30eb8324d24b7a55a8b8989343ae45bb

”Är det konstigt att man vill ha ett seriöst förhållande i min ålder?”

Jag är en tjej på 25 år som börjar bli frustrerad. Jag har gått på en hel del dejter den senaste tiden men känner ofta att det slutar på samma sätt. Vi träffas ett par gånger och allt känns bra, men så fort jag frågar var vi står någonstans så drar sig killen undan.

Är det konstigt att man vill ha ett seriöst förhållande i min ålder? Jag är inte ute efter lite skoj utan efter en man att bilda familj med i framtiden. Hur ska jag göra för att träffa någon seriös, men samtidigt inte skrämma iväg dem genom att verka för desperat?

/Sofia

Helena svarar

Hej Sofia och tack för din fråga!

Jag förstår din frustation. Du har helt rimliga och klara önskemål. Det är inte alls konstigt att vilja ha ett seriöst förhållande. Du vill träffa en man att bilda familj med, dvs vill träffa någon du tycker om som har ungefär samma mål som du själv har i framtiden. Det borde inte vara varken en omöjlig eller märklig önskan. I och med det du beskriver uppstår ett par frågor för mig. Hur har din känsla varit för personen du träffat innan du frågat var ni står? Vad tror du bidragit till att du känt att du behövt ställa den frågan? Du skriver att ni träffas ett par gånger och att allt känns bra, men att killen drar sig undan då du vill definiera er relation. Har du frågat varför han drar sig undan? Har det varit mycket viktigt för dig att träffa någon så att du på så sätt delvis förbisett vad du tycker och känner för just den killen?

I och med att du inte beskriver någon om tidigare kärleksrelationer, relationer till vänner eller familj så är det omöjligt för mig att försöka svara på varför detta uppstår just för dig. Det kan vara lättare då man vet mer om dina andra relationer och hur du brukar relatera till andra människor.

Du frågar hur du ska göra för att träffa någon seriös som du samtidigt inte skrämmer iväg genom att verka för desperat. Det kanske låter för enkelt eller som en klyscha men jag tycker du ska fortsätta precis som du gör nu. Det vill säga att träffa och lära känna andra människor. Skrämmer du iväg någon genom att fråga var ni står så är det troligen inte personen för dig. Det är helt rimligt vid din ålder att kunna diskutera sådana här frågor med en framtida partner. Vad du däremot kan göra själv är att försöka vara i stunden och lära känna personen du träffar bättre och se hur det utvecklas innan du blir ivrig att veta var ni står. Låt dig själv känna efter lite längre och se vad som då händer mellan dig och den andre utan att du behöver få en definition på var ni står. Det kanske visar sig självt.

Jag tror också att det du själv kan göra är att känna efter vad du vill, vad tycker du om, vad du vill och inte vill ha i ett förhållande, vilka behov har du etc. Har du svar på dessa frågor är det lättare för dig att selektera och kanske i ett tidigt stadium märka om personen du träffar står eller är på väg mot ungefär samma ställe i sitt liv som du är, dvs är ute efter något liknande som du själv. Jag tror inte att du skrämmer iväg genom att verka för desperat. Det är fint och ärligt att våga visa vad man känner och vad man vill. Är det någon som blir rädd av det och inte kan prata om det så är inget du kan göra. Du skriver att det ofta slutar på samma sätt. Har du några positiva upplevelser där du märkt att det inte slutat på samma sätt. Om det finns mer positiva krafter också, vad är det som bidragit till att det var annorlunda då?

Lycka till,

Helena

dating


Det finns 17 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Sussi

    Blir beklämd när jag läser detta då detta liknar mina erfarenheter fast jag är 41 år.
    Jag tycker det är otroligt stor skillnad att träffa någon idag jämförelsevis när jag var yngre inte minst denna enorma rädsla för att binda sig.Precis som Sofia skriver så upplever jag att man träffar någon några gånger men så fort jag blir känslosam och visar att jag är intresserad av en fortsättning så tar det stopp.

    Beklagar att även den yngre generationen upplever dessa svårigheter inte minst när man har längtan efter barn och familj.

  2. Henrik

    Jag blir nyfiken på vad killarna ryggar inför. Är det sexuell och/eller emotionell exklusivitet som inte känns okej? Känns tanken på att börja ta ansvar för en partner och en gemensam relation överväldigande? Är det gemensamt boende och barn som skrämmer? Eller är det som Sofia själv är inne på, att det mest handlar om att inte vilja gå för fort fram? Eller är det något annat det handlar om?

    Och vad är det Sofia vill veta när hon frågar var de står någonstans? Hon skriver att hon letar efter någon att bilda familj med i framtiden. Om det är det hon vill veta så kanske det är det hon ska fråga, typ:

    – Jag drömmer om att skaffa barn, gärna innan jag fyller 30. Hur tänker du kring barn? Vill du ha barn?

    Det kanske kan vara ett sätt för Sofia att berätta vad som är viktigt för henne, utan att hon framstår som desperat eller krävande? Att fråga var man står någonstans kanske kan missförstås som något mycket mer, något helt annat eller som att man har bråttom?

  3. standart

    Jag håller med Henrik. INNAN man går på dejt pratar man ordentlig om målsättningen. Typ ” Om du träffar en tjej som du tycker om/förälskar sig i vad vill du henne? Träffa ibland och har trevlig tid med henne? Vara särbo? Sambo? Gifta sig och skaffa barn? Jag skojar inte. Verkligen ställer jag de frågor efter första frågan ”Är du verkligen singel eller gift/upptagen?” Det hjälper inte att träffa en, trivas i ens sällskap och ställa viktiga frågor efter. Jag träffade en kille som jag tyckte mycket om och detsamma hade han sagt mig om mig. Tycker om. Men…han talade om en annan sak för mig. ”Jag gick att träffa dig utan avsikter att skaffa mig förhållande”. Den kille återkom med förslag att träffas om 8 år!!! Gissa vad? Han fortfarande har inga avsikter att skaffa förhållande med mig. Jag förstår nu att en del av killar verkligen har inga avsikter att ge tjejer det som tjejer söker och för att undvika besvikelse frågar jag på just som jag redan skrev – INNAN dejten

  4. Nisse

    Hej.
    Jag som kille vet, av egen erfarenhet, att killar, män mm ofta har svårt att prata om lite djupare känslor och speciellt tidigt i en relation än vad kvinnor har och Sofia har redan en stor å mer vuxen längtan.

    Det blir ungefär som att fråga en kille om han vill ställa upp i en danstävling innan ni ens har börjat/provat att dansa ihop. Det saknas alltid killar på danskurser och killar är
    ofta för fega för att börja dansa, alltså pardans där det krävs lite teknik å taktkänsla.

    Många killar känner sig löjliga på danskurser, eftersom killar oftast ha sämre simultanförmåga. De har svårt att flytta fötter å ben i olika takt, därför slutar
    många killar efter 2-4 kurstillfällen, innan ‘poletten’ trillat ner.

    Det går ju inte att fråga en kille redan på tex tredje dejten vart står du och hur vill du gå vidare, flytta ihop å bli sambo, skaffa barn mm, det är vid den tidpunkten bortom horisonten och för långt in i framtiden.

    Bättre då att fråga hur och vad han vill och söker efter när ni träffats några gånger.
    Är man bara 25 så måste man ju inte bli sambo, skaffa barn, hus och hund i morgon
    eller övermorgon.

  5. Svar på intressant blogginlägg

    Hej.
    Jo det är sant många killar vill säkert bara ha någon för ögonblicket speciellt nu på sommaren vi killar kan vara desperata men det handlar nog mest om att träffa rätt.
    Jag är 27 och vill gärna starta något seriöst men dom få dejterna jag haft är oftast som du säger bra ett kort tag men så fort man frågar om framtiden barn/hus osv så försvinner dom.
    Det är inte lätt utan en vacker dag lär du hitta någon som tänker som du så jag önskar dig lycka till.
    Mvh någon på HP

  6. bahaha

    Hade du frågat mig vid 25-28 års ålder på första eller tredje dejten om jag var redo för att bilda familj, hade jag nog inte kunnat svara. Det hade jag (man) helt enkelt inte tänkt på.x
    Efter att ha träffats en del gånger kanske jag skulle bli jättekär och då bara vilja vara med dig och säkert vilja skaffa familj också. Eller så skulle jag inte bli kär, men därmed inte sagt att jag inte vill vara/prata/ligga med dig.
    Närhet utan kärlek är inget problem för mig. Familj utan kärlek skulle jag nog säga nej till.

  7. maiden

    jag känner också verkligen med dig. jag har inga barn och har aldrig tänkt att skaffa heller men jag har förstått att drivkraften att skaffa familj är helt överväldigande.
    för min del vill jag träffa någon som inte har barn och som heller inte vill ha det – men som samtidigt vill bygga ett liv ihop. och det är lika svårt.
    det är mest grabbar runt 20 som skriver till mig och bara vill ligga. sorgligt och slöseri med tid då jag är så otroligt tydlig med vad jag är ute efter. pojkar tycker tydligen inte om att läsa.

    alla killar är inte likadana. för mitt liv förstår jag inte dig när du inte har en aning om vad killen vill ha INNAN du börjar ens skriva seriöst med honom. att man vill ha fru och barn VET man, det är inget man måste känna efter. däremot är det inte säkert att han vill ha barn med just dig. om en kille blir rädd för din fråga om förhållande och barn hade jag inte rekommenderat en sån räddhare att bli far till dina barn. men du måste faktiskt ta ansvar för dig själv också. du förtjänar allt du vill ha och ingen mesig kille ska få stå i vägen för det. kanske testa leta efter en lite äldre kille/man? runt 35 är många män familjeredo – trust me :/

    men din man, han finns, det lovar jag. min systers kille hade två barn med henne innan han var 25 och de har varit ihop i 10 år och verkar banne mig trivas som tusan ihop, familjeliv och allt : )
    det är inte fråga om ålder. det är mognad och inställning.

  8. xxx

    Om du är hela 25år i ålder så är det väl deffinitivt långt ifrån fel att vilja ha ett seriöst förhållande! Grejen är helt enkelt den att Du tjej på 25 år enbart kan vara glad och stolt över dig själv med att du känner dig redo för ett seriöst förhållande,och behöver heller inte fråga andra om råd om din känsla är fel eller rätt!?De ska ingen annan avgöra åt dig! Huvudsaken är att den du ev. kommer att träffa också känner lika starkt för ett seriöst förhållande som dig! Och att ni såklart också känner att ni både älskar varandra och passar ihop med varandra!
    För idag? och som du säger med killar som snabbt ryggar tillbaka när du bara säger ett pip om hur ni ska gå vidare i förhållandet? De visar ju bara på att dom vet inte vad dom känner helt enkelt! Och så kommer nog de flesta av dessa killar också att känna långt fram i livet! Dom är helt enkelt för omogna för att ens tänka tanken på ett seriöst förhållande! Så var bara glad att du slipper den typen av killar med tanke på vad din önskan är!? Och ”Tyvärr´´ verkar det finnas för många som just är i åldern 20- eller iaf.25-t.o.m. 30år och dessutom 40åringar? Som inte vet vad dom ens vill? Dom bara valsar runt med olika partners till dom t.o.m uppnår en ålder på 40 har jag sett och hört talas om!..och produkten av det hela blir såklart bara ännusvårare att kunna tänka sig att binda sig i ett seriöst förhållande ju längre tiden går och därmed högre ålder! Den sanna riktiga kärleken för en part blir svårare att kunna känna helt enkelt om en person under lång tid bara valsat runt med olika partners! Dom orkar inte heller känna ansvaret för någon annnan eller ett familjeliv överhuvudtaget helt enkelt! De är min åsikt iaf.!

    • Byn

      Instämmer med dig!
      Synd då om oss tjejer(som är i samma åldersspann med dessa veliga män) som INTE vill ligga/ byta partner som strumpor. Inte konstigt att det är supersvårt att hitta rätt. Det var lättare att para sig förre i tiden då många män värderade familjbildande/familj högt o som ett mål i livet!

  9. Staffan

    Varför drar killar sig undan när tjejen vill veta var dom står efter några dejter. Naturligt var han inte mogen just då och efter kort tid. Tjejen borde avvakta och se hur det utvecklar sig. Mitt råd- fortsätt att träffas. Kärlek mognar olika för olika personer

  10. T

    Min erfarenhet av tjejer är att det känns nästan som om ni har panik att skaffa familj och barn att man som kille undrar om det är mig tjejen vill ha eller om det är barn hon vill ha. Nästan alla jag känner blir ju lämnade efter att tjejen fött. Därför är jag rädd för att binda mig. Ansvar måste vara ömsesidigt. Jag skaffar inte barn med en tjej som vill ha barn bara för att. För övrigt är det lite dubbelmoral utav tjejer att ni oftast har någon ni ligger med samtidigt som ni söker seriöst. Det vet vi killar och är ytterligare ett motiv till att inte vara the provider guy.

  11. Henke

    Vilka omogna killar du träffat isåfall. Nu är jag 30+ men ända sedan jag var i gymnasieåldern så har jag alltid letat efter den där tjejen att ”bli gammal med” men livet blir inte jämt som man vill, är singel utan barn ännu.

    Även fast jag alltid haft den ”målsättningen” när man ger sig in i ett förhållande betyder ju inte det att man måste skaffa allt på engång. Men det gäller väl bara att hitta någon som är på samma tankeplan.

    Lycka till Sofia.

  12. Kalle

    Seriöst tjejer har ni rannsakat er själva litegrann? Har ni tänkt på vilka typer av killar ni dras till? Vi män fungerar som sådana att vi inte enbart är ute efter sexuellt umgänge…….om kvinnan ifråga har mer än det att erbjuda. Ni måste börja ta lite ansvar själva också. Utveckla en bra karaktär som får killen att stanna, ni måste vara flickvänsmaterial. Det räcker inte med att ha senaste mascaran samt stå där och se söt ut. Tyvärr. Vi män kan läsa av vilken typ av tjej ni är väldigt lätt/fort.

  13. Sussi

    Utveckla gärna Kalle.Jag har själv varit både gift och förlovad och kan lova dig att i båda fallen byggde det på mer än sex och mascara men jag är idel öra för vad som får en kille att vilja satsa.I mitt fall så söker jag någon som precis som jag själv vill satsa dvs någon som kan tänka sig lägga ner sin nätprofil och bara dejta en person och på sikt bygga ett förhållande.Är det ett orimligt krav Kalle ? Vad bör jag erbjuda en kille ? Är dig evigt tacksam om jag får ett vettigt svar då jag är väldigt less på killar som måste ha flera kort i rockärmen.

  14. Swe

    Får nog säga att de beror lite på hur man frågar.

    Jag var i yngre dar ihop med en tjej som mer eller mindre hintade att hon ville ha barn och allting såntdär innan 20-25 och sånt där.
    jag kände mig oerhört stressad och det är en av anledningarna till att jag inte byggde vidare på det förhållandet. Sen att det tyvärr inte gick så bra för henne när hon fick barn i unga år och en dåvarande pojkvän som nog insåg samma så var hon sist jag såg henne iaf ensam med en unge.

    Jag har inget emot att man frågar om man vill bygga vidare på ett förhållande men det finns ju par som varit ihop i ett år eller mer som nästan drar sig för att bestämma sig om de är rätt person för den andra. Det är ju ganska viktiga steg att både flytta ihop och skaffa barn osv. jag hade inte gjort det iaf. Att man träffar någon och man kanske bor merparten av tiden hos den andra medan man ”prövar på” om allt känns rätt med personen. Då kanske man säljer ena lgh och flyttar ihop eller skaffar hus etc. Detta tidigast ett halvår in i ett förhållande tycker jag. Tänk bara på att vill man binda sig så tycker inte jag att man ska stressa detta.

    Träffar man någon och man flyttar ihop med varandra och sen säljer den enes lägenhet så tar ju detta normalt sett 3 månader innan man har sålt den lägenheten. funderar man på att skaffa en annan eller hus så tar ju även detta ett par månader innan. Mycket kan hända under dessa perioder så att man tar de lugnt och känner på vad som är rätt eller fel tycker jag är viktigast.

    jag hade inte något besvär om en kvinna flyttade in hos mig sådär på ”heltid” men att ta nästa steg till att flytta in helt eller att man söker ny bostad hade jag nog lugnat mig med lite iaf. Tänker bara på en post som ekonomi att man vill ju gärna inte vara den som tvingas dra den andra och sen stå där med en person som man kanske inte känner att de passar med.

    Jag kan ju bara se på mina syskon som de både gått bra och dåligt för i relationer. Ena träffade sin man i unga år och är tillsammans. att bo tillsammans från unga dar till egna ungar funkade för de. Min andra syster gick de lite sådär med i början. egen lgh på egna ben. flyttade ihop med en kille som tyvärr vänstrade. tog tillbaka han lite halvt och skulle köpa lgh. Köpte lgh och drog sig ut nästan direkt efter. Tog ganska hårt på henne just då iaf. Men räddningen kom att hon träffade en annan Man och har idag på 5-6 år byggt ett fungerande förhållande med att flytta ihop och har idag egen familj med barn.

    Jag känner att de verkar vara så stressigt att alla ska ha familj, två tre ungar, Hund och hus mm och ett jobb man trivs med innan man är 25… Varför stressa?

  15. Sara

    Samma erfarenheter och jag är 35. Alla verkar bara vilja leka och hitta på äventyr. Om de inte istället är svin. Därför har jag valt att skaffa barn själv nu för jag har inte tid att vänta längre. Men jag vill inte leva ensam resten av livet.


Kommentera