singelmamma dejting

Är det svårare att hitta kärleken när man har barn?

Hej!
Jag undrar om det rent generellt är svårare att hitta den rätte när man har barn? Jag har dejtat en hel del killar de senaste åren, men i de allra flesta fall bor de alldeles för långt bort för att det skulle fungera. I alla fall om båda har barn.

Att ha ett distansförhållande i 10-15 år känns inte rimligt och att träffa någon utan barn känns inte heller särskilt enkelt, då det känns som om de flesta vill träffa någon som inte har barn. Utbudet i min stad känns inte särskilt stort och jag vet inte hur jag ska tänka. De flesta dejter har runnit ut i sanden just på grund av detta. Antingen blir det svårt att ses på grund av att man har barnen “fel” veckor eller så leder det inte till något seriöst..

/S

Håkan svarar

Hej,

Att finna någon att bli kär i tror jag i sig inte är svårare på grund av att man har barn. Däremot blir de inblandande barnen en ytterligare dimension till den eventuella kärleksrelationen. Det handlar inte längre om enbart DU och JAG. Det handlar också om de barn som på olika sätt vävs in i de vuxnas val. På så sätt tänker jag att det kan upplevas svårare att träffa någon, då det längre inte enbart handlar om det egna behovet som ska tillfredsställas i en kärleksrelation utan också barnens behov av att känna tillhörighet, trygghet, kärlek och som en del av sin förälders nya liv. Antingen ens egna barn eller genom mötet med den andres barn. Det är en ekvation som kan vara svår att få ihop och ibland lägger vi mer energi på sökande efter en kärlekspartner än att möta barnens behov. Ovanligt är det inte att det uppstår friktioner i relationer där barn från tidigare förhållanden finns med i bilden, vilket jag upplever när jag läser ditt mail att du har fått erfara.

Exempelvis kan den man inleder en relation med uppleva sig bortvald, som om ”jag” kommer i andra hand, (då barnen kommer i första hand).  Upplevelsen kan också vara att inte kunna ge den tid som en kärleks-relation behöver. Att slitas mellan sina egna behov och andras, (barn och kärlekspartner) är arbetsamt och tar ofta mer energi än det ger.

Min erfarenhet kring människor jag har mött, visar att det för många går att kombinera en ny relation med de barn som är inblandade. Nu framgår det inte av ditt mail hur gamla ditt/dina barn är. Beroende på barnens ålder tänker jag att det skapar olika förutsättningar till att låta kärleken gro och ta tid i sitt liv. Är tiden mogen för en relation föreslår jag att du själv reflekterar över vad som är ditt största hinder för att nå dit. Ofta är vi själva den största kritikern till hur vi lever vårt liv. En röst som ideligen matar oss med information om att det inte kommer att gå. Att gå utanför sin komfortzon, tänja på sina gränser och pröva nya arenor för möten, kan ge energi och en känsla av liv. Kanske också att utmana dig att testa en distansrelation, om rätt tillfälle dyker upp. Många gånger vidgar vi våra egna perspektiv om vi vågar gå utanför invanda mönster. På så sätt kan det som vi tidigare intalade oss inte vara möjligt, bli möjligt.

Lycka till,
Håkan

dating


There are 19 comments

Add yours
  1. Jag

    Jag är snart 44 år, har inga barn och önskar inga egna barn. Jag dejtar gärna kvinnor med barn, i min ålder har de flesta kvinnor trots allt barn, men jag undviker generellt kvinnor som har typ tre barn under 10 år som hon har ensam vårdnad om… Det gör jag av gjorda erfarenheter, då deras möjlighet att kunna träffas spontant ofta är helt uteslutet. Eftersom jag lever som jag gör har jag inga “måsten” utanför jobbet, jag har all tid i världen och vill gärna träffa någon som har möjlighet att kunna ses spontant… åtminstone ibland… Och då funkar det bäst med en kvinna vars barn är hyfsat stora och självgående.

    Men… skulle verkligen RÄTT kvinna stått framför mig så hade jag accepterat ovanstående utan att blinka. 🙂

  2. J.G

    Som sagt, alla är vi olika.

    Jag vill ha barn, men helst vill jag dela ett nytt barn med en kvinna. Har hon ett barn som inte är allt för gammalt skulle jag kunna fundera på saken, men då måste hon ha en massa andra bra kvaliteter som väger upp så att säga. Och helst heltidsmamma eller en jävligt sympatiskt ex.

    Ett barn blir ytterligare en dimension av möjlighet till en massa drama. Och varför lämnade hon sin förra man? En änka skulle vara lättare att förstå.

    Jag kanske låter kall och hjärtlös, men det här är mina tankar och det är inget man kan göra något åt.

  3. Norrland

    Man kan inte vara lika spontan och man har fler individer runt sig som man måste ta hänsyn till. Ja, det är svårare att dejta när man har barn. Behöver inte diskuteras så mycket mer.

  4. Miss Z

    Har alltid haft en viss förbehåll att dejta nån med barn, oftast verkar papporna ha på halvtid eller helger. Det tar bort lite av spontaniteten, och att man får ett förhållande då man ses halvtid. Men skulle han va mannen med stort H så fixar man väl det.

    Jag försöker se det som att när han har barnen kan jag ägna mig åt min saker, som att man har egen tid ☺.
    Så länge det inte är nåt som är inbokat man ska på. Ska de inte vara nåt problem. Har inte heller nåt emot att han har en bra relation till barnens mamma. Så länge deras relation endast är för barnens bästa.

  5. MiMi

    Mitt svar är: Det beror på vem du frågar! Jag säger att det är svårare, mycket svårare. Mitt barns far tycker att det är lika lätt som innan.

    Jag tror tyvärr att många har förutfattade meningar om ensamstående (mammor) med barn och därför avstår att ens inleda en kontakt. Som att man skulle vara en dålig människa iom en avslutad relation till den andra föräldern. Som att man skulle vara WT. Som att man söker en försörjare. Som att kärlek bara finns i en begränsad portion. Hahaha!
    En pappa brukar tillskrivas egenskaper som: ansvarstagande, pålitlig, ordentlig, duktig, rejäl, lekfull, mogen… Jomensåatte!

    SJÄLVKLART går det att hitta kärleken! Det gäller bara att hitta någon som är fördomsfri, eller “orkar” fråga hur man har det och hur det funkar. Här finns tid, plats och utrymme på alla sätt och vis för en ny partner. Flexibilitet och tillgänglighet en självklarhet. Men det är det inte många som vet… 😉

    Det här blir jag nästan lite ledsen över:
    “Att slitas mellan sina egna behov och andras, (barn och kärlekspartner) är arbetsamt och tar ofta mer energi än det ger.”
    Nähä, så då borde jag fortsätta vara singel för alltid? I mean, att medla olika behov ingår i allas vardag: på jobbet, med vänner, släktingar. Vissa gånger slukar det energi och då får man göra någonting åt det, men för det mesta så skapar det energi. I alla fall i min värld.

  6. Yoron

    Jag vet inte. Men jag gillar ju ungar, och om dom följer med i ett schysst förhållande får vi väl anpassa oss till varandra? Men det gäller ju allihop, inte bara mig?

  7. Ciandra

    Personligen skulle jag föredra att träffa en man som har barn. Och helst då gärna varannan vecka.
    För att en helgpappa har nog inte samma förståelse för vardagslivet med barn, då han kan vara den där “rolige” föräldern som gör allt kul 2 helger i månaden.
    En man med barn (intalar jag mig) har mer förståelse för att ibland händer det saker som gör att man måste ställa in en dejt, el dyl. En man utan barn tror jag kan bli otålig när han inser att han inte går först jämt.
    Självklart försvårar det att få till dejter om vi har barn varannan vecka båda två. Ännu mer om vi har olika veckor. 🙁
    Men vill man så går allt.
    Själv har jag haft två förhållanden där det har varit “dina” och”mina” barn. Inte i något fall var barnen något problem eller skäl till slutet för förhållandet. Tvärtom har jag tyckt mycket om mina bonusar och fått respekt och glädje tillbaka från dem.

  8. Pokemon

    Är barnet/barnen under 4 år så undrar jag lite extra vad som inte fungerade i relationen och kan inte låta bli att mer hoppas att de kan hitta tillbaka till varandra, då jag tycker det är lite sorgligt. Men är de lite äldre så fattar jag bättre att de glidit isär och gått vidare på allvar. Barnen i sig är mindre omständigt än relationen med deras ex/pappan. Främst det som strulat i min erfarenhet. Visst kan varannan vecka bli till ett hinder i spontaniteten, och det kan i början bli som ett distansförhållande om man nu inte träffas även i “barnveckorna”. Å andra sidan kan det vara helt ok om man har en hobby som man vill gräva ner sig i vissa veckor, då är det lättare om den andre har fullt upp med barn varannan vecka. Barn heltid kan va både för o nackdel, beroende på läget. Hursomhelst så som många påtalar, om man finner någon som det klickar med, som är mogen och som man vill ha en nära relation med, då löser man det praktiska. Däremot blir det tydligare fortare om man inte är tillräckligt kompatibla, vilket kan vara positivt.

  9. C

    Finns det vilja, så finns det väg.

    Som jag har erfarit så är problemet att komma så långt som till att ha byggt upp ett ömsesidigt intresse, som fått viljan att växa sig stark nog..
    Men det finns en del hinder på den vägen; ständiga avbrott i (mail)dialogen (fr barn på fel veckor, deras aktiviteter, tjänsteresor, konferenser, medelålders mäns bekvämlighet, deras ev fördomar kring medelålders kvinnors liv och förehavanden, kanske även avstånd mm) som urholkar kommunikationen och detta inger en känsla av otrygghet, osäkerhet.. man vet inte var man har varandra mm mm.. ifrågasättande beteende och framstå som krävande vill man ju inte, så vad händer allt som oftast, jo, just det… till en början lovande kontakter rinner ut i sanden…

    Intressant i sammanhanget, att män 10 år yngre än mig (och utan barn) är desto mer ihärdiga i sin kommunikation och generellt väldigt ivriga i sitt sätt att ta kontakt och föra skeendet målinriktat framåt… De är “hungriga” på ett bra sätt som äldre killar (45-50) inte är…
    Nu är jag ute efter att finna en livslång relation och tror helt enkelt inte på att oddsen är bra i den konstellationen så jag avböjer dessa yngre mäns intresse av endast det skälet…fördomsfull, ja kanske, blev bränd och vågar inte riskera det igen…

    Kärleken finns nog där ute någonstans men det gäller att inte förirra sig på krokiga kommunikationsvägar fulla med återvändsgränder men komma till skott och träffas och träffas flera ggr och ge den en chans, för det gäller att mötas för att få reda på om kärlekpotentialen finns.

    Finns det vilja, så finns det väg……

    PS själv anser jag att relationen bör kännas trygg och väl etablerad i god tid innan barn introduceras.

  10. Sussi

    Kan bara instämma till fullo i dina erfarenheter C.Jag dejtar den målgruppen själv dvs män 45-50 och även om viljan finns så är oförmågan att få till ett förhållande påtaglig.Att man måste anpassa sig till barn och ex osv tror jag de flesta är på det klara med men för att bygga en relation måste man vara beredd att satsa.

    Framförallt så är deras barnfria veckor så fulla av aktiviteter att det sällan är tal om att ses då. Det enda som driver är väl sexdriften men någon relation kommer man inte i närheten av.Och bekvämligheten är stor i denna åldersgrupp allt skall serveras på ett silverfat.

  11. Romantisk-tjej

    Visst finns det problem när man dejtar någon med barn men jag trodde nog att det skulle vara värre än det skulle visa sig vara. Är själv barnlös och vill dejta en barnlös. Men så blev det inte, den killen jag föll för hade barn. Det funkar att träffas flera gånger i veckan utan barnen. Han har dem på helgerna men det har även funnits barnfria helger. Visst skulle det vara härligt att ses spontant varje helg utan barn men jag är ganska nöjd ändå. Är van att vara ensam med mycket egentid och jag tycker inte att det stör om han är iväg med barnen någon dag i veckan. Barnen har inget emot mig heller, snarare tvärtom. Det blir bara lite annorlunda och spännande med ungarna eftersom jag själv inte har några 😉

  12. C

    Jag önskar finna någon som upptäcker mig (dvs tar sig tid/ger mig tid) att lära känna varandra…för bekräftelse har jag fått gott om, jag vill ta det till nästa steg ..
    ..och precis där händer det något.. männen går ner i sparlåga (inte avslutar kommunikation heller, vilket upplever jag som verkligt frustrerande; nej, de håller det öppet)..
    Jag önskar att relationen “bearbetas” från bådas håll och blir lite som vatten; det letar sig fram och tar sig vidare även om springan är väldigt liten..

    Ska det vara så svårt? Ahhh.. vill ge upp det ibland, men hoppet blossar upp som när man blåser på den eld som nästan slocknat. Men bara nästan ☺…

  13. Knosan 40

    Blir förvånad att de som har en relation är här och skriver.

    Är din särbo också fortfarande med här och frågan är varför, är ni inte nöja med varandra ?

    Tyvärr så är det mest yngre som kontaktar mig och som inte har eller vill ha barn.

  14. What_A_Man

    Har ju inte testat detta innan jag blev förälder… Men visst är det mer praktiska bitar som ska klaffa när båda har barn för att man ska kunna spendera tid ihop. Det gäller att hitta någon där man är synkad tidsmässigt. Den gäller även arbetstider. Avstånd har också betydelse fast på ett annat sätt. Det är inte praktiskt möjligt att flytta när barnen är rotade här, man har sin försörjning här, i bakgrunden finns ett ex man ska dras med resten av livet att ta hänsyn till. Sak samma då för hennes del.

    Sen har jag lite samma erfarenhet som Sussi och C. Det är näst intill omöjligt att få de träffar man har att leda vidare. Man sitter och skriver. Man ses. Man får ett “absolut” eller “självklart” på frågan om hon är pigg på att försöka ses igen, men man ses inte mer… Då har jag ändå kommit underfund med att jag träffar många i jämförelse med de andra som kommenterar här i bloggen.

    Det var de man gillar och får till träffar med… Jag hävdar att max fem procent av de som deltar här gör det för att träffa sin själsfrände. Resten rör sig i ett spektrum från att de lever i ett krackelerande förhållande, de som inte har en tanke på att stadga sig utan vill ha lite kul och gärna på någon annans bekostnad till de som redan mental är inne i nästa förhållande. Bland de fem procenten ska man leta fram henne att tycka om ömsesidigt och där de praktiska bitarna faller på plats. Liten utmaning det där.

  15. Hanna

    Lägg till barn m funktionshinder, hur blir d då?!!!…
    Utv.störning lr fysiskt handikapp…?!

    Inte lätt alls faktiskt…
    Konstigt när man har världens bästa finaste ungar!!!❤️

    Så fördomsfri har inte samma betydelse för alla!!!

  16. Carl

    Jag dejtar primärt inte tjejer med barn. Inte seriöst iaf. Är tydlig och ärlig med detta så lugna och fina nu. Kan vara okej att vara älskare ett tag. Ha egentid eller andra under deras barnvecka.

    Det finns tillräckligt många singlar som inte har barn där ute. Jag har inga barn själv men vill nog ha i framtiden. Sen visst KAN allt hända och skulle jag bli förälskad så…men då är det mycket som ska väga upp rodd och stök med barn.

    Svaret på frågan om det är stökigare och svårare att träffa någon om man har barn är så klart – ja. Givetvis. Men klart att det går.

  17. Anders

    Skulle aldrig överväga ett förhållande utan barn med i bilden. Barn är livet. Kan man inte se barn som en tillgång är man nog inte redo för ett förhållande överhuvudtaget. Att en relation tar slut är högst vanligt. Oftast är det otrohet som legat till grund för separationen. En relation kan inte överleva otrohet. Som förälder går det inte legalisera det heller. Då går man skilda vägar och provar lyckan igen.

  18. F

    För det första tror jag absolut inte att kanske HP är det bästa stället att hitta sin “soulmate” som många är inne på här. Det är kanske så man tänker men jag tror tyvärr det är fel plats. Undantag finns, ja. Nätdejting är inte i närheten av vad det en gång var.

    Ska själv bli pappa i vår med någon jag knappt känner, hon blev gravid första gången vi sågs i princip, i somras, och valde att behålla barnet. Något jag var starkt emot såklart.

    Jag är nu rädd för vad kvinnor ska tycka om både att barnet föddes och att jag är pappa och allt vad det kan medföra. Jag tänker att en smart kvinna måste ju vända på klackarna när jag berättar det. Eller? Jag kommer självklart ta hand om barnet. Vet inte ens om jag själv skulle träffa någon som har barn, faktiskt. Så hur kan jag begära det av någon annan.

    Vad tror ni?


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)