polyamorös

“Är jag polyamorös?”

Hej!



Jag är en tjej på nyss fyllda 30 år som levt som singel ganska länge nu. Jag har haft flera seriösa relationer men jag känner att jag har svårare och svårare för att bli kär. Riktigt pirrigt förälskad har jag inte varit på ca 7-8 år.


Jag har dejtat väldigt mycket, framför allt hittar jag killar på dejtingsajter. Det är spännande och roligt och det leder ofta till kortare sexuella kontakter. Men jag blir inte kär. Jag tror visserligen inte att förälskelse är det viktigaste för en relation (det är trots allt en övergående känsla) men jag känner heller ingen dragning till att inleda något djupare med någon.

 Jag har blivit mer och mer intresserad av konceptet polyamori. Just nu dejtar jag bara ”relationsanarkister” som av olika anledningar inte har något intresse av en djupare relation med mig. Det är på sätt och vis skönt, jag kan slappna av utan att oroa mig för att jag inte blir kär i dem eller att de ska få för höga förväntningar om våran relation. Det får vara som det är och jag kan hänge mig åt stunden.

Men det är samtidigt lite sorgligt för jag känner att jag aldrig kan få en djupare emotionell koppling till någon. Rent konkret är jag ju bara en singeltjej som ligger runt. I slutet av dagen finns det ingen att prata med om mina känslor eller tankar och ingen att ringa till om jag är ledsen.
 Just nu har jag fyra olika sexpartners, två av dom är ett par och våran kontakt är helt och hållet sexuell. De andra två bor långt bort och vi träffas väldigt sällan. De är båda väldigt passionerade när vi väl träffas men helt ointresserade av en tydligare relation och är inte typerna som pratar i telefon eller ens svarar på mina sms.
 Jag tror att jag skulle kunna trivas att leva som polyamorös och ser många fördelar med det, men inte om det betyder att jag aldrig får älska någon på riktigt.
 Är jag polyamorös eller använder jag det bara som en flykt från det faktum att jag aldrig blir kär?

Håkan svarar

Hej,

Begreppet polyamori uppstod i USA på 1990-talet. Ordet poly är hämtat från grekiskan och betyder fler. Att vara polyamorös innebär att man har förmågan att ha flera romantiska relationer samtidigt där alla inblandade är införstådda med de regler man sätter upp. Det är ”jag” själv som definierar om ”jag” är polyamorös eller inte. Om jag är det betyder det inte per automatik att jag lever ut det. Man kan också vara asexuell och polyamorös, eftersom det handlar om känslor och inte sexuella handlingar.

Det finns många olika sätt att leva som polyamorös. Vissa lever i en sluten grupp där alla (fler än två) har förbindelser med varandra, andra lever i en primärrelation och har en eller flera kärlekspartner parallellt med denna. Andra väljer att inte namnge eller kategorisera sina relationer. Det är de som ingår i relationen som sätter upp spelreglerna. Precis som monoamorösa, det vill säga personer som har en kärleksrelation åt gången, kan polyamorösa vara homosexuella, bisexuella eller heterosexuella.

En öppen relation skiljer sig på så sätt att de ofta är ett par som lever monoamoröst och där man tillåter sexuella förbindelser med andra utanför kärnrelationen. Det skiljer sig alltså från att leva polyamoröst, där kärleken till någon annan är det primära och inte den sexuella aktiviteten.

När jag läser dina rader och lägger in begreppet polyamorös, tänker jag att det inte riktigt är där du befinner dig. Jag tolkar dig som om du inte blir kär, vilket är det huvudsakliga kriteriet för en person som upplever sig vara polyamorös. Nu är det inte viktiga att plocka in dig i ett fack, utan snarare reflektera över din upplevelse och hur det är för dig. Du skriver att det var länge sedan du var kär, att det var många år sedan du kände pirr i kroppen. Du skriver också att du inte tror att förälskelse är viktigt för en relation, då det är en övergående känsla. Jag tänker att förälskelse är viktigt för att bygga grunden till en djupare kärleksrelation. En relation där man kan känna sig trygg och älskad. I den bästa av världar tänker jag också att man i en långvarig relation har återkommande faser av förälskelse.

Du skriver att du vänder dig till ”relationsanarkister” som inte har något djupare intresse av dig, förutom sexuellt, tänker jag. Du skriver att det är personer som inte ställer krav. Att du då kan slappna av och slipper oroa dig för att inte kunna bli kär. Jag tänker ensamhet när jag läser detta. Att du längtar till kärlek men inte vågar tro och hoppas på att du kan få det. Det är min tolkning bl.a. utifrån det du skriver om din längtan till emotionell närhet och avsaknaden av sms och telefonsamtal.

Du frågar om du är polyamorös eller om det är en flykt. Den första frågan har jag besvarat ovan. D.v.s. upplever du inte kärlek till någon annan är du heller inte polyamorös. Däremot tänker jag att du är i en fas av identitetssökande. Flykt kan vara att ha tillfälliga sexuella kontakter, det kan också vara ett sätt att värja sig från att komma någon annan emotionellt nära. Tillfälliga sexuella kontakter kan då stå för en slags tröst. Att det i grunden är något annat du längtar till. Det som inte framgår av ditt brev och som jag funderar över är dina tidigare erfarenheter av relationer. Om du har drabbats av besvikelser?

Är det så, kan rädslan för att det ska upprepa sig igen, göra så ont att vi stänger dörren om vårt innersta. Ibland sätter vi till och med ett hänglås på. Nackdelen är att vi då också stänger inne de emotionella känslorna för oss själva.

På RFSU:s hemsida kan du under rubriken sex och relationer läsa mer om poly.

Lycka till,
Håkan

dating


There are 16 comments

Add yours
  1. snöflinga

    Medtanke på all den Otro som tyvärr verkar råda och uppdagas i både media och inom olika forum,men tydligen också väldigt vanligt ute i vårt samhälle i övrigt i denna nutid ,med personer som väljer att ha tillfälliga romanser med flera olika ? Och dessutom verkar detta ligga som nån slags trend bland speciellt den yngre generationen!? Ja..då har tydligen människan tappat känslan och greppet över allt som kallas kärlek!? Och det känns väldigt skrämmande att bli varse om ,då detta uppdagas titt som tätt inom dels bland offentliga olika mediaforum ,men också ute i samhället i övrigt!? Känner bara en otrolig sorg och som en stor Jättetragisk utveckling mellan människor,som då kommer att på sikt förstöra mer och mer den innerliga äkta känslan för vad kärlek egentligen är och handlar om mellan två parter i ett förhållande och också i övrigt! Sorgligt..sorgligt..kan inget annat säga eller känna över dessa egentligen kärlekslösa handlingar! Och detta är egentligen enbart ett enda rop på hjälp från dessa personer som drabbats av denna kalla känsla och syn på sex mellan varandra! Orsaken till at en person faller under sådan blasekänslor beror nog på något helt annat problem i dess inre som först måste lösas,om de nu villsäga inte redan är för sent. Dessa personer kommer aldrig i sitt liv kunna känna äkta go varm kärlek till en enda partner..Och kommer då heller aldrig att känna sig tillfreds i sitt ev. parförhållande heller! De är iaf. min personliga åsikt om detta!

  2. snöflinga

    Glömde: jag menar att isf. medtanke på den otroliga otrohet/ och med tillfälliga olika sexpartners som då verkar råda bland massor av människor ute i samhället, så finns det ju alltså massor/ett otal människor därute i samhället som då är nåt som går under det såkallade ordet Polyamorös! Och frågan blir ju då? vem ska då hjälpa vem tillrätta med detta faktiska och sorgliga problem som såklart inte gör så många av dessa människor lyckliga på ett endaste sätt. Ingen kan ju hjälpa den andra om den ena är likadan. Så dom som fastnat i denna sexsväng med en massa olika tillfälliga partners kommer nog få det jobbigt känslomässigt.
    Själv är jag singel och mitt enda syfte att t.ex. vara här på H.P? Är att endast få chans att ev. komma i kontakt med part som har samma tanke och syfte som jag..Alltså en livskamrat i ett parförhållande om såklart båda fattar tycke för varandra.Och om inte detta kommer att uppstå för mig? Så kommer jag såklart att fortsätta då vara singel.Men skulle aldrig i mitt liv falla för att ha en massa olika sexpartners. Jag vet mitt värde som kvinna och person..och jag vill endast träffa någon med samma syn och känsla, och som jag känner riktig kärlek till,och som känner samma för mig! Annars får de såklart helt enkelt vara. Jag har inga problem med att vara singel och utan sex. Man lär sig leva med detta. Och lever väldigt bra ändå.De viktiga är att känna sig själv och vad som faktiskt är jätteviktigt i sina värderingar för att man själv ska må bra,och samma gäller ju såklart för varandra i ett parförhållande!

  3. snöflinga

    ja nu kände jag att jag ville säga en sak till angående detta med sex? Jag har mkt. länge kännt att dehär med sex? Är nåt som tydligen många människor blivit Heelt fixerade vid som nåt man bara måste ha regelbundet för att anses som nåt som går under normalt funtad som människa? Och är det då en person som kanske då inte lever i ett förhållande med någon,och kanske inte heller levt med någon pga. antingen en änsålänge väldigt ung person,eller en person som kanske inte är den typen av person som vill göka runt under tiden tills den hittat den part dom väntat eller hoppats på att hitta/få kontakt med i sitt liv ! Då verkar det tydligen som om andra personer som då hör till dem som är hur villiga som helst att göka runt under tiden eller kanske t.o.m. är en sån typ av person som gillar detta och inte heller har nåt annat syfte i sitt liv med något som går under t.ex. parförhållande/livskamrat? Då tycker att en person som har en helt annan syn/känsla för detta då anses som jättekonstig eller kufisk på nåt sätt? Och sån press i ord och annat kan säkert uppstå/och påverka från dem som då hör till dem som är lätt/el. väldigt lätt på foten! Och då kan det säkert finnas en och annan som faller in i samma lättfotade stil fast dom egentligen inte står för den synen för saken som sådan. Personligen så känner jag ingen sanning i känslan hos en part/eller för en person som hör till de som innan hört till de lättfotade. De existerar helt enkelt ingen sann kärlek i min känsla hos dessa personer! Och skulle då verkligen inte passa mig som partner. Jag skulle aldrig kunna känna tilltro/ el. lita på att den typen av person verkligen känner kärlek för mig hur mkt. denne än skulle försöka övertyga. Och eftersom det verkar finnas en uppsjö av både lättfotade och otrogna killar/män så är det inte sålätt att komma i kontakt med killar/män som inte går under de lättfotade! Och samma gäller ju även tjejer/kvinnor! De finns ju såklart en lika stor uppsjö av tjejer/kvinnor som både är otrogna och lättfotade! För vem skulle annars alla dessa otrogna/lättfotade killar/män ha gökat med annars då!? Så de gäller att själv känna var man står som person,och vad som är viktigt i ens liv för att man helt äkta och sanningsenligt ska kunna må så bra som det är möjligt!

    • berra

      ett tips Snöflinga,

      lägg in lite luft mellan dina stycken-rader.

      Det blir väldigt mycket textmassa annars. Bara som ett tips 🙂

    • M

      Du är orimligt trångsynt. Har det inte någon gång slagit dig att alla inte är som du och att du har absolut ingen rätt att döma andra människor för hur de lever? Och även om du har de här dömande tankarna måste du faktiskt inte uttrycka dem för du är helt ute och cyklar.

      Polymänniskor är inte ett dugg olyckligare än monogama människor. Jag som själv är poly med en umgängeskrets som till stor del är poly skulle nog vilja vittna för motsatsen till och med. Polymänniskor är oftast duktigare på att kommunicera och ta ansvar för sina känslor och relationer och min bild är att färre är olyckliga med sitt romantiska/sexuella liv.

      Och gå och gräv ner din syn på andras sexliv någonstans. Sex är kanske något heligt för dig men faktum är att det verkligen inte behöver vara mer än en gör det till.

    • Karin

      Jag tycker det är tråkigt att du buntar ihop otrohet med att ha många sexpartners eller att vara “lättfotad” vilket jag tycker är tre skilda saker (som visserligen kan sammanfalla men behöver inte göra det).
      Otrohet handlar om ett brott mot tilliten i en relation, att man gått över gränsen för de regler man tillsammans satt upp i relationen. Har man flera sexuella kontakter där ingen definierar sig som i en fast, monogam relation så finns det ingen anledning att kalla det för otrohet.
      Att man har sex med olika personer betyder heller inte nödvändigtvis att man “ligger med vem som helst” eller att man har mer sex än genomsnittet.

      Jag kan förstå att många med en mer konservativ syn på kärleksrelationer blir bestörta över nya sätt att se på sexuella relationer. Men dagens syn på parrelationen som det största och heligaste en människa kan ingå i, är en social konstruktion och på inget vis en naturlag.
      (Rekommenderad läsning: “Prins Charles Känsla” av Liv Strömquist.)

  4. ViraStina

    Detta med definitioner är ju alltid vanskligt, och jag håller med Håkan om att det viktigaste inte är att kategorisera sig i olika fack.

    Men jag ser mig själv som polyamorös i bemärkelsen att jag kan vara kär i mer än en man samtidigt. Däremot är jag monosexuell (nytt ord?). Jag vill bara ha en sexuell relation åt gången. Annars skulle jag bli splittrad och förvirrad.

  5. berra

    mycket sex-snack här, varför inte. Nåväl här är en stor undersökning som kom för några dagar sedan:

    Vägen till en lycklig relation: Sex en gång i veckan
    Lagom är bäst enligt stor studie.

    Trodde du att mycket sex var vägen till ett lyckligt förhållande? Då får du tänka om. I alla fall enligt kanadensiska forskare som nu kommit fram till att sex en gång i veckan är tillräckligt för att hålla lyckan uppe i en relation. För singlar däremot är det värre.

    Publicerad 2015-11-19 | Vardagspuls
    Personer som har sex fler gånger i veckan är inte lyckligare än de som bara har det en gång i veckan. Det här konstateras i en studie som pågick mellan 1989 och 2012 där sammanlagt 25 000 amerikaner deltog.
    – Du behöver inte ha sex varje dag. I stället tyder våra resultat på att det är viktigare att behålla en intim förbindelse med din partner, säger Amy Muise vid University of Toronto-Mississauga, en av forskarna bakom studien, till tidskriften Social Psychological and Personality Science.

    Viktigare med sex än pengar

    Och tydligt var också att det mängden sex spelade större roll för lycka än inkomst. Sambandet mellan sex och välmående var mycket starkare än sambandet mellan lycka och inkomst enligt undersökningen.

    Värre för singlar

    För de ensamstående som deltog i studierna såg forskarna däremot inte något direkt samband mellan välbefinnande och regelbundet sex. Det skulle enligt forskarna kunna bero på bland annat att singlarna inte trivs med att ha sex utan en fast relation.

    Psst…
    Enligt studien spelar det heller ingen roll om du är ung eller gammal, man eller kvinna, eller längd på relation. Alla vill ha lika mycket sex!

  6. Anna

    Till Snöflinga :
    Vad glad jag blev att det fortfarande finns normalt funtade människor 🙂
    Skulle kunna skriva under alla dina texter. Tycker likadant.
    Undrar bara vad är det som orsakar denna trenden med känslolös sex och polyamörosa relationer. Det kan inte vara normalt beteende. Måste grunda sig i barndomen , då människan formas till en individ. Får man inte riktig kärlek där och rätt värderingar , hänget man lös resten av livet.

    Jag resonerar som du och väntar på en man som har liknande förhållningssätt till ord kärlek . Sex är viktig men inte det viktigaste i ett förhållande.
    Närhet, omtanke, hjälpsamhet är bara några av de viktiga aspekter som jag anser är viktiga och jag värdesätter de högt.

    Dessutom tror fraktiskt inte på att någon människa kan bli lycklig i en kärlekslös relation.
    Kanske har jag fel.
    Hoppas dock att vi blir fler som upptäcker att äkta kärlek är det vackraste som finns.

  7. Crazy8000

    Ständiga kampen om vem har rätt eller fel, normalt onormalt! Måste vara ett trama ifrån något om det inte är på ett vist vis. Vilken trångsynthet och gammaldags okunnig psykologi.
    Allt de är relativt hur någon ser på saken alltså vad någon tycker som kan vara förprogrammerat från yttre påverkan under livets gång hur andra ser på det alltså inte din egna slutsats egentligen.

    Vilket tjafs om sex med känslor, Ni har aldrig tänkt på att det sexet vissa av er pratar om på det viset är att älska och inte sex!
    Helt skilda hormonbehandlingar i kroppen som friges som gör det hela mycket bättre känslomässigt!

  8. Micke

    Är det inte ett val man själv gör om man väljer att älska sin partner/partners, vare sig det är i ett poly* förhållande eller om det är ett monogamt?
    Och att man väljer folk som går helhjärtat in i relationen vare sig det är poly eller monogamt.

    Sen är det ju trist att vissa försöker skambelägga ett visst beteende.

  9. Anki

    Verkar som en återvändsgränd:
    att vilja bli kär/älska, ha något långvarigt,
    men bara träffa sådana som inte söker efter det?!

    • Crazy8000

      Håller med dig ANKI
      Låter självdestruktivt att göra det!

      Vill man verkligen ha en förändring gör man det annars har man sig själv att skylla!

    • John G

      Anki:

      Nu vet jag verkligen ingenting om dig.
      Så kanske passar inte mitt förhållningsätt dig överhuvudtaget?
      Och jag vet inte heller hur du brukar tänka eller agera när du träffar en kille?

      Men så här tänker jag. Min förutsättning när jag träffar en tjej är inte att vi omedelbart skall bli kära och leva resten av livet tillsammans. Jag upplever nämligen att då blir förväntningarna orimligt stora. Då handlar det bara om en sak, kärlek. Vilket gör att man kanske missar så mycket annat hos den man försöker lära känna.

      I stället träffar jag tjejer helt förbehållslöst. Och även om vi inte upplever den där omedelbara, blixtrande snabba, tändningen mellan oss, så kan jag ändå tänka mig att gå på flera dejter med henne. Därför att enligt min erfarenhet så är kärlek någonting som växer fram med tiden.

  10. John G

    Anna, Snöflinga:

    Jag har ställt en fråga i någon annan tråd här på bloggen. Kommer dock inte ihåg vilken?
    Alltså ställer jag den igen 🙂

    Varför är det alltid sex som är så avgörande?
    Hur kommer det sig att sex Alltid skall särskiljas som den extremt känsliga och destruktiva handlingen mellan oss människor?

    För mig är sex nämligen inte ett dugg svårt. Det är inte jobbigt, eller destruktivt. Och för mig måste sex verkligen inte vara det yttersta beviset för kärlek till en tjej.

    För mig är sex positivt, givande, spännande, skönt och tillfredställande. Dessutom är det nyttigt rent fysiskt med sex. Alla hormoner som frigörs när vi har sex får oss att må bra.
    Och enligt mig så är sex ett väldigt bra sätt för att lära känna en tjej.

    Och snöflinga, jag har väldigt svårt att förlika mig med livet som singel utan sex. Tvärtom, den stora avsaknaden av sex i mitt liv är Det som får mig att må dåligt numera, både fysiskt och psykiskt. Därför att sex Är viktigt för vårt välmående. Att påstå någonting annat är nog bara både naivt och blåögt.

    Vilket innebär att träffar jag en singeltjej som också vill ha sex, ja, då behöver som sagt inte det sexet vara det yttersta beviset för kärlek mellan oss. Det kan i stället vara ett enkelt, okomplicerat, skönt, sätt att fördriva tiden. Och självklart, det är ju under förutsättning att hon har samma inställning till sex som jag har.

    Men bara för att jag kan tänka mig att “ligga runt”, så innebär ju inte det att min uppfostran var sämre än din Anna. Tvärtom, min uppväxt var fylld av kärlek, omtanke, respekt. Och mina värderingar är ju heller inte förvanskade.

    Tvärtom faktiskt. För enligt en diskussion jag haft med en tjejkompis så är mitt problem i stället att jag är För respektfull gentemot tjejer. Jag är För hjälpsam, för omtänksam, för artig.
    Vilket innebär att enligt tjejers “Skittest” är jag en mespropp, vilket i sin tur innebär att enligt mig så upplever jag för lite sex. Eftersom tjejer placerar mig i sina kompisfack.

    Sedan pratar ni mycket om otrohet.
    Men är ni medvetna om att otrohet nästan uteslutande är någonting som förekommer i just monogama förhållanden?

    Enligt böcker och tidningsartiklar som jag läst, så existerar otrohet nästan inte bland par som lever i öppna förhållanden. Otrohet existerar nästan inte bland par som är swingers exempelvis. Otrohet existerar nästan inte bland människor som lever i pollyamorösa, pollysexuella förhållanden.

    Så kanske är det just samhällets förväntningar på att vi skall leva i monogama förhållanden som är problemet? Kanske hade vi människor helt enkelt mått bättre av att strunta i inlärda mönster och socialt korrekta förväntningar? I stället kanske vi skulle öppna oss för fler alternativa förhållandekonstruktioner? För då hade vi i princip sluppit allt vad otrohet heter?

    • Fredrik

      Så du har läst tidningsartiklar om att otrohet inte existerar i öppna förhållanden? Eller t.o.m. nästan inte.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)