vad de har att erbjuda – då är det ingen mening att jag slösar bort både deras och min egen tid på något som aldrig kommer hända. En annan liknelse med att du får hem reklam i brevlådan: antingen så är du intresserad av produkten och går till affären och handlar eller så är du inte intresserad och stannar hemma. Du går ju inte till affären och säger: Hej, tack för att ni skickade hem reklam till mig, det var jättetrevligt och ni verkar vara en bra affär, men jag vill inte köpa något. Bara för att de har skickat reklam till dig så finns det inget krav på dig att köpa något eller ens göra någonting.

    • Boccaccios

      Tjena Adam.

      Jag tycker inte din liknelse fungerar riktigt.
      Den hade varit bra om alla vi som är på sådana här sidor varit tjänster och varor.
      Om vi varit produkter tillverkade i fabrik.

      Men det är vi ju nu inte. Vi är människor, fyllda med förhoppningar, tankar och känslor.

      En bättre liknelse är väl då att du befinner dig på en fest. Det kommer fram en tjej och säger hej till dig. Ditt gensvar är att du vänder henne ryggen utan att säga ett ord.
      Du ignorerar henne totalt trots att allt hon gör är att vara trevlig mot dig.

      För det är vad detta handlar om. När jag, och flertalet av alla killar gissar jag, skriver till tjejer, då är det för att vi tycker de är intressanta. Vi försöker vara vänliga mot dem.
      Tycker du det är för mycket begärt att få någon form av vänlighet tillbaka?

      Nu skall du veta att jag inte är så korkad att jag tror att Alla tjejer tycker om mig.
      Jag förväntar mig inte att Alla tjejer jag skriver till skall börja snacka med mig.
      Som någon tjej uttryckte sig, av medlidande.
      Det hade ju dels varit naivt av mig att tro någonting sådant. Sedan är det ju så också att jag vill inte prata med en människa som inte vill prata med mig.

      Men vad jag hoppas på, jobbar för, genom mina kommentarer i diverse olika trådar, det är att vi skall visa varandra lite vanlig, hederlig anständighet.
      Det handlar helt enkelt om att vara civiliserade mot varandra.

      Och då vänder man inte bara ryggen åt någon som tilltalar en.
      Men säger hej tillbaka. Sedan kan man förklara lite kort att det inte finns något intresse. Det kan man göra i samma mejl man svarar med.

      Och sedan är det över. För jag hävdar inte att tjejerna måste fortsätta svara om samma person fortsätter skriva. Har de en gång sagt nej, då kan de ignorera personen hur mycket de vill. På samma sätt hävdar inte jag att de måste svara om det kommer sexuella inviter i ett första mejl. Då kan de också välja att ignorera människan.

      Men jag hävdar att blir man tilltalad på ett trevligt, ödmjukt sätt, då ska det faktiskt visas så mycket hänsyn mot en annan människa att man inte bara vänder ryggen till och ignorerar personen i fråga.

      Så civiliserade är vi i verkligheten. Och de personer som inte kan vara lika civiliserade på nätet är uppenbarligen socialt handikappade och borde kanske fundera på om de skall vara kvar på en nätdejtingsida.

      Och den som hävdar att tiden inte finns för att visa en annan människa ens den lilla sympatin, tja, den personen borde kanske göra ett psykopattest?

    • Adam

      Boccaccios:

      Skillnaden på HP och en fest är att festen är begränsad i tid. Folk går på fest max en gång i veckan, de flesta mycket mer sällan, och så är du där i kanske 4 timmar och är social med folk och sen går du hem och får vara i fred. På nätet så kommer det en ständig ström av meddelanden hela tiden som inte tar hänsyn till om du är på humör just då eller inte. På en fest, om 10 pers pratar med dig samtidigt så kan du också säga: “Vänta här nu, en i taget, jag hör inte vad ni säger”.

      Jag har en annan liknelse som är mycket mer nära det som kan hända på HP: Säg att du skulle få 10 snigelpostbrev i brevlådan varje dag, från olika okända personer. Första dagen skulle du kanske tänka “wow, att så många vill skriva till mig” och börja svara på alla. Kul, tänker du, och att det tog kanske lite lång tid att skriva alla tio svaren, men det var ju kul så det var värt det. Nästa dag så kommer det 10 brev till och du kom hem sent från jobbet/skolan och måste laga mat och städa och dessutom fylla i den där blanketten till den där myndigheten som tar tid. Det är fortfarande kul att få så många brev och du försöker svara på de flesta också, men några tänker du att du tar nästa dag istället. Nästa dag är det samma visa och nästa dag igen och nästa dag. Efter en vecka känns det nog rätt överväldigande och du börjar känna att du inte kommer hinna med att svara alla och då börjar det förutom de 10 nya breven komma in svaren från dem du skrev till de första dagarna. Efter ett år av 10 brev om dagen så är du nog rätt less på det hela och har kommit fram till en pragmatisk lösning där du faktiskt bara svarar på de som du verkligen vill svara på. Alltså inte “vill” som i att du vill vara artig utan “vill” som i att du vill det av din egen lusts skull.

      Sen är det ju rent fysiskt och praktiskt lättare att skriva elektroniska brev än brev på papper, men den mentala ansträngningen är ju samma. Och säg att du skulle få 3 brev om dagen istället för 10 och det skulle ändå bli för mycket i längden.

      I en perfekt värld så har du rätt, då skulle alla vara artiga och svara alla och lejonen skulle leka med lammen och det skulle rinna läsk ur vattenkranarna, men i verkligheten är det såhär det funkar. Sen finns det olika sätt att förhålla sig till den verkligheten: att grotta ner sig i hur orättvist man tycker att det är och hur alla borde bete sig egentligen eller att bara se det för vad det är, att folk har inte möjlighet och tid skriva till alla.

    • Boccaccios

      Tjena Adam.

      När jag läser det du skrivit börjar jag omgående tänka på
      Lech Wałensa, Mahatma Gandhi och Nelson Mandela exempelvis.
      Tre människor som grottade ner sig i tanken på förändring.
      Tre människor som trodde så starkt på förändring att de vägrade ge sig. Oavsett konsekvenser.
      Och vet du vad, i slutändan vann de, alla tre.
      De fick till förändring.

      Därför tänker jag också fortsätta grotta ner mig i tanken på förändring på nätet. Jag tänker fortsätta agitera för att vi skall bete oss civiliserat mot varandra på nätet. Jag tänker fortsätta försöken att skapa den perfekta världen på nätet som du så föraktfullt talar om.

      Och vet du vad, kanske kan jag med mitt agerande också få till en förändring. För jag vägrar ge mig, oavsett konsekvenser.

      Vilket ju ändå känns bättre än att acceptera ett osocialt och nonchalant tillvägagångssätt på nätet. Acceptera det Bara för att så har det ju alltid varit.

      Och bara så du tänker på det, ditt resonemang har aldrig, Aldrig bidragit till utveckling och framåtskridande.

      Sedan ditt resonemang om snigelpost i brevlådan.
      Dessa tjejer som nonchalerar brev i inkorgen har ju inte bara en adress till sin brevlåda. Det är ju inte så att jag har fått använda telefonkatalogen för att hitta dem.
      Därför att de har ju dessutom satt upp annonser på varenda anslagstavla och lyktstolpe runt om i staden att de vill ha brev.
      För det är vad man gör när man tecknar sig på en dejtingsida.

      Och är det nu så att de inte har anständigheten, eller tiden, att svara alla som hörsammar deras annons, ja, då får de ju helt enkelt plocka ner annonserna igen.

      Eller enkelt uttryckt försvinna från dejtingsidan. För när de agerar som de gör så slösar de med Min tid. Och min tid är precis lika värdefull som deras tid.

    • Adam

      Men herre gud, Boccaccios, jämför du dig nu på riktigt med Nelson Mandela och Mahatma Ghandi? Jag skulle snarare säga Don Quijote! Jag förstår att det är kämpigt det här med dejting och det är det för mig och för nästan alla andra också, men låt dig inte hamna i en martyr-roll. Om du tycker att de som inte svarar på mail gör moraliskt fel – OK, visst. Men vad kan du göra åt det? Ingenting. Så fokusera inte på det utan fokusera på vad du kan göra – skriva till någon ny, kanske be någon ta lite bilder på dig så att du har lite nya till sidan, skriva om din profiltext osv. Skriv lättsamt och inte för formellt, bjud gärna på dig själv, om du har någon lite rolig egenhet. Framställ dig från dina bästa sidor och ta gärna hjälp av folk som känner dig, fråga dem hur de skulle beskriva dig. Gärna inte bara rätt uppochner porträttbilder utan bilder tagna “i stunden” när du inte posar osv.
      Om du fokuserar för mycket på det här med att du tycker att du blir orättvist behandlad på HP så finns det en risk att det kommer lysa igenom på din presentation eller hur du skriver till folk. Därför, för din egen skull, släpp det fokuset. Det får vara orättvist då, snälla ta inte på dig uppgiften att “fixa” det, för det kan du inte, det lovar jag. Fokusera på det du kan påverka och inte på det som du inte kan påverka! Kör hårt!

    • Peter

      Fascinerande!

      När där är tillräckligt många killar som säger att detta är fullständig skit och tjejerna beter sig rätt illa dyker helt plötsligt ett antal killar in i diskussionen som:

      Blir kontaktade!!!!
      Träffar tjejer!!!!
      Coachar killarna hur de ska få tjejerna på fall (trots att de förmodligen då är singlar…)
      Och försvarar tjejers rätt att bete sig jävligt drygt.

      Där är viss trollvarning på några av de som skriver här…

    • Adam

      Peter, jag är inte här för att försvara någon. Det här är ett inlägg om att dejta med depression och jag ger mina perspektiv. Jag har varit långt nere i låg självkänsla och självförtroende, men har jobbat med det och jobbar med det fortfarande (jag var hos min terapeut idag och stormgrät) och ser på tillvaron mycket ljusare nuförtiden. Jag ser också hur vissa med mansnamn här inne verkar ha hamnat i en destruktiv offerroll, säkerligen pga depressionsrelaterade orsaker, som uppenbarligen inte funkar för dem på dejtingmarknaden. Jag försöker förklara att att inte få svar på mail inte är för att nån vill vara elak eller att det är något fel på en utan _det är bara så det funkar_ här och så är det för alla(!), ta det inte personligt. Men om du vill ta det personligt och välja förklaringen att tjejerna här är respektlösa osv, visst, för all del! Lycka till!

    • Boccaccios

      “Ok, visst. Men vad kan du göra åt det? Ingenting.”
      Är det verkligen så du tänker Adam?

      Tja, tur att det finns andra typer av personligheter i världen annars hade vi ju fortfarande transporterat oss med häst och vagn. Vi hade jagat med pilbåge…? Eller stenslunga kanske?

      Och ja, jag jämför mig med Nelson Mandela, Mahatmi Gandhi och i princip alla människor i historien som vägrade hålla käften. De hade en övertygelse och de arbetade för att den övertygelsen skulle bli verklighet. I och för sig är jag liten i frågan jämfört med dessa jättar, jag riskerar exempelvis inte att bli dödad på grund av min övertygelse. Men jag tänker likadant som de gjorde.

      Vilket återigen känns bättre än att vara en Lilla Fridolf personlighet, som svansar efter tjejerna och säger tack och amen till allt de påstår.

      Sedan måste jag säga detta också.
      Det är väldigt snällt av dig att du vill komma med tips och råd.
      Saken är bara den att alla tips som framkommit i denna tråden är sådant jag redan har provat. Även de tips som vissa välmenande tjejer har givit.
      Exempelvis är hälften av mina fotografier tagna av en professionell fotograf, hälften är tagna av kompisar men fortfarande väldigt bra.
      Min presentationstext har blivit redigerad av två tjejkompisar.
      Jag har En tjejkompis här på HP som också har bedömt min presentation och enligt henne är den, väldigt bra tror jag orden var hon använde.

      Det kan påpekas också att denna tjejkompis har för vana att fråga killar hon får kontakt med hur deras erfarenheter ser ut.
      Hon har också frågat killkompisar IRL.
      Och svaret är samstämmigt, tjejer är för nonchalanta på dejtingsidor.

      Och därför tänker jag fortsätta min kamp för att tjejer helt enkelt skall skärpa sig.

      Nu skall jag vara civiliserad mot dig Adam.
      Någonting du uppenbarligen inte förtjänar med ditt tänkande.
      Men ändå, jag är inte som du.

      Vill därför tala om att efter detta inlägget blir jag tyst i denna tråden. Det finns helt enkelt ingenting mer för dig och mig att säga till varandra eftersom vi har helt olika tänk.

      Och uppenbarligen kan vi fortsätta skriva kommentarer till varandra hur länge som helst utan att vi kommer vidare i resonemanget. Alltså kan vi lika gärna låta bli.

      Så, då var jag civiliserad och anständig som talade om det.
      Eller hur?

    • Adam

      Hördu, kliv av dina höga hästar och säg inte att jag inte förtjänar att bli behandlad på ett civiliserat sätt. Någon slags hövlighet kan du väl behålla, annars så ser jag ingen mening med att skriva mer. Försök inte vända det här till att jag är någon omoralisk person som blundar för orättvisor, det är ett osakligt och billigt trick. Du har ingen aning om vad jag har varit med om och kämpat för och engagerat mig i i mitt liv, hur många timmar, veckor, år jag arbetat ideellt med olika saker. Men det har varit saker i verkligheten, betydligt allvarligare saker än att någon inte svarat på ett mail. Lägg ned.

      Ja, det är verkligen så jag tänker, för du kan, som jag ser det, inte göra någonting åt det som du beskriver som ett problem. Berätta gärna din handlingsplan för att “få tjejer att skärpa sig”. Första steget är..? Sen tänkte du göra vadå? Vad är slutmålet, rent konkret? Att folk ska ha mer tid än de har nu, så att de kan skriva tillbaka till alla? Måste varje person alltid svara på alla mail för att ditt ideal ska blivit uppnått, för att de ska ha “skärpt sig” eller finns det utrymme för att man inte orkar någon enstaka gång?

      Jag blir provocerad och chockad när du jämför dig själv med Nelson Mandela, en man som ledde ett revolutionärt militärt parti mot en förtryckande regim och satt i fängelse i 27 år för det. Han kämpade för förändrignar i _verkligheten_, mot verkliga och grundliga orättvisor och övergrepp. Du sitter och tycker att folk ska skärpa sig för att de inte skriver tillbaka till dig på en dejtingsida på _internet_. Du måste förstå att HP inte är samma sak som verkligheten, att förvänta sig att folk ska bete sig och engagera sig på samma sätt som de gör AFK är inte rimligt. Gå ut och träffa folk i andra sammanhang om du inte köper dealen med det här. Jag förstår att du tycker att det är orättvist och fel, jag förstår din känsla, men att det känns jobbigt för dig är inte samma sak som att någon har gjort fel mot dig. Om någon gör slut med mig så blir jag förkrossad, jag känner mig maktlös och vill hitta förklaringar, jag kan bli arg och besviken och ledsen, allt detta pga det blev inte som jag ville och hade tänkt mig. Men att jag känner alla de här känslorna betyder inte att den som gjort slut med mig har gjort något fel utan den personen har bara följt sina egna känslor och viljor. Det är en olyckosam situation, men den är inte fel. Samma sak ifall någon av någon anledning väljer bort att svara på någons mail. Det är olyckosamt, det svider, man kanske blir ledsen, inte en kul situation. Men att du blir ledsen är inte samma sak som att någon har gjort något fel.

  74. Peter

    Nu skriver jag det här för tredje gången, och detta inlägg kommer också att försvinna för det är för mycket dynamit i det: Fördelningen på inloggade är 75% killar och 25% tjejer.

    För att svara på Ankis fråga hade det varit omvänt hade jag behövt max 2 månader för att hitta henne jag skulle engagera mig i.

    Sen kan man läsa en del här i inläggen som alla säger att där ska vara krav på presentation. Ställ det kravet HP. Jag vet att ni läser detta eftersom ni plockar bort inläggen. Då får man lite att arbeta på med tjejerna här. Ingen presentation är detsamma som att inte synas eller kunna söka själv. Enkelt.

  75. yoron

    Fan vet. Jag tror tjejer och killar vill ungefär samma sak. Oavsett vilket kön dom vill det med. Sen så finns det tydliga tjejdrömmar, liksom grabb drömmar. Sen har vi givetvis dom med väldigt speciella drömmar, men dom är nog inte i majoritet här. Man får chansa gissar jag, och hoppas på det lilla, någon vettig, upphetsande, sängatletisk, duktig i köket, med gedigen utbildning som kan försörja mig, gärna änka men ej äldre ön 21. Hon bär givetvis älska barn men helst ej vilja ha några, om vi inte räknar med mina?

    Är det för mycket begärt?

  76. Mallan

    Nu har jag inte läst alla kommentarer under Cecilias inlägg men någon kanske har råd till mig.

    Att dejta någon som mår dåligt.
    Jag vill bara veta vad jag kan göra bättre, för jag har dejtat en kille i snart 3 månader som jag tycker är den underbaraste för just den han är. Senaste månaden har vi setts lite på grund av jobb. För 2 veckor sedan berättade han för mig att han inte är på en bra plats i livet just nu, dels för familjeproblem och för att han får ångest attacker som han inte kan kontrollera. Att energin för att svara på sms eller i telefon inte finns, inte heller orken att ses. Jag tycker inte om honom mindre för att han berättade det här utan jag uppskattar hans ärlighet enormt och känner glädje i att han ville berätta det här för just mig.
    Han sa att jag kom in i hans liv när han trodde han hade löst sina problem men att han just nu inte kan ge någonting. Just då kändes de bäst att bara säga att jag förstår hur allt ligger till och att han gärna får höra av sig när han mår bättre.
    Nu hörs vi ingeting och jag är ledsen, tänker på han varje dag. Så frustrerande är de här för jag vill vara där för honom, jag känner så mycket och jag känner hopp. Just nu vet jag inte vad jag ska göra, ska jag fortsätta höra av mig ändå och vara lite jobbig eller läker tiden alla sår?

    • BlueLou

      Du skriver att du blev nyfiken på personen som heter “namn från kommentaren” och att du heter “ditt namn på HP”. Det hade jag gjort i brist på bättre idéer 🙂 lycka till

  77. anonym

    .Vill börja med och säga jättefin text och inlägg.
    Jag mår själv dåligt och försöker få det och fungera med en kvinna. Jag vill bara varna för att det ibland kan kosta mycket mer på dig själv än vad det ger. Visst är det komiskt att man söker kärlek och tröst när man är minst mottaglig. Svåraste man kan göra är och älska sig själv. För mig går det i vågor och när jag har en “bra dag” vill jag att allt ska hända på samma gång. Bästa du kan göra är att försöka ta tid för dig själv så hittar du den tjej som gillar befinner sig där du är.

  78. Bella

    Hej Peo och andra som inte mår bra,
    Det finns vård att söka och få. Det är synd att många är skeptiska till antidepressiva, för de fungerar faktiskt. Det kan ta tid att hitta rätt preparat och innan det kickar in, men när det hänt så får man lite mer ork att ta tag i sin situation. Ingen kommer att ta tag i en situation, det behöver man göra själv, men när man får ork att göra det samt stöttning via en bra samtalsterapeut eller psykolog så får man också lite kraft av att känna att man själv håller i rodret för sitt liv. Alla problem går att lösa eller förhålla sig till på ett bra sätt.
    Heja er!

    • PEO

      Hej!

      Det har gått ett år sedan jag postade det första inlägget. Sedan dess har jag gått 25 timmar i terapi i olika former. både enskilda och i grupp. Jag har fått verktyg som gör att jag tagit mig upp över ytan trots motgångar inom det ekonomiska som t ex att jag är nollad hos Försäkringskassan (har ingen SGI). Jag har slutat med dejtingsajter eftersom de jag har haft kontakt med antingen bara slutar att svara eller far med osanningar om sin status. Just nu känner jag mig relativt lugn i mig själv och att jag kommer att vara singel eftersom det kanske är det jag ska vara? Jag orkar helt enkelt inte bli besviken mer! Man ska väl aldrig säga aldrig men just nu gör jag det. Ha en skön vår!

  79. Bella

    Jo, och en sak till. Är man väldigt nere och/eller har mycket att tänka på så är det lätt hänt att man bara ser saker från sitt eget perspektiv, och att man blir uppfylld av sig själv. Jag har både egen erfarenhet av detta och erfarenheter av att människor här inne på HP har det så. Och så får det vara i perioder. Men det är nog inte optimalt att försöka träffa någon under den tiden. Som kvinna har jag många gånger suttit och ställt frågor, följdfrågor och lyssnat, lyssnat och lyssnat. Det är härligt att få prata och känna sig lyssnad på, det vet jag, men i de lägena när man inte får några, eller få, frågor tillbaka, och man inte känner att personen i fråga är mer intresserad av att prata om mig än om sig själv känner nog jag mer att jag är en vän och inte att jag blir attraherad/intresserad. En flirt/date/ett förhållande kräver nog att man kan mötas i dialogen och att man känner att intresset går åt båda hållen, att man ger och tar. Kan vara bra att se till att ta hand om sig så pass att man orkar det åtminstone. Tycker jag.
    Kramar till er alla därute, snart är det vår!

  80. Smurfen

    Hej!
    Jag skulle vilja fråga er tjejer här inne hur mycket utseendet betyder för er?
    När man som kille har passerat 30+ och är tunnhårig och känner sig kass i självförtroendet p.g.a. detta. Hur mycket tänker ni tjejer på det?

    Jag tror att jag har jättemycket att ge till den rätta tjejen här inne på HP och är en väldigt varmhjärtad och kärleksfull kille. Men trots detta får jag t ex inga likes varken på min profiltext eller på någon av mina profilbilder, just för att så få tjejer ens hittar in till mitt krypin antagligen för att min profilbild inte tilltalar så många tjejer.

    Jag har massor att ge av mig själv, men det som jag har som akilleshäl är mitt utseende när det gäller mitt hår. Jag behöver verkligen höra sanningen från er tjejer om detta är någonting att förfasas över eller om det är någonting som ni kanske inte ens bryr er om när det kommer till kritan.

    Mitt självförtroende och självkänsla kan vackla väldigt lätt i sådana här sammanhang och tycker det är jättejobbigt rent ut sagt att det ska vara på det viset och det får mig att må dåligt.

    Hade jag haft en relation nu, så hade jag antagligen inte känt dessa brister med mitt utseende och hade inte hängt upp mig på detta i.o.m. att jag då hade haft den finaste bekräftelsen som finns, att jag har någon som älskar mig för den jag är och som det är ett ömsesidigt tyckande med. Men genom att man blir äldre så ändras ju utseendet med än också genom livets gång, vilket gör resan än mer utmanande att hitta sin partner…

    • Olivia

      Jag kan bara svara för mig själv men jag föredrar killar i peruk framför en tunnhårig. Misstänker att jag är ovanlig men tänker ofta på det, varför har inte tunnhåriga killar peruk. Har däremot ingenting alls emot killar i peruk. Tycker också tunnhåriga killar med skägg eller mustasch ser bättre ut än renrakade, vet inte varför.

  81. våren

    Jag tror inte presis de är den bästa iden att försöka dejta om man är ur gängorna!Om man nu vill säga “Vill´´ ha kontakt med någon av det motsatta könet som är ur gängorna? ja..då ska man ju isf. också själv vara ur gängorna!

  82. Erik

    Erik – Du som skriver i MITT namn … vänligen sluta med det, inte minst som du faktiskt är en ytlig looser .. vilket jag INTE vill bli förknippad med tack!

  83. Owen

    Kom till insikt med erana psykiska ohälsa och enda felet sitter hos er och man måste ta tag i sina egna problem själv och det hjälper inte att sitta o tycka synd sig själv. Att vara desperat efter något blir bara skit.

  84. Owen

    Har du inte insikt i dina egna problematiker kommer du aldrig ur skiten. Problemet är ju skapat av dig och ingen annan. Sen när man fattat detta måste man älska sig själv innan du kan älska någon annan eller någon kan älska Dig!


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)