love-breakup

4 tecken på att kärlek kan upplevas på olika sätt

Kärleken. Förälskelsen. Ja, det där ruset i kroppen ni vet. Eller vet ni egentligen det? Nja, jag tror faktiskt inte att vi alla upplever kärleken på samma sätt. Jag sticker ut hakan och menar att alla inte ens blir kära, i alla fall inte på det viset jag menar. Här är 4 tecken som stärker min teori.

  • Ditt förhållande med din partner tar slut. Du är otröstlig och kan inte ens tänka tanken på en annan vid din sida. Men ditt ex är ute i dejtingsvängen efter en månad. Va, hade vi inte något speciellt?
  • Din vän har träffat en ny och påstår sig vara ”nykär”. Trots det har hen en hel del negativt att berätta om personen. Och hen är inte alls säker på att den nya partnern är något att satsa på i längden. Hrmm, kan man vara ”nykär” då?
  • Du har gått på en massa internetdejter, men den rätta känslan infinner sig inte med nån. Sedan testar en kompis att nätdejta och blir blixtförälskad på första dejten. Ren tur, eller har vi inte samma definition av att hur det ska kännas att falla för någon?
  • Din polare drömmer om barn och familj, precis som hans nya partner gör. De är ingen jättebra match, men de har en gemensam agenda som gör att de fortsätter tillsammans. Och de lär sig att älska varandra. Kan man börja en relation så?

 

66fbb41d635b2db5d40ed536ac660f79

Har du tankar om inlägget, bloggen, förslag på ämnen eller annat? Skriv gärna en kommentar. Eller mejla mig! Jag heter Chris1980 här på Happy Pancake.

dating


Det finns 49 reaktioner.

Lämna kommentar
  1. Hartz

    Första punkten: Man kan absolut ha haft något speciellt men att ex partnern börjar dejta tidigt kan ha flera förklaringar, som att hen försöker komma över dig eller kanske för att det är en process man går igenom med olika stadier, varje stadie tar sin tid och det finns inget som säger att t ex sörj fasen måste vara 7 veckor och 3 timmar. Eller i mitt eget fall…Jag har en värdering/ livssyn som säger att ”inget varar för alltid”, så istället för att gräva ner sig och må dåligt över alla planer å drömmar som sprack, uppskatta och var tacksam för den tiden du fick med en människa…

    …För inget varar för alltid.

    Sista punkten: Det finns miljontals par som lever så idag, speciellt utanför Sverige och många av dom är lyckliga trots att dom inte startade relationen med att vara kära, med tiden så lärde dom sig att älska varann.

    • Christian Persson

      Hartz,

      Absolut, våra processer ser olika ut. Den ena parten har kanske funderat ett tag på att avsluta relationen, medan den andra är helt oförberedd. Då hanterar man såklart uppbrottet på var sitt sätt.

      Ja, det är nog många som inte startade en relation med att vara kära. Det är nog inte helt ovanligt i Sverige heller.

    • Hartz

      Christian;

      Det stämmer många går in i en relation och är inte ”kära” men helst ska man vara det om man ska vara politiskt korrekt i Amors egna lilla regering 🙂
      Att bli dumpad är inte lätt, att förhållandet sprack är svårt nog ändå om det var oväntat, att sen va den som blev dumpad, är lite som salt i såret för många vilket gör det svårare att komma över det brustna förhållandet, eftersom man saknar försprånget att bearbeta smärtan… Men om man accepterar ”inget varar för alltid” filosofin så blir det lättare att tackla en dumpning och ett förhållande som tagit slut, för då lägger man sin fokus på tiden man fick ihop, man lär sig uppskatta den och vara tacksam för dom goda stunderna, även dom dåliga för där kan det finnas något att lära…vilket gör att man kommer ett litet steg närmre att bli den ”bästa” versionen av sig själv, den som den som älskar/ älskade dig ser/såg.

      Jag lever under den filosofin idag, om en tjej t ex flörtar med mig och när jag besvarar flörten så kommer det fram att hon inte menar något med det, inget mellan oss kan eller kommer att hända. Många reagerar annorlunda vid en nobbning, speciellt om den som nobbade dom även var den som startade ”flörten”, dom kanske tycker att hon eller han är en ”teaser”, en player, saggig brud eller snubbe som leker med andras känslor för uppmärksamhetens skull o.s.v

      Men jag uppskattar det, jag är tacksam för just den stunden med henne, kemin vi delade, det gjorde mig glad. Att det inte blev något är helt okej…det enda som hon gjorde genom att nobba mig är att öppna dörren för en ännu bättre tjej.

    • Christian Persson

      Hartz,

      Jag förstår hur du resonerar och jag kan till viss del tycka att det är en vettig strategi. Men jag tror ju också att en sådan inställning kan minska chanserna att verkligen bli kär. Om du konstant är på din vakt mot besvikelser tror jag att det finns en risk att bli avtrubbad, att man helt enkelt inte kan utveckla de där riktigt starka känslorna för någon. Det är min känsla i alla fall.

    • Hartz

      Christian; Tror att alla människor mer eller mindre är på sin vakt när det rör besvikelser, det är så nära risk/reward tänket.
      Jag har aldrig haft några problem med att bli kär eller nå steget då man går från förälskelse till att älska någon. Men jag uppskattar tiden jag fick som kär, vilket också gör att jag dumpar inte tjejen då den fasen är över, för runt hörnet väntar nästa fas om man bara tillåter det.
      ”Inget varar för alltid” tänket berör inte bara t ex en sprucken relation, reflektera lite över dom positiva saker som hänt i ditt liv dom senaste 5 åren, dom bidrar också till förändring, kanske ditt sätt att tänka, ditt sätt att vara, en ny åsikt eller kanske en ändrad värdering…Vad jag är inne på är att uppskatta det man får och vara tacksam över att man fick det…för i många fall så har man det under en begränsad tid. Att det försvinner är inte negativt förrän man väljer att göra det till negativt.
      Jag var lite inne på det i förra kommentaren…Istället för att bli frustrerad över att bli nobbad, så uppskattar jag och är tacksam över stunden vi delade då flirten var igång 🙂

    • Christian Persson

      Hartz,

      Jag gillar din livsinställning och är inne på ungefär samma linje själv. Det går inte att älta gamla beslut och ångra de val man gjort, man har alltid lärt sig något. Och förhoppningsvis haft en del kul under vägen.

      Men sedan är väl just kärlek ett speciellt område i livet. Hur vettigt man än resonerar i teorin kan känslorna ta över. I alla fall under en period, tills man kommit i fas med sig själv igen. Om jag till exempel blir dödligt förälskad i någon är det ju väldigt svårt om den personen bara plötsligt försvinner. Då kan jag känna att det är svårt att vara tacksam för den tiden man haft, när man ville så mycket mer.

    • Hartz

      Christian;

      ”Om jag till exempel blir dödligt förälskad i någon är det ju väldigt svårt om den personen bara plötsligt försvinner. Då kan jag känna att det är svårt att vara tacksam för den tiden man haft, när man ville så mycket mer.”

      Reflektera lite över det 🙂

      Det gör ont… så ont att du inte kan uppskatta och känna tacksamhet över tiden du hade med någon du älskade…
      …Vad betyder egentligen det?

      1) Vad har tiden i sig för värde, när den inte kan uppskattas efter man förlorat den?
      2) Om genom ett mirakel, mer tid gavs…Är då mer tid verkligen en vinst?

      Eller…
      Kan det vara så simpelt att den smärtan man känner är den som kommer från känslan av att ha blivit bortstött/ övergiven. Man ser det inte, kanske försöker skydda sig själv genom att gå runt det, vilket leder till att man söker andra orsaker till varför det gör ont.

      Då är det dax för lite ”healing” och ”soul searching”

    • Christian Persson

      Hartz,

      Jag tycker som sagt att din livsfilosofi är bra. Men jag tror att man måste låta saker och ting landa lite, det går inte att borsta av sig besvikelser direkt.

      Om jag till exempel skulle missa en avgörande straffspark i en VM-final, så att mitt lag förlorade, skulle jag ju ha extremt svårt för att direkt efteråt glädjas åt vi trots allt gick hela vägen till final och blev tvåa. Men efter några veckor/månader skulle jag förmodligen vara stolt över den fina prestationen. Ungefär så ser jag på det.

    • Christoffer

      Och att polaren och hans partner drömmer om lada och familj? Sen går de och skaffar lada och är jättelyckliga? Fattar ingenting. /s

    • John G

      ???

      Okej, detta kanske avslöjar en allvarlig kunskapsbrist hos mig?
      Men jag har inte läst om en enda höna i hela inlägget.
      Så vad menar du?

    • Martina

      Ja, jag såg något om en ”barn” i texten också. Vad har en lada med det här att göra? Och varför väljer författaren att använda det engelska ordet för lada?

    • Christian Persson

      Bjarne P., Christoffer, John G, Martina,

      Kul tolkning:). Skämt åsido, jag är heller inte så förtjust i användandet av hen. Men när jag skriver om dejting så tycker jag ofta att det finns en poäng, helt enkelt för att diskussionen inte ska handla om könet. I det här fallet är det oväsentligt om jag menar en man eller kvinna. Men hade jag skrivit könet hade det blivit fokus på det.

    • Martin

      Christian: Var i ligger problemet? Skriv till exempel så här istället:

      ”Din vän har träffat en ny partner och påstår sig vara ”nykär”. Trots det har vännen en hel del negativt att berätta om den nya partnern och är inte alls säker på att den nya relationen är något att satsa på i längden. Hrmm, kan man vara ”nykär” då?

      Att skriva är som att nätdejta, är man inte speciellt förtjust i ett ord ska man dumpa det och välja ett nytt bland alla de tusentals ord som väntar på att användas av just dig😉

    • Christian Persson

      Martin,

      Fast då har du använt vän två gånger och partner två gånger, fastän du bara skrivit två meningar. Upprepning:).

      Skämt åsido, du har helt klart en poäng. Ditt textförslag lät hur bra som helst:).

    • Martin

      Christian,
      Tack för det!😀

      Om vi ska fortsätta peta i språket, så upprepar du dig och använder det där ordet jag vägrar använda två gånger. Jag använder i och för sig orden ”vän” och ”partner” två gånger, men, först i obestämd form och sen i bestämd form. Det är inte att upprepa sig.😉

      Vad tyckte om min liknelse mellan nätdejtning och att skriva? Du har ju erfarenhet från båda områdena.

    • ViraStina

      Martin och Christian:
      Genom att våga använda hen, detta förträffliga lilla pronomen, blir variationsmöjligheterna större, och behovet av upprepning ännu mindre.

      Många meningar blir klumpiga med långa substantiv som skrivs gång på gång, och ersättningar som ”vederbörande” låter ofta uppstyltat. För tio år sedan var det oerhört vanligt att man skrev h*n i nätdiskussioner när könet var okänt eller irrelevant. Det var det aldrig någon som klagade på, vad jag såg, trots att asterisken inte ens är en bokstav.

      Hen fyller alltså definitivt en plats, särskilt i det vardagliga skriftspråket. Jag kan inte förstå varför man ska anstränga sig för att slippa använda det när det faktiskt passar. Det är ju dock helt valfritt om man vill utnyttja det själv eller inte. Men att anmärka på andra som uppskattar nyttan, det blir bara en principfråga.

    • Christian Persson

      ViraStina,

      Ja, ur en praktisk synvinkel är hen ett fantastiskt ord att använda. Och just inom dejting, där det så ofta blir könsrelaterade diskussioner, är det också passande att bruka sig av det.

      Men hen är ju ack så laddat och väcker starka känslor. Använder du hen vill du sudda ut könsskillnader och du tycker si eller så politiskt. Till exempel. Så känner jag i alla fall. För mig är det mest ett smidigt ord, som jag vet att vissa kommer störa sig på.

    • ViraStina

      Christian:
      Tja, du-reformen var också omstridd en gång i tiden…

      Det finns vissa likheter. Det var ett ställningstagande att börja säga ”du”. Men även övriga tilltal och titlar var laddade. Somliga benämndes han och hon eller vid förnamn, även i direkt tilltal. Andra skulle man nia eller titulera. Och man kunde aldrig riktigt veta hur mottagaren skulle reagera. För att slippa konfronteras med bekymret uppfanns krystade formuleringar, i stil med ”Önskas lite kaffe?”

      Lite på samma nivå tycker jag att hen-debatten befinner sig idag. Upprörda känslor och ett svårbegripligt tåtassande över något som egentligen bara är en praktisk fråga.

    • Christian Persson

      ViraStina,

      Jag är nog egentligen för ung för att kunna uttala mig om du-reformen och debatten kring den. Men handlade det inte mycket om klass? Typ att man tilltalades efter vilken klass i samhället man tillhörde. Hen-diskussionen känns mer komplicerad på något sätt, mer politiskt laddad.

  2. MisterBister

    Hela konceptet att kärlek ska vara en kombination av tonårshysteri och alla Hollywoods klichéer är ett ganska nytt påfund. Under större delen av historien har relationer för större delen av mänskligheten handlat om att få en så bra matchning som möjligt bland de som finns tillgängliga, för att kunna bilda familj och därmed öka sin sociala och ekonomiska trygghet . Gillade man varandra så var det en bonus. Det har såklart funnits undantag, där det personliga bandet mellan två individer har varit det drivande i relationen (ibland har det till och med funkat), men det har varit undantaget snarare än regeln.

    Det kanske är dags att vi slutar förutsätta att ”kärlek” ska vara den universella konstanten i alla förhållanden?

    • Christian Persson

      MisterBister,

      Jag håller med dig. Det räcker väl egentligen med att titta på generationen över vår (vet inte hur gammal du är) för att upptäcka en lite mer ”praktisk” syn på relationer. På gott och ont såklart. Idag har vi ett större fokus på individen, kvinnor jobbar mer och tjänar sina egna pengar och vi har massor av valmöjligheter. Det försvårar såklart bildandet av traditionella familjer. Jag undrar verkligen om vi kan ”resonera” oss fram till kärlek som i svunna tider. Och är det något att efterstäva?

  3. Romantisk-tjej

    Misterbister:

    ”Under större delen av historien har relationer för större delen av mänskligheten handlat om att få en så bra matchning som möjligt bland de som finns tillgängliga, för att kunna bilda familj och därmed öka sin sociala och ekonomi”. :

    Det du beskriver här anser jag är som det är nu, på dejtingsidorna! Faktum var ju att det var svårt att få någon att träffas där inte exakt allt stämde på listan OCH det handlade om vem som är lämpligast att skaffa barn med. Jag fick ofta ett nej till fortsatt kontakt för att jag inte kommer skaffa barn! Även om vi hade en riktigt bra mail/telefonkontakt.

    Ekonomi är också väldigt viktigt; när jag var arbetslös och skrev det var det många som backade. De flesta kan nog hålla med om att man har svårt på en dejtingsida om man är arbetslös eller har dålig ekonomi.

    Så jag påstår att det är omvänt; det är väldigt svårt att hitta en människa som är öppen för förälskelse och spirande kärlek idag. Många är alldeles för stressade och desillusionerade.
    De ställer som sagt fler krav och vill ha perfektion, på ett materiellt plan. De är kalkylerande.
    Kärleken uppstår sällan om du plockar ut någon som matchar från en katalog.

    Att kärlek skulle ha med Hollywood klyschor att göra köper jag inte. Jag var redan förälskad i killar som barn och hade mycket drömmar och livlig fantasi om dem. Och hade inte kommit i kontakt med dylika klyschor på den tiden.

  4. monmari

    Det kan vara svårt att veta om det är förälskelse, kärlek eller bara kåthet man känner för den man blir intresserad av. För nån form av attraktion känner man ju, även om det kan vara svårt att säga vad det är.
    Många är alldeles för fixerade vid det materiella. De som tycker det materiella är det viktigaste kanske kan hitta nån som matchar på alla de materiella punkterna, men det förutsätter ju inte att man passar ihop intellektuellt, sexuellt eller emotionellt.
    Hur ärlig ska man vara i en profil? Nån kan ju skriva att den älskar att resa, men det kan ju vara så att den personen inte rest på flera år pga ekonomin. Är det mer ärligt då att inte skriva nåt alls om resor? Attraheras man mindre av den personen som inte skriver nåt om resor, om man själv älskar att resa och även gör resor? Det är ju skillnad på vad man önskar att göra och vad man faktiskt gör.
    Ja, hur vet man om man är förälskad, kär eller sexuellt attraherad av nån?

  5. J.G

    Punkt ett:

    Oftast är det den som blir dumpad som behöver längre tid på sig att komma över det. Den som dumpar har ju redan hunnit tänka, antagligen både en och två gånger innan den dumpar. Det är ju oftast inget som kommer som en blixt från klar himmel för båda, oftast bara för ena.

    • J.G

      Punkt fyra:

      Varför skulle man inte kunna inleda en relation på ett rationellt sätt? Om båda vill samma sak, de ser att de är kompatibla, men bara attraherade av varandra och inte förälskade. Känns som tusen gånger vettigare än att bli ihop med sprutnarkomanen en trappa ner bara för att man har ”kemi”…

    • Christian Persson

      J.G,

      Punkt ett:
      Helt sant. Den dumpade behöver ofta längre tid att återhämta sig.

      Punkt fyra:
      Visst kan man det. Men jag vet många som skulle hävda att det inte går. Kärlek betyder olika saker beroende på vem man är.

  6. J.G

    Punkt tre:

    Vissa har tur, vissa är mer känslomänniskor med intensiva känslor, vissa är rationella, vissa är kräsna, vissa har för höga förväntningar, vissa vet inte vad det är de söker efter, vissa letar på fel ställen… finns hur många förklaringar som helst.

  7. Sebastian

    Tips att kolla in senaste avsnittet av vetenskapens värld som handlade om nätdejting. Där berörde de faktiskt att man kan se i hjärnan med magnetröntgen ifall någon är kär på riktigt eller bara tror sig vara det. Dessutom massa andra spännande rön om nätdejting.

  8. Sussi

    Skrattade gott åt det avsnittet.Killen var verkligen urtypen för den nätdejtande mannen år 2016…han blir aldrig någonsin nöjd oavsett hur många kvinnor han kommer o kontakt med och hur många han träffar,det finns alltid något fel att hitta på alla om man ger sig den på det.Och dessutom måste man bli kär vid första ögonkastet för någon andra chans ges man ändå inte.

    • Hasse

      Stämmer också in på de kvinnor jag har mött. De letar efter prinsen och nöjer sig inte med en helt vanlig man.

      Kan vi inte bara en gång för alla komma överens om att ett rövhål är ett rövhål?

      😘

    • Sebastian

      Jag håller med Hasse att exakt så som du beskriver det upplever jag att den nätdejtande tjejen 2016 är 🙂

      Det visade ju i dokumentären att det påverkade också att tro att man träffa någon man skulle matcha med. Inställningen var viktig för att första intrycket, alla är kanske mindre öppensinniga idag när dejten kommit från nätdejtingsida. Om du går in för att hitta fel hos någon så självklart gör du ju det och det var just det som signifierade kärlekens kemi i hjärnan, förmågan att förbise saker man vanligtvis stört sig på.

    • Sebastian

      Nyckeln är kanske rent av att pga kontrollen och kraven vi har online så hindrar vi hjärnan från att bli förälskad. Om man träffar någon i vanliga livet på ett helt oväntat ställe så har man ju inte krav och kontroll utan blir överaskad och då är det kanske betydligt lättare att bli förälskad. Självklart bara spekulationer men det är otroligt intressant 🙂

  9. Sussi

    Sebastian : Jag tror mycket på din teori att vi inte är öppna för kärlek när vi nätdejtar att det hindrar oss istället.Det är en slags konsumtion där man alltid kan hitta någon som är lite bättre.Även om vi söker efter kärlek så tror jag vi lätt konsumerar vidare just för att det är ett invant beteende.

    Hasse ::Jag ansåg inte att killen var ett rövhål.Däremot så känner jag att han var urtypen för just masskonsumerande killar på nätet, just precis så som jag uppfattar att det är att nätdejta.
    Ofta skrivs det ju här på bloggen om hur tjejer är de som har all makt som kan välja och vraka och styr ifall det blir dejt eller inte.Min upplevelse är precis den motsatta och därför är det extra intressant att huvudpersonen var just en kille.Han var inte ens en sk badboy utan en hyvens kille ( enligt honom själv ) och hade ändå gått på massor av dejter och han var ju snabb avfärda tjejerna också.Precis så som mina erfarenheter varit under åren ( och mina vänner som nätdejtar).Jag tror många hamnar i ett mönster oavsett kön där man helt enkelt aldrig blir nöjd och då spelar inte känslorna så stor roll.

    • Hasse

      Ja vad vet jag? Är bara less på allt gnäll.

      Kvinnor som inte får som de vill: Alla män är dumma.
      Män som inte får som de vill: Alla kvinnor är dumma.

      Varje gång jag kommer hem från jobbet till tystnad och noll dramatik tackar jag högre makter. 😂

    • c-h

      de roliga med nätdejting är om de hade varit på riktigt eller typ att du måste säga nej till en person du har framför dej så hade flera inte sakt nej för då finns de konsekvenser för va man säger och gör de blir de bra mycket svårare de är dörför HP mötesplatsen m,m är skit dom har inte något att förlora och du har inte något att vinna de är en nollsummespel de är upp till hur du ser ut och ren tur

    • Sebastian

      C_H: Exakt jag tror du har helt rätt det finns ingen etik och moral i nätdejting alla får vara hur nonchalanta de vill och dömer varje bok efter dess omslag, fast det gör ju också att det blir sällan en vidare lyckosam ”jakt” på en bra bok. Dessutom så hindrar det oss nog från att bli förälskade om vi tror att vi kan kontrollera allt. Förälskelse är precis som inspiration och uppkomsten av kreativa lösningar på problem, något som händer när du vågar släppa kontrollen och låter det komma till dig.

  10. Erik

    Angående sista punkten så är det något som sticker mig i ögonen allt mer i dagens samhälle. Personer som väljer att skaffa barn ihop för att sen skiljas och låta barnen växa upp i ett splittrat familjeförhållande … bara för att de inte från början kunde tänka lite längre än sin egen omedelbara bekräftelsekåthet.

    Om det spricker efter 10-12 års förhållande så är det fortfarande tråkigt och lika jobbigt för barnen, men något mer förståeligt .. än när man möter singelföräldrar med barn under 3 år!?!
    Har de då verkligen tänkt igenom vad det innebär att skaffa barn och HUR de själva, i barnens situation, skulle vilja växa upp.

    Så i mina ögon är det ALDRIG ok att inleda ett förhållande och planera sin framtid med barn, om det ”bara” är det som är den gemensamma faktorn. Det krävs ett engagemang som delar den egna ”lyckan” med ett ansvar för barnets/barnens framtid och uppväxt.

    OBS. MIN åsikt … inte nödvändigtvis något alla måste hålla med om. Diskutera gärna, men jag kommer INTE ändra min uppfattning oavsett vilka snyfthistorier ni försöker dra.

    • Christian Persson

      Erik,

      Det är väl så att just småbarnsåren är de mest kritiska i en relation. Sjuka barn, utebliven sömn och mindre tid för varandra. Kanske borde man vara lite mer inställd på det här när man skaffar barn, alltså att man är beredd på att det kommer att bli tufft och att man måste vara extra noggrann med att vårda relationen. Men det är såklart lättare sagt än gjort.

  11. anton

    Mycket bra inlägg av folk här på HP! Som någon nämnde, tycker jag man kan använda sig av dessa faktorer när man blir intresserad av en person: materiellt,intellektuellt,sexuellt,emotionellt. Tar man sig en funderare och är ärlig mot sig själv. Innan man letat partner, vilken/vilka av dessa kategorier är betydande för mig? Så man kan hitta det man söker lättare, slippa att såra folk i onödan, osv. Det finns ju ex. En sida som heter Elitsinglar. Jag dömer inte personer som dessa, för dem kanske just det är kärlek för dem. Att mötas på dem villkoren som sidan utger sig som är för mig inte kärlek. Jag ser endast kärlek på dessa 2 saker. 1. Attraktivt 2.personlighet. (personkemi). För mig är det ofattbart att bli kär av andra anledningar, så jag förstår det inte men jag helt enkelt accepterar det.

  12. Emma

    Oj, som jag känner igen mig i detta.
    Jag tror på riktigt jag aldrig varit kär. Och med kär menar jag den dära känslan av att känna att benen inte vill bära, luften går ur en och det susar i öronen när personen är i närheten. Av att fjärilarna inte får plats i magen och flyger runt och dansar. Det är bland annat så mina nära har beskrivit deras känslor för deras partner. Deras känsla av att aldrig vilja lämna killen/tjejens famn och sms hit och dit konstant blandat med telefonsamtal.
    Jag inser att det inte är så jämnt. Jag har haft alla typer av förhållanden. Till och med sambo. Men med känslan av att det är en väldigt bra vän jag kallar pojkvän. Hmm.. jag tror kärlek är olika för alla. Jag vägrar tro annorlunda.. för det är skrämmande. För kanske är det då fel på min känslomässiga sida. Och det vore alltför tragiskt.

    • Christian Persson

      Emma,

      Jag tror också att vi upplever kärlek på olika sätt. För vissa är det nog en form av trygghetskänsla, medan andra nästan känner att kärleken/förälskelsen är som en typ av drog. Jag tror inte att det är något fel på dig!


Kommentera