XxjuSL

Är det okej att fejka?

När jag gick första året på journalisthögskolan sa vår lärare en dag till oss i klassen:
– Räck upp handen alla ni som identifierar er själva som journalister?
Vi skruvade lite nervöst på oss och nästan ingen räckte upp handen.
– Då är det dags att ni börjar att göra det från och med nu! Sa vår lärare strängt.

Självklart hade hon rätt. Om vi inte trodde på oss själva, varför skulle då någon annan göra det? I en så tuff bransch kommer ingen att servera ett jobb till dig om du inte själv vågar ta för dig. Men för mig som var en blyg och osäker 22- åring, med känslan av att någon när som helst skull genomskåda “min bluff” och inse hur värdelös jag var på att skriva – var det extremt svårt att ta till mig detta. 

När jag två år senare fick mitt första tidningsjobb, var jag överlycklig, men fortfarande smärtsamt osäker på min roll som journalist. Det hjälpte inte direkt att jag hade ett barnsligt utseende och oftast misstogs för att vara i tonåren. För att ge mig själv något slags självförtroende försökte jag upprepa meningen “fake it `til you make it” för mig själv. Jag köpte min livs första kostym och började bära rött läppstift, knut och glasögon. Och jag bytte ut mina sneakers till ett par boots med klack. När jag till det yttre såg ut som min egna bild av hur en reporter på en tjejtidning skulle se ut, så var det också lättare för mig att leva upp till den bilden.

Så här i efterhand ler jag åt bilderna åt mig själv på den tiden, eftersom det så tydligt inte är jag. Nu kör jag på mina bekväma träningskläder och sneakers för jämnan för det är ju det jag trivs bäst i. Idag är jag så pass avslappnad i min jobbroll att jag inte behöver den extra pondusen som dessa kläder och smink gav mig. Men än idag händer det att jag “klär ut mig”. Om jag ska på ett möte, en intervju eller en dejt och jag är extra nervös. Då behöver jag den där “rustningen” som får mig att känna mer mig självsäker än jag är. 

På exakt samma sätt som jag “gjorde mig själv” till journalist för flera år sedan, trots att jag inte alls kände mig som det, så kan du “göra dig själv” till en person som är grym på att dejta.

Du kanske idag ser dig som en person som blir fumlig och osäker i en dejtsituation, eller som rent av får panik av bara tanken på en dejt? Du är inte ensam. Men tänk på att ingenting är skrivet i sten och att vi kan påverka våra tankar och inställningar extremt mycket. Efter att ha gått på ett gäng dejter så kommer det inte att vara lika jobbigt. Kanske kommer du till och med att börja se dig som “en sån som tycker att det är kul att dejta och flirta”. Personlighetsdrag är inte konstanta. Vi är hela tiden i förändring och vi skapar oss själva på nytt varje dag. Kanske behöver du en “rustning” för att klara av den där första dejten, innan du kan slappna av och visa mer och mer av dig själv. Fundera på vad din rustning i så fall skulle bestå av? Att vara på en plats där du känner dig bekväm? Att ha dina allra snyggaste kläder? Att dricka två glas vin innan? “Whatever Gets You thru the Night” (för att nämna ett annat uttryck jag brukar upprepa för mig själv, och som vid en närmare googling är en låttext av John Lennon… ) Men i detta fall är det snarare “Whatever Gets You thru the date”.

allt kommer bli ok

/Har du något knep som får dig att ta dig igenom en pressad situation där du måste prestera? Dela mig dig i kommentarsfältet!

dating


There are 145 comments

Add yours
  1. Hasse

    Tragiskt och sorgligt att behöva fejka till sig framgång. Varför inte vara sig själv och utgå från det? Hur andra uppfattar en är andras problem. Osmakligt att träffa en tjej eller kille som skall göra sig besväret att leva ut till en fasad som inte stämmer. Istället för fejka – sök KBT hjälp.

    • ViraStina

      Att gå emot sina invanda mönster och träna på ett annat beteende i sociala situationer, är ju faktiskt KBT.

    • PECKA

      Varför nöja sig med ett par drinkar en st betablockerare och en lina och sen röka på, man gör vad som krävs,, intelligent sätt att betrakta svårigheter ett par tajta skinnbyxor och en genomskinlig blus utan BH.. och måla sig som en skunk den kvinnan blir ingen man besviken på !! för ingen man vill ha henne.

  2. ViraStina

    Jag är en pragmatisk människa som anser att allt som funkar är bra.

    Om man är typen som känner sig tryggare inledningsvis genom att spela en roll, eller välja vissa kläder, så varför inte? Många berättar ju om att de blir sin yrkespersonlighet först när de tar på sig uniformen, till exempel. Och somliga som t ex är rädda för att prata inför folk, klarar av det om de låtsas att de är någon annan, som är en väldigt duktig talare.

    Så om man lyckas slå i sig själv att man är en självsäker och världsvan dejtare, kan det kanske minska på obehaget och göra att man blir mer avspänd. Och att välja kläder som signalerar vissa egenskaper för en själv, kan säkert också ha viss effekt på självförtroendet.

    Men själv är jag dålig på sånt. Jag saknar helt skådespelartalanger, och blir väldigt obekväm i situationer där jag känner mig utklädd på något vis. Det ökar min känsla av att vara en bluff. Inte minskar.

    Behöver jag säga att jag avskyr maskerader..? 🙂

    • MR Wise Guy

      VIRASTINA Ett bergfast nej eller säg inte nej säg kanske kanske en dag kan hända jag blir din vän.

      varför inte säga som man känner, jag är lätt intresserad du har gjort mig lite nyfiken ge mig tid att att få känna och veta vad det är

      varför är allt så krångligt för dig. måste du alltid ha en plan b och plan c kan du aldrig våga vara ärlig mot dig själv och din omgivning och stå för dina tankar och känslor istället för nöd utgångar

  3. Dold

    Det låter helt förfärligt att få panik av bara tanken på en dejt. Jag hoppas att det inte drabbar alltför många människor. Att klä sig på ett sätt som stärker självkänslan, eller att ses på en trygg plats, är bara bra. Men att stärka sig med alkohol före en första dejt, tycker jag är helt förkastligt. Jag tycker att man överhuvudtaget kan avstå alkohol på första dejten.
    För övrigt förstår jag inte denna strävan efter att hela tiden dölja vad vi känner? Intresse, besvikelse, nervositet etc; allt ska stoppas undan och hållas tillbaka. Obegripligt.

    Jag har vid flera tillfällen talat om för dejten i fråga, att jag är lite pirrig inför att ses, och det har alltid mottagits positivt, med ett “samma här.” Och när det är uttalat, har vi kunnat dejta trygga i vår nervositet. Det behöver inte vara krångligare än så.

    • ViraStina

      Ja, det där med två glas vin innan lät oroväckande, tyckte jag. Jag börjar nästan sluddra efter den mängden. Det skulle knappast framställa mig i bättre dager på en första dejt. 🙂

      Nej, hellre då någon form av mental peppning/positivt självbedrägeri, om man är den nervösa typen.

    • J.G

      Bra råd att säga att man är lite nervös, som du säger brukar den andra ofta svara “samma här”, och så kan man kanske skratta lite åt det. Det har fungerat även för mig som man, även fast alla “vet” att män ska vara de modiga och självsäkra typerna som lätt kan bjuda ut på dejt 🙂

    • Dold

      J.G:

      Tack! Jag håller helt med om det du skriver längre ner, om att utmana sig själv. Det får en att växa och känna sig stolt när man lyckas.

  4. John G

    Jag kan tycka att det är en bedrövlig värld när människor känner att de behöver fejka.

    Och jag kan bara förklara detta genom att ta mig själv som exempel.
    Mitt naturliga jag, den personen jag trivs med att vara, den jag Vill vara, duger nämligen inte på dejtingmarknaden.

    Trots att jag är social, intelligent, charmig, verbal, trevlig, humoristisk, jag har ett gott självförtroende, en hälsosam självkänsla, så räcker inte det.

    Därför att samtidigt vill jag ha någon form av bekräftelse från tjejen att hon tycker om när jag raggar på henne. Att hon vill bli raggad på av mig. Alltså raggar jag på tjejer, visar mitt intresse. Men sedan backar jag, för att hon skall ge någon form av signal att hon gillar mig tillbaka.

    Och så har jag gjort i alla tider. Nu på senare tid har jag tänkt att jag gjort det helt i enlighet med den samtyckeslag som diskuteras. Jag har nämligen gjort som jag gör för att tjejen, om hon inte vill att jag raggar på henne, inte skall känna sig trakasserad.

    Och därför har alltid ett nej också ovillkorligen betytt nej för mig. Jag har aldrig tolkat ett nej som att tjejen spelar någon form av spel. Utan nej betyder nej, punkt slut.

    Men, enligt diverse tjejkompisar så innebär det att tjejer ser på mig som vek, tveksam, obeslutsam, osäker. Och det är därför jag har blivit placerad i kompisfacket. Eftersom jag ändå är en väldigt bra kille. Men jag har inte visat det rätta drivet. Eller som någon tjej uttryckte sig, jag har inte visat den rätta “killer instinct.”

    Och allt detta har då resulterat i att jag den senaste tiden, kanske arton månader eller så, har ändrat både attityd, och beteende.

    Vilket visar sig ge väldigt mycket framgång, ja. Men samtidigt känner jag mig i dagsläget som en fejkande bluff varje gång jag går hem med en tjej.

    Och det ger ju en annan konsekvens också. För helt plötsligt är det inte jag som blir besviken på utgången av mitt raggande. Utan i stället är det ju tjejerna som blir besvikna i slutändan.

    Så jag vet verkligen inte hur jag skall göra. För ärligt talat vill jag inte göra tjejer besvikna på det här sättet. Jag vill inte behöva bete mig som en skådespelare. Jag vill inte känna mig obekväm när jag är tillsammans med tjejer.

    Men samtidigt vill jag ännu mindre återgå till att vara “den eviga vännen.”

    • Crazy8000

      Försök att se den du träffar som en i mängden och du bryr dig inte om hon skulle gilla dig eller fly fältet. Att hon måste gilla dig för den du är eller ta sig i brasan.
      Kommer reta gallan på många tjejer men det får dem att svansa runt en omedvetet på samma gång.
      (nej man behöver inte vara en prat kvarn eller säga de mest perfekta sakerna för stunden, söker hon det söker hon en som ska underhålla sig och då är det narcissist varning)

      Om någon tjej ser dig på det viset du beskriver bevisar bara att just de är sådana och försöker skjuta över det på dig att du är för att slippa vara i rampljuset, ta tag i sig själva. Inga individer värda att satsa på. Man kan säga i korta drag dessa är omogna på vissa saker i det mentala (låg utvecklade).

      Brukar själv testa många tjejer om de nappar på de där du antyder du behöver göra om de ger ut signaler att de är, nappar dem är de körda och ja de flesta nappar. Nu vet jag inte om du brukar ha tjejer som brukar försöka stöta på dig eller inte IRL för tjejer bruka suger när det gäller att försöka få en man (förföra) de brukar ha en sämre social färdighet på denna front, de ger upp för lätt istället för att gå för vad de vill ha och vågar inte vara direkta vad de vill just nu och var de vill det ska leda.

    • Crazy8000

      Kan ge dig rådet istället för att försöka få en utgång som mer än vän sätt dem i vän facket redan ifrån början när ni snackar på en träff och har den agendan ifrån början att alla får starta som vän och utgå ifrån där, att den du ska dela livet med ska vara vän i botten för att det ska funka för dig i längden, men sluta inte vara flirtig för det om du nu är det.
      De flesta blir lite knasiga när man går på det viset och försöker extra mycket om man inte ger signaler att det inte finns några möjligheter till mer.
      En vanlig grej är att säga “Känner mig trygg och avslappnad med dig men jag har inga sådana känslor än men kan inte svara för vad som händer i framtiden” Vill du retas med henne kan du säga “Sex is off the table on the first date” när hon visar att hon vill ha dig sexuellt och detta kommer få henne att försöka ännu hårdare att få dig i säng (ja många tjejer brukar köra något liknande för att få samma resultat men väldigt få erkänner det).

    • ViraStina

      Crazy:
      Ja, det är ju ingen hemlighet att det enklaste knepet att få en kille intresserad, är att själv vara ointresserad! Att spela svår är ju världens äldsta grepp. Det finns en anledning till det. 🙂

      Människor strävar av någon anledning helst efter det de inte kan få. Och de som behärskar konsten att framstå som flirtiga och förföriska, men samtidigt ouppnåeliga, det är de som får flest beundrare.

      När folk tittar sig omkring och tycker att en viss person minsann får alla tjejer/alla killar – då är det ofta den sortens ytliga uppmärksamhet man syftar till.

      Om de personerna sedan har lättare att skapa varaktiga, seriösa relationer, det ska jag låta vara osagt. Själv tycker jag att det ofta är de som hoppar från den ena till den andra.

    • John G

      ViraStina:

      Och där kommer min definition av ordet Nej in i bilden.
      För om du försöker göra mig intresserad genom att själv spela ointresserad eller svår, ja du, då kommer du inte höra ett ord till från mig.

    • ViraStina

      Samma här.

      Jag är rätt känslig, och om jag försiktigt visar intresse för någon och möts av ett avvisande i någon form – då gör jag omedelbar reträtt och håller mig undan resten av livet.

      Så på mig funkar det absolut inte att spela svår. Det utplånar tvärtom allt intresse jag hade. Jag är helt beroende av gensvar.

      Men jag tror att många som är lite kaxigare och vana att få den de vill – de kan bli lite besatta och extra motiverade om någon plötsligt inte bevärdigar dem med den uppmärksamhet de är vana vid.

      Det är på dem spela-svår-knepet funkar. Om man gör det bra, vill säga. Själv har jag inte ens provat. Jag skulle bli genomskådad direkt. Men däremot har jag märkt att när jag har backat, och slutat höra av mig till en kille som avvisat mig, då är det vanligt att hans intresse plötsligt har ökat.

      Då har han velat få tillbaka den där uppmärksamheten från mig ändå, trots att han har nobbat mig på ett eller annat sätt.

    • John G

      Jo, visst brukar det fungera så.

      Och det är ju också den killen som någon annanstans, någon annan gång, utsätter någon annan tjej för trakasserier.

      Eftersom han lär sig mönstret att tjatar jag bara tillräckligt på en tjej som säger nej, så ändrar hennes attityd och blir till slut ett ja i stället.

      Och då drabbas förr eller senare tjejen som på allvar säger Nej Tack.

      Vilket är skälet till att jag anser att vi skall inte leka med ordet nej. Vi skall inte använda det som ett sätt att öka spänningen, trigga någon form av jaktinstinkt hos motparten.

      Utan enligt mig skall ordet nej Alltid, ovillkorligen, utan undantag, betyda Nej.

      I alla fall när det handlar om människor som inte känner varandra. För sedan känner jag människor som i sin relation använder ordet nej som en spänningshöjare. Och det kan jag tycka är okej. Om båda parter leker med samma förutsättningar. Och naturligtvis, när de gör det privat.

      Men offentligt, mellan personer som inte är i en relation, ja som sagt, där tycker jag verkligen att nej alltid skall betyda nej.

    • ViraStina

      Och man kanske måste lära sig uttrycka sig annorlunda, om man nu inte menar ett bergfast nej.

      Jag har sagt nej ibland, även om jag har varit lite intresserad. Jag har inte riktigt vetat hur jag skulle signalera ett vagt intresse, utan att det skulle missförstås. Ett “kanske” är faktiskt ganska svårt att förmedla, när man tänker på det. Och då har jag valt att fega istället. Och missat chansen, givetvis.

      Man vill ju inte utsättas för en massiv övertalningskampanj heller, för då rinner ju allt intresse bort direkt. Jag behöver ibland bara lite betänketid. Men hur uttrycker man det? Det finns ju gott om folk som skulle se ett sådant svar som öppet mål, hur man än formulerade det.

      “Jag ska tänka på saken” säger man kanske till en försäljare, men… 🙂

    • John G

      Jag kan i och för sig inte säga att jag är känslig. Dessutom brukar jag inte visa mitt intresse försiktigt. Jag har liksom aldrig varit rädd för att…? Lämna ut mig?

      Så det är inte av rädsla, blyghet, feghet som jag inte fullföljer när en tjej inte visar intresse tillbaka. Det handlar mer om respekt. Det viktigaste ordet i mitt vokabulär.

      För jag anser som sagt inte att jag, eller någon annan, har rätten att fortsätta ansätta någon som genom ord, eller kroppsspråk, säger nej.

      Då är vi ju nämligen tillbaka vid diskussionen om den fria viljan, sektledaren, hjärntvätt, om att sätta sig på andra människor. Och för den delen, ordet nej. Och dess okränkbarhet.

      Men, i alla fall, det är en väldigt bra fråga du ställer ViraStina.
      Hur visar vi ett kanske- intresse?

      Det har jag ingen aning om?

    • Alexander

      John G: Jag fungerar på ett liknande sätt som du gällande tjejers intresse. Spelar dem svåra eller ointresserade blir jag oftast oattraherad. Sedan när dem väl kommer får man sitta och förklara att man inte längre är intresserad. Har aldrig varit bra på att sälja mig själv eller övertala andra. Kanske för att jag försöker vara ärlig och det verkar inte vara den mest uppskattade egenskapen i dejtingvärlden. Istället ljuger man för sig själv och andra.

      De flesta är värdelösa på att identifiera en bra match. Texten nedan är urklippt från följande artikel. http://www.dn.se/kultur-noje/vi-gifter-oss-helt-enkelt-med-fel-person/

      “Inte sällan gifter vi oss av fel skäl – för att vi inte står ut med att vara ensamma eller för att vi tror att tvåsamheten gör oss lyckliga. Inte alls, skriver de Botton. Vi tror att vi söker lyckan i en relation, när vi i själva verket bara letar efter något vi känner igen. Vi återskapar vår barndom, och vårt undermedvetna gör att vi dras till partners som irriterar oss på ett hemtamt sätt.

      Vi är, skriver de Botton, helt enkelt inte vana vid att vara lyckliga och avvisar därför de stabila och harmoniska människor vi skulle ha kunnat vara lyckliga med. Människan är i sanning en sorglig varelse.”

    • Crazy8000

      Tänk till hur ni uttrycker er!
      Det får ta tid innan man svarar eller ger respons.
      Va tydlig om man inte vill sätta personen i ett limbo och chansa vad de tror man menar.
      Lägg in att det kan finnas möjligheter i framtiden men inte i nuet om du inte vill nu.
      Ett definitivt nej med inga framtida chanser använder man bara när man vill bli av med något för alltid på något vis.
      Mena vad du säger annars är det verkningslöst.

      Bara ett Nej när det inte är en ja eller nej fråga är tvetydig och tolkas som den tilltalade tycker, väldigt många värkar inte fatta detta när de bara slänger ut ett Nej i en konversation och tror den andre ska förstå det på samma sätt som tilltalaren, många tjejer värkar ha svårt med denna sociala kompetensen.

    • ViraStina

      Nu menar jag ju inte nödvändigtvis bokstavliga, hårda “NEJ!” Det använder jag mest när jag försöker uppfostra min jycke. 🙂

      Men om någon visar mig intresse, kanske tar initiativ till en träff eller någon aktivitet, och jag inte är riktigt säker…

      Då är det lite svårt ibland. Jag kan tycka själv att visst, varför inte? Det kan ju bli kul? Men då måste jag ha i åtanke att han kanske tror att mitt ja-svar betyder mer än det gör.

      Själv anser jag ju att man bör kunna träffas kravlöst några gånger, utan att börja bygga en massa förväntningar. Känna sig för lite. Men någonstans dyker den där gränsen upp, när accepterandet börjar betyda “jag är också intresserad”.

      Och den gränsen är väldigt individuell, har jag märkt. Somliga tycker att den går redan vid första ja-svaret.

      Och alla som har läst om Anettes situation, förstår vad jag menar. Hade en man visat mig motsvarande uppmärksamhet som hon har berättat om, hade jag helt krasst dömt ut honom som i princip ointresserad. Jag har totalt andra krav och förväntningar! Men hon tolkade hans beteende som att han måste ha menat allvar.

      Så olika gränser har vi alltså för vad vi uppfattar som intresse respektive ointresse.

    • Anette81

      Är väl mitt fel att jag trodde för mycket som vanligt. Varför skulle han ens bli intresserad av mig. Klart han inte kunde bli det.

    • Crazy8000

      Anette81

      Avstötande frukt är extra tilldragande för vissa personer.

      Ditt undermedvetna märkte det när hans undermedvetna började vilja stöta bort dig och ditt undermedvetna blev extra på att få honom vilja ha dig. väldigt klassiskt och vad du har berättat om tidigare saker i livet brukar många bli på det viset ut av desperation för att försöka få ett avstötande till att bli attraherande igen.
      Alltså en som inte får några känslor och vill ha mer av dig försöker ditt undermedvetna få han att få känslor och vill ha dig för att inte bli avstött igen, de flesta som hamnar där får starka känslor på samma gång av den som stöter bort en.
      Du är inte den första och knappast den sista.

      Du är omedvetet desperat att bli älskad/åtrådd så du hoppar på för mista lilla känslomässiga signal som brukar visa att man har positiva känslor för dig.
      Vet du vad?!
      Dessa små signaler slänger man ut för att fiska om det kan bli något även för att börja bygga för något mer som kan hända längre fram om det nappar och blir rätt, de flesta gör det på olika vis i olika grader dagligen på olika vis (typ: klä sig på vissa vis, kvinnor som framhäver olika kroppsdelar, vissa rörelser, vissa gester, säger vissa saker på vissa vis, fysisk kontakt) betyder inget förrän det har varit tillräckligt många för att skapa attraktion på olika vis som i sin tur kan skapa kärlek.

      Ett råd är att låta bli att kyssas erotisk beröring (petting) och sex fören det har blivit känslor på båda håll så slipper du att dina känslor går amok för det är egentligen det yttersta för att ge kärlek till någon och vissa kan inte skilja känslomässigt på sex för att ha lite skönt och sex/älska för att ge kärlek till en person, det blir rena rama Tjernobylolyckan med känslorna.
      Sex = älska

      Laga dig själv innan du försöker dig på en ny annars kommer du att börja älska den nya av fel grunder. Det bästa brukar vara att skaffa en vän som du eller hen inte känner sig attraherad av varandra på något vis och hitta på saker tillsammans så ofta som möjligt. ni kommer kommer fylla varandras behov att bli sedda för den ni är och accepterad, ni kommer lyfta varandra, du kommer ha mindre behov att du måste ha en partner per automatik, du blir mer attraktive för de könet du känner attraktion till när det gäller mer än vän, du kommer växa, du börja se vilka som är värd din kärlek, du kommer automatiskt visa intresse för dessa när det känns rätt och det brukar bli något som håller men ser du inga som är värd din kärlek måste du börja utsätta dig för situationer aktiviteter där dessa kan finnas, Sky is the limit!
      Häng inte upp dig på en vägbula som du nu är på, se vad som kan skådas längre fram och lev i nuet inte i det förflutna som du klamrar dig fast i alltså på vägbulan som redan har passerat.
      Känslor är harmlösa mentala skapelser som kommer och går, de blir kvar när vi försöker klamra ås fast i dem eller förtränga dem.
      Mår man skit förneka inte att du mår skit just nu, det hjälper dig bara att bli av med dem att tillåta dig att må skit när man gör det men klamra inte dig fast i dem heller för att tycka synd om dig själv för att få bekräftelse.

    • ViraStina

      Grejen är inte om någon kan bli intresserad av dig eller inte.

      Grejen är hur mycket bevis och tecken du vill ha, innan du börjar tolka beteendet som ett äkta intresse från hans sida.

      Jag personligen behöver i princip övertydliga signaler. Typ en helikopter som flyger över mitt hus med ett skrivet budskap på en banderoll: “JAG ÄR INTRESSERAD AV DIG, PUCKO!”

      Annars tror jag bara att han är en trevlig prick som kan tänka sig att umgås lite då och då.

      Men jag har också lärt mig att även uttalade påståenden om att han är intresserad, inte behöver betyda något. Vissa är bra på att snacka, helt enkelt. Det är därför jag även kräver bevis i form av äkta engagemang innan jag ens börjar tänka i de banorna.

      Detta spiller dock över på mitt eget agerande. Eftersom jag är som jag är, och behöver övertydlighet, tror jag gärna att alla män är likadana. Jag har helt enkelt svårt att förstå att de kan tolka mitt (i mina ögon) artiga, vänskapliga men en gnutta svala beteende som intresse.

      Läge för missförstånd, med andra ord.

    • Anette81

      Tack för ditt svar.

      Jag ville att han skulle ha mig hela tiden. Det ville jag ju redan från början.
      Vilken tjej som helst hade nog tolkat hans handlingar på samma sätt som mig.
      Dom hade nog också trott att han ville något.
      Vi gjorde inget annat än kramades de första 1 1/2månaderna.

      Jag kommer att försöka att laga mig själv men jag kommer aldrig att försöka mig på någon ny kille. Jag orkar inte gå igenom samma sak hela tiden.

      Jag har inga vänner alls. Så jag vet inte hur det ska gå till.

    • John G

      Alexander:

      Väldigt intressant artikel 🙂

      Och vet du vad, det du säger om ärlighet gäller enligt mig inte bara inom dejtingen. För någonting jag lärt mig genom åren är att människor, kompisar, chefer, tjejer, killar, syskon, grannar, alla, väldigt gärna SÄGER att de tycker om ärlighet. Men när det verkligen gäller, ja du, då är dessa människor väldigt sällan intresserade av ärlighet. Det finns i och för sig undantag. Men de är väldigt lätträknade.

      ViraStina:

      Ja du, jag vet verkligen inte vad jag skall säga???

      För jag håller med dig. Jag tycker också att man kan träffas kravlöst inledningsvis. Men samtidigt har jag lärt mig att kravlöst uppfattas 99 gånger av hundra som att jag enbart och uteslutande är intresserad av sex. Även om det inte alls är sant. Ja, jag är definitivt intresserad av sex. Men bara som en faktor i hela dejtingekvationen. Jag tycker nämligen att sex är ett alldeles utmärkt sätt att lära känna en tjej. På precis samma sätt som man lär känna varandra genom att prata, umgås i övrigt. Och så vidare.

      Och jag måste säga att ju mer jag tänker på det här, ju mer jag försöker förstå alla variabler, förutsättningar, subjektiva bedömningar, ju mer obegripligt blir hela ämnet för mig.

      Så kanske är det bästa helt enkelt att sluta tänka?

      PS. Bry dig inte om Pecka. DS.

      Anette 81:

      Jag förstår dig. Jag är nämligen i exakt samma situation som du.
      Eller ja, inte exakt. Jag har nämligen inte blivit dumpad av mitt livs kärlek helt nyligen.

      Men, jag har också upplevt det du går igenom. Varför finns det ingen enda tjej som kan tycka om mig så som jag är???

      Och i dag håller jag på att bygga upp en ny umgängeskrets. För jag umgås inte längre med någon enda person som jag umgicks med för ett år sedan. Och jag gör det med en ny attityd. Precis som Romantisk Tjej skrev i förra inlägget så träffar jag i dag människor mer på Mina villkor. Jag är väldigt tydlig med att sätta gränser från dag 1.

      Och det innebär att väldigt många människor faller bort tämligen omgående. Men förhoppningsvis har jag om ett par år nya vänner. Som accepterar mig som jag är. Och inte förväntar sig att jag skall vara som de vill att jag skall vara.

      Så jag kan bara ge dig samma tips som andra redan har givit dig.

      Försök glömma killen du pratar om.
      Han var uppenbarligen inte värd en toppentjej som dig 🙂

      Börja i stället fundera på vem DU är?
      Vad vill DU?

      Och när du kommit på det, så börja vara väldigt tydlig när du träffar nya killar, kompisar, vänner.

    • ViraStina

      Anette:
      Pratar vi ens om samma kille nu?

      Du skriver att ni inte gjorde annat än kramades i en och en halv månad.

      Men i en annan tråd sa du att ni i princip bara hade sms:at i ett par månader. Ni hade bara träffats några enstaka gånger. Och ganska korta stunder varje gång. Ni talade inte ens i telefon, berättade du, utan ni sms:ade enbart.

      Det låter som två helt olika beskrivningar av relationen.

      Och det är alltså beskrivningen av den sistnämnda versionen som jag skulle ha tolkat som att killen i fråga var ointresserad. De som föredrar att hålla konversationen till sms, är nämligen aldrig intresserade på riktigt. Oavsett hur romantiska sms de skriver.

      Vill de inte prata i telefon, och framför allt ses på riktigt så mycket som möjligt, ska man glömma dem.

  5. Anette81

    Jag håller inte med om det att man ska spela ointresserad för då tror dom verkligen att man är ointresserad. Fast uppenbarligen så funkar det inte att visa att man är intresserad heller för då är man helt plötsligt för på.

    • J.G

      ANETTE81: Jag tror att det är två olika sorters grupper personer. Dels den gruppen som har fått lära sig och gått på att ett nej, är ett nej. Dels gruppen som har lärt sig att ett nej betyder, försök hårdare. Och det är svårt att veta på förhand vilken grupp personen tillhör.

      Sedan att du är för på? Tror att det också skiljer sig från person till person. Alla tjejer som har lyckats med mig, har verkligen varit på. Jag har svårt att uppfatta vaga signaler, så har bara sett de tjejer som typ gått fram till mig och slagit klorna i mig 🙂 Jag tror att vissa killar måste vara den som “fäller bytet” och därför tycker att jakten är förstörd om tjejen blir för på, på en gång.

      Men allt ovan är bara mina personliga spekulationer, ingen fakta eller bevisat. Bara spekulationer, men det är kul att lufta sina idéer.

    • Anette81

      De 2 senaste killarna jag har träffat, den första killen för 9 månader sen och den andra som jag började ha kontakt med i augusti.
      Dessa 2 killar har tyckt att jag har varit för på. Att jag har velat ses ofta för att lära känna killen. Men det gjorde så att de försvann istället. Den sista killen letade ju t om efter en ny tjej att träffa under tiden vi sågs för att han tydligen tyckte att jag hade blivit för på så att han hade vänt åt andra hållet. Alltså att hans intresse försvann och letade då upp någon annan tjej. Som han nu är tillsammans med och jag är fortfarande kär i honom, olyckligt kär nu dock. 🙁
      Och en annan kille jag träffade var jag på andra sättet, att jag inte var för på men då var det tydligen fel för då kände han inte att jag visade något intresse. Och då försvann hans intresse.

    • J.G

      Ja, det är verkligen en svår situation. Man vet inte hur man ska göra, men lika bra att vara sig själv. Om du är naturligt klängig så kan du inte dölja det ändå. Så då var killarna ändå inte rätt för dig.

      Kan bara ta mig och min kompis, vi är helt olika. Jag är extremt introvert, och behöver vara själv lite då och då för att må bra. Min kompis är däremot extrovert, och mådde dåligt av att hans tjej hade för många hobbies och aktiviteter inplanerade i veckan. Han ville hellre att de skulle umgås hela tiden. Det skar sig naturligtvis mellan dem. Där den ena behövde frihet, och den andra trygghet. Hade båda kompromissat hade det kanske fungerat, kanske inte.

      Men man behöver hitta någon som är snarlik en själv, annars blir det bara fel. Och allt det gör att det blir ytterligare en sak att ta hänsyn till i denna djungel av att saker ska klaffa.

      Öppenhet och kommunikation i mejl har jag börjat fundera på att använda när jag ska börja dejta igen. Just nu har jag en paus för min mentala hälsas skull. Utan paus skulle jag bli bittrare 🙂 Att verkligen skriva hur man är som person, och inte som man vill framstå. Kanske lite av vad man kräver för att må bra i ett förhållande? Då vet man tidigt om det här är något att satsa på eller inte.

    • Anette81

      Jag är alltid mig själv. Dom menar att dom tyckte att jag tjatade för mycket om att jag ville ses så fort jag kunde. T ex den sista killen bor 1,6 mil ifrån mig och när jag åkte in mot den staden och skulle göra andra ärenden så skickade jag sms och frågade om han hade tid och ses en stund. Visste ju att han skulle iväg och jobba lite senare. Och iofs så åkte jag väl in till den staden ganska många gånger i veckan bara för att jag ville träffa honom och då tyckte han tydligen att jag var för på.

      Jag hatar att vara ensam och får nästan lite panik av det 🙁 och samtidigt så vill jag väl någon gång vara själv också.
      Menar inte att man måste vara med varandra 24 h om dygnet men om man ska kunna lära känna någon bättre så lär man väl träffas ofta.
      Jag tyckte att han och jag var lika på väldigt många sätt och det var därför jag trivdes så bra i hans sällskap. Vi hade liknande psykiska problem och förstod varandra bra i det. Och jag fick ju intrycket att han tyckte samma med tanke på hur han var när vi sågs och hur han skrev i smsen vi skickade till varandra. Men tydligen inte, men nya tjejen kunde han tydligen träffa flera gånger i veckan när han skulle lära känna henne.

      Jag har varit helt öppen mot denna killen och jag sa vad jag sökte och vad jag ville ha. Så man har inte kunnat ta miste på det.

    • Arn

      …fast du kan ju inte skriva privat till någon på ett öppet forum. Allt du och jag skriver kan ses och kommenteras av alla.

    • J.G

      Tack för att du delar med dig! Det är intressant att läsa om andras upplevelser.

      Jag har insett att alla inte kommer att hitta sin partner. Så ibland blir jag lite bitter, försöker att hålla tillbaka det när jag skriver. Skönt att det inte lyste igenom i mina svar till dig.

    • Anette81

      Tack själv för att du delar med dig!
      Efter denna sista killen som jag är kär i och tyvärr aldrig kommer få, ja alla killar jag träffat som inte klickar med mig tydligen. Så kommer jag ge upp dejtingen och nätdejtingen för jag inser att jag aldrig kommer hitta någon som kommer klicka med mig. Vet inte vad det är för fel på mig som gör att ingen vill vara med mig.
      Så jag får helt enkelt fortsätta mitt liv ensam och aldrig kunna få ett barn till.

      Nej jag upplever inte dig som bitter.

  6. Romantisk-tjej

    J.G:
    Jag instämmer med dig att man inte kan dölja att man är klängig! Jag är själv sådan om jag fattar tycke för någon. Jag har säkert skrämt bort många eftersom jag inte ser någon anledning att vänta. Speciellt inte om jag tänker på den här personen varje minut. Att vänta en hel dag känns som evigheter. Jag förstår inte hur jag ska kunna stoppa mig att skriva ett sms/ringa/maila i det läget. Eller grubbla ihjäl mig när en timme har gått utan ett svar.

    Men precis som du skrev – tror jag att de som skrämdes bort aldrig var rätt personer för mig.
    Nu när jag hittat rätt person och ser i backspegeln kan jag se hur ivrig och otålig jag var. Men ändå var han kvar, trots att han inte ens var kär i mig just då.

    Jag håller med om att man bör vara snarlik sin partner om det ska funka. Vi har båda stort behov av egentid och är inte särskilt sociala med andra människor.

    Det känns avslappnat och inte lika desperat som det var i lära känna-fasen. Då var jag mest rädd för att han inte var intresserad mer än som vän. Snart kom den dagen då jag visste med säkerhet att han var rätt för mig. Och jag var mycket förälskad. Han var mer osäker och hade varit med om en separation ett halvår tidigare och ville inte bli ihop med någon, därför var jag rädd för att han skulle säga nej till mer än vänskap.

    Dessutom var det flera kvinnor från dejtingsajter som ville träffa honom. En hade han redan träffat. Han testade dejting lite halvhjärtat första gången eftersom en vän insisterade på att han skulle göra det, han tyckte att han behövde träffa lite folk eftersom han mådde dåligt efter separationen. Och han fick många mail utan att skriva något själv. Han sökte vänner på en annan sajt, och där fanns jag…

    De känslorna av osäkerhet jag hade då är numera som bortblåsta. Det känns som han älskar mig på riktigt. Och vi har mycket egentid och vi föredrar att vara särbo.
    Inget kläng längre alltså. 🙂
    Och det är ett tecken på att vi vet var vi har varandra och att vi har snarlika behov.

    Nu efter ett och ett halvt år har hans känslor blivit djupare. Jag märker hur han pratar om oss mer och mer som om vi ska leva tillsammans hela livet. Han säger ofta att han älskar mig. Och jag är med i alla hans beslut och planer. Jag har dessutom blivit viktig för hans barn, som gillar mig och gärna vill att jag ska komma över och helst också sova över – de tillfällena de är hos honom. 🙂

    • J.G

      Romantisk-tjej: Jag är glad för din skull. Ska jag erkänna så trodde cynikern i mig när du började skriva om dina förhållanden att du snart skulle ledsna och söka något nytt. Men uppenbarligen har du inte ledsnat ännu. Kanske finns det hopp för mänskligheten? 😀

    • Romantisk-tjej

      JG:
      Tack! Nej jag har inte ledsnat, jag är en person som inte ger upp när jag älskar en person. Då anknyter jag starkt.

      Jag blir glad att min erfarenhet kan ge hopp för någon! Jag gissar att inte många har varit så ensamma som jag varit. Jag har verkligen misslyckats stort med kärlek tidigare.
      Har många fula svek bakom mig, aldrig lyckats inleda ett förhållande. De flesta vill inte binda sig eller har oavslutade förhållanden. Själv har jag alltid varit fri och obunden, ingen kille har behövt bli drabbat av ett ex med allt vad det kan innebära. Jag har nämligen inga 🙂

      Faktiskt kan jag bli ganska perplex när jag ser hur lätt folk kan gå från den ena till den andra. Själv har jag alltid drömt om att hitta den rätte. Och hålla mig till honom.

      Jag har svårt att tro att jag kan hitta en kille som honom igen.
      Jag tycker det är krångligt att finna personer som jag trivs med, men när jag väl känner att det är rätt brukar det också vara det. (gäller även vänner). En hel del måste även fungera praktiskt, som att man bor hyfsat nära, vill ägna tid åt varandra, vill åt samma håll, har liknade livsstil och att båda orkar ha ett förhållande och kämpar för det (klarar av att anknyta).

      Det kan också bli jobbigt om någon känner en press att göra saker som hen inte vill. Vi vill båda vara särbo och vi vill inte gifta oss. Och det underlättar förstås.

    • J.G

      Jag har heller inga jobbiga ex som kan komma och förstöra mina framtida relationer. Eller jag har ett ex som jag inte träffat på tio år, och som gjorde slut med mig för över femton år sedan. Hoppas och tror inte att hon skulle förstöra något för mig.

      Jag hoppas väl också att jag till slut hittar någon, men jag har i alla fall syskonbarn som jag kan skämma bort 🙂 Men ibland känner jag mig som den där konstiga storebrodern som aldrig lyckades med något. Ingen familj, ingen “riktig” karriär och ingen framtid.

      Jag hoppas att jag inte bara tror att jag har så mycket att ge, utan att jag även har mycket att ge.

  7. Miss Z

    Yrkesmässigt kanske man behöver fejka lite för att komma nån vart och få en changs att växa in i rollen för det yrke man tänkt jobba med…

    Men när det kommer till relationer/dejting är det bäst att vara sig själv från scratch, att fejka från start känns depserat än mer om man hävdar sig ha bra självförtroende och självkänsla.

    • J.G

      Alla fejkar lite hela tiden. Kanske använder man smink? Har på sig fina kläder? Om man inte fejkade skulle man ju springa omkring i sina pyjamasbyxor med håret på sned?

      Man vill alltid visa sig från sin bästa sida, göra ett gott intryck.

      “Fejk it ´till you make it” är ett välkänt uttryck, och något som används inom till exempel KBT. Har du problem att träffa och prata med nya människor? Då ska du gå ut och utsätta dig för sådana situationer frivilligt, till slut kommer du inse att det inte är så farligt.

      Likadant är det med att dejta. Är du dålig? Då ger erfarenhet dig bättre möjligheter. Tycker du det är jobbigt, då ska du utsätta dig för situationerna och du kommer lära dig att det inte är så farligt.

      Det många inte insett är att “naturligt” charmiga personer bara fått lära sig hur man gör vid ofta tidig ålder. Den populära killen vart populär vid tidig ålder, och fick därför mycket erfarenhet. Och erfarenhet är viktigt. Var du inte den populära ungen, får du skaffa dig erfarenheten på annat sätt nu.

    • Crazy8000

      Beror på varför man gör det om man fejka.
      Gör man det för sig själv eller för vad någon annan ska tycka tänka om en.

      Och ja det går att komma i pyjamas om man kan bära upp dem ibland andra än en själv.
      Försök att sluta titulera dig med vad du har på dig. kläderna gör inte personen oavsett hur ytligt omogna publiken är.

      Gå och göra saker som går emot ens värderingar är fejk, att komma över känslor murar för att få fram dolda talanger är inte att fejka det är osäkerhet i sig själv på något vis.

      Fake it to you make it är ett dåligt tillvägagående som är misstolkat.
      Om man ska behöva fejka försöker man få något som inte ska funka att funka med konstgjord andning som sällan håller i längden. Ett typiskt agerande ifrån desperata individer.

    • MISS Z

      J.G
      Känns som ett urvattnat argument det där med smink… Väldigt ofta finns en generell tolkning att en person använder smink för andras skull… Om du vill sminka dig eller gå med pyjamas till jobbet eller till ICA. Why not, en person som lever för sin egen skull och göra vad den själv mår är att föredra framför en som lever för att göra andra till lags, bli accepterad…

      Dålig på att dejta är den som fejkar sig själv för att bli omtyckt av någon. Varför vilja vara med någon som inte accepterar dig som du är ifrån första början?

      Va dig själv och rätt person kommer att falla för dig….

  8. Hasse

    Jag fejkar alltid när målet är att få ligga. Då är det bara att köra på. 100% utdelning. Är jag intresserad av något mer håller jag igen på känslorna och låter tjejen styra… i alla fall får jag henne att tro att hon styr. 😂

  9. george

    Bedrövligt att man inte kan vara den man är utan måste klä på sig grottmankostymen för att få till det.

    Dom kvinnor som stött på mig börjar med det barnsliga spelet direkt efter att jag visat att jag uppmärksammat dom. Då brukar jag gå därifrån. Är så trött på dessa maskerader å spel…

  10. Hasse

    George, ja det är tragiskt men det är så det fungerar. Det spelar ingen hur teoretiskt sjukt det låter för det fungerar i praktiken. Jag har provat att vara mig själv och det är inte spännande för en kvinna och ibland vill även jag få till det sexuellt – då gäller bara en sak och det är ljuga så att klockorna stannar.

  11. John G

    George, Hasse:

    Både detta inlägget av Cecilia, och det föregående av Christian, handlar ju om spelet.

    Och spelet har vi avhandlat tidigare på bloggen. Den gången har jag för mig att vi var rörande eniga om att spelet är någonting negativt, förkastligt. Det borde egentligen vara bättre om man kunde vara sig själv.

    Men, de viktiga orden i den sista meningen är ju då “borde” och “kunde.”

    För även om jag är en stark motståndare till spelet, så har jag den sista tiden konstaterat att vill jag uppnå någon form av framgång överhuvudtaget, ja, då Måste jag spela.

    För är jag ärlig fullt ut, är jag mig själv helt och hållet… Tjaaa…
    Ja, då är jag helt enkelt bara världens största förlorare.
    Trots alla mina positiva egenskaper.

  12. Hasse

    John G: Man kan ju undra hur kvinnorna tänker? Tycker det är lika gott åt dem… såg förresten en tjej som jag dejtade en kort stund (jag passade inte som vanligt) som hittade en riktig player och givetvis föll hon som ett stormskadat trä för honom. Nu är hon singel igen. Oj vad förvånad jag blir. 😂

  13. ViraStina

    Men dejting ÄR ju ett spel. Flirtande. Uppvaktning. Kurtiserande. Kalla det vad ni vill. Men det finns ingen som lyckas inledningsvis genom att “vara sig själv” fullt ut.

    Man försöker visa sig från sina bästa sidor. Man är lyhörd och justerar sitt beteende efter situationen. Det gör ju alla. Garanterat även ni. De där mindre smickrande egenskaperna väntar man med ett tag, tills man redan har lärt känna varandra bättre. Något annat skulle antagligen upplevas som direkt respektlöst av den andra personen.

    Så att anstränga sig för att vara sitt bästa jag i början, det får man nog vackert hacka i sig om man överhuvudtaget vill träffa någon. Om man däremot känner att man måste låtsas vara en helt annan personlighet – ja, då är man nog och fiskar i helt fel vatten.

    I fel sammanhang kommer man ändå aldrig duga, vare sig man fejkar eller inte.

  14. John G

    Hasse:

    Ja du, det har jag också funderat på väldigt många gånger. Huvudsakligen på grund av att tjejerna som avvisat mig ändå ville att vi skulle vara kompisar. Och en stor del av den vänskapen handlade ju om att de ville gnälla på hur de blev behandlade, av killen de valt i stället för mig.

    Men, sedan tror jag inte detta är bara tjejernas fel. Vi män, sagt väldigt generellt, bidrager nog till detta också. Det har blivit någon form av moment 22 av hela situationen.

    ViraStina:

    Det kan vara sant som du säger? Men i så fall visar ju det bara på hur lite betydelse det finns i uttalanden som att “Ärlighet är Alltid att föredra.” För i så fall är ju det någonting personer bara säger. Utan att mena det.

  15. ViraStina

    Hasse:
    Är du helt säker på att du vill träffa en kvinna som “är sig själv” fullt ut första gången ni ses..? Något säger mig att du skulle tycka att det var en väldigt konstig person. Kanske till och med obehaglig. Vare sig du träffade henne i yrket eller privat.

    Det där med att “vara sig själv” är ganska mycket en floskel. Jag är nämligen inte alls “mig själv” första gången jag träffar en ny person. Och särskilt inte om det är någon som jag träffar i dejtingsammanhang.

    Jag är “mig själv” när jag är ensam, när jag är med min närmaste familj, mina närmaste vänner och med min man.

    Med en ny person är jag inte lika öppen. Jag har inte samma avslappnade kroppsspråk. Jag är mer på min vakt. Mer granskande, mer utvärderande. Och samtidigt känner jag mig själv mer granskad, utvärderad och utsatt. Jag blir mer återhållsam. Mer formell.

    Så nej, jag är inte mig själv då, jag är en behärskad person som sitter och pratar artigt med en främling i en ganska konstig situation.

    Jag är inte blyg, och jag blir inte nervös. Men jag är sannerligen inte “mig själv” heller. Vete sjutton om det har påverkat mina chanser att ligga, däremot. Men nu är jag ju inte särskilt intresserad av att ligga med någon som jag inte kan vara mig själv med. Jag föredrar att vänta med den saken tills jag känner personen i fråga, och faktiskt kan vara mig själv.

    • ViraStina

      Jag har lust att starta ett eget diskussionsforum, med syftet att få folk att lämna den beklämmande nätdejtingvärlden.

      Det kanske kan heta något med “nejting”?

    • Trucker

      Dating i sig är eller kan vara seriöst om det utförs rätt mellan personr.
      Men tydligen så blir det drabbningar mellan oseriösa och desperation.
      Detta drabbar oss andra som verkligen vill möta någon att försöka dela resten av livet med.

    • John G

      Jag såg på räkneverket att ett antal kommentarer plockats bort.

      Måste dock erkänna att jag inte vet vilken diskussion det var?
      Vad den handlade om?

      Någon som kan påminna mig?

    • ViraStina

      Nej, var det något uppror så missade jag det!

      Jag funderade över om det egentligen finns någon som “är sig själv” på en första dejt, bland annat. Och vad det ens innebär.

      Själv är jag bara “mig själv” fullt ut med min familj och mina närmaste vänner. Folk i yttre bekantskapskretsen får en mer begränsad, officiell version av mig. Och jag anser inte att det är att fejka.

      Ungefär så skrev jag.

  16. Trucker

    Med risk för att låta synisk så finns det ingen ide att fejka sig själv som man. Vi blir ändå synade med lupp oavsett vad vis skriver eller hur vi beter oss. Har man träffat någon och om det senare är något som inte passar, samt att det rinner ut i sanden för detta, blir man uthängd till vargarna för detta. Även om man inte är den som gjort något fel eller varit den som sagt något. Trots att du från början varit noggrann med att betona vad du vill.

  17. PECKA

    VIRASTINA Varför inte slå dig ihop med Hasse och några st till här som har det som eran Agenda.

    Hasse upprepar ju ständigt att man ska undvika motsatta könet att dom inte är bra för hälsan dom vill bli försörjda och göra om män till kvinnor ,
    och du är ju en av dom som har spetskompetens i detta ämne , så era samla kunskaper och övertygelse,
    ni kommer att ta dejtingmotståndarna med storm Lycka till.
    VIRASTINA jag kommer inte att sakna dig det är ett som är säkert, så ta tag idet redan i dag bygg broar med dina likasinnade och skapa ditt nejting , där kan du vara General och dom andra får inordna sig i ledet

  18. MR Wise Guy

    En erkänd sociolog sa, livet är som en teater , vi visar upp oss i olika skepnader beroende på vilket sammanhang vi befinner oss, ett som kavaljer / eller bli uppvaktad , ett på arbetsplatsen ett i familjen och vänner, osv Därmed är det inte sagt att man som individ kan vara vaksam mot det värsta ytterligheterna och försöka ta kommandot och vara sanning trogen mot sig själv . Att som Cecilia skapa ytterligare rollfigurer ökar chansen att tappa bort sig själv . och i slutänden få en massa konstiga fysiska och psykiska reaktioner då kroppen och själen vägrar låta lura sig själv längre och leva upp till ngt som hon inte är.

  19. Anette81

    JOHN G:

    Jag gillar iofs inte mig själv heller som jag är så då kan väl ingen annan gilla det heller??
    Jag är iofs snäll, omtänksam, kärleksfull, ärlig m.m
    Sen har jag mindre goda sidor med som jag inte är stolt över: Svartsjuk, har ett kontrollbehov, har extremt dålig självkänsla, är för negativ.

    Jag har inga kompisar så jag behöver inte byta ut min umgängeskrets.
    Jag tyckte att jag hade villkor i början när jag träffade denna kilen, jag visste vad jag ville och så men vet inte hur det kunde bli såhär. Jag är alltid mig själv så det är ju den man får om man träffar mig.

    Jag var inte värd en toppenkille som honom menar du väl? 🙁

    Har ingen aning om vem jag är och hur ska jag kunna ta reda på det?
    Vad jag vill? Med? Livet menar du eller?

    • 00cosy

      ANETTE81 HOPPET är det sista som överger människan men ngn stans börjar det bli mani om man inte förmår att nyansera sig det är inte hälsosamt att blockera själslivet som du gör nu .

      Stora frågan är varför du gör det, du säger själv att du har full insikt om att han inte vill ha dig längre.
      känner du rädsla att våga leva livet fullt ut en skräck att återuppleva traumat med en ny snubbe
      livet har varken säkerhetsbälte eller airbag som du vet vid det här laget Anette
      Vill du leva ett fullgott liv har du inget val det är bara att börja borra igen smällarna kommer och går

    • george

      00cosy

      Det där med dans slutade jag med när jag var ung. Ställena där man dansade modernt fanns det alltid 98% brunstiga 60åriga damer som raggade efter toyboys. Det var inte kul att vara 40år yngre än dom. Man gick till dansstället i tron att det skulle finnas yngre tjejer men modern dans gillar dom inte. Det ska vara discohopp o studs.

      Min mor o far var med i svenska folkdanslaget i många år. Tävlade många gånger. Min dansträning var på elit nivå så dansa kan jag. Både folkdans o modernt.

      Men tack för tipsen iallafall.

  20. sapfoceline

    ja, att ta på sig en roll är väl inte helt fel, för att förstärka sig själv, fast inte visa sig som man inte är, Det där med att ta några glas vin innan är inte bra, utan brukar ses som avtändande av många, Det kan tolkas som att den personen har alkoholproblem o så blir det tack o hej , tänk på det, inte heller att ta droger, okej känns det bra att ta ett glas vin eller öl, så varför inte ses på en pub o göra det ihop med den du ska träffa, att ringa innan kan vara bra, att höra en röst på den man ska träffa, en del är rädda för att ringa o prata ett vanligt kort samtal bara för att stämma av, att ringa till någon för att säga hej kan avdramatisera träffen o göra en mer nyfiken . O lämna nr kan en göra o ha en mobil med dubbla simkort eller en billig mobil för bekanta man inte känner väl, funkar bra för mig, jag har en öppen attityd när jag träffar en ny människa, blir det vänskap, några kramar eller kärleksförhållande , det blir för fixerat med att det ska säga klick, o man kan missa mycket. män o kvinnor som är både hetero, bi eller homosexuella kan faktiskt vara vänner med varann också , den som inte kan det missar mycket!

    • PECKA

      GEORGE

      Grattis du har alla chanser om du prövar igen.. det har flutit mkt vatten under broarna sen dess , pröva ett par ggr igen på folkparkerna jag vet inte var du bor men exp Brunnsparken Örebro . publiken är nykter numera och det är blandad publik, mkt beroende på vilket dansband som står för musiken

      du kan ju gå in på Facebook och kolla på dansanta singlar 1900 st ungefär då ser du att det finns alla åldrar Jag hoppas att du prövar du kommer inte att bli besviken ngt så jäkla roligt som det är kommer du att upptäcka och nu är det dags att du förvaltar din gåva som dina föräldrar gav dig mkt fin Lycka till

    • PECKA

      GEORGE

      om du börjar att dansa upp dig så har du ju världens största dejting träff i Malung veckan
      ca 50, 000 besökare ca 8000, dansanta per kväll övervikt med kvinnor 60% 82 dansband som delar på 8 olika dansbanor varje kväll så det finns i alla smaker och åldrar garanterat många i din åldersök
      Det borde vara ett forum som du är en stark konkurrent i .Jag ifrågasätter inte sanningshalten i att du är duktig att dansa,, men det är ju galenskap om du inte använder din fördel mot andra män i partnersöket.
      Här har du ju en gräddfil.

  21. Anette81

    00cosy:

    Precis, därför kommer jag fortsätta att hoppas på att han kanske ändrar sig.

    Jag kommer inte träffa fler killar för det är inte värt att få kärlek om man ska genomgå detta.

    • J.G

      Det krävs två för att dansa.

      Jag kan förstå att du kanske är trött på oseriösa män. Men kolla på dig själv och vad du söker, är det rimligt? Och skulle du kunna leva med en sådan person? Många har för höga krav på hur en partner ska vara, och enda sättet att nå fram till en sådan person kanske är att fejka?

  22. Elle

    VIRASTINA: Du är en sådan hjältinna! Har slutat skriva här (fick nog av försenade/borttappade/dubblerade inlägg, den aggressiva tonen och alla bittra män som inte gör annat än att skriva ner kvinnor?) men jag har läst. Som jag har läst! Inlägg efter inlägg och alla kommentarer under. Du är alltid sansad, tålmodig, pedagogisk. Du håller dig till sakfrågan och går inte till personagrepp. Hur du pallar att bemöta allt det förakt och de osammanhängande och rent ut sagt korkade svar och angrepp du fått är för mig en gåta. Dom är inte värda ditt engagemang, men underhållande för mig iofs, att se dig glänsa och göra bort dem. 😀
    Du verkar så extremt bra och klok. Och rolig! HEJA! (PS: Skulle gärna kompisdejta dig! <3 )

    • Sara

      Skönt moderatorn tog bort Pekka eller vad han heter. Tänkt kommentera här innan hoppas jag kan forsatta med det utan påhopp.

    • ViraStina

      Ja, mothugg i sakfrågor har aldrig skrämt mig det minsta, eftersom jag gillar diskussioner.

      Men alla dessa befängda påhitt som fokuserar enbart på egenskaper, personlighet osv, gör mig en aning trött. Och om det leder till att färre vill/vågar/ids kommentera, är det riktigt trist.

  23. Fredrik

    Har en vän som är bisexuell och man. Han har erfarenhet av att försöka att få kontakt med både kvinnor och män på dejtingsidor. Han säger att han aldrig mer ska kontakta kvinnor på dejtingsidor. Då det är så mycket arrogans, ghosting och andra svårigheter.

    Tror nätdejting vore lättare om jag vore homosexuell. Kollade på min besöksstatistik senaste veckan 4 besökare varav två var män som söker män….haha.

    • ViraStina

      Jag har en homosexuell kompis som numera är gift. Men som singel upplevde han att det visserligen var väldigt enkelt att hitta tillfälliga kontakter, men desto svårare att hitta någon kille som var intresserad av något seriöst.

      Han känsla var att killar som sökte tjejer för en varaktig relation, hade det betydligt enklare.

      Så det finns nog många sidor av vilka som har medvind i dejtingen och vilka som får kämpa…

    • Sara

      Som pansexuell märker jag stor oförståelse bland folk. Jag kräver inget men hån och utnyttjande är jag ofta utsatt för. Jag ger inte upp det finns väl kärlek för mig oxå. 😀

    • Romantisk-tjej

      Har flera homosexuella vänner och de har också haft lätt att chatta med andra men däremot väldigt svårt med seriösa kontakter.

      Men som alltid är det ändå tjejerna som vill träffas och där ligger tyvärr killarna i lä. Många mail i all ära, men vill man lära känna någon måste man vilja ses också. I det läget är det däremot oftast tjejerna som har idéer vad man kan göra IRL, och många vill träffas relativt snabbt. Det skrämmer bort killarna, de verkar mest vilja håva in många mail, men inte lära känna EN tjej på riktigt.

    • George

      Rätt intressant. I tidigare blogginlägg ville ni inte erkänna att tjejer fick mer mail än killar överlag. Nu kryper sanningen fram. Både Romantisk tjej o Virastina har sagt att dom inte fick många mail men nu börjar dom avslöja sig. Här o där skriver dom att dom fick många mail…

    • ViraStina

      George:
      Jaså? Det florerar så många lustiga påståenden här, att jag inte alls hänger med i svängarna.

      Jag har förklarat rätt många gånger ungefär hur mycket mail jag fick när jag var medlem. Det har inte ändrat sig ett dugg, eftersom jag avregistrerade mig för snart två år sedan.

      Vad jag säger nu, är att homosexuella män tycks uppleva ungefär samma sak som vi straighta kvinnor. Alltså, att om man bara söker tillfälliga kontakter, vore det enkelt. Den sortens erbjudanden råder det ingen brist på.

      Men om man vill hitta en seriös relation – då är det betydligt värre. Vare sig man är homo eller hetero, tydligen.

      Du behöver alltså inte vara avundsjuk på förmånen att få sexerbjudanden från okända män. Du har nämligen precis samma möjlighet, om du reggar dig på en gaysida. Då kommer du få diverse förslag, du med. Även om du anger att du är straight.

      Och om du då känner att “Jamen, det kvittar hur många gayförslag jag får, det är ju inte den sortens relation jag söker!” – då vet du ungefär hur jag upplevde det.

    • Romantisk-tjej

      George:
      Om du hade skrivit så mycket som jag gjorde, hade du också fått mail.
      Jag skrev aldrig att jag fick många mail, jag skrev att många mail knappast leder till en seriös relation, knappast heller en endaste dejt.

      Bland det första tjejer säger när vi pratar dejting är att de mest får oseriösa mail. Och det är vidrigt, ingen vill ha dem. Det andra de undrar är varför killar sällan vill dejta. Och det kan jag också skriva under på. Det är lättare att få killar att träffas t ex på resor, fester och i kompiskretsen. Genom åren har jag ofta fått höra att jag ser bra ut och har en härlig personlighet. Men på dejtingsidor var det ingen som lade märke till det.

      Men nu har jag en pojkvän som är innerligt lättad att ingen annan upptäckt mig tidigare 🙂

    • george

      Jaså så vidriga mail räknas ej? Det är som att inventera i en butik. Man inventerar bara dom saker som är populära och skiter i att ta dom saker ingen vill ha. Undras tro hur den inventeringen blir?

      man kan säga att ni fick mer mail än mer parten killar får tillsammans.

      Som man får man inte ens ett skamligt förslag. Man försvinner i intet.

    • george

      Sen kan man undra varför man ska regga sig på en gaysida när man inte har den läggningen. Då hade ju du Virastina lika gärna kunnat regga dig på en sida för flator. Dom hade kanske varit intresserade av seriösa förhållande.

    • Romantisk-tjej

      Jag tror att Virastina menar att du lika gärna kan regga dig på gaysidor för där kommer du troligtvis få mail, och enligt dig är skamliga/oseriösa mail inte att förakta. Du verkar gå mer efter kvantitet än kvalitet. Och då spelar det väl ingen roll varifrån mailen kommer? Du nämnde själv att gaykillar gärna skriver men at tjejer ghostar dig.

      Själv nöjer jag mig med ETT mail från EN person som jag kan leva med resten av livet, än 1000 stycken skojare som bara vill chatta och prata strunt. Men alla har vi olika behov…

    • ViraStina

      Exakt, George.
      Du ser ingen mening med att få mail från gaykillar som vill ha tillfälligt sex. Det skulle inte göra dig glad och tacksam, och det är inget bevis för att det egentligen är “enkelt” för dig att få kontakt med intresserade personer. För det är fel sorts kontakt. Det är inte det du söker.

      Seriösa kvinnor ser ingen mening med att få mail från straighta killar som bara vill ha tillfälligt sex. Det gör dem inte glada och tacksamma, och det betyder inte att det är “enkelt” för dem i dejtingvärlden. Den sortens kontakt är nämligen inte det de söker.

  24. PECKA

    CECILIA

    om det är så illa som du beskriver Att det kanske ligger en panikunge och lurar inför en dejt och man ska tvinga sig gång på gång för att träna upp sig och det ligger en lång transportsträcka för att som ovisst slutmål kanske kunna dejta utan obehag t o m lära sig att det är skoj att flirta dejta .
    Ja det fungerar kanske för en del , men att föreslå det som recept känns inte helt ok varje misslyckande kommer att späda på dåligt självförtroende.
    Då tycker jag att traditionell utgång på dans , krogen , AW , mm där spontana möten sker utan nervositet är bättre och träffar man ngn som verkar bra så är det väl bättre att föreslå dejt utifrån det utgångsläget
    då känner man ju varandra redan.

  25. -queen-

    Usch nej. Skulle aldrig få för mig att gå i obekväma kläder. Jag tar djupa andetag, känner rädslan, och erkänner för personen jag träffar att jag är nervös. D är ju helt normalt, och inget som vi måste låtsas som att d inte finns.

    • 00cosy

      SARA jag tycker att det är högsäsong nu mkt aktivitet många verkar ha bestämt sig att ta tag i dejtingen precis som nu ska det tränas i det nya året

  26. George

    Sen kan man undra vilka män dom pratat med som fick många mail? Speciellt när största procenten män här inne aldrig får några mail eller svar på skickade mail. Enligt beräkning så är det ca 10 snubbar inne på HP som får alla mail. Det hade varit kul och prata med dessa män om hur deras profiler ser ut. Så du man som sitter med överfylld inkorg dela med dig av dina hemligheter till dina medbröder. Hur ser din profil ut och hur skriver du för att få kontakt?

  27. 00cosy

    Hej GEORGE

    Det är inga hemligheter bara ärligt uppsåt snäll och vänlig och en beskrivning att jag söker min sista stora kärlek jag spelar inga spel och ljuger aldrig i dessa sammanhang , går inte att inleda ett förhållande med lögner. jag har lite uppknäppt stil inga märkeskläder men träningsjacka och tröja, 4 st foton

    JAG lämnade ut mina uppgifter för ett par mån här på bloggen men har bytt namn och adr nu

    men jag hade här på HP 400 flirt ca 700 brev lästa och sa 60 olästa brev 0ch ca 7,000st besök detta på ca 300dagar.. jag har dejtat ca 10 % av 700 brev 65-70st dejter

    sen var jag samtidigt med på en annan dejtingsajt och hade på samma tidsrymd ca 8,000 besök och 1, 100 brev om jag minns rätt men ca dom siffrorna det var i alla fall mer på den sajten dejter ca 40 st

    Jag har berättat att jag är ärlig och söker min sista stora kärlek jag är trevlig och spelar inte ngt spel.

    ålderskategorin ligger ca 7-11 år under min egna ålder, som besöker mig ungefär där jag söker men det finns en del som är påstridiga och är 25 år yngre också men dom går bort direkt men bara ett fåtal är över min ålderskategori .

    så sammantaget på två dejtingsajter ca 11 månader drygt 15,000 besök och ca 2,000-2,100 brev och flirt är bara på HP ca 400 st totalt antal dejter ca 110 st 90 % var bra dejter trevligt inga konstigheter.

    HOPPAS att jag slipper en massa tråkiga kommentarer för mitt utlämnande.

    • Romantisk-tjej

      00Cosy:

      De killar jag känner har också fått många mail. Och de är också ärliga med vad de söker och är mycket intresserade av tjejers presentationer och ställde frågor om dem.
      De slipper dessutom snuskmail som vi tjejer måste stå ut med.

      Jag har aldrig träffat en kille som inte fått dejta. De är lättare för dem än för alla tjejer jag känner. Tjejer vill gärna ha dejten undanstökad, för att de vill se hur han är i verkligheten, de vill prata på riktigt. Killar nöjer sig ofta med uppmärksamheten i sig. Därför väntar de gärna med dejtingen och då rinner det ut i sanden. Snart mailar de nya tjejer på sidan och tjejen de mailade förra veckan ligger plötsligt längst ner i listan. Ungefär så.

  28. 00cosy

    GEORGE

    Jag har ingen uppsökande verksamhet utan 95 % kommer till min sida och har dom ngt som jag gillar så ger det sig självt , mitt tonläge är likadant i stort sett som när jag pratar med dig nu inget fjäskande eller spel att spela svårfångad , utan en rak och trevlig ton, sen om det finns ngt hos varandra som tilltalat då berättar jag det utan krusiduller att jag tycker hon är smart personlig gullig fin personlighet osv .

    Så här är min annons ungefär,, som dom flesta tror jag

    charmig kille med glimten i ögat som är oförskämt ungdomlig till kropp och själ, endast en anledning fick mig hit och det är att träffa min sista stora kärlek, om det klickar .
    sen personliga egenskaper.,,,positiv,,,,,,,,,
    sen vad jag gillar för aktiviteter,,,,,,,,,,fysisk aktiv……..
    och uppskattar lugn och ro men är ingen soffpotatis.

    Jag vet inte om min annons är annorlunda , men håll till godo om du får ngn hint

  29. 00cosy

    GEORGE

    Rankade egenskaper

    1 positiv få tjejen att skratta mkt humor —- superviktigt

    2 lugn pålitlig ärlig ——– viktigt

    3 utseendet ——– det är lite viktigt se fräsch ut snygg frisyr, tuffa kläder, att man bryr sig

    4 spännande och smart—- det krävs ju ett par dagar av snabba och fyndiga repliker och lite spännande bakgrund gärna ha levt livet lite riskfyllt och ovanligt

    OBS ! JAG ÄR INGEN EXPERT MEN FUNKAR FÖR MIG.

  30. 00cosy

    GEORGE

    Jag har sagt det förut men kan inte nog betonas !! gå en buggkurs om du är frisk och har möjlighet

    det finns inget bättre sätt att träffa kvinnor än dans dels älskar dom flesta det dels om du blir bra så slåss dom om dig SANT vill du bli en superstar lär dig salsa och gnussa och fox det är vansinnigt skoj samtidigt som det är superhäftigt när man träffar på sin kemiskt rätta moatjé luften dallrar av spänning och sexuell attraktion ,och rytmen är i samklang i två kroppar som är så nära varandra att varje rörelse känns i mellangärdet höfter och neråt heta andedräkter så man med nöd och näppe inte börjar kyssas på dansgolvet och det brukar vara ett par st såna laddade möten på varje danskväll,. men en normal dans kväll blir det säkert ett 25-30 tal som man dansar med var hittar du den kontaktytan ngn annan stans .

  31. 00cosy

    ROMANTISK-TJEJ

    JAG tror att du har rätt !
    men jag kan bara tala för mig själv jag har ju ändå förhållande vis många dejter per år plus att jag träffar många kvinnor när jag dansar. men jag har inget behov av uppvaktning för min självkänsla
    jag skulle gladeligen byta ut alla dejter mot EN SISTA KVINNA I MITT LIV det är det jag vill helst av allt
    men jag är så fruktansvärt kräsen och finner fel på nästan alla kvinnor och jag är inte perfekt tvärtom men det är min läggning tyvärr

    • 00cosy

      Jag längtar efter en kvinna som ska bli min sista det är min förhoppning , jag fick kontakt med en kvinna som är tio år yngre och hon ville ha en yngre man än sin egna ålder, så då låg ja g 15 år fel och förmycket för henne,
      det var hon som tog kontakt vi pratade en stund och bytte fejjan och mobilnr och sen blev det tyst från henne .
      luttrad som jag är så tänkte jag ! låt henne snacka på med ngn annan hon kommer tillbaka sagt och gjort så kommer hon in dagen efter som en stormvind och förklarar att det är bara jag som är intressant ,
      jag ställer in alla andra möten , och vi klickar pratar hela natten hur bra som , Hon är en inkarnation på vad jag söker
      sen känns det som det blir en repris i går kväll ingen tv utan hon och jag i samtal till kl två på natten lycklig säger vi god natt puss och kram och ett halvt löfte om möte , jag vill att hon kommer till mig och hon vill att jag kommer till henne nästa helg ,. kl 10 på fm i dag grusades alltihopa hon tycker att jag borde vara lite mer ödmjuk har hon kommit fram till under sin nattsömn.

      ja faaan det borde jag ju vara men min dominanta personlighet säger nej till det inte ens en kompromiss , ja då får man ta smällen men oj vad jag tyckte om henne på denna korta tid jag hade fått hopp om ngt mkt bättre i mitt liv.

  32. george

    De roliga är att kvinnor klagar på att inga män ville träffas i IRL. Ni kom iallafall så långt att ni kunde föreslå en dejt. De flesta män om inte alla på HP kom inte så långt. Dom får knappt svar på mailen dom skickar till kvinnorna. Så vad klagar ni för kvinnor? Om det är nån som ska klaga så är det väl vi män.

    Men förmodligen så får ni kvinnor så många mail att ni inte ids svara på alla.

    • Romantisk-tjej

      Många män får mail. Läste du inte vad 00Cosy skrev? Han får massor av mail.
      Han behöver inte lyfta ett finger.

      Så var det även för min pojkvän, som testade nätdejting en månad. Det var flera tjejer som visade intresse och ville träffa honom, på den korta tiden. Själv skrev han inte till en enda, han var bara där för att en kompis hade insisterat att han skulle skapa ett dejtkonto. Den här kompisen fick nämligen dejta en hel del, så han tyckte att min pojkvän borde prova. Men eftersom han inte var redo för ett förhållande pausade han kontot. Han ville endast ha nya vänner.

      Så, att du inte du får mail betyder inte att män i allmänhet inte får mail.

    • ViraStina

      George:
      Jodå, jag iddes svara på ett antal mail i veckan som enbart innehöll ordet “Kik?”

      I ett par månaders tid svarade jag “Nej, tyvärr, du får maila här istället” på vartenda ett. Helt i onödan, givetvis, eftersom de aldrig hörde av sig igen.

    • Dold

      GEORGE:

      Blir det inte väldigt konstigt, om jag ska värdera mitt eget nätdejtande utifrån någon annans upplevelse av detsamma? Och vem ska jag i så fall förhålla mig till? Mannen som inte får svar på sina mejl, eller kvinnan som får gå på en ny dejt med en ny man, varje kväll? Det måste väl ändå vara mina egna önskemål och förväntningar, som avgör om jag anser mig vara framgångsrik eller inte?

    • Apan

      Det är nog inte många män som kan sitta och håva in en massa mail utan att göra något. Antingen är de modellsnygga på bilden eller så ljuger de om mailvolymen.

      Inte för att jag är avundsjuk, jag är fortfarande ihop med tjejen jag träffade för ett halvår sedan (på HP) och jag hade heller inget problem att få dejter innan dess heller, men dessa berättelser är helt enkelt inte särskilt troliga.

    • Romantisk-tjej

      Ja de är troliga. Jag har själv suttit bredvid när en killkompis var inloggad och han visade mig alla kontakter, han ville ha råd om vad jag tyckte om tjejerna, (ville ha min kvinnliga syn på saken) o.s.v. Sedan hade jag flera brevvänner på HP där jag fått skärmdumpar där man klart såg alla mail/besök. Den senaste var kräsnare än mig, han ville ha en särskild typ av etnicitet på tjejerna…därför var han aldrig intresserad av att dejta ens väldigt snygga tjejer. De var nämligen inte i hans smak.

      Min pojkvän har pratat om sina kontakter. Han blev uppbjuden på fika hemma hos en tjej och var på en cykelutflykt med en annan. Detta på en månad. Och han skrev inga mail själv, kollade bara runt och då fick han flera mail.

      Min pojkvän ser inte ut som en fotomodell, är så långt ifrån macho/grottman man kan komma, men när jag nämner detta med att killar inte får mail blir han väldigt förvånad. Han tycker de flesta tjejer är påflugna, han har aldrig behövt jaga någon, däremot är han kräsen och sällan intresserad av dem som jagar honom.

      Redan i min “ungdom” satt man med tjejkompisarna och klurade ut hur man skulle göra för att verka “cool” och ointresserad. För varenda kille som man visade intresse för vände en ryggen. Att visa ointresse är rena tändvätskan för många killar, de skräms bort av påflugna tjejer som tar många initiativ. Jag har alltid varit intensiv i min förälskelse. Trots att jag är blyg och osocial. Och det har sällan gått hem…Däremot är det många killar som gillar det senare, när man är ihop. Men inte i lära känna stadiet. Då är det big no-no, med några få undantag.

    • Apan

      Visst får man mail men att får massor av mail och inte behöva lyfta ett finger tror jag inte för fem öre på (om man inte har en modellbild). Statistiken säger att jag har rätt också.

    • Romantisk-tjej

      Vad jag menar är att de killar jag pratat med inte behöver skriva i timme efter timme till 1000-tals olika profiler (som jag gjorde) utan de mail de fick brukade ofta leda någonstans. Låt säga att de fick 8-10 svar av 200-250 försök på en månad. Och jag fick c:a 50 svar av 250. Då var det garanterat två tjejer av de 10 som ville träffas. Alltså behövde han inte skicka i genomsnitt 30 brev fram och tillbaka till 50 personer som sedan bara försvinner. (som jag gjorde). De mailade en gång till c:a 200 personer, fick svar från 8-10 st av dessa och fick träffa två. På mindre än EN månad. Det är enligt mig ett bra resultat, jag har inte varit i närheten av det. Jag mailade i 6,5 månader och fick träffa två. Jag fick alltså skriva och lägga så oerhört mycket mer tid än vad killen behövde göra, för att få en ynka träff. Detta visar att många mail inte betyder att man får dejta.

      Min andra killkompis dejtade varje helg. Faktum var att han inte hann träffa mig längre eftersom han hade så många fikadejter. Och detta är en kille som har svårt att få tjejer att bli intresserade. Men dejter fick han! Jag har aldrig haft svårt att attrahera killar, är feminin och ser bra ut, men det hjälpte föga på dejtingsidor, där var jag tydligen inte värd ens en fikaträff/after work.

      Jag fick börja om hela tiden efter att ha lagt ut onödig tid på killar som bara ville chatta för att sedan ghosta när jag ville träffas. Då hade jag hellre sett att svaren uteblivit efter första mailet – än att behöva ta så mycket dyrbar tid till att skriva till folk som inte ville ses.

      Ingen kille jag känner har lagt så mycket tid på dejtingsidor som jag har gjort. Jag är snabb på att skriva så jag hann med många mail varje dag. .Jag var arbetslös då så hade mycket tid. Jag hade kanske 5-10 st som var favoriter, sedan försvann de och jag skaffade nya 5-10 favoriter samtidigt som jag skrev till ett 10-20 st nya nästan varje dag. Jag satt i flera timmar varje dag. Morgon, middag, kväll…Varierade mina tider. Tid jag kunnat ha till träning och fritidsaktiviteter istället. Jag besökte över 6000 profiler. Det var helt barockt när jag tänker på hur lite jag fick ut av att vara så aktiv. Det var mest frustration och ledsamhet. Jag varnade mina vänner för att inte pyssla med dejting, för att det var så oerhört dränerande. Men en killkompis till mig provade ändå.

      Han fick dejta första 10 dagarna, då hade han skrivit till c:a 70-80 st. Han blev ihop med en tjej och fick två nya tjejkompisar som han träffade regelbundet. Det tog slut med tjejen men han hade tjejkompisarna kvar. Han aktiverade dejtingsidan igen, och inom en månad träffade han en ny tjej som han är tillsammans med nu. Det är mycket seriöst, de har varit ihop i ett halvår. Min andra killkompis träffade också sin tjej på dejtingsidor. Och även min pojkväns kompis…Alla dessa har fått dejta. Och de är inga fotomodeller…Och framför allt: De fick dejta redan första månaden!

    • fredrik

      Generellt så skickar män 50 procent mer mail. 9 gånger av 10 så skickar männen inledande malet. Detta enligt undersökning av mailtrafiken på HP som jag har länkat till många gånger. Statistik är ju ändå så närma verkligheten man kan komma, om den inte förmedlas av någon som förvränger eller misstolkar den. Kompisar och medlemmar på forumet kan ljuga eller överdriva på grund av olika orsaker. Iofs har jag hänvisat till vänners utsagor. Svagt jävligt svagt:)

    • Romantisk-tjej

      En killkompis hade ju slagit vad om att jag skulle få dejta innan honom. Så då vore det väl dumt att ljuga…
      Och jag vet inte hur mycket ljug det är om killarna jag känner är ihop med tjejer de skrivit till? Jag har ju själv träffat flera av tjejerna han skrev till. Har träffat tre av hans dejter som blev hans kompisar. Vi fikade och tog några glas ihop, de blev ju hans vänner sedan. En tjej träffade jag hemma hos honom. Han gillar också och berätta om sina dejter och få mitt omdöme. Så han skickade foton eller visade vad de skrivit till honom. Inte allt såklart, men såpass mycket att det var omöjligt att ljuga. Han skrev nästan sin dagbok till mig, han är ovanligt kommunikativ, nämligen. Så jag hade stenkoll på alla han träffade.

      Den senaste dejten har han varit seriöst tillsammans med i över ett halvår. Det ser ut som ett långlivat förhållande. Jag har förresten träffat honom via en dejtingsida själv. Även om det var väldigt många år sedan. Jag känner honom bättre än mina syskon. Han ljuger inte utan berättar de mest pinsamma saker eftersom han är så trygg med mig. För två år sedan när vi på nytt reggade oss på dejtingsidor var det bara han som fick dejta. Till slut sms:ade han inte varje gång han hade fått en dejt, för han ville inte göra mig ledsen, eftersom han visste hur jag kämpade för att få dejta utan resultat. Han ville inget hellre än att jag också skulle få träffa någon. Och från början slog han vad – eftersom han var säker på att jag som ser så bra ut måste få en dejt innan honom. Men jag fick inte dejta på ett halvår…

      Min pojkväns kompis fick också en dejt som blev seriös, de köpte bostad ihop efter ett halvår. En “nördig” kille som alltid haft svårt att få tjejer. Första riktiga förhållandet vid 40 års ålder.

      Jag hade tre-fyra brevvänner på HP som fick mail ofta, vi delade våran statistik, det var inga konstigheter. En av killarna jag skrev till ville ha mina synpunkter och råd via mail, angående sina dejter. Jag var tvungen att skriva upp namnen för att minnas alla detaljer om dem…Det var 5-6 st. han hade på gång. Han undrade vem han skulle satsa på..

      Jag själv skrev till hundratals killar som fick många mail, inte supersnygga alls, många pausade för att de hittade en tjej innan det ens var påtänkt att träffa mig.

      Min pojkvän har visat sina dejter (från den korta tid då han var reggad) och berättat var de bor, vad de gjorde och vad de berättade o.s.v. Han fattar ingenting när jag berättar att killar inte får dejta (enligt denna blogg) Han tror att de måste vara undantag, för själv har han aldrig behövt jaga tjejer.

      Själv har jag varit på dejtingsidor sedan spraydate tiden, för 16-17 år sedan. Och jag kan säga att alla killar jag skrev till fick dejta.
      Det var stor konkurrens, jag var bara en i mängden. Annars skulle de väl dejta mig, om det inte fanns konkurrens???

      Jag kan fortsätta och ta väldigt många exempel. Killar i min yttersta bekantskapskrets, kollegor, killar i olika intressegrupper, grannar, min pojkväns kompisar, mina kompisars familjer och kompisar, mina syskonbarn…Alla har fått dejter. Korta, (en är 1,66), otränade, vissa har psykiska handikapp (ADHD, asperger), andra ser bara alldagliga ut. Spelar ingen roll, tjejer dejtar dem.

      Däremot kan många vara kräsna och att det sällan klickar. Men då handlar det ju inte om det du påstår här – att killar inte får dejta. För de får de, lika mycket eller mer än tjejer. Jag om någon borde veta, som sonderat terrängen på flera dejtingsidor och blivit ratad gång på gång. Varför? Jo, för att det finns andra tjejer som vill dejta dem, såklart! De kan välja.

      Statistiken kan vara missvisande. Det finns väldigt många killar som bara spammar mail till tusentals, om och om igen. Ofta är mailkorgen full av dessa skräpmail. Dessa har knappast läst min presentation. De skriver för att man är tjej, så långt sträcker de sig, inte för att just jag är intressant att lära känna. Tjejer spammar sällan, de skriver färre mail för att de är intresserade av just den killen med just den presentationen. Och då blir det såklart inte lika många mail ifrån tjejer.

    • ViraStina

      Romantisk tjej och Fredrik:

      Jag har ungefär samma erfarenhet som Romantisk tjej. För ett par år sedan, var vi tre singelkvinnor och en singelkille på mitt jobb. Alla i 35-40-årsåldern. Vi pratade ju en hel del hur det gick för oss, och det visade sig att även om vi kvinnor fick fler mail till antalet, så var det ju i princip enbart spam/sexförfrågningar.

      Vår manliga kollega däremot, hittade flera dejter under ett halvår. De tjejer som han fick kontakt med, var ju inte så extremt många, men däremot seriösa. Fler än en gång frågade vi oss hur tusan han bar sig åt! En av dejterna blev en tillfällig flickvän under en tid, innan han hittade den som han idag bor tillsammans med.

      De kvinnliga kollegerna hade samma bekymmer som jag: det var lätt att hitta brevvänner, men nästan omöjligt att få någon att våga lämna den digitala världen. De är fortfarande singel, båda två. Och själv hittade jag ju min egen kärlek utanför nätdejtingvärlden.

    • Crazy8000

      Sluta vara vag, vänta på att den andre make it happen, avvaktande, otydlig, svårfångad, spel.
      Tackar för mig när kvinnor beter sig på det stereotypiska viset. Väldigt många tjejer brukar göra dessa utan att vara medvetna att de gör det eller vad de egentligen signalerar.
      Dom signalerar att de inte är något flickvänsmaterial.

      Om man vill ha en vän beter man sig som en, Vill man ha en partner beter man sig som en.
      Är man blyg nervös svårt att ta första steget ta initiativ, Berätta det väldigt tidigt!

      Har man synen att det inte kommer bli något blir det inget.
      Har man synen att det är på ett visst vis brukar det bli på det viset, Det smittar av sig omedvetet.
      Det räcker den ena ser det på ett vis och den andre är öppen för att vara mottaglig blir det av. (Majoriteten av människor är får, de är lätt förledda/påverkade, sinnet är programmerat för att vara lätt influerade med ytlig syn att de inte är det)
      Man måste bestämma sig utan tvivel!

    • Romantisk-tjej

      Virastina:
      Ja det är för många sammanträffanden för att det skulle vara en slump! Det du skriver är nästan exakt vad jag sett och upplevt.

      Det är lätt att få mail och brevvänner men längre går det oftast inte. Killar vill att man ska vara deras bollplank och smakråd för sina andra dejter..Snacka om lyxproblem. (att ha så många att de inte kan välja). Själv kommer man inte i fråga ens för EN enda dejt.

      Eller: Killen vill ha casual sex.

      Eller: De vill chatta lite på skoj, men absolut inte träffas. Det värsta är att de kan hinta om att de vill träffas, vilket gör att man skriver ändå i förhoppningen att det kommer ske framöver. Till ingen nytta ska det visa sig, för man blir ghostad eller få ett nej efter flera veckor. Det kunde även vara mycket lögner (ses nästa vecka, lovar) men så blev man ghostad/han pausar utan förvarning. Även blockering förekom. Vissa höll mig på halster istället för att erbjuda en dag/ tid de kunde ses. När jag tröttnade undrade de varför jag försvann…Bara för att köra samma katt o råtta-lek igen tills jag själv pausade.

      Det är ofta dessa alternativ som fanns att välja mellan.
      De som visar intresse i början ghostar senare (speciellt om man vill ses). Och därför fortsatte jag skriva till brevvännerna, för de var åtminstone kvar och var trevliga.

      Men att få ses IRL var ett ouppnåeligt scenario, det insåg jag snart. Fikan på stan, promenaden, ett glas på en mysig bar, picknicken…de fick jag ta ensam eller med vänner. För killar på dejtingsidor var fjättrade vid skärmen. Även när stan stod i vår och sommarskrud, (och man bara måste gå ut) så valde de ensamheten vid skärmen framför att träffa en söt/stilig/trevlig tjej i en vacker sommarklänning. Som både kan vara lättsam och seriös. Nej, det dög inte åt herrarna. 😀

    • ViraStina

      Crazy:
      Det där med “make it happen” är ytterst sällan framgångsrikt för kvinnor som försöker fixa dejter.

      Du säger att du inte gillar när tjejer beter sig passivt och stereotypt. Må så vara. Men jag är verkligen inte den enda kvinnan som upplevt att ju mer man försöker driva på, desto mer drar sig männen undan.

      Det är förstås trist för mig som är handlingskraftig till sättet, och blir frustrerad av att sitta och vänta på någon annans initiativ. Men gränsen mellan en kvinna som vågar agera och en kvinna som är desperat, är tydligen extremt hårfin för åtskilliga män.

    • Apan

      Men nu pratar ni om äpplen och päron. De killar ni pratar om kan få dejter och hitta seriösa tjejer, det kan jag också, det är inte så konstigt.

      Det jag opponerade mig mot var att framställdes som det det var en massa killar som inte behövde göra något och utan bara logga in och mailen automatiskt bara regnade in. Det tror jag är extremt ovanligt (och i så fall beror det enbart på profilbilden).

  33. 00cosy

    APAN
    Jag har tagit bort och bytt adr och namn men av ngn anledning så hade jag fotat av sidorna där man ser antalet jag tror att det var samtidigt som jag svarade och skrev in likadant som nu jag tror att det var GEORG som ställde samma fråga då som nu.
    på både HP och den andra dejtingsajten det står 00cosy

  34. PECKA

    GEORGE

    Jag tycker att ROMANTISK-TJEJ har en poäng där
    bry dig inte så mkt om kvantitet av brev utan håll tummarna att det kommer in ett brev som tilltalar dig
    och kan vara ngt att bygga en gemensam framtid på för lång tid bättre än så kan det ju inte bli i mina ögon
    att få släcka ner dejtingsidorna med ett leende och tacksamhetens tanke till HP att du dragit en vinstlott

  35. -queen-

    Jag kan på rak arm säga att jag sällan finner något intresse för de killar som skriver till mig. Det ligger en fördel hos d som har en ordentlig, intellektuell och intressant presentation och som är lite avvaktande och kräsna. Desperation luktar inte gott.

    • Romantisk-tjej

      Humor och hjärtliga skratt brukar ofta spräcka nervös-bubblan. Det inbjuder även till avslappning för den andre. Var noga med att aldrig vara nedlåtande eller skratta åt andra, men skämta gärna om dina egna tillkortakommanden eller om du säger fel o.s.v. Det ses som attraktivt. Ingen vill dejta någon som är stel och tråkig eller stroppig/pretentiös. Skämta inte på andras bekostnad, det ses som omoget.

      Fråga inga svåra/seriösa saker i början, låt enklare samtalsämnen ta plats innan ni lärt känna varandra. Annars kan det hända att vissa känner sig stressade.

      Bestäm ett klockslag när du måste gå redan i början så den andre har något att förhålla sig till och inte tror att du vill gå hem för att du har tröttnat…

      De få gånger jag har dejtat har jag ofta fått höra “ska du redan gå” och då kan det ha gått två timmar. Vilket är normalt i min värld, om man ses första gången. Men för andra kan det vara för kort tid.

    • Romantisk-tjej

      Ja om jag får träffa någon är det ofta inga större problem. Jag är bra på att ta människor även om jag kan vara blyg. Jag har två sidor; en blyg och en mycket pratsam. Det beror på tillfälle och person. Jag träffar nya på jobb till exempel. Men tyvärr fick jag sällan träffa någon på dejtingsidor och då kan de ju inte heller veta hur bra det skulle vara…Ingen ville nämligen chansa.

  36. 00cosy

    ROMANTISK-TJEJ

    Det är tyvärr så som du säger för en del, man måste uppleva personen och se dom för att läsa av dom rätt för att få en rättvis bild

    själv har jag ngn form av konstig humor så människor vet inte om jag skojar eller är seriös .
    Däremot så vid ett möte, då man fejsar varandra så ser dom ju att jag skrattar eller ser full i faan ut
    och läser oftast rätt. Tveksam eller blyg har jag aldrig varit tvärtom för mkt på i bland det är inte ngt vidare. Men jag har extremt lätt vid första mötena jag tänker inte ens på att jag inte känner dom utan bara pratar på , om det är kungen eller uteliggare sak samma jag behandlar dom lika. om det är gala middag i blå hallen eller en kolonistuga med en stol som matbord ingen skillnad jag känner mig tillrätta lika bra.

    • 00cosy

      ROMANTISK-TJEJ

      Ja det är mkt märkligt att dina besökare på dejtingsidan inte gav sig tid att prata med dig,
      det är mkt beklämmande att jakten är så hysterisk att man springer förbi flera som kanske skulle passa perfekt , Jag är nog som dom flesta för jag har varit här snart ett år . Otroligt jag skäms nästan,
      Ett stort problem är ju att man vet att svarar jag inte så dröjer dig bara en kvart så finns det ngn ny på tråden, vilket skapar en bortskämd och kräsen attityd , som man bara förlorar på. Man sitter helt enkelt och väntar på den perfekta hon som passar mig som handsken inga kompromisser på ngt plan , Det är ju självbedrägeri och jag vet om det. Och när det nästan säkert sitter ngn kvinna på andra sidan tråden med samma inställning ja då ter det sig näst intill omöjligt att verkligen hitta henne som infriar allt jag vill ha.
      Men vis av dina ord ROMANTISK -TJEJ så ska jag vara mer öppen och inte chansa kanske men ge mera tid se vem personen är bakom fotot. , I går fick jag fick besök av en kvinna som kanske kanske är vad jag söker . Ja det är helgalet, hoppas att jag inte blivit beroende av adrenalin kickarna som man får när man öppnar sidan och det är napp på storgäddan kanske. Är det en fantasivärld eller verklighet
      Ja jag har ju fått 4 långa förhållanden och några fina vänner från dejtingen så det är väl möjligt igen att träffa ngn. Åker i väg ett par dagar nu så lite vila och laddning blir det med mkt dans så klart

    • Romantisk-tjej

      Ja det är lätt att bli beroende av adrenalinkickarna när man får svar från någon man gillar. Och då hoppas man dessvärre på mycket också…Det är lätt för mig att gå händelserna i förväg och då blir jag sååå besviken när jag blir ghostad eller om han verkar trög/ointresserad.:-(

      Jag får mycket ideer vad vi kan göra och då blir det verkligen frustrerande att sitta vid skärmen och vänta på att han ska svara. Gillar inte när det blir saktfärdigt. Speciellt inte när jag tycker att jag hittat någon som jag verkligen tror på….då är det tråkigt att bli nedslagen för att han inte alls var på humör att ses eller inte svarar.

      Jag är också på det sättet, jag kan också prata med alla. Jag pratar med uteliggare och tokiga psykfall på tunnelbanan. Jag har träffat mycket udda folk i min dag, så jag blir sällan förvånad. Jag kan lätt glida in på en galamiddag i finklänning och föra mig. Lika naturligt som jag sitter hemma i den slitna mysdressen. 😀

  37. 00cosy

    ROMANTISK-TJEJ

    Jag vet du verkar vara precis som jag en känslomänniska och man fylls av så många känslor så snabbt på gott och ont men jag tycker om att det känns så, Du och jag verkar vara mkt lika varandra skrattar bli inte förskräckt nu ! du är lik mina bra sidor så klart skrattar och ler . Men jag söker vidare du har ju hittat din kärlek . kram kram

  38. Emma

    Nej nej nej, nu får ni ge er. Så många kommentarer och orkade inte ta mig igenom alla. Men hennes poäng är ju det väsentliga. GIVETVIS ska man alltid vara sig själv. Men det finns faktiskt situationer som gör det svårare att våga leva ut sig själv, kanske speciellt i dejting sammanhang, möten med nya människor liksom.
    Två glas vin låter väl som en slående kombination, vet man med sig att man blir HELT fucking riktigt fuller av två glas kanske det räcker med ett så man inte ramlar omkull i hejandet på främmande personen.
    Jag själv har alltid mitt mantra att ” Det är vad det är, och blir vad det blir, Emma, du kan endast vara du och ingen annan”. Nu har jag ju fötts med “gåvan” (är det en gåva eller?) att jag är öppen, fispråkig och väldigt utåtriktad, så det är rätt lätt för mig i nya möten. Men jag har tendensen att dra på det där extra charmtrycket om jag ska på en fest med många nya människor eller liknande. Jag överdriver min självkänsla, eller mitt självförtroende och “leker” att jag är “oslagbar”. Enligt mig är jag är en succé den kvällen. Inombords kanske jag hatar min outfit eller jämför mig lite smått med andra i rummet, men utåt visar jag inte ett spår av det.

    Menar bara att ibland är det skönt att dra på en mask för att i slutändan känna sig som en vinnare, hur det än går.


Post a new comment

(OBS! Din E-postadress publiceras ej.)